Namn: Amir Alizadeh och Elisar Kassem
Program: Sjuksköterskaprogrammmet,180 hp, Institutionen för vårdvetenskap Kurs: Självständigt arbete i vårdvetenskap, 15 hp, VKGT13, VT 2021
Nivå: Grundnivå
Handledare: Annica Lagerin Examinator: Elisabet Mattsson
Patienters upplevelser av kontakten med hälso- och sjukvården
vid posttraumatiskt stressyndrom
En litteraturöversikt
Patients´ experience of contact with health care in
post-traumatic stress disorder
Bakgrund: Posttraumatisk stressyndrom (PTSD) är en psykisk sjukdom som vanligen
påverkar personer som drabbas av allvarliga trauman såsom krig, våld, sexuella övergrepp eller andra allvarliga händelser. PTSD är svårt att diagnostisera och kan därför förväxlas med andra psykiska sjukdomar. För att uppnå goda behandlingsresultat är det viktigt att den som söker vård får rätt diagnos och stöd av sjukvårdpersonalen. Kraven på sjuksköterskor och på rätt kompetens har ökat i vården och det är betydelsefullt för de drabbade att sjukvårdpersonal har god kunskap om sin sjukdom samt förståelse för personens upplevelser av symtom vid PTSD.
Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av kontakten med hälso- och sjukvården
vid PTSD.
Metod: En litteraturöversikt genomfördes enligt Fribergs (2017) analysmodell. Tio
vetenskapliga artiklar som besvarade litteraturöversiktens syfte analyserades. Nio artiklar var kvalitativa studier och en var mixad metod. CINAHL Complete, PsycINFO och PubMed var de akademiska databaser som användes.
Resultat: Tre temaområden identifierades som beskriver hur patienter med PTSD upplever
kontakten med hälso- och sjukvården: Att få men också sakna sjukvårdspersonalens stöd, Att sakna tillit och undvika behandling och vård, Att känna rädsla och stigmatisering. Delaktighet och sjukvårdpersonalens professionellt bemötande var olika verktyg för personer med PTSD till återhämtning.
Slutsats: De hindrande faktorer som resulterade till att patienten inte sökte vård och
behandling var tidsbrist, sjukvårdpersonalens kunskapsbrist, långa väntetider på
vårdmottagningar, brist på kvinnligt centrerad vård och support nätverk, vårdkontinuitet och ett mansdominerande vårdsystem. Delaktighet, sjukvårdspersonalens professionellt
bemötande, ömsesidig respekt var avgörande faktorer som hjälpte patienterna att söka vård.
Nyckelord: Bemötande, delaktighet, patienters upplevelser, posttraumatiskt stressyndrom, stigma, vårdpersonalens kunskap.
Background: Post-traumatic stress disorder (PTSD) is a mental illness that usually affects
people who suffer from serious trauma such as war, violence, sexual abuse or other serious events. PTSD is difficult to diagnose and can therefore be confused with other mental illnesses. In order to achieve good treatment results, it is important that the person seeking care receives the correct diagnosis and support from the healthcare staff. The demands on nurses and on the right skills have increased in care and it is important for those affected that healthcare staff have good knowledge of their illness and an understanding of the person's experiences of symptoms of PTSD.
Aim: The aim was to describe patients' experiences of contact with health care in PTSD.
Method: A literature review was conducted according to Friberg's (2017) analysis model.
Ten scientific articles that answered the purpose of the literature review were analyzed. Nine articles were qualitative studies and one was a mixed method. CINAHL Complete, PsycINFO and PubMed were the academic databases used.
Results: Three thematic areas were identified that describe how patients with PTSD
experience contact with healthcare: Getting but also lacking the support of healthcare staff, Lacking trust and avoiding treatment and care, Feeling fear and stigma. Involvement and the professional treatment of healthcare staff were different tools for people with PTSD to recover
Conclusion: The obstructive factors that resulted in the patient not seeking care and
treatment were lack of time, healthcare staff's lack of knowledge, long waiting times at care clinics, lack of fecentered care and support network, care continuity and a male-dominated care system. Participation, the professional treatment of the healthcare staff, mutual respect were crucial factors that helped the patients to seek care.
Keywords: Treatment, participation, patients' experiences, post-traumatic stress disorder,
Innehåll
INLEDNING……….1 BAKGRUND……… 1 Riskfaktorer... 2 Diagnos och behandling av PTSD ... 3 PTSD ur etisksynvinkel... 5 Omvårdnad vid PTSD ... 6 PROBLEMFORMULERING……….7 SYFTE………. 7 TEORETISK REFERENSRAM………. 8 METOD………. 9 Urval………... 9 Datainsamling……….... 9 Dataanalys ….………11 FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN……… 11 RESULTAT……….12 Att få men också sakna sjukvårdpersonalstöd ………12 Att sakna tillit och undvika vård och behandling …….………13 Att känna rädsla och stigmatisering………...………...…15 DISKUSSION……… 16 Metod diskussion ………...………...16 Resultat diskussion… .………..…18 KLINISKA IMPLIKATIONER……… 22 FÖRSLAG FORTSATT FORSKNING……… 22 SLUTSATS………. 23 REFERENSFÖRTECKNING………24 BILAGA 1. SÖKMATRIS……… 29INLEDNING
Trauma eller stressrelaterade syndrom präglas av individer som har varit utsatta för allvarliga traumatiska händelser. Händelser som exempelvis krig, sexuella övergrepp, allvarliga
sjukdomar, dödsfall inom familjen, olyckor, samt fysisk eller psykisk misshandel kan vara en orsak till posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) hos individer. De senaste tio åren har den globala förflyttningen ökat vilket har lett till att flera personer drabbats av psykisk ohälsa. Den globala migrationsrörelse väckte ett intresse kring den valda ämnet. Det fick oss att fundera över hur vården ser ut och vilken kunskap sjukvårdspersonal har om personer som lider av PTSD. En del patienter har begränsade språkkunskaper vilket försvårar
kommunikationen mellan dem och sjukvårdspersonal. Vår uppgift som sjuksköterskor i framtiden är att sätta patienten i fokus oavsett bakgrund, etnicitet, religion och kön. Av den anledningen valde vi att fördjupa oss i PTSD hos personer samt deras upplevelser av kontakt med vården. Att bli hörd, omhändertagen och få en god vård är en del av
behandlingen. Vi hoppas att arbetet ska ge sjukvårdspersonal och samhället en ökad förståelse för personer som lider av PTSD.
BAKGRUND
PTSD är en psykisk störning som uppstår hos individer som bevittnat en traumatisk händelse som exempelvis har förlorat en anhörig eller har varit med om en allvarlig händelse. PTSD har olika benämningar och kallades för diverse namn under första och andra världskriget. Under första världskriget kallades det för “shell shock” och efter andra världskriget till “combat fatigue”. Samtliga individer oavsett kön, etnicitet, kultur och ålder kan drabbas av PTSD (American Psychiatric Association, 2021). De mest drabbade är krigsveteraner, flyktingar samt ensamkommande barn.
I en studie av Van der Gucht, Glas, De Haene, Kuppens & Raes, (2019) undersöktes PTSD bland ensamkommande flyktingar mellan 13 till 18 år som sökte skydd i Belgien, det visade sig att de ensamkommande barn lider av hälsoproblem. Stressfaktorer samt ekonomiska skäl var mest relaterade till deras mentala ohälsa. En hög stressnivån samt stark ångest är ett tecken på PTSD (Allgulander, 2019).
Trauma är ett tillstånd där individer kan ha blivit utsatta för sexuella övergrepp, allvarligt skada eller hot. Vidare skriver Allgulander (2019) att psykiska bieffekter av trauman kan uppstå inom några månader eller senare. Symptom på PTSD pågår i cirka en månad och inom tre månader går hälften av fallen över. Symptomen omfattas av exempelvis: overklighets
upplevelser, dåliga minne, kroppsliga reaktioner och oro vid påstötning av trauma. Personen med PTSD vill undvika sådana påstötningar, men däremot kan de få skuldkänslor, bli ledsna och tappa sin glädje. Individen kan lätt vända sig mot alkohol eller droger. Sömnsvårigheter samt mardrömmar är vanligt förekommande. Vid PTSD kan man också drabbas av andra diagnoser som bland annat depression, ökad alkoholkonsumtion och suicidtankar. Barn och flyktingar är särskild utsatta grupper (Allgulander, 2019).
Allgulander (2019) förklarar olika svårigheter och hinder som finns för att kunna identifiera och diagnostisera personer som lider av PTSD, främst att personen med PTSD inte kan hitta ett samband mellan den nuvarande situation och den traumatiska händelsen för att minnet har förändrats genom tiden. Ett annat hinder är att sjukvårdspersonal fokuserar främst på
individens diagnos och missar att ställa frågor om deras livsvärld eller trauman.
Riskfaktorer
Det finns olika anledningar som kan påverka samt utveckla PTSD och kan räknas som riskfaktor. I en vetenskaplig studie av Kada, Nasıroğlu, Boysan och Aydın (2013) visade sig att kvinnor, äldre människor samt genetiska orsaker är det största riskfaktorn som
utvecklar PTSD hos en person. Sareen (2014) belyste att kvinnor har större risk att utveckla PTSD än män. Kognitiva sårbarhet bland annat svår hjärnskada eller låg IQ begåvade och funktionsnedsättande individer är mest utsatta grupper som resulterar till en ökning av sårbarhet. Stressnivån hos individer och hur hen hanterar stressen kan också utveckla PTSD och öka sårbarheten.
Många genetiska faktorer som är förknippade med hypotalamus – hypofys – binjureaxeln är också en riskfaktor som utvecklar PTSD. Fysiska hälsoproblem som takykardi, det vill säga förhöjt hjärtfrekvens (> 95 bpm) räknas som en riskfaktor. Sareen (2014) beskrev vidare att smärta och PTSD har en samband med varandra, det vill säga att PTSD och smärta har ömsesidigt underhåll. Smärta påminner om tragiska och traumatiska händelser som skedde förut. Sjukhusvistelse är också förknippat med PTSD som ökar sårbarhet och i sin tur utvecklar PTSD.
Zatzick m.fl., (2008) fann att juridiskt engagemang samt ekonomiska aspekter är förknippat med att utveckla PTSD. Individer som har ekonomiska svårigheter samt har svårt att
strukturera sitt liv och fokusera på en sak oftast har trauman som leder till utveckling av PTSD. I Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU, 2021) undersöktes olika orsaker som kan leda till en utveckling av PTSD. Våldtäkt och tortyr ökar risken med
cirka 50 procent för PTSD.
Sjöström och Skärsäter (2019) beskriver att om individen har upplevt eller utsatts för upprepande trauma utvecklas PTSD, ett exempel på detta är det asylsökande och speciellt kvinnliga asylsökande eller flyktingar. Flyktingar och asylsökande saknar sociala stöd,
har språkhinder, hög stressnivå som resulterar sig till att vara utsatt grupp som känner sig icke likvärdig i jämförelse med sin omgivning. De kvinnliga invandrare som har förlorat en
anhörig, varit med om krig eller våld i nära relation har stor risk att utveckla PTSD. Teodorescu m.fl., (2012) undersökte olika faktorer som ökar PTSD bland flyktingar i
femtiofem psykiatriska polikliniker i Norge. Studien fann att stressfaktorer var relaterade till deras uppehållstillstånd, mindre socialstöd, låg social integration som det största
riskfaktorerna till ökning av PTSD.
National Center for Ethics in Health Care (NCEHC, 2008) nämner att PTSD hos individer är förknippad med stora samhällskostnader. Ur ett samhälleligas perspektiv har PTSD skapat stora kostnader för hälso- sjukvården och ökad vårdbehov. Ett anpassat vårdinnehåll samt ett lugnt och tryggt vårdmiljö för dessa individer leder till en betydlig samhällskostnader. I en vetenskaplig studie av Von der Warth, Dams, Grochtdreis, och König (2020) lyftes fram att PTSD är ett stort hälsoproblem som resulterar stora höga sjukvårdskostnader. Vidare nämner studien att traumafokuserad kognitiv beteendeterapi är mer effektiv och har mindre
sjukvårdkostnader. I en annan studie av Elias och Paradies (2016) undersöktes sambandet mellan exponering av rasdiskriminering samt negativ hälsa speciellt mentala hälsa bland annat PTSD i Australien. Enligt studiens resultat kostar rasdiskriminering den australienska ekonomin 37,9 miljarder dollar per år, vilket motsvarar 3,02 procent av den årliga
bruttonationalprodukten (BNP).
I studien av Heir m.fl. (2019) deltog cirka 5500 vuxna individer (18 år eller äldre) i en PTSD enkätundersökning. Cirka 36 procent som motsvarar 1792 personer svarade på undersökning. Resultatet av denna studie visade att 85 procent av männen samt 86 procent av kvinnor upplevde en allvarlig trauma i sitt liv. Olika dödliga sjukdomar eller olika fordonsolyckor var några exemplar på händelse kategorien. Studien förklarade att 8,5 procent kvinnor och 3,8 procent män av nuvarande personerna har PTSD.
Heir m.fl., (2019) förklarade att dödliga sjukdomar, fysiskt våld och sexuella övergrepp är orsakerna som leder till en ökning av PTSD.
Diagnos och behandling av PTSD
Allgulander (2019) förklarar olika svårigheter och hinder för att identifiera och diagnostisera personer som lider av PTSD, främst är att personerna inte kan hitta ett samband mellan den nuvarande situation och den traumatiska händelsen för att minnet har förändrats genom tiden eller att vårdpersonal främst fokuserar på individens diagnos och missar att ställa frågor om patientens livsvärld eller trauman. Det är vanligt att dessa upplevelser undviks och det kan därför uppstå minnesluckor för hur traumat gick till (Allgulander, 2019). PTSD kan i vissa fall förknippas med andra sjukdomar som berör minnet eller andra psykiska diagnoser om man inte i god tid upptäcker sjukdomen hos de drabbade. De som är drabbade av PTSD är mer sårbara och kan därför få skuldkänslor samt en negativ självbild och av den orsaken kan de ha svårt att känna glädje och engagemang (Allgulander, 2014). En annan problematik är att sjukvårdspersonal koncentrerar sig främst på somatiska symtom och missar det psykiska och det sker genom att hoppa över att fråga om personen har varit med om något traumatisk eller bevittnat en traumatisk händelse. Det gör att det finns ett mörkertal av PTSD (Allgulander, 2014).
Inom psykiatrin är behandlingen oftast kognitiv, vilket betyder att man fokuserar främst på tankar, känslor och beteende och behandlar utifrån det och sker utifrån samtal. Gusting och Skärsäter (2019) beskriver att vid PTSD rekommenderas psykologisk behandling med traumafokuserad kognitivbeteende terapi (KBT) med exponering alternativ Eye Mouvment Desenstization and Reprocessing (EMDR).
KBT är en sammanslagning av kognitiv psykoterapi som bygger på teorier om våra tankar och vår informationsbearbetning och beteendeterapi, som bygger på inlärningsteori. Inom beteendeterapi är beteende inte något vi endast gör utan även kroppsliga reaktioner och tankeprocess är en del av terapin. Med en KBT behandling arbetar man med det som är aktuellt, det vill säga med nuet, här och nu och huvudtanken med terapin är att ändra tanke och beteendemönster i syfte att bättre kunna hantera det känslomässiga (Psykologiguiden, 2010). Vid exponeringsterapi innebär att uppmana patienterna att återuppleva traumat de varit med om genom att bilda en detaljerad berättelse av vad som har hänt som exempelvis att spela in ett ljudband eller transkription av det bandet och be individen att lyssna på detta flera gånger om (Andrew, Bisson, Cooper, Lewis & Robert, 2013).
En annan behandlingsmetod är EMDR (Eye movement desensitization and reprocessing) som är en effektiv behandling och vetenskaplig bevisade samt rekommenderas av National
Institute for Health and Care Excellence (Every-Palmer et al., 2019). EMDR behandling bygger på sambandet mellan spontana snabba ögonrörelser och reduktion av störande känslor. Behandlingen går ut på att patienten får en uppgift att identifiera bilder och känslor av det traumatiska minnet, och får sedan fokusera på detta och samtidigt med blicken följa terapeutens hand som förs fram och tillbaka framför patientens ansikte. Kort stund efter behandlingen avbryts stimuleringen och därav får patienten berätta om de bilder och känslor som aktiverats (Allgulander, 2014).
PTSD ur etisk synvinkel
Etik förknippas med vårt sätt att handla och vårt sätt att förhålla oss i olika situationer vilket innebär att man ska följa vissa mönster som anses vara mer acceptabla än andra (Sandman & Kjellström, 2013). Personer med posttraumatiskt stressyndrom är individer som har varit med om allvarligt trauma som har påverkat de psykiskt. Kunskapsbristen som finns kring
sjukdomen gör att det blir svårt för de personerna med PTSD att anpassa sig i samhället, exempelvis vid sociala sammanhang, så som trånga utrymmen, stora folkmassor eller stressiga miljöer. Mindler (2021) beskriver hur samhället kan påverka de negativt genom att de drabbade är ständigt på vakt efter hot i omgivningen och kan därför aldrig slappna av, samt att hoppa till och överreagera på normala sinnesintryck.
Det underlättar för de drabbade att samtala om deras diagnos om sjukvårdspersonalen inger trygghet samt visar förståelse. Det är också viktigt att de bevarar patientens autonomi genom att inte känna sig påtvingade att återberätta det traumat de varit med om.
Sandman och Kjellström (2013) beskrev att autonomi är kopplat till människors förmåga och möjlighet att själv bestämma och styra över sina liv. Det är viktigt att människor bli
respekterade av omgivningen och inte bli påhoppade av nyfikna personer. Att de drabbade själv får prata om det trauma de varit med om är avsevärt särskilt när flashback, minnen eller händelser som väcker minnen kan utlösa PTSD:n (1177 vårdguiden, 2021).
Den fysiska hälsan kan också påverkas hos de som lider av PTSD (1177 vårdguiden, 2021). I det fallet är det viktigt att de personer som möter de drabbade har en god bemötande och kan förstå individens mående.
Socialstyrelsen (2021) skriver att brist i bemötande kan leda till att patienten inte följer
ordinationer och behandlingsrekommendationer, att de inte återkommer trots att hens tillstånd kräver det samt att patienten eller personalen inte uppfattar väsentlig information. Det är vanligt att de drabbade är känsliga och sårbara och i vissa fall kan de känna skam eftersom en del kan ha blivit utsatta för bland annat sexuella övergrepp, den känslan får de att uppleva maktlöshet särskild när man plågas av traumat dagligen genom att tänka på det. Det som är betydelsefullt för de drabbade är samhällets förståelse samt acceptans, att de får stöd och vägledning i den mån de kan och har ork med.
Omvårdnad vid PTSD
Det grundläggande i omvårdnaden för patienter med PTSD är att skydda individens känsla av trygghet. Det vill säga att sjukvårdpersonalen måste skapa ett personcentrerat förhållningsätt med patienten. I denna kontext är det oerhört viktigt att sjukvårdpersonalen är observant och visar förståelse till patienten genom samtal. Patienten behöver aktiv stöd för att kunna känna sig trygga, detta är möjligt genom att sjukvårdpersonalen visar respekt till patienten i form av kroppsspråk och ordval. Sjukvårdpersonalen bör respektera patientens försvars mekanismer med anledning av att patienten ska kunna hantera sin sjukdom på en rimlig nivå och kunna hantera en mer medveten fara (Sjöström & Skärsäter, 2019).
Patientens delaktighet i vården är viktigt vid omvårdnaden för patienter med PTSD .
Delaktighet betyder att patienten involveras i sin vård och på olika sätt och nivå samt få vara med och utföra visa delar av sin vård. Delaktighet innebär även att vara en del av det
vårdandet sammanhang. Genom patientens delaktighet låter man patientens åsikter, erfarenhet samt värderingar matchas tillsammans med sjukvårdpersonalens erfarenhet och kunskap för att kunna komma fram till ett beslut på vägen till återhämtning. Delaktighet är förknippat med autonomi och integritet. Det vill säga att patienten ses på allvar, att patienten bli hörd och känner sig sedda och ses som ett subjekt. Delaktighet är det med andra ord en god kompromiss mellan sjukvårdpersonal och patienten för att nå välbefinnande och främja hälsan (Sandman & Kjellström, 2013).
Patientens delaktighet och självbestämmande förklarades i patientslagen (SFS 2014:821, kap. 1, 1§). Utbildning till patienten med psykiska störning med anledning av att motverka
sjukdomen, främja hälsa och patienten kunna uppleva välbefinnande är avgörande. Med ökad kunskap om deras sjukdom kan patienten hitta en strategi för att hantera sitt liv.
Genom utbildning kan patienten förbättra och underlätta behandlingar och lära känna tecken och behandling om sina psykiska besvär (Skärsäter, 2014).
Närstående och sociala stöd är avgörande faktorer som kan hjälpa patienten med olika psykiska besvär bland annat vid PTSD. Alla individer är beroende av varandra och de närmaste är det allra viktigast. Vid långvariga besvär kan närstående stödja patienten genom att ta del av vårdansvaret. Närstående har en central roll för patientens möjligheter att återvinna hälsa och uppleva välbefinnande (Dahlberg & Segesten, 2010).
Patientens motivation att reducera eller förhindra negativa stressfaktorer och tankar är en annan form av omvårdnad vid PTSD. Sjukvårdpersonalen kan hjälpa patienten och
möjliggöra detta genom att skapa en terapeutisk allians som byggs på tillit och förtroende (Sjöström & Skärsäter, 2019). Sjukvårdpersonals holistisk bedömning är det avgörande
gällande omvårdnad av patientens med PTSD. Holistisk bedömning innebär att sjuk- vårdspersonalen ser individen som helhet och inte bara symtomen (Skärsäter, 2014).
PROBLEMFORMULERING
PTSD är en psykisk störning som oftast uppstår hos individer som bevittnat en traumatisk händelse som förlust av en anhörig eller varit med om allvarliga händelser som krig, sexuella övergrepp, olyckor samt fysisk eller psykisk misshandel. Det finns svårigheter att identifiera patienter som lider av PTSD. Främst är att patienter med PTSD inte kan hitta ett samband mellan den nuvarande situationen och den traumatiska händelsen. Ett annat hinder är att sjukvårdspersonal oftast sätter fokus på individens diagnos och missar att ställa frågor om livsvärld eller trauman som de varit med om. Ökad kunskap om patienters upplevelser av kontakt med hälso- och sjukvården vid PTSD kan vara till hjälp för individen samt för sjukvårdspersonal.
SYFTE
TEORETISK REFERENSRAM
I föreliggande litteraturöversikt användes Phil Barkers tidvattens modell som teoretisk referensram (Barker & Buchanan-Barker, 2005). Modellen valdes för att patientens livsberättelse och relationen mellan domänerna: själv, andra, världen samt individens återhämtning är i fokus i modellen. Modellen beskriver hur individen kan återupptäcka sina resurser och återhämta sig genom sjuksköterskans vägledning och ledtrådar (Wiklund Gustin & Lindwall, 2012).
Phil Barkers tidsvattenmodell (ett sökande efter person) är användbar för sjuksköterskor inom psykiatrisk vård men kan också tillämpas i andra delar av vården. Resultatet kommer att diskuteras utifrån Bakers tidsvattenmodell.
Barker och Buchanan-Barker (2005) belyser att i tidsvattenmodellen finns
treerfarenhetsdomäner som tillsammans bildar till individens personlighet: Själv, världen och andra. Självdomänen handlar om hur individen upplever den inre värld samt hur individen bearbetar sina känslor som livserfarenhet väcker. Världendomänen handlar om individens reflektion och tänkande över förhållande och sammanhanget hen lever i.
Inom världendomänen betraktar individens erfarenheter på ett nationellt plan som letar efter upplysning. Personen kan reflektera över sina erfarenheter och skapa sin egen berättelse. Andradomänen handlar om individens erfarenhet att samspela med andra individer och hur hen reflekterar andra individer baserades på dessa erfarenheter.
Tidsvattenmodell baserar på livserfarenhet och hens upplevelse av ovannämnda domänerna. Sjuksköterskor som vårdar patienter med PTSD kan använda modellen i vårdrelationen med patienter för att ha bättre förståelse för patientens upplevelser och erfarenheter. Med hjälp av olika metaforer i modellen karakteriserar relationen mellan människor. Metaforen som Barker tillämpar för att förklara relationen mellan patienter och sjuksköterskor handlar om ett
sjuknade skepp och en trygg hamn. Under båtresan kan individen inte klara sig på egen hand. Exempelvis kan individen råka ut för en storm eller möta pirater, det vill säga att individen hämnar i ett krisläge. I denna situation behöver individen hjälp från omgivningen för att klara av stormen och piratenen. Under resans gång kan skeppet börja ta in vatten och då finns det risk att individen drunknar i havet eller lida av ett skeppsbrott. I denna situationen individen behöver akut hjälp för att komma i en trygg hamn och genomgå reparationer, det vill säga
återhämta sig från en trauma. Efter att personens återhämtat sig och reparerat sin båt, kan hen fortsätta med sin resa (Barker & Buchanan-Barker, 2005).
Sjuksköterskor har stort ansvar för att möjliggöra att individen hamnar i en trygg hamn, detta sker genom vägledning och rådgivning. Sjuksköterskor kan möjliggöra återhämtning genom att lyssna aktiv på patients livsberättelse, visa medkänsla, ha en holistisk bedömning och involvera patienten i sin vård, det vill säga patientens delaktighet. Holistisk bedömning ökar sjuksköterskors förståelse i ljuset av patientens samspel med världen, svårigheter och utmaningar som individen upplever. Enligt Barker är vårdrelationen mellan patient och sjuksköterskor en gemensam dans, där dansare och dans är ett. Viktigaste kunskapen för sjuksköterskor är personens egna berättelse, för att ha tillgång till denna källa krävs en professionell vårdrelation som involverar patienten i sin vårdplan och som ger vägledning till återhämtning (Barker & Buchanan-Barker, 2005).
METOD
Detta litteraturbaserade examensarbete har designen av en litteraturöversikt. Friberg (2017) betonar vikten av en litteraturöversikt som handlar om att skapa översikt över nuvarande kunskapsläge inom ett omvårdnadsrelaterade område för att bidra till en förståelse av
helheten. Friberg (2017) beskriver att litteraturöversikt innehåller aktuella forskning som ska granskas med syfte av att ha en iakttagelseförmåga om vad som har studerats tidigare, vilka metoder forskningen använde samt vilka teoretiska utgångspunkter som tillämpades.
Urval
Resultaten i denna litteraturöversikt bygger på empiriska studier. Friberg (2017) beskriver att i det första urvalet är titlar adekvata för att få en bild av vad som ska granskas bort och vad som är intressant. Urvalet i denna litteraturöversikt består av personer av alla kön, åldrar samt nationalitet.
Inklusionskriterier var artiklar skrivna på engelska, fulltext, peer-reviewed samt publicerade mellan 2005-2021, kvalitativa studier och studier med mixad metod. Friberg (2017) lyfter fram att inklusions- och exklusionskriterier används för att avgränsa en litteratursökning. Vetenskapliga artiklar ska beskriva patienters upplevelser av kontakt med hälso- och sjukvården, vara etiskt granskade och enbart vetenskapliga artiklar som undersökte vuxna patienter (över 18 år) med PTSD inkluderades. Databasen PubMed saknade peer
review-funktion så författarna granskade artiklarnas innehåll. Efter en djupare granskning visade sig att artiklar i PubMed var peer-reviewed vilket betyder att PubMed har en publiceringskrav.
Datainsamling
Majoriteten av databaser innehåller olika vetenskapliga artiklar och dokumentationer som sorteras för att möjliggöra sökningar och i vissa fall granskas för att underlätta sökningar. Akademiska databaser är kvalitetsgranskat och delas på olika kategorier som följande: fulltextdatabaser, faktadatabaser och referensdatabaser (Östlundh,2017). De databaser som användes var PubMed, PsycINFO och Cinahl Complete. PubMed är den största akademiska databas som innehåller medicinrelaterade artiklar. PsycINFO är den största akademiska databas inom psykologi och Cinahl Complete som innehåller information inom
omvårdnadsvetenskap (Östlundh,2017). Olika ämnesordlistor används för att hitta relevanta vetenskapliga artiklar. Grundstrukturen enligt Östlundh (2017) är ämnesordlistor.
I de akademiska databaser PubMed användes Medical Subjekt Headings (MeSH), i akademiska databaser Cinahl Complete användes CINAHL Subject Headings, och i akademiska databaser PsycINFO användes APA Thesaurus of Psychological Index Terms. Utöver detta gjordes fritextsökning och booleska termer kombinerats med varandra genom att använda operatorn AND. Östlundh (2017) lyfter fram att booleska söklogik är användbart för att markera hur sökorden ska kombineras med varandra. I Cinahl Complete användes Stress Disorders, Post-Traumatic som kombinerades med fritextsökningar:“Facilitators”,
“Health care”.“Migrant”,“Refugee ,“Mental health” kombinerades med booleska operatorn AND som fritextsökning. Anledning till att författarna använde Migrant och Refugee var att flyktingar och asylsökande är utsatta grupper som drabbas oftast av PTSD och deras
upplevelse av hälso-sjukvård är viktig. “Facilitators” användes då författarna ville veta vilka orsaker och åtgärder finns för att underlätta patienters upplevelser av kontakten med hälso-och sjukvården.
I PsycINFO används “Posttraumatic Stress Disorder” som ämnesord som kombinerades med fritexterna som: “Help seeking behavioures” och “Qualitative Research”. “Qualitative Research” valdes i fritextsökningar då dessa studier förklarade tydligt upplevelser, känslor och hinder som kan uppstå.
I PubMed används både ämnesordsökning samt fritextsökning eller en kombination av båda. “Stress disorders, post traumatic”, “Life Change Events” och “Qualitative Research” var ämnesorden som kombinerades med fritextsökningar “Refugees, “Facilitators”,
“Explores Health” och “Care seeking barriers”.
Anledningen till att författarna sökte på kvalitativa studier var för att kvantitativa studier inte besvarade på syftet. Ordet “Barriers” används för att undersöka patienternas hinder med PTSD som inte söker vård. I PubMed användes olika sökord: “Trust”, “Suicide”, “Veterans”, “PTSD”, “Stress Disorders- Traumatic”, “Care seeking barriers”, “Stress disorders post traumatic”, “Life Change Events”, “Refugees”, “Qualitative
Reasearch”, “Facilitators” och “Explores Health”. Veteraner valdes som ämnesord för att PTSD är ett vanligt besvär hos dessa grupper. Fritextsökningar har skett med booleska operatorn AND i samtliga databaserna (se bilaga 1).
Femton vetenskapliga studier granskades enlig Friberg (2017) kvalitetsgranskningsfrågor: Är problemet tydligt formulerat och avgränsats? Vad är syftet med studie? Är det tydligt
formulerat? Hur metoden beskrevs i studien? Hur urvalet genomfördes? Hur
undersökningspersonerna förklarad? Hur dataanalysen skett? Var speglar studieresultat och hur var det författarens tolkningsresultat? hur diskuteras i metoddissektion?
Femton vetenskapliga artiklar lästes i fulltext och fem artiklar exkluderas då de saknade något av ovannämnda kriterier. Tio artiklar ansågs basvara syftet (se bilaga 2).
Dataanalys
De utvalda resultatartiklarna analyserades enligt Fribergs analysmodell (2017). Friberg (2017) beskriver att läsa helheten av vetenskapliga artiklar och sedan dela dem i olika delar för att bilda en ny helhet är kännetecken på ett strukturerat arbetssätt. Författarna läste samtliga resultatartiklar flera gånger tillsammans med varandra för att förstå helheten. Därefter dokumenterades adekvata delar i varje resultatartikel som diskuterades mellan författarna (Friberg, 2017). Resultatet färgkodades utifrån syftet för att förstå likheter och olikheter i artiklarna (Friberg, 2017). Slutligen färgmarkerades resultat text som hade likadana innehåll, sorterades och applicerade under passande temanamn. Tre temaområden identifierades.
FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN
Författarnas arbete bygger på hederlighet och ärlighet vilket också är grundvärden i ett
och resultat (Kjellström, 2017). Författarna läste noga igenom samtliga resultatartiklar samt delade tankar med varandra för att få en uppfattning om studien var till nytta till individen, samhället och professionen. Kjellström (2017) beskriver att forskningsetik är de etiska övervägande som görs inför och under genomförande av ett vetenskapligt arbete. För att en studie ska kunna kallas etisk måste följande aspekter uppmärksammas; för det första ska arbetet handla om väsentliga frågor, för det andra att den har god vetenskaplig kvalitet, för det tredje att den genomförs på ett etiskt sätt. En forskning ska även vara värdefull samt kunna vara till nytta till tre olika aktörer: individen, samhället och professionen.
Sandman & Kjellström (2013) beskriver att forskningsetik handlar om att reflektera över alla de moment som genomförs i ett forskningsprojekt eller studentuppsats och vilka etiska aspekter de aktualiserar, och hur forskningsetiska övervägande är en grund till att skydda samtliga personer som ska delta i en undersökning. De personer som är med i en
undersökning eller studie ska behandlas väl samt respekteras samt ha ett skyddat integritet. Valet av deltagarna ska ske rättvist, vilket betyder att forskningen fördelas rättvist mellan grupper och individer. De ska även skyddas ifrån bördor och risker som en forskning kan medföra (Sandman & Kjellström, 2013).
RESULTAT
Resultatet innehåller en analys baserad på nio kvalitativa vetenskapliga studier samt en mixade metod som beskrev patienters upplevelser av kontakten med hälso- och sjukvården vid PTSD. I analysen identifierades tre temaområden:
Att få men också sakna vårdpersonalens stöd, Att sakna tillit och undvika vård och behandling och Att känna rädsla och stigmatisering.
Att få men också sakna vårdpersonalens stöd
Patienterna beskrev att vårdpersonalens professionella bemötande var en viktig faktor vid behandling av PTSD (Possemato m.fl., 2018; Sayer m.fl., 2009; Ajdukovic m.fl., 2013; Bovin m.fl.,2019). De beskrev upplevelser av kontakten med vårdpersonal som positiva och de förklarade att vårdpersonalen lyssnande aktivt, visade empati samt gav förtroende till
patienterna vilket fungerade som ett verktyg vid återhämtning då sjukvårdpersonalen lät dem ”känna sig bekväma” och ”öppna upp sig”. Sjukvårdspersonalen visade empati för deltagarna och på detta vis upplevdes mötena som positiva och professionella
(Possemato m.fl., 2018; Djuretic m.fl., 2007). Sjukvårdspersonalens goda kunskap inom primärvården vid vård och behandling av PTSD underlättade för deltagarna att
söka psykiatrisk vård (Possemato m.fl.,2018). Upplevelser av vården var ett resultat till återhämtning, det vill säga att patienten var involverad i vård och behandling och delaktiga i behandlingen (Possemato m.fl., 2018; Ajdukovic m.fl., 2013; Murphy m.fl., 2014). Att få rätt psykoterapi och rätt psykiatrisk medicinering bidrog till en bättre hälsa och välbefinnande och av den orsaken är det viktigt för deltagarna att få en korrekt diagnos eller effektiv behandling. En trygg och lugn vårdmiljö bidrog till en lyckad behandling vilket bidrog till ökad säkerhet i vården.
Deltagarna upplevde vidare att sjukvårdspersonalen inte alltid hade tillräckligt med kunskap som var relaterade till patienternas sjukdomar vilket upplevdes som ett oprofessionellt bemötande (Possemato m.fl.,2018). En förklaring var att sjukvårdspersonalen inte hade tid och att deras behov inte togs på allvar vilket kunde upplevas som ett oprofessionellt möte (Djuretic m.fl., 2007). Samtidigt var långa väntetider och resetider ett hinder för deltagarna för att inte söka psykiatrisk vård (Possemato m.fl.,2018).
Deltagarna påpekade att en unik aspekt av ett socialt stöd från sjukvårdpersonal var att känna stöd , lugnande och erkännande. Bemötande innebar att patienterna kände sig respekterade och uppkastade som individer, som kan kopplas till behovet av att återuppbygga självkänsla efter ett trauma (Ajdukovic m.fl., 2013). Exempelvis beskrev deltagarna hur de kunde bli förolämpade av sjukvårdpersonal som vid implementering av policyer för screening av militär sexuellt trauman. En kvinnlig deltagare rapporterade hur sjukvårdpersonal gjorde ett felaktigt antagande på hennes kön. Upplevelsen av vården var att alla kvinnor skulle hantera sina sexuella problem på egen hand (Possemato m.fl., 2018).
En förklaring till att deltagarna saknade sjukvårdspersonalens stöd orsakades av att de oftast var obekväma med det stödet som dem fick från sjukvården (Ganzini m.fl., 2013; Haun m.fl., 2005).
Att sakna tillit och undvika vård och behandling
Deltagarna beskrev ett flertal barriärer vid vård och behandling av PTSD. Dessa inkluderade bland annat att få mediciner istället för rådgivning, gruppbehandling istället för en individuell behandling som fokuserade på att förbättra nuvarande funktion istället för att utforska tidigare problem (Possemato m.fl.,2018; True .m.fl.,2019).
Deltagarnas erfarenheter av icke-föredragna behandlingar fick dem ofta att förlora tillit för sjukvårdsvårdpersonal vilket resulterade till bristande tillit för behandlingen. Deltagarna beskrev vårdhinder utifrån upplevelser bekräftade PTSD som inte kunde behandlas och att
behandling var skadlig (Possemato m.fl., 2018). Deltagarna rapporterade att det fanns ett hopp till vården som dem kunde lita på. De uppfattade betydelsen av att ha en pålitlig
kontaktperson som kunde påpeka att något var allvarligt fel. Detta stöttade deltagarna att acceptera att deras svårigheter var allvarliga och att de behövde söka hjälp och då fanns det ett positiv tecken på vägen till återhämtning (Possemato m.fl., 2018; Murphy m.fl., 2014). En kontinuerlig vårdkontakt hade goda effekter under och efter behandlingen vid PTSD och på så sätt kunde vårdpersonalen skapa en tillitsfull vårdrelation, men enligt deltagarna hade inte alla tillgång till en kontinuerlig vårdkontakt. Tillit mellan patienter samt sjukvårds- personal skapade en trygg vårdmiljö som präglades av säkerhet (Possemato m.fl., 2018; Murphy m.fl., 2014).
En studie visade att kvinnliga deltagare med PTSD hade negativa upplevelser av vården exempel på det var brist på kvinnligt centreradvård, supportnätverk, vårdkontinuitet och upplevelser av ett mansdominerat vårdsystem. De kvinnliga deltagarna upplevde att de inte tillhörde sjukvårdsystemet. De utryckte otrygghet över brist på vård-tjänster som inte var riktat enbart för kvinnor exempelvis stödgrupper, utifrån deras erfarenhet inkluderades individer av båda könen. De kvinnliga deltagare belyste även en känsla av otrygghet och saknade tillit för att interagera eller att vara ensam på platser som dominerades av en manlig närvaro. De rapporterade att de var obekväma att interagera med manliga sjukvårdspersonal och andra manliga patienter. Även om kvinnorna uttryckte en känsla av att de inte tillhörde eller inte var bekväma med att få tillgång till vården i en manlig dominant vårdkultur (Haun m.fl., 2015). Vidare beskrevs det att icke kontinuerlig vårdrelation gav en obekväm känsla i mötet med sjukvårdspersonal och att tillit saknades, vilket resulterade till ett hinder för vård och behandling (Possemato m.fl., 2018; Murphy m.fl., 2014; Ganzini m.fl., 2013; True m.fl., 2019).
En förklaring var att sjukvårdsvårdpersonal inte hade tillräckligt med tid vilket märktes då sjukvårdpersonal frågade om deras sjukdom med krisfrågor istället för essäfrågor. Deltagarna beskrev att de misstolkade deras tankar och funderingar och lägga dem på sjukhus, vilket lede
till misstroende till sjukvårdspersonal (Ganzini m.fl., 2013; True m.fl., 2019). De kunde
uppleva en oro över vården de fått samt missnöje då de ansåg att sjukvårds- personal inte har tillräckligt med tid och därav har det bidragit till minskad tillit för vården (Possemato m.fl., 2018; Djuretic m.fl., 2007).
Samtidigt utryckte deltagarna att vård på sjukhus innebar att få olika mängder av
tvångsmedicinering, vilket upplevdes som värdelöst. Vidare beskrevs upplevelser av vård möten på ett negativt sätt, då det kunde vara smärtsamt och väckte minnen om gamla
upplevelser av tragiska händelser. Sjukvårdspersonal tillämpade olika medicinska termer som deltagarna inte kände igen vilket resulterade till misstolkningar och bristande förtroende till sjukvårdspersonal. En rad utmaningar rapporterades bland patienterna som exempelvis: hantering av ordinerade läkemedel som innebar att patienterna kunde minska på dosen utan att rapportera till sjukvårdspersonalen eller att de slutade att ta sina läkemedel på grund av olika biverkning eller att sjukvårdspersonalen var medvetna om deras psykiska mående (Ganzini m.fl., 2013; Tru.m.fl., 2019).
Ett annat hinder var ögonkontakt som deltagarna hade med sjukvårdpersonal vilket upplevdes som obehagligt under vårdmöten. Deltagarna utryckte att om sjukvårdpersonalen visade ett äkta intresse och kärlek skapades ett professionellt vårdande möte och tillit, då en vårdrelation byggdes på en ömsesidighet som ökade deltagarnas intresse och motivation för återhämtning (Ganzini m.fl., 2013). De beskrev olika svårigheter i vårdkontakten som kunde uppstå vid att söka vård bland annat vid tidsbokning (Possemato m.fl., 2018; Williamson m.fl., 2019). Vidare beskrev de att vården borde vara mer tillgänglig, ett exempel var utökad webbaserade vård. Samtidigt fanns begränsade öppettider på vårdmottagningar vilket upplevdes negativ och som påverkade vård tillgänglighet på ett negativt sätt (Possemato m.fl., 2018; Williamson m.fl., 2019; Bovin m.fl.,2019).
Att känna rädsla och stigmatisering
Deltagarna hade ett positiv intryck när de fick höra att det finns andra individer i samhället som också hade PTSD eller liknande upplevelser och på så sätt ökade vårdrelation mellan patienterna och sjukvård-personalen samt minskade stigmatisering (Ajdukovic m.fl., 2013; Murphy m.fl., 2014).
Deltagarna beskrev upplevelser av inte vilja söka vård med anledning av oro, rädsla och negativa konsekvenser. En förklaring var att de exempelvis var rädda för att deras militära karriär skulle påverkas om de skulle söka psykiatriskt vård (Bovin m.fl., 2019; Murhy m.fl., 2014).
De uttryckte även en känsla av rädsla för att bli negativt dömda av sin omgivning och hur samhälle skall se på deras problem. Behandlingen som fanns tillgänglig för att hjälpa var relaterad till deras svårigheter. De berättade om sina upplevelser och om hur viktigt och avgörande det var att få en diagnos i deras behandling för att söka hjälp och vård eftersom det satte en etikett på deras svårigheter som deltagarna upplevde (Murphy m.fl., 2014).
Vare sig om deltagarna inte hade en giltig skäl för behandling eller rätt vård för PTSD så var deras tankesätt att tolerera sjukdomen (Bovin m.fl.,2019; Murphy m.fl., 2014).
Deltagarna rapporterade om intern stigmatisering, det vill säga negativa övertygelser om psykisk hälsobehandling och de individerna som söker vård var ett hinder för att få tillgång till vård (Bovin m.fl.,2019). Många deltagare ansåg att byråkratin inom hälso- sjukvård var ett hinder för att få tillgång till vården (True .m.fl., 2019). Två stycken studier visade att de deltagarna som led av läkemedelsmissbruk och då sjukvårdspersonal inte hade kunskap om patientens förflutna hade en känsla av att patienten var stigmatiserade (Ganzini m.fl., 2013; True.m.fl.,2019). De beskrev hur stigman försvann när de kom till länder där de kände sig hörda vilket bidrog till att de vågade prata om sin psykiska ohälsa och bad därefter om professionell hjälp och där kände de sig mindre svaga. Det innebar att de kände en befrielse då de fritt kunde kommunicera om sina mentala svagheter och be om hjälp (Djuretic m.fl., 2007).
Deltagarna nämnde också rädsla för att inte bli betrodda av sjukvårdpersonal när de berättar om de traumat de varit med om, de var även rädda att diskussioner kunde utlösa negativa känslor och minnen (Ganzini m.fl., 2013; Nina m.fl., 2009). På grund av bristande tillit och rädsla bad de sällan om professionell hjälp för att inte hens hemlighet skulle brytas och att alla skulle få reda på deras psykiska ohälsa och ”alla skulle känna till sitt mentala tillstånd”
(Djuretic m.fl., 2007; Possemato m.fl.,2018).
DISKUSSION
Diskussionen innehåller en metoddiskussion samt resultatdiskussion. Under metoddiskussion beskrivs metodens styrkor och svagheter. I resultatdiskussion diskuterades övergripande resultat och delar vilka problematiseras mot bakgrunden, den teoretiska referensramen med stöd av vetenskapliga studier samt författarnas tankar och reflektioner.
METODDISKUSSION
Att använda kvalitativa studier i föreliggande litteraturöversikt har givit en bred information och kunskap om hur patienter upplever kontakten med hälso- och sjukvården vid PTSD. Segesten (2017) lyfter fram att kvalitativa studier ger utförlig information om ämnet. Målet
med kvalitativa studier är att göra en djupdykning i specifika områden som är relaterade till individens attityder eller upplevelser vilket är en styrka i arbetet.
Författarna valde att tillämpa artiklar publicerade mellan år 2005-2021 som är både en styrka och en svaghet. Styrkan med denna begränsning var att hitta relevant och aktuell kunskap angående forskningsområdet medan en svaghet var att exkluderade artiklar publicerade före år 2005. Svagheten var att författarna kan ha missat innehållsrika artiklar som har publicerats innan 2005.
Peer reviewed artiklar som tillämpades i denna litteraturöversikt var en annan styrka då peer reviewed är en form av kvalitetsgranskning som säkerställer vetenskapliga studier som ska publiceras och har en hög kvalité (Friberg, 2017).
Samtliga vetenskapliga studier hittades via akademiska databaser med hög kvalité. Booleska söktermer tillämpas vid sökning av artiklar för att markera hur de utvalda söktermer ska kombineras med varandra krävs vilket var en styrka (Östlundh, 2017). För att skala bort irrelevanta vetenskapliga artiklar och framhäva lämpliga resultatstudier används sökord i akademiska databaser (Friberg, 2017). En kombination av ämnesord sökning och
fritextsökning resulterade till att författaren hittade relevanta studier som besvarade syftet. Artiklarna undersökte enbart vuxna patienter med PTSD och exkluderade ungdomar och barn vilket kan vara en svaghet. Svagheten i arbete var att författaren exkluderade barn och
ungdomar vilket betyder att man kan ha missat likheter och olikheter i sjukdomar hos samtliga åldrar. En ytterligare svaghet var att författarna inte fick en ökad kunskap om barn och ungdomarnas psykiska ohälsa.
Östlundh (2017) lyfter fram att majoriteten av akademiska databaser är baserade på engelska texter och detta är en utmaning för individen som inte har engelska som modersmål.
Författaren har inte engelska som första språk vilket anses som svaghet men att använda olika engelskspråkiga facklitteratur samt ett lexikon i handen underlättade sökningar. Författaren använde olika lexikon och webbplats för att möjliggöra sökningar vilket ansågs som en styrka. Skrivandet av litteraturöversikten granskades av både författarnas handledare samt kurskamrater vid grupphandledning för att öka kvalitet och säkerställa arbetet. Under arbetsgången har författarna till litteraturöversikten arbetat tillsammans för att nå målet, motiverat varandra och diskuterat för att undvika missuppfattningarna, vilket anses som en styrka.
RESULTATDISKUSSION
Resultatdelens diskuteras mot den teoretiska referensramen och nya vetenskapliga studier och mot bakgrunden.
Resultatet visade att sjukvårdpersonalens professionella bemötande har en central roll vid behandling av patienter med PTSD. Professionellt bemötande från vårdpersonal kan stärka individens väg till återhämtning och gör att individen återvinner sitt välbefinnande.
Tidvattenmodellen lyfter fram att relationen mellan patienter och sjukvårdpersonal handlar om det sjunkande skeppet och en trygg hamn. Med det sjunkande skeppet menas att patienten har tappat hoppet och behöver vägledning och stöd från sin omgivning framförallt från sjuk- vårdpersonal för att kunna återhämta sig, främja hälsa, får motivation att följa sin behandling och kunna uppleva välbefinnande igen. Patienten behöver lotsas till en trygg hamn och genomgå reparation, det vill säga rehabilitering som möjliggör att patienten kan återhämta sig från ett trauma. Resan kan fortsättas igen när skeppet är det helt igen och patienten har åter- vunnit sin hälsa (Barker & Buchanan-Barker, 2005).
Resultatet visade att om sjukvårdspersonal visar respekt för patienternas autonomi och integritet vilket är en förutsättning relaterad till återhämtning. En annan viktig faktor i denna kontext är att sjukvårdspersonal tillåter patienter att involveras i sin vård och kunna
tillsammans med varandra utföra vissa moment. I tidvattenmodellen betonas vikten
av patientens delaktighet i vården och att sjukvårdspersonal respekterar och visar hänsyn till patientens livsberättelse och livs erfarenhet (Barker & Buchanan-Barker, 2005).
Även Storm, Hausken och Mikkelsen (2010) betonar vikten av patients röst och delaktighet som avgörande faktorer som påverkar vård och behandling. Patienten måste kunna vara med och påverka vårdbeslutet. Om patienten berättar om sin livserfarenhet är det en hjälpmedel för återhämtning.
Sjukvårdspersonalen bör erbjuda en patientcentrerad vård samt ge patient möjlighet att vara delaktig i sin vård och på så sätt får patienten en känsla av att de är omgivna av äkta kärlek.
Kunskapsbrist hos sjukvårdpersonalen var ett hinder som påverkade vårdrelationen på ett negativt sätt som deltagarna nämnde i studien. Att sjukvårdpersonalen saknade tillräckligt kunskap om PTSD resulterade till en misstro och deltagarna valde att inte söka vård. Barker och Buchanan-Barker (2005) lyfter fram hur viktigt det är att sjukvårdpersonalen tillämpar senaste kunskap som är relaterade till patientens psykiska ohälsa. Individen har hamnat i ett
krisläge och behöver aktiv stöd gällande sin resa mot återhämtning, detta är inte möjligt om sjukvårdspersonal inte har tillräckligt kunskap. Patienten har tappat hoppet, har hamnat i desperat läge och behöver akut hjälp, utan professionell hjälp av sjukvårdspersonalen och anhöriga är detta omöjligt. En annan studie av De Jac, Norful och Larson (2016) lyfts fram att sjukvårdspersonal bör få bättre utbildning om hur ska dem bemöta patienter med
psykisk ohälsa på psykiatriska vårdavdelningar. Att ha bättre förståelse relaterade till
patienten samt tydliga riktlinje är det faktorer som hjälper patienterna att nå hälsa snabbare.
Individer som lider av PTSD har svårt att tala om för andra om deras mående samt känslor och just därför är det viktigt att samhället och sjukvårdspersonal har den kunskapen samt att våga ställa frågor på ett sätt som inte drabbar individen av sekundär trauma. I vårt resultat framgick det att vårdrelation har en koppling till en trygg miljö och tillit. Att skapa en bra relation till sjukvårdspersonalen ger även hopp om en god behandling med ett gott
vårdresultat. När patienten känner sig hörd och betrodd kan även tryggheten öka hos
patienterna och kan därmed få de drabbade att känna lugn i sitt möte med sjukvårdspersonal.
Saultz och Albedaiwi (2004) har även beskrivit i deras studie att en kontinuitet och bra vårdrelation skapar patientnöjdhet. Vilket är en viktig aspekt i en återhämtningsprocess. Tidsbrist inom vården kan orsaka vårdsskada och försämrar vårdkvalitén och patientsäkerhet ökar, det kan leda till att man inte söker vård när man blir dålig på grund av misstron de har fått av sjukvårdpersonal. Tryggheten och tilliten byggs upp genom att skapa utrymme och tid för den drabbade, exempelvis att kunna erbjuda sjukvårdsrådgivning vid behov istället för broschyrer. Det är viktigt att vid mötet med sjuka patienter ska man ha förståelse av det tragiska de drabbade har gått igenom, samt ha en ömsesidig relation och visa de respekt genom att lyssna på dem och visa att deras livsberättelse är en del av deras behandling. Barker och Buchanan-Barker (2005) har också tryckt på hur viktigt det är att livserfarenhet samt livsberättelser ska vara i fokus för omvårdnaden och inte symptom för att därefter främja deras hälsa. Denna typ av behandling ger patienten viljan att söka vård, att kunna öppna sig och prata om sitt förflutna samt om de tragiska trauman man gått igenom.
En annan faktor som påverkade deltagarna negativt under behandling var att
sjukvårdspersonal inte hade tillräckligt med tid att tillbringa med patienterna. Tidsbrist tillsammans med långa väntetider kan leda till att deltagarna upplever ett oprofessionellt bemötande samt sämre vård. Gustin och Skärsäter (2019) beskriver att omvårdnadspersonal
inom psykiatri bör förmedla förståelse och empati, acceptera patientens personlighet, ge stöd, vara närvarande och tillgängliga, vara genuina, främja jämlikhet, visa respekt och bibehålla tydliga gränser.
Det är betydelsefullt för patienten att sjukvårdspersonal ser helheten och inte bara symptom. Jensen, Johanson, Kastrup, Krasnik och Norredam (2019) beskrev i sin studie att en avsaknad av och ingen korrekt uppföljning gör att patienterna inte känner sig bekväma med att söka vård. De patienterna hade uppskattat mer kontinuitet samt en konkret rådgivning istället för broschyrer. Bristen som pågår inom vården kan leda till att många personer inte får den hjälp de behöver i tid och det kan leda till andra konsekvenser. Det bidrar dessvärre till ett
mörkertal av dessa personer. Även tidsbrist samt diskontinuitet kan påverka samhället negativt. En stressig arbetsdag för sjukvårdspersonal eller bristande uppföljning kan leda till att de sjuka inte vågar söka vård, konsekvenserna blir stora genom att de lever med en ständig smärta som kan leda till andra fysiska eller psykiska besvär som påverkar deras vardag.
Resultatet visade att deltagarna vägrade att söka hjälp på grund av olika anledningar i form av oro, rädsla och stigmatisering. De var rädda att bli sedda med en etikett som resulterar till negativa konsekvenser. Med negativa konsekvenser menade de att diagnosen PTSD påverkade deras privata liv, arbetskarriär samt en negativ syn av samhälle.
I resultatet framträdde att samhällets syn var en av viktigaste aspekter för att deltagarna inte sökte vård. Priebe m.fl. (2009) lyfte fram att individer med obehandlade krigsrelaterade PTSD har högt risk att ha PTSD efter den traumatiska händelsen. Dessa individer behöver extra vård vilket leder till stora vårdkostnader och påverkar samhället i stort sätt. Att vårda dessa
individer kräver extra resurser exempelvis att göra olika undersökningar och hantera väntetiderna, vilket i sin tur resulterar till negativa konsekvenser som bland annat stora kostnader för sjukvården och hög arbetsbelastning.
Att kunna hantera och acceptera PTSD sjukdomen helt själv och veta att det inte går att bota var en annan utmaning som framkom under litteraturöversiktens resultat. Men efter
att deltagarna upptäckte att dem inte var ensamma och att det finns andra individer med liknande symptom var det ett positivt tecken att söka vård och hitta en lösning till deras psykiska problem.
En del av deltagarna nämnde att stigmatisering resulterade till att de minimerade eller slutade att ta sina läkemedels användning utan att rapportera till sjukvårdpersonalen. I
världsdomänen. Självdomänen handlar om hur patienten hanterar sin sjukdom, det vill säga PTSD, andra domänen kan tolkas som sjukvårdpersonalen och andra insatser som finns runt och omkring patienten på vägen till återhämtning och sist och inte minst världsdomänen, d.v.s. patienten reflekterar på sin ändamålsenligt och sjukhälsotillstånd (Barker & Buchanan-Barker, 2005).
Enligt tidvattenmodellen har sjukvårdpersonalen ansvaret att hjälpa patienten som lider av stigma. Stigma är en del av patientens livsvärld och är en uppfattning av lidande, sjukdomen och hälsa. Dahlberg och Segesten (2010) beskriver att livsvärlden har ingen egen existens och är svår att urskilja med sinnena som präglas av både rum och tid. Patienten med PTSD har olika uppfattning av sin verklighet och dessa individer upplever PTSD som en del av sin livsvärld. Sjukvårdpersonalen bör skapa en professionell relation med patienten, utifrån hens behov samt skapa ett empatiskt förhållningsätt får att minska sårbarhet och öka
välbefinnande. Patientfokus i en vårdvetenskaplig mening innebär att livsvärld är en grund för patienterna och på så sätt kan sjukvårdspersonalen balansera mellan frihet och sårbarhet. Med livsvärld som grund kan sjukvårdpersonalen återställa livskraften i patientens vardagliga liv där hens livsmening är invävd (Dahlberg & Segesten, 2010)
I en vetenskaplig studie av Boyd, Katz, Link och Phelan, (2010) som undersökte hur stigma kan påverka individens personliga kontakt med psykiatrisk vård visade studien hur personer med psykiska ohälsa kan bli dömd av sin omgivning och därmed hur individen känner sig mindervärdig. Deltagarna hade olika psykiska sjukdomar i form av schizofreni och schizoaffektivt syndrom. Detta resultat visar att sjukvårdspersonalen har en central roll för att kunna övertyga och hjälpa patienten för att dem inte ska känna sig ensamma. Detta är det möjligt genom att erbjuda olika samtalsterapi med andra patienten som har likadana hälsoproblem.
Resultatet visade att stigmatisering kring självkänslan minskar om patienten ser att andra individer i samhället också har PTSD. Studiens resultat visade även att deltagarna upplevde att de inte blev betrodda och att ingen tagit dem på allvar vilket ledde till mer oro och stigma. Bryngelson, Asberg, Nygren, Jensen, och Mittendorfer-Rutz, (2013) undersökte sambandet mellan olika långvarig psykiatriska sjukdomar som leder till somatiska sjukdomar. Precis som litteraturöversiktens resultat, lyfte studien att långvariga psykiska sjukdomar bör tas på allvar, i annat fall resulterar det till nya sjukdomar i form av cancer eller
KLINISKA IMPLIKATIONER
Den aktuella litteraturöversikten visade hur viktig en kontinuerlig vårdkontakt är för
patienterna. En kontinuitet i vården för patienter innebär att ha en kontaktperson som de kan ha förtroende för. Det gör att patienter kan öppna sig mer varje gång samt att deras besvär bekräftas av sjukvårdspersonalen. En kontinuerlig vårdkontakt resulterar till en ökad trygghet och ansvarstagande därav kan patienten spara tid och resurser. Upplevelser vid byte av
vårdgivare har stor betydelse och en god kontinuerlig vårdrelation är önskvärd för både sjukvårdspersonal och patienter. Patientcentrerad vård samt kontinuerlig vårdrelation leder till patientsäkerhet och gör att patienten undviker att hamna mellan olika vårdenheter. Enligt studierna framkom det att svensk sjukvård har brister i patientkontinuitet, vilket lett till problem som bör åtgärdas. Dessa åtgärder innebär att patienten bör ha en kontaktperson och inte träffa olika sjukvårdspersonal.
Närstående är de närmaste anhöriga till patienter spelar en viktig roll i patientens behandling och återhämtning. Patienterna så väl som anhöriga måste få ett professionellt bemötande som resulterar till trygghet och tillit. Vårdtillgänglighet är en viktig aspekt som ger patienterna tid att uttrycka sina känslor samt återberätta de traumatiska händelser de upplevt.
Att vara anhörig till en person som lider av psykisk ohälsa kan påverka den anhöriga negativt. Som anhörig behöver man få prata om sina känslor med berörd personal som är insatta i patientens fall. Det stöd som anhöriga kan få av sjukvårdspersonal gör att de personligen inte hamnar i depression och kan våga kontakta sjukvården vid behov.
FÖRSLAG FORTSATT FORSKNING
Ytterligare studier behövs för att undersöka specifikt asylsökandes upplevelser av sjukvården vid PTSD. Majoriteten av asylsökande vågar inte söka vård vid minsta symtom. Det finns olika anledningar till varför asylsökande inte söker vård vid psykiska besvär i ett främmande land som exempelvis språksvårigheter, tabun, kulturella skillnader samt ekonomiska skäl. En fortsatt studie om kvinnors upplevelser vid PTSD skulle också vara av intresse. Att upptäcka symtom och utforska anledningar kan förhindra framtida depressioner samt minimera psykisk ohälsa hos kvinnor. Litteraturöversiktens resultat visade att om psykiska sjukdomar inte tas på allvar kommer det att resultera till somatiska sjukdomar.
SLUTSATS
I resultatet framkom det att ett gott bemötande hjälper patienter med PTSD till en bättre livskvalité. För att bidra till en lyckad återhämtningsprocess är det viktigt att
sjukvårdspersonal arbetar utifrån ett helhetsperspektiv och har god kunskap samt förståelse för de drabbade. Resultatet visade att vårdtillgänglighet var en viktig del i
återhämtningsprocessen för patienter med PTSD. Genom tillgänglighet och respektfull kommunikation samt patientens delaktighet kan vård och behandling vid PTSD påverkas positivt. Patienterna får en ökad trygghet, tillit och förtroende för vården. Ett gott och
professionellt bemötande bidrar även till en minskning av sårbarhet och lindrar lidandet samt gynnar hälsan medan ett oprofessionellt bemötande resulterar till att patienter kan tappa sin tro till vårdaren och därav inte söka vård.
REFERENSFÖRTECKNING
*artikel inkluderad i resultatet* Ajdukovic D, Ajdukovic D, Bogic M, Franciskovic T, Galeazzi GM, Kucukalic A, LecicTosevski D, Schützwohl M, Priebe S. (2013). Recovery from posttraumatic stress symptoms: a qualitative study of attributions in survivors of war. PLOS ONE 8(8): e70579. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0070579
Allgulander, C. (2014). Klinisk psykiatri. (3., uppl.) Lund: Studentlitteratur. American Psychiatric association. (2021). What Is Posttraumatic Stress
Disorder? Hämtad 2021-04-15 från: https://www.psychiatry.org/patients-families/ptsd/what-is-ptsd
Barker, P. & Buchanan-Barker, P. (2005). The tidal model: a guide for mental health professionals. London: Routledge.
Bisson, J. I., Roberts, N. P., Andrew, M., Cooper, R., & Lewis, C.
(2013). Psychological therapies for chronic post-traumatic stress disorder (PTSD) in adults. The Cochrane database of systematic reviews, 2013(12), CD003388.https:/ /doi.org/10.1002/14651858.CD003388.pub4
* Bovin, M. J., Miller, C. J., Koenig, C. J., Lipschitz, J. M., Zamora, K. A., Wright, P. B., Pyne, J. M., & Burgess, J. F. (2019). Veterans' experiences initiating VA-based mental health care. Psychological services, 16(4), 612–620.
https://doi.org/10.1037/ser0000233
Boyd, J. E., Katz, E. P., Link, B. G., & Phelan, J. C. (2010). The relationship of multiple aspects of stigma and personal contact with someone hospitalized for mental illness, in a nationally representative sample. Social psychiatry and psychiatric
epidemiology, 45(11), 1063–1070. https://doi.org/10.1007/s00127-009-0147-9 Bryngelson, A., Asberg, M., Nygren, A., Jensen, I., & Mittendorfer-Rutz, E. (2013).
All-Cause and All-Cause-Specific Mortality after Long
Term Sickness Absence for Psychiatric Disorders:A Prospective Cohort Study. PloS one, 8(6), e67887. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0067887
Dahlberg, K. & Segesten, K. (2010). Hälsa och vårdande: i teori och praxis. (1. utg.) Stockholm: Natur & kultur.
De Jacq, K., Norful, A. A., & Larson, E. (2016). The Variability of Nursing Attitudes Toward Mental Illness: An Integrative Review. Archives of psychiatric nursing, 30(6), 788– 796. https://doi.org/10.1016/j.apnu.2016.07.004
* Djuretic T, Crawford MJ, & Weaver TD. (2007). Role of qualitative research to inform design of epidemiological studies: a cohort study of mental health of migrants from the former Yugoslavia. Journal of Mental Health, 16(6), 743–755.
https://doi-org.esh.idm.oclc.org/10.1080/09638230701496394
Elias, A., & Paradies, Y. (2016). Estimating the mental health costs of racial
discrimination. BMC public health, 16(1), 1205. https://doi.org/10.1186/s12889-016-3868-1
Every-Palmer, S., Flewett, T., Dean, S., Hansby, O., Colman, A., Weatherall, M., & Bell, E. (2019). Eye movement desensitization and reprocessing (EMDR) therapy for
posttraumatic stress disorder in adults with serious mental illness within forensic and rehabilitation services: a study protocol for a randomized controlled
trial. Trials, 20(1), 642. https://doi.org/10.1186/s13063-019-3760-2
Friberg, F., (2017). Att göra en litteratursöversikt. I Friberg, F.
(Red), Dags för uppsats: Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (3. uppl. ). Lund: Studentlitteratur.
* Ganzini, L., Denneson, L. M., Press, N., Bair, M. J., Helmer, D. A., Poat, J., & Dobscha, S. K. (2013). Trust is the basis for effective suicide risk screening and assessment in veterans. Journal of general internal
medicine, 28(9),12151221. https://doi.org/10.1007/s11606-013-2412-6
* Haun, J. N., Duffy, A., Lind, J. D., Kisala, P., & Luther, S. L. (2016). Qualitative Inquiry Explores Health-Related Quality of Life of Female Veterans WithPost-Traumatic Stress Disorder. Military medicine, 181(11), e1470–
e1475.https://doi.org/10.7205/MILMED-D-16-00064
Heir, T., Bonsaksen, T., Grimholt, T., Ekeberg, Ø., Skogstad, L., Lerdal, A., & Schou-Bredal, I. (2019). Serious life events and post-traumatic stress disorder in the
Norwegian population. BJPsych open, 5(5), e82. https://doi.org/10.1192/bjo.2019.62
Jensen, N. K., Johansen, K. S., Kastrup, M., Krasnik, A., & Norredam, M. (2014). Patient experienced continuity of care in the psychiatric healthcare system-a study including immigrants, refugees and ethnic danes. International journal of environmental research and public health, 11(9), 9739–
9759. https://doi.org/10.3390/ijerph110909739
Kadak, M. T., Nasıroğlu, S., Boysan, M., & Aydın, A. (2013). Risk factors predicting posttraumatic stress reactions in adolescents after 2011 Van
earthquake. Comprehensive psychiatry, 54(7), 982–990.
https://doi.org/10.1016/j.comppsych.2013.04.003
Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I M. Henricson (Red), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s. 59-80). Lund: Studentlitteratur. Lundin, T. (1995). Stressreaktioner och psykiskt trauma – Diagnostik och behandling. Helsingborg: Rhone-Poulenc Rorer. Mindler. (2021). PTSD
Molin, J. (2019). I Skärsäter, I., & L.W,Gustin (Red.), Omvårdnad vid psykisk ohälsa–på grund nivå: Intraktioner I vardagslivet inom psykiatrisk heldygnsvård( 3.Uppl., s569-583).Lund: Studentlitteratur
* Murphy, D., Hunt, E., Luzon, O., & Greenberg, N. (2014). Exploring positive pathways to care for members of the UK Armed Forces receiving treatment for PTSD: a
qualitative study. European journal
of psychotraumatology, 5,10.3402/ejpt.v5.21759. https://doi.org/10.3402/ejpt.v5.217 59
National Center for Ethics in Health Care. (2008). Should veterans with a diagnosis of post-traumatic stress disorder be considered a vulnerable population for the purpose of applying guidelines for the protection of human subjects in research?: Washington, DC: Veterans Health Administration, National Center for Ethics in Health Care. Från
https://www.ethics.va.gov/docs/net/PTSD_Work_Group-Vulnerable_Populations_Research_20081001.pdf
* Possemato, K., Wray, L. O., Johnson, E., Webster, B., & Beehler, G. P. (2018). Facilitators and Barriers to Seeking Mental Health Care Among
Primary CareVeterans With Posttraumatic Stress Disorder. Journal of traumatic stress, 31(5), 742–752. https://doi.org/10.1002/jts.22327
Priebe, S., Matanov, A., Janković Gavrilović, J., McCrone, P., Ljubotina, D., Knezević, G., Kucukalić, A., Francisković, T., & Schützwohl, M. (2009). Consequences of untreated posttraumatic stress disorder following war in former Yugoslavia:
morbidity, subjective quality of life, and care costs. Croatian medical journal, 50(5), 465–475. https://doi.org/10.3325/cmj.2009.50.465
Psykologiguiden (2010), Kognitiv beteendeterapi (KBT). Hämtad 19:e April 2021 från
https://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/fa-hjalp/olika-behandlingsmetoder/kbt
Sandman, L. & Kjellström, S. (2013). Etikboken: etik för vårdande yrken. Lund: Studentlitteratur
Sareen J. Posttraumatic stress disorder in adults: impact, comorbidity, risk factors, and treatment. Can J Psychiatry. 2014 Sep;59(9):460-7. doi:
10.1177/070674371405900902. PMID: 25565692; PMCID: PMC4168808.
Saultz, J. W., & Albedaiwi, W. (2004). Interpersonal continuity of care and patient satisfaction: a critical review. Annals of family medicine, 2(5), 445– 451. https://doi.org/10.1370/afm.91
* Sayer, N. A., Friedemann-Sanchez, G., Spoont, M., Murdoch, M., Parker, L. E., Chiros, C., & Rosenheck, R. (2009). A qualitative study of determinants of PTSD treatment initiation in veterans. Psychiatry, 72(3), 238–255.
https://doi.org/10.1521/psyc.2009.72.3.238
