FRÄMJA ETT SJÄLVSTÄNDIGT LIVFÖR DEN ÄLDRE PATIENTEN : Ur ett sjuksköterskeperspektiv

Akademin för hälsa, vård och välfärd

FRÄMJA ETT SJÄLVSTÄNDIGT LIV

FÖR DEN ÄLDRE PATIENTEN

Ur ett sjuksköterskeperspektiv

LEVIN JOHANNA

JOHANSSON GABRIELLA

Kursnamn: Examensarbete i vårdvetenskap med inriktning omvårdnad

Handledare: Karin Jonasson och Jenny Olofsson

Examinator: Helena Lööf Seminariedatum: 2021-02-05 Betygsdatum: 2021-03-02

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Åldrandet kan innebära svaghet och sjukdomar som påverkar den äldres självständighet. När den äldre kommer i kontakt med sjukvården exempelvis genom

äldreboende, hemsjukvård eller sjukhus behöver sjuksköterskors arbete utgå ifrån att främja den äldre patientens självständighet. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att främja den äldre patientens självständighet. Metod: Systematisk litteraturstudie av

kvalitativ ansats enligt Evans (2002) analysmetod. Resultat: Efter analysen framkom två teman och fyra subteman. Tema ett beskriver strategier som sjuksköterskor kan använda sig av och inkluderar förebyggande åtgärder samt delaktighet. Tema två beskriver resurser i organisationen vilket inkluderar sjuksköterskors inre resurser samt yttre resurser. Slutsats: Det finns olika sätt för sjuksköterskor att främja självständighet hos den äldre patienten. Sjuksköterskor bör arbeta förebyggande så att självständigheten kan bevaras och stärkas hos den äldre patienten. Delaktighet hos den äldre patienten ansågs betydande då detta nästintill är ett måste för att den äldre ska ha möjlighet att uppleva självständighet. Förståelse samt reflektion och utvärdering ansågs som betydande delar i sjuksköterskors arbete i form av inre resurser. Yttre resurser innefattar samarbete mellan olika professioner samt hur miljön går att anpassa efter den enskilde äldre. Hjälpmedel till den äldre patienten anses som en yttre resurs då den äldre patientens självständighet främjas.

ABSTRACT

Background: Aging can mean weakness that affect the elderly's independence. When the elderly come in need for healthcare, example through nursing homes, home care or hospitals, the work needs to be based on promoting the elderlys independence. Aim: To describe nurses' experiences of promoting the elderly patient's independence. Method: Systematic literature study of qualitative approach with Evans (2002) analysis method. Results: After the analysis, two themes and four subthemes emerged. Theme one describes strategies that include preventive measures and participation. Theme two describes resources in the

organization, which includes internal resources and external resources. Conclusion: There are different ways for nurses to promote independence in the elderly patient. They can work preventively so that the independence of the elderly patient can be preserved and

strengthened. Participation in the elderly patient was considered significant as this is almost a must for the elderly to have the opportunity to experience independence. Understanding as well as reflection and evaluation are significant parts of the work of internal resources. External resources include collaboration between different professions and how the

environment can be adapted to the elderly. Assistive technology for the elderly patient is an external resource as the elderly patient's independence is promoted.

INNEHÅLL

2.5 Styrdokument och lagar ... 4

2.5.1 Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska ... 4

2.5.2 Patientsäkerhetslagen ... 4

2.5.3 Patientlagen ... 5

2.6 Tidigare forskning ... 5

2.6.1 Patienters erfarenheter av självständighet ... 5

2.6.2 Patienters erfarenheter av att vara delaktiga ... 6

2.6.3 Patienters erfarenhet av acceptans ... 6

2.6.4 Patienters erfarenhet av att be om hjälp... 7

2.7 Vårdvetenskapligt perspektiv ... 7

2.7.1 Virginia Hendersons teori... 7

2.8 Problemformulering ... 8

3 SYFTE... 9

4 METOD ... 9

4.1 Datainsamling och urval ... 9

4.2 Genomförande och analys ... 10

4.3 Etiska överväganden ... 11

5 RESULTAT ... 12

5.1.1 Förebyggande åtgärder ... 13 5.1.2 Delaktighet ... 13 5.2 Resurser i organisationen ... 14 5.2.1 Inre resurser ... 15 5.2.2 Yttre resurser... 15 6 DISKUSSION ... 16 6.1 Resultat diskussion ... 16 6.2 Metoddiskussion ... 18 6.3 Etikdiskussion ... 21 7 SLUTSATS... 21

8 FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ... 22

REFERENSLISTA ... 23

BILAGA A: SÖKMATRIS

BILAGA B: KVALITETSGRANSKNING BILAGA C: ARTIKELMATRIS

1

INLEDNING

Självständighet i den äldre patientens vardag anses betydande för livskvaliteten. Målet med föreliggande examensarbete är att medföra ökad kunskap kring grundutbildade

sjuksköterskors erfarenheter av att stödja och bidra till ett förlängt självständigt liv hos den äldre patienten, då det kan ge en ökad kvalité av vårdandet. Ambitionen är att

grundutbildande sjuksköterskor ska kunna ta del av examensarbetet för att få bredare insikt och kunskap inom området. Intresset väcktes under vår verksamhetsförlagda utbildning, där vi såg beteenden hos personal som fick oss att undra om det går att bevara självständigheten längre hos den äldre patienten. Det framkom tydligt att det fanns ett bristande engagemang för främjandet av den äldre patientens självständighet hos sjuksköterskor. Främjandet av självständighet går att utföra på sjukhus, äldreboenden och i hemtjänsten, rätteligen överallt där det bedrivs vård och det finns risk för att självständigheten fråntas patienten.

Intresseområdet är taget från forskargruppen PriLiv: ” långvarigt självständigt liv”. Vi anser att bli fråntagen sin självständighet inte bara kan bidra till minskad kapacitet att utföra vardagliga sysslor utan även kan bidra till en minskad självkänsla och trygghet.

2

BAKGRUND

I bakgrunden definieras begreppen självständighet och äldre. Därefter beskrivs åldrandet, fysisk förmåga samt kognitiv förmåga. Sedan beskrivs styrdokument och lagar som följs av tidigare forskning ur den äldre patienters perspektiv kring dess upplevelser av att få vård samt hur ofta eller sällan dess självständighet bevaras. Vidare beskrivs Virginia Hendersons vårdvetenskapliga teori. Bakgrunden avslutas med en problemformulering som leder fram till syftet.

2.1 Definition av begrepp

Begreppen självständighet och äldre är två begrepp som används kontinuerligt genom hela arbetet. Nedan följer varsin kort beskrivning av begreppen så att läsaren får en förståelse kring dem.

2.1.1 Självständighet

Gignac & Cott (1998) beskriver att självständighet kan associeras med att ha kontroll över sitt liv. När en person upplever självständighet kan det beskrivas som att denne besitter en förmåga och en kontroll av att själv kunna göra val utifrån viktiga livsområden. Om en person inte besitter denna förmåga är personen i stället i en beroendeställning, denna

beroendeställning har ofta en negativ klang och associeras med inkompetens, kraftlöshet och hjälplöshet (Gignac & Cott, 1998).

2.1.2 Äldre

I Sverige räknas en individ som äldre när denne har passerat den allmänna pensionsåldern, det vill säga 65 år. Individer mellan 65 år och 75 år räknas som yngre äldre. Samma gräns finns för äldre-äldre, nämligen när de har passerat 80 år alternativt 85 år (Nygren &

Lundman, 2014). Fortsättningsvis definieras den äldre patienten som en person som är 65 år eller äldre.

2.2 Åldrandet

Människor världen över lever allt längre idag. År 2020 förväntas antalet personer i åldern 60 år och äldre vara fler än barn yngre än 5 år. År 2050 förväntas världens befolkning i åldern 60 år och äldre uppgå till 2 miljarder, jämfört med 900 miljoner år 2015. Ett längre liv medför möjligheter för den äldres familjer och på samhällsnivå. Dock är det en faktor som står i vägen för dessa möjligheter, nämligen den äldres hälsa. På biologisk nivå sker en mängd olika molekylära och cellulära förändringar över tiden. Detta leder till en gradvis minskning av fysisk och mental förmåga, en växande risk för sjukdom och i slutändan död (World Health Organization [WHO], 2018a). Åldrandet kan från vissa aspekter innebära problem och en ökad hälsorisk. Åldrandet tenderar således att tolkas som något negativt, så som ökad sjuklighet och förfall (Alftberg, 2012). Dock är dessa förändringar högst

individuella och de är endast löst associerade med en persons ålder. En del äldre har god hälsa och funktion medan andra äldre är svaga och behöver betydande hjälp av andra (WHO, 2018a). Åldrandeprocessen som sker i kroppen kan leda till bristande förmågor hos den äldre och hjälpmedel kan behövas för att ersätta eller underlätta de förmågor den åldrande

kroppen har kvar (Alftberg, 2012). Vanliga tillstånd i äldre ålder inkluderar

hörselnedsättning och ögonsjukdomar såsom grå starr och brytningsfel. Även artros som kan utforma sig i rygg- och nacksmärta. Kronisk obstruktiv lungsjukdom, diabetes, depression och demens är också vanligt förekommande tillstånd. Under åldrandet är det även en risk att uppleva flera tillstånd samtidigt. Dessutom kännetecknas åldrandet av uppkomsten av flera komplexa hälsotillstånd som tenderar att inträffa först senare i livet och som inte faller inom direkta sjukdomskategorier (WHO, 2018a). Dessa kallas vanligtvis geriatriska syndrom och det är ofta en följd av underliggande faktorer som inkluderar svaghet, urininkontinens, fall, konfusion och trycksår (Larsson & Rundgren, 2010). Utöver de biologiska förändringar som kan öka risken för sjukdomar så är åldrandet också förknippat med andra livsövergångar som pensionering, omplacering till lämpligare bostäder och död av vänner och partners (WHO, 2018). Det bör därför inte glömmas bort att åldrandet inte enbart styrs av vilken biologisk ålder människan besitter. Den psykologiska åldern innefattar att människan har förmågan att kunna anpassa sig till de förändringar som skett i sin omgivning, det vill säga den

kognitiva förmågan. Den sociala åldern kan benämnas som människans kontakter till andra människor samt människans position i samhället och vid andra sociala kontakter (Ernsth Bravell m.fl., 2017).

Alla människor, oavsett etnicitet eller kön bör ha möjligheten att leva ett långt och hälsosamt liv. Tyvärr är detta inte möjligt överallt då miljön runt omkring har stort inflytande på hälsan,

miljön kan antingen gynna hälsan eller vara skadlig för hälsan. Människor kan leva i en miljö där tillgång till hälso- och sjukvård är låg samt kvalitén på vården är låg, vilket kan medföra ett ogynnsamt åldrande (WHO, 2020). För att kunna möjliggöra ett hälsosamt åldrande behöver dessutom deltagandet och engagemanget öka hos den äldre. Det krävs också en medvetenhet hos den äldre om vad det finns för åtgärder och aktiviteter att tillgå (WHO, 2015). Att vara fri från sjukdom eller svaghet är inte ett krav för ett hälsosamt åldrande men när detta går att kontrollera kan det ha en påverkan på den äldres välbefinnande. Ett

hälsosamt åldrande definieras som en process att utveckla och upprätthålla den funktionella förmågan som möjliggör välbefinnande i äldre ålder (WHO, 2020). Funktionell förmåga innebär att tillgodose den äldre patientens grundläggande behov som bland annat innebär att den äldre får fatta beslut, vara mobiliserad, underhålla relationer samt låta den äldre vara delaktig i sitt liv. Funktionsförmågan hos den äldre patienten bör värdesättas då den

innefattar dennes individuella kapacitet som omfattar de mentala och fysiska förmågor som den äldre kan dra nytta av. Dessa inkluderar dess förmåga att se, gå, tänka, höra och komma ihåg. Nivån som den äldre kan vara delaktig på, påverkas av faktorer såsom förekomsten av sjukdomar, skador och åldersrelaterade förändringar (Larsson & Rundgren, 2010). Även miljön är en bidragande faktor och dessa miljöer kan vara hemmet, samhället, relationer, attityder och värderingar och hälso- och socialpolitik. Att kunna leva i miljöer som stöder och upprätthåller den äldres kapacitet och funktionella förmågor är nyckeln till ett hälsosamt åldrande (WHO, 2020).

2.3 Fysisk förmåga

WHO (2010) beskriver vikten av fysisk aktivitet hos äldre människor. För människor som är 65 år eller äldre räknas fritidsaktiviteter som exempelvis promenader, dans, trädgårdsarbete, vandring och simning som att vara fysisk aktiv. Genom att hålla sig fysisk aktiv förbättras den fysiska förmågan samt hälsan bland annat genom att hjärtat och skelettet blir starkare, konditionen blir bättre och risken att drabbas av depression och kognitiv nedgång minskar. Ernsth Bravell och Edberg (2017) beskriver liknande aspekter kring fysisk aktivitet och att det ses som en investering för den fysiska förmågan, ett gott åldrande och för ett hälsosamt liv. Utöver de nämnda fördelarna med fysisk aktivitet bidrar det även till en ökad säkerhet hos individen, både i träningssituationer och i dagliga aktiviteter. Dessutom leder fysisk aktivitet till förbättrad sömn och aptit. Den äldre som drabbats av sjukdom kan med hjälp av fysisk aktivitet påverka sjukdomen positivt. Äldre med exempelvis hypertoni kan med hjälp av fysisk aktivitet hålla blodtrycket mer stabilt. Genom fysisk aktivitet bygger den äldre människan upp sin fysiska förmåga som kan leda till en starkare kropp som lättare kan klara av tillfälliga sjukdomar, exempelvis influensa. WHO (2010) menar att äldre vuxna bör utföra minst 150 minuters fysisk aktivitet med måttlig intensitet under en vecka eller minst 75 minuters fysisk aktivitet med intensiv intensitet under en vecka. En blandning av måttlig och intensiv intensitet är också fördelaktigt. Muskelstärkande aktiviteter, som involverar stora muskelgrupper, bör göras två eller fler gånger under en vecka. Äldre vuxna som har en nedsatt rörlighet bör utföra någon slags fysisk aktivitet minst tre dagar i veckan för att förbättra den fysiska förmågan samt förhindra fall. När äldre vuxna inte kan göra de

rekommenderade mängderna av fysisk aktivitet på grund av försämrat hälsotillstånd bör de vara så fysiskt aktiva som deras förmågor och tillstånd tillåter.

2.4 Kognitiv förmåga

Kognitiv förmåga innefattar komplex uppmärksamhet, exekutiva förmågor, inlärning, minne, språklig förmåga, perceptuell motorisk förmåga samt social kognition. Dessa funktioner krävs för att kunna hantera och förstå sin vardag samt verkligheten i stort. Komplex

uppmärksamhet anses vara den viktigaste funktionen för att kunna bibehålla övriga kognitiva funktioner. Denna förmåga innebär bland annat att kunna bearbeta information (Edberg & Ericsson, 2017). Det finns inget bevis för att den intellektuella förmågan är åldersbetingad på enskild individnivå. De intellektuella förmågor människan har, kvarstår livet ut. Däremot förlångsammas den intellektuella förmågan med åldrandet och således påverkas

inlärningsprocessen, då det tar längre tid för inlärning hos en äldre individ än hos en yngre. Individer som är i 60–70 års ålder kan succesivt börja påverkas av nedsatt

prestationsförmåga samt i vilken takt de kan tillgodogöra sig ny information och behålla den (Larsson & Rundgren, 2010). Det finns olika stadier av kognitiv funktionsnedsättning. Den lindriga kognitiva funktionsnedsättningen påverkar troligen inte patientens självständighet i vardagen. Däremot när funktionsnedsättningen klassificeras som kognitiv sjukdom,

exempelvis vid Alzheimers sjukdom eller vaskulär demens, begränsas självständigheten för patienten i vardagliga situationer (Edberg & Ericsson, 2017).

2.5 Styrdokument och lagar

Legitimerad sjuksköterska har skyldighet att arbeta efter styrdokument och lagar. Dessa styrdokument och lagar beskriver hur sjuksköterskor ska förhålla sig relaterat till sin profession samt till patienten. Här nedan beskrivs kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska, patientsäkerhetslagen samt patientlagen mer ingående.

2.5.1 Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska

Enligt svensk sjuksköterskeförening (2017) bör sjuksköterskor ge en personcentrerad vård till varje enskild patient. Personcentrerad vård innebär att varje patient blir sedd och förstådd utifrån sina egna behov, värderingar, resurser och förväntningar. Patienten ska få behålla sin integritet och värdighet. Sjuksköterskor ska se till att patientens förutsättningar bevaras och respekteras. Sjuksköterskor ska enligt varje enskild patientberättelse kunna avgöra för vad hälsa betyder för den patienten och således kunna göra en individuell vårdplan för hur patientens hälsa ska bibehållas och/eller främjas (Svensk

sjuksköterskeförening, 2017).

2.5.2 Patientsäkerhetslagen

Enligt patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) ska vården så långt som det är möjligt genomföras och utformas i samråd med patienten. Dessutom ska hälso- och

sjukvårdspersonal arbeta utefter vetenskap och beprövad erfarenhet och alltid bidra till att hög patientsäkerhet upprätthålls. Den som arbetar inom hälso- och sjukvård bär själv ansvaret för hur arbetsuppgifterna fullföljs. Denne får delegera en arbetsuppgift till någon annan endast när det är förenligt med kravet på en god och säker vård. Den som har ansvaret över en patient inom hälso- och sjukvården ska alltid se till att patienten får rätt information

samt att patienten ska ha möjlighet att välja behandlingsalternativ respektive hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning. Patienten ska visas respekt och omtanke samt en omsorgsfull och sakkunnig hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav (SFS 2010:659).

2.5.3 Patientlagen

Patientlagen (SFS 2014:821) syftar till att stärka och tydliggöra patienten inom hälso- och sjukvårdsverksamhet. Den beskriver hur sjukvården ska utformas och genomföras. Samtycket beskrivs som en del av patientens rätt till självbestämmande och att patientens integritet ska respekteras. Hälso- och sjukvården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten samt att vård- eller behandlingsåtgärder ska utgå från patientens önskemål och individuella förutsättningar. Det innebär också att patientens närstående ska få en chans att delta i vården om detta anses vara lämpligt och/eller om patienten själv vill detta, i stöd av tystnadsplikt och sekretess (SFS 2014:821).

2.6 Tidigare forskning

Nedan beskrivs tidigare forskning kring äldre patienters erfarenheter av självständighet, av att vara delaktiga, av att acceptera sitt åldrande och av att be om hjälp.

2.6.1 Patienters erfarenheter av självständighet

Patienter upplever att de behandlas med värdighet och att de är nöjda över sin vistelse på sjukhus. Patienter upplever även negativa faktorer som kan bidra till att de inte känner att de behandlas korrekt och att deras självständighet inte är viktig för vårdpersonalen. Vissa av patienterna upplever att de inte blir tillräckligt informerade av vårdpersonalen utan att vårdpersonalen endast gör det dem ska, utan att förklara varför (Matiti & Trorey, 2008). I likhet beskriver Bershtling m.fl. (2016) äldre patienters missnöje, att deras hälsa inte blir tagen på allvar. Patienterna anser att det krävs en ökad förståelse av deras upplevelse av att åldras. De äldre vill känna att de har rätt till att få uppleva hälsa då det har en stor påverkan på livslängden och livskvaliteten. De äldre vill att rätten till en god hälsa ska bli den viktigaste mänskliga rättigheten. För att göra detta möjligt anser de äldre patienterna att vårdsystemet måste ändras, till ett vårdsystem där det förmedlas en mänsklig, värdig och främst personlig attityd till de äldre. Detta så att de kan få kontroll över sitt eget liv, känsla av sammanhang och att det finns förståelse för deras livssituation och vilja till ett självständigt liv. Matiti och Trorey (2008) beskriver andra brister som patienterna upplever, detta är att vårdpersonalen pratar över huvudet på dem och att de inte känner sig involverad i sin egen vård. Detta

resulterar i att patienter känner sig ignorerade och att de får en känsla av att de inte existerar. Patienter känner även att de förlorar sin värdighet på grund av deras beroende av hjälp, då de inte kunde vara självständiga. Delmar (2012) beskriver att det finns en koppling mellan egen självständighet och värdighet. Patienter känner mer värdighet om de klarar av att vara självständiga utefter deras egna förutsättningar. Fråntas självständigheten finns det risk att deras känsla av värdighet fråntas. Däremot känner sig de äldre i vägen och till besvär när deras behov av stöd ökar.

Många patienter har olika uppfattningar och erfarenheter kring att bli vårdade i sitt eget hem. En del patienter ansåg att deras delaktighet främjades då hemsjukvården var deras egna val där vården utfördes i hemmiljön. Dessutom främjade detta deras självständighet vilket gav dem en ökad självkänsla och styrka, särskilt när de var med och deltog i de olika momenten. Det fanns även patienter som tyckte det kändes förnedrande att behöva vårdas i hemmet då de var tvungna att vänta på sjuksköterskor, samt att det var olika sjuksköterskor varje gång. Dessutom att momenten speglades utefter sjuksköterskors rutiner och inte utefter patientens vilja (Holmberg m.fl., 2012). Patienterna föredrar när vårdpersonalen ger dem olika val samt när de får utföra saker på egen hand i den mån de klarar av. Att de inte tas ifrån de saker som de själva kan utföra uppskattas. Patienterna uppskattar exempelvis när de får duscha själv, även om det tar längre tid än vad det skulle ha gjort om vårdpersonalen hade hjälpt till. Detta ökar således patientens självständighet (Matiti & Trorey, 2008). Att ge en personcentrerad vård är en viktig del inom sjukvården. Alla patienter har en individuell bild på hur en personcentrerad vård ska vara och den baseras på personliga förväntningar och erfarenheter. Det tyder på att all vård måste individanpassas så att vården formas efter den enskilde patienten (Yang m.fl., 2019).

2.6.2 Patienters erfarenheter av att vara delaktiga

Patienter på boende fick prova att vara delaktiga i olika delar av vårdpersonalens rutiner, de äldre fick således delta i arbetsuppgifter och detta gav dem en känsla av tillfredställelse. Deltagandet gav inte bara en härlig känsla för patienterna utan de gav också en ökning av främjandet för dess sociala stimulering, fysiska aktivitet och självständighet (Slettebø m.fl., 2017). Det finns olika metoder för att bevara självständigheten hos äldre patienter, ett sätt är att utföra träningsprogram. Genom träningsprogrammet fick patienterna känna sig delaktiga samt vara fysiskt aktiva. De kände då att deras självständighet och välbefinnande ökade. Patienterna kände missnöje innan träningsprogrammet utformades, då de uttryckt att deras liv blivit mindre aktivt sedan de flyttade in på boende då det lett till en nedsatt

självständighet och minskad kontroll över sitt eget liv (Fromholt Olsen m.fl., 2015).

Förekomsten av att äldre får vara med och hjälpa till samt klara sig på egen hand är liten. De äldre patienterna beskriver att deras vilja till delaktighet blir förbisedd, vilket bidrar till minskad självständighet. Orsakerna till detta tros vara sjuksköterskors olika attityder, samhällets ekonomiska resurser och vårdsystem som inte är formade efter patienternas behov och önskan (Slettebø m.fl.,2017).

2.6.3 Patienters erfarenhet av acceptans

Det finns olika sätt att underlätta äldre människors vardag. Hjälpmedel som tillexempel rollator finns för att den äldre ska kunna gå och röra sig på ett stadigt och säkrare sätt. Något som anses vara viktigt är att den äldre inte ska tveka på sin egen kroppsförmåga men att inte heller övertro sin förmåga. Den äldre måste kritiskt lita på egen kropp och lita på

sjuksköterskors bedömning när det kommer till introduktion av nya hjälpmedel, för att underlätta den äldres vardag och ge ett självständigare liv. Patienterna hade ibland svårt att acceptera att de var i behov av hjälpmedel och hade hellre sett att någon kom hem till dem och hjälpte dem med deras behov. Hjälpmedlen som de äldre fick gjorde dem mer

självständiga när dem väl accepterat dess behov och vant sig vid det (Skymne m.fl., 2011). På liknande vis beskriver Jeon m.fl. (2019) problematisering kring acceptansen av hjälpmedel

hos äldre som behöver förändra sin livsstil för att kunna uppnå självständighet. Högsta prioritet hos patienterna är att upprätthålla sin självständighet, dock har patienterna svårt att acceptera och uppfatta att det finns ett samband mellan deras fysiska inaktivitet och deras nedsatta självständighet. Patienterna uteslöt istället fysisk aktivitet, detta berodde på smärta och/eller att det inte ville känna sig som en börda hos personalen. Patienterna behöver stöd och uppmuntran ifrån vårdpersonalen för att upprätthålla sin självständighet men också en förståelse för att patienterna har olika perspektiv och syn på vad självständighet är för dem (Jeon m.fl., 2019).

2.6.4 Patienters erfarenhet av att be om hjälp

Delmar (2012) beskriver att patienterna upplever svårigheter att be om hjälp då de har en uppfattning av hur den ideala patienten ska vara. De vill således inte vara i vägen och vill heller inte vara en börda för personalen. Patienterna beskriver även hur de försöker behålla sin känsla av värdighet genom att kompensera eller anpassa sig utefter deras uppfattning av hur en ideal patient ska vara. Det påverkar patientens självständighet negativt, då patienten kan behöva hjälp och stöd för att kunna vara så självständig som möjligt, utifrån patientens unika förutsättningar. Walker och Paliadelis (2016) benämner dessutom att patienterna anpassar sig till vårdpersonalen för att inte känna sig i vägen, detta för att säkra att deras vård blir så god som möjligt. De valde att byta ut sin självständighet mot trygg och säker vård. Så fort patienterna hade flyttat in på ett boende kände de att deras självständighet försummades. Patienterna visade tecken på att det var svårt för dem att behålla sin värdighet och självbestämmanderätt.

2.7 Vårdvetenskapligt perspektiv

Virginia Hendersons definition av vårdens grundprinciper – att tillfredsställa behov, utgör det vårdteoretiska perspektivet. Denna teori valdes då den utgår från sjuksköterskors perspektiv samt innehåller de komponenter som anses vara viktiga för ett gott vårdande. Teorin tar bland annat upp vikten av att som sjuksköterska arbeta i gemenskap med patienten så att denne ska bli så självständig som möjligt. På så sätt kan patienten uppnå hälsa. Teorin går att koppla till syftet, då syftet är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att främja självständigheten hos den äldre patienten.

2.7.1 Virginia Hendersons teori

Grundprincipen i Hendersons teori belyser att sjuksköterskor bör tillfredsställa patientens behov. Sjuksköterskors ansvarsområde är att hjälpa patienten i tillstånd där de kräver fysisk vård och psykiskt stöd i relation till dennes behov. Omvårdnad innebär att hjälpa patienten med det denne själv inte klarar av på grund av ohälsa eller bristande färdigheter.

Sjuksköterskor bör alltid arbeta för att vården ska ske i samverkan med patienten för att på bästa sätt kunna ge en sådan god och säker vård som möjligt, samt kunna främja patientens oberoende. Sjuksköterskor bör ha som mål att patienten ska återvinna sin självständighet och på så sätt bli oberoende av andras hjälp. I denna process är det viktigt att sjuksköterskor

stödjer patienten för att så effektivt som möjligt få denne att frigöra sitt beroende av sjuksköterskors stöd. Det är även viktigt att sjuksköterskor kan känna empati för patienten och på så sätt visa både förståelse och medkänsla (Henderson, 1966; Henderson, 1970). Människan, med fokus på patienten, framstår som en biologisk, psykologisk, social och andlig person. Människan är en person som har vilja, krafter och kunskaper inom sig samt förmåga att lära sig att leva ett sunt liv och tro på sina möjligheter. Sjuksköterskor bör lägga märke till den enskilda människans vilja, krafter och kunskaper för att på så sätt kunna tillgodose patientens uttryckta behov. Alla människor besitter samma typ av 14

grundläggande behov, dock tillfredsställer människan dessa behov på sitt speciella sätt (Henderson, 1964; Henderson, 1997). Dessa 14 grundläggande behov innebär bland annat att sjuksköterskor ska hjälpa patienten att äta och dricka, hjälpa patienten inta lämplig

kroppsställning vid rörelse eller vila samt hjälpa patienten utföra arbete eller skapande av verksamhet. För att sjuksköterskor ska kunna hjälpa patienten med detta är det av betydelse att sjuksköterskor och patienten har en god relation till varandra där patientens unika behov och önskningar tillgodoses. Genom en god relation kan sjuksköterskor bedöma hur mycket hjälp och stöd patienten behöver samt se hur mycket patienten själv kan utföra, för att kunna tillgodose de grundläggande behoven (Henderson, 1982). Hälsa och oberoende är

sammankopplade med varandra. Hälsa innebär att kunna tillfredsställa sina behov, kunna vara oberoende med sin egen vilja, sina egna krafter och sin egen kunskap. När människan uppnår detta lever denne i balans och kan då uppnå ett så normalt liv som möjligt.

Människans hälsa är direkt kopplat till dennes förmåga att självständigt kunna utföra sina grundläggande behov (Henderson, 1966).

2.8 Problemformulering

Åldrandet innebär diverse förändringar. Rent fysiskt förändras kroppen vid åldrandet i form av risker för sjukdomar som är kopplade till åldrandet, exempelvis artros. Som en följd av åldrandet blir kroppen dessutom allmänt svag. Även den kognitiva förmågan försämras med åldrandet, exempelvis genom att inlärningsprocessen förlångsammas. Hur åldrandet

framskrider har med olika faktorer att göra. Sjuksköterskor kan ta stöd i form av olika vårdteorier samt lagar och styrdokument. Den vårdvetenskapliga teorin är en utgångspunkt för hur sjuksköterskor bör vårda, då grundprincipen i teorin är att tillfredsställa patientens behov. Även de lagar och styrdokument som tagits upp, beskriver hur vården ska utformas och detta ska sjuksköterskor följa. Bland annat framkommer det i lagar och styrdokument att sjuksköterskor ska arbeta personcentrerat samt att vården ska ske i samråd med patienten. Tidigare forskning beskriver att patienter både upplever positiva och negativa erfarenheter av att vårdas. En del patienter har känt sig nöjda, sedda och involverade i sin egen vård och livssituation, vilket är positivt. Dock förekommer det att patienter upplever bristande bemötande. En del patienter upplever en brist av personcentrerad vård som i sin tur har bidragit till att deras självständighet har minskat. Att inte främja den äldre patientens självständighet och egenomsorg kan leda till större behov av hjälp och vård än nödvändigt. Dessutom kan patientens värdighet samt livskvalitet påverkas negativt. Således behövs mer kunskap kring hur sjuksköterskor kan arbeta personcentrerat för att främja den äldre

patientens självständighet. Detta anses viktigt då den äldre patientens hälsa är direkt kopplat till dennes förmåga att självständigt kunna utföra sina grundläggande behov. Sjuksköterskor bör ge vård i samråd med patienten och målet med en god vård bör vara att patientens självständighet beaktas. Denna kunskap kan sedan användas som stöd för grundutbildade

sjuksköterskor i det praktiska arbetet hos den äldre patienten. Således är det av stor betydelse att utöka kunskapen kring detta område.

3

SYFTE

Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att främja den äldre patientens självständighet.

4

METOD

Metoden som använts är en litteraturstudie utifrån Evans (2002) beskrivande syntes och forskningen som valts ut för att kunna besvara syftet är kvalitativa artiklar. I kvalitativa artiklar får läsaren ta del av personers erfarenheter och det yttersta målet för sådana studier är en ökad förståelse (Friberg, 2017). Detta ansågs således vara lämpligast relaterat till syftet, då det ska beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att främja den äldre patientens

självständighet. Forskningen som använts är aktuell och inte mer än 10 år gammal. Evans (2002) modell innefattar en beskrivande syntes som är uppdelad i fyra olika faser. Fas ett: Databassökning för att hitta relevant material. Fas två: Noggrann genomgång av de funna artiklarna för att sedan hitta nyckelfynd som svarar på syftet. Fas tre: Teman identifieras utifrån nyckelfynden. Likheter och skillnader av nyckelfynden likställs. Subteman skapas utefter de teman som framkom. Fas fyra: Beskrivning av fenomenet görs. Teman och subteman framställs och refereras till artiklarna.

4.1 Datainsamling och urval

Databaser som använts är CINAHL plus och PubMed då dessa databaser innehåller

vårdvetenskap samt har ett stort innehåll av vetenskapliga artiklar. Avgränsningar som gjorts vid sökning av artiklar är att artiklarna är publicerade mellan 2010–2020 samt att de är skrivna på engelska. Evans (2002) beskriver att inklusionskriterier bör fastställas för att bidra till så väsentliga sökträffar som möjligt i databaserna för studiens syfte.

Inklusionskriterier som användes var att artiklarna skulle vara utformade av kvalitativ ansats, vara peer reviewed samt utgå från sjuksköterskors perspektiv. I PubMed finns inte sökfunktionen peer reviewed, däremot går det att urskilja att de artiklar som använts från PubMed är peer reviewed. Några av artiklarna utgick från olika professionsperspektiv samt patientperspektiv, dessa artiklar valdes med enbart om resultatet gick att urskilja från sjuksköterskors perspektiv. Friberg (2017) belyser betydelsen av exklusionskriterier, således vals de artiklar som inte är relevanta för studiens syfte bort. Exklusionskriterierna som användes var om artiklarna endast utgick från ett patientperspektiv, anhörigperspektiv eller enbart från andra professioner.

Materialet söktes med hjälp av olika söktekniker för att kunna få en mer avancerad och relevant sökning. Sökningen har gjorts via MESH termer. MESH termer förenklar sökningen då det finns ett samlingsnamn för flera olika synonymer och med hjälp av det

samlingsnamnet/MESH termen kommer träffar på sökningen oavsett vilket ord som

forskaren valt att använda sig av (Östlundh 2017). Trunkering är en sökteknik som använts, det räcker då att skriva ordet som ska sökas på och sedan tillsätta en * (ett

trunkeringstecken) efter ordet, då kommer det ge träffar på ordet i alla olika grammatiska former. Boolesk söklogik är en annan sökteknik som användes för datainsamlingen. Då tillsätts ord emellan sökorden så att databasen vet hur sökorden ska kombineras (Friberg 2017). De sökoperatorer som använts till insamlingen av data är “AND” och ”OR”. Sökorden som användes var older people, participation, registered nurse, nursing role, independence, older patients, self-care, motivation, eldery, qualitative, nurs*, residents, self-management, independen*, self-efficacy, aged, senior, nurs* perspective, nurse attitudes, nurs* view, interview, focus group, functional ability, qualitative research, nurse perception och/eller qualitative study. Se bilaga A.

Utifrån de träffar som framkom granskades artiklarnas rubriker. Om rubriken ansågs svara på syftet granskades artikelns abstract. Totalt granskades 202 abstracts. Om abstractet också visade sig svara på syftet granskades då artikeln i sin helhet med fokus på dess resultat för att se om den kunde svara på syftet. Totalt granskades 46 hela artiklar. Ansågs artiklarna

relevanta sparades dessa för att sedan noga kvalitetsgranskas, det blev totalt tio artiklar som kvalitetsgranskades. Till kvalitetsgranskningen ställdes 14 JA eller NEJ frågor som gav svar på om kvalitén på artiklarna var låg, medel eller hög. Frågorna till kvalitetsgranskningen har tagits av inspiration från Friberg (2017). Om frågorna i kvalitetsgranskningen besvarades med ett JA, fick artikeln ett poäng. 10–14 poäng klassificerades som hög kvalité, 7–9 poäng klassificerades som medel kvalité och 1-6 poäng som låg kvalité. Ifall någon artikel hade hamnat på 6 poäng eller lägre hade den artikeln exkluderats. De tio artiklarna som

kvalitetsgranskades uppfyllde alla en hög nivå då artiklarna fick mellan 11–13 poäng, vilket gjorde att ingen artikel exkluderades. Kvalitetsgranskningen redovisas i Bilaga B.

4.2 Genomförande och analys

Analysen utgår från Evans (2002) analysmetod. Den befintliga forskningen har

sammanfattat resultaten i fyra olika faser och således framkom ett nytt resultat som beskrivs. I den första fasen framkom information om det valda ämnet. Det skedde en avgränsning av problemområdet. Vilken typ av databas eller media som använts för att söka materialet har valts ut och fastställts. I andra fasen har det sökta materialet lästs igenom noga upprepade gånger med fokus på resultatet för att finna nyckelfynd och förstå helheten, nyckelfynd hittades av meningar från artiklarna som besvarade syftet. Nyckelfynden valdes ut enskilt och diskuterades sedan för att gemensamt komma fram till vilka nyckelfynd som var relevanta. Nyckelfynden sattes in och sammanställdes i ett eget dokument där det gick att urskilja vilka nyckelfynd som kom från vilken artikel, då artiklarna var numrerade mellan 1– 10. Nyckelfynden blev totalt 94 stycken. I tredje fasen har nyckelfynden jämförts med varandra för att kunna utse skillnader och likheter för att sedan kunna skapa teman samt subteman. Genom detta framkom två teman samt fyra subteman. I den fjärde fasen sammanställdes ett nytt resultat som utformades av de teman och subteman som

framkommit. Utav dessa skapades rubriker och underrubriker för att resultatet skulle bli tydligt utformat. Exempel på nyckelfynd, tema och subtema redovisas nedan i Tabell 1.

Tabell 1: Framanställning av nyckelfynd, tema och subteman.

Nyckelfynd Tema Subtema “By observing other residents in

the dining room, the residents can recognize it is mealtime and how to eat.” (Kim Ju m.fl., 2016).

Strategier

Förebyggande åtgärder

“Challenging’: calling the older adults to account for their behaviour, emphasise that an active involvement in one's own health and care is expected, and challenge them to be more self‐ reliant and self‐directed” (Van Het Bolscher m.fl., 2019)

Delaktighet

4.3 Etiska överväganden

Enligt CODEX (2020) ska det tydligt framgå varifrån material har hämtats och vem som utfört forskningen. Referattekniken som använts är APA (American Psychological

Assositation, 2020) där det tydligt framkommer vart källan kommer ifrån och lämnar inget utrymme för missförstånd. Kjellström (2017) beskriver att ärlighet och hederlighet är grundvärdena i ett vetenskapligt arbete. Motsatsen till detta är oredlighet och detta innebär att förvränga eller ändra i metoder och resultat samt att plagiera text. För att undvika plagiat ska referatteknik tydligt framgå så att läsaren förstår vem som är källan bakom texten. Datainsamling som gjorts har sökts via databaser och alla artiklar som ingår i analysen är Peer Review. Med Peer Review menar CODEX (2020) att forskningen har blivit accepterad av vetenskapssamfundet. Resultaten från de material som valts ut kommer inte och har inte förringats. Innehållet har inte skrivits av från någon annans redan befintliga arbete/artikel, utan artiklarna som användes har skrivits om med egna ord, inget plagiat har således förekommit. Informerat samtycke är enligt Kjellström (2017) en process som beskriver deltagarnas rätt att bestämma om och hur de vill delta i ett projekt. Detta kräver att

på sig att bestämma om de vill vara med eller ej. Dessutom ska valet vara frivilligt och deltagaren får när som helst avstå deltagandet i projektet om denne ångrar sig (Kjellström, 2017). Kvalitativa artiklar användes, där varje författare i artiklarna använt sig av informerat samtycke. Dessutom har citat valts bort från deltagarna i de funna artiklarna, då de inte gett samtycke till att delta i fortsatta studier utöver originalstudien.

5 RESULTAT

Analysen ledde fram till två teman; strategier samt resurser i organisationen. Utifrån dessa teman framkom fyra subteman; förebyggande åtgärder, delaktighet, inre resurser samt yttre resurser. Tema och subteman presenteras nedan i tabell 2.

Tabell 2: Teman och subteman

Tema Subtema Strategier Förebyggande åtgärder Delaktighet Resurser i organisationen Inre resurser Yttre resurser

5.1 Strategier

Under temat strategier framkommer det två subteman; Förebyggande åtgärder samt delaktighet. Dessa subteman beskriver sjuksköterskors erfarenheter av olika strategier som finns att tillgå för att främja självständigheten hos den äldre patienten. Genom att vidta förebyggande åtgärder kan den äldre patientens egen förmåga bevaras och således kan självständigheten antingen stärkas eller bibehållas. När sjuksköterskor gör den äldre patienten delaktig i sin vård främjas möjligheten till ett självständigt liv hos denne.

5.1.1 Förebyggande åtgärder

För att främja den äldre patientens självständighet erfor sjuksköterskor att det fanns förebyggande åtgärder som gick att vidta för att undvika ett förlorat eller minskat

självständigt liv (Chen Wu, m.fl., 2013; Hedman m.fl., 2017; Kim Ju m.fl., 2016; Palese m.fl., 2018; Park m.fl., 2015; Tøien m.fl., 2020; Van het Bolscher m.fl., 2019). Sjuksköterskor erfor att vardagliga rutiner, som exempelvis klä på sig sina egna kläder kunde bidra till ökad fysisk förmåga och kunde således bidra till att självständigheten bevarades eller stärktes hos den äldre patienten (Hedman m.fl., 2017). Sjuksköterskor ansåg att målsättningen borde vara att den äldre patienten utför dagliga aktiviteter så självständigt som möjligt, med så lite stöd från sjuksköterskor eller annan personal. Genom detta kan risken för en förlorad självständighet förebyggas hos den äldre. Detta kunde således stärka och främja den äldres egen kapacitet, trots fysisk och/eller kognitiv funktionsnedsättning (Kim Ju m.fl., 2016; Van Het Bolscher m.fl., 2019). Sjuksköterskor erfor dock att om det fanns en risk att den äldre patienten skadades, borde de använda sig av sin professionella bedömning för att förhindra detta (Van Het Bolscher m.fl., 2019).

Sjuksköterskor ansåg att när den äldre patienten exempelvis fick äta eller duscha i den mån denne klarar av, förebyggdes då risken för minskad självständighet och dennes kvarvarande förmågor stärktes (Kim Ju m.fl., 2016). Dessutom beskriver sjuksköterskor att det fanns fler förebyggande åtgärder, exempelvis träning i grupp eller sjukgymnastik. Dessa åtgärder bidrog till ökad fysisk förmåga och därmed till ökad självständighet hos den äldre patienten, som denne tidigare kunde ha försummats (Kim Ju m.fl., 2016; Tøien m.fl., 2020).

Sjuksköterskors erfarenheter var att den äldre patientens deltagande i fysisk aktivitet kunde stärka denne och förlångsamma åldrandeprocessen. Sjuksköterskor ansåg således att detta borde ses ur ett etiskt perspektiv, då dessa förmågor hos den äldre patienten inte kommer finnas för alltid, således bör det beaktas (Chen Wu, m.fl., 2013; Kim Ju m.fl., 2016). Sjuksköterskors erfarenheter av att säkra den äldre patientens hem ansågs vara

betydelsefullt. Detta för att förhindra fall och olyckor för att förebygga skador och rädsla som kan påverka självständigheten hos den äldre patienten (Park m.fl., 2015; Tøien m.fl., 2020). Sjuksköterskor erfor att det vid måltidssituationer fanns förebyggande strategier att arbeta utefter, för att främja den äldre patientens kvarvarande förmågor. Sjuksköterskor erfor att de kunde placera den äldre patienten på ett sätt som stödjer dennes självständighet. Den äldre patienten kunde exempelvis placeras mittemot en annan äldre, således kunde de observera och spegla varandras rörelser (Kim Ju m.fl., 2016; Palese m.fl., 2018). Istället för att mata den äldre patienten vid initiativlöshet var sjuksköterskors erfarenheter att de kunde föra tallriken närmare eller placera besticken i händerna på den äldre patienten. Detta kunde leda till att den äldre patienten åt självständigt och att dennes egna förmågor främjades (Kim Ju m.fl., 2016). I samband med måltider ansåg sjuksköterskor att deras observation av den äldre patientens behov var av betydelse, i förebyggande syfte. Genom att sjuksköterskor var

medvetna om vad den äldre patienten klarade själv kunde de enklare stödja, vägleda och uppmuntra den äldre patienten till att äta självständigt (Kim Ju m.fl., 2016; Palese m.fl., 2018).

5.1.2 Delaktighet

För att främja den äldre patientens självständighet erfor sjuksköterskor att delaktighet hos den äldre patienten borde inkluderas (Chen Wu, m.fl., 2013; Hedman m.fl., 2017; Jacobs,

2019; Kim Ju m.fl., 2016; Park m.fl., 2015; Roets-Merken m.fl., 2016; Tøien m.fl., 2020; Van Het Bolscher m.fl., 2019). Sjuksköterskors erfarenheter var att grunden för trygghet och ökad självständighet hos den äldre patienten innebar att denne blir sedd och att dennes önskemål beaktades (Hedman m.fl., 2017). Sjuksköterskor belyste således betydelsen av att den äldre patienten ska vara med och delta i sin egen vård. Genom delaktighet erfor sjuksköterskor att självständigheten kunde öka. Sjuksköterskor ansåg således att ett mål för vården bör vara delaktighet (Park m.fl., 2015; Van Het Bolscher m.fl., 2019) Sjuksköterskor menade att vården ska grunda sig i ömsesidiga beslut (Hedman m.fl., 2017). Sjuksköterskors

erfarenheter av den äldre patientens önskan om ett självständigt liv, innebar att kunna fatta sina egna beslut och ha kontroll över sitt liv (Van Het Bolscher m.fl., 2019). Sjuksköterskor erfor dessvärre att det inom vården förekom att sjuksköterskor utgår ifrån allmänna rutiner utan att se den unika äldre patienten i sin helhet av dennes behov och önskan. Sjuksköterskor ansåg att det är av betydelse att varje äldre patient ska ha en individuell skräddarsydd

vårdplan som den äldre patienten tillåts vara delaktig i (Jacobs, 2019; Kim Ju m.fl., 2016). Sjuksköterskors erfarenheter av att göra den äldre patienten delaktig och självständig, krävde att sjuksköterskor inte tog över den äldre patientens handlingar eller tankesätt (Tøien m.fl., 2020). För att sjuksköterskor lättare ska kunna kommunicera med den äldre patienten ansåg sjuksköterskor att relationen mellan dem och den äldre patienten borde vara god och att sjuksköterskor borde beakta den äldre patientens delaktighet och egen vilja i alla situationer (Jacobs, 2019). Om sjuksköterskor stödjer den äldre patienten istället för att ta över, ökar delaktigheten samt självständigheten hos denne. Medvetenheten påverkades således också, då den äldre patienten kände jälv hur mycket denne klarade av (Park m.fl.,

2015). Sjuksköterskors erfarenheter av att visa hänsyn till den äldre patientens känslor och tankar leder till att sjuksköterskor lättare kunde anpassa sig till att stödja den äldre patienten i sitt vardagliga liv. Dessutom var det av betydelse att sjuksköterskor uppmuntrade den äldre patienten till att uttrycka sina känslor och behålla sina värderingar och självrespekt (Chen Wu m.fl., 2013; Tøien m.fl., 2020).

Sjuksköterskors erfarenheter av att få den äldre patienten delaktig i sin vård innefattade bland annat att den äldre patienten hade förståelse och kunskap kring sin situation (Roets-Merken m.fl., 2016). Sjuksköterskor ansåg att de måste respektera den äldre patientens rätt till självbestämmande samt försöka utgå ifrån den äldre patientens perspektiv (Bolscher m.fl., 2019). Sjuksköterskor ansåg att när den äldre patienten hade insikt i sitt tillstånd kunde de lättare få kontroll över sitt liv vilket kunde bidra till självständighet (Roets-Merken m.fl., 2016). Således menade sjuksköterskor att om de gör den äldre patienten delaktig i sin vård, kunde de lättare avgöra om denne var öppen för stöd och om den äldre patienten hade viljan till att uppnå självständighet (Bolscher m.fl., 2019).

5.2 Resurser i organisationen

Under temat resurser i organisationen framkommer det två subteman; inre resurser samt yttre resurser. Dessa subteman beskriver sjuksköterskors erfarenheter av hur de kan arbeta för att främja självständigheten hos den äldre patienten. Inre resurser beskriver

sjuksköterskors inre egenskaper i form av att de bör ha en förståelse kring den äldre

patienten och dennes åldrande. Dessutom anses det vara betydande att sjuksköterskor har en ständig reflektion och utvärdering av sig själva och sitt vårdande för att kunna erbjuda den bästa vården till den äldre patienten. Yttre resurser innebär samarbete mellan olika

professioner, miljöanpassning samt hjälpmedel. Dessa åtgärder ansågs som en betydande del i arbetet hos sjuksköterskor för att främja självständigheten hos den äldre patienten.

5.2.1 Inre resurser

För att främja den äldre patientens självständighet erfor sjuksköterskor att de borde ha en förståelse kring åldrandet (Hedman m.fl., 2017; Jensen m.fl., 2016; Kim Ju m.fl., 2016; Park m.fl., 2015). Förståelsen hos sjuksköterskor borde innefatta hur åldrandet kunde påverka den äldre patienten samt om denne hade sjukdomar som kunde bidra till svaghet (Hedman m.fl., 2017). När den äldre patienten åldras, drabbas av sjukdom eller blir allmänt svag menade sjuksköterskor att de måste ha en förståelse kring att den äldre patienten kommer behöva mer stöd och hjälp i sin vardag (Kim Ju m.fl., 2016; Park m.fl., 2015). Samtidigt erfor sjuksköterskor att detta var en svår situation då de behövde ha en förståelse kring att den äldre patienten inte ska ges mer hjälp och stöd än nödvändigt (Jensen m.fl., 2016). Sjuksköterskor erfor att de alltid borde sträva efter att den äldre patienten ska vara så självständig som möjligt, men med en förståelse kring dennes behov av stöd och hjälp (Kim Ju m.fl., 2016; Park m.fl., 2015;).

Sjuksköterskor besitter en yrkeskompetens som har en stor bidragande faktor för

möjligheten att stödja den äldre patientens förmåga till ökad självständighet (Hedman m.fl., 2017; Tøien m.fl., 2020). För att främja den äldre patientens självständighet erfor

sjuksköterskor att reflektion och utvärdering av sitt eget arbete var en betydande komponent (Jacobs, 2019; Jensen m.fl., 2016; Roets-Merken m.fl., 2016). Sjuksköterskor erfor att reflektion och utvärdering av arbetet krävdes för att förstå den äldre patientens behov. Den äldre patienten kunde då bli mer villig att utföra sina dagliga handlingar självständigt då behovet av hjälp minskade. Sjuksköterskor erfor att detta kunde bidra till lättnad och entusiasm hos den äldre patienten (Roets-Merken m.fl., 2016). Genom reflektion och utvärdering menade sjuksköterskor att de dessutom kunde upptäcka brister i sitt vårdande som påverkade möjligheten till ett ökat självständigt liv hos den äldre patienten (Jacobs, 2019; Jensen m.fl., 2016; Roets-Merken m.fl., 2016). Sjuksköterskor menade att de brister som framkom kunde innebära en vård där den äldre patienten inte bemöts utefter sina behov. När sjuksköterskor reflekterar kring sitt vårdande kunde detta skapa nya

tillvägagångssätt att bemöta den äldre patienten på (Roets-Merken m.fl., 2016). Således kunde arbetet utvecklas och nya idéer kunde skapas kring hur sjuksköterskor kunde arbeta för att främja självständigheten hos den äldre patienten (Jacobs, 2019; Jensen m.fl., 2016; Roets-Merken m.fl., 2016).

5.2.2 Yttre resurser

För att främja den äldre patientens självständighet erfor sjuksköterskor att det fanns yttre resurser att tillgå (Hedman m.fl., 2017; Jensen m.fl., 2016; Kim Ju m.fl., 2016; Park at al., 2015; Tøien m.fl., 2020). Sjuksköterskor erfor att det krävdes ett samarbete mellan olika professioner för att kunna möjliggöra dessa (Hedman m.fl., 2017; Park m.fl., 2015; Tøien m.fl., 2020). Professionerna som sjuksköterskor samarbetar med är bland annat

fysioterapeuter och arbetsterapeuter (Hedman m.fl., 2017; Tøien m.fl., 2020). Sjuksköterskor erfor att samarbete med andra professioner bidrog till mer utrymme och tid att diskutera möjligheter för att kunna främja den äldre patientens självständighet (Park m.fl., 2015). Sjuksköterskor menade att de exempelvis kunde ta hjälp av en fysioterapeut eller

arbetsterapeut för att gemensamt kunna hitta relevanta hjälpmedel åt den äldre patienten. Sjuksköterskor ansåg att detta samarbete skapade möjligheter för den äldre patienten att bli mer självständig (Hedman m.fl., 2017; Tøien m.fl., 2020). Dessutom kunde sjuksköterskor tillsammans med andra professioner gemensamt förklara för den äldre patienten varför vissa åtgärder är nödvändiga och på vilket sätt (Hedman m.fl., 2017). Fler professioner ledde till mer kunskap och således kunde den äldre patienten få utökad information kring vanligt förekommande problem, som exempelvis dålig sömn eller inkontinens. Dessutom kunde sjuksköterskor tillsammans med andra professioner ge mer information kring hälsosam kost och andra komponenter som kunde bidra till att upprätthålla en stark kropp (Tøien m.fl., 2020). Sjuksköterskor ansåg att när professioner samarbetade och gemensamt gav

information kring åldrandet till den äldre patienten, kunde det främja ett ökat självständigt liv (Chen Wu m.fl., 2013). Genom rådgivning från fler professioner fick den äldre patienten hjälp med hur denne ska lösa ett visst problem, vilket i längden kunde bidra till ökad självständighet hos den äldre patienten (Tøien m.fl., 2020).

Sjuksköterskors erfarenheter av att anpassa miljön ansågs som en betydande yttre resurs i främjandet av självständigheten hos den äldre patienten. Miljön bör anpassas och utformas utefter dennes behov. Sjuksköterskor erfor att en del äldre patienter hade svårt att

koncentrera sig på vad de gör, ifall omgivningen störde. I sådana fall ansåg sjuksköterskor att miljön borde anpassas så att störningsmoment exkluderas (Jensen m.fl., 2016). Genom att erbjuda hjälpmedel till den äldre patienten upplevde sjuksköterskor att det främjade den äldre patientens självständighet. Sjuksköterskor menade att det fanns olika sorters

hjälpmedel och att dessa bör individanpassas (Jensen m.fl., 2016; Kim Ju m.fl., 2016). Att tydligt introducera andra hjälpmedel som fanns att tillgå ansåg sjuksköterskor också vara en betydande del för att främja den äldre patientens självständighet (Kim Ju m.fl., 2016).

6 DISKUSSION

Diskussionsavsnittet består av en resultatdiskussion, metoddiskussion och etikdiskussion. I resultatdiskussionen diskuteras resultatet i relation till tidigare forskning som belyser den äldre patientens erfarenheter kring självständighet. Dessutom diskuteras det

vårdvetenskapliga perspektivet, styrdokument samt lagar relaterat till resultatet. I

metoddiskussionen diskuteras val av metod och analys samt en diskussion kring arbetets pålitlighet, överförbarhet, bekräftelsebarhet och trovärdighet. Etikdiskussionen innefattar relevanta ställningstaganden som gjorts under arbetets gång samt etiska överväganden.

6.1 Resultat diskussion

För att kunna främja självständigheten hos den äldre patienten framkom det att sjuksköterskor arbetade utefter olika strategier i form av förebyggande åtgärder samt delaktighet. Dessutom framkom det att sjuksköterskor främjade självständigheten hos den äldre patienten genom organisationens resurser i form av inre och yttre resurser.

Det framkom i resultatet att sjuksköterskor vidtar förebyggande åtgärder, således kan den äldre patientens självständighet bevaras. Resultatet visade att sjuksköterskor uppmuntrade den äldre till att utföra vardagliga handlingar så självständigt som möjligt för att förebygga minskad självständighet. Detta gick att möjliggöra vid exempelvis måltidssituationer då sjuksköterskor erfor olika sätt att förebygga minskad självständighet på hos den äldre patienten. Detta stärks av Matiti och Trorey (2008) då patienter föredrog när de fick utföra saker på egen hand i den mån de klarade av. Att de inte togs ifrån de saker de själva kunde utföra, uppskattades och bidrog till ökad självständighet. Detta stärks ytterligare av Delmar (2012) som beskrev att om självständigheten fråntas den äldre patienten, kunde det leda till minskad känsla av värdighet för denne. Det beskrevs också på att vissa äldre kände sig till besvär eller i vägen om de fick mer hjälp än nödvändigt.

Det framkom i resultatet att sjuksköterskor tillät den äldre patienten att vara delaktig i vården genom att låta den äldre själv utföra handlingar, vilket kunde leda till ökad självständighet. Resultatet visade på likhet med Slettebø m.fl. (2017) som beskriver förekomsten av äldres missnöje av förlorad delaktighet. De beskrev en vård där den äldre patientens vilja och delaktighet blev förbisedd. Vidare i resultatet framkom det att

sjuksköterskor erfor att varje äldre patient skulle ha en individuell vårdplan, i denna vårdplan skulle den äldre få vara delaktig i både planering samt utförande, då detta stärkte dennes delaktighet och självständighet. Detta stärks av Slettebo m.fl. (2017) då patienter uppskattade när de fick vara delaktiga och när de deltog i sjuksköterskors rutiner.

Patienterna upplevde att efter de fick vara delaktiga även fick ökad självständighet.

Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) stärker betydelsen av detta, då vårdens uppgift är att i samförstånd med patienten implementera och anpassa vården så att patienten själv kan delta.

Vidare visade resultatet att sjuksköterskor erfor att om relationen mellan sjuksköterskor och den äldre patienten var god, bidrog det till ett positivt vårdande där kommunikationen mellan dem främjades. Detta ledde till att sjuksköterskor lättare kunde se vad den äldre patienten behövde stöd och hjälp med samt se vad patienten själv klarade av. Detta stärks även av Henderson (1982) som beskriver att relationen mellan sjuksköterskor och patient är central och att en god relation underlättar sjuksköterskors arbete då den äldre patientens unika behov och önskningar bör tillgodoses. Är relationen god kan sjuksköterskor lättare bedöma hur mycket hjälp och stöd patienten behöver och således kan sjuksköterskor se hur mycket patienten själv klarar av. En god relation mellan sjuksköterskor och den äldre patienten utvecklar således möjligheten till att den äldre patienten blir mer självständig. I resultatet framkom vidare att sjuksköterskors erfarenhet av att främja den äldre patientens självständighet var beroende av inre resurser i form av sjuksköterskors egen förståelse. Förståelsen gick ut på att sjuksköterskor borde ha en förståelse kring åldrandet samt

sjukdomar som kunde bidra till svaghet hos den äldre patienten. Med denna förståelse skulle sjuksköterskor sedan kunna avgöra hur mycket stöd och hjälp den äldre patienten behövde samt hur mycket denne borde klara av självständigt. Även Bershtling m.fl. (2016) stärker detta, då det påvisade missnöje från äldre patienter då de upplevde att de inte togs på allvar. Detta stärks ytterligare av Delmar (2012) då patienterna önskade en ökad förståelse från sjuksköterskor av deras erfarenhet av att åldras.

I resultatet framkom det även att sjuksköterskors erfarenhet av förståelse innefattade att de inte borde ge mer hjälp till den äldre patienten än vad denne behöver. När endast den mest

nödvändiga hjälpen gavs bidrog det till ökad självständighet samt självbestämmande hos den äldre patienten. Detta stärks av Bershtling m.fl. (2016) då de äldre ville få kontroll över sitt eget liv, de ville få en känsla av sammanhang och de ville att sjuksköterskor skulle ha en förståelse för deras livssituation och deras vilja till ett självständigt liv. Jeon m.fl. (2019) stärker således resultatet ytterligare då patienterna önskade att sjuksköterskor hade en förståelse av att patienter hade olika perspektiv och syn på vad självständighet är. Även Henderson (1966, 1970) beskriver att sjuksköterskor bör besitta en förståelse för att på så sätt kunna visa medkänsla och empati till den äldre. Genom detta kan den äldre patientens självständighet främjas.

Det framkom i resultatet att sjuksköterskors erfarenheter av samarbete mellan olika professioner ansågs viktigt för att kunna främja den äldre patientens självständighet. Samarbete mellan olika professioner gick exempelvis ut på att ta fram relevanta hjälpmedel till den äldre patienten. Ett hjälpmedel kunde främja den äldre patientens självständighet då den äldre patienten kunde röra sig mer fritt samt utföra dagliga aktiviteter mer självständigt. Dock visar Skymne m.fl. (2011) att patienter ibland hade svårt att acceptera att de var i behov av hjälpmedel. När hjälpmedlet väl satts in och den äldre vant sig vid det, ökade den äldres självständighet. Det är således viktigt att den äldre vågade lita på sjuksköterskors samt andra professioners bedömning när det gällde introduktion av ett nytt hjälpmedel.

Det framkom i resultatet att det var betydande att sjuksköterskor tillsammans med andra professioner delade information till den äldre patienten kring vanligt förekommande

problem. Det ansågs exempelvis betydande att informera den äldre patienten kring åldrandet och hur de gemensamt kunde arbeta för att få den äldre att uppnå ökad självständighet. Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) stärker detta då lagen beskriver att den som bär ansvaret över patientens vård ska se till att patienten får korrekt information samt möjliggöra och informera kring behandlingsalternativ. Henderson (1966) stärker ytterligare detta då hälsa beskrivs som att kunna tillfredsställa sin egen kunskap. När detta uppnås lever människan i balans där de grundläggande behoven drivs av människans självständighet.

6.2 Metoddiskussion

Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att främja den äldre patientens självständighet. Således valdes en litteraturstudie enligt Evans (2002) beskrivande syntes, med en induktiv ansats. Denna analys är utformad med en tydlig struktur och ansågs dessutom lämplig då resultatet grundade sig i befintligt vetenskapligt material. Analysens fyra olika steg följdes, vilket innebar att artiklarna granskades utefter dessa och ledde till att risken för feltolkning av innehållet minimerades. Evans (2002) beskriver att det finns både beskrivande syntes samt tolkande syntes. Den beskrivande syntesen innebär att göra en summering av tidigare kvalitativa studier där resultatet omtolkas så lite som möjligt. Den tolkande syntesen innebär att en omtolkning av tidigare studier görs (Evans, 2002). Den tolkande syntesen ansågs inte aktuell då den kräver en djupare kunskap samt är mer

tidskrävande. Således hade det kunnat riskera att resultatet förvrängts på grund av eventuella feltolkningar samt tidsbrist. Dessutom finns det både induktiv ansats samt deduktiv ansats. Henricsson och Billhult (2017) beskriver att en deduktiv ansats innebär att arbetet redan från planeringen utgår ifrån en teori. Teorin följer då arbetet under hela forskningsprocessen som en röd tråd. En induktiv ansats innebär att författarna besitter en förkunskap i form av levda

erfarenheter (Henricsson & Billhult, 2017). Arbetet utgick inte ifrån en teori utan var en nytolkning av befintliga data.

En kvalitativ ansats valdes då en sådan ansats bland annat belyser erfarenheter för att således få en djupare förståelse kring det valda fenomenet. Valet av litteraturstudie gjordes för att bilda en generell beskrivning av den tidigare forskningen, på så sätt bidrog det till en ökad insikt i ämnet. Ett alternativt val av metod hade kunnat vara en litteraturöversikt, som enligt Friberg (2017) kartlägger både kvalitativa och kvantitativa artiklar. Kvantitativa artiklar ansågs inte vara relevanta då denna typ av ansats inte beskriver erfarenheter utan inriktar sig på statistik och siffror. Då sjuksköterskors erfarenheter skulle beskrivas, valdes därför en litteraturöversikt bort. En empirisk studie hade kunnat vara användbar relaterat till syftet, där sjuksköterskor hade kunnat intervjuas för att belysa dess erfarenheter av det valda fenomenet. Dock anser Polit och Beck (2017) att en intervjustudie kräver tid. Av denna anledning valdes en empirisk undersökning bort då tiden inte fanns att tillgå.

Artiklarna söktes via CINAHL plus och PubMed. I CINAHL plus användes Peer reviewed som är en sökfunktion som endast ger träffar på granskade vetenskapliga artiklar. Sju artiklar hittades i CINAHL plus samt tre artiklar hittades i Pubmed. I PubMed fanns inte

sökfunktionen peer reviewed, däremot gick det att urskilja att de artiklar vi använt från PubMed är peer reviewed. Segersten (2017) benämner olika sätt att veta om en artikel är vetenskaplig. Det går att påvisa genom att artikeln påvisar ny kunskap, går att granska, har blivit bedömd av en granskningsnämnd och är publicerad på engelska. Artiklarna som är tagna från PubMed uppfyllde dessa kriterier samt var etiskt godkända vilket gjorde att dessa artiklar inkluderades. Artiklarna som resultatet grundade sig på är inte äldre än tio år, vilket ökade pålitligheten då det ansågs som aktuell forskning. Däremot hade avgränsningen kunnat vara på fem år som äldst för att få träff på mer aktuell forskning till resultatet. Dock baserades resultatet bland annat på en artikel som är från 2013, denna hade därmed inte kunnat hittas om en avgränsning på fem år gjorts. Det ansågs att artiklar som var upp till tio år gamla fortfarande räknades som aktuell forskning, därmed valdes denna avgränsning till artiklarna. I sökningen efter artiklar gjordes även en avgränsning där artiklar endast valdes med om de var skrivna på engelska, detta exkluderade artiklar som var skrivet på annat språk även ifall dessa artiklar hade svarat på syftet.

Boolesk söklogik är en sökmetod som innebär att en operatör används för att sätta ihop sökord med varandra (Östlundh, 2012). Operatorn som använts är AND och OR. Dessa valdes då chansen till att hitta lämpliga artiklar som svarade an på syftet ökade. Även operatorn NOT går att välja, dock finns det en risk att lämpliga artiklar kan filtrerats bort (Östlundh, 2012). Denna operatör valdes således bort. Sökorden var på engelska och för att underlätta processen översattes syftet till engelska för att således hitta relevanta sökord. Sökord som är förknippade med självständighet söktes exempelvis som “independence” och “self-efficacy”. Sökord som var förknippade med sjuksköterskor söktes exempelvis som “registered nurse” och “nursing role”. Samt sökord som var förknippade med den äldre patienten söktes exempelvis som “eldery” och “senior”. Dessutom var några sökord “interview” och “qualitative study”, med dessa sökord visades enbart artiklar som var av kvalitativ ansats, vilket underlättade processen. Med dessa ord samt med boolesk söklogik hittades lämpliga artiklar som svarade an på syftet. Dock kunde val av sökord leda till begränsning kring antal träffar på artiklar samt vilka artiklar som framkom av sökningen. Det kunde således ha påverkat resultatet då artiklar som hade kunnat svara på syftet inte framkommit.