"Finland, mitt fadersland. Sverige, mitt hemland"

Akademin för hälsa, vård och välfärd

”FINLAND, MITT FADERSLAND.

SVERIGE, MITT HEMLAND”

En kvalitativ studie om äldre sverigefinnar och deras upplevelse av att åldras i

Sverige som nationell minoritet.

SATU NYSTRÖM

JESSICA SVENSSON

Huvudområde: Socialt arbete

”Finland, mitt fadersland. Sverige, mitt hemland” Författare: Satu Nyström och Jessica Svensson Mälardalens högskola

Akademin för hälsa, vård och välfärd Socionomprogrammet

Examensarbete inom socialt arbete, 15 högskolepoäng Vårtermin 2020

SAMMANFATTNING

Studiens syfte är att undersöka äldre sverigefinnars upplevelse av att åldras (bli äldre) i Sverige som inte är deras ursprungsland men ändå hemland, utifrån att de är en nationell minoritetsgrupp. Syftet belyses genom följande frågeställningar: Hur upplever äldre sverigefinnar att det är att åldras i ett hemland som inte är deras ursprungsland? Hur upplever de stödet från samhället utifrån deras behov som minoritetsgrupp?

Kvalitativ metod användes för studiens genomförande med sex semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. De teoretiska utgångspunkterna utgjordes av aktivitetsteorin och livsloppsperspektivet. Studiens resultat tyder på att upplevelsen av åldrande i ett hemland, som inte är ursprungsland, är något positivt. Det negativa som framkom i studien var kopplat till åldrande där sjukdomar samt kroppsliga besvär begränsade livet men det hade inte med deras status som minoritet att göra.

Vidare visar resultatet att stödet som samhället erbjuder utifrån rättigheter som sverigefinnar har, upplevs som något positivt. Resultatet belyser även att den kulturella identiteten från ursprungslandet upplevs viktig och som äldre sverigefinnar vill bibehålla genom deltagande i finska föreningar.

”Finland, mitt fadersland. Sverige, mitt hemland” Authors: Satu Nyström och Jessica Svensson Mälardalens University

School of Health, Care abd Social Welfare The Social Work Program

Thesis in Social Work, 15 credits Spring term 2020

ABSTRACT

The study aims to examine elderly Sweden-Finn´s aging experiences (becoming an older person) in Sweden which are not the country of birth but now their homeland, with special regard to their position as a national minority group. The aim was defined with following questions: How do older Sweden-Finns feel about aging in a homeland that is not their birth country? How do they experience the support from the society based on their needs as a minority group?

Qualitative methodology was used to carry out the study with six semi-structured interviews as data collection method. The theoretical starting points have been based on activity theory and the life course perspective. The results of the study show that the experience of aging in a country that is not their birth country is positive. The negative experiences was linked to aging where illnesses and physical limitations that restricted their life but it had nothing to do with the minority status.

Furthermore, the results shows that the support from the society, based om the rights that Sweden-Finns has, experiences positive. The results shows also that the cultural identity from the birth country is perceived as important and that the older Sweden-Finns want to maintain their identity through participation in Finnish associations.

”Isänmaani, Suomi. Kotimaani, Ruotsi” Kirjailijat: Satu Nyström ja Jessica Svensson Mälardalenin korkeakoulu

Terveyden, hoidon ja hyvinvoinnin akatemia Sosionomitutkinto

Sosiaalisen alan päättöty, 15 opintopistettä Kevätlukukausi 2020

TIIVISTELMÄ

Tutkimuksen tarkoituksena oli tarkastella ruotsinsuomalaisten kokemuksista ikääntymisestä maassa, joka ei ole heidän synnyinmaansa mutta kuitenkin nykyinen kotimaansa

kansallisena vähemmistöryhmänä. Tutkimuskysymykset, joilla tutkimuksen tarkoitusta selvitimme olivat: Miten iäkkäät ruotsinsuomalaiset kokevat ikääntymisen maassa, joka ei ole heidän synnyinmaansa mutta kuitenkin nykyinen kotimaa? Kuinka he kokevat

yhteiskunnan tuen huomioiden heidän asemaansa kansallisena vähemmistönä? Tutkimus suoritettiin kvalitatiivista menetelmää käyttäen, joka sisälsi kuusi teemahaastattelua datan keräämiseksi. Teoreettisina lähtökohtina käytettiin

aktiviteettiteoriaa sekä elämänkaaren perspektiiviä. Tutkimustulokset viittaavat, että ikääntyminen maassa, joka ei ole synnyinmaa, koetaan positiivisenä. Negatiiviset kokemukset liittyivät fyysiseen ikääntymiseen joissa esille tulivat sairaudet sekä muut fyysiset vaivat, jotka rajoittavat elämää. Näillä ei tosin ollut vähemmistöaseman kanssa suoranaista tekemistä.

Tutkimustulokset näyttivät, että yhteiskunnan tuki, johon ruotsinsuomalaiset ovat

oikeutettuja, koetaan positiivisenä. Tulokset näyttävät myös, että synnyinmaan identiteetti koetaan tärkeäna ja että ruotsinsuomalaiset haluavat pitää sitä yllä osallistumalla Suomi-seurojen toimintaan.

FÖRORD

Under denna process har vi haft en jämn arbetsfördelning och slutförandet av uppsatsen har gjorts tillsammans. Vi vill tacka varandra för att vi haft ett så bra samarbete under detta skrivande och att vi funnits där för varandra när det har kört ihop sig.

Vi tackar också våra informanter som ställt upp på intervju till vårt arbete. Deras kloka ord och upplevelser är det som utvecklat vårt arbete och som vi tagit lärdom av.

Till sist tackar vi vår handledare Els-Marie Anbäcken som hjälpt oss med vårt arbete och som kommit med synpunkter som gjort att arbetet har kunnat slutföras.

ESIPUHE

Olemme jakaneet työtaakan tasaisesti tämän tutkimusprosessin aikana sekä viimeistelleet sen yhdessä. Kiitämme toisiamme hyvästä yhteistyöstä kirjoitustyön aikana ja että olemme saaneet tukea toisistamme prosessin vaikeinakin aikoina.

Kiitämme kaikkia, joita saimme haastatella työtämme varten. Heidän viisaat sanat ja kokemukset ovat kehittäneet työtämme ja opimme itse myös paljon.

Viimeisenä haluamme kiittää työmme ohjaajaa Els-Marie Anbäcken kaikesta avusta ja neuvoista joiden avulla saimme työn päätökseen.

INNEHÅLL

1 INLEDNING ...1

1.1 Syfte ... 2

1.2 Frågeställningar ... 2

1.3 Centrala begrepp ... 2

1.3.1 Sverigefinnar, sverigefinländare, finlandssvenskar i Sverige ... 2

1.3.2 Äldre ... 2

1.3.3 Nationella minoriteter ... 3

1.3.4 Samhälle ... 3

1.3.5 Covid-19 ... 3

1.4 Ämnets relevans för socialt arbete ... 3

2 BAKGRUND ...4

2.1 Sverigefinnar – arbetskraftsinvandring ... 4

2.2 Att bli äldre ... 4

2.3 Socialt arbete med äldre ... 5

2.4 Europeisk social stadga ... 6

2.5 Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter ... 6

2.6 Nationella minoriteter i Sverige ... 6

2.7 Avslutande reflektioner ... 7

3 TIDIGARE FORSKNING ...7

3.1 Upplevelsen av åldrande ... 8

3.2 Delaktighet i samhället ... 9

3.3 Reflektioner på tidigare forskning ...11

4 TEORI ... 12

4.1 Aktivitetsteori ...12

4.2 Livsloppsperspektivet ...13

5.1 Val av metod ...14 5.2 Avgränsningar ...15 5.3 Urval ...15 5.4 Datainsamling/Genomförande ...16 5.5 Förförståelse ...16 5.6 Etiska ställningstaganden ...17

5.7 Tillförlitlighet och äkthet ...18

5.8 Litteraturgenomgång...18

5.9 Databearbetning och analysmetod ...19

6 RESULTAT ... 20

6.1 Betydelsen av att åldras ...20

6.1.1 Att bli äldre ...20

6.1.2 Åldrandet i Sverige i jämförelse med Finland ...21

6.1.3 Arbetet; en del av livet ...24

6.1.4 Ursprunget som aldrig försvinner ...25

6.2 Minoritet ...26

6.2.1 Identitet och minoritet ...26

6.3 Lagens betydelse ...27

6.3.1 Kännedom om minoritetslagen ...27

6.3.2 Samhällets stöd; behovet och språket ...28

7 DISKUSSION... 30 7.1 Resultatdiskussion ...30 7.2 Metoddiskussion ...31 7.3 Etikdiskussion ...34 7.4 Slutsatser ...34 7.5 Vidare forskning ...35

BILAGA 1

BILAGA 2

1

INLEDNING

Sverigefinnar är en nationell minoritetsgrupp i Sverige vilket framkommer i lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (2009:724). Detta ger dem i sin tur en nationell minoritetsstatus som har olika rättigheter. Rättigheterna framkommer både i lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (2009:724) samt Socialtjänstlagen (2001:453) där det nämns separat, exempelvis att kommunerna ska erbjuda äldreomsorg helt eller delvis på finska. Enligt SCB (2020) har Finland under flera års tid varit det vanligaste landet som utrikesfödda har haft sitt ursprung från i Sverige. Den senaste kartläggningen visar att de finlandsfödda nu är den tredje största gruppen av utrikesfödda i Sverige och minskar sakta i antalet. I en annan kartläggning framkommer det att 7,2% av Sveriges befolkning har finsk bakgrund i tre generationer bakåt (Sverigefinländarnas arkiv, 2017). Mellan 50- och 70-talet pågick invandringen från Finland till Sverige som mest. Den höga ekonomiska tillväxten i Sverige samt arbetsbristen i Finland bidrog till att många flyttade till Sverige i hopp om arbete och bättre inkomst. Hälften av de finländare som invandrat har bott i Sverige mer än 45 år (SCB, 2016).

Forskning om första generationens sverigefinnar är mestadels gjorda under 80-, 90- och tidigt 00-tal, se Heikkilä (1994), Heikkilä & Ekman (2000) och Lukkarinen (2006). De är dock gjorda innan Lag om minoriteter och minoritetsspråk (2009:724) infördes år 2010. Det saknas nyare forskning för äldre sverigefinnar och deras upplevelser av att åldras i Sverige i förhållande till de rättigheter som finns utifrån minoritetslagen. Ämnet är i behov av att lyftas fram eftersom det finns rättigheter som äldre sverigefinnar har exempelvis genom att sköta ärenden på finska och bo på finsktalande äldreboenden (2009:724, 2001:453)

Att belysa ämnet äldre invandrare ökar inte bara kunskapen om deras behov och villkor utan det bidrar även till skapandet av en kategori och att de som representerar kategorin kopplas samman med en mängd problem. Som att äldre är i behov av samhällets resurser men även att de är invandrare. Exempelvis att de inte klarar av språket, är fattiga, beroende av sina närstående, blir missförstådda och illa behandlade inom vård och omsorg (Jönsson & Harnett, 2015). Äldre invandrare har fått en stämpel med en förutfattad innebörd, att deras levnadsstandard är låg i jämförelse med äldre svenskar och att de är förknippade med speciella behov (Torres, 2007). Definitionen ”äldre invandrare” i Sverige är ett invecklat begrepp och det är svårt att beskriva en homogen grupp av människor med begreppet. Enbart begreppet ”äldre” kan upplevas olika beroende på den samhälleliga kontexten. I ett högt industrialiserat land som Sverige, med ett fungerande pensionssystem kan ”äldre” definieras exempelvis vid 65 års ålder när personen uppnår samhällets pensionsålder. I länder där det inte finns lika välutvecklade pensionssystem är det mer vanligt att

skede i livet, anses vara integrerade i samhället i större utsträckning än de som kom hit som äldre och därför har andra behov än de som kom i ett senare skede (Torres, 2013).

1.1 Syfte

Studiens syfte är att undersöka äldre sverigefinnars upplevelse att åldras (bli äldre) i Sverige som inte är deras ursprungsland men ändå hemland, utifrån att de är en nationell

minoritetsgrupp.

1.2 Frågeställningar

1. Hur upplever äldre sverigefinnar att det är att åldras i ett hemland som inte är deras ursprungsland?

2. Hur upplever de stödet från samhället utifrån deras behov som minoritetsgrupp?

1.3 Centrala begrepp

Nedanför följer en beskrivning av de begrepp som används i detta arbete. Dessa begrepp kommer återkomma i flera delar av arbetet.

1.3.1 Sverigefinnar, sverigefinländare, finlandssvenskar i Sverige

Sverigefinnar är personer som är bosatta i Sverige och har finska rötter. Majoriteten som anser sig vara sverigefinne är själva födda i Finland eller har en förälder eller mor- alternativt farföräldrar som är födda i Finland. Den gemensamma nämnaren för sverigefinnar är kultur och det finska språket (Fingal, 2016). Sverigefinländare kallas de finländare och

finlandssvenskar som är bosatta i Sverige. Finlandssvenskarna i Sverige består av den svensktalande minoritetsgruppen i Finland (Lukkarinen, 2006). I studien använder vi begreppen sverigefinne och sverigefinländare. Begreppet finländare används också som innefattar personer från Finland. Vi kommer inte att beröra finlandssvenskar i detta arbete eftersom de inte tillhör vår målgrupp.

1.3.2 Äldre

Inom Europeiska unionen är det för tillfället vanligt att pensionsåldern är 65 år även om det i Sverige finns en flexibilitet och pension kan tas ut tidigare eller senare

(Pensionsskyddscentralen, 2020). I vårt arbete har vi utgått från personer som är 65 år och uppnått den ålder då man vanligtvis går i pension. Vi kommer använda oss av begreppen äldre personer, de äldre och äldre medborgare. Anledningen till variationen av begreppet är

för att inte göra äldre till en homogen grupp eftersom det finns variation bland de äldre människor som finns i samhälle (Torres, 2013, Jönsson & Harnett, 2015).

1.3.3 Nationella minoriteter

Nationalencyklopedin (u.å) beskriver nationella minoritet som en grupp som har uttalad samhörighet men som inte har en dominerande ställning i samhället vid jämförelse med majoritetsbefolkningen. De nationella minoriteter som nämns i lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk (2009:724) har särskilda rättigheter i Sverige. Dessa rättigheter beskrivs mer utförligare i avsnittet bakgrund.

1.3.4 Samhälle

I detta arbete kommer vi att använda oss av begreppet samhället. Med det menar vi de verksamheter där sverigefinnar har rätt att använda det finska språket vid muntlig och skriftlig kontakt (2009:723). Verksamheterna är kommun, sjukvård och myndigheter.

1.3.5 Covid-19

I detta arbete kommer covid-19 att nämnas ett flertal tillfällen. Covid-19 är en

infektionssjukdom som orsakas av ett virus vilket upptäcktes i Kina i slutet av 2019 (World Health Organisation, 2020). Sjukdomen klassas som en pandemi och har påverkat hela världen. Denna pandemi är pågående under denna studies processtid och därför kommer begreppet att återkomma i arbetet eftersom vissa beslut är kopplade till pandemins utbrott. Eftersom detta arbete handlar om äldre personer som bedöms vara i en riskgrupp så kommer vi att följa de rekommendationer som avser informanterna. Folkhälsomyndighetens

rekommendationer är att människor över 70 år bland annat ska minska sina sociala kontakter (Folkhälsomyndigheten, 2020).

1.4 Ämnets relevans för socialt arbete

Forskning kring hur åldrandet upplevs för etniska minoriteter är ett försummat område inom den sociala gerontologin och i äldreinriktat socialt arbete. Etnicitet och etniska minoriteters åldrande är i behov av att synliggöras vilket i sin tur kan skapa förståelse och kunskap om förhållandet mellan ålder och social struktur samt hur det påverkar människor och de erfarenheter som senare kommer i livet (Zubair & Norris 2015).

Blivande socionomer ska vara medvetna och känna till rättigheterna för nationella

minoritetsgrupper eftersom de kan komma att arbeta inom verksamheter där de behöver ha kunskaper om minoritetslagen (2009:724). Som verksam socionom ska man vara medveten om de olika förutsättningar och utanförskap som invandrade äldre kan hamna i samt att de

och är inte lika integrerade i samhället som de personer som invandrat till Sverige i yngre ålder (Torres, 2013). Dessa olika förutsättningar ska vi ha i åtanke i vårt framtida yrkesliv.

2

BAKGRUND

2.1 Sverigefinnar – arbetskraftsinvandring

Den svenska industrin tog fördel av den arbetskraftsinvandring som pågick från att andra världskriget slutade till slutet av 1960-talet. Svenska företag rekryterade arbetskraft från bland annat från Ungern, Finland, Jugoslavien med flera (Lundström, 1996). De nordiska länderna slöt avtal med varandra år 1954, vilket innebar att norden skulle ha en gemensam nordisk arbetsmarknad. Detta ledde till att den svenska arbetsmarknaden kom att stå öppen för andra nordiska medborgare (Lundström, 1996).

Under 60-talet nådde invandringen sin topp i Sverige. Människor från Finland invandrade till Sverige och på så vis kunde Sverige undvika arbetsbrist. En bakgrundsfaktor som ligger till grund för utvandringen från Finland var att det skedde förändringar i den finska näringslivsstrukturen mellan år 1954 och mitten av 1970-talet. Utmärkande var åren 1967 och 1968 då invandring från Finland var hög på grund av arbetslöshet i hemlandet (Allardt, 1996).

2.2 Att bli äldre

Krekula, Närvänen & Näsman (2005) belyser att det finns skilda definitioner av vad

åldrandet och ålder är. De hänvisar dock till att åldrande kan ses genom tidsmått; biologiskt, psykologiskt och socialt. Tornstam (2018) redogör också att det inte finns någon

genomgripande samstämmighet om hur åldrande ska definieras. När man granskar vad ålder och åldrande innebär så kan det tolkas som att betydelsen av orden är självklara men

egentligen finns det olika tolkningar på vad de innebär (Tornstam, 2018). Definitionen av åldrande handlar enligt Tornstam (2018) om förändring och beskrivs som en process samt ett funktionellt åldrande. Krekula och Heikkinen (2013) belyser att meningen med att utforska sammanhang, rum och andra positioner som interagerar är viktigt för skapandet av ålder.

För att kunna skapa en förståelse för ålder och åldrandet finns behov av att vi måste förstå ålder. Jönsson och Harnett (2015) redogör att ålder tolkas som något man har och som behandlas som en bakgrundsvariabel, samtidigt som man bör vara uppmärksam på att det är en del av ett samhälleligt maktspel. Vanligtvis används det kronologiska tidsmåttet när det talas om åldrandet. När vi får kännedom om någons ålder bildar vi en uppfattning om var

personen befinner sig i den biologiska, psykologiska, sociala och funktionella övergången av åldrande (Tornstam, 2018). För att kunna tolka, organisera och kategorisera handlingar och människor använder vi åldern. Den används och skapas för att frambringa likheter och skillnader mellan människor, men även fördelning av rättigheter och skyldigheter. Åldern används även för att definiera och tolka människors och gruppers handlingsmöjligheter (Jönsson och Harnett, 2015).

2.3 Socialt arbete med äldre

Det sociala arbetet med äldre har kopplats ihop med äldreomsorgen och intresset för äldre och deras sociala problem har varit minimalt. Jönsson och Harnett (2015) menar att

socionomutbildningens uppdrag i förhållande till det sociala arbetet med äldre har två delar. Åt ena hållet utbildas studenter i arbetet som biståndshandläggare inom äldreomsorgen och det andra ett arbete med äldre som enhetschefer för särskilda boenden eller i hemtjänst. Ghazanfareeon Karlsson (2019) studie uppger att det finns socionomstuderande som inte har något stort intresse av att arbeta med äldre och att andra gruppers sårbarhet är mer i fokus än äldre. En intervjuad student uppgav att äldre personer inte väckte samma empati hos denne som barn gör. Uppfattningen grundar sig i att socionomstudenter har både stereotypa åsikter och är partiska mot äldre. Dessa hade inga personliga upplevelser och hade ett mindre intresse att arbeta med äldre. De som hade en mer positiv inställning till arbete med äldre var de med personliga erfarenheter i familjelivet men som även arbetat inom äldreomsorgen. Ghazanfareeon Karlsson (2019) belyser att när studenter bedömde äldres behov förknippas de behoven med fysiska problem eller brister. Den äldres psykiska hälsa verkar inte vara något problem och det som ligger till grund för detta är en normativ idé om hur sårbarhet, problem och behov hos äldre tolkas och definieras i det svenska sociala arbetet.

Det gerontologiska sociala arbetet kan i framtiden komma att utveckla nya yrkesroller och handla om ett socialt arbete som är inriktad på äldre och åldrande. Inte bara på processen av att åldras utan även livsvillkoren, synen som finns på äldre i samhället och organisering av olika former av stöd och hjälpsystem (Jönsson & Harnett, 2015). Det som argumenteras mot böcker, kurser och föreläsningar om det sociala arbetet med äldre är att det skapas en

kategorisering om att vara annorlunda. En del av att tillhöra något som är problematiskt framkommer också när det gäller personer över 65 år. Jönsson och Harnett (2015) relaterar diskursen om det sociala arbetet med äldre i jämförelse med det sociala arbetet med

invandrare. Forskningen kan orsaka en förutfattad bild om att dessa två grupper är

problemgrupper. Vidare belyses att 65-åringar i regel är friska och vitala och fortsättningsvis många år framöver ser framemot en god hälsa. Livsloppet delas upp i fyra åldrar där de flesta som tillhör ”äldre” är i den tredje åldern. I den tredje åldern har vi möjlighet att avsluta ett arbete, har en god hälsa och därför kan förverkliga oss själva. Det är oftast i den fjärde åldern som behovet av äldreomsorg kan komma att behövas (Jönsson & Harnett, 2015).

2.4 Europeisk social stadga

Europeisk social stadga (SÖ, 1998:35) fastslår i del 1 punkt 23 att varje äldre person har rätt till socialt skydd. Punkt 30 redogör att var och en har rätt till ett skydd mot fattigdom och social utslagning. För att säkerställa rätten till socialt skydd ska medlemsländerna anta eller främja lämpliga åtgärder för att göra det möjligt för äldre, att så länge som möjligt kunna förbli fullvärdiga samhällsmedlemmar. Detta ska göras genom att bland annat erbjuda lämpliga möjligheter till att leva ett värdigt liv och spela en aktiv roll inom de offentliga, sociala och kulturella områdena. Vidare framkommer det att medlemsländerna ska göra det möjligt för att äldre medborgare fritt ska få välja livsstil och ha ett oberoende liv i den omgivning som de känner till så länge som de önskar (SÖ, 1998:35). Sverige är ett av dessa länder som undertecknat avtalet och ska därför följa anvisningarna i det.

2.5 Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter

3 november 1994 skrev Sveriges regering under beslutet om skydd för nationella minoriteter. Avtalet innebär att den som undertecknat avtalet ska inom sitt territorium skydda

fortlevnaden för de nationella minoriteterna. Detta innebär inte bara att respektera de etniska, kulturella, språkliga och religiösa identiteten för de människor som tillhör en nationell minoritet. Det innebär även att det ska finnas förutsättningar som gör det möjligt att uttrycka, bevara och utveckla den nationella minoritets identitet. Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter grundar sig i ett internationellt skydd för minoriteterna likväl som att upprätthålla och utveckla de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (SÖ, 2000:2).

2.6 Nationella minoriteter i Sverige

1 januari 2010 trädde lagen om nationella minoriteter (judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar) och minoritetsspråk (2009:724) (finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska) i kraft i Sverige. Lagen innefattar att stärka nationella minoriteters rättigheter, skydda och stödja språket samt få bibehålla och utveckla sin kultur i Sverige. Lagen omfattar rätten till en medborgares användning av ett nationellt minoritetsspråk vid kontakter med förvaltningsmyndigheter, sjukvården, inom skolan och äldreomsorgen. Lagen uppger att kommuner och regioner i Sverige har ett ansvar att informera nationella minoriteter om de rättigheter som finns (2009:724). Det framkommer i socialtjänstlagen att kommunen ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i finska, jiddisch, meänkieli, romani chib eller samiska där det behövs i omvårdnaden om äldre människor (2001:453). Vidare finns det särskilda förvaltningsområden för nationella minoriteter enligt lagen. Flera kommuner i Sverige omnämns som förvaltningsområde för finska språket. Bland dessa kommuner finns exempelvis Södertälje, Kiruna, Eskilstuna med flera (2009:724). I

förvaltningskommunerna kan sverigefinnar begära att få förskola och äldreomsorg helt eller till en väsentlig del på finska. De ska även få möjlighet till inflytande i frågor som omnämner

dem och samråda med minoriteterna. Sverige har tidigare kritiserats i sitt arbete när det gäller de nationella minoriteternas rättigheter (Laestadius, 2020). Brister har upptäckts i exempelvis implementeringen av att stärka genomförandet av lagen på lokal nivå i förvaltningskommunerna (Council of Europe, 2018).

1 januari 2019 trädde nya föreskrifter i lagen i kraft. Socialstyrelsen fick uppdraget att genomföra en kartläggning av potentiella behov av insatser för att höja kunskapen om vad minoritetslagen betyder inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården (Socialstyrelsen, 2019). Socialstyrelsens rapport redovisar att både minoritetslagen och de nationella

minoritetsfrågorna är lågt prioriterade, inte bara bland ledningen men även hos personalen i kommuner och regioner. Vidare redogörs det att det saknas förståelse till hur det kommer sig att de nationella minoriteterna har egna rättigheter och att fördomar finns hos personal i kommuner och regioner. Det redogörs även att det saknas personal som har kompetens i minoritetsspråk- och kultur inom alla verksamhetsområden (Socialstyrelsen, 2019).

2.7 Avslutande reflektioner

Åldrande är en livsprocess som alla personer går igenom. I vårt arbete vill vi få fram äldre sverigefinnars egna upplevelser om hur det är att åldras i Sverige som invandrande personer samt att de tillhör en lagstadgad minoritetsgrupp. Att belysa sverigefinnars upplevelser om hur det är att bli äldre i Sverige kan skilja sig från majoritetsbefolkningen likväl så kan det finnas skillnader inom gruppen sverigefinnar. Studien utgår också från att sverigefinnar har en särskild ställning genom minoritetsstatusen. Vår studie undersöker hur de upplever stödet från samhället. Behovet som sverigefinnar har utifrån minoritetslagen kan variera eftersom människors behov, åter igen, är olika och de egna behoven av stödet från samhället kan skilja sig. Sverigefinnars rättigheter finns dock förankrad i Sveriges lagtext (2009:724) likväl som i Europeiska Unionens stagad (SÖ, 2000:2).

3

TIDIGARE FORSKNING

Sverigefinnar har varit intressant för forskare genom tiderna vilket gör att det finns forskning att ta del av (Lukkarinen, 2006). Den forskning som vi hittat om vår studies målgrupp har huvudsakligen gjorts under 80-, 90- och tidigt 00-tal. Vi presenterar nio olika artiklar som är både nationella samt internationella och berör vårt syfte samt frågeställningar. Tidigare forskning är uppdelat i två olika teman rörande vår studie. Sökningen av tidigare forskning presenteras under metod: litteraturgenomgång.

3.1 Upplevelsen av åldrande

North & Fiske (2012) menar att åldern är den sociala kategorin som alla människor kommer att gå in i så småningom. De belyser att forskning om ålder påvisar att fördomar komplicerar livskvaliteten för äldre människor men att forskningsområdet fokuserar på att bekämpa de negativa effekterna av ålderism. Behandlingen av äldre kan vara en hårfin balans som grundar sig utifrån en välmening men som kan uttryckas på ett nedvärderande sätt. Ett exempel kan vara att människor talar med äldre personer med ett nedlåtande och förnedrande bebisspråk eller överdrivet långsamt eller högljutt språk med påklistrad vänlighet.

Enligt North och Fiske (2012) är skapandet av distans till äldre en åldersdiskriminering exempelvis när äldre personer ”placeras” på äldreboende. En annan form betonar att människor utmålar att det finns skillnader i attityder och särdrag mellan en själv och äldre personer. Äldre människor kan i sin tur internalisera de negativa stereotyper som exempelvis glömska, bli sjuka och deprimerade för att de förväntar sig att sådana egenskaper kommer senare i livet. Den positiva delen som forskningen framhäver är att de äldre personernas egna positiva självuppfattningar ger ett flertal fördelar, som en ökad funktionell hälsa och

livslängd men även motstånd mot hjärt- och kärlsjukdomar och hörselnedsättning. Forskningen har även visat att desto mer tid yngre generationer tillbringar med den äldre befolkningen, desto mer positiva attityder samt mindre förutfattade meningar har de yngre om de äldre (North & Fiske, 2012).

Klass, kön och etnicitet har enligt Krekula, Närvänen & Näsman (2005) varit uppe för diskussion inom samhällsvetenskapen när det gäller frågor om maktrelationer. Dessa anses vara väsentliga för den intersektionella analysen. Ålder är däremot en term som inte kommit upp för diskussion men som också är en grund för maktrelationer och maktutövning. När det kommer till frågor om makt och ålder inom det socialgerontologiska området förs tankarna till ålderism. Krekula, Närvänen & Näsman (2005) menar att åldersbaserad diskriminering och fördomar inte bara riktas mot äldre utan mot människor i olika åldrar. Diskriminering utifrån åldern kan visas på arbetsmarknaden och när något framställs som ett socialt

problem. Exempelvis att ungdomar är bråkiga och farliga eller att äldre är skröpliga eller ses som en belastning. Därför behöver åldern göras synlig inom forskning som en social struktur och som grund för sociala kategoriseringar.

De olika identiteterna relaterade till åldrande samt själva ålders-begreppet anses vara socialt konstruerat. Detta skapar förutfattade meningar om hur ålder samt livet för äldre ser ut både socialt och strukturellt men även hur äldre representeras och förstås. Det är inte ovanligt, att dessa sociala konstruktioner som har skapats, är till nackdel för äldre. Äldre ses ofta som problematiska och som gruppen ”de andra” (Zubair & Norris, 2015). Torres (2006) beskriver i sin tur hur äldre invandrare ofta kategoriseras som en homogen grupp där det enbart finns lite variation. Kategoriseringen kan upplevas problematisk eftersom en del av dessa, som kategoriseras som invandrare i Sverige, kan vara personer som är födda utomlands i svenska familjer. Det kan exempelvis handla om en svensk familj där föräldrarna har arbetat som volontärer i ett annat land och deras barn är födda i det landet. När deras barn sedan flyttar som äldre till Sverige, kategoriseras de som invandrare även om deras modersmål är svenska.

Denna kategorisering leder ofta till att en grupp uppfattas vara ett socialt problem. Torres (2006) använder begreppet otherness, de andra, där hon menar att invandrare särskiljs från majoritetsbefolkningen.

Äldre invandrare och deras upplevelser av identitet och åldrande är ett relativt lite utforskat område. Forskning kring äldre invandrare fokuserar ofta till hur väl de har integrerat i samhället. Även forskning kring hälsa- och vårdbehov hos äldre invandrare är inte ovanligt och ofta upplevs dessa forskningsfrågor som ett problem. Genom att inte fokusera på etnicitet inom forskning, när man undersöker upplevelsen av åldrande, så kan man på detta sätt även ta hänsyn till andra bidragande faktorer som exempelvis kön och klass (Zubair & Norris, 2015).

I Sverige är finländare den tredje största gruppen av äldre invandrare (SCB, 2020) och är den grupp som det har forskats mest om (Torres, 2006). Forskningen som gjorts har visat olika upptäckter om finländare både i allmänhet och i åldersgruppen äldre. Sammanfattningsvis beskrivs det att det finns skillnader mellan personer som har svenskt ursprung och de som har finskt ursprung. De tydliga skillnaderna var inom den sociala klassen och den sociala rörligheten. Finländare hade i allmänhet ett sämre välmående och gick i pension tidigare eftersom de hade arbeten där arbetsvillkoren var sämre i förhållande med

majoritetsbefolkningen. Finländare kände sig mer missnöjda med sina arbeten, bodde i bostäder med sämre standard och redogjorde för en dålig psykologisk och fysiologisk hälsa. Orsak till detta skulle vara att de äldre finländarna förväntades ha ett sämre välmående än de svenska (Torres, 2006). Vidare säger Torres (2006) studie att finns variation i äldre

finländares levnadsstandard, nuvarande socioekonomiska status och sociala nätverk men det som framkommit negativt är att äldre finländare har en relativt dålig hälsa medan det som nämnts positivt är att de behärskar det svenska språket.

3.2 Delaktighet i samhället

Heikkilä och Ekman (2000) presenterar i sin artikel de erfarenheter och uppfattningar som äldre finländska invandrare som bor i Sverige har gällande vården. Detta för att kunna få en förståelse av den roll deras etniska bakgrund hade. Deltagarna var äldre, över

pensionsåldern, de var födda i Finland och bosatta i Sverige. Resultatet visade att vården i Sverige liknande vården i Finland. Det bidrog till att de kunde klara sig med vårdsystemet eftersom de visste hur det fungerade. Informanterna i studien hade kännedom om vad som förväntades av dem och kände till de kulturella koderna i systemet. Etableringen i systemet upplevs lättare när man kommer från ett land som delar flera kulturella likheter med varandra. Språket ansågs dock problematiskt av informanterna i studien. Många av dem hade hamnat i situationer där bristande språkkunskaper hade lett till en obehaglig situation. Det framkom dock att många inte ville använda sig av en tolk av rädslan för att bli

missförstådd. De kulturella skillnaderna mellan Sverige och Finland upplevs som minimala men bevarandet av den etniska identiteten är viktigt för välbefinnandet och för att känna en

I sin avhandling belyser Lukkarinen (2006) hur personer, som i ung ålder flyttade från Finland till Sverige, känner tillhörighet i Sverige samt hur de identifierar sig. Studien undersöker även banden som dessa sverigefinnar har skapat till den före detta hemorten samt den nya hemorten. Lukkarinen använder begreppet ”kedjemigration” som innebär sättet som många finländare flyttade till Sverige genom att någon som de redan kände bodde där. Det kunde exempelvis vara en vän eller släkting som redan var bosatt i Sverige. Det framgår även vilka arbetsförhållanden- och möjligheter som fanns för de nyanlända

finländarna. Studien visar att hemortens betydelse hade minskat för informanterna även om mycket kändes bekant när de besökte hemorten. De flesta av informanterna hade tankar på att flytta tillbaka till Finland ett tag efter flytten till Sverige. De blev ändå kvar eftersom de hade börjat känna tillhörighet i Sverige. Resultatet visade att informanterna upplevde att mycket hade förändrats i hemorten och att de inte längre kände någon likhet med

människorna som bodde kvar där. Även de sociala kontakterna inom familjenätverket i Finland hade blivit skörare och starkare till de nätverk som fanns i Sverige. Informanternas familjemedlemmar hade gått bort medan familjen i Sverige hade utökats med barn och barnbarn. Därför hade många valt att stanna kvar i Sverige. Studien visade att informanterna kände en tillhörighet i deras nuvarande boendeort där de hade utvecklat varaktiga relationer under tiden de bott där. Informanterna identifierade sig inte som svenskar utan som ”xx-bor”och upplevade inte att de skiljde sig från de andra som bodde i xx-staden eller att de skulle vara utanför (Lukkarinen, ibid).

Bowes (2006) har undersökt vilka utmaningar de etniska minoritetsgrupperna kan uppleva bland äldre invandrare i Storbritannien. Det har uppstått svårigheter med att tillgodose olika behov som dessa minoriteter har. Svårigheter uppstår även om skyldigheten att främja jämställdhet är lagstadgad. Stödinsatser som äldre invandrare är berättigade utifrån sin minoritetsstatus upplevs inte uppnås. Bowes menar att variationen i gruppen etniska minoriteter är stor och att det sätter sina utmaningar för det sociala arbetet med äldre invandrare. Variationen kan exempelvis handla om de som nyligen är inflyttade i

Storbritannien och de som har varit längre bosatta i landet. Deras behov kan skilja sig stort. Det har dock visat sig att arbete med etniska minoritetsgrupper har förbättrats men att det finns fortfarande behov av förbättring. De problematiska områdena är exempelvis att arbeta för än mer jämlik möjlighet för gruppen, antidiskriminerande arbetssätt samt ett mer uppsökande arbete för etniska minoritetsgrupper. Undersökningarna visade att de etniska minoritetsgrupperna exempelvis använder sig av stödinsatser i hemmet i mindre

utsträckning än majoritetsbefolkningen. De insatserna som utnyttjas är ofta arrangerade av de engagerade ideella verksamheterna i samhället som under senare tid har blivit ekonomiskt stöttade av socialtjänsten. Även familj, vänner och grannar uppges som stödgivare åt äldre invandrade (Bowes, ibid).

Bolzman (2011) skriver i sin artikel hur forskningen fått fram att situationen för gruppen äldre, som uppnått pensionsåldern, anses vara förbättrad i Schweiz samt i andra europeiska länder. Forskarna anser att det kan vara en indikator på en demokratisering för gruppen äldre. Förbättringarna i undersökningen handlade om levnadsvillkoren i form av bättre hälsa samt att de var ekonomiskt bättre utrustade. Det som dock missades att ta med i studien var de arbetskraftsinvandrande grupperna som kom mellan 50- och 70-talet. Det som framkom från tidigare studier var att de arbetskraftsinvandrare äldre hade slutat i arbetslivet innan

pensionsåldern på grund av skador och sjukdomar vilka var orsakade av fysiskt tunga arbeten. Detta visar även Heikkiläs (1994) rapport om äldre finländska invandrare i Sverige. Äldre finländare som varit bosatta mer än hälften av sina liv i Sverige uppgav att de tunga arbeten hade lett till en försämrad hälsa. Vidare belyser Bolzman (2011) att yrken som denna grupp hade arbetat med var i huvudsak arbeten som inte hade några krav på utbildning och var lågavlönade. Pensionen i Schweiz grundar sig i betydande del av de arbetsverksamma åren och den lön man haft under arbetsåren. Detta i sin tur har lett till att invandrade

personer inte har hög pension, även om de har arbetat i landet i stora delar av sitt liv. De låga pensionerna berodde på de lågavlönade arbeten som denna grupp hade arbetat med.

Bolzman (2011) beskriver att den låga pensionen och försämrat hälsotillstånd hade lett till att majoriteten av de arbetskraftsinvandrare hade en sämre socioekonomisk position i samhället där de inte upplevde att de fick stödet som de behövde. Heikkiläs (1994) rapport påvisar att invandrande finländare i Sverige upplevde att deras ekonomiska situation var sämre. Vidare visade det sig att de äldre finländska invandrare var dubbelt utsatta i samhället på grund av den ekonomiska situationen och en försämrad hälsa.

3.3 Reflektioner på tidigare forskning

Under 80-, 90 och tidigt 00-talet gjordes en hel del forskning om sverigefinnar. Vi har valt att ta med två studier som har samma målgrupp som vi och som belyser ämnet. Vi har dock valt att inte ta med ytterligare forskning eftersom den gjorts innan minoritetslagens

uppkomst och vi bedömer att den inte är relevant för vår studie.

Forskning om upplevelserna av åldrandet handlar inte enbart om den person som blir äldre och dennes egna uppfattningar. Andra personers åsikter och stereotypa uppfattning kan också spela roll hur åldrandet upplevs vilket North & Fiske (2015) och Zubair & Norris (2015) tar upp. Detta kan ställas i relation till Torres (2006) som belyser att äldre invandrare ses som en problemgrupp. Krekula, Närvänen & Näsman (2005) lyfter i sin tur upp makt och ålder och påvisar hur begreppen skapar inte bara en diskriminering mot äldre utan även mot yngre personer. Bowes (2006) och Torres (2006) studier belyser äldre invandrarnas situation vilket gör att de är relevanta för vår studie.

Vi har valt att använda oss av internationell forskning kring etniska minoriteter för att påvisa att det finns etniska minoriteter i flera länder som kan kopplas och analyseras i vår studies resultat. Bolzman (2011) och Bowes (2006) redogör svårigheter för etniska minoriteter i två europeiska länder vilket Heikkilä (1994) rapport påvisar i Sverige. Detta kan också visa sig i vår studies resultat.

4

TEORI

I följande kapitel presenteras teorierna som kommer att användas i resultatanalysen eftersom de passar bra att använda som analysverktyg för denna studie. Teorierna som kommer att användas är aktivitetsteorin och livsloppsperspektivet.

4.1 Aktivitetsteori

Mellan 50- och 70-talet utvecklades aktivitetsteorin av olika forskare (Malmberg & Ågren, 2011). Lemon, Bengtson & Peterson (1972) var bland de första som förankrade

aktivitetsteori-begreppet, medan Rowe och Kahn (1997) omvandlade aktivitetsteorin till vad de kallar framgångsrikt åldrande. Den tidigare forskningen stödjer den allmänna bilden om att desto mer delaktig och aktiv en människa är i samhället, desto bättre mående har

människan än dem som lever mer isolerat (Jönsson och Harnett, 2015). Aktivitetsteorin grundar sig i tankesättet att människan ska hålla sig aktiv under åldrandets gång för att känna sig behövd och behålla den positiva bilden av sig själv (Tornstam, 2018). När

människan åldras sker det olika förändringar i dennes liv som kan ha med förluster att göra. Det kan exempelvis röra sig om en situation där man förlorat sin yrkesroll vid pensionering. Utifrån aktivitetsteorin kan man motverka dessa förluster som orsakar negativa känslor genom att hålla sig aktiv och att hitta andra sätt att känna sig behövd. Exempelvis när

människan förlorat sin yrkesroll, ska man utifrån aktivitetsteorin ersätta förlusten genom att hitta en annan aktivitet. Det kan exempelvis vara föreningsarbete vilket gör att människan håller sig sysselsatt (Tornstam, 2018). Det traditionella tankesättet där gruppen äldre

upplevs passiva och som inte behöver aktiveras erbjuder aktivitetsteorin motsatta alternativ. Aktivitetsteorin kan ses som en reaktion mot disengagemansteori. Cumming och Henry (1961) var dem som förankrade disengagemansteori vilken belyser hur äldre gradvis skiljs från samhället men att det är en naturlig del av åldrande. Teorin beskriver att det är en ömsesidig process vid åldrande där den äldre själv skapar en distans till samhället men också att samhället stöter ut den äldre (Tornstam, 2018). Åldrande individer börjar stegvis

förbereda sig för döden genom att dra sig undan från sociala kontakter och från samhället vilket även deras sociala nätverk gör från dem. Samhället i sin tur minskar sina resurser för äldre och på detta sätt begränsar deras roll (Öberg, 2002). Lagstiftarens intentioner i Sverige och dennes syn på vad ett gott åldrande innebär, där betoningen ligger på aktivitetsfylld åldrande, kan se utifrån Socialtjänstlagen där det i kapitel 5 (2001:453) framkommer att äldre ska ha rätt till en ”aktiv och meningsfull tillvaro”.

När fokus ligger starkt på att betona vikten av att vara aktiv som äldre kan detta leda till att åldrandet ses som något som är enkelt och att äldre personer behåller samma

produktivitetsförmåga som de hade tidigare i livet. Det kan faktiskt vara så att en del äldre är trötta och vill inte längre vara aktiva. Vissa sjukdomar och funktionsnedsättningar, som är kopplade till åldrande, kan leda till att den äldre i fråga känner sig misslyckad när hen blir begränsad från det aktiva livet som anses vara det rätta sättet för äldre att leva. Genom att äldre förväntas hålla sig aktiva och klara av vardagliga saker självmant kan detta leda till att deras ork inte räcker till för de aktiviteter som de egentligen vill göra. Exempelvis,

hushållsuppgifterna kan kräva all energi och då orkar hen inte längre ta sig ut för en promenad som hen hade tidigare sett fram emot (Jönsson & Harnett, 2015).

Jönsson och Harnett (2015) samt Tornstam (2018) reflekterar kring teori-begreppet i aktivitetsteorin och anser att den snarare kan iakttas utifrån ett perspektiv där livsloppets kontinuitet står i fokus. Tornstam menar att fokus på aktivitetsperspektivet grundar sig i det interaktionistiska perspektivet där samspelet mellan individen och individens sociala

omgivning betraktas utifrån. Viss forskning inom socialgerontologin har visat att gott

åldrande kopplas ihop med aktiviteter. Åldrande är något som sker under individens livslopp och kan i sin tur förknippas med livsloppsperspektivet som presenteras i följande avsnitt.

4.2 Livsloppsperspektivet

Livsloppsperspektivet växte fram från ett flertal olika teoretiska traditioner (Öberg, 2002). Giele och Elder (1998) kombinerade sina respektive ramverk till att göra en användbar modell för att kunna upptäcka samspelet mellan individen och de dynamiska förändring som sker mellan individen i ett sammanhang av strukturella förändringar under livsloppet. Livsloppsperspektivet handlar om att kunna bilda en helhetssyn på människan över tid, med särskild hänsyn till människans kroppsliga och psykologiska utveckling (Jönsson & Harnett, 2015). Det som framkommer är förståelsen för att förhållanden, när man blir äldre, ökar om man ser på förhållanden tidigare i livet. Exempelvis barndomsupplevelser men att man även tar i beaktning vissa händelser som skett under senare delar av livsloppet. Exempel på vissa händelser kan vara att barn flyttar hemifrån, pensionering eller att en människa förlorar sin partner. Förståelsen av förhållanden ökar om man ser ålderdomen som det sista livsstadiet, där hela livet varit en utvecklingsprocess men också att man ser på människans liv som en helhet (Tornstam, 2018).

Livsloppsperspektivet grundar sig med andra ord i de personliga erfarenheter samt de sociala förändringar och historiska händelser som har haft central betydelse för den äldre personens liv (Malmberg & Ågren, 2011, Jönsson & Harnett, 2015). Åldrande är mångdimensionellt och ses som en livslång process. Perspektivet betonar att ingen tidsperiod under individens åldrande är ”bättre” eller mer ”viktig” jämförelsevis med någon annan (Öberg, 2002). I livsloppsperspektivet lyfts det fram människors ömsesidiga påverkan för sin omgivning. Detta innebär att individen i fråga blir påverkad av de samhälleliga händelserna men att individen själv i sin tur påverkar omgivningen. Livsloppsperspektivet belyser också att vara äldre inte är en negativ fas i livet utan den äldre personen påverkar fortfarande sin omgivning och utvecklas som i tidigare skeden i livet (Jönsson & Harnett, 2015).

Begränsningar samt möjligheter i samhället kan förstås utifrån livsloppsperspektivet (Öberg, 2002). Att betrakta livshändelser utifrån livsloppsperspektiv inom områden vars huvudfokus inte innefattar ålder, exempelvis fattigdom och försörjning, missbruk, genus, sexualitet, etnicitet och sorg ökar förståelsen för individens situation. Ett exempel är att se orsaken till

Livsloppet är en del som människor kan ställas inför både möjligheter såväl som

påfrestningar. Den faktiska betydelsen är beroende av en människas tidigare erfarenheter, motiv, relationer och förväntningar på framtiden såväl som samspelet mellan samhälleliga möjligheter och begränsningar. Att förstå åldrandet utifrån ett socialt livsloppsperspektiv kopplas till en människas erfarenheter, förväntningar och relationer i samspel med samhället och dess utveckling (Jönsson & Harnett, 2015).

Inom gerontologin används begreppet kohort som används om en grupp av människor som är födda samma eller närliggande år. Dessa kohorter används för att jämföras mot varandra. De sociala förhållandena och historiska händelserna som exempelvis skedde i början av 50-talet har lett till andra förutsättningar för en grupp än för de som föddes i början av 70-50-talet. Detta förklarar varför de olika kohorterna har olika uppfattningar om livet och även om dem själva. Exempelvis är att tidigare inställning till livet grundar sig ofta till tankesättet att hårt arbete, göra sin plikt och sparsamhet är ett bättre sätt att leva efter. De som är födda senare och har haft ökade möjligheter till att utbilda sig, har en annan inställning till livet där bättre utbildning ger ökade möjligheter till bättre jobb och inkomst (Malmberg & Ågren, 2011). En generation består inte enbart av en ålderskohort, utan en historisk enhet som delar

erfarenheter och upplevelser av likartade historiska händelser från samma livsperiod. Det är därför livsloppsteorier har bidragit till att förändra negativa stereotyper som förknippas med ålderdom till en mer positiv riktning (Öberg, 2002).

5

METOD

I följande kapitel beskrivs och diskuteras studiens genomförande. Metodkapitlet delas upp i: val av metod, avgränsningar, urval, datainsamling/genomförande, förförståelse, etiska ställningstagande, tillförlighet och trovärdighet, litteraturgenomgång samt databearbetning och analysmetod.

5.1 Val av metod

För att få svar på frågeställningarna utifrån studiens syfte om sverigefinnarnas egna

upplevelser har kvalitativ, semistrukturerad intervju valts som forskningsmetod. Syftet med kvalitativa intervjuer är att söka kunskap samt förstå informanternas egna upplevelser av de undersökta fenomenen (Kvale & Brinkmann, 2009).

Studien har haft utgångspunkt utifrån en abduktiv metodstrategi vilket är en kombination av induktiv metod och deduktiv metod. Den induktiva metoden grundar sig i att utgå från en teori innan inhämtandet av det empiriska materialet. Den deduktiva metoden grundar sig i att forskningen utgår från det empiriska materialet och därefter väljer forskarna en teori som används för att analysera och tolka resultatet (Larsson, 2005). De existerande teoretiska kunskaper som vi hade innan studiens genomförande ledde oss till teorier som

intersektionalitet och livsloppsperspektivet. Under studiens genomförande visade det

empiriska materialet från den insamlade datan att intersektionalitet inte längre var passande till att svara på vårt syfte och frågeställningar. Empirin ledde oss till aktivitetsteori som valdes som teori istället för intersektionalitet.

5.2 Avgränsningar

Vi har avgränsat vår studie till att fokusera på de som är över 65 år, som är födda i Finland och flyttat som ung vuxen till Sverige. Informanterna har pensionerat sig och detta valdes för att vi tror att det kan komma fram nya reflektionerna och tankar av att bli äldre efter

pensionering.

5.3 Urval

Val av informanter utgick från ett strategiskt och målinriktat urval och gjordes utifrån målsättningen att informanterna skulle vara relevanta för forskningsfrågorna. Detta utgår från en strategi där målet är att skapa likheter mellan forskningsfrågorna och urvalet

(Bryman, 2011). Eftersom önskemålet för vår studie var en jämn könsfördelning så valdes tre representanter ut från respektive kön. Vi utgick från de två juridiska könen i Sverige.

Vid valet av informanter användes ett bekvämlighetsurval samt ett snöbollsurval som

Bryman (2011) beskriver det. Informanterna söktes genom att publicera missivbrevet på flera facebookgrupper för sverigefinnar. Brevet var skriven på både svenska och finska (Se bilaga 1 och 2). Responsen som vi fick var oväntat stor och vi blev kontaktade av cirka 50 personer som var intresserade av att delta. Informationen från en av facebookgrupperna för

sverigefinnar spred sig till andra sociala kontakter genom så kallade gate-keepers. Dessa var personer som uppgav att de i sitt dagliga arbete hade kontakt med personer som tillhörde vår målgrupp och de kunde hjälpa oss i sökandet efter informanter. Åldersspannet på dem som svarade var mellan 54 år till 84 år. De som var yngre än 65 år samt de över 70 år, som inte hade möjlighet att medverka genom videosamtal, exkluderades. Fyra informanter har valts ut genom en facebookgrupp och två informanter valdes genom snöbollsurval. Detta urval valdes på grund av tidsbegränsning samt för att underlätta att få tag på tillgängliga och lämpliga informanter för studien. En av de bokade intervjuerna fick ställas in på grund av

sjukdomssymptom och en videointervju var inte möjlig. Vi valde att leta upp en ny informant för att ha sex intervjuer.

En utav oss är medlem i olika organisationer för sverigefinnar. Det kan i sin tur vara både till för- och nackdel för vår studie. Fördelen är att det funnits tillgång till informanter som varit relevanta för studien. En nackdel är om det finns någon form av bekantskap med den som intervjuas finns risken att det skapas en social önskvärdhet. Det innebär att informanten vill

5.4 Datainsamling/Genomförande

Innan intervjutillfället utformades en intervjuguide som hade kategoriserats utifrån teman som är kopplade till studiens syfte och frågeställningar (se bilaga 3). Bryman (2011) belyser att ha en intervjuguide över relativt specificerade teman som avser studien gör att de som intervjuas kan med en större frihet utforma svaren själva. Således blir intervjuprocessen mer flexibel. Att använda sig av en intervjuguide underlättar för forskaren att hålla en röd tråd och genom att intervjun är semistrukturerad finns möjligheter till följdfrågor (Bryman, 2011). Frågorna i intervjuguiden har inte ändrats. Efter första intervjutillfället byttes plats på två frågor så de kom i rätt följd.

Bryman (2011) menar att intervjuaren behöver vara realistiska i hur många intervjuer som kan genomföras och transkriberas utifrån den tid som finns för forskningsprocessen. För att kunna genomföra intervju och transkribera dem valdes sex personer ut som informanter. Informanterna var mellan 65–81 år och bodde i fyra olika kommuner i mellan- och södra Sverige. Alla informanter hade flyttat till Sverige från Finland som ung vuxen. Fem intervjuer hölls genom videosamtal och en intervju skedde genom ett fysiskt möte utomhus.

Vi erbjöd möjligheten till intervju på både finska och svenska och informanterna fick välja. Det gjorde vi för att urvalet skulle vara större och för att informanten skulle känna sig bekväm vid intervjutillfället och ha möjlighet att kunna uttrycka sig på det språk den helst ville prata på. Vi valde också det utifrån att det finns en minoritetslag (2009:724) där en av rättigheterna är att tala det finska språket och vår studie belyser den rättigheten. Tre av intervjuerna hölls på svenska och tre på finska. De intervjuer som hölls på svenska deltog vi båda socionomstudenter. De intervjuer som hölls på finska deltog den student som hade behärskade det finska språket.

För att forskaren ska kunna tolka data från en intervju görs ofta valet att spela in intervjun och sedan transkribera det som spelats in. Detta underlättar vid analys av datainsamlingen (Bryman, 2011). Vi har efter informanternas godkännande spelat in intervjuerna med mobiltelefonens röstinspelningar och sedan transkriberat dem. Den utav oss som höll

intervjuerna på finska översatt intervjuerna till svenska under transkriberingen. Intervjuerna varade cirka 40 minuter.

5.5 Förförståelse

Det är oundvikligt att forskaren har sina egna erfarenheter med i studien och tolkar utifrån dessa ramar (Alvesson & Sköldberg, 2008). Kvale och Brinkmann (2009) förklarar att det är till fördel för att formulera teman till undersökningen samt att kunna framföra relevanta frågor till informanterna.

För att kunna skapa förutsättningar till en fördjupad förståelse av informanternas

upplevelser beskriver Bryman (2011) att en nära relation till informanter som studeras bidrar till detta. Vi båda studenter har någon form av koppling till Finland. En utav oss är född och uppvuxen i Finland och har kommit till Sverige som vuxen. Den andra har föräldrar som

kommit till Sverige från Finland på grund av olika orsaker. Det finska språket och kulturen är inte främmande för någon av oss och vi har båda besökt Finland ett flertal gånger.

Kritiken med kvalitativa studier handlar ofta om att de ses för subjektiva och att studien styrs utifrån forskarens egna intressen samt det som forskaren själv anser vara relevant. Därför är det viktigt att reflektera kring hur forskarens egna förförståels på- och inverkan i studien (Bryman, 2011). Vi har försökt behålla ett kritiskt perspektiv till den egna förförståelsen genom att diskutera våra egna tankar och kunskaper om målgruppen för att inte ska påverka resultatet. Under studieprocessens gång har vi diskuterat och lyft upp vår egen förförståelse för att den inte ska påverka resultatet. Vi har lyft upp att en av oss är första generationens sverigefinne i Sverige och hur den egna upplevelsen kan komma att påverka vår studie. En annan del är att vi i vår utbildning ska uppmärksamma och identifiera sociala problem. Detta kan exempelvis vara att äldre invandrare är utsatta och har någon form av sociala problem eller att nationella minoriteter är utsatt för att de tillhör gruppen. I vår studie anser vi dock att bådas förförståelse samt intresse i studiens syfte är en resurs i utförande.

5.6 Etiska ställningstaganden

Kvale och Brinkman (2011) belyser att författarna måste bedöma vilka konsekvenser som kan skapas av en kvalitativ studie. Informanterna informerades redan under urvalsprocessen om att de forskningsetiska riktlinjerna skulle följas; krav på information, samtycke,

konfidentialitet samt nyttjande (Bryman, 2011). Syftet med undersökningen förklarades liksom att medverkan var frivillig och att deltagandet kunde avbrytas när som helst utan anledning. Vidare gavs information om att inspelningen, transkribering samt informanternas identitet var konfidentiellt.

Eftersom vi valde att intervjua äldre människor har det varit väsentligt att göra etiska överväganden gällande urval och tillvägagångssätt. I början av studien gjordes en “Etisk egengranskning”. Informanterna tog själva ställning till om de ville delta i studien. I

missivbrevet informerade vi att intervjun skulle hållas via videosamtal för de över 70 år och utomhus för de under 70 år. Vi hänvisade till folkhälsomyndighetens rekommendationer i och med covid-19 och har under studiens process varit uppmärksamma på eventuella förändringar.

Innan intervjun påbörjades lästes missivbrevet upp för alla informanter. Detta gjordes för att upprepa informationen om syfte och de forskningsetiska principerna. Alla informanter godkände muntligt eller skriftligt att de tagit del av informationen och att intervjun spelades in. Kvale och Brinkman (2011) förklarar att ett informerat samtycke innebär att

undersökningspersonerna deltar utifrån frivillighet i projektet och äger rätten att dra sig ur projektet när som helst. Genomförandet av en videointervju har skett i någon av våra

bostäder. Inga andra personer har varit närvarandet eller involverade i processen förutom vi två socionomstudenter. Ingen annan har fått tillgång till inspelningarna eller den

På grund av tidsramen för studien samt språkliga svårigheter valde vi att dela upp

transkriberingarna utifrån språket som användes under intervjun. Detta kan ha påverkat underlaget för analysen. Vi kan ha tolkat olika samt redogjort intervjuerna på olika sätt. För att motverka missuppfattningar har vi gemensamt gått igenom transkriberingarna för att säkerställa att vi utformat transkriberingsmaterialet på liknande sätt och att vi förstår varandras redovisningar. Vi har även pratat om att vissa översättningar inte kan översättas direkt från finska uttryck till motsvarande uttryck i svenska.

5.7 Tillförlitlighet och äkthet

Reliabiliteten innebär att resultatet i en studie blir likadan om studien återupprepas och validitet handlar om att säkerställa att studien undersöker det som studien har avseende att undersöka. Dessa begrepp är vanliga i den kvantitativa metoden och i den kvalitativa

metoden används begreppen tillförlitlighet, äkthet och överförbarhet (Bryman, 2011). Urvalet i kvalitativa studier är mindre än de kvantitativa vilket gör att en generalisering inte är

möjlig. Fokus på kvalitativa studier ligger på en djuphet där man fångar upp upplevelserna genom informanternas beskrivningar och egna uppfattningar av det undersökta fenomenet och inte utifrån att kvantitativt mäta och därmed kunna generalisera (Larsson, 2005). Det urval av informanter som använts i denna studie är relativt litet.

Äkthet handlar om att säkerställa att studien undersöker det som studien har avseende att undersöka (Bryman, 2011). För att höja äktheten i vår studie har vi styrt urvalet till vårt syfte samt frågeställningarna och att informanterna är relevanta i förhållande till det ämne vi undersöker. Informanterna valdes ut med stor omsorg och noggrannhet för att de skulle vara relevanta för studiens syfte och frågeställningar. Vid intervjuerna fanns ett antal förbestämda frågor som ställdes för att ge alla samtalen en liknande struktur. Detta gjordes för att

intervjuerna på ett bra sätt skulle kunna jämföras och analyseras. För att kunna säkerställa att svaren hade tolkats och uppfattats korrekt, lästes svaren noga upprepade gånger under sammanställningen av resultatet. Vi har försökt förklara arbetsgången för studien för att ge läsaren en bra insyn i dess karaktär och för att ge en tydlig redovisning av processen. För att stärka trovärdigheten har vi skickat resultatet till våra informanter för synpunkter och eventuella ändringar.

Vi ville studera upplevelsen av att åldras i ett land som inte är det ursprungliga hemlandet för sverigefinnar. Exempel på överförbarhet är att jämföra våra informanters upplevelser med en grupp i samma ålder, som varit bosatta i Sverige större del av sitt liv, men som har en annan etnisk bakgrund. Bryman (2011) beskriver överförbarhet där grupper delar gemensamma egenskaper.

5.8 Litteraturgenomgång

Den forskning som presenteras i avsnittet Tidigare forskning har sökts fram genom Mälardalens Högskolas databas Primo och Social service abstract. De svenska sökord som

använts för artikelsökning har varit följande: sverigefinne, åldrande, äldre, etnisk minoritet,

nationell minoritet, upplevelse och identitet.

Sökord för att finna internationell forskning har framförallt varit; national minority group,

ageing, immigrant, foreigner, elderly, senior citizen, attitude, experience, perception, support, identity, ethnic, finnish och social work. För att kunna nå till flera olika relevanta

resultat använde vi sökorden i olika kombinationer. Sökandet efter relevanta källor genom befintliga studier är enligt Bryman (2011) ett vanligt sätt att identifiera begrepp och teman för en litteratursökning.

5.9 Databearbetning och analysmetod

För att samla in det empiriska materialet valde vi att använda kvalitativa intervjuer i studien. Intervjuerna har transkriberats kort efter intervjutillfället. Vi har transkriberat intervjuerna ordagrant, lagt in tre punkter för tystnad men inte skrivit på detaljnivå olika uttryck som exempelvis “suckar” eller “lång tystnad”. De intervjuerna som hölls på svenska har vi transkriberat enligt det talspråket som informanterna använde och inte gjorde någon redigering till skriftspråk. Detta framkommer i olika citat under resultatdelen. De intervjuer som hölls på finska har delvis blivit översatta till talspråk samt aningen förfinat skriftspråk. Finskan har olika dialekter och eftersom informanterna kom från olika delar av Finland talade de med sina respektive dialekter. Ordformuleringar utifrån dialekten gick inte alla gånger att översättas rakt av utan i de tillfällena valde översättaren använda

skriftspråksformer i översättningen. Alla finska ord eller ordspråk finns ej i det svenska språket så i dessa fall valde översättaren att använda omformulerade översättningar för att få fram innebörden.

Inspelning och transkribering är en fördel då förfarandet hjälper till att förbättra vårt minne med de naturliga begränsningar som finns. Vidare kan de intuitiva och omedvetna

tolkningarna av det informanten säger under ett intervjutillfälle kontrolleras (Bryman, 2011). Vid data analysprocessen användes en kvalitativ innehållsanalys med inspiration ur tematisk analys (Bryman, 2011). Tema-sökandet används i de flesta kvalitativa datainsamlingar. Vi gick tillväga genom att läsa och granska de transkriberade texterna från intervjuerna flera gånger för att skapa en helhet. Ur texten plockades meningsbärande nyckelord ut som hade relevans för syftet och frågeställningarna (Kvale & Brinkmann, 2009). De meningsbärande nyckelorden samlades och kodades. Koder som hörde ihop fördes samman till kategorier som gav uttryck för innehållet från intervjuerna. Analysen resulterade i tre kategorier med

6

RESULTAT

Vi har hittat tre olika huvudteman utifrån den insamlade datan. Första huvudteman är ”Betydelsen av att åldras” där subteman som upptäcktes var ”Att bli äldre”, ”Åldrandet i Sverige i jämförelse med Finland”, ”Arbetet; en del av livet” och ”Ursprunget som aldrig försvinner”. Andra huvudteman är ”Minoritet” där subteman som identifierats är ”Identitet och minoritet”. Den tredje huvudteman är ”Lagens betydelse” med subteman ”Kännedom om minoritetslagen” och ”Samhällets stöd; behovet och språket”.

6.1 Betydelsen av att åldras

6.1.1 Att bli äldre

När informanterna beskriver upplevelsen av åldrandet tar de alla upp fysiska åkommor som kommer med åldern. Steg som blir kortare, hår som blir tunnare, att man blir svagare, smärtor i kroppen och knän som gör ont. De märker av åldrandet i och med de fysiska åkommor som sätter sig på kroppen och skillnaderna i det som de tidigare gjort och som de inte kan göra längre. Liisa beskriver åldrandet genom att berätta hur hon följer en anhörig genom livet och ser försämrade förmågor som kommer med den anhöriges åldrande: ”Men att man följer vid sidan åldrande som med min mamma, hur skör människan blir och börjar skilja sig från omgivningen och hamna i en egen värld… så att det är svårt att nå och

kommunicera med dom”. Vi betraktar Liisas exemplifiering av sin egen mammas åldrande utifrån aktivitetsteorin där svårigheten att kommunicera med henne kan innebära en stor stress för Liisas mamma eftersom hon kanske vill dra sig undan från omgivningen. Liisas förväntning utifrån aktivitetsteorin verkar vara att mamma ska hålla sig aktiv och delaktigt genom att hålla fortsatt kontakt. Däremot utifrån disengagemansteorin är minskad kontakt en naturlig del av åldrandet som Liisas beskrivning av sin mammas beteende visar

(Tornstam, 2018).

Liisa redogör även inslag om döden i sin redogörelse för åldrandet och är den enda som tar upp döden som något som förknippas med åldrandet. Hon lyfter upp tankar som handlar om att hon tillhör nästa generation som kommer att dö, även om hon inte tänker på det i sitt vardagliga liv. Pekka, Liisa och Anna belyser en annan del av åldrandet där fokus ligger med på de positiva inslagen av åldrandet utav de psykiska förmågorna. Klokhet och vishet finns men även förmågan att tänka och se saker från olika perspektiv. Pirkko säger ”att tänka positivt är grunden till ett bra liv”. Livsloppsperspektivet beskriver människans kroppsliga och psykologiska utveckling genom livserfarenheter. Informanterna i vår studie beskriver den kroppsliga utveckling som kommer med tiden genom de fysiska begränsningarna i kroppen. Livsloppet är en pågående process som finns genom hela livet. Informanterna har reflekterat på åldrandet över en längre tid utan att istället det är de saker som utmärker sig som är kring den åldern de är i nu. Det har blivit en märkbar skillnad för dem i dagsläget och det har fått fäste i hur de upplever åldrandet. Det som informanterna lyfter upp är att