Betydlesen av motion, Kasam och socialt stöd kopplat till hälsa och stress

Betydelsen av motion, Kasam och socialt stöd

kopplat till hälsa och stress

Helena Strandberg och Erika Vikström

C-uppsats i psykologi, HT 09 Handledare: Maarit Johnson Examinator: Per Lindström

Betydelsen av motion, Kasam och socialt stöd

kopplat till stress och hälsa

Helena Strandberg och Erika Vikström

Många faktorer har påvisats påverka individers hälsa. I denna studie undersöktes huruvida motion, Kasam och socialt stöd har betydelse för välbefinnandet i form av uppskattad hälsa, upplevd stress-energinivå och rapporterad sjukskrivning. Även köns- och ålderskillnader studerades. En enkät med frågor om sjukskrivning, motion, upplevd hälsa, upplevd stress-energi, Kasam och socialt stöd delades ut till 113 deltagare från tre olika arbetsplatser. Resultaten visade att Kasam hade positiva samband med hälsa, stress-energi och socialt stöd. Även socialt stöd visade positivt samband med stress-energi. Vidare visade resultaten att män skattade sin hälsa högre än kvinnor och att män i åldersgruppen 36-50 hade varit mest sjukskrivna. Resultaten och deras betydelse för hälsofrämjande arbete diskuteras.

Key words: health, sick leave, exercise, stress, sense of coherence.

Inledning

Sjukskrivningar är ett stort problem på många arbetsplatser runt om i det svenska samhället. Arbetet kring att förebygga orsaker till sjukskrivningar har gått från att på 50- och 60-talen handla om tekniska arbetsskydd och att förhindra fallolyckor, för att på 70-talet rikta in sig på kemiska hot mot hälsan medan man på 80-talet mestadels försökte åtgärda belastningsskador. Från 90-talet och framåt ökade långtidssjukskrivningarna dramatiskt och de främsta orsakerna till sjukskrivning handlar nu om psykosociala aspekter där stress är en betydande faktor. Med ökad kunskap kring hur man förebygger 50 - 80-talens största hot mot hälsa har risker för ohälsa kring dessa faktorer minskat. Dock är frågorna kring vad som görs och kan göras för att minska dagens hälsorisker viktiga att fokusera på. De fysiska vinsterna av exempelvis motion är välkända. Vidare frågor handlar om vilka fördelar som finns att hämta från fysisk aktivitet när det kommer till den personliga hälsan och sjukskrivningar, och vilka andra variabler som spelar roll för välbefinnandet. Kan faktorer som graden av socialt stöd och den egna synen på sin livssituation spela in?

År 1874 inrättades den s.k. Hälsovårdsnämnden i Sverige (Svensk författningssamling, 1874) vars medlemmar förutom att skriva rapporter om hälsotillståndet i den stad de var verksamma i, även hade till uppgift att följa allt som hade med invånarnas hälsa och sundhet att göra. Dagens arbete kring hälsa på arbetsplatser innebär, till skillnad mot för några år sedan, att företag och arbetsgivare har ett utökat ansvar för sin personals hälsa. Detta ansvar regleras genom ekonomiska medel vilket fungerar som en motivation för att arbetsgivare aktivt skall verka för att behålla sina anställda så friska som möjligt (Arbetsmiljölagen, 2002:585 §2).

Med hela vår befolkning inräknad är hälsa en förutsättning för hög produktivitet av varor och tjänster i samhället vilket i sin tur är grunden till materiellt välstånd (Hansson, 2004) och därför en betydande faktor för alla medborgare. Orsakerna till dagens höga ohälsotal beror till

stor del på beteendemässiga faktorer hos de drabbade såsom ogynnsamma hälsovanor vilka kräver beteendemässiga förändringar för att åtgärda.

Enligt en litteraturstudie som gjorts (Medin & Alexandersson, 2000) bland erkända databaser (PsycINFO, Medline och ERIC) med sökordet ’hälsofrämjande’ gav detta bland artiklar publicerade under 70-talet 263 träffar, under 80-talet 5 160 träffar och under 90-talet 10 319 träffar. Den kraftiga ökning av publicerad litteratur kring hälsofrämjande arbete tyder på ett ökat intresse och ökad uppmärksamhet kring området vilket kan tolkas som en bekräftelse på ämnets betydelse.

På grund av ovan nämnda orsaker är det av betydelse att undersöka och lyfta fram faktorer som kan inverka på individers hälsostatus. För att mäta graden av en individs uppskattade hälsa kan man använda sig av olika indikatorer. I föreliggande studie undersöktes graden av sjukskrivning, motion, stress, känsla av sammanhang (Kasam) och socialt stöd för att granska dess betydelse för hälsan.

Teorier om begreppet hälsa

I en författning från år 1948 definierade Världshälsoorganisationen begreppet hälsa som ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte enbart frånvaro av sjukdom (egen översättning) (World Health Organisation, 1948). Denna definition har uppsatsen utgått från.

Hälsoarbete som utförs exempelvis på arbetsplatser gällande personalens hälsa, kan se olika ut beroende på vilken fokus man har kring hälsoarbetet vilket Hansson (2004) tar upp i sin bok Hälsopromotion i arbetslivet. Här delas hälsoarbete in i tre strategier vilka är att (1)

behandla sjukdom, (2) förebygga sjukdom och att (3) främja hälsa. Synsättet att behandla

sjukdom (1) är inriktat på att hälsa är något man har vid avsaknad av sjukdom och vid ohälsa ligger fokus på sjukdomen i sig. Detta synsätt är förankrat inom den medicinska vetenskapen och strävar efter att finna orsaken till sjukdomstillståndet, för att sedan bota åkomman med medicin vilket är det dominerande förhållningssättet till hälsa i västvärlden. Till skillnad mot de övriga två synsätten anses kropp och själ vara två skilda ting (dualism) och målet att bota de kroppsliga besvären är tillräckligt för att uppnå hälsa. De två senare nämnda strategierna är mer dynamiska i den aspekten att definitionen av hälsa är mer komplex. Hälsa ställs i relation till ohälsa vilket en individ kan ha i olika grad, dvs. mer eller mindre hälsa, och man kan även uppleva sig ha dem samtidigt. Här tas även hänsyn till den personliga upplevelsen av att ha hälsa och känna sig frisk. Graden av hälsa bestäms av flera olika faktorer, omständigheter och resurser som står individen till hands som exempelvis socialt stöd vilket beskrivs mer utförligt längre fram i texten. Förebyggande av sjukdom (2), att arbeta preventivt, kan handla om allt från information om hälsosam kost till utövandet av fysisk aktivitet och föreskrifter kring hantering av farliga ämnen och hygien. Främjande av hälsa (3) handlar om att lyfta fram orsaker till bibehållen eller förbättrad hälsa och i likhet med att förebygga sjukdom sätts medel in innan ohälsan är ett faktum. Exempel på arbete kring båda av dessa två strategier skulle kunna vara fysisk aktivitet, vad som skiljer dem åt är snarare syftet med aktiviteten där fokus ligger på att förhindra uppkomsten av ohälsa eller stärka hälsofrämjande faktorer. På samma sätt som föregående författare delar upp utgångspunkten för hälsoarbete har Medin och Alexandersson (2000) i sin litteraturstudie kring hälsa delat upp begreppet hälsa till två inriktningar med en rad subgrupper. De två huvudgrupperna är det biomedicinska och det humanistiska synsättet. Det biomedicinska synsättet handlar, i likhet med Hanssons (2004) strategi om att ’behandla sjukdom’ om att hälsa är sjukdomens motsats. Det humanistiska perspektivet däremot motsvarar Hanssons mer dynamiska synsätt på hälsoarbete

och har den utgångspunkten att hälsa och sjukdom kan finnas samtidigt i varierande grad och är starkt sammankopplat med den omgivning individen befinner sig i.

Den strategi, fokus eller utgångspunkt man väljer att utgå ifrån i arbetet med personalens hälsa färgar hela arbetet och Angelöw (2002) menar att man i arbetet antingen arbetar förebyggande och preventivt angående orsaker till ohälsa eller med en mer främjande och promotiv riktning då man istället lyfter fram friskfaktorer.

I arbetsmiljöverkets officiella statistik om arbetsmiljöorsakade besvär pga. arbetsmiljö från 2008 visade det sig att de vanligaste orsakerna till besvär i arbetet för både kvinnor och män är stress och psykiska påfrestningar (Fredriksson & Weiner). Dessa siffror har framkommit utifrån sammanställning från år 2004 till år 2008. Tittar man på de tio senaste åren är de största orsakerna till kvinnors besvär fortfarande stress och andra psykiska påfrestningar medan detta är den näst största orsaken bland männen under samma tidsintervall följt av påfrestande arbetsställningar.

Motion och dess betydelse för hälsan

I en folkhälsorapport från 2005 definierar Socialstyrelsen fysisk aktivitet som all typ av rörelse som ger ökad energiomsättning och motion som en fysisk aktivitet med en viss avsikt som t.ex. ökat välbefinnande eller förbättrad hälsa, medan träning skall ha en klar målsättning att öka ens prestationsförmåga inom fysisk aktivitet. Dessa tre definitioner och distinktioner har uppsatsen utgått ifrån.

Att regelbundet utöva fysisk aktivitet har visat sig ha positiva effekter på både den fysiska och den psykiska hälsan samt livskvalitén (Faskunger & Schäfer Elinder, 2005). Fysisk aktivitet minskar även stress och påfrestningar och ger mer energi och kraft (Angelöw, 2002). Ogden (2007) beskriver hur träning och motion under de senaste årtiondena har förändrats från att vara något som unga tävlingsmänniskor sysslat med till att vara något för alla människor i samhället med syfte att uppnå välbefinnande både fysiskt och psykiskt. Författaren tar även upp de psykologiska fördelarna av motion som visat sig gällande depression. Detta har bekräftats bland annat av en studie (McDonald & Hodgdon, 1991) bland utövare av aerobics där de aktiva visade resultat som kunde relateras till minskade depressionssymtom. De med grövre depressionssymtom visade på större förbättring än de med mildare. När det gällde ångest visade samma undersökning att motion även kunde leda till minskad sådan, eventuellt på grund av att utövaren under motionen fokuserar på annat än orsaken till ångest. På liknande sätt sägs motion vara stressreducerande av den orsaken att man får tankarna på annat än orsaken till stressen enligt författarna. Motion kan även verka stärkande för självförtroendet och självkänslan (King, Blair, Bild, & Dishman, 1992) på så sätt att en ökad positiv uppfattning om sin kropp vilket motion medför är starkt sammankopplat med generellt självförtroende och tron på den egna förmågan. Ogden (2007) tar även upp hur den sociala aspekten som motion medför också kan leda till ökat självförtroende och ökad självkänsla.

De fysiologiska effekter av motion som leder till psykologisk välbefinnande sker via utsöndring av hormoner, vilkas nivåer i hjärnan ger rus som liknar kemiska drogers effekter och som vid minskad nivå kan leda till depression (Steinberg & Stykes, 1985). Effekterna av fysisk aktivitet och dess varaktighet har i en longitunell studie undersökts i relation till den fysiska förmågan, hälsostatus och arbetsförmåga (Pohjonen & Ranta, 2001). Resultatet visade att fysisk aktivitet utförd i arbetslag främjade den fysiska förmågan och förebyggde en tidig nedsättning av arbetsförmågan samt att det vid fysiskt krävande arbeten krävs att man tidigt sätter in fysisk hälsoprevention innan de mer åldersrelaterade försämringarna gällande hälsa och fysisk kapacitet gör sig påminda.

En studie (Jiménez, Martínez, Miró, & Sánchez, 2008) som analyserade sambandet mellan utövande av fysisk aktivitet, hälsosamma vanor och psykosocialt välbefinnande resulterade i slutsatsen att ett begränsat användande av alkohol och tobak samt begränsad övervikt inte var relaterat till fysisk aktivitet medan psykosocialt välbefinnande däremot visades vara relaterat till fysisk aktivitet oberoende av aktivitetsform. Deltagare som utövade regelbunden motion tenderade att ha bättre hälsa, vara mindre stressade och bättre ha humör än de deltagare som inte utövade regelbunden motion.

Hur fysisk aktivitet relateras till upplevd stress och fysisk ohälsa mättes i en studie (Remor & Pérez-Llantada Rueda, 2007) som använde sig av självrapporterade frågor rörande graden av fysisk aktivitet, hälsosam livsstil, stress och upplevd fysisk ohälsa. Resultaten påvisade att fysiskt aktiva personer visade på lägre stressnivåer samt mindre frekventa och mindre intensiva symptom av fysisk ohälsa. Dessa resultat kunde författarna inte leda till sociodemografiska skillnader så som kön, ålder, utbildningsgrad, civilstatus, vem man bor med, vikt och längd. Däremot visade en högre grad av fysisk aktivitet på högre värden i de själrapporterande mätningarna. Dessa resultat menar författarna visar att fysisk aktivitet kan ha en positiv effekt på upplevelsen av stress och ohälsa.

Sports therapy är en metod som man använt i en engelsk undersökning (Crone & Guy, 2008) där man beskrivit upplevelsen hos dem som deltagit i den typen av terapi gällande den mentala hälsan. Metoden bestod av att utföra olika typer av fysisk aktvitet två gånger i veckan. Resultaten av deltagarnas subjektiva upplevelser blev att sports therapy är en användbar metod och bra komplement till traditionell behandling av personer med psykisk ohälsa. Generellt utövade männen i undersökningen mer fysisk aktivitet än kvinnorna. Sambandet mellan fysisk aktivitet och psykisk hälsa undersöktes med variablerna Kasam, depression, upplevd stress, upplevelsen av hur vältränad man är, ålder och kön bland andra i en studie av Hassmén, Koivula och Uutela (2000). Resultatet visade att det inte fanns någon huvud- eller interaktionseffekt av kön gällande depression. Däremot visade det sig att den grupp av deltagarna som mest frekvent utövade fysisk aktivitet, i stort sett dagligen, visade på högre värden på en depressionsskala än de med en träningsfrekvens på två till tre eller en gång i veckan. Författarna tror att denna tendens kan bero på att daglig hård fysisk aktivitet ofta utövas i samband med tävling vilket kan göra att aspekterna av de psykiska fördelarna aktiviteten medför inte blir lika centrala eftersom fokus ligger på att prestera. På variabeln stress visade resultatet på att de som tränade dagligen visade signifikant mindre stress än de som inte tränade alls. När det gällde Kasam visade de individer som tränade oftare på högre värde i denna variabel jämfört med dem som tränade mer sällan. Gällande ålder rapporterade yngre personer på högre Kasam-värde än de äldre. I resultaten över den upplevda hälsan visade de som tränade oftare på högre värden än de som tränade mindre. Skillnader mellan könen visade att kvinnorna i studien upplevde bättre hälsa än männen och gällande ålder uppgav de yngre bättre upplevd hälsa än de äldre. Kvinnorna relaterade i högre grad sin hälsa till graden av fysisk aktivitet. Författarnas generella slutsats blev att personer som utövade fysisk aktivitet mer frekvent fick höga värden på de skalor som mätte positiva affekter medan de som utövade fysisk aktivitet mer sällan fick högre värden på de skalor som mätte negativa affekter.

Stress och dess betydelse för hälsan i arbetslivet

Eftersom stress är en av orsakerna till ohälsa kan det vara en viktig faktor att ta hänsyn till vid undersökningar gällande hälsa. Stressande omständigheter är något som alltid finns omkring oss och är svårt, om inte omöjligt, att undvika. House (1981) jämför begreppet stress med död och att betala skatt, ingen kan undgå dessa. Lazarus och Folkman (1984) har definierat stress

på så sätt att en individ erfar stress om hon eller han upplever att påfrestningarna som hon eller han är utsatt för överstiger den egna förmågan att hantera dessa. Den beskrivna definitionen är psykologisk och författarna har koncentrerat sig på individen kontra miljön, hur individen värderar problemets omfattning. Värderingen av den egna förmågan påverkar även hur väl man hanterar stress. Stresshantering kallas med ett annat ord för coping vilket är en process där individen aktivt tar itu med, eller är passiv till, en stressfull eller hotfull situation.

Stress kan även ses som ett stimulus som vi reagerar på, t.ex. en hotfull situation eller om det sker förändringar i omgivningen (Lazarus & Folkman, 1984). Antonovsky (1985) skiljer på ett vanligt stimulus och en stressor (stressorsak). Nationalencyklopedins (i.d.) definition av en stressor är en påfrestning som framkallar de kroppsliga och psykiska reaktioner som sammanfattas i begreppet stress http://www.ne.se/. Det kan vara svårt för en individ att uppfatta hur ett vanligt stimulus blir en stressor. Vad som bedöms vara en stressor är olika för olika individer, ett stimulus tolkas olika beroende på vem det är som tolkar (Lazarus & Folkman, 1984). Antonovskys (1985) svar på varför vissa personer klarar av mer påfrestningar än andra är graden av upplevd Kasam, vilket beskrivs senare i texten. Ett annat psykosocialt begrepp som påverkar hur individen klarar av stress är socialt stöd, även det begreppet beskrivs senare i texten. Både positiva och negativa stressorer påverkar direkt det subjektiva välbefinnandet vilket visats i en studie av Scheck, Kinicki och Davy (1997), genom att individen tror på att den kan kontrollera och påverka stressorerna så gör den tilltrodda kontrollen att välbefinnandet ökar. Positiv stress är mer måttlig, stimulerande och kan hjälpa oss att nå våra mål t.ex. inför en tävling medan negativ stress är när individen inte har resurser att hantera eller har kontroll över situationen t.ex. vid långvarig stress, vilket till slut leder till negativa effekter på välbefinnandet (Angelöw, 2002). Även vår kognitiva bedömning av stress är direkt relaterad till den oro man känner inför stressorerna (Elliott, Chartrand, & Harkins, 1994). Olika individer bedömer stress olika (Angelöw, 2002), det som kan ses som en utmaning av en person kan hota och oroa en annan.

Stress på arbetsplatsen kan vara både positivt och negativt, vissa arbetar bättre under press och behöver en viss nivå av stress för att arbeta effektivt. Stressen anses vara negativ när den blir långvarig eller när man inte kan koppla av ifrån den enligt Sonnentag och Kruel (2006). Det är vanligt att känna sig stressad på jobbet och en påverkande faktor är hög arbetsbelastning. På kort tid ska så få personer som möjligt göra så mycket som möjligt för att organisationen ska spara in tid, men det påverkar de anställda negativt. För att kunna koppla av är det viktigt att individen inte tar med sig arbetet hem, vilket är en stressuppbyggande faktor. Vid sådana tillfällen finns det ingen tid till återhämtning från arbetet. Att bli för involverad i arbetet kan alltså leda till konsekvenser och då kan den negativa stressen öka (Sonnentag & Kruel, 2006). I den psykosociala arbetsmiljön är det också viktigt att graden av stress inte blir för hög. Dålig psykosocial arbetsmiljö med inslag av kraftig stress leder ofta till sjukdomar så som besvär och värk i muskler, leder och hjärta. Besvär orsakade av stress är vanligare bland kvinnor än män (Arbetsmiljöverket, 2001).

Enligt krav-kontrollmodellen som är en modell över den fysiska och psykiska hälsan på arbetsplatsen utvecklad av forskarna Karasek och Theorell finns fyra olika typer av jobb beroende på grad av krav på arbetet och egenkontroll över arbetet. Det första är jobb med hög anspänning, det är när höga krav ställs på jobbet samtidigt som det saknas tillräckliga förutsättningar att kontrollera och påverka arbetet. Det andra är aktiva jobb, det är när höga krav ställs på jobbet samtidigt som det finns tillräckliga förutsättningar att kontrollera kraven. Det tredje är passiva jobb, det är när låga krav ställs på jobbet samtidigt som det saknas förutsättningar att påverka. Det fjärde och sista är jobb med låg anspänning, låga krav ställs på jobbet samtidigt som man har förutsättningar för att kontrollera jobbet (Karasek & Theorell, 1990). Att vara utsatt för stora krav i arbetet och ha liten kontroll över arbetssituationen leder

till psykosociala påfrestningar. Den mest gynnsamma situationen är när individen har en hög grad av egenkontroll över arbetssituationen och ett gott socialt stöd från både kamrater och chefer. Det leder till effektivt arbete (Arbetsmiljöverket, 2001). Jobb med hög anspänning minskar indirekt produktiviteten hos de anställda genom att deras hälsa försämras, men ett arbete där man aktivt kan ha kontroll över sin arbetssituation ger lägre sjukfrånvaro och högre omsättning (Lottrige, 2004). Krav/kontrollmodellen utgår bl.a. ifrån vilket socialt stöd individen har, ett högt socialt stöd gör att kraven från jobbet känns hanterbara (Karasek & Theorell, 1990).

Ett sätt att beskriva en persons sinnesstämning och stämningsläge är genom att mäta nivån på stress och energi. Detta kan alltså användas som ett mått på den psykiska hälsan vad det gäller stress. Kjellberg och Wadman (2002) har använt sig av en stress-energimodell där man kan koppla ihop positiv och negativ stress samt hög och låg energi med de fyra typerna av jobb i krav/kontrollmodellen. De delade då in deltagarna i fyra grupper som man kallade

Slutkörda, Engagerade under press, Uttråkade och Engagerade utan press. Dessa författare

såg då ett klart samband mellan de två delmodellerna, d.v.s. stress och energi. Stresskattningarna hade ett starkt positivt samband med krav och ett negativt samband med socialt stöd men var inte relaterade med kontrollmöjligheterna. Energiskattningarna hade positivt samband med socialt stöd och kontrollmöjligheter men var inte relaterade till kravnivån. Energin mättes enligt en dimension som gick ifrån positivt värderade högaktiverade tillstånd till negativt värderade lågaktiverade tillstånd, t.ex. energisk som är ett positivt värderat högaktiverat tillstånd och slapp som är ett negativt värderat lågaktiverat tillstånd. Stress mättes enligt en dimension som gick från positivt värderade lågaktiverade tillstånd till negativt värderade högaktiverade tillstånd där stressad är ett exempel på ett negativt värderande högaktiverat tillstånd och avslappnad ett exempel på ett positivt värderande lågaktiverat tillstånd. När interaktionen mellan en individ och dess arbetsmiljö leder till ett negativt psykologiskt tillstånd är en självskattning av stress respektive energi ett bra sätt att mäta stämningsläget, vilket är användbart vid psykosociala arbetsmiljöundersökningar.

Kasam och dess betydelse för hälsan

Begreppet ”känsla av sammanhang” (Kasam) myntades av Aaron Antonovsky (1987) vilket ses som en viktig faktor bakom individens upplevda hälsa. Kasam kan ses som en mätbar indikation eller modell av en individs grundinställning och synsätt vilket färgar dennes sätt att hantera och värdera sin livssituation. De tre komponenterna i begreppet, begriplighet,

hanterbarhet och meningsfullhet, kom Antonovsky fram till genom att vid analys av

intervjuer med personer som genomgått kriser med varierat resultat på hälsan upptäcka dessa återkommande teman. Begriplighet handlar om graden av att kunna uppfatta det som sker som något som går att förklara och är gripbart och förutsägbart snarare än kaotiskt. Hanterbarhet menar Antonovsky beskriver förmågan att på egen hand eller med hjälp av andra i sin närhet har möjlighet att hantera den yttre och inre stimuli man utsätts för utan att känna orättvishet jämte andra. Med upplevd meningsfullhet syftas till att känna starkt intresse, engagemang och målinriktning i det som sker i livet. För att relatera till de olika strategierna kring hur hälsoarbetet på arbetsplatsen kan se ut så hör detta perspektiv till den kategori där hälsofrämjande faktorer undersöks snarare än sårbarhetsfaktorer (Hansson, 2004). Att fokusera på hälsofrämjande faktorer kallar Antonovsky (1992) för salutogenes.

Kasam är idag ett väletablerat begrepp som vid en rad undersökningar påvisats sin betydelse för hälsa hos människor. I en studie (Johnson, 2004) där Kasam var en bland flera variabler vilkas hälsorelevans undersöktes, visades det att Kasam hade en unik relation till

den generella hälsan och var den variabel som hade störst samband bland variablerna locus of control, coping-stilar samt olika aspekter av självkänsla. Att graden av Kasam påverkar en människas psykiska hälsa i positiv riktning lyfts fram i en undersökning bland deprimerade (Hall et al, 2009). Personer som led av större depressioner visade en snabbare återhämtning på en period om fyra år om de hade högt Kasam jämfört med dem som hade en lägre grad i en undersökning från Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Kasams sammanlänkande med depression och andra variabler så som ångest stärks av en korrelationsundersökning där variablerna hade en näst intill identisk överlappning (Haukkala, Konttinen, & Uutela, 2008). Detta bekräftas via en undersökning av starkt deprimerade där de drabbade visade på en större dysfunktion ju lägre Kasam de hade (Languis-Eklöf & Samuelsson, 2009). Samband mellan låg grad av Kasam och hög grad av negativ hälsa gällande stress redovisades även i en artikel (Nielsen & Hansson, 2007) där undersökningsgruppen bestod av 15-åriga ungdomar. Artikeln presenterade en undersökning där man kommit fram till att det fanns ett samband mellan Kasam och hälsa, och huvudresultatet blev att flickor med låg grad av Kasam som utsattes för stress rapporterade ohälsa dubbelt så ofta som flickor med låg grad av Kasam som inte blev utsatta för stress. Denna skillnad fanns inte hos flickor med en hög grad av Kasam. Bland flickorna med låg grad av Kasam och som även känt sig stressade hade hela 41% varit sjuka inom de senaste två veckorna medan endast 21% av ostressade flickor varit sjuka. Generellt sett så hade pojkarna i undersökningen högre grad av Kasam än flickorna. Graden av Kasam har i en longitudinell undersökning över fem år visat sig stärkas ju äldre deltagarna var (Feldt, Lintula, Suominen, Koskenvuo, Vahtera, & Kivimäki, 2007). Efter att ha mätt graden av Kasam på en grupp med personer under 30 år och en grupp personer över 30 år vid en tidpunkt samt fem år senare, kom man fram till att medelvärdet på graden av Kasam visade sig vara högre i den äldre gruppen vid båda tillfällena. Inte nog med att de hade högre grad av Kasam, de äldres grad av Kasam var dessutom mer stabil över tid än hos de yngre. Båda grupperna fick en ökad grad av Kasam efter fem år och de yngre var de som visade en störst ökning. Att graden av Kasam blir mer stabil med ökad ålder är något som även Antonovsky (1987) säger. Antonovsky ställer Kasam i relation till livserfarenhet och menar att ju högre man befinner sig på ett kontinuum av personlig utveckling av välstånd, jagstyrka, kulturell stabilitet m.m., desto större är sannolikheten att man får den typ av livserfarenhet som leder till en hög grad av Kasam och vice versa. Detta är sammanlänkat med Kasams grundläggande beståndsdelar. Tesen att stabiliteten av Kasam är högre hos personer med starkare Kasam har dock fram till en undersökning som publicerades 2007, enligt författarna till denna undersökning (Hakanen, Feldt, & Leskinen, 2007) helt saknat empiriskt stöd. Deras undersökning gick därför ut på att genom en longitudinell studie på 35 år vid tre tillfällen mäta en grupps grad av Kasam. Detta för att till slut komma fram till att de med till en början hög Kasam även under kommande mätningar fortsatt visa höga värden på Kasam, detsamma gällande personer med låg grad av Kasam. Denna studie bekräftar även Feldt et al. resultat om att graden av Kasam visade sig som mest stabil efter 30 års ålder. Kasam i förhållande till stress beskrev Antonovsky (1987) som något som antingen kan öka eller minska styrkan av Kasam hos en individ beroende på stressens karaktär, dvs. om den är positiv eller negativ. Oavsett om livssituationsstressorer är av negativ eller positiv karaktär kommer den nuvarande graden av Kasam hos individen avgöra huruvida konsekvenserna av händelserna blir skadliga, neutrala eller hälsofrämjande.

Det sociala stödet och dess betydelse för hälsan

Socialt stöd är ett dynamiskt begrepp som saknar en allmänt vedertagen definition. I denna uppsats används definitionen från Kowalski och Westen (2005), att socialt stöd är närvaron av

andra som man kan anförtro sig till och som man kan förvänta sig hjälp och stöd ifrån. Socialt stöd hänger ihop med vår hälsa, har man ett bra socialt stöd kan man lättare stå emot sjukdom och stress (House, 1981). Lazarus och Folkman (1984) anser att om det finns en konflikt på jobbet kan det sociala stödet påverka positivt hur den konflikten hanteras och i och med det minskar stressen.

Två modeller som House (1981) och Cohen (1988) använder sig av är huvudeffekt och bufferteffekt vad det gäller socialt stöd. Huvudeffekten av socialt stöd är att den påverkar hälsan positivt och minskar stressen, även när individen inte är under stress. För det första så ökar välbefinnandet och hälsan om man får bekräftelse, har bra sociala kontakter och om man känner trygghet och genom detta kan man stå emot negativa effekter av stress. För det andra kan stöd från t.ex. arbetskamrater minimalisera interpersonell press. Att känna att man har stöd, genom uppskattning och erkännande, kan göra en mer motiverad på arbetet och gör arbetarna generellt mer nöjda med deras arbetsinsats (House, 1981). Hur stort socialt stöd en individ behöver enligt huvudeffektmodellen beror inte på hur hög stressnivån är utan den interagerar mellan hälsa och stress (Cohen, 1988; House, 1981). Bufferteffekten av socialt stöd hjälper individen endast när denna är under stress. Individen kan ha en buffert av socialt stöd för att hantera stress och stå emot den negativa påverkan som stress kan leda till, vilket leder till en bättre hälsa (House, 1981). Cohen och Wills (1985) skriver att individer använder den här bufferten bara när stressen är tillräckligt hög eftersom endast då behövs det sociala stödet. Bufferteffekten som socialt stöd har är unik. Stress på jobbet är något som är svårt att komma undan, stress finns alltid där mer eller mindre, och med hjälp av socialt stöd så är den möjligt att lära sig att leva med och anpassa sig (House, 1981). De båda effekterna representerar olika processer där socialt stöd påverkar vårt välmående och det finns undersökningar från förespråkare för bägge modeller om vilken effekt som påverkar mest men det enda som kan bekräftas är att båda påverkar hälsan (Cohen & Wills, 1985). Sociala relationer har en välgörande effekt på välbefinnandet inte bara som en bufferteffekt utan även som grundläggande stöd från dem som är en närstående speciellt vid psykosocial stress (House, Landis, & Umberson, 1988).

Hälsobeteendet kan ändras beroende hur det sociala stödet ser ut, t.ex. så kan dieten ändras, alkoholintaget anpassas och träningen påverkas. Beroende på den sociala normen och ens sociala nätverk så kan stödet leda till ett positivt hälsobeteende (Cohen, 1988). Socialt stöd har dock inte enbart positiva effekter, stress kan uppstå på grund av det sociala nätverket (Lazarus & Folkman, 1984).

I en undersökning av Arafa, Nazel, Ibrahim och Attia (2003) gjord på sjuksköterskor ville man se vilka variabler som förutsåg välbefinnandet. Författarna kom fram till att stöd från vänner, stöd från familjen och om man generellt är nöjd med sin arbetssituation var de faktorer som signifikant förutsåg välbefinnandet. Därför föreslår Arafa et al. (2003) att socialt stöd och att det psykosociala arbetsklimatet ska bli bättre för att arbetarna ska kunna hantera stress lättare. Socialt stöd i arbetet är viktigt för att man ska kunna göra ett bra jobb, uppmuntran och gemenskap behövs för trivseln (Arbetsmiljöverket, 2001). Ett gott socialt stöd underlättar för den enskilde att hantera arbetssituationen trots att den kan präglas av låg egenkontroll och höga krav. Saknar man möjlighet till stöd och hjälp från chefer och arbetskamrater ökar det risken för negativ stress och ohälsa.

Bristande socialt stöd är vanligare bland män än kvinnor (Arbetsmiljöverket, 2001; Hays, Saunders, Kaplan, & Blazer, 1997), men enligt Umberson, Chen, House, Hopkins och Slaten (1996) finns inga direkta könsskillnader i konsekvenserna av relationer utan skillnaden ligger i vilken typ av relation. Kvinnor visade sig ha mer intima relationer medan män hade relationer som var mer praktiska. Däremot i relationer som var lika, av samma kvalité, fanns inga könsskillnader. Studien visade även att relationer som ger stöd var viktiga för hanteringen av svårigheter.

I en studie av Hays et al. (1997) hade man studerat hur äldre har det efter minskat socialt stöd och ökad risk för depression. Denna studie visade att minskat socialt stöd och ökad risk för depression ökade risken för funktionell försämring. De äldre som stöttade andra kände sig mer behövd och blev då mer motiverad att behålla sin funktionella kapacitet både för sig själv och för andra. Att ha någon att vända sig till i förtroende påverkade också de äldres hälsa positivt.

Syfte och frågeställning/hypoteser

Syftet med den föreliggande studien var att undersöka om motion, Kasam och socialt stöd har betydelse för välbefinnandet i form av uppskattad hälsa, upplevd stress-energinivå och rapporterad sjukskrivning.

Frågeställningen löd: Vilken är relationen mellan variablerna motion, Kasam, socialt stöd, uppskattad hälsa, upplevd stress-energi nivå och rapporterad sjukskrivning? Även kön och ålder beaktades.

Hypotes 1. Motion, Kasam och socialt stöd förväntades vara positivt relaterade till god hälsa

och mindre sjukskrivning.

Hypotes 2. Låg grad av stress förväntades vara positivt relaterad till god hälsa, motion och

starkt socialt stöd.

Metod

Deltagare

Undersökningen som genomförts bygger på insamlad data utifrån en enkät som delades ut på tre olika arbetsplatser baserat på tillgänglighetsurval. Trehundra enkäter delades ut bland anställda på en statlig institution i Mellansverige där svarsfrekvensen låg på 80 besvarade enkäter vilket gav ett externt bortfall på 120 enkäter. Ytterligare 56 enkäter delades ut på ett statligt verk i Mellansverige där 27 stycken besvarades vilket gav ett externt bortfall på 29 enkäter, och slutligen delades 15 stycken ut på en arbetsplats inom handikappomsorgen i Norrland där 6 stycken besvarades vilket gav ett externt bortfall på 9 enkäter. Det slutgiltiga samplet bestod av 113 personer och det externa bortfallet blev totalt 158 (53%). Det fanns inget partiellt bortfall.

Deltagarna bestod av 47 män (41.6%) och 66 kvinnor (58.4%) mellan åldrarna 18-66 år (M = 45, SD = 11 ). Av dessa arbetade 92 st heltid (81%), 7 st halvtid (6.2%) och 13 st deltid (11.5%). Deltagarna erbjöds ingen kompensation för sitt deltagande.

Material

En enkät konstruerades som bestod av bakgrundsfrågor, omfattningen av sjukskrivning, hälsotillstånd, frågor kring motionsvanor, stress-energi och skalor för att mäta känsla av sammanhang samt socialt stöd. Totalt ingick 42 frågor. Bakgrundsfrågorna och frågorna angående sjukskrivning och motionsvanor konstruerades av författarna själva medan de fyra övriga begreppen mättes med befintliga etablerade skalor. Bakgrundsfrågorna berörde kön, ålder och arbetsomfattning. Kategorin ålder grupperades i grupper om deltagare i åldern

18-35, 36-50 och 51-66. Index skapades av övriga variabler genom att frågor tillhörande varje skala eller variabel sammansattes.

Sjukskrivning. De två frågorna om sjukfrånvaro innefattade omfattningen av sjukskrivningar det senaste året och längden på längsta sjukskrivningen. Första frågan löd ”Vid hur många tillfällen har du varit sjukskriven det senaste året?”, svarsalternativen var ”1-3 gånger” (1), ”4-10 gånger” (2), ”fler än 10 gånger” (”1-3) och ”har ej varit sjukskriven det senaste året” (0). Den andra frågan löd ”Vid eventuell sjukskrivning, hur länge varade den längsta sjukskrivningen?” där svarsalternativen gav fyra olika alternativ vilka var ”1-6 dagar” (1), ”1-3 veckor” (2), ”längre än 3 veckor” (3) och ”har ej varit sjukskriven det senaste året” (0). Högt värde på sjukskrivningsindex visade att deltagaren hade en hög grad av sjukskrivning.

Hälsa. För att få vetskap om deltagarnas hälsa användes en väl validerad hälsochecklista

av Meadow (1989) där benägenheten att drabbas av olika sjukdomar och symptom mättes med sexton frågor, exempelvis förkylning, huvudvärk och känslig mage. Deltagarna skattade sin benägenhet att drabbas av de olika hälsoproblemen med hjälp av en fyrgradig Likert skala från ”mycket låg” (1) till ”mycket hög” (4) benägenhet. Ett lågt värde på indexet hälsa indikerade att deltagarna hade skattat sin hälsa som bra. För att höga värden ska vara positiva genomgående så vändes skalan i analysen. Cronbachs alfa för detta index var .74.

Motionsvanor. Två frågor kring motion konstruerades av författarna och rörde sig om

deltagarnas vardagsmotion och mer systematisk träning. Vardagsmotionen tillfrågades utifrån kriteriet på sammanlagt 30 minuter per dag (”Hur mycket vardagsmotion har du fått under de senaste 12 månaderna genom att t.ex. promenera eller cykla sammanlagt 30 minuter per dag?”) utifrån folkhälsoinstitutets riktlinjer (Faskunger & Schäfer, 2006). Frågorna om den mer systematiska träningen baserades på kriteriet på sammanhängande fysisk aktivitet på minst 60 minuter (”Hur mycket har du rört på dig under de senaste 12 månaderna på din fritid när det gäller motion och träning t.ex. gympa, jogga, spela fotboll och simma sammanhängande minst 60 minuter?”) inom det senaste året. Deltagarna kryssade på ett av fyra olika svarsalternativ från ”ingen aktivitet alls” (0) till ”dagligen” (3). Ett högt värde på indexet motion angav en hög grad av motion och Chronbachs alfa för detta index var .33.

Stress-energi. Stress-energi skalan (Wadman & Kjellberg, 2002) som användes bestod av

två delar gällande energi och stress där totalt tolv uttryck representerade begreppen, sex vardera. Energin stod för en dimension som sträckte sig från positivt värderade högaktiverade tillstånd till negativt värderade lågaktiverade tillstånd och till denna skala hörde adjektiven skärpt, energisk, aktiv, ineffektiv, slapp och passiv. Stress stod för en dimension som sträckte sig från negativt värderade högaktiverade tillstånd till positivt värderade lågaktiverade tillstånd och till denna skala tillhörde adjektiven spänd, stressad, pressad, avslappnad, avspänd och lugn. Frågan angående dessa uttryck löd ”Hur har du känt dig i slutet av en arbetsdag?” där deltagarna sedan fick göra en uppskattning på en fyrgradig skala där ytterligheterna stod för ”ytterst sällan” (1) och ”mycket ofta” (4). Den ursprungliga skalan om fem svarsalternativ kortades ner till fyra för att vara i linje med övriga delar av enkäten. För att höga värden på stress skalan skulle stämma överens med energiskalan (höga värden lika med positiva resultat) omvändes denna skala ännu en gång vilket betyder att ett högt värde på det sammanslagna indexet visar att deltagarna kände låg grad av stress men hög grad av energi. Cronbachs alfa på detta index var .72.

Kasam. Känsla av sammanhang mättes med Antonovskys (1987) etablerade och valida 13

– item skala. Exempel på frågor från detta formulär var ”Hur ofta känner du dig orättvist behandlad?” och ”Även en människa med stark självkänsla kan ibland känna sig som en ”olycksfågel”. Hur ofta har du känt så?” där svarsintervallen låg mellan 1 till 7. Chronbachs alfa för denna skala var .84. Ett högt värde på denna skala visar på en hög grad av Kasam.

Socialt stöd. I undersökningen fick deltagarna svara på frågor om sitt sociala stöd utifrån

ett etablerat formulär av House (1981) som undersökningsledarna översatte till svenska genom back translation, dvs. en av författarna översatte formuläret från engelska till svenska, sedan översatte den andra författaren från svenska till engelska för att säkerställa översättningen. Frågorna som handlade om socialt stöd upplevd på arbetsplatsen respektive i hemmet från fyra olika källor så som arbetsgivare, kollegor, make/maka och ett kombinerat alternativ med vänner och släktingar. Tre frågor plockades bort p.g.a. att de inte mätte det undersökningsledarna avsåg att mäta. De handlade mer om hur chefen på arbetsplatsen påverkade det sociala stödet vilket kan anses vara känsligt att svara på. Mätinstrumentet innehöll från början tretton frågor men kortades ner till tio. Exempel på påståenden var ”När det blir mycket att göra på jobbet, hur mycket kan du då vända dig till var och en av dessa personer enskilt?” och ”Hur mycket ställer de här personerna upp och hjälper dig när du behöver för att du ska få ditt jobb uträttat?”. Dessa besvarades utifrån en fyrgradig Likert skala från 1 (inte alls) till 4 (väldigt mycket). De tio frågorna delades in i tre övergripande frågor där de två första hade svarsindelningarna ”Din närmaste chef”, ”Andra personer på jobbet”, ”Din fru/man/sambo (singel)” och ”Dina släktingar och vänner”. Den tredje övergripande frågan hade endast svarsindelningarna ”Din närmaste chef” och ”Andra personer på jobbet”. Frågorna tillhörande denna skala gav ett Cronbachs alfa på .82. Ytterligare två frågor om socialt stöd inkluderades från the Oslo 3-items social support scale (Dalgard, 2008). De handlade om mer allmänna aspekter av socialt stöd. Det två frågorna var översatta till svenska av undersökningsledarna. Frågorna löd: ”Hur lätt kan du få hjälp av grannar om du skulle behöva det?” med alternativen ”mycket lätt” (1), ”lätt” (2), ”svårt” (3), ”mycket svårt” (4) och ”Hur mycket bryr sig folk omkring dig om vad du håller på med?” med alternativen ”mycket lite” (1), ”lite” (2), ”mycket” (3) och ”väldigt mycket” (4). Just de här frågorna har visats vara de som bäst predicerar den psykiska hälsan eftersom de täcker upp en stor del av det sociala stödet och av utrymmesskäl så var de bäst att använda. Samtliga frågor angående socialt stöd gav ett Cronbachs alfa på .78 och ett högt värde på socialt stöd index indikerade att deltagarna kände ett starkt socialt stöd.

Procedur

Innan enkäten delades ut till de tänkta deltagarna i studien fick 10 studenter besvara enkäten för kommentarer och åsikter/kritik kring frågorna och enkätens upplägg. Detta medförde till mindre justeringar och förtydligande kring de egenformulerade frågorna medan de redan etablerade skalorna inte ändrats efter pilotstudien.

Samtliga enkäter försågs med ett missivbrev med information om undersökningens syfte, anonymitet, frivilligt deltagande samt kontaktuppgifter. Till anställda på den statliga institutionen och statliga verket delades enkäter ut i personalens personliga postfack och i gemensamt utrymme med informationen att ifyllda enkäter skulle skickas med internpost institutionens reception där undersökningsledarna hämtade upp dem. Information om enkäterna, generella syftet med studien och hur uppsamlingen skulle gå till mailades ut i förväg. Deltagare från handikappomsorgen fick tillgång till enkäterna i ett personalrum där även ett brev med information kring uppsamling fanns vilket skedde genom att lägga de ifyllda enkäterna i en förseglad låda. Innan enkäterna delades ut gavs samtycke via e-mail av ansvariga på respektive arbetsplats så som avdelningschefer och enhetschefer.

Resultat

Efter kodning och inmatning i dataprogrammet SPSS 16.0 analyserades materialet med följande metoder: medelvärdelsanalys, korrelationsanalys, multipel regressionsanalys (stepwise) och tvåvägs anova.

Medelvärden och standardavvikelse beräknades för att få en uppfattning om deltagarnas spridning på de olika variablerna.

Tabell 1

Deskriptiv statistik av studiens variabler

Variabel______________ n M (min-max värden) SD__________________

1. Sjukskrivning 111 0.91 (0.00-6.00) 2.73 2. Hälsa 109 23.93 (16.00-64.00) 4.92 3. Motion 112 2.65 (0.00-6.00) 1.25 4. Stress-energi 109 7.41 (-3.00-22.00) 4.77 5. Kasam 108 67.60 (13.00-91.00) 10.20 6. Socialt stöd 100 33.12 (12.00-50.00) 6.41

Not. Höga poäng angående sjukskrivning indikerar låg sjukskrivning.

I Tabell 2 redovisas resultaten av korrelationsanalys som visade att Kasam korrelerade signifikant med hälsa, stress-energi och socialt stöd vilket innebar att Kasam länkas till bättre hälsa, starkare socialt stöd och lägre stress/högre energi, vilket överrensstämde med studiens hypoteser. Hälsa och socialt stöd korrelerade även signifikant med stress-energi som visade att god hälsa och starkt socialt stöd har samband med lägre stress och högre energi i enlighet med hypoteserna. Inga variabler korrelerade med sjukskrivningar och inte heller rapporterad hälsa hade samband med sjukskrivningar. Kön korrelerade signifikant med variabeln hälsa vilket innebar att männen i undersökningen hade bättre uppskattad hälsa än kvinnorna. Ålder korrelerade signifikant med hälsa d.v.s. de äldre deltagarna rapporterade bättre hälsa än de yngre. Ålder korrelerade även signifikant med stress-energi vilket innebar att de äldre deltagarna upplevde en lägre stress/högre energi.

Tabell 2

Pearson korrelationer mellan studiens variabler

Variabler 1 2 3 4 5 6 7 1. Kön 2. Ålder .09 3. Sjukskrivning .04 -.15 4. Hälsa -.24* .20* .15 5. Motion .07 .06 -.12 .01 6. Stress-energi -.14 .30** -.04 .26** .12 7. Kasam -.06 .11 -.04 .38** .04 .34** 8. Socialt stöd -.12 -.12 -.07 -.07 -.07 .21* .23*

Not. Man = 0, Kvinna = 1. Höga poäng angående sjukskrivning indikerar låg sjukskrivning.

Tre multipelregressionsanalyser genomfördes för att få reda på hur vissa variabler i undersökningen predicerar andra. Den första multipel regressionsanalysen (Tabell 3) som genomfördes var angående hälsa med prediktorerna socialt stöd, Kasam, motion, stress-energi, samt kön och ålder. Resultatet visade att endast Kasam och kön var signifikanta prediktorer. Medan Kasam stod för 19.9 % av den av modellen totalt förklarade variansen i hälsa bidrog kön endast 3.6%. Modell R var .49 och R squared var 23.5.

Tabell 3

Resultat av multiple regressionsanalys (stepwise) angående graden av hälsa

___________________________________________________________________________ Prediktorvariabler ß t p of t ___________________________________________________________________________ Kasam -.45 -4.65 <.05 Kön .19 2.00 <.05 ___________________________________________________________________________ Anova-test för regressionsmodellen F(1.89)= 4.00; p <.05

Nästa regressionsanalys genomfördes angående variabeln sjukskrivningar med motion, stress-energi, Kasam och socialt stöd som prediktorer. Denna analys gav inga signifikanta resultat. I den tredje och sista regressionsanalysen undersöktes variabeln för stress-energi för att se hur denna predicerades av sjukskrivning, hälsa, motion, Kasam och socialt stöd. Resultatet (Tabell 4) visade att socialt stöd var den enda signifikanta prediktorn och stod för 6 % av variansen i modellen.

Tabell 4

Resultat av multiple regressionsanalys (stepwise) angående stress-energi

___________________________________________________________________________ Prediktorvariabel ß t p of t ___________________________________________________________________________ Socialt stöd -.25 -2.43 <.05 ___________________________________________________________________________ Anova-test för regressionsmodellen F(1.91)=5.92; p < .05

För att fastställa eventuella interaktioner mellan kön och ålder genomfördes tre variansanalyser angående sjukskrivningar, hälsa och stress-energi. Resultaten för en 2(kön)x3(ålder) variansanalys (ANOVA) visade inga signifikanta huvudeffekter av kön och ålder angående deltagarnas sjukskrivningar. Däremot fanns en signifikant interaktionseffekt mellan kön och ålder angående sjukskrivningar (F (2,106) = 3.98; p < .05), som antydde att kvinnorna i åldersgruppen 36-50 hade varit mest sjukskrivna utav kvinnorna och att kvinnorna i åldersgruppen 51-66 hade varit minst sjukskrivna utav kvinnorna. Männen i åldersgruppen 51-66 hade varit minst sjukskrivna av alla deltagare den senaste tiden medan männen i åldersgruppen 36-50 hade varit mest sjukskrivna den senaste tiden av alla deltagare. Ett post hoc (Tukey HSD) test visade dock att skillnaden endast var signifikant (p = < .05) mellan männen i åldersgrupperna 51-66 (M = 4.28; SD = 2.66) och 36-50 (M = 4.00; SD = 2.71).

En 2x3 variansanalys (ANOVA) användes även för att se om signifikanta effekter fanns mellan kön och ålder angående hälsa. Denna analys visade att kön hade en signifikant huvudeffekt på hur högt hälsan var skattad (F(1,109) = 9.48; p < .01), männen (M = 22.53; SD = 4.52) uppvisade bättre hälsa än kvinnorna (M = 24.91; SD = 4.98). Varken någon huvudeffekt av ålder eller interaktion mellan kön och ålder påträffades angående hälsa.

Ytterligare en 2x3 variansanalys (ANOVA) angående stress-energi visade en signifikant huvudeffekt av ålder (F(2.104) = 4.43; p < .05) som antydde att de yngre deltagarna kände sig mer stressade och hade lägre energi än de äldre. Ett post hoc (Tukey HSD) test visade att skillnaden endast var signifikant (p < .05) gällande de yngsta och äldsta dvs. åldergrupperna 18-35 (M = 5.83; SD = 3.96) och 51-66 (M = 9.14; SD = 5.00), där de yngsta deltagarna kände sig mer stressade och hade lägre energi i jämförelse med de äldsta.

Diskussion

Syftet med föreliggande studie var att undersöka betydelsen av motion, Kasam och socialt stöd för hälsa, nivån av upplevd stress och energi samt sjukskrivningar. Även kön och ålder beaktades. Vidare undersöktes om låg upplevd stress och hög energinivå kan relateras till god hälsa. Sammanfattningsvis visade resultaten att god hälsa var relaterad till hög grad av Kasam. Hög Kasam korrelerade även med låg stress och hög energi och starkt socialt stöd korrelerade med låg upplevd stress och hög energi. Stress-energi kunde även relateras till ålder på så sätt att äldre upplevde lägre stress och mer energi. De äldre uppskattade även sin hälsa som bättre. Sjukskrivningar och motion visade endast svaga icke-signifikanta samband med de övriga variablerna. Multiple regressionsanalyser visade vidare att endast kön och Kasam predicerade signifikant deltagarnas hälsa. Sjukskrivningar däremot gav inga signifikanta resultat. Graden av socialt stöd predicerade signifikant stress och energinivån hos deltagarna.

Även om tidigare forskning har visat enhetligt att fysisk aktivitet är relaterad till en god uppskattad hälsa (Faskunger & Schäfer Elinder, 2005; Hassmén et al., 2000; Pohjonen & Ranta, 2001; Remor & Pérez-Llantada Rueda, 2007), fann dock denna studie ingen signifikant korrelation mellan motion och hälsa. Något samband kunde inte heller påvisas mellan motion och graden av upplevd stress eller energi, även om sådant samband har förekommit i tidigare studier (Hassmén, et al., 2000; Remor & Pérez-Llantada Rueda, 2007). Som en relaterad hypotes förväntades även sjukskrivningstalen vara lägre för dem som motionerar vilket dock inte framkom av undersökningens resultat. Att dessa förväntade samband uteblev kan eventuellt förklaras av utformningen av de självformulerade frågorna angående motionsvanor och sjukskrivningar. De som i denna studie hade hög grad av Kasam uppskattade sin hälsa som bättre vilket är i linje med tidigare studier (Hall, et al., 2009; Haukkala, Konttinen, & Uutela, 2008; Johnson, 2004; Nielsen & Hansson, 2007). Stress-energi visade sig även korrelera med Kasam på så sätt att en högre grad av Kasam motsvarades av mindre upplev stress. Att Kasam och sjukskrivningsantalen i sin tur inte korrelerade trots att Kasam och hälsa korrelerade kan ha sin förklaring i svarsmönster i sjukskrivningsfrågorna, detta avspeglas starkast i paradoxen att rapporterad hälsa inte hade samband med sjukskrivningar. Att hälsa och sjukskrivningar inte korrelerade signifikant kan bero på bristande reliabilitet i mätningarna, t.ex. deltagarna har svårt att minnas antalet sjukskrivningar en längre period, eller så kan en orsak till detta resultat vara att människor går till jobbet trots dålig hälsa. Dock visade studien att de som kände sig mer stressade rapporterade sämre hälsa vilket kan antyda att de mer sjuka deltagarna i denna undersökning inte var tillräckligt sjuka för att sjukskriva sig, men skulle deltagarna bestå av personer med diagnostiserad depression skulle resultaten kunnat se annorlunda ut.

Ett intressant resultat i den föreliggande studien var att det fanns samband mellan socialt stöd och upplevd stress och energi, som också var länkade med Kasam, alltså att de med starkt socialt stöd även kunde hantera den stress de utsätts för bättre och upplevde mer energi. Detta resultat är i linje med tidigare forskning (Arbetsmiljöverket, 2001; House, 1981; House, Landis, & Umberson, 1988) starkt socialt stöd kan göra att stressen blir mer hanterbar. Även

socialt stöd och hälsa har visats vara sammankopplade (Cohen & Wills, 1985), något som dock inte framkom i denna studie.

I denna undersökning skattade männen sin hälsa som signifikant bättre i jämförelse med kvinnorna. Detta är något som förmodligen varierar stort från undersökning till undersökning och därmed är svårt att fastställa dess giltighet. I en tidigare undersökning (Hassmén, et al., 2000) visade det sig att kvinnor upplevde bättre hälsa än männen. Samma undersökning resulterade i bättre hälsa hos de yngre deltagarna jämfört med de äldre, något som inte kunde bevisas med denna undersöknings resultat. I själva verket rapporterade de äldre bättre hälsa än hälsa än de yngre.

I en undersökning med yngre deltagare (Nielsen & Hansson, 2007) än de i den aktuella studien visade flickor på lägre grad av Kasam än jämnåriga pojkar. Den föreliggande studien med något äldre deltagare kunde inte påvisa samma könstendens, antagligen just på grund av det äldre urvalet av deltagare. Att graden av Kasam stärks med ökad ålder (Antonovsky, 1987; Feldt, et al., 2007) är inget som avspeglades i denna undersökning.

Angående socialt stöd visar tidigare undersökningar på att det råder delade meningar om

köns betydelse (Arbetsmiljöverket, 2001; Hays et al., 1997; Umberson et al., 1996) och i den föreliggande undersökningen påvisades ingen skillnad relaterad till kön.

Vad det gäller stress-energi visade en ANOVA en huvudeffekt av ålder som visade på att

de i den yngsta åldersgruppen (18-35) upplevde sig mer stressade och hade mindre energi i jämförelse med dem i den äldsta (51-66). Detta kan bero på att yngre har en stressigare tillvaro med eventuella småbarn, osäkrare arbetsförhållanden och därmed osäkrare ekonomi eller andra liknande angelägenheter som påverkas av att dagens samhälle blivit mer hektiskt över lag.

Angående angivna sjukskrivningar visade resultatet att männen i den mellersta

åldersgruppen (36-50) var mest sjukskrivna och männen i den äldsta åldersgruppen (51-66) minst sjukskrivna. Att det var sådan skillnad i männens sjukskrivningsgrad kan eventuellt tolkas som att på att männen i åldern 36-50 eventuellt var mer sjukskrivna på grund av ’smittande’ barn som går på dagis.

Begränsningar

Att hypoteserna om motion inte bekräftades kan bero på att hälsoformuläret som här användes innehöll faktorer som inte direkt påverkas av motionsgraden lika starkt som andra hälsofaktorer som t.ex. högt blodtryck och övervikt. Motion korrelerade inte heller med vare sig stress-energi eller sjukskrivningar vilket kan härledas till eventuella reliabilitetsproblem med frågorna om motion och sjukskrivningar i enkäten. Fler frågor med mer varierande svarsalternativ angående motion skulle eventuellt ha kunnat leda till att samband hade erhållits. Motionsfrågorna kan vara svåra att svara precist på då man t.ex. kan motionera oregelbundet vilket kan vara orsaken till dess låga alfa-värde. Övriga skalor hade hög reliabilitet som visades genom höga alfa-värden.

Resultaten om motion, hälsa och stress-energi kan även bero på att urvalet var relativt litet, ett större urval skulle ge mer power i analysen och även gjort resultaten mer generaliserbara. En annan faktor som begränsar generaliserbarheten kan utgöras av att deltagarna inte var demografiskt homogena, stora skillnader fanns mellan företagen som deltagarna arbetade på samt platserna de bodde på vilket inte är optimalt för att kunna dra generaliserbara slutsatser. Anledningen till variationen av utdelningsplatser berodde på låg svarsfrekvens vid den plats där enkäterna primärt delades ut. För att kunna dra statistiskt tillförlitliga slutsatser valdes två nya, tillgängliga platser ut för att dela ut kompletterande enkäter på. På grund av att flera större företag med påtänkta målgrupper valde att tackat nej till medverkan begränsades

möjligheterna att få tillgång till ett större antal besvarade enkäter och därmed en mer homogen målgrupp gällande bakgrund.

De icke-signifikanta resultaten gällande socialt stöd och hälsa skulle kunna bero på möjligheten att deltagarna svarat utifrån vad de trodde att studien önskade få för resultat eller vad de själva ansåg vara ett ”önskvärt” svar. En tendens till att svara oärligt kan ha funnits eftersom det bland annat frågades om deltagaren kände att denne kunnat vända sig till sina släktingar och vänner vid problem vilket kan vara känsligt att svara ”inte alls” på.

Slutsats och framtida forskning

Den föreliggande studien har gett indikationer som till viss del är i linje med tidigare forskning. Framförallt tycks hög grad av Kasam vara en faktor som har betydelse för hälsa men också för andra hälsofrämjande egenskaper som det sociala stödet och hög grad av energi samt frånvaro av stress. Dessa resultat visar på vikten av att stärka individers känsla av sammanhang i tillvaron för att öka välbefinnandet. Socialt stöd verkar vara betydelsefull för upplevd stress-energi och därför är det vikigt att ta hänsyn till denna faktor vid stressreducerande arbete. Däremot uteblev förväntade resultat angående hälsa och motion, hälsa och socialt stöd, sjukskrivning och motion, sjukskrivning och Kasam, sjukskrivning och socialt stöd, stress och hälsa samt även stress och motion.

Hur individer uppskattar och upplever sin hälsa och vad som leder till en god hälsa är viktigt att studera vidare för att med större säkerhet kunna ringa in indikatorer gällande hälsofrämjande arbete. Flera variabler förutom de i den föreliggande studien har betydelse för hälsa. Sådana är bl. a locus of control och självkänsla. Dock uppstår svårigheten att denna typ av variabler ofta överlappar och det blir svårt att entydigt fånga deras effekt på hälsovariabler. En replikation av studien vore befogat med ett mycket större, könsbalanserat sample.

Referenser

Angelöw, B. (2002). Friskare arbetsplatser: Att utveckla en attraktiv, hälsosam och

välfungerande arbetsplats. Lund: Studentlitteratur.

Antonovsky, A. (1985). Health, stress and coping. San Francisco: Jossey-Bass. Antonovsky, A. (1987). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och Kultur.

Arbetsmiljölagen (2002). Hämtad den 27 oktober 2008 från, http://62.95.69.3/sfsdoc/02/020585.pdf

Arafa, M. A., Nazel, M. W. A., Ibrahim, N. K., & Attia, A. (2003). Predictors of psychological well-being of nurses in Alexandria, Egypt. International Journal of Nursing

Practice, 9, 313-320.

Aronsson, G., & Lindh, T. (2004). Långtidsfriskas arbetsvillkor: En populationsstudie (Rapport nr. 10). Stockholm: Arbetslivsinstitutet.

Arbetsmiljöverket. (2001). Negativ stress och ohälsa: Inverkan av höga krav, låg

egenkontroll och bristande socialt stöd i arbetet. Stockholm: Arbetsmiljöverket.

Cohen, S. (1988). Psychosocial models of the role of social support in the etiology of physical disease, Health Psychology, 7, 269-297.

Cohen, S., & Wills T. A. (1985). Stress, social support, and the buffering hypothesis.

Psychological Bulletin, 98, 310-357.

Crone, D., & Guy, H. (2008). ‘I know it is only exercise, but to me it is something that keeps me going’: A qualitative approach to understanding mental health service users’

experiences of sports therapy. International Journal of Mental Health Nursing, 17, 197-207.

Dalgard, O. S. (n.d.), The Oslo 3-items social support scale. Retrieved October 10 2008 from, http://www.stakes.fi/pdf/mentalhealth/The_Oslo_3.doc

Elliott, T. R., Chartrand, J. M., & Harkins, S. W. (1994). Negative affectivity, emotional distress and the cognitive appraisal of occupational stress. Joarnal of Vocational Behavior

45, 185-201.

Faskunger, J., & Schäfer, L. (2006). Fysisk aktivitet och folkhälsa (Rapport nr. 13). Stockholm: Statens Folkhälsoinstitut.

Faskunger, J., & Schäfer Elinder, L. (2005). Kunskapsunderlag till folkhälsopolitisk rapport

målområde 9: Ökad fysisk aktivitet (Rapport nr. 58). Stockholm: Statens Folkhälsoinstitut.

Feldt, T., Lintula, H., Suominen, S., Koskenvuo, M., Vahtera, J., & Kivimäki, M. (2007). Structural validity and temporal stability of the 13-item sense of coherence scale: Prospective evidence from the population-based HeSSup study. Quality of Life Research,

16, 483-493.

Fredriksson, K., & Weiner, J. (2008). Arbetsorsakade besvär (Rapport nr. 5). Stockholm: Arbetsmiljöverket

Hakanen, J. J., Feldt, T., & Leskinen, E. (2007). Change and stability of sense of coherence in adulthood: Longitudinal evidence from the Health Child study. Journal of Research in

Personality, 41, 602-617.

Hall, L., Peden, A., Prochazka, H., Rayens, M. K., Skärsäter, I., Zhang, M., & Ågren, H. (2009). Sense of coherence and recovery from major depression: A 4-year follow-up.

Archives of Psychiatric Nursing, 23, 119-127.

Hansson, A. (2004). Hälsopromotion i arbetslivet. Lund: Studentlitteratur.

Hassmén, P., Koivula, N., & Uutela, A. (2000). Physical exercise and psychological well-being: A population study in Finland. Preventive Medicine, 30, 17-25.

Haukkala, A., Konttinen, H., & Uutela, A. (2008). Comparing sense of coherence, depressive symptoms and anxiety, and their relationships with health in a population-based study.

Social Science & Medicine, 66, 2401-2412.

Hays, J. C., Saunders, W. B., Flint, E. P., Kaplan, B. H., & Blazer, D. G. (1997). Social support and depression as risk factors for loss of physical function in late life. Aging &

Mental Health, 1, 209-220.

House, J. S. (1981). Work, stress and social support. New York: Addinson-Wesley.

House, J. S., Landis, K. R., & Umberson, D. (1988). Social relationships and health. Science,

241, 540-545.

Johnson, M. (2004). Approaching the salutogenesis of sense of choherence: The role of ’active’ self-esteem and coping. British Journal of Health Psychology, 2, 419-432.

Juménez, M., Martínez, P., Miró, E., & Sánches, A. (2008). Bienestar psicológico y hábitos saludables: Están asociados a la práctica de ejercicio físico? [Psykiskt välmående och hälsovanor: Är de associerade med utövande av fysisk aktivitet?]. International Journal of

Clinical and Health Psychology, 8, 185-202.

Karasek, R., & Theorell, T. (1990). Healthy work: Stress, productivity, and the reconstruction

of working life. New York: Basic Books.

King, A., Blair, S. N., Bild, D. E., & Dishman, R. K. (1992). Determinants of physical activity and interventions in adults. Medicine & Science in Sports & Exercise, 24, 221-236. Kjellberg, A., & Wadman, C. (2002). Subjektiv stress och dess samband med psykosociala

arbetsförhållanden och hälsobesvär: En prövning av Stress-Energimodellen. Arbete och

Hälsa (rapport nr. 12). Stockholm: Arbetslivsinstitutet.

Langius-Eklöf, A., & Samuelsson, M., (2009). Sense of coherence and psychiatric morbidity in terms of anxiety and depression in patients with major depression before and after electric convulsive treatment. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 23, 375-379. Lazarus, R. S., & Folkman, S. (1984). Stress: Appraisal and Coping. New York: Springer. Lottrige, D. (2004). Work at the Uddevalla Volvo plant from the perspective of the

demand-control model. Bulletin of Science, Technology & Society, 24, 435-440.

McDonald, D. G., & Hodgdon, J. A. (1991). Psychological effects of aerobic fitness training:

Research and theory. New York: Springer.

Meadow, M. (1989). Personality, stress and health. Doctoral dissertation: University of York. Medin, J., & Alexandersson, K. (2000). Begreppen hälsa och hälsofrämjande: En

litteraturstudie. Lund: Studentlitteratur.

Nationalencyklopedin. (i.d.). Stressor. Hämtad 25 september 2009 från, http://www.ne.se/sok/stressor?type=NE

Nguyen, S. T., Unger, J. B., Hamliton, J., & Spruijt-Metz, D. (2006). Associations between physical activity and preceived stress / hassles in college students. Stress and Health, 22, 179-188.

Nielsen, A., & Hansson, K. (2007). Associations between adolescents’ health, stress and sense of coherence. Stress and Health, 23, 331-341.

Pohjonen, T., & Ranta, R. (2001). Effects of worksite physical exercise intervention on physical fitness, perceived health status, and work ability among home care workers: Five-year follow-up. Preventive Medicine, 32, 465-475.

Remor, E., & Pérez-Llantada Rueda, M. C. (2007). La relación entre niveles de la actividad física y la experencia de estrés y de síntomas de malestar físico [Förhållandet mellan nivåer av fysisk aktivitet, stressnivåer och fysiska besvär]. Revista Interamericana de Psicología,

41, 313-322.

Ogden, J. (2007). Health psychology. Berkshire: Open university press.

Scheck, C. L., Kinicki, A. J., & Davy, J. A. (1997). Testing the mediating processes between work stressors and subjective well-being. Journal of Vocational Behavior 50, 96-123. Socialstyrelsen. (2005). Folkhälsorapport. Stockholm: Socialstyrelsen.

Sonnentag, S., & Kruel, U. (2006). Psychological detachment from work during off-job time: The role of job stressors, job involvement, and recovery-related self-efficacy. European

Journal of Work and Organizational Psychology 15, 197-217.

Steinberg, H., & Sykes, E. A. (1985). Introduction to symposium on endorphins and behavioral processes: Review of literature on endorphins and exercise. Pharmacology,

Biochemistry and Behavior, 23, 857-862.

Svensk författning samling. (1874). Hämtad 25 september 2009 från, http://www.dialogen.bollnas.se

Umberson, D., Chen, M. D., House, J. S., Hopkins, K., & Slaten, E. (1996). The effect of social relationships on psychological well-being: Are men and women really so different?

American Sociological Review, 61, 837-857.

World Health Organisation (1948). Constitution of the World Health Organization. Hämtad 20 september 2009 från, http://www.who.or.jp/faqs.html