Rapport 2 − 2006
Nyckelhålet för
spannmålsprodukter
Nyckelhålet för spannmålsprodukter
Fakta som legat till grund för bedömningen och fastställandet
av villkoren för ”hög halt kostfiber” i den nya föreskriften
om nyckelhålsmärkningen (LIVS 2005:9)
Innehållsförteckning
Sammanfattning 5 Bakgrund 6
Den nya föreskriften blir till 6
Viktiga förändringar jämfört med tidigare regler 7
Avgränsning 7
Nyckelhålsmärkningen 1989 8
Spannmålsgruppen 8
Förslaget till nya kriterier våren 2004 9
Remissförslaget: Både kostfiber och fullkorn! 9
Remissvar: Kriterier för kostfiber alternativt fullkorn 11
Ett kriterium räcker 12
Kostfiber 12
Hög halt kostfiber 12
Begreppet fiberrik 13
Arbetet inom Codex och EU 13
Analysmetoden avgörande för definitionen av kostfiber 14
Fullkorn 15
Standard 1982 15
Quid för fullkorn införs 2003 15
Rik på fullkorn – nytt begrepp våren 2004 16
Avslutande kommentar 19
Referenser 20 Tabell 1. Översikt: aspekter som diskuteras i rapporten vad gäller 8
kostfiber och fullkorn.
Tabell 2. Villkoren för andelen fullkorn alternativt fiberinnehåll i 9 föreskriften SLVFS 1989:2.
Tabell 3. Livsmedelsverkets remiss den 4 juni 2004 angående nya regler för 10 nyckelhålsmärkningen. Villkor som föreslogs för grupperna mjukt bröd, hårt bröd, pastaprodukter, frukostflingor/müsli,
gröt och vällingpulver.
Tabell 4. Utdrag från remissvar angående villkor för 11 ”kostfiber och/eller fullkorn”.
Tabell 5. Fibernivåer uttryckt i g/MJ (g/100 g) i olika dokument. 19
Sammanfattning
Nyckelhålsmärkningen har sin vetenskapliga bas i Nordiska Näringsrekommen-dationer (NNR). Utifrån rönen i NNR föreslog Livsmedelsverket i sin remiss om den nya nyckelhålsmärkningen att såväl mängden kostfiber som andelen fullkorn skulle gälla som villkor. Man skulle alltså – till skillnad från föreskriften från 1989 – nu knyta ihop kriterierna för kostfiber och fullkorn och inte längre kunna nyttja alternativa kriterier.
Av fem remissvar från Livsmedelsbranschen framgår mycket tydligt att ingen organisation ville knyta ihop kriterierna kostfiber och fullkorn. ICA, Svensk Dagligvaruhandel och SNF Swedish Nutrition Foundation förordade en fort-sättning med två alternativ, dvs. kostfiber eller fullkorn. Sveriges Bagare & Konditorer ansåg ”att det ska räcka med att ett av kriterierna fullkorn eller kost-fibrer ska vara uppfyllda för att kunna använda nyckelhålsmärkning”, vilket stöddes av Li. Utifrån dessa synpunkter började Livsmedelsverket tänka om. Varför ska man då ha (kvar) två kriterier? Om det finns alternativa kriterier kan en producent välja ”det som passar bäst”. Det har sedan 1989 inte varit – och det kan inte bli ”tvingande” att en spannmålsprodukt ska innehålla en viss mängd fullkorn för att nyckelhålsmärkas – om man inte kopplar villkoren. Det borde alltså räcka med ett kriterium. Arbetet som bedrivs inom Codex och EU talade för att kriteriet är kostfiber.
• kostfiber är ett näringsämne
• kostfiber ingår i näringsvärdesdeklarationen
• nyckelhålet är ett näringspåstående och kopplas till ett näringsämne • varumärket nyckelhålet är registrerat för hög halt kostfiber
• kostfiber (inte fullkorn) används inom EU och Codex
Livsmedelsverket ställer sig positiv till att framöver diskutera fullkorn i samband med att den nya EU-förordningen om närings- och hälsopåståenden träder i kraft.
Underlaget till denna rapport presenterades för expertgruppen för kost- och hälsofrågor den 9 november 2005 (version 1). I denna rapport har endast smärre språkändringar gjorts jämfört med version 1.
Bakgrund
Den nya föreskriften blir till
Den nya föreskriften för nyckelhålsmärkningen ”Livsmedelsverkets föreskrifter om användning av viss symbol;” trädde i kraft den 1 juni 2005 (LIVS 2005:9). I september 2003 meddelade Livsmedelsverket vid ett möte med expertgruppen för kost- och hälsofrågor att man hade för avsikt att göra en översyn av före-skriften om nyckelhålsmärkning (protokoll nr 20). Händelseförloppet från mars 2004-1 juni 2005 visas i bilaga 1.
Arbetet med att revidera föreskriften började i mars 2004. Ett förslag skulle finnss färdigt i början av hösten samma år. Under våren 2004 inbjöds represen-tanter för konsumentorganisationer, konsumentforskare, hälsoinformatörer, livsmedelsindustrin, detaljhandeln och restaurangbranschen för diskussion. Fyra hearings ägde rum. Många synpunkter kom fram om hur nyckelhålsmärkningen skulle kunna förändras vad gällde livsmedelsgrupper och olika villkor.
En remiss arbetades fram och presenterades för expertgruppen för kost- och hälsofrågor som hade möte den 2 juni 2004. Remissen skickades ut den 4 juni till ett 35-tal instanser, bl.a. till expertgruppernas ledamöter.
Remissvaren behandlades under hösten och flera kontakter togs med bl.a. flera företrädare för spannmålsbranschen. Livsmedelsverkets styrelse beslutade den 12 oktober om att en ny föreskrift för nyckelhålet skulle skickas till EU-kommis-sionen den 3 november 2004 för notifiering. De 24 andra medlemsländerna skulle nu kunna lägga synpunkter på förslaget, i första hand senast den 21 februari 2004. Spanien inkom med synpunkter och notifieringsprocessen för-ängdes till den 20 maj. Den 23 maj beslutade Livsmedelsverket att den nya föreskriften skulle träda i kraft den 1 juni 2005 (LIVSFS 2005:9), se bilaga 1.
Viktiga förändringar jämfört med tidigare regler
• Nya villkor för vissa produktgrupper vad gäller fettkvalitet (innehållet av mättade fettsyror och transfettsyror), innehållet av sockerarter (mono- och disackarider) och innehållet av salt (natrium).
• Skärpta villkor för fetthalten för vissa produktgrupper, t.ex. för köttprodukter. • Ny sortenhet för ”hög halt kostfiber” i spannmålsgruppen
• Nya villkor för portionsförpackad färdigmat och soppor gällande minimi- och maximinivåer för energivärdet per portion. Portionsförpackad färdigmat måste även innehålla 80 g grönsaker eller frukt och bär per portion.
• Flera nya produktgrupper inkluderades, t.ex. magra köttdetaljer, fisk (mager såväl som fet) fiskprodukter, frukt/bär samt potatis, rotfrukter, ärtor, bönor och andra grönsaker, vegetabiliska alternativ till mejeri- och köttprodukter, soppor samt en grupp för pajer/piroger/pizzor.
Avgränsning
I denna rapport diskuteras olika aspekter och faktorer som beaktades och som låg till grund för fastställandet av villkoren vad gäller ”kostfiber och/eller fullkorn” för spannmålsgruppen i den nya föreskriften, se tabell 1.
I rapporten diskuteras inte den vetenskapliga dokumentationen bakom de olika fysiologiska effekter som innehållet av kostfiber, olika kostfiberkomponenter och/eller fullkorn kan bidra med. Rapporten fokuserar på de överväganden som gjordes för fastställande av kriterienivåer och sortenhet för ”kostfiber och/eller fullkorn” för de olika spannmålsgrupperna. De andra villkoren för dessa grupper, som blev resultat av revideringen, diskuteras inte i heller i rapporten (halten fett, sockerarter och salt). De överväganden som gjordes för villkoren för de nitton andra livsmedelsgruppernas innehåll av fett, socker, salt samt fettkvalitet diskuteras inte heller i denna rapport.
Tabell 1. Översikt: aspekter som diskuteras i rapporten vad gäller kostfiber och fullkorn.
______________________________________________________________________________
Kostfiber Fullkorn
* Sortenheter * Sortenheter
* Nyckelhålsmärkning 1989:2 * Standard SLVFS 1982:14 Alternativt kriterie: kostfiber Definitioner av ”spannmål,
fullkornsmjöl och fullkorn”
* Näringsvärdesdeklaration 1993:21 * Nyckelhålsmärkning 1989:2 Definitioner: ”innehåller kostfiber, fiberrik” Alternativt kriterium: andel
fullkornsmjöl av spannmålsbasen
* Kostfibermetodik i 1993:21 * Quid 2003 - EU
AOAC-metoden enl. Prosky, dispens för inulin 1999 Definitionen av fullkorn togs bort och ersattes av QUID
* Codex-arbete sedan 1990-talet * Ny definition fullkorn april 2004
Definition, metodik, fibernivåer Livsmedelsbranschen inför nya begrepp ”rik på fullkorn”, ”innehåller fullkorn” i egenåtgärdsprogrammet i samband med ett nytt
hälsopåstående om hjärtsjukdom
* EU: ny förordning om närings- och hälsopåståenden * 2005
Fibernivåer Nya symboler för ”fullkorn”
lanseras av olika producenter * Nyckelhålsmärkning 2005:9
Kriterium: Hög halt kostfiber
______________________________________________________________________________
Nyckelhålsmärkningen 1989
Nyckelhålsmärkningen infördes 1989. Paragraf 1 lyder: ”Märkning av förpackade livsmedel med en symbol som framhåller låg halt av fett, socker eller salt eller hög halt av kostfiber får ske endast i fråga om sådana livsmedel som anges i
bilaga till denna kungörelse och som uppfyller de villkor som anges där.”
(SLVFS 1989:2). Spannmålsgruppen
Tabell 2 visar de villkor som fanns för fullkorn och fiberinnehåll i föreskriften 1989:2. För grupperna A-C fanns alternativa kriterier men för grupp D endast ett kriterium (utifrån andel fullkorn). En standard fanns sedan 1982 vad gällde definitionen på fullkornsmjöl och fullkorn (SLVFS 1982:14) och denna låg till grund för kriterierna. För gruppen A (bröd m.m.) sänktes dock kravet på andelen
fullkornsmjöl jämfört med standarden - ”minst hälften av spannmålsbasen” istället för ”minst 2/3 av spannmålsbasen”, vilket kunde göras enligt §16 (Torelm 1988).
Tabell 2. Villkoren för andelen fullkorn alternativt fiberinnehåll i föreskriften SLVFS1989:2.
__________________________________________________________________
Alternativ 1-3 fullkorn alternativt kostfiber
1a 1b 2 3
andel andel g/TS g/100g
Grupp A-D
______________________________________________________________________________
A. Bröd, kex, skorpor och pastaprodukter 1/2 - 7 -
B. Frukostflingor 2/3 - 9 -
C. Mjöl, flingor och gryn av spannmål - 100 % 11
D. Välling och gröt (ej barnmat) 2/3 - - -
__________________________________________________________________
1a. Andel x av spannmålsbasen skabestå av fullkornsmjöl, däri inberäknat förekommande hela korn eller krossade eller klippta hela korn
1b. Varan ska uteslutande tillverkas av spannmål och innehålla alla de beståndsdelar av sädeskornet som omslutes av fruktskalet med fruktskalet inbegripet
2. Kostfiberhalten skavara x g per 100 g eller högre beräknad på torrvikten. 3. Kostfiberhalten i g/100 g, dvs. färskvikt.
__________________________________________________________________
Förslaget till nya kriterier våren 2004
Remissförslaget: Både kostfiber och fullkorn!
Nyckelhålsmärkningen har sin vetenskapliga bas i Nordiska Näringsrekommen-dationer (NNR). I den nyligen publicerade fjärde upplagan av NNR framhålls betydelsen av fullkorn (whole grain) för att minska risken för hjärtkärlsjukdomar och andra kroniska sjukdomar. Fullkornsprodukter bidrar med näringsämnen som kalium, magnesium, vitamin E, folat och andra biologiskt aktiva ämnen (fenoler, lignin och fytosteroler) (NNR 2004).
Utifrån dessa rön föreslog Livsmedelsverket i sin remiss om den nya nyckelhåls-märkningen att såväl mängden kostfiber som andelen fullkorn skulle gälla som villkor (tabell 3). Man skulle alltså – till skillnad från föreskriften från 1989 – nu knyta ihop kriterierna för kostfiber och fullkorn och inte längre kunna nyttja alternativa kriterier.
Tabell 3 visar de villkor som föreslogs för grupperna mjukt bröd, hårt bröd, pasta-produkter, frukostflingor/müsli, gröt och vällingpulver. För samtliga grupper före-slogs samma nivå för fullkorn, nämligen >38 % fullkorn beräknad på torrsubstan-sen (TS). Denna sortenhet används så att man kan jämföra olika
spannmålsproduk-ter oberoende av deras varierande vattenhalt. Värdet >38 % fullkorn beräknad på TS motsvarar för mjukt bröd 25 g fullkorn/100 g, hårt bröd 40 g fullkorn/100 g, pastaprodukter 12 g fullkorn/100 g, frukostflingor/müsli 34 g fullkorn/100 g och vällingpulver 34 g fullkorn/100 g.
Det föreslagna värdet för halten kostfiber uttrycktes i ”g kostfiber per 100 g”, och var för respektive grupp ”minst 6, 8, 6, 8 och 8 g kostfiber per 100 g”. Denna sort-enhet används i näringsvärdesdeklarationer.
För gruppen ”mjöl, flingor och gryn av spannmål” föreslogs antingen 100 % full-korn eller kostfiber minst 11 g/100 g, dvs. samma värden som fanns i 1989:2.
Tabell 3. Utdrag från Livsmedelsverkets remiss den 4 juni 2004 angående nya regler för
nyckel-hålsmärkningen. Villkor som föreslogs för grupperna mjukt bröd, hårt bröd, pastaprodukter, frukostflingor/müsli, gröt och vällingpulver.
Livsmedel Villkor Kommentar 22. Mjukt bröd kostfiber minst 6 g/100g Krav på både fullkorn och kostfibrer
fullkorn minst 25 g/100g 1 Kriterier i g/100 g istället för fetthalt höst 5 g/100 g g per torrsubstans natriumhalt högst 500 mg/100 g Natriumgräns införd
tillfört socker högst 5 g/100g Gräns för tillfört socker införd
23. Hårt bröd kostfiber minst 8 g/100 g Krav på både fullkorn och kostfibrer fullkorn minst 40g/100 g 1 Kriterier i g/100 g istället för fetthalt höst 5 g/100 g g per torrsubstans natriumhalt högst 500 mg/100 g Natriumgräns införd
tillfört socker högst 5 g/100g Gräns för tillfört socker införd
24. Pastaprodukter * kostfiber minst 6 g/100 g Kriterier i g/100 g istället för fullkorn minst 12 g/100 g 1 g per torrsubstans
fetthalt höst 5 g/100 g Krav på både fullkorn och kostfibrer natriumhalt högst 200 mg/100 g Natriumgräns införd
socker inte tillfört Gräns för tillfört socker införd
25. Frukostflingor kostfiber minst 8 g/100 g Kriterier uttryckt i färskvikt istället
och müsli fullkorn minst 34 g/100 g 1 för per torrsubstans
fetthalt höst 5 g/100 g Krav på både fullkorn och kostfibrer natriumhalt högst 500 mg/100 g Natriumgräns införd
tillfört socker högst 5 g/100 g Gräns för tillfört socker ersätter totala mono- och disackarider
26. Mjöl, flingor Antingen 100 % fullkorn -
och gryn av spannmål eller kostfibrer minst 11 g/100 g
27. Välling och gröt kostfiber minst 8 g/100g Krav på både fullkorn och kostfibrer
(ej barnmat); pulver fullkorn minst 34 g/100g 1 Natriumgräns införd fetthalt höst 5 g/100 g Gräns för tillfört socker införd natriumhalt högst 500 mg/100 g
tillfört socker högst 5 g/100 g
* färska produkter och produkter tillredda enligt tillverkarens anvisningar
1
Remissvar: Kriterier för kostfiber alternativt fullkorn!
Ett 30-tal remissvar kom in, även från andra instanser än de som fanns på sänd-listan. I fem remissvar fanns synpunkter på kopplingen mellan kostfiber och fullkorn. I flera remissvar framgick att man ville samordna nyckelhålskriterierna för fullkorn med de nyligen fastställda kriterierna för att använda hälsopåståenden om sambandet mellan fullkorn och hjärtsjukdom, som fastlagts av Livsmedels-branschen och SNF Swedish Nutrition Foundation i april 2004 (Sveriges Bagare & Konditorer 2004, EP 2004). I tabell 4 redovisas utdrag ur de remissvar som berör kopplingen mellan kostfiber och fullkorn för spannmålsgruppen. Av de fem remissvaren framgår mycket tydligt att ingen organisation ville knyta ihop krite-rierna kostfiber och fullkorn. ICA, Svensk Dagligvaruhandel och SNF förordade en fortsättning med två alternativ, dvs. kostfiber eller fullkorn. Sveriges bagare & konditorer ansåg ”att det ska räcka med att ett av kriterierna fullkorn eller kost-fibrer ska vara uppfyllda för att kunna använda nyckelhålsmärkning”, vilket stöddes av Li. Utifrån dessa synpunkter började Livsmedelsverket tänka om.
Tabell 4. Utdrag från remissvar angående villkor för ”kostfiber och/eller fullkorn”.
_____________________________________________________________________________
ICA: ”…Behåll möjligheten till nyckelhålsmärkning av fiberrik mat utan krav på koppling till
fullkorn…” (4 augusti 2004)
Livsmedelsföretagen (Li): ”…Li hänvisar till det svar som inkommer från Sveriges bagare
& konditorer”. Man frågar sig också: ”…Varför uttrycka kostfiberhalten i gram per 100 g när kriterierna för kostfiberpåståenden uttrycks i gram per 1000 kJ?…” (2 juli 2004, reviderad 18 augusti 2004).
SNF Swedish Nutrition Foundation1: ”…Fullkorn: Det finns idag starka skäl att knyta
nyckelhålet för spannmålsprodukter till fullkorn….Kostfiber: Möjligheten att basera
nyckelhålsmärkning på fiberinnehåll bör (därför) kvarstå som ett alternativ. …Sammanfattningsvis
föreslås följande krite-rier för spannmålsprodukter: Nyckelhålsmärkning ska kunna baseras på antingen fullkornsinnehåll eller på innehåll av kostfiber…” (5 augusti 2004).
Sveriges Bagare & Konditorer: ”Krav på både fullkorn och kostfibrer:
Vi anser att det bör räcka med att ett av dessa kriterier ska vara uppfyllt för att vi ska kunna använda nyckelhålet, eftersom vartdera kriteriet för sig är starkt nog ur näringssynpunkt. När det gäller kostfibrer så har det svenska folket nu har lärt sig att det är nyttigt med ett rikligt intag av kostfibrer och vi anser därför att vi ska fortsätta på den inslagna vägen. Branschen har också under en lång tid arbetat med att ta fram produkter anpassade utifrån detta, vilka nu genererar i en stor konsumtion av kostfibrer genom intag av denna typ av bröd. Vårt förslag är därför att det ska räcka med att ett av kriterierna fullkorn eller kostfibrer ska vara uppfyllda för att kunna använda nyckelhålsmärkning…” (14 juli 2004).
Svensk Dagligvaruhandel”…Regler för nyckelhålsmärkning av dessa*
spannmålsprodukter bör dessutom baseras på antingen fullkornsinnehåll eller på innehåll
av kostfiber….” (23 juli 2004) *(grupp 22-27 i remissen).
______________________________________________________________________________
1
SNF Swedish Nutrition Foundation(tidigare Stiftelsen Svensk Näringsforskning) bildades 1961 som ett forum mellan forskning och livsmedelsindustri. Av SNFs 40 medlemmar representerar de flesta företag och organisationer inom livsmedelsbranschen och några är läkemedelsföretag.
Ett kriterium räcker
Utifrån remissvaren ställde sig nu Livsmedelsverket frågan. Om livsmedels-branschen och SNF Swedish Nutrition Foundation inte önskar en nyckelhåls-märkning där man ”knyter ihop fullkorn med kostfiber” – varför ska man då ha (kvar) två kriterier? Om det finns alternativa kriterier kan en producent välja ”det som passar bäst”. Det har sedan 1989 inte varit – och det kan inte bli ”tvingande” att en spannmålsprodukt ska innehålla en viss mängd fullkorn för att nyckelhålsmärkas – om man inte kopplar villkoren. Det borde alltså räcka med ett krite-rium. Arbetet som bedrivs inom Codex och EU talade för att kriteriet är kost-fiber. Ytterligare aspekter i denna fråga utvecklas nedan.
Kostfiber
Hög halt kostfiber
I föreskriften Nyckelhålsmärkningen 1989:2 framgår, som nämndes ovan, att ”Märkning av förpackade livsmedel med en symbol som framhåller … hög halt
av kostfiber.”. Varumärket nyckelhålet är sedan 1989 registrerat för detta villkor
och en ändring av detta var inte aktuellt utifrån flera aspekter.
Fyra år efter reglerna om nyckelhålet kom föreskriften om näringsvärdesdeklara-tion (1993:21). I denna definieras ”näringspåstående” som ”varje framställning och budskap som påstår, antyder eller gör gällande att ett livsmedel har speciella näringsegenskaper vad beträffar den energi som det ger, ger i minskad eller ökad grad, eller inte ger, eller beträffande de näringsämnen som det innehåller, inne-håller i minskade eller ökade proportioner, eller inte inneinne-håller.” Vidare står det att ”näringsvärdesdeklaration är obligatorisk när näringspåstående förekommer i märkning eller presentation av ett livsmedel.” Deklaration av näringsämnen kan ske på två sätt, enligt grupp 1 eller 2:
”Grupp 1: energivärde, mängden protein, kolhydrat och fett.
Grupp 2 energivärde, mängden protein, kolhydrat, sockerarter, fett, mättat fett,
kostfiber och natrium.
Om ett näringspåstående görs för sockerarter, mättat fett, kostfiber eller natrium ska den information som lämnas anges enligt grupp 2.”
I anslutning till denna text finns allmänna råd med lydelsen ” Märkning med
symbol som Livsmedelsverket föreskriver i kungörelsen (SLVFS 1989:2) med föreskrifter och allmänna råd om användning av viss symbol som framhåller viss näringsmässig egenskap hos livsmedlet medför inte krav på näringsvärdes-deklaration vid saluhållande inom landet. Vid export kan emellertid mottagar-landet kräva att livsmedel som märkts med sådan symbol även märks med näringsvärdesdeklaration.”
Symbolmärkning med nyckelhålet är alltså ett näringspåstående, man påstår bl.a. att den nyckelhålsmärkta produkten ”innehåller hög halt kostfiber”, men enligt de allmänna råden behöver man inte deklarera mängden kostfiber – trots att symbol-märkningen användes. Livsmedelsverket har gjort bedömningen att de allmänna råden kommer att tas bort inom en nära framtid, eftersom en diskussion kommer igång om ett nytt EU-direktiv för näringsvärdesdeklaration och krav på en obliga-torisk sådan kommer att diskuteras. Antagligen kommer det därmed ställas krav på att man för nyckelhålsmärkta produkter måste deklarera innehållet av kostfiber, dvs redovisa en näringsvärdesdeklaration enligt grupp 2. Även enligt den nya förordningen om närings- och hälsopåståenden kommer man kräva att om närings-påståenden görs på t.ex. en förpackning krävs näringsvärdesdeklaration enligt grupp 2 (EU Jury 2005).
Redan idag finns näringsvärdesdeklaration på de flesta nyckelhålsmärkta spann-målsprodukter, men inte på alla. En del producenter använder näringsvärdesdek-larationen enligt grupp 1, dvs. deklarerar inte kostfiber. Från konsumentsynpunkt är det angeläget att kostfiber finns med i näringsvärdesdeklarationen. Så att man kan jämföra olika produkter.
Begreppet fiberrik
Under rubriken allmänna råd till §§ 8-10 definieras begreppen ”innehåller fiber” och ”fiberrik” till 2,5 g fiber/1000 kJ respektive 3,5 g fiber/1000 kJ (1993:21). Då dessa nivåer fastlades 1993 utgick man från livsmedelsindustrins egna rekommendationer om dessa begrepp som tidigare använts enligt SLIMs märk-ningsvägledning ”Märkning av färdigförpackade livsmedel” från 1987, 6:e uppl. (Torelm 1988).
Arbetet inom Codex och EU
Livsmedelsverket deltar i arbeten om kostfiber, dels inom Codex Alimentarius, dels inom EU.
Codexarbetet med kostfiber
Codex arbetar sedan november 2002 med kostfiber ur två aspekter: definition av begreppet ”kostfiber”, och analysmetodik för att olika kostfiberkomponenter. Syftet är att underlätta diskussioner för användningen av ”nutrition claims” (näringspåståenden) (Codex 2004). Sverige (Livsmedelsverket) har tillsammans med bl.a. Frankrike ingått i den arbetsgrupp som diskuterat dessa frågor. Frågorna kommer att tas upp igen vid ett Codexmöte i november 2005.
Codex har sedan i början av 1990-talet också diskuterat värden för närings-påståenden om kostfiber som innebär ”source of fibre” (innehåller kostfiber) och ”high fibre” (hög halt kostfiber). År 1995 föreslogs 3,6 g/MJ respektive 7,2 g/MJ som villkor och dessa nivåer är fortfarande under diskussion (Codex July 2005). Codexarbetet utförs enligt en stegprocedur och diskussionen om villkoren
befinner sig nu på den näst högsta nivån nr 7, som innebär att värdena kan komma att antas av Codex´ högsta beslutande organ, CAC, år 2006.
EU-arbetet med närings- och hälsopåståenden – och kostfiber
Inom EU diskuteras sedan 2003 en ny förordning för närings- och
hälsopåståenden där det i en bilaga finns förslag till villkor för fiberpåståenden ”source of fibre” och ”high fibre” (EU 2003), som bygger på Codexvärdena. Utifrån den diskussion som man tidigare haft vid olika Codexmöten, lämnade Sverige den 14 oktober 2004 muntliga synpunkter under ett
rådsarbetsgruppsmöte. De värden som Sverige föreslog för påståendet ”source of fibre” var 3,0 g/MJ och för ”high fibre”
4,5 g/MJ. Dessa värden är högre än de villkor som finns för motsvarande närings-påståenden i föreskriften om näringsvärdesdeklaration (SLVFS 1993:21), men alltså lägre än det förslag som Codex arbetar med (3,6 g/1000 kJ respektive 7,2 g/1000 kJ). Anledningen att Sverige föreslog lägre värden var bl.a. att man ska kunna beskriva även frukt och grönsaker som fiberrika.
Den 3 juni 2005 kom man fram till en politisk överenskommelse (version) om förordningen för närings- och hälsopåståenden (EU July 2005). Förslaget kommer att behandlas i en ny omgång i Europaparlamentet inom en nära framtid (Kristina Sjölin, personligt meddelande).
De kostfibervärden som Sverige presenterades på EU-mötena den 14 oktober 2004
och den 23 mars 2005 är samma värden som föreslogs gälla för spannmålsproduk-terna i den reviderade versionen för ny föreskrift för nyckelhålet. Livsmedels-verket styrelse beslutade om detta den 12 oktober 2004 och den nya föreskriften trädde i kraft den 1 juni 2005. Värdena i föreskriften 1993:21 gäller fortfarande, men kommer på sikt att ändras när den nya förordningen om påståenden börjar gälla (EU July 2005).
Analysmetoden avgörande för definitionen av kostfiber
Det finns ingen enhetlig definition av begreppet ”kostfiber” – frågan har debatt- erats och är relaterad både till fysiologiska aspekter och till den metodik som används vid analys av en kostfiberfraktion (NNR 2004, Spiller 2001).
I föreskriften om näringsvärdesdeklarationen beskrivs kostfiber och den metodik man ska användas som ”kostfiber, ätligt material som inte kan brytas ned av kroppsegna enzymer. Kostfibervärdet bestäms enligt den undersökningsmetod som beskrivs i Association of Official Analytical Chemists, XIV Ed. 1st Supple-ment 43.A14-A20, 1985.” (1993:21). Metoden kallas också för AOAC 985.29 enligt Prosky et. al. 1992. Metoden är en enzymatisk-gravimetrisk och ger
kost-fibervärden för lösliga och olösliga polysackarider, inklusive resistent stärkelse av typen RS3 (retrograderad amylos) och lignin (Codex 2004). Metoden inkluderar t.ex. den australiska ingrediensen Hi-Maize (Brown et. al. 2000, HiMaize 2005), som nu finns bl.a. i brödprodukter på den svenska marknaden och antagligen kommer att användas alltmer i olika typer av livsmedel.
Andra typer av fiberkomponenter som ofta används i olika typer av spannmåls-produkter på den svenska marknaden är inulin och fruktooligosackarider. Livs-medelsverket beslutade i slutet av 90-talet att ge flera företag dispens för att i näringsvärdesdeklarationen av kostfiber inkludera fruktooligosackarider (inulin) analyserade med den s.k. fruktanmetoden AOAC 997.08 (AOAC 16th Ed 4th revision 70-70D, 1998). Dispensen gäller ”i avvaktan på slutligt ställningstagande inom EU” om vilken metod som ska användas för ”kostfiber” (Kristina Sjölin, personligt meddelande). Även i andra länder, t.ex. Norge, kan inulin definieras som kostfiber så att den ingrediensens kostfiberinnehåll kan deklareras i närings-värdesdeklarationen (SNT 2003).
Polydextros är en annan kostkomponent, som definieras utifrån metoden AOAC 2000.11 (Codex 2004). Polydextros innefattas som kostfiber i vissa länder, t.ex. i Norge sedan 2003 (SNT 2003). Några företag har hos Livsmedelsverket ansökt om att detta också ska kunna gälla för svenska förhållanden. Inget beslut är fattat i denna fråga.
Fullkorn Standard 1982
Nyckelhålsmärkningen 1989 grundade sig på en standard för fullkornsmjöl och fullkorn som fastställdes 1982 (SLVFS 1982:14), se tabell 2.
1§ Med spannmål förstås de mogna frukterna av vete, råg, korn, havre, ris, majs och hirs. Till spannmål hänföres även bovete.
2§ Med fullkornsmjöl (helkornsmjöl) förstås mjöl av vete, råg eller havre som innehåller alla de beståndsdelar av sädeskornet som omslutes av fruktskalet med fruktskalet inbegripet. 13§ Beteckningen ”fullkorn” ( ”helkorn”) i ordsammanställningar får användas för spannmåls-
och bageriprodukt endast om minst två tredjedelar av spannmålsbasen består av
fullkornsmjöl, däri inberäknat förekommande hela korn eller krossade eller klippta hela
korn. Beteckningen fullkornsmjöl (helkornsmjöl) får dock användas endast för produkt som uppfyller livsmedelsstandarden i 2 §.
16§ Spannmåls- och bageriprodukt som – på spannmålsbasen räknat – innehåller mindre än två tredjedelar fullkornsmjöl får saluhållas under uppgift att sådant mjöl ingår, endast om det i omedelbar anslutning till uppgiften tydligt anges hyr mycket fullkornsmjöl (helkornsmjöl) som ingår i 100 gram spannmålsbas t.ex. ”bröd med 50 % fullkornsmjöl”. Anm. Uttrycket ”fullkornsmjöl” i en innehållsdeklaration behöver inte förses med uppgift om halten.
Quid för fullkorn införs 2003
Definitionen på fullkorn (från 1982) togs bort den 1 januari 2003 utifrån ett EU-direktiv. Det som nu gäller är QUID-reglerna (kvantitativ ingrediensdeklaration). Mängden fullkorn (fullkornsmjöl) ska, liksom för andra ingredienser, anges i procent, antingen vid beteckningen, i ingrediensförteckningen eller i anslutning till den senare (LIVSFS 2004:27, § 40). Detta innebär att man som producent kan rubricera ”fullkorn” på framsidan av en förpackning och i
ingrediensförteckningen ange mängden, som i princip kan vara hur låg som helst bara det finns information om mängden. Det är tänkt att en konsument härmed får tillräcklig information för sitt köpbeslut.
Rik på fullkorn – nytt begrepp våren 2004
Livsmedelsbranschen har i sitt egenåtgärdsprogram våren 2004 infört en definition för hälsopåstående (”claim 9”) om hjärtinfarkt/hjärtsjukdom och fullkorn, med lydelsen ”En hälsosam livsstil och en väl sammansatt kost rik på fullkornspro-dukter (a) minskar risken för hjärtinfarkt, (b) minskar risken för hjärtsjukdom. Produkten X är rik på fullkorn (innehåller Y % fullkorn)”. Kriteriet är 50 % full-korn av produktens torrvikt (EP 2004). Frågan togs upp redan 1999 och syn-punkter framkom om att man i Livs-medelsbranschens
egenåtgärdsprogram borde få in hälsopåståenden om fullkorn (Hallmans 1999). Frågan om hälsopåståendets lydelse har diskuterats på expertgruppens möten (protokoll 18, 19, 20, 21).
I och med det nya hälsopåståendet har man inom branschen definierat ett nytt begrepp ”rik på fullkorn” som ”50 % fullkorn av produktens torrvikt”. Innan detta gjordes konstaterade man på ett möte i expertgruppen att det inte finns några regler inom Codex och EU för när ”rik på fullkorn” får användas (protokoll nr 19). I egenåtgärdsprogrammet har man begränsat definitionen av spannmål till att gälla de fyra vanliga sädesslagen: ”Med fullkorn avses här intakta eller malda hela kärnor (d v s sädeskorn där alla beståndsdelar inneslutna av fruktskalet, med fruktskalet inbegripet, ingår) från de fyra spannmålen vete, havre, korn och råg” (EP 2004).
Det nya svenska hälsopåståendet har sin inspiration från USA och Storbritannien. I USA har man haft ett hälsopåstående om whole grain sedan 1999: ”For purposes of bearing the prospective claim, the notification defined “whole grain foods” as foods that contain 51 percent or more whole grain ingredient(s) by weight per reference amount customarily consumed (RACC). It proposed that compliance with this definition could be assessed by reference to the dietary fiber level of whole wheat, the predominant grain in the U.S. diet. Whole wheat contains 11 grams of dietary fiber per 100 grams; thus, the qualifying amount of dietary fiber required for a food to bear the prospective claim could be determined “Whole Grain Foods and Risk of Heart Disease and Certain Cancers”.
De amerikanska villkoren formuleras på följande sätt: “Food Requirements: Contains 51 percent or more whole grain ingredients by weight per Reference Amount, and Dietary fiber content at least: 3.0 g per RA of 55 g; 2.8 g per RA of 50 g; 2.5 g per RA of 45 g or 1.7 g per RA of 35 g” (USA 1999). Sortenheten, baseras alltså på färskvikt och relateras till ett referensvärde, dvs. det villkor som krävs för svenskt hälsopåstående är annorlunda än det amerikanska.
I Storbrittanien har man också en annan sortenhet än i Sverige och även för ris och majs kan man göra ett hälsopåstående enligt följande: ”The claim relates to foods containing 51 % or more wholegrain ingredients by weight per serving. The term “wholegrain” refers to the major cereal grains including wheat, rice, maize and oats. The structure for all grains is similar and the grain is made up of three com-ponents, the endosperm, the germ and the bran” (UK 2002).
Sortenheten för fullkorn i det svenska hälsopåståendet diskuterades på expert-gruppen: ”Kriterier för att produkten ska få märkas föreslås vara att den innehåller minst 50 % fullkorn. Dessutom ska övriga nyckelhålskriterier vara uppfyllda då dessa är tillämpliga. I föreskrifterna för nyckelhålsmärkning anges andelen full-korn av spannmålsbasen, medan fibermängden i gram gäller hela produkten. Diskuterades om fullkornsmängden bör gälla hela produkten, och om den i så fall ska räknas på torrvikten eller friskvikten, eller endast spannmålsbasen, i kriteriet för hälsopåståenden. Nils-Georg Asp tar upp frågan med branschen” (protokoll 19).
I egenåtgärdsprogrammet sägs vidare: ”För produkter med detta påstående ska det dessutom framgå hur stor andelen är räknat på torrvikten. Ingrediensförteckningen kan t ex utformas enligt följande: ”Vatten, vetemjöl, fullkornsmjöl av råg (X %, mot-svarande Y % räknat på torrvikten), socker, salt”. Det är önskvärt att uttryck av typen ”fullkornsbröd”, ”fullkornspasta”, ”fullkornsflingor” osv. används endast för produkter som uppfyller ovanstående kriterier. För de produkter som inte uppfyller ovanstående kriterier kan dock andelen fullkorn anges på mindre framträdande sätt, t.ex. i ingrediensförteckningen, om andelen fullkorn är minst 25 % av produktens torrvikt” (EP 2004). Den mängd fullkorn som föreslogs i remissen för nya nyckelhålet var 38 % av torrsubstansen, dvs. mittemellan 25 och 51 % (tabell 3).
Bageribranschen gick ut med ett pressmeddelande samtidigt som det nya hälso-påståendet började gälla: ”Vi från bageribranschen vill att våra konsumenter ska känna stor trygghet när de väljer sitt matbröd och att det inte ska vara några tveksamheter om innehållet när de väljer att köpa ett fullkornsbröd”, säger Björn Hellman, VD i branschföreningen Sveriges bagare & konditorer. ”Det kommer givetvis att ta lite tid för bagerierna att anpassa alla förpackningar, men vi hoppas så många som möjligt ställer upp på detta frivilliga arrangemang”, fortsätter Björn Hellman (Pressmed-delande 22 april 2004).
Under 2005 började flera företag märka sina produkter med olika symboler för fullkorn.
Livsmedelsverket ställer sig positiv till att framöver diskutera fullkorn i samband med att den nya EU-förordningen om närings- och hälsopåståenden träder i kraft.
Avslutande kommentar
Sammanfattningsvis kan man konstatera att • kostfiber är ett näringsämne
• kostfiber ingår i näringsvärdesdeklarationen
• nyckelhålet är ett näringspåstående och kopplas till ett näringsämne • varumärket nyckelhålet är registrerat för hög halt kostfiber
• kostfiber (inte fullkorn) används inom EU och Codex
Vilken sortenhet ska användas?
Det finns tre olika sortenheter som kan användas för deklaration av kostfiber − och fullkorn − från ett svenskt perspektiv:
I per viktsenhet: g /100 g eller g/100 ml.
Denna sort används för kostfiber i näringsvärdesdeklarationen II på torrsubstans g per torrsubstans (g/TS) användes för nyckelhålet 1989,
samt för fullkornskriterium i egenåtgärdsprogrammet 2004 III per energienhet g/MJ (g/kJ) eller g/kcal för kostfiber, se tabell 5
Livsmedelsverket valde att reglera villkoret för nyckelhålet utifrån den sortenhet som baseras på energi. Denna sortenhet används i NNR, Codex och EU samt i föreskriften om näringsvärdesdeklaration 1993, se tabell 5. Livsmedelsföretagen Li, framförde också denna synpunkt i sitt remissvar. Eftersom såväl energivärde som kostfiber finns med i en näringsvärdesdeklaration kan denna sortenhet även enkelt fungera från tillsynssynpunkt.
Tabell 5. Fibernivåer uttryckt i g/MJ (g/100 g) i olika dokument. Värdena ska vara minst x g
kostfiber per MJ eller minst x g kostfiber per 100 g.
Kostfiber Innehåller (Source) Fiberrik (High ) g/MJ g/MJ (g/100 g) g/MJ (g/100 g) Nyckelhålet 1989:2 - - Näringsvärdesdeklaration 1993:21 2,5 3,5 NNR 1989, 1996, 2004 1 3 Codex 1996-2005- 3,6 (3) 7,2 (6) EU juni 2003, juni 2005 3,6 (3) 7,2 (6)
EU: svenskt förslag 2004, 2005 3,0 4,5
Nyckelhålet 2005:9 3,0 – 4,52
1
“For adults, the intake of dietary fibre should be 25-35 g/d, i.e. approximately 3 g/MJ”.
2
Grupperna mjukt och hårt bröd, frukostflingor och müsli, samt gröt minst 4,5 g kostfiber/MJ, pasta minst 4 g kostfiber/MJ, vällingpulver minst 3 g kostfiber/MJ.
Referenser
SLVFS 1982:14: Statens livsmedelverks kungörelse om ändring i kungörelsen (SLV 1973:1) om spannmåls- och bageriprodukter
SLVFS 1989:2: Livsmedelsverkets föreskrifter och allmänna råd om användning av viss symbol SLVFS 1993:21: Livsmedelsverkets föreskrifter och allmänna råd om näringsvärdesdeklaration LIVSFS2004:27: Livsmedelsverkets föreskrifter om märkning och presentation av livsmedel LIVSFS2005:9: Livsmedelsverkets föreskrifter om användning av viss symbol.
Protokoll från möten med expertgruppen för kost- och hälsofrågor: nr 18 (5 februari 2003), nr 19 (14 maj 2003), nr 20 (11 september 2003), nr 22 (4 mars 2004), nr 23 (2 juni 2004), nr 24 (5 oktober 2004), nr 25 (30 november 2004), nr 26 (2 februari 2005), nr 27 (27 april 2005).
http://www.slv.se/templates/SLV_DocumentList____2789.aspx
Livsmedelsverkets remiss: Förslag till ändrade föreskrifter om märkning med viss symbol (”nyckelhålsmärkning”) 4 juni 2004: Dnr 1602/2004. Saknr 32.
EU:s hemsida för notifiering av nyckelhålet 19 november 2004:
http://europa.eu.int/comm/enterprise/tris/pisa/app/search/index.cfm?fuseaction=pisa_notif_ overview&sNlang=SV&iyear=2004&inum=493&lang=EN&iBack=2
Livsmedelsverket: Nya föreskrifter om Nyckelhålet beslutade. Pressmeddelande den 23 maj 2005. Livsmedelsverket: Skärpta regler för Nyckelhålet ger bättre val för konsumenten. Nyhet den 1 juni
2005.
Codex 2004: Codex Committee on nutrition and foods for special dietary uses. 26th session. Bonn 1-5 nov 2004. CX/NFSDU 04/3-Add.1 July 2004 (Codex 2004).
Codex 2005: Codex Committee on nutrition and foods for special dietary uses. 28th session. Rome 4-9 July 2005. Alinorm 05/28/26. appendix III, page 44.
EU 2003: Proposal for a regulation of the European parliament and of the Council on nutrition and health claims made on foods, July 2003. 11646/03 eller COM (2003) 424 final 2003/0165 (COD).
EU-möte den 11 oktober 2004: Personligt meddelande Kristina Sjölin, Livsmedelsverket.
EU March 2005: Council of the European Union Meeting document. Proposal for a Regulation of the European Parliament and of the Council on nutrition and health claims made on foods. Annex. A note by the Swedish Delegation on the proposed claim “Source of Fibre” as regards fibre levels. DS 147/05. March 23, 2005.
EU July 2005: Proposal for a regulation of the European parliament and of the Council on nutrition and health claims made on foods. Outcome of proceedings. July 15, 2005. Interinstitutional file 2003/0165 (COD). DENLEG 37, SAN 124, CODEC 632.
Brugård Konde Å, Laser Reuterswärd A: Nyckelhålsmärkning - snart även på frukt och grönt, kött och fisk? Vår Föda 2004;3:12-13,
Brown I, Conway P, Topping D: The health potential of resistant starches in foods. An Australian perspective. Scand J Nutr/Näringsforskning 2000;44:53-58.
Hallmans G: Mer frukt, grönt och fullkornscerealier – men varför? Scand J Nutr/Näringsforskning 199;43:126-128.
Nordic Nutrition Recommendations 2004. Integrating nutrition and physical activity. Nordic Council of Ministers, Copenhagen. Nord 2004:13. pp 436.
Siljeström M. Johansson C-G, Asp N-G: Kostfiberanalys i bröd för fastställande av andelen sammalet mjöl (fullkornsmjöl). Rapport av undersökning utförd för medel tilldelade professor Nils-Georg Asp från Livsmedelsverket Dnr 632/81 (1982-01-02).
SNT 2003: Statens Næringsmiddelstilsyn. Vedrørende forespørsel om merking av polydextrose som fiber. 22 sept 2003, 02/2552.
Spiller GA 2001. Definitions of Dietary Fiber In: Dietary Fiber in Human Nutrition. CRC Handbook, 3rd edition. Ed G.E. Spiller p 9-10.
Torelm I: Redligheten med fullkornsbröd och bröd med kostfiber. Vår Föda 1988:96-107. USA 1999: http://www.cfsan.fda.gov/~dms/flg-6c.html
UK 2002: http://www.jhci.org.uk/approv/wgrainh.htm Hi-maize 2005:
http://www.himaize.com/data.asp?id=234&lang_id=EN&country_id=US&category_id=1 EP 2004: Hälsopåståenden i märkning och marknadsföring av livsmedel. Livsmedelsbranschens
regler (egenåtgärdsprogram). Reviderat program september 2004. Livsmedelsföretagen (Li), Svensk Dagligvaruhandel och SNF Swedish Nutrition Foundation
(www.snf.ideon.se).
Sveriges Bagare & Konditorer. Pressmeddelande. Nytt hälsopåstående för fullkorn: Fullkornsbröd nyttigare än någonsin! 22 april 2004.
Remissyttrande till förslag till ändrade föreskrifter om märkning med viss symbol (”nyckelhålsmärkning”) den 4 juni 2004: Dnr 1602/2004. Saknr 32 • ICA (4 augusti 2004)
• Livsmedelsföretagen (Li) (2 juli 2004, reviderad 18 augusti 2004) • SNF Swedish Nutrition Foundation (5 augusti 2004)
• Sveriges Bagare & Konditorer (14 juli 2004) • Svensk Dagligvaruhandel (23 juli 2004)
Bilaga 1. Händelseförloppet från mars 2004 - 1 juni 2005
1989 Symbolen nyckelhålet registreras som Livsmedelsverkets varumärke.
Endast denna symbol får användas för att framhålla ”låg halt av fett, socker eller salt samt hög halt kostfiber”, enligt föreskriften SLVFS 1989:2.
1992 Föreskriften revideras, bl.a. till att gälla även färdigmat (SLVFS 1992:11). …
2004
3 mars Arbetet med revideringen startar inom Livsmedelsverket.
Regelavdelningen ansvarar för utarbetandet av föreskriften tillsammans med nutritionsgruppen m.fl. Åsa Brugård Konde deltar i gruppen fram t.o.m. 4 juni 2004.
mars Fyra olika hearings med externa grupper äger rum på Livsmedelsverket: konsumentorganisationer, konsumentforskare, hälsoinformatörer, industri- och handel, restaurangbranschen.
mitten av maj Korrespondens om kriterier för spannmålsprodukter med Nils-Georg Asp, SNF Swedish Nutrition Foundation och Göran Hallmans, Näringsforskning, Folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet
2 juni Expertgruppen för kost- och hälsofrågor. Presentation (protokoll nr 23). 4 juni Remissförslaget går ut till ett 30-tal instanser och läggs ut på webben.
4 aug Remisstiden slut, men viss förlängning t.o.m. den 18 augusti. Ett 30-tal remissvar inkom.
4 aug - 3 nov Bearbetning av remissvaren, kontakter med bl.a. Li och flera företag inom spannmålsbranschen. Flera detaljerade diskussioner med GD Inger Andersson och nutritionsgruppen.
5 okt Expertgruppen. Presentation (protokoll nr 24).
11 okt Codexmöte. Sverige presenterade ett muntligt förslag till kostfibernivåer för ”source” och ”high”.
12 okt Livsmedelsverkets styrelse beslutade att anta förslaget till revidering och skicka detta för notifiering, Vissa smärre justeringar dessförinnan görs angående kriterienivåer.
3 nov Förslaget skickas till EU-kommissionen för notifiering. 18 nov Datum för den version som gäller för notifiering. 19 nov Förslaget läggs ut på EU:s hemsida på flera olika språk. 30 nov Expertgruppen. Presentation av slutligt förslag (protokoll nr 25). 17 dec Telefonmöte: Göran Hallmans, Nils-Georg Asp, Per Åman, Inst f
livsmedelsvetenskap, Uppsala universitet, representanter för spannmålsbranschen, dvs. Sveriges bagare och konditorer, Brödinstitutet, Cerealia och Wasabröd. Anita Laser Reuterswärd presenterade ett material om bakgrunden till förslaget om fiberkriterier för nyckelhålet.
2005
2 feb Expertgruppen. Presentation (protokoll nr 26). 21 febr Notifieringens standstillperiod nr 1 går ut.
23 mars EU-rådsmöte om närings- och hälsopåståenden. Sverige presenterade ett skriftligt förslag till kostfibernivåer för ”source” och ”high” (EU 2005)
20 maj Notifieringens standstillperiod nr 2 går ut.
23 maj Livsmedelsverket beslutar att nya föreskrifter om användning av symbolen nyckelhålet ska börja gälla den 1 juni 2005. EU har underrättats om förslaget, och proceduren för detta blev klar den 20 maj.
Rapporter som utgivits 2005
1. Verksamhetsplan 2005.
2. Collaborative study of method for detection of Escherichia coli O157 in food − NMKL no 164,
1999, by C Normark.
3. Proficiency Testing − Food Chemistry, Trace Elements in Food, Round T−10by C Åstrand and L Jorhem.
4. Utvärdering av första etappen av projektet God livsmedelskvalitet i Västernorrland av H Nordenfors och U Fäger.
5. Lunchmat i Uppsala 2001 − Undersökning av matens energi- och fettinnehåll av H Karlén Nilsson,
M Arnemo och W Becker.
6. Projektinriktad kontroll 2004. Ursprung och identitet av kött infört från annat EU-land av U Evans Cederlund.
7. Interkalibrering av laboratorier. Mikrobiologi − Livsmedel, januari 2005 av C Normark
och C Gunnarsson.
8. Proficiency Testing − Food Chemistry, Nutritional Components in Food, Round N-35, by L Merino.
9. Normerande inspektioner av storhushåll 2002−2003. Resultat från normerande inspektioner av
stor-hushåll i samband med kommuninspektion av U Lantz och D Rosling.
10. A Risk Assessment of Uranium in Drinking Water by K Svensson, P O Darnerud and S Skerfving.
11. The Component Aspect Identifier − A Tool for Handling Food Component Information in a Food
Database Management System by I Unwin and W Becker.
12. Rapportering om livsmedelstillsyn 2004 − Tillsynsmyndigheternas rapportering om livsmedelstillsyn
av D Rosling.
13. Interkalibrering av laboratorier. Mikrobiologi − Dricksvatten 2005:1, mars av T Šlapokas
och C Gunnarsson.
14. Interkalibrering av laboratorier. Mikrobiologi − Livsmedel, april 2005 av C Normark, K Mykkänen
och C Gunnarsson.
15. Campy-SET, Campylobacter: Smittspårning, epidemiologi och typning.
16. Kontroll av restsubstanser i animalier och animaliska livsmedel av I Nordlander och H Green. 17. The Swedish Monitoring of Pesticide Residues in Food of Plant Origin: 2004, EC and National
Report by A Andersson and A Jansson.
18. Riksprojekt 2004: Patogen Yersinia enterocolotica − i obehandlade och behandlade fläskprodukter
av S Thisted Lambertz.
19. Rapportering av dricksvattentillsyn 2003 − Tillsynsmyndigheternas rapportering om
dricksvatten-tillsyn av D Rosling.
20. Swedish Nutrition Recommendations Objectified (SNO) − Basis for general advice on food
consumption for healthy adults by H Enghardt Barbieri and C Lindvall.
21. Proficiency Testing − Food Chemistry, Trace Elements in Food, Round T−11
by C Åstrand and L Jorhem.
22. Proficiency Testing − Food Chemistry, Nutritional Components in Food, Round N-36, by L Merino
and M Åström.
23. Comparative hazard characterization in food toxicology by Annika Tallsjö, Ulf Hammerling, Roland Grafström and Nils-Gunnar Ilbäck.
24. Proficiency Testing − Food Chemistry, Vitamins in Foods, Round V-3 by H S Strandler and A Staffas.
25. Intagsberäkningar av dioxin (PCDD/PCDF), dioxinlika PCBer och metylkvicksilverr via livsmedel av E Ankarberg och K Petersson-Grawé.
26. Normerande inspektioner av livsmedelsbutiker 2003−2005. Resultat från normerande inspektioner
av livsmedelsbutiker i samband med kommuninspektion av D Rosling.
27. Normerande inspektioner av storhushåll 2004−2005. Resultat från normerande inspektioner av
stor-hushåll i samband med kommuninspektion av D Rosling.
28. Riskprofil − Dricksvatten och mikrobiologiska risker av T Lindberg och R Lindqvist.
29. Interkalibrering av laboratorier. Mikrobiologi − Dricksvatten 2005:2, september av T Šlapokas,
och C Gunnarsson.
30. Interkalibrering av laboratorier. Mikrobiologi − Livsmedel, oktober 2005 av C Normark,
Rapporter som utgivits 2006
1. Mikroprofil Gris − Kartläggning av mikroorganismer på slaktkroppar av M Lindblad.
