Personcentrerad vård för äldre : Ur ett sjuksköterskeperspektiv

Akademin för hälsa, vård och välfärd

PERSONCENTRERAD VÅRD FÖR

ÄLDRE

Ur ett sjuksköterskeperspektiv

OLIVIA CARLSSON

HELENA HEDQVIST

Handledare: Eija Göransson & Veronica Sandqvist

Examinator: Dara Rasoal Seminariedatum: 2020-03-26 Betygsdatum: 2020-04-14

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Allt flera människor lever längre och detta gör att den äldre befolkningen ökar i

hela världen. Vårdens fokus har förändrats och blivit mer personcentrerad. Genom en god vårdrelation mellan patient och sjuksköterska kan grunden för att lindra lidandet hos

patienten uppstå. Genom lagar och styrdokument framhålls sjuksköterskans ansvar för att ge en säker vård, men också att patienters rättigheter följs.

Problem: Äldre personer har en risk att hamna i underläge inom vården om de inte får vara

med och besluta om sin omvårdnad. På grund av detta skulle det kunna leda till ett vårdlidande.

Syfte: Att kartlägga hur sjuksköterskor utför personcentrerad vård av äldre personer. Metod: En allmän litteraturöversikt där sex artiklar med en kvantitativ metod och sex

artiklar av kvalitativ metod analyseras.

Resultat: Fem kategorier identifierades som visade hur sjuksköterskor utför

personcentrerad vård. Dessa var betydelsen av team och samarbetet, ledarskapets roll, att vara öppen för patientens andlighet, att vara engagerad och se individens behov.

Slutsats: Personcentrerad vård gynnas av att sjuksköterskan för ett gott samarbete genom

att vara en tydlig och engagerad ledare. Vidare behöver sjuksköterskan respektera andlighet, se patientens individuella behov och vara engagerad i patientens livsvärld.

ABSTRACT

Background: More and more people are living longer today, and this is causing the elderly

population to increase worldwide. Focus in healthcare has changed and become more person-centred. Through a good care relationship between the patient and the nurse, the basis for alleviating the suffering of the patient can arise. Laws and governing documents emphasize the nurse's responsibility for providing safe care, but also that patients' rights are followed.

Problem: Elderly people are at risk of being disadvantaged in health care if they are not

allowed to take part in their own care. Because of this, it could lead to a care suffering.

Aim: Map how nurses perform person-centred care of older people.

Method: A general literature review where six articles with a quantitative method and six

articles with a qualitative method were analyzed.

Result: Five categories were identified that showed how nurses perform person-centered

care. These were the importance of the role of team and collaboration, the role of leadership, being open to the patient's spirituality, being engaged and seeing the needs of the individual.

Conclusion: Person-centred care benefits from nurse's good cooperation and as a clear

committed leader. Furthermore, the nurse needs to respect spirituality, see the patient's individual needs and a good commitment to the patient's world of life.

Keywords: Care suffering, general literature review, health, individual, knowledge,

INNEHÅLL

1 INLEDNING ... 1

2 BAKGRUND ... 1

2.1 Personcentrerad vård ... 2

2.2 Äldre och dess vanliga sjukdomar ... 3

2.3 Patientens underläge... 4

2.4 Styrdokument och riktlinjer ... 4

2.4.1 Lagar ... 5

2.5 Patienters perspektiv på personcentrerad vård... 6

2.6 Anhörigas perspektiv på personcentrerad vård ... 6

2.7 Vårdteoretiskt perspektiv ... 8

2.7.1 Människan ... 8

2.7.2 Vårdande och vårdrelationen... 8

2.7.3 Lidande... 9

2.8 Problemformulering ... 9

3 SYFTE ... 10

4 METOD ... 10

4.1 Datainsamling och urval ... 10

4.2 Dataanalys ... 12

4.3 Etiska överväganden ... 13

5 RESULTAT ... 13

5.1 Jämförelser i syftet ... 13

5.2 Jämförelser i metod ... 14

5.2.1 Ansats och analysmetod ... 14

5.2.2 Datainsamling ... 15

5.2.3 Deltagare ... 15

5.3 Likheter och skillnader i resultat ... 16

5.3.2 Ledarskapets roll ... 17

5.3.3 Att vara öppen för patientens andlighet ... 17

5.3.4 Att vara engagerad ... 18

5.3.5 Se individens behov ... 18

6 DISKUSSION ... 19

6.1 Resultatdiskussion ... 19

6.1.1 Studiernas syfte och metod ... 20

6.1.2 Studiernas resultat ... 21

6.2 Metoddiskussion ... 23

6.3 Etikdiskussion ... 26

7 SLUTSATSER ... 27

8 FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ... 27

REFERENSLISTA ... 28

BILAGA A- SÖKMATRIS

BILAGA B- KVALITETSGRANSKNING BILAGA C- ARTIKELMATRIS

1

INLEDNING

Den äldre befolkningen i Sverige har ökat stadigt under de senaste åren och siffrorna visar att detta är en trend som håller i sig. De äldre patienterna blir fler samtidigt som de kräver en annan typ av vård än den unga befolkningen. Många av de äldre patienterna är multisjuka vilket gör att de kräver mer vård samtidigt som att fler behöver omvårdnad och är beroende av någon typ av äldreomsorg. Inom äldreomsorgen finns det alla typer av patienter, allt från dem som behöver lätt stöd i vissa situationer, de som har det svårt med fysisk

rörelse till dem med någon typ av demenssjukdom. Att arbeta personcentrerat är något många inom vården utför automatiskt. Det byggs en relation med patienten utifrån patientberättelsen, det är av den relationen sjuksköterskan kan se det sanna behovet och kunna vårda den på bästa möjliga sätt. Personcentrerad vård handlar om att lära känna patienten och vårda den utifrån dennes egna resurser. Patienten är en unik individ och ska vårdas utifrån det. Om detta inte sker kan patienten hamna i ett underläge mot

sjuksköterskan då maktbalansen blir obalanserad. Då det står inskrivet i sjuksköterskans kompetensbeskrivning att de ska arbeta på ett personcentrerat sätt mot patienten känns det som ett viktigt ämne att skriva om och fördjupa sig i. Intresseområdet kommer från

Mälardalens Högskolas forskargrupp Comcare som arbetar inom hälsa, vård och

välfärd. Arbetet riktade fort in sig på personcentrerad vård inom äldreomsorgen då det fanns erfarenhet och lust i att studera och rikta in arbetet mot äldreomsorgen. Intresset av att skriva om personcentrerad vård för äldre var passande för oss då vi båda har

jobbat med äldre. Det finns också ett intresse för att jobba med äldre när vi senare blir sjuksköterskor. Att arbeta personcentrerat tycker vi är en naturlig del i att kunna komma nära patienten och på det sättet kunna vårda den så bra som möjligt. Att inrikta sig på

sjuksköterskan kändes självklart då vi utbildar oss till det och vi tror att det kan ge oss ett bra underlag i vår framtida yrkesroll.

2

BAKGRUND

Bakgrunden inleds med betydelsen av personcentrerad vård samt hur det används i vården. Vidare beskrivs äldre och deras sjukdomar samt det underläge den äldre patienten kan befinna sig i. Bakgrunden beskriver även några av de styrdokument, riktlinjer och lagar som sjuksköterskan arbetar efter och som är relevanta för examensarbetet. Som tidigare forskning studeras patienters och anhörigas perspektiv på personcentrerad vård. Det

vårdteoretiska perspektivet för examensarbetet skrivs utifrån Eriksson och hennes förklaring på människan, vårdande, vårdrelation och lidande. Bakgrunden avslutas med en

2.1 Personcentrerad vård

Personcentrerad vård är en vård som eftertraktar att synliggöra hela personen och främjar de existentiella, andlig, psykiska och sociala behoven lika högt som de fysiska behoven.

Personens upplevelser och tolkningar av sin ohälsa och sjukdom ska bekräftas och

respekteras utifrån vad hälsa betyder för den personen (Svensk sjuksköterskeförening, 2016) Den huvudsakliga delen i personcentrerad vård är att vårdpersonal skapar en föreställning om vad patienten som person värdesätter, men också skapa en relation som behandlar med en terapeutisk fördel. Det är också centralt i den personcentrerade vården att vårdpersonal reflekterar över egna värderingar och uppfattningar så att de inte påverkar beslutsfattande av vilken vård patienter vill ha. Genom fyra grundläggande ramverk beskrivs personcentrerad vård och genom detta kan teori och omvårdnad skiljas på i verksamheten. Det första

grundläggande ramverket är förutsättningar. Detta beskrivs genom att vårdpersonal utövar sociala kunskaper för att kunna anpassa kommunikationen på olika divisioner och de ska också vilja utföra den bästa vården för patienterna. Vidare beskrivs det också att

förutsättningar innefattar att vårdpersonal är kompetenta, engagerade, men även att de känner sig själva och sina begränsningar. Vårdmiljön är också ett av de grundläggande ramverken för personcentrerad vård som beskrivs genom att vården ska bestå av bra personalrelationer, ha stöd från organisatoriska uppbyggnader, men också ha bra system som stadgar gemensamma bestämmelser och partnerskap som stödjer patienters delaktighet. Personcentrerade processer är det tredje ramverket som förmedlas genom att vårdpersonal har ett förstående engagemang, detta genom att patienters värderingar och uppfattningar inkluderas. Detta gör att vårdpersonal inriktar sig på personen bakom patienten, men också viktigt att vårdpersonal ser till de fysiska behoven. Det fjärde ramverket är förväntande resultat. Genom ett förväntat resultat väntas en bra funktionell personcentrerad vård som resulterar i att patienter upplever en bra vård, ett gott välbefinnande och att de är delaktiga i vården (McCance & McCormack, 2019).

Hälso- och sjukvården har förändrats från gamla attityder där läkarna visste bäst och det var deras kunskap om medicin som låg till grund för medicinering och behandling av patienten. Fokus har legat på sjukdomen och de medicinska experternas åsikter. Nu har vårdens fokus förändrats och blivit mer personcentrerad. Det läggs mer vikt på att få patienten att bli engagerad i sin vård och patientens åsikt ligger till grund för beslut om behandlingar (Jo Delaney, 2018). Med personcentrerad vård menas att patienten behandlas som en unik individ. Vården bygger på hela människan och det tas in delar som tro, värderingar och sympatisk närvaro i vårdtillfället. Det ska finnas ett partnerskap mellan patienten och vårdaren som bygger på respekt och förståelse, där både det fysiska och emotionella behovet bedöms (Pelzang, 2010). Personcentrerad vård är en process som innehåller tre steg;

Patientberättelse, partnerskap och dokumentation (Ekman et al,. 2011).

Patientberättelse: I patientberättelsen är det personen som är viktig. Patientberättelsen

fungerar som ett personligt konto och beskriver hur sjukdomen och symtomen påverkar patientens liv. I en medicinsk berättelse förklaras processen i diagnostiseringen och hur sjukdomen ska behandlas, i patientberättelsen fångas patientens lidande i vardagliga sammanhang. Patientens berättelse kan ske vid ett tillfälle utan avbrott, men kan också ske

under tiden som patienten vårdas. Patientens berättelse ska vara oberoende från

sjuksköterskans egna åsikter. Det är därför viktigt som vårdpersonal att ställa öppna frågor och ta in vad patienten säger. Vårdpersonalen måste analysera vad patienten säger då det kan vara svårt för en patient att veta vad som ska klargöras. (Ekman et al,. 2011).

Partnerskap: Genom patientberättelsen läggs grunden för det partnerskap som ska skapas

mellan vårdpersonal och patienten. Partnerskapet skapas genom att byta information med varandra. Patienten beskriver och berättar om situationen runt sin sjukdom samtidigt som vårdpersonalen kommer med sin evidensbaserade kunskap. Detta ger ett underlag till att hitta och planera vård och behandling för just den patienten. Partnerskapet gäller inte bara mellan vårdpersonal och patient utan även med anhöriga. Det är viktigt i vissa situationer att få de anhöriga engagerade i omvårdnaden och den situation patienten befinner sig i. Detta gäller speciellt vid sjukdomar som måste behandlas under en lång tid, eller hela livet ut (till exempel diabetes eller högt blodtryck). Sjukdomshanteringen kan vid dessa tillfällen vara gedigen och punkter som patientens livsstil och värderingar måste tas in i

behandlingen (Ekman et al,.2011).

Dokumentation: I dokumentationen ska patientens övertygelser och värderingar vara

med, men det är också viktigt att få med deltagandet i vård och behandling. Det är viktigt att få med det som har någon betydelse för personen bakom patienten, för att alla som vårdar patienten kan läsa om den och förstå vad patienten vill ha för behandling, varför och på vilket sätt (Ekman et al,. 2011).

2.2 Äldre och dess vanliga sjukdomar

Den globala befolkningen i världen ökar hela tiden, detta påverkar också antalet äldre i världen. Mellan 2015–2050 tros den äldre befolkningen öka från 12% av världens befolkning till 22%. Alla länder i världen står inför utmaningar för att säkerställa att deras hälso- och sociala system är redo och utvecklade för att klara det demografiska skiftet (World

Health Organization, 2018). I Sverige 2013 fanns det en äldre person per fyra arbetande vårdpersonal, till år 2050 beräknas det att finnas en äldre person på två arbetande

vårdpersonal. Detta kommer leda till att frågor inom äldreomsorgen kommer bli mer viktiga och kraven kommer bli mer hårda med tiden (Ekman et al,. 2013). Multisjuklighet, det vill säga att patienten har två eller fler kroniska sjukdomar, är vanligt bland äldre. Mellan

åldrarna 75- 85 år uppskattas att så många som 82 % är multisjuka. Detta påverkar patienten stort i privatlivet men även omsorgen runt personen blir mer komplicerad (Smith,

Murphy, Hannigan, Dinsmore & Doyle, 2019). Olika symtom såsom smärta, torr mun, svårigheter i sömn samt brist på energi är vanliga hos den äldre patienten. Detta brukar i sin tur leda till att den fysiska aktiviteten hos patienten försämras. I sin tur påverkas de vanliga levnadsaktiviteter som toabesök, gå och resa sig upp. Fysisk inaktivitet ökar dödligheten hos patienten och därför är detta en betydande roll i omsorgsarbetet. Den psykiska hälsan drabbas också och att drabbas av depression är vanligare (Klompstra,

2.3 Patientens vårdsituation

Kristensson Uggla (2014) förklarar att en patient som söker eller redan befinner sig i en vårdsituation vistas i en utsatt miljö och befinner sig i de flesta situationer i underläge. Patienten betyder ”den som lider” och lidandet kan betyda att människan är mer sårbar än vad den vanligtvis brukar vara. Sedan ska patienten få vård av en vårdare som har mer

kunskap om hälsa än patienten själv. Det är inte ovanligt att det upplevs som att vårdaren har en högre position på grund av kunskapsövertaget som denna har. Patienten kan då hamna i beroendeställning till sjuksköterskan och får då svårt att säga till hur den vill bli vårdad. Det kan då uppstå ett underläge för patienten och skapar en känsla av att inte bli tagen på allvar som den myndiga person patienten är. Patienten kan tendera att hamna i ett trefaldigt underläge. Det institutionella underläget är att patienten befinner sig längst ner i en starkt hierarkisk ordnad vårdorganisation. Redan då patienten söker vård eller på något sätt befinner sig i en vårdsituation är den i ett existentiellt underläge. Med detta menas att patienten redan är i en utsatt position då hälsan har givit efter och patienten känner av detta. Det tredje underläget är det kognitiva underläget, patienten hamnar i

ett kunskapsunderläge. Trots att patienten kanske har en viss kunskap blir det kunskapen på avdelningen och den som vårdar det som avgör beslut kring vårdandet (Kristensson Uggla, 2014). Att bli äldre och bli beroende av äldrevården innebär att livssituationen förändras. Psykiska, fysiska och sociala begränsningar gör att den äldre personen är beroende av

vårdpersonal. Beroendeställningen förstärks då den äldre personen flyttar in på sjukhem och måste förlita sig på vårdpersonalen (Sainio & Hansebo, 2008). När den äldre personen inte längre kan leva ett självständigt liv utan behöver hjälp av vården känner vissa sig som en belastning vid vård- och omsorgsinsatser. Att vara i en beroendeställning som den äldre personen inom omsorgen är bidrar till att självbestämmandet avtar och att den äldre

personen inte vågar ställa samma krav som tidigare (Ernsth Bravell, Christiansen, Blomqvist & Edberg, 2017).

2.4 Styrdokument och riktlinjer

I Svensk sjuksköterskeförenings (2017) tydliggörs och beskrivs kompetensen hos den

legitimerade sjuksköterskan. Sjuksköterskan har ett självständigt ansvar för omvårdnaden av patienten och utgår från de sex kärnkompetenserna; personcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård, förbättringskunskap och kvalitetsutveckling, säker vård och informatik, samt ledarskap och pedagogiska insatser i omvårdnadsarbetet.

Sjuksköterskans särskilda kompetens är omvårdnad, vilket omfattar både det vetenskapliga kunskapsområdet samt det nära arbetet med patienten som är grundat i en humanistisk människosyn.

I den personcentrerade vården ansvarar sjuksköterskan för ett omvårdande som är grundat i ett partnerskap med patienten. I den personcentrerade vården är det sjuksköterskans ansvar att möta och se patienten som en individuell person med individuella resurser och

behov. Patientens berättelse ligger till grund för vårdmötet och det är utifrån den som hälsa för patienten urskiljs och vården utformas. Det partnerskap som bildas i mötet

mellan patient och sjuksköterska ligger till utgångspunkt för att kunna fatta beslut och prioritera om vårdens innehåll, mål, medel och uppföljning (Svensk sjuksköterskeförening, 2017).

Genom att samarbeta i team kompletterar vårdpersonalen och sjuksköterskorna varandras kompetenser och stödjer kontinuitet. Samtal mot ett gemensamt kunskapsinhämtande och beslutsfattande bidrar till en god och trygg hälso- och sjukvård. Sjuksköterskan ska

samordna, prioritera och analysera teamarbetet utifrån patientens behov och kapacitet. Sjuksköterskan ansvarar över omvårdnadskompetensen i teamarbetet och är den person som metodiskt påbörjar, främjar och granskar teamarbetet. Sjuksköterskan är också den person som tillförsäkrar att informationsöverföringen sker mellan alla i teamet. Sjuksköterskan samtalar med patienter, närstående, medarbetare och andra i teamet på ett empatisk, respektfullt och lyhört sätt (Svensk sjuksköterskeförening, 2017).

Sjuksköteterskans ledarskap handlar om att kunna leda, organisera, prioritera och samordna omvårdnadsarbetet. Medarbetarna ska ledas och motiveras och få konstruktivfeedback i arbetet. Sjuksköterskan ska hitta, urskilja och möjliggöra kompetensutvecklingen hos medarbetaren. Ledaren ska utifrån rådande föreskrifter fördela och överlämna

arbetsuppgifter på ett patientsäkert sätt (Svensk sjuksköterskeförening, 2017).

2.4.1 Lagar

Sjuksköterskors arbete styrs av lagar och förordningar. Lagarna riktar in sig på sjuksköterskors yrke och bidrar till en patientsäker vård (Vårdförbundet, 2020).

Patientlagen (SFS 2014:821) syftar till att stärka och förtydliga patientens ställning samt till att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och på lika villkor. Lagen förklarar också att patienten har rätt till all information runt patientfallet. Patientens integritet och självbestämmande ska respekteras och huvudregeln är att sjukvård inte får ges utan patientens samtycke. Avsäger sig patienten sin behandling måste information ges om vilka konsekvenser det kan medföra. Hälso- och sjukvården ska så långt som möjligt formas och genomföras utifrån patientens individuella behov och i samråd med patienten.

I Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) finns bestämmelser om hur hälso- och sjukvård ska bedrivas och organiseras. Vården ska vara av god kvalitet och hygien. Patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet ska tillgodoses och vården ska bygga på respekt för

patientens integritet och självbestämmande. Detta ska vara grunden till god kontakt mellan patienten och hälso- och sjukvård.

2.5 Tidigare forskning

2.5.1 Patienters perspektiv på personcentrerad vård

Sjögren, Lindkvist, Sandman, Zingmark och Edvardsson (2013) beskriver i deras studie på vilket sätt personcentrerad vård utformas i vardagliga aktiviteter och påverkar

livskvalitet, olika grader av smärta, symtom på depression och agiterade beteenden. Slutresultatet av studien visade att olika grader av smärta, symtom på depression och agiterade beteenden inte hade någon påverkan av personcentrerad vård hos patienterna. Däremot ansågs att vardagliga aktiviteter och en gynnsammare livskvalitet hos patienterna var bättre på de enheter som hade personcentrerad vård.

Kent och Keating (2013) har undersökt hur patienterna upplevde omvårdnaden de fick och om den var personcentrerad. Förutom den snabba medicinska behandlingen som patienterna fick efter sjukhuset så anpassade de även fysioterapi, arbetsterapi, podiatri, dietist, hemhjälp och socialt arbete efter varje individ. I utvärderingen tyckte patienterna att de kunde

sammanfoga sina hälsoproblem på ett annat sätt och att omvårdnaden skulle leda till mindre hälsoproblem.

Fiona, Reidy, Denieffe och Madden (2019) beskriver personcentrerad vård som väldigt viktigt på äldreboenden för att få en sådan bra kvalitet på omvårdnad som möjligt. Genom

frågeformulär uppgav patienterna att personcentrerad vård var viktigare jämfört med andra delar av vården. Det som fanns gemensamt hos de flesta patienterna var att de tyckte miljön var välkomnande, ren och trygg. Det som gjorde att de inte kunde känna personcentrerad vård var när det psykosociala inte var anpassat efter varje individ. Det visade sig även att innebörden av personcentrerad vård kan skilja sig från varje patient, därför bör personal rätta sig efter varje individ för att ge så god vård som möjligt.

Patienterna tyckte att det var viktigt att de fick vara med i beslut om sin omvårdnad för att känna välbefinnande, att det fanns mening med sitt liv och att de hade kontroll över det. Om de inte fick vara med i beslut upplevde patienterna maktlöshet, men också försämring i sitt mående. För att uppfylla personcentrerad vård behövde vårdpersonal vara självmedvetna, visa ömsesidig respekt och ha kompetens för att patienterna skulle vara med i sin egen omvårdnad (Nicholson, 2017; Kent & Keating, 2013 & Róin, 2018).

2.5.2 Anhörigas perspektiv på personcentrerad vård

Många anhöriga upplevde att de fick lite stöd från sjuksköterskorna när patienterna upplevde en ökad ohälsa. På så vis visste de anhöriga inte om det var dem som var ansvariga för

omvårdnaden, eller om det var sjuksköterskorna. På grund av detta var det viktigt för de anhöriga att de kunde prata med en sjuksköterska de kunde lita på. När patienterna flyttade till ett äldreboende var känslorna blandade hos de anhöriga. Vissa anhöriga upplevde att de kände sig lättade, medan andra var oroliga ifall att vårdkvalitén skulle brista. På

äldreboendet delade patienterna rum med andra patienter. De anhöriga tyckte inte om detta då de såg att det var påfrestande för patienterna att ofta behöva anpassa sig till nya

rumskamrater, men också för att integriteten blev försämrad. Till följd av detta

argumenterade många anhöriga för att patienterna skulle få ett eget privat rum, detta för att patienterna skulle uppleva ett välbefinnande och även en bra personcentrerad vård. Detta resulterade i att patienterna fick ett annat lugn och att rummet de bodde i var anpassat efter dem genom att de fick ha sina personliga tillhörigheter. Många anhöriga kände att det var viktigt att inte behöva uppfattas som en inkräktare när de besökte

patienterna. Det hade hjälpt om personalen skulle fått dem att känna sig mer

välkomna genom att erbjuda en kopp kaffe, men också att de fick vara med och kommunicera om beslut gällande patienterna. De anhöriga kunde känna att många i personalen inte såg patienterna för hur de levde sitt liv innan boendet. Det innebar att vissa aktiviteter och hur de ville ha sin omvårdnad åsidosattes som resulterade i att de anhöriga såg mer ohälsa hos patienterna och därav en försämrad personcentrerad vård (Eika, Espnes, Söderhamn & Hvalvik 2014).

Familjemedlemmarna för studien beskrev att de kände sig välkomna in i personens liv och vårdande genom den personcentrerade vården. Genom en kontinuerlig kontakt med

personalen stärktes och bibehölls förtroendet och de kände en trygghet i vårdande att deras anhörige. De anhöriga visste och kunde känna sig trygga i att om något skulle hända skulle de bli informerade och behövde därför inte höra av sig lika mycket och på grund av det

upplevdes mindre oro. Familjemedlemmaren kände att de var en del av teamet som kunde bidra med kunskap om deras anhörige till vårdpersonalen. Vårdpersonalen uppmuntrande även anhöriga att komma med tankar och idéer som de trodde att deras anhöriga skulle gilla och detta var positivt för den personcentrerade vården (Edwardsson, Fetherstonehaugh & Nay, 2010).

Sågs inte vikten i att vårda relationen till den anhöriga kunde viktiga saker i vårdandet missas och på det sättet skapades ett onödigt vårdlidande för patienten. Genom den

personcentrerade vården pratade vårdpersonalen även med de anhöriga och på det sättet kunde onödiga vårdmissar undvikas. Anhöriga upplevde också att det var bra när personalen arbetar förebyggande, till exempel fråga anhöriga innan vad patienten gillar för mat för att patienten ska slippa få något hen inte vill ha och kanske känna sig tvingad att äta det (Clisett, Porock, Harwood och Gladman (2013).

Anhöriga uttryckte att sjuksköterskan bör ha stabil och sympatisk närvaro med en både fysisk och emotionell sårbarhet. Detta var viktigt för att de inte skulle känna sig rädda eller förvirrade. Anhöriga tyckte också det var bra när hälso- och sjukvårdspersonal anpassade kommunikationen till varje patient och att patienterna var med i beslut som gällde dem. Att patienten alltid var i centrum var viktigt, vilket de anhöriga tyckte var bra. Detta gjorde sjuksköterskorna genom att upprätthålla och utveckla relationerna med patienterna. Anhöriga uppskattade när sjuksköterskorna engagerade sig tidigt i den personcentrerade vården då de kände sig mindre ignorerade och färre konflikter uppstod. (Brown,

Choularia, MacArthur, McKechanie, Mack, Hayes & Fletcher 2016).

Flera anhöriga upplever att det är viktigt när patienternas livshistoria och värderingar uppmärksammas när val av vård väljs i hemtjänstvården för att en bra personcentrerad vård ska uppstå. Det var också viktigt att de anhöriga fick information om vilka tjänster

patienterna kunde få, detta för att kunna anpassa tjänsterna efter patienternas behov. Att finna tillförlitlighet och empati hos vårdpersonalen var grundläggande för de anhöriga, detta för att känna trygghet i att de utför det vårdarbete dem ska göra. De anhöriga tyckte det var betydelsefullt att vårdpersonal lyssnade och visade ömsesidig respekt till patienterna för att de skulle finna ett bra samspel och där av kunna vårdas på bästa sätt, genom personcentrerad vård (Sanerma, Paavilainen & Åstedt-Kurki 2020).

Gemensamt för studier av Brown et al. (2016); Clisett et al. (2013); Edwardsson et al. (2010); Lood et al. (2019) och Sanerma et al. (2020) är att patientens anhöriga har en positiv syn på personcentrerad vård. De känner sig inkluderade i vården och på det sättet känner de sig mer trygga i att deras anhöriga får rätt vård.

2.6 Vårdvetenskapligt teoretiskt perspektiv

Det vårdteoretiska perspektivet som används utgår ifrån Erikssons syn på människan,

vårdande, vårdrelationen och lidande till detta examensarbete. Erikssons teori valdes istället för Mccormack och Mcclaine då det kan öka perspektivet i arbetet och skapa en djupare diskussion. På grund av detta kan ett mer djupgående perspektiv på att förstå personen bakom patienten vidgas, då Eriksson ser till hela människan vilket ökar den

personcentrerade vården.

2.6.1 Människan

Människan är i grunden en religiös varelse, med detta menas inte alltid att människan tillhör en viss religion utan att den bär på en andlighet. Människan är en unik individ som

strävar efter att tillhöra en större gemenskap. Människan ses som en kroppslig, själslig och andlig helhet och det gäller att tillfredsställa hela människan för att uppnå hälsa. Människans andlighet har behov av förståelse för sitt lidande, detta genom att ställa djupa frågor om deras liv. Om dessa andliga behov inte tillfredsställs kan ohälsa uppstå hos människan. Det vanligaste som vårdpersonal gör är att de inte ser till de andliga behoven (Eriksson, 2014).

2.6.2 Vårdande och vårdrelationen

Vårdande har alltid funnits, i vårdandet bekräftas den andres existens. Det som gör vården vårdande kommer ifrån kärleken och den förs vidare genom närhet, ömhet och ansning. Kärleken hör också samman med tron och hoppet. Tron är den inre övertygelsen,

det människan litar på, en grund för tilltro. Hoppet är språnget mot morgondagen, själva livsviljan (Eriksson, 2014).

Vårdrelationen är en förbindelse mellan patient och sjuksköterska och är grunden i

vårdandet. I denna relation ska patienten få utrymme till att uttrycka sina behov, begär och problem. Vårdrelationen är ömsesidig och ska inte forceras fram utan skapas i

patienten för att bygga en trygg och djup relation. Hälsoprocessen hos patienten kan tack vare kontinuitet tryggt utvecklas mot optimal hälsa (Eriksson, 2014).

2.6.3 Lidande

Lidandet är en naturlig del av det mänskliga livet, det är något som drabbar alla någon gång. Lidandet är dock unikt för varje individ och det går inte att bestämma vad som orsakar lidandet. Lidande handlar om sorg över något som gått förlorat eller håller på att förloras. Eriksson delar upp lidande inom vården i tre kategorier; vårdlidande, sjukdomslidande och livslidande. Vårdlidandet är det lidande som vården orsakar, vilket är ett onödigt lidande. Vårdlidandet kan ske på olika sätt. Patient känner att dennes värdighet sjunker, det sker en maktutövning mellan patient och vårdpersonal emellan, eller utebliven vård.

Sjukdomslidande är det lidande som uppstår på grund av sjukdomen och kan bestå av både fysiskt och psykiskt lidande. Det fysiska lidandet kan vara smärta och det psykiska lidandet kan vara att känna förnedring och ett utanförskap. Livslidande är förknippat med allt som har med livet att göra. Livslidandet finns hos alla människor någon gång i livet. Livslidandet uppkommer när en människas livssituation helt har förändrats, till exempel vid fysiskt lidande, sorg eller då patientens lidande ej har gått att lindra (Eriksson, 1994). Eriksson (2014) förklarar hur patienten upplever lidandets drama. Lidandets drama bygger på mötet mellan patient och vårdpersonalen. Den lidande patienten kommer med förväntan om att bli vårdad och av med sitt lidande och ser vårdpersonalen som sin medaktör. Eriksson beskriver lidandets drama i tre steg. Först handlar det om att vårdpersonalen bekräftar lidandet hos patienten. Detta steg ska vara kravlöst och patienten ska få dela med sig av sitt lidande. Andra steget handlar om att låta lidandet få tid och rum. Vårdpersonalen ska hjälpa patienten att möta sitt lidande och agera i det. I det tredje steget kommer försoningen. Den lidande patienten formar ett nytt liv som bildar en meningsfull helhet (Eriksson, 2014).

2.7 Problemformulering

Personcentrerad vård handlar om att skapa ett band mellan vårdpersonal och patienten. Det bygger på att vårdpersonal lyssnar på patienten och förstår situationen utifrån dennes perspektiv. Ur ett vårdteoretiskt perspektiv ska människan ses som en unik individ och som en helhet där kropp, själ och ande behöver vårdas för att uppnå hälsa. Vårdrelationen är förbindelsen och grunden till att kunna lindra lidandet hos patienten. Inom vården för äldre finns en variationsrikedom bland patienter, det är en stor utmaning som kommer bli ännu större med tiden då det blir allt flera äldre i Sverige. Tidigare forskning visar att patienter upplever brist på välbefinnande när de inte får vara med och besluta om sin omvårdnad. Även bristande engagemang och minskad ömsesidig respekt från vårdpersonal gör att patienter känner försämrat välbefinnande. Omvårdnadsbehoven kommer bli fler då äldre ofta är multisjuka och detta försvårar omvårdnadsarbetet. Äldre har därför också en ökad risk att hamna i ett underläge inom sjukvården. Att arbeta personcentrerat är något som skulle minska risken för en patient att hamna i underläge och detta ökar kravet på att

individanpassa vården. Att ge patienten personcentrerad vård borde vara en självklarhet då det står med i sjuksköterskans sex kärnkompetenser. Sjuksköterskan bör följa

personcentrerad vård utifrån styrdokument och riktlinjer för att patienter ska vara delaktiga i sin vård. Om inte detta följs kan patienten få ett vårdlidande. Tidigare forskning visar att personcentrerad vård är viktigare jämfört med andra delar av vården enligt patienterna. Patientens anhöriga har en positiv syn på personcentrerad vård genom att de får känna sig inkluderade i vården. Relationen är i fokus i den personcentrerade vården och det behövs en förståelse för hur vårdrelationen påverkar hälsan för patienten. Genom att skapa en översikt utifrån sjuksköterskans perspektiv kan detta examensarbete förväntas bidra till mer kunskap och framsteg i hur personcentrerad vård ska utföras. Detta leder till en mindre risk att den äldre patienten hamnar i underläge och får ett vårdlidande.

2.8 Syfte

Syftet är att kartlägga hur sjuksköterskor utför personcentrerad vård av äldre personer.

3

METOD

I detta examensarbete har en allmän litteraturöversikt valts som metod. Metoden bygger på att skapa en översikt och kartlägga över kunskapsläget inom ett problem inom

sjuksköterskans ompetensområde eller inom ett omvårdnadsrelaterat område. Denna metod passar bra till examensarbetet då syftet är att kartlägga ett omvårdnadsrelaterat

område. Relevant forskning användes för att få en föreställning om vad som skulle studeras. I en allmän litteraturöversikt används både kvalitativ och kvantitativ forskning i

analysen (Friberg, 2017).

Vid analysen av studierna i detta examensarbete följdes Fribergs (2017) tre analyssteg. Steg ett innebär att läsa igenom det materialet som valts flera gånger, detta för att

förstå innehållet och sammanhang i texterna. Steg två handlar om att dokumentera de olika artiklarna i översiktstabeller. Med hjälp av dessa tabeller ges en bättre en överblick och en bättre struktur på materialet som analyseras. Steg tre syftar till att söka likheter och skillnader, bland annat i teoretiska utgångspunkter och syften. Detta har hjälpt till vid sammankoppling av flera studier som har samma område. Det har gjort det lättare att hitta det som karaktäriserar studien (Friberg, 2017).

3.1 Datainsamling och urval

Vid datainsamling och urval användes Fribergs (2017) olika faser i arbetsgången vid en litteraturöversikt. Faserna är att; identifiera och avgränsa det problemområde som ska

studeras, söka vetenskapliga artiklar/rapporter, att anlägga ett helikopterperspektiv, att avgränsa till ett urval av studier och att granska studiernas kvalitet. För att avgränsa en sökning och hitta relevanta artiklar till examensarbeten används olika inklusions- och exklusionskriterier. Dessa kriterier användes för att exkludera oväsentliga artiklar och inkludera dem som är väsentliga. I detta examensarbete var inklusionskriterierna att artiklar inte skulle vara äldre än 10 år, ha fulltext och vara expertgranskade. Detta hjälpte till att minska antalet träffar och underlättade då det inte behövdes läsas igenom lika många rubriker. Exklusionskriterierna som användes var artiklar som skrivits från ett

patientperspektiv samt artiklar som endast handlade om personcentrerad vård. Då detta examensarbete görs via en litteraturöversikt används både kvalitativa och kvantitativa artiklar och därför gjordes ingen exkludering på detta. Inklusion-

och exklusionskriterier används för att examensarbetet skulle följa en viss struktur och därmed skapa en förståelse (Billhult, 2017). Vid sökningen

användes även avgränsningen peer reviewed. Med denna avgränsning sorteras artiklar ut som endas finns i vetenskapliga tidskrifter. Det är dock ingen garanti för att endast få vetenskapliga artiklar men underlättar då det blir en avgränsning i sökningen (Östlundh, 2017).

Vid sökning efter olika vetenskapliga artiklar användes databaserna CINAHL Plus

och PubMed. Databaserna rekommenderas av Polit och Beck (2017) då de innehåller flera vårdvetenskapliga artiklar och tidskrifter. De sökord som har används i detta examensarbete är: Person-centered, person-centred, nurses experience, older, attitudes, elderly care, older adults, elderly, seniors, geriatrics, nurse perspective,nurse view, elderly, nursing. nursing home, old people, engagement, involvment, long term care. Vid orden; äldre, attityder, geriatrik, sjuksköterska och vårdhem användes svensk MeSH för att översätta dessa till engelska och för att få en sådan korrekt översättning som möjligt. Vid översättning blev dessa översatta till; elderly, attitudes, geriatrics, nurse och nursing homes(Svensk MeSH, 2020. För att få fram ett bra litteratururval användes en teknik som kallas boolesk söklogik. Med det menas att sökorden på olika sätt kombineras med operatorerna AND och OR för att maximera sökningen. Operatorn AND används för att binda samman sökorden och operatorn OR används för att få träffar på någon av, eller både

sökorden (Östlundh, 2017). De olika sökorden kombinerades på olika sätt tillsammans med operatorerna för att få fram antal träffar. Utifrån träffarna lästes samtliga titlar och sedan gjordes första utrensningen av artiklar. Sökningen genererade totalt 246 träffar. Artiklarna vars rubrik passade och kunde svara på syftet lästes sammanfattningen

(eng. abstract) på, totalt lästes 40 abstract. Friberg (2017) förklarar hur viktigt det är i början att vara öppen och att inte låsa fast sig för hårt i vilken artikel det söks efter, det ska inte bestämmas för fort. Vid läsningen av abstract måste ett kritiskt öga vara framme för att hitta artiklar som svarar på rätt syfte. Ett helikopterperspektiv ska användas för att kunna se karaktären i studierna. Utifrån hur väl sammanfattningen svarade på syftet valdes vissa artiklar ut och lästes i fulltext, sammanlagt lästes 15 artiklar i fulltext. Dessa steg

fylldes tydligt in i en sökmatris, i sökmatrisen skrevs information som; databas, sökord, sökår, antal träffar, antal lästa abstract, antal lästa fulltext samt de artiklar som valdes ut. Allt för att lätt kunna följa artikelsökningen som läsare, se bilaga A- Sökmatris.

Det skedde också en manuell sökning genom att läsa referenslistan på andra examensarbeten och vetenskapliga artiklar. Anledningen till att denna sökning skedde var för att

artikelsökningen inte gav mer material som svarade på syftet. Östlundh (2017) tydliggör att detta är en bra metod om det behövs inspiration, som det behövdes i detta fall. Artiklarna som hittades granskades så de svarade på syftet och var vetenskapligt skrivna. Dessa artiklar skrevs sedan in i bilaga A- Sökmatrisen.

Sista steget i datainsamling var att kvalitetsgranska de utvalda artiklarna för att avgöra om artiklarna är av hög kvalité och kan vara med i examensarbetet. Kvalitetsgranskningen gjordes utifrån Fribergs (2017) granskningsfrågor. Granskningen för kvalitativa artiklar har fjorton granskningsfrågor och kvantitativa artiklar har tretton granskningsfrågor. Alla

granskningsfrågor gjordes om till ja och nej frågor för att enkelt granska artiklarna. Ja gav ett poäng och nej gav inget poäng. Totalt kvalitetsgranskades tolv artiklar och av dessa

uppfyllde alla poängkriterierna och inkluderades i examensarbetet. Antal poäng för att inkluderas var minst tio av fjorton för kvalitativa artiklar och minst nio av tretton för kvantitativa artiklar, se bilaga B: Kvalitetsgranskning.

I vissa av studierna var även andra vårdprofessioner med i studien. Kravet på dessa studier var att det kunde urskiljas vad sjuksköterskan tyckte eller gjorde. I en studie baserades informationen utifrån journalanteckningar, denna fick vara med då det gick att urskilja att det var sjuksköterske-journalanteckningar. Vid sökningen av studierna hittades andra meningar som beskrev personcentrerad vård. Dessa var; individulized care och spirituality in the care. När hela studien lästes på dessa två förklarades att de menade personcentrerad vård och därför blev dessa inkluderade i examensarbetet.

3.2 Dataanalys

Dataanalysen i detta arbete följer Fribergs (2017) tre analyssteg. Först lästes de

utvalda studierna flera gånger. Detta gjordes avskilt ifrån varandra för att inte bli störda och påverkade av varandra. Därefter lästes artiklarna tillsammans och gemensamt skrevs en kortare version av alla studier ned och översattes till svenska för att få en lättare förståelse till studien. Den kortare version av alla studier finns inte med i examensarbete utan ligger till stöd för analysarbetet. Vid steg två skapades en översiktstabell över alla studier.

Översiktstabellen i detta examensarbete tar upp det viktigaste och mest centrala i studien för att få en bra översikt, se bilaga C: Artikelmatris. I steg tre söktes likheter och skillnader i studierna bland olika teoretiska utgångspunkter och syften. För att underlätta sökandet av likheter och skillnader gjorde ytterligare en matris där att studier var med samt deras syfte, ansats och analysmetod, datainsamling, medverkande och resultatet. Det gjorde en matris för varje artikel. Dessa matriser är inget som är med i examensarbetet utan fanns till som en hjälpmatris vild sökningen av likheter och skillnader. I detta examensarbete jämfördes likheter och skillnader på syftet, ansats och analysmetod, datainsamling, medverkande och resultaten. Likheterna och skillnaderna som hittades i syfte och metod skrevs ner under rubrikerna; Jämförelser i syftet och Jämförelser i metod. Likheterna och skillnaderna som påträffades i studiernas resultat delades upp i olika kategorier och dokumenterades under

rubrikerna; betydelsen av team och samarbete, ledarskapets roll, att vara öppen mot patientens andlighet, att vara engagerad och se individens behov.

3.3 Etiska överväganden

I detta examensarbete kommer CODEX (2020a) etiska koder vid forskningsarbete att följas. Vid forskningsarbete är det viktigt att följa god forskningssed. CODEX (2020a) är en webbplats som delar kunskap om dem etiska riktlinjer och lagar som styr samt att de ställer extra krav på forskningsprocessen. I detta examensarbete kommer alltså ingen oredlighet som plagiat, att fabricera eller förfalskande att förekomma. De resultattolkningar som kommer utföras i detta examensarbete kommer att vara objektiv. Examensarbetet har refererats enligt APA-manualen (American Psychological Association, 2019). För att tydligt skilja på egna meningar och vad forskningen beskriver, så är det viktigt att genom APA-manualen ha en tydlig referenshantering (Kjällström 2012). Med hjälp av

en kvalitetsgranskingsmall kommer det att säkerhetsställas att alla vetenskapliga artiklar är av god kvalité. Det kommer också göras etiska reflektioner till de vetenskapliga

artiklarna genom noggrann undersökning (Codex, 2020b).

4

RESULTAT

I resultatet presenteras likheter och skillnader i de tolv studier som valdes till

examensarbetet. Likheter och skillnader hittades i syftet, metoden, ansats och analysmetod, datainsamling, deltagare och resultatet i studierna och presenteras nedan. I studiernas resultat hittades fem kategorier; betydelsen av team och samarbete, ledarskapets roll, att vara öppen mot patientens andlighet, att vara engagerad och se individens behov.

4.1 Jämförelser i syftet

I dataanalysen av syftet jämfördes tolv vetenskapliga studier, sex av dem är kvalitativa och sex är kvantitativa. Samtliga tolv studier var av hög kvalitet.

Likheter:

I studiernas syfte skrivna av Backman, Sjögren, Lindkvist, Lövheim och Edvardsson (2016) och Rokstad, Vatne, Engedal och Selæk (2015) framhäver de att ledarskapsrollen i

personcentrerad vård är centralt. Geralish, Simpson, Soltau & Edvardsson

(2019); Rokstad, et al. (2015) & Toivonen, Charalambous och Suhonen (2018) fokuserar i syftet på personer med en demenssjukdom. Rodríguez-Martín, Stolt, Katajisto och Suhonen (2016) och Suhonen, Alikleemola, Katajisto och Leino-Kilpi (2012) förknippar och benämner personcentrerad vård som individualiserad vård i syftet. Backman et al. (2016); Geralish et

al. (2019) & Rodríguez-Martín et al. (2016) beskriver i syftet organisatoriska faktorer som påverkar personcentrerad vård. Rokstad et al. (2015) och Rokstad, Døble, Engedal, Kirkevold ,Benth och Selbaek (2017) är både två studier som i syftet beskriver att de ska få ut sina information genom utvecklingsprogram. Rokstad et al. (2015) använde sig av

utbildningsprogrammet Dementia Care Mapping (DCM), Rokstad et al. (2017) tillämpade Dementia ABC som utbildningsprogram.

Skillnader: Broderick och Coffey (2013) är de enda som påvisar dokumentation på ett

personcentrerat arbetssätt. Nilsson, Edvardsson och Rushton (2019) utför studien på en medicinsk avdelning. Toivonen et al. (2018) betecknar personcentrerad vård som andligt. Rokstad et al. (2017) skriver även om hur nöjda sjuksköterskorna var med sitt arbete.

4.2 Jämförelser i metod

Likheter och skillnader i de tolv studiernas metod kunde identifieras. Dessa redovisas som; ansats och analysmetod, datainsamling och deltagare.

4.2.1 Ansats och analysmetod

Likheter: Backman et al. (2016); Geralish et

al. (2019); Mccormack, Dewing, Breslin, Coyne-Nevin, Kennedy, Manning och Slater (2010); Rodríguez-Martín et al. (2016); Rokstad et al. (2017) och Suhonen, et al. (2012) har en kvantitativ metod i sina studier. Broderick och Coffey (2013); Nilsson et

al. (2019); Rokstad et al. (2015); Toivonen et al. (2018) och Vassba, Kirkevold, Edvardsson, Sjogren, Lood och Bergland (2019) har en kvalitativ metod i studierna.

Tabell 1, Analysmetod av kvalitativ och kvantitativa studier.

Studie nummer: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 Tvärsnittsstudie X X X Innehållsanalys X X Utvärderingsram _X Beskrivande design X Explorativ undersökning X Fenomenologisk analys X X Sekundärriktad analys X Longitudinell studie X

4.2.2 Datainsamling

Likheter: Fem studier använde sig av frågeformulär och enkäter för att samla data till sina

studier (Backman et al., 2016; Geralish et al., 2019; Mccormack et al., 2010; Rodríguez-Martín et al., 2016 & Suhonen, et al., 2012). Fem av studierna hade någon typ av intervju i sina studier (Nilsson et al., 2019; Rokstad et al., 2015; Toivonen et al., 2018; Vassba et al., 2019 & Wolstenholme et al., 2017).

Skillnader: Broderick och Coffeys (2013) datainsamling skedde från

omvårdnadsdokumentation från sex patientjournaler. Totalt samlades det in 56 journalanteckningar utifrån rubrikerna; Arbeta med patienters övertygelse och

värderingar, delat beslutsfattande, engagemang, sympatisk närvaro och holistisk vård. Det finns olika typer av intervjuer i studierna, Rokstad et al. (2015) har fokusgruppsintervjuer. Toivonen et al. (2018) har intervju med målmedvetet urval. Vassba et al. (2019) har öppna individuella intervjuer. Nilsson et al. (2019) använde sig av semistrukturerade intervjuer. Wolstenholme et al. (2017) använder sig av intervjuskrifter. Rokstad et al. (2017) skiljer sig då datainsamlingen och undersökningen genom utbildningsprogrammet- Dememtia ABC har skett under 24 månader och sedan en uppföljning efter 6 månader. Jämfört med de andra studierna i examensarbetet är denna studie den med längst datainsamlingsperiod.

4.2.3 Deltagare

Likheter: Vid jämförelser ses att de kvalitativa studierna (Nilsson et al., 2019; Rokstad et

al., 2015; Toivonen et al., 2018; Vassba et al., 2019 & Wolstenholme et al., 2017) har färre deltagare än i de kvantitativa studierna (Backman et al., 2016; Grealish et al.,

2019; Mccormack et al., 2010; Rodríguez-Martín et al., 2016; Rokstad et al., 2017 & Suhonen et al., 2012). I dessa studier (Nilsson et al., 2019; Rokstad et al., 2015; Toivonen et al.,

2018; Vassba et al., 2019; Backman et al., 2016; Grealish et al., 2019; Mccormack et al., 2010; Rodríguez-Martín et al., 2016 Rokstad et al., 2017 & Suhonen et al., 2012; & Wolstenholme et al., 2017) går det att tyda specifikt hur många sjuksköterskor som var delaktiga

i undersökningen, trots att annan vårdpersonal var involverad i studien.

Skillnader: Broderick och Coffey (2013) är den enda studien som analyserar

journalanteckningar för att få information. Backman et al. (2016) utmärker sig i sin studie genom att ha betydligt flera deltagare än i de andra kvantitativa undersökningarna

(Grealish et al., 2019; Mccormack et al., 2010; Rodríguez-Martín et al., 2016 & Suhonen et al., 2012). Backman et al. (2016) och Rokstad et al. (2015) är studier som har ledarskap och ledarna i fokus under studien. Båda studierna benämner dock och framhäver vad

sjuksköterskan avseende personcentrerad vård menar i studien samt att det oftast är sjuksköterskan som är ledare på avdelningen.

4.3 Likheter och skillnader i resultat

I resultatet av studierna kunde likheter och skillnader urskiljas. Dessa redovisas nedan i kategorierna; Betydelsen av team och samarbete, ledarskapets roll, vikten av andlighet, vikten av engagemang och vikten av att individanpassa vården.

4.3.1 Betydelsen av team och samarbete

I tre av studierna som granskades tas betydelsen av samarbete upp som en viktig del i att kunna utföra personcentrerad vård som sjuksköterska. Alla tre studier understryker att genom teamarbetet fick sjuksköterskorna hjälp av varandra och vilket ledde till att den personcentrerade vården påverkades positivt (Vassba et al., 2019; Nilsson et al., 2019 & Mccormack et al., 2010). Kamratskap och känslan av samhörighet var viktigt för

sjuksköterskorna och för samarbetet med resten av vårdpersonalen. Nilsson et al. (2019) gör en skillnad i sin studie då den även tar upp vikten av teamarbetet mellan sjuksköterskan, patienten och dess anhörige. Vassba et al. (2019) beskriver genom att synas och känna en tillhörighet blev de tryggare och kände en meningsfullhet i sin roll. Genom små informella möten under dagen fick de stöttning och kunde känna sig mer flexibla då alla visste vad som skulle ske. Stöd av kollegor var extra viktigt när sjuksköterskan kände sig otillräckliga att fylla boendens behov. Stödet från teamet gjorde att de inte kände sig ensamma i viktiga beslut och i slutändan viktigt för att uppnå så bra personcentrerad vård som möjligt. Genom gemensam förståelse och gemensamt mål blev det möjligt för sjuksköterskan att lägga oskiljaktig heter åt sidan och arbeta mot ett positivt resultat. Genom att dela sina erfarenheter av att vårda den äldre stärktes den gemensamma kunskapen runt vården och patienten. Samarbete ansågs som avgörande för vidare utveckling av professionen och utvecklingen av den

personcentrerade vården (Vassba et al., 2019). Sjuksköterskor upplevde hög tillfredsställelse när alla olika i vården jobbade som ett team. De delade på ansvaret och mer erfarna

sjuksköterskor gav tips om hur personcentrerad vård ges. Personcentrerad vård på teamnivå kännetecknades på tre sätt; personcentrerad teammålsättning, personcentrerat

teamansvar och personcentrerat teamstöd. Personcentrerad teammålsättning beskrivs som att sjuksköterskan har ett bra teamarbete med vårdmottagaren och dess anhörige, de bildar ett team. Det sker konsultationer och uppdaterad information ges under hela vårdtiden. Mål och omsorgsbehovs sätts utifrån vårdmottagarens behov och önskemål. Misslyckande av det teamarbetet uppstår ofta om målet inte är uttalat eller om kommunikationen har varit dålig. Personcentrerat teamansvar ska bland annat ske om patienten varit inlagd länge på en avdelning. Sjuksköterskorna som lär känna patienten ska kollektivt undersöka och hjälpa till att underhålla patienten. Personcentrerat teamstöd ges sjuksköterskor emellan.

Sjuksköterskorna lär känna varandra och nyexaminerade sjuksköterskor på avdelningen fick extra stöd för att kunna ge patienten mer tid och på det sättet kunna utföra mer

personcentrerad vård. Vid situationer där patienten var utåtagerande och mer krävande än genomsnittet ställde sjuksköterskorna upp för varandra och byttes av mer för att minska frustrationen och gav möjlighet till en bättre vård (Nilsson et al., 2019). Stor arbetsbelastning ansågs av sjuksköterskorna vara främsta orsaken till stress. Detta gjorde att de inte fick nog med tid hos patienten, vilket minskade den personcentrerade vården. Genom att utforska och utveckla teamarbetet på avdelning skapades en kultur av teamarbete. Detta ansåg

sjuksköterskorna vara positivt och bidrog till en mer personcentrerad vård (Mccormack et al., 2010).

4.3.2 Ledarskapets roll

Två av studierna behandlar hur ledarskap i en vårdgrupp kan öka den personcentrerade vården. Både studierna betonar hur viktigt ett välfungerande ledarskap är, då det ökar den personcentrerade vården på avdelningen (Backman et al., 2016 & Rokstad et al.,

2015). I studien av Backman et al. (2016) visar analysen mellan ledarskap och

personcentrerad vård att det har ett betydelsefullt samband (r= 0,41,) En skillnad i denna studie jämfört med andra är att den även tar betydelsen mellan ledarskap och det

psykosociala klimatet. Den visade att ledarskap och ett psykosocialt klimat har en betydande påverkan (r= 0,44, p= 0,01) I den andra studien av Rokstad et al. (2015) undersöks

ledarskapets betydelse av personcentrerad vård på tre vårdhem. Vårdhem ett benämns som det “högt professionella” vårdhemmet, vårdhem två, “marknadsorienterade” vårdhemmet och vårdhem 3 som det “traditionella” vårdhemmet. På vårdhem 1 deltog ledarna aktivt i vårdarbetet på avdelningen. Detta såg medarbetarna som positivt och avgörande i det dagliga arbetet. De kände sig sedda och uppmuntrade i sitt arbete. Vårdhem två hade ledare som inte hade någon tid att deltaga i det vardagliga arbetet på vårdhemmet. För att förmedla

information var de istället tvungna att ha kontakt med de informella ledarna. Ledarna uppgav att deras försök till att motivera personalen i en ny riktning var svårt och ledde ofta till motstånd i gruppen. Personalgruppen kände sig dock inte sedda och önskade att ledarna skulle vara mer på plats. Ledaren på vårdhem tre angav att hon gav stöd till personalen när det fanns specifika behov. Hon uppmuntrade gruppen till att använda sina egna erfarenheter i vårdarbetet. Personalen kände sig nödgade att ge god omvårdnad. De kände att de hade bra relation med sin ledare, ändå kände de sig dagligen bortglömda. Vid införandet av

“Dementia Care Mapping” (DCM) hävdade vårdhem 1 att det hade ökat den individualiserade och personcentrerade vården på avdelningen. Ledarna fick feedback från de upprepade DCM-observationerna och personalen kände sig mer motiverad. På vårdhem två tyckte ledarna och personal att DCM-observationerna var intressanta, dock dokumenterades inte kartläggningen i handlingsplanen och detta gjorde att personalgruppen kände sig mindre motiverad att delta i processen. Vårdhem tre tillkännagav att DCM-processen hade skapat medvetande och reflektioner runt personcentrerad vård (Rokstad et al., 2015).

4.3.3 Att vara öppen för patientens andlighet

Broderick och Coffey (2013) och Toivonen et al. (2018) beskriver att det är betydande för den personcentrerade vården att sjuksköterskor är medvetna om och respekterar andligheten hos patienterna som har en tro på något. En tro behöver inte vara på en religion, utan det

förklaras som att det kan vara en tro på allt i allmänhet. Vidare beskrivs detta som viktigt för att förstå varje patients värderingar och behov i deras livsvärld och andlighet. En skillnad är att Toivonen et al. (2018) beskriver vikten av att sjuksköterskor kan tolka patienters verbala och icke-verbala språk. Genom att sjuksköterskor kan tolka detta så kan de andliga behoven, men även vården för patienter med en demenssjukdom begripas på ett bättre sätt. Den direkta verbala kommunikationen kan sjuksköterskor förstå lättare genom att patienterna

uttrycker att de exempelvis vill be i kyrkan, deras vilja att dö eller att diskutera orsakerna till sin sjukdom. I den icke-verbala kommunikationen behövde sjuksköterskor vara

uppmärksamma genom att tolka patienters kroppsspråk och reaktioner. Det beskrivs att det är viktigt att se patienten även om kommunikationen inte fungerar, att sjuksköterskor ser andligheten inuti patienten. I studien förmedlas det också att sjuksköterskor ska närma sig en patient med en demenssjukdom genom att visa att patienten är värdefull. Det förklaras också vikten av att ha en jämställd relation som inte visar skillnad på en icke demenssjuk patient och en demenssjuk patient. Genom att sjuksköterskor ger tröst, är närvarande och ger hopp bidrar det till att lindra lidandet, men också för en bra personcentrerad vård.

4.3.4 Att vara engagerad

Broderick och Coffey (2013) och Nilsson et al. (2019) beskriver att personcentrerad vård utgår från hur relationen och samarbetet mellan sjuksköterskor och patienter är. För att detta ska fungera på ett bra sätt krävs det att sjuksköterskor lär känna patienterna genom att ha ett bra engagemang i vårdprocessen. Genom att sjuksköterskorna hade ett bra

engagemang upplevde patienterna att en bra personcentrerad vård uppstod. En skillnad som hittades jämfört med de två tidigare studierna är att Wolstenholme et al. (2017) beskriver tre nivåer av engagemang som består att fullt engagemang, delvis engagemang och ett komplett engagemang. Det som skiljer sig mellan dessa nivåer är hur närvarande sjuksköterskor är med patienterna och hur villiga sjuksköterskor är att beslutsfattande ska ske tillsammans med patienterna. Dock tyckte många sjuksköterskor att detta var svårt att uppfylla. För att uppfylla detta behövde sjuksköterskorna sätta sig in i ett tankesätt där det mesta faktiskt var möjligt. Sjuksköterskorna kunde också använda sig av tyst kunskap som innebar att de arbetade med ett omedvetet tankesätt, att veta hur olika personcentrerade processer i vården bör gå till genom erfarenheter och kompetens. Utifrån detta kunde sjuksköterskorna

diskutera olika situationer för att få en djupare förståelse tillsammans med både patienter och kollegor. Till följd av detta upplevde sjuksköterskorna att de fick mer engagemang. I studien beskrivs det även att motivation kan leda till ett bra engagemang. Detta kan skapas genom att sjuksköterskor skapar självständighet, sociala anknytningar och att de har en bra kompetens om sitt sjuksköterskeyrke. Genom att sjuksköterskor försöker uppfylla detta förklaras det att ett bra engagemang i olika vårdprocesser uppstår och därmed en bra personcentrerad vård (Wolsenholme et al., 2017).

4.3.5 Att se individens behov

Nilsson et al. (2019) och Vassba et al. (2019) förklarar i sina studier att individanpassa vården är viktigt för att en bra personcentrerad vård ska uppstå. En skillnad är att Vassba et al. (2019) beskriver att en familjeliknande relation med patienterna kan skapa en

meningsfullhet som blir till en bra personcentrerad vård. Vidare skriver Nilsson et al. (2019) att genom individanpassning av vården kunde sjuksköterskorna ta reda på vad patienterna tyckte om och inte tyckte om, vad deras behov bestod av, ställa personliga frågor om livet utanför vården och också vad de prioriterade. Fortsättningsvis beskrivs det att detta är det som är mest nödvändigt före den medicinska anledningen till att de söker vård. Varför det beskrivs som mest nödvändigt var för att kunna ta reda på hur vården på bästa sätt kan

utföras till varje unik patient. I vissa fall kunde sjuksköterskorna ha svårigheter med att få en helhetsförståelse för patienter som hade en icke verbal kommunikation. Då var det viktigt att sjuksköterskorna lärde känna patienterna genom att lyssna noggrant, se behoven, observera och tolka reaktioner. Genom att individanpassa vården tyckte sjuksköterskorna att de kunde lindra behoven hos patienterna.

Personcentrerad vård kunde ske mer individualiserat på avdelningar med lägre patientomsättning (p =0,003, r=0,19) jämfört med avdelningar som hade högre

patientomsättning (Grealish et al., 2019). Synen på individualiserad vård för patienterna skilde sig beroende på vilken avdelning vården utfördes (Rodríguez-Martín et al. ,2016 & Rokstad et al., 2017). Den var markant lägre inom sluten vården (3,89, SD 0,59) och primärvården (3,87, SD 0,57) jämfört med trygghetsboende (4,04, SD 0,56). Hög ålder (p <0,001) hade en positiv betydelse men lågt samband (r= 0,139) till sjuksköterskan

ställningstagande om individualiserad vård (Rodríguez-Martín et al., 2016). I den andra studien fick sjuksköterskor som arbetade på daghem högsta P-CAT, person-centred care assessment tool (ett mätverktyg för att mäta personcentrering i vården) vid baslinjen (40,7). Den var betydligt mer än med specialvårdenheter (39,3, p=0,0043), hembaserad vård (39,1, p=0,018) och vanliga vårdhem (Rokstad et al., 2017). Det visade dock inget samband med kön och arbetsroller (Rodríguez-Martín et al., 2016 & Rokstad et al., 2017). Sjuksköterskorna uppfattade att den äldre människans individualitet var bra. En skillnad som delgavs var dock att de stöttade den äldre människans individualitet mer i den medicinska situationen (4,38 SD o, 55) och den beslutsfattande delen (4,13 SD 0,64) än i den individuella livssituationen (3,95 SD 0,78). Desto högre arbetslivserfarenhet sjuksköterskorna (p = 0,001) hade så uppgav de en gynnsam syn på individualiserad vård (Suhonen et al., 2012).

5

DISKUSSION

I diskussionen redovisas resultatdiskussion angående studiernas syfte, metod och resultat. Resultatet som visas i studierna diskuteras mot och jämförs med det vårdvetenskapliga perspektivet, lagar och styrdokument och tidigare forskning. Därefter presenteras

metoddiskussionen angående beslut om metod och analys. Slutligen avslutas kapitlet med en etikdiskussion.

5.1 Resultatdiskussion

Nedan presenteras ett resonemang angående likheter och skillnader i studiernas syfte och metod, samt likheter och skillnader i studiernas resultat.

5.1.1 Studiernas syfte och metod

I syftet framkommer det att kartlägga hur sjuksköterskor utför personcentrerad vård av äldre personer. Detta har kunnat kartläggas genom att några artiklar använts sig av intervjuer. Genom att de som blir intervjuade får berätta med egna ord uppges olika perspektiv på deras åsikter och syner på varierande vårdsituationer (Danielson, 2017). Det positiva med detta är att åsikter tolkats från sjuksköterskor.

Några av artiklarna använde sig av semistrukturerade intervjuer. Danielson (2017) beskriver att i semistrukturerade intervjuer används öppna frågor som förhåller sig till vad som sägs i intervjuerna. Detta kan vara positivt för artiklarna som använder sig av denna typ av intervju, att öppna frågor ställs. Varför det är positivt är för att det kan ha gjort att sjuksköterskorna som blev intervjuade reflekterade och analyserade sina svar annorlunda, jämfört med om de fått slutna frågor. En av artiklarna använde sig också av observation. En fördel med

observation kan vara att de som blir intervjuade blir tolkade genom direkta reaktioner, handlingar och känslor (Polit & Beck, 2017). Även om detta kan ses som en fördel kan det också vändas till en nackdel då de som blir intervjuade med observation kan bli obekväma genom att de blir konstant observerade. Om sjuksköterskorna inte blev intervjuade med observation kunde det möjligtvis ha framkommit andra reaktioner, handlingar och känslor. Detta hade i sin tur kunnat leda till ett annorlunda resultat. En del av de kvalitativa artiklarna använde sig av fokusgruppsintervjuer. Wibeck (2017) förklarar att fokusgruppsintervjuer konstrueras genom diskussioner och delaktighet, resultatet kan på grund av detta redovisas snabbt. Gruppledaren för fokusgruppsintervjuerna ska inte styra diskussionerna, utan istället leda diskussionerna. Vidare beskrivs det att högst åtta personer ska finnas i varje fokusgrupp. Det beskrivs också att somliga deltagarna i samtal med andra kan uppleva sig obekväma när de informerar om sina egna erfarenheter (Polit & Beck, 2017). I artiklarna framkommer det inte hur många deltagare det finns i varje fokusgrupp. Det kan ha varit för många deltagare i varje grupp som resulterat i att alla inte fått möjligheten att komma till tals, som i sin tur lett till ett felaktigt resultat. Dock framkommer det heller inte hur gruppledaren styrde

diskussionerna så att alla var delaktiga. Fördelar med fokusgruppsintervjuer är att

djupgående diskussioner kan skapas genom att deltagarna invänder sig på varandras åsikter (Polit & Beck, 2017).

En del av de kvantitativa artiklarna använde sig av tvärsnittsstudier. Polit och Beck (2017) förklarar att tvärsnittsstudier samlas in vid endast ett tillfälle, utan att ha något samband med framtiden eller dåtiden. Vidare beskrivs denna studie som lämplig att redogöra för olika relationer och fenomen som skett vid ett visst moment. Detta kan ses som både en fördel och nackdel för resultatet. Fördelen är att studien kan tolkas direkt utan att ha analyserats igenom under en längre process och på så vis få ett direkt sanningsenligt svar. Genom att svaren inte har analyserats under en längre period kan det dock fattas djupgående svar som på så vis kan bli en nackdel för resultatet. Några artiklar använde sig av enkäter. Billhult och Gunnarsson (2017) skriver att enkäter bör svaras på av varierande åldrar, kön och

arbetslivserfarenhet för att få en spridning på svaren och därmed ett mer djupgående resultat. Vidare beskrivs det att svarsfrekvensen bör vara så hög som möjligt för att få ett tillförlitligt resultat. I dessa artiklar med enkäter är det många deltagare som är med i studierna, men också deltagare från olika avdelningar och även de har en hög svarsfrekvens.

Detta är till en fördel för resultatet då det ger ett högre sanningsenligt resultat. Dock har dessa artiklar inte någon stor variation på ålder, kön och arbetslivserfarenhet. Det som framkommer från dessa artiklar är att det är flest kvinnor i 45–50 års åldern med en lång arbetslivserfarenhet. Nackdelen med detta är att andra perspektiv inte kommer med i enkäterna, därmed ett något felaktigt resultat och en minskad överförbarhet. Dock beskriver Polit och Beck (2017) att överförbarheten oftast kontrolleras i de kvalitativa artiklarna och att det istället ser över generaliserbarheten i de kvantitativa artiklarna. Vidare beskrivs det att i de kvantitativa artiklarna bör mätinstrument mäta det som syftet vill undersöka.

Fortsättningsvis beskrivs det att mätinstrumenten ska mätas på så vis att resultatet blir generaliserbart. I de kvantitativa artiklarna ställs frågor som har med personcentrerad vård att göra och olika typer av mätinstrument har använts. Detta blir till en fördel då artiklarna mäter det som är till avsikt att mäta, samt att resultatet blir generaliserbart då samma resultat hade upptäckts från andra undersökare.

5.1.2 Studiernas resultat

I resultatet visade teamarbete och samarbete mellan sjuksköterskor och vårdpersonal att den personcentrerade vården är viktig då den skapar ett kamratskap och ökar samhörigheten. I Svensk sjuksköterskeförenings (2017) kompetensbeskrivning beskrivs att teamarbete är en de sex kärnkompetenserna. Genom teamarbetet kan sjuksköterskor och annan vårdpersonal utöka varandras kompetenser och stödja varandra i omvårdnadsarbetet. I resultatet framkom att små informella möten möjliggjorde stöttning i det dagliga arbetet, dessa möten bidrog också till att sjuksköterskan och vårdpersonalen kände sig mer flexibla då alla visste vad som skulle ske i omvårdnadsarbetet. Detta stärks i kompetensbeskriven för sjuksköterskor där det framställs hur sjuksköterskan ska försäkra sig om att det sker en informationsöverföring mellan alla i teamet (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Det framstår som viktigt i resultatet att sjuksköterskan ska bidra till ett bra samarbete mellan vårdmottagaren och deras anhöriga, dessa tre ska bilda ett team. Vidare i resultatet framkommer att

konsultationer och uppdaterad information bör ges under hela vårdperioden till patienten och den anhörige. Uppstår en kommunikationsmiss eller om målet för patienten inte är uttalat uppstår ett misslyckande i teamarbetet. I den tidigare forskningen framkom också vikten av att anhöriga kände en trygghet i vårdandet när det skedde en kontinuerlig kontakt med en sjuksköterska. Familjemedlemmarna kände sig som en del i teamet som kunde gynna med kunskap om deras anhörige till sjuksköterskan (Edwardsson 2010). Enligt Svensk sjuksköterskeförening (2017) är sjuksköterskan ansvarig vid en miss i kommunikationen då det är sjuksköterskan som har det yttersta ansvaret för omvårdnadskompetensen och ska samtala med patienter, anhöriga och medarbetare.

Resultatet visar att det ofta nom vården är sjuksköterskor som är ledaren på avdelningen. Det tydliggörs i Svensk sjuksköterskeförening (2017) att sjuksköterskans ledarskap är en av de sex kärnkompetenserna. Resultatet visar också att ledarskap och personcentrerad vård har ett betydelsefullt samband. Vid en undersökning av tre vårdhem var det tydligt att på

vårdhem ett där ledaren tog sig mest tid för medarbetarna var det positivt för arbetsgruppen och den personcentrerade vården. De kände sig sedda och uppmuntrade i sitt arbete. På vårdhem två deltog inte ledarna lika mycket i det vardagliga arbetet. Det bidrog till att