Höstterminen 2020
Examensarbete i offentlig rätt
30 högskolepoäng
En svensk reglering om visitationszoner?
En utredning med utgångspunkt i tre förslag om visitationszoner,
med särskilt fokus på förslagens förenlighet med fri- och
rättig-heterna i regeringsformen (1974:152) och Europakonventionen
A Swedish regulation regarding zones for stop and search?
A study based on three proposals regarding zones for stop and search, with
special focus on the proposals’ compatibility with the rights and freedoms in
The Instrument of Government (1974:152) and the European Convention on
Human Rights
Författare: Ellinor Ahlm
Handledare: Ingrid Helmius
I SAMMANFATTNING... III FÖRORD ... IV FÖRKORTNINGAR ... V 1 INLEDNING ... 1 1.1 BAKGRUND ... 1
1.2 SYFTE OCH AVGRÄNSNINGAR ... 2
1.3 METOD OCH MATERIAL ... 3
1.4 DISPOSITION ... 4
2 NÄRMARE OM DE OLIKA FÖRSLAGEN ... 4
2.1 MODERATERNAS GENERELLA FÖRSLAG ... 4
2.2 MODERATERNAS SPECIFIKA FÖRSLAG ... 5
2.3 TRAFIKREGIONRÅDETS FÖRSLAG ... 6
3 TVÅNGSMEDEL I ALLMÄNHET ... 7
3.1 BEGREPPET ”TVÅNGSMEDEL” ... 7
3.2 STRAFFPROCESSUELLA TVÅNGSMEDEL OCH POLISIÄRA TVÅNGSMEDEL ... 8
4 HUSRANNSAKAN OCH KROPPSVISITATION ... 10
4.1 INLEDANDE ORD ... 10
4.2 HUSRANNSAKAN ENLIGT RÄTTEGÅNGSBALKEN ... 10
4.2.1 Inledning ... 10
4.2.2 Reell husrannsakan... 11
4.2.3 Personell husrannsakan ... 14
4.2.4 Husrannsakan i en lokal som är tillgänglig för allmänheten m.m. ... 15
4.2.5 Beslutsfattare och verkställighet ... 16
4.3 KROPPSVISITATION ENLIGT RÄTTEGÅNGSBALKEN ... 18
4.3.1 Förutsättningar för att få utföra kroppsvisitation ... 18
4.3.2 Definitionen av kroppsvisitation och gränsen till husrannsakan ... 18
4.3.3 Beslutsfattare och verkställighet ... 19
4.4 PRINCIPER VID HUSRANNSAKAN OCH KROPPSVISITATION ENLIGT RÄTTEGÅNGSBALKEN ... 20
4.5 KROPPSVISITATION ENLIGT POLISLAGEN ... 21
4.5.1 Inledning ... 21
4.5.2 Kroppsvisitation av säkerhetsskäl eller i identifieringssyfte ... 22
4.5.3 Kroppsvisitation för att söka efter vapen eller andra farliga föremål m.m. ... 22
4.5.4 Kroppsvisitation vid allvarlig risk för vissa brott ... 24
4.6 HUSRANNSAKAN ENLIGT POLISLAGEN ... 25
4.6.1 Husrannsakan för eftersökande av personer och föremål m.m. ... 25
4.6.2 Husrannsakan i fordon för att söka efter vapen eller andra farliga föremål ... 26
4.6.3 Husrannsakan vid risk för vissa brott ... 27
4.7 PRINCIPER VID HUSRANNSAKAN OCH KROPPSVISITATION ENLIGT POLISLAGEN ... 27
4.8 AVSLUTANDE KOMMENTAR MED ANLEDNING AV FÖRSLAGEN ... 28
5 FRI- OCH RÄTTIGHETER ... 31
5.1 INLEDANDE ORD ... 31
5.2 REGERINGSFORMEN OCH EUROPAKONVENTIONEN ... 32
5.3 SKYDDET MOT KROPPSVISITATION OCH HUSRANNSAKAN ... 34
5.4 RÄTTEN TILL SKYDD FÖR PRIVAT- OCH FAMILJELIV ... 35
5.5 SKYDDET MOT FRIHETSBERÖVANDEN OCH RÖRELSEFRIHETEN ... 37
5.6 SKYDDET MOT DISKRIMINERING ... 42
6 BEGRÄNSNING AV FRI- OCH RÄTTIGHETER ... 43
6.1 INLEDANDE ORD ... 43
6.2 REGERINGSFORMENS REGLER ... 44
II
6.2.2 Absoluta och relativa rättigheter och lagkravet ... 45
6.2.3 Ytterligare förutsättningar för rättfärdigande av rättighetsbegränsningar ... 46
6.3 EUROPAKONVENTIONENS REGLER ... 52
6.3.1 Vad utgör en rättighetsbegränsning? ... 52
6.3.2 Förutsättningarna för begränsning av rätten till skydd för privat- och familjeliv ... 53
6.4 SAMMANFATTNING ... 56
7 AVSLUTANDE REFLEKTIONER ... 57
III
Sammanfattning
Förslag om att införa så kallade visitationszoner har presenterats av både moderata riksdagsledamöter och av Stockholms moderata trafikregionråd Kristoffer Tamsons. Förslagen går ut på att polisen ska ges befogenhet att visitera personer och genomsöka fordon inom ett visst område (en visitationszon) för att söka efter bland annat farliga föremål. Polisen ska inte behöva påvisa någon konkret brottsmisstanke för att denna befogenhet ska få användas. Detta innebär att befogenheten ska få användas i brotts-förebyggande syfte. Av förslagen kan inte heller utläsas att någon annan förutsättning måste vara uppfylld för att polisen ska få använda sig av befogenheten. Mot bakgrund av detta skulle polisen få visitera vem som helst som befinner sig inom en visitationszon om förslagen skulle förverkligas.
Genom utredningen i denna uppsats står det klart att den befogenhet som polisen skulle få genom förslagen innefattar användning av tvångsmedlen kroppsvisitation och husrannsakan. Dessa tvångsmedel finns både som straffprocessuella tvångsmedel i RB och som polisiära tvångsmedel i PL. Vid en jämförelse mellan förslagen och reglerna om husrannsakan och kroppsvisitation i RB respektive PL kan det konstateras att förslagen avser husrannsakan och kroppsvisitation såsom polisiära tvångsmedel. Detta baseras på att husrannsakan och kroppsvisitation såsom polisiära tvångsmedel får användas i brottsförebyggande syfte, medan husrannsakan och kroppsvisitation såsom straffprocessuella tvångsmedel istället får användas i brottsutredande syfte.
Om förslagen skulle förverkligas skulle vissa av fri- och rättigheterna i RF och EKMR aktualiseras. Det är möjligt att förslagen skulle aktualisera skyddet mot frihetsberövanden i artikel 5 EKMR eller rörelsefriheten i artikel 2 i TP4, men det har inte varit möjligt att slutligt konstatera vilken av dessa två fri- och rättigheter som skulle aktualiseras. Genom utredningen är det i vart fall klarlagt att skyddet mot kropps-visitation och husrannsakan i 2:6 RF och rätten till skydd för privatliv i artikel 8 EKMR skulle aktualiseras och begränsas genom reglering baserad på förslagen. Alla förut-sättningar som måste vara uppfyllda för att dessa fri- och rättigheter ska få begränsas skulle dock inte uppfyllas vid reglering baserad på förslagen. Av detta följer att reglering baserad på förslagen, såsom de idag är utformade, inte kan införas.
IV
Förord
Min tid som juriststudent lider mot sitt slut. Från min tid som juriststudent tar jag med mig massvis av minnen och erfarenheter, bland annat alla nätter på nation för att fira PM-inlämningar och avklarade tentor, tentabubblan, allt släpande på den gröna tegel-stenen, champagnegalopper, uppsatspraktik, och inte minst att jag har överkommit min ”rädsla” från T1 över att plugga i den ångestfyllda atmosfären på Juridiska biblioteket. Jag är oändligt tacksam över att jag under dessa 4,5 år som juriststudent har haft min lilla Uppsalafamilj vid min sida. Ni har gjort de jobbiga stunderna mindre jobbiga och de roliga stunderna mycket roligare.
Idén till denna uppsats uppkom under höstterminen 2019, när jag läste fördjupnings-kursen ”Brott och brottmål” och var på jakt efter ett PM-ämne. Av en ren slump stötte jag då på en artikel om visitationszoner. Detta ämne framstod som så pass intressant och omfattande att jag snabbt insåg att ämnet inte skulle kunna utredas fullt ut i en 15 sidor lång promemoria. Jag är väldigt glad över att jag därför lät ämnet vila ett år tills det blev dags för mig att skriva mitt examensarbete. Processen att skriva detta examensarbete har i perioder varit påfrestande men även givande och har underlättats av alla motiverande ord och värdefulla synpunkter från min handledare Ingrid Helmius. Med detta examens-arbete avslutas nu min tid som juriststudent. En tid jag kommer att se tillbaka på med glädje.
Juridiska biblioteket, Uppsala, januari 2021 Ellinor Ahlm
V
Förkortningar
BrB Brottsbalken (1962:700)
Brå Brottsförebyggande rådet
Europakonventionen/ EKMR Europeiska konventionen om skydd för de
mänsk-liga rättigheterna och de grundläggande friheterna
JO Justitieombudsmannen
Lagen om EKMR Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
NYCLU New York Civil Liberties Union
PL Polislagen (1984:387)
RB Rättegångsbalken (1942:740)
RF Regeringsformen (1974:152)
TP4 Europakonventionens fjärde tilläggsprotokoll
1
1.1 Bakgrund
I början av augusti 2020 avled en 12-årig flicka till följd av att hon hade blivit allvarligt skottskadad när hon befann sig vid en bensinmack i Botkyrka.1 Enligt uppgifter till media sköts hon av misstag; skyttens avsikt ska ha varit att träffa andra personer som befann sig på platsen iklädda skottsäkra västar. Dessa personer ska ha koppling till ett kriminellt nätverk.2 Enligt en studie från Brottsförebyggande rådet (Brå) har det dödliga våldet minskat i Sverige sedan början av 1990-talet. De senaste åren har dock en ökning skett, varav den huvudsakliga ökningen avser dödligt våld vid konflikter i den kriminella miljön.3 Det är vanligt förekommande att våld av det här slaget sker med skjutvapen ute på allmänna platser i områden i storstäder där många människor är i rörelse.4
Att denna typ av problem finns i vårt samhälle har uppmärksammats av regeringen, då regeringen under hösten 2019 presenterade sitt 34-punktsprogram med förslag på åtgärder riktade mot kriminella nätverk. I programmet finns inga förslag om att införa så kallade visitationszoner.5 Sådana förslag finns dock från Moderaterna. Flertalet moderata riksdagsledamöter har nämligen ställt sig bakom ett antal motioner till riks-dagen med förslag om visitationszoner.6 I korthet går ett av förslagen ut på att polisen, efter åklagarbeslut, ska få möjlighet att upprätta visitationszoner, inom vilka polisen skulle få befogenhet att söka efter vapen på människor och i fordon. Denna befogenhet för polisen att visitera människor och genomsöka fordon förutsätter inte att någon konkret brottsmisstanke kan påvisas. I förslaget nämns inte heller att någon annan förut-sättning måste vara uppfylld för att visitationer ska få utföras, vilket skulle innebära att
1 Bengtsson, Liljefors, Munther och Wedin, SVT Nyheter, 2/8 2020. 2 Christiansen, Fensby, Salihu och Shau, SVT Nyheter, 3/8 2020.
3 Brå rapport 2020:4 s. 7. På samma sida, i not 1, definieras ”dödligt våld” som ”mord, dråp,
barna-dråp och misshandel med dödlig utgång”. I not 2 står att ”[m]ed den kriminella miljön menas den vinningsdrivna miljö där personer systematiskt begår brott för att tjäna pengar, ofta med kopplingar till narkotikahandel eller organiserad brottslighet”.
4 Brå rapport 2020:4 s. 3.
5 Gällande tidpunkten, se Olsson, Sveriges radio, 22/6 2020. För 34-punktsprogrammet, se
Regeringskansliet, 34-punktsprogrammet: Regeringens åtgärder mot gängkriminaliteten.
2
polisen får visitera vem som helst som befinner sig inom en visitationszon.7 Det är inte endast moderata riksdagsledamöter som förespråkar att visitationszoner ska införas. Stockholms moderata trafikregionråd Kristoffer Tamsons anser nämligen att polisen bör ges befogenhet att visitera personer i Stockholms kollektivtrafik utan krav på skälig misstanke.8
1.2 Syfte och avgränsningar
Syftet med denna uppsats är att utreda om, och i så fall under vilka förutsättningar, en svensk reglering om visitationszoner skulle kunna vara förenlig med de fri- och rättigheter som finns i regeringsformen (1974:152, RF) och den Europeiska konven-tionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen/ EKMR). Utredningen görs med utgångspunkt i de förslag som har nämnts ovan.9 I syftet ryms även att utreda gällande rätt om tvångsmedel, och då specifikt de två tvångsmedlen husrannsakan och kroppsvisitation. Detta görs för att kunna jämföra denna gällande rätt med förslagen och på så sätt klargöra likheter och skillnader dem emellan.
Undersökningen om gällande rätt om husrannsakan och kroppsvisitation avgränsas såtillvida att endast reglerna om husrannsakan och kroppsvisitation i rättegångsbalken (1942:740, RB) och i polislagen (1984:387, PL) berörs. Regler om dessa tvångsmedel finns även i andra lagar,10 men de är alltså inte relevanta i denna uppsats. Vad gäller fri- och rättigheter finns sådana inte bara i RF och EKMR, utan även i bland annat Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan). EU-stadgan riktar sig enligt dess artikel 51.1 till medlemsstaterna endast när de tillämpar unionsrätten. De rättigheter i EU-stadgan som motsvarar de rättigheter som finns i EKMR ha samma innebörd och räckvidd som i EKMR, se artikel 52.3 EU-stadgan. På så sätt är det alltså tillräckligt att undersöka fri- och rättigheterna i EKMR och RF.
7 Se avsnitt 2.1, 2.2 och 4.8 för en djupare genomgång av Moderaternas förslag. 8 Se närmare om Tamsons förslag i avsnitt 2.3.
9 För en närmare redogörelse av förslagen, se avsnitt 2.
3
1.3 Metod och material
I denna uppsats tillämpas i huvudsak den rättsdogmatiska metoden. Det är denna metod som används för att tolka gällande rätt.11 Tolkning av gällande rätt görs utifrån allmänt accepterade rättskällor, som utöver lagtext utgörs av rättspraxis, lagförarbeten och den juridiska litteraturen.12 Utöver analys av gällande rätt innehåller uppsatsen även vissa komparativa inslag, då brittisk och amerikansk reglering om så kallad ”stop and search” respektive ”stop and frisk” till viss del berörs i uppsatsen. Uppsatsen innehåller även en del där möjliga konsekvenser av reglering baserad på förslagen diskuteras,13 vilket närmast för tanken till rättssociologin.14
Merparten av det material som används i denna uppsats består av lagförarbeten (propositioner och betänkanden), praxis från Europadomstolen och relevant juridisk litteratur. Därutöver använder jag mig av flera beslut från Justitieombudsmannen (JO). Flera anledningar ligger bakom användningen av JO-beslut. En anledning är att JO i vissa beslut har uttalat sig om innebörden av begrepp som används i lagen när utförliga förarbetsuttalanden saknas. I brist på förarbetsuttalanden har då dessa JO-beslut blivit vägledande för tolkningen av begreppen. En annan anledning är att JO genom tolkning av förarbetena ger viss vägledning om i vilka situationer en viss bestämmelse kan tillämpas. Anledningen till att Europadomstolens praxis används är för att få en förstå-else för hur fri- och rättigheterna i EKMR ska tolkas.
I viss utsträckning används även material som inte enligt den rättsdogmatiska metoden utgör accepterade rättskällor. I bakgrundsavsnittet används exempelvis ett antal nyhetsartiklar och en rapport från Brå. Dessa källor används dock inte som om de vore rättskällor. Med andra ord används de inte för att beskriva gällande rätt, utan istället för att illustrera bakgrunden till förslagen om visitationszoner. Ett av de tre förslagen presenteras även i en nyhetsartikel och i en debattartikel. Dessa källor används därmed för att kunna beskriva förslaget. Av samma skäl används de motioner som inne-håller de två andra förslagen. Till sist bör nämnas att statistik presenterad i en rapport från en amerikansk organisation som arbetar med att försvara medborgerliga fri- och rättigheter används i uppsatsen, bland annat i diskussionen om tänkbara konsekvenser
11 Hjertstedt s. 166. 12 Kleineman s. 21.
13 Se diskussionen avseende det tredje steget i proportionalitetsbedömningen i avsnitt 6.2.3. 14 Hydén s. 229.
4
av reglering baserad på förslagen. Då det av rapporten inte framgår tydligt hur datan som statistiken bygger på har samlats in och vem som står bakom denna insamling behandlas statistiken med viss försiktighet.
1.4 Disposition
Efter detta inledande avsnitt beskrivs de olika förslagen närmare i avsnitt 2. Därefter följer ett inledande avsnitt om tvångsmedel i avsnitt 3, som lägger en grund inför att gällande rätt om husrannsakan och kroppsvisitation i RB och PL behandlas i avsnitt 4. Mer specifikt innehåller avsnitt 4 en redogörelse av förutsättningarna för att få företa de två tvångsmedlen, vem eller vilka som har beslutsbehörighet, några aspekter av verk-ställighet och vilka principer som måste beaktas vid beslutsfattande och verkverk-ställighet. I slutet av avsnittet jämförs sedan den gällande rätt som har berörts med de tre förslagen. I avsnitt 5 redogörs för de fri- och rättigheter i RF och EKMR som vid en första anblick kan tänkas aktualiseras i samband med förslagen. I samband med detta utreds om det även efter en närmare undersökning av dessa fri- och rättigheters tillämpningsområde kan anses klarlagt att fri- och rättigheterna är aktuella.I avsnitt 6 undersöks vad som ut-gör en rättighetsbegränsning och vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda för att de fri- och rättigheter som i avsnitt 5 har bedömts vara tillämpliga ska kunna begränsas. I avsnitt 6 analyseras även förslagen i ljuset av dessa förutsättningar i en diskussion om reglering baserad på förslagen uppfyller förutsättningarna. Slutligen i avsnitt 7 framförs några ytterligare tankar som har uppkommit under uppsatsskrivandet.
2 Närmare om de olika förslagen
2.1 Moderaternas generella förslag
Den 3 oktober 2019 lämnade tolv moderata riksdagsledamöter, varav en av dem Moderaternas partiledare Ulf Kristersson, in en motion till riksdagen med rubriken ”Kraftsamling för att bekämpa brottsligheten i Sverige”.15 I motionen föreslår de att riksdagen ska ställa sig bakom att införa en möjlighet till visitationszoner, vilket de utvecklar enligt följande.
15 Motion 2019/20:2832.
5
”Polisen har i dag möjlighet att visitera personer bland annat för att söka efter vapen och andra farliga föremål. Det förutsätter dock i regel en konkret brottsmisstanke. För att hitta fler illegala vapen bör de brottsbekämpande myndigheterna ges bättre möjligheter att, under en begränsad tid och vid vissa platser, visitera personer i syfte att söka just efter vapen.
Moderaterna vill ge polisen möjlighet att, efter beslut från åklagare, upprätta visitations-zoner där polisen ges utökade befogenheter att söka efter vapen och handgranater på människor och i fordon. Ett beslut om att upprätta en visitationszon får endast fattas när det finns en beaktansvärd risk för att illegala vapen finns i eller kommer transporteras genom ett visst område.
Zonerna ska vara tillfälliga och begränsade till ytan och fungera ungefär som en trafikkontroll men såväl på en viss väg som exempelvis kring en viss plats. Det ska inte krävas någon konkret misstanke om brott för att kontroll ska kunna ske. Kontrollen får därigenom mer karaktären av en stickprovskontroll. Syftet med visitationszonerna är att skapa ytterligare möjligheter till effektiva insatser för att förebygga olaga vapeninnehav och allvarliga våldsbrott.”16
Den 13 maj 2020 avslog riksdagen förslaget.17 Den 6 oktober 2020 lämnade Ulf Kristersson och tolv andra moderata riksdagsledamöter återigen in en motion till riksdagen med ett likalydande förslag och motivering gällande visitationszoner som i den tidigare motionen.18 Denna motion har ännu inte behandlats av riksdagen.19
2.2 Moderaternas specifika förslag
Samma dag som de tolv moderata riksdagsledamöterna lämnade in sin första motion lämnade de även in motion 2019/20:2828. Även i denna motion tar de upp ett förslag om visitationszoner, som dock är mer specificerat än det tidigare. Förslaget avser visitationszoner i anslutning till skolor:
”Tyvärr förekommer det att elever tar med sig både knivar och andra brottsverktyg till skolan redan i unga åldrar. Hot och våld blir allt vanligare. Ny statistik från Arbets-miljöverket visar att anmälningarna om hot och våld i skolan har fördubblats sedan 2014. Knivar kan i en hot- eller våldssituation leda till mycket stora skador och det är därför av
16 Motion 2019/20:2832, yrkande 14. 17 Justitieutskottets bet. 2019/20:JuU25. 18 Motion 2020/21:3365, yrkande 2.
19 Motionen behandlas i justitieutskottet enligt sidan där motionen är publicerad:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/krafttag-mot-brottsligheten-i-sverige_H8023365. Det ska göras i Justitieutskottets bet. 2020/21:JuU23, men det finns ännu inget i dokumentet.
6
stor vikt att elever inte tar med knivar till skolan. Även andra brottsverktyg och narkotika måste hållas borta från skolorna.
Moderaterna föreslår därför att polisen ges en möjlighet att, efter beslut från åklagare, upprätta visitationszoner i anslutning till skolor där polisen ges utökade befogenheter att söka efter farliga föremål och narkotika. Ett beslut om att upprätta en så kallad visitationszon ska få fattas när det finns en beaktansvärd risk för att knivar och andra brottsverktyg samt narkotika finns i eller kommer att finnas i exempelvis en viss skola.
Polisen har redan i dag möjlighet att visitera personer men det förutsätter i regel en konkret brottsmisstanke. Zonerna ska vara tillfälliga och begränsade till ytan och fungera ungefär som en trafikkontroll men på en viss plats. Kontrollen får därigenom mer karaktären av stickprovskontroll. Syftet med visitationszonerna är att skapa ytterligare möjligheter till effektiva preventiva insatser. Den polisiära synligheten kan också tänkas ha en i sig förebyggande effekt.”20
Det förefaller dock vara så att detta förslag aldrig behandlades av riksdagen, eftersom det inte återfinns i något av de 56 yrkanden som finns med i motionen.21 En motion med ett likalydande förslag inlämnades dock till riksdagen av fem moderata riksdags-ledamöter den 6 oktober 2020.22 Motionen har ännu inte behandlats av riksdagen.23
2.3 Trafikregionrådets förslag
Trafikregionrådet Kristoffer Tamsons har i två artiklar i Svenska Dagbladet presenterat sitt förslag om att polisen bör ges ökade befogenheter till att utföra visitationer i Stockholms kollektivtrafik.24 I en av artiklarna, som publicerades den 3 mars 2020, blir han intervjuad av en reporter. I artikeln nämns att hans förslag innebär att det inte ska krävas skälig misstanke för att polisen ska få genomföra en visitation i Stockholms kollektivtrafik. I artikeln uppger Tamsons därutöver att ”misstanken om brott inte behöver vara större än risken av ett polisiärt ingripande i en persons liv”. Tamsons menar att den vapenrelaterade gängbrottsligheten ökar och att kniv ofta används vid hot och rån. Förslaget anser han därför vara ”en utmärkt åtgärd för att förebygga knivbrott”.
20 Motion 2019/20:2828.
21 Det kan tilläggas att jag har gått igenom de utskottsbetänkanden som de 56 yrkandena behandlas i.
Inte i något av betänkandena nämns visitationszoner i anslutning till skolor.
22 Motion 2020/21:3294, yrkande 20.
23 Motionen behandlas i justitieutskottet enligt sidan där motionen är publicerad:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/bekampning-av-ungdomsbrottsligheten_H8023294. Det ska göras i Justitieutskottets bet. 2020/21:JuU28, men det finns ännu inget i dokumentet.
7
På fråga från reportern om varför kollektivtrafiken är en lämplig plats för polisens ökade befogenheter att utföra visitationer svarar han att ”brottslingen tar inte limou-sinen. Istället tar man sig fram genom kollektivtrafiken”. Tamsons anser att polisen ska ges möjlighet att genomföra rutinmässiga visitationer i kollektivtrafiken; ”på samma sätt som polisen stoppar bilister och kontrollerar alkoholhalten en fredagskväll ska man kunna be folk öppna väskan eller visa vad man har i innerfickan på en erkänt stökig plats”.25
Den andra artikeln, som publicerades den 7 juli 2020, är en debattartikel författad av Tamsons. Där framför han sitt förslag enligt följande:
”I London resulterar den polisiära befogenheten ”stop and search” i över 3 500 arresteringar för olaga vapeninnehav såväl som beslagtagandet av tusentals vapen från stadens gator. Metoden innebär att polisen ges utökade möjligheter att stoppa och visitera någon de har anledning att anta bär på något olagligt eller ett brottsverktyg. Inte sällan i och runt kollektivtrafiken. Sverige behöver ha lagstiftning på plats som möjliggör för polis och åklagare att besluta om så kallad ”stop and search” i begränsade områden. Jag har därför lyft fram Stockholms kollektivtrafik som exempel på ett område där detta bör testas som första steg.”26
3 Tvångsmedel i allmänhet
3.1 Begreppet ”tvångsmedel”
I beskrivningen av syftet med uppsatsen nämns att gällande rätt om tvångsmedel ska utredas. Detta beror på att de tre förslagen avser användning av tvångsmedel. För att få en djupare förståelse för tvångsmedlen husrannsakan och kroppsvisitation som presenteras senare i denna uppsats är det lämpligt att först börja med några grund-läggande frågor om tvångsmedel. En första fråga att ställa sig avser innebörden av begreppet ”tvångsmedel”. Det finns inget klart svar på denna fråga, då begreppet saknar en legaldefinition.27 Det finns däremot ett flertal uttalanden från olika aktörer om begreppets innebörd. Enligt Polisrättsutredningen ”bör begreppet tvångsmedel reserv-eras för sådana direkta ingripanden mot person eller egendom som företas i myndighets-utövning och som utgör någon form av intrång i en persons rättssfär”. Vidare framhålls att ”det bör […] vara fråga om åtgärder som syftar till att åstadkomma ett konkret
25 Majlard, SvD, 3/3 2020. 26 Tamsons, SvD, 7/7 2020. 27 Bring m.fl. s. 294.
8
resultat, inte endast ett rättsligt resultat, och som dessutom medför synbara eller känn-bara verkningar för den som åtgärden riktar sig mot”.28 Även Bylund har presenterat en definition av ”tvångsmedel”. Han menar att ett tvångsmedel kännetecknas av att det är fråga om en annan åtgärd än straff eller sanktioner, att åtgärden fyller en funktion i straffprocessen och att den innefattar ett tvång mot person eller egendom.29 Bring m.fl. menar att då det saknas en legaldefinition bör utgångspunkten för hur begreppet ska förstås tas utifrån begreppets språkliga innebörd. Med ”tvångsmedel” avses då ”sådana medel som ger det allmänna möjlighet att med tvång genomföra en viss åtgärd”. De uppger vidare att denna uppfattning stämmer överens med en uppfattning som har kommit till uttryck i doktrin. Enligt den uppfattningen, som de menar är en gängse uppfattning, är innebörden dubbel. För det första, i allmän mening utgör tvångsmedel ”direkta eller indirekta maktmedel, genom vilka myndigheterna genomför sin vilja gentemot enskilda”. Som exempel på detta uppges fysiskt tvång genom exekution eller viten. För det andra, i speciell processrättslig mening avser tvångsmedel ett ”förfarande, som kan tillgripas för att erhålla bevis, säkra bevis eller dylikt genom myndighetens försorg.” Som exempel på detta uppges bland annat häktning och beslag.30
3.2 Straffprocessuella tvångsmedel och polisiära tvångsmedel
En andra grundläggande fråga att ställa sig avseende tvångsmedel är vilka olika typer av tvångsmedel som finns samt hur de kan sägas avgränsa sig gentemot varandra. En typ av tvångsmedel är straffprocessuella tvångsmedel. Straffprocessuella tvångsmedel finns för att möjliggöra för de brottsbekämpande myndigheterna att göra en brottsutredning och för att lagföring ska säkerställas. Därutöver finns de till för verkställighet av påföljd och för annan rättsverkan av brott.31 Bring m.fl. framhåller att straffprocessuella tvångs-medel bör avgränsas till tvångstvångs-medel som kan komma till användning från att en för-undersökning inleds till att målet avgörs i domstol.32 Utifrån detta uttalande, i kombi-nation med 23:16 RB, kan en slutsats dras om att regler om straffprocessuella tvångs-medel återfinns i 24–28 kap. RB. Av 23:16 RB följer nämligen att 24–28 kap. RB gäller vid användande av tvångsmedel under en förundersökning. För att få använda de 28 SOU 1995:47 s. 137 f. 29 Bylund s. 48. 30 Bring m.fl. s. 294 f. 31 Lindberg s. 6. 32 Bring m.fl. s. 295.
9
tvångsmedel som finns i RB måste en förundersökning ha inletts. Om så inte har skett räknas ett beslut taget om tvångsmedel av en behörig myndighet som ett inledande av förundersökning.33 För att kunna inleda en förundersökning måste det finnas anledning att anta att ett brott har begåtts. Detta följer av 23:1 RB. ”Anledning att anta” är det lägst ställda beviskravet som förekommer i brottmålsprocessen.34 Detta beviskrav inne-bär att det utöver effekten av brottet (såsom att någon har dött eller att det brinner) måste finnas någon konkret omständighet som tyder på att ett brott har förövats.35 Av 23:2 RB följer de syften som ligger bakom en förundersökning,36 vilket är att utreda vem som är skäligen misstänkt för brottet, om det finns tillräckliga skäl för att väcka åtal och att förbereda målet inför huvudförhandlingen så att bevisningen kan läggas fram i ett sammanhang. Vad gäller syftena bakom RB:s tvångsmedel kan sägas att vissa av dem syftar till att underlätta under förundersökningen och andra till att säkerställa verkställighet av brottmålsdomar. De straffprocessuella tvångsmedlen får inte användas för några andra ändamål.37 De tvångsmedel som finns i RB får med andra ord bara användas vid utredning av ett brott som redan har förövats och således inte i syfte att upptäcka eller förebygga brott.38
Tvångsmedel kan trots det ovan anförda komma att användas av brottsbekämpande myndigheter utom en förundersökning. Dessa tvångsmedel bör dock kallas för något annat än straffprocessuella tvångsmedel. I PL finns exempelvis regler som möjliggör för poliser att använda tvång när de fullgör sina arbetsuppgifter.39 PL:s tvångsmedel be-nämns härefter även polisiära tvångsmedel i denna uppsats, i syfte att göra en distinktion mellan de tvångsmedel som finns i RB (alltså straffprocessuella tvångs-medel) och de som finns i PL. De syften som bär upp de polisiära tvångsmedlen skiljer sig mot de syften som ligger bakom de straffprocessuella tvångsmedlen. Till skillnad från de straffprocessuella tvångsmedlen finns nämligen vissa av de polisiära tvångs-medlen till för att användas i brottsförebyggande syfte.40
33 Lindberg s. 6.
34 Bring m.fl. s. 159.
35 Ekelöf m.fl. s. 48 och Bring m.fl. s. 159 och 161.
36 Att syftena med en förundersökning finns i 23:2 RB kan inte läsas uttryckligen ur bestämmelsen.
Av Bring m.fl. s. 63 följer dock att så är fallet.
37 Lindberg s. 9.
38 Ekelöf m.fl. s. 48. Se dock hänvisningar till undantag i not 43 på samma sida. 39 A.a. s. 48 f.
10
Efter denna utläggning är det alltså tydligt att polisiära tvångsmedel och straff-processuella tvångsmedel kan sägas avgränsa sig gentemot varandra dels för att de kommer till uttryck i olika lagar, dels för att syftena bakom dem skiljer sig åt, med andra ord att de är avsedda att användas i skilda situationer.
4 Husrannsakan och kroppsvisitation
4.1 Inledande ord
I detta avsnitt ges en beskrivning av de två tvångsmedlen husrannsakan och kropps-visitation. Regler om husrannsakan och kroppsvisitation finns både i RB och i PL.41 Dessa två tvångsmedel finns alltså både som straffprocessuella tvångsmedel och som polisiära tvångsmedel. Varför beskrivs då just dessa tvångsmedel? Svaret har att göra med de ovan presenterade förslagen om visitationszoner. Jag har nämligen funnit att Moderaternas två förslag och trafikregionrådets förslag om visitationszoner aktualiserar just tvångsmedlen husrannsakan och kroppsvisitation. För att kunna få reda på vad förslagen skulle kunna tillföra rättsläget undersöks först gällande rätt om husrannsakan och kroppsvisitation i RB och PL. Därefter klargörs i det avslutande delavsnittet varför förslagen aktualiserar dessa tvångsmedel och vilka likheter och skillnader som finns mellan gällande rätt och förslagen.
4.2 Husrannsakan enligt rättegångsbalken
4.2.1 Inledning
Innebörden av ”husrannsakan” är att hus, rum eller slutet förvaringsställe genomsöks.42 RB:s regler om husrannsakan finns till för att myndigheter som utreder brott och myndigheter som ska verkställa tvångsmedel ska ha möjlighet att ta sig in till utrymmen som de annars inte hade haft rätt att söka igenom. Regler om husrannsakan i RB finns i 28 kap. RB. I kapitlet finns olika regler om husrannsakan sett till vad som eftersöks och vilket utrymme som ska undersökas.43
41 Se t.ex. 28:1 RB och 20 § PL, som båda innehåller regler om husrannsakan. 42 Ekelöf m.fl. s. 88.
11
4.2.2 Reell husrannsakan
I 28:1 RB regleras reell husrannsakan.44 Flera förutsättningar måste vara uppfyllda för att en reell husrannsakan ska få företas. För det första, en sådan husrannsakan får företas ”om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa”. Beviskravet avseende att ett brott har begåtts (”anledning att anta”) överensstämmer alltså med det beviskrav som gäller för att en förundersökning ska få inledas.45 Uttrycket ”fängelse kan följa” innebär inte att påföljden i det enskilda fallet måste bedömas bli fängelse. Det som avses är att fängelse är en möjlig påföljd.46
För det andra, husrannsakan får bara företas i de syften som räknas upp i bestämmelsen.47 Dessa syften kan delas in i två kategorier: eftersökande av föremål och
utredningsskäl.48 Vad gäller eftersökande av föremål följer det av bestämmelsen att hus-rannsakan får företas för att söka efter föremål som kan tas i förvar eller i beslag. I 26 kap. RB finns regler om förvar och kvarstad. Ett beslut om att ta egendom i förvar tas av åklagaren i avvaktan på domstolens beslut om kvarstad.49 Ett beslut om förvar är alltså ett tillfälligt beslut som tas innan domstolen tar beslut om kvarstad. Detta bär med sig att det krävs att förutsättningarna för kvarstad är uppfyllda för att beslut om förvar ska kunna tas.50 I 27 kap. RB finns regler om beslag. Sett till formuleringen i 28:1 RB får syftena bakom beslag indirekt påverkan på när en husrannsakan får företas.51 Gemensamt för beslag och kvarstad (därmed även förvar) kan sägas att de ger möjlighet för temporärt förfogande av annans egendom i väntan på domstols slutliga avgörande.52 Vad gäller utredningsskäl följer det av 28:1 RB att husrannsakan får ske för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet eller om för-verkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36:1 b brottsbalken (1962:700, BrB). Som exempel på en husrannsakan som sker i detta syfte kan nämnas en brottsplats-undersökning som görs för att hitta spår av brottet, såsom brottsverktyg eller
44 Ekelöf m.fl. s. 88.
45 Lindberg s. 609 och 23:1 RB. Se även avsnitt 3.2 för innebörden av ”anledning att anta”. 46 Ekelöf m.fl. s. 88 f.
47 Se formuleringen ”för att” i 28:1 RB.
48 Denna indelning följer den ordning som nämns i Ekelöf m.fl. s. 88. För en annan indelning eller
sätt att förklara syftena, se Lindberg s. 606.
49 Se lagtexten i 26:3 RB. 50 Ekelöf m.fl. s. 76. 51 Lindberg s. 606. 52 Bring m.fl. s. 398.
12
avtryck.53 Husrannsakan för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för förverkande av utbyte av brottslig verksamhet får företas även om syftet inte är att ta föremål i beslag. Så kan vara fallet om en byggnad behöver undersökas för klargörande av en äganderättsfråga.54 Med ”förverkande” avses att en persons äganderätt fråntas denne.55
En tredje förutsättning för att få företa en reell husrannsakan, och för att det ska vara tal om en sådan, är att den företas i hus, rum eller slutet förvaringsställe. Med hus avses utöver bostadshus även andra byggnader, exempelvis fabriker. Till rum räknas kontors- och lagerlokaler, hytter och andra rum på fartyg.56 Hus och rum behöver inte vara slutna för att omfattas av bestämmelsen.57 Vad gäller slutet förvaringsställe bör exempelvis ett bankfack och en stängd bil ses som sådana enligt motiven.58 Huruvida det räcker att en bil är stängd eller om den behöver vara låst för att det ska vara tal om ett slutet förvaringsställe är något som har prövats av JO ett antal gånger, med olika utgång. I JO 1974 s. 128 kom JO fram till att en olåst bil inte kan anses utgöra ett slutet för-varingsställe. Några år senare kom dock JO fram till att en undersökning av en bils motor- och bagageutrymmen innebar en husrannsakan i JO 1977/78 s. 129. Inget i beslutet tydde på att bilen skulle ha varit låst, dels för att inget nämndes om det, dels för att två personer befann sig i bilen i samband med att undersökningen inleddes.59 I och med JO 1997/98 s. 190 får det anses klarlagt att det räcker att en bil är stängd för att den ska räknas som ett slutet förvaringsställe. I beslutet höll JO nämligen med doktrin som ansåg att en stängd bil inte behöver vara låst för att utgöra ett slutet förvaringsställe.60 Enligt Polisrättsutredningen bör en husrannsakan av en bil normalt sett anses rikta sig mot bilföraren oberoende av vem som är bilens ägare.61
I ett avseende är uppbyggnaden av 28:1 RB problematisk. Första stycket, vilket det ovan anförda avser, gäller den som är skäligen misstänkt, eller misstänkt i högre grad än så, för brottet. Detta kan dock bara utläsas om stycke ett och stycke två läses till-sammans. Att stycke ett gäller för den som är skäligen misstänkt följer med andra ord 53 Lindberg s. 606. 54 Prop. 2007/08:68 s. 109. 55 Bring m.fl. s. 381. 56 SOU 1938:44 s.328. 57 Bring m.fl. s. 422. 58 SOU 1938:44 s. 328. 59 JO 1977/78 s. 129 (s. 129 f). 60 JO 1997/98 s. 190 (s. 192). 61 SOU 1995:47 s. 241.
13
indirekt av andra stycket,62 där det står ”hos annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet…”. ”Skälig misstanke” innebär att det måste finnas konkreta omständigheter som med viss styrka tyder på att personen som misstänks har begått det aktuella brottet. Misstanken måste gälla i förhållande till ett konkret brott, preciserat i viss mån sett till tid, plats och handlande.63 JO har uttalat att för att en husrannsakan ska anses ske hos den som är misstänkt och inte hos annan bör den misstänkte ha ”i princip oinskränkt till-gång till utrymmet i fråga och att det ska vara tämligen säkert att han disponerar ut-rymmet på detta sätt”.64
Liksom ovan nämnt gäller alltså andra stycket i 28:1 RB för reell husrannsakan hos annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet. Bestämmelsen används vid hus-rannsakan hos personer som inte är misstänkta för brottet och personer som är miss-tänkta i lägre grad än skäligen misstänkt.65 I andra stycket räknas tre situationer upp då husrannsakan får företas hos annan än den som är skäligen misstänkt. För det första om brottet har begåtts hos personen, för det andra om den misstänkte har gripits där och för det tredje om det föreligger synnerlig anledning att det vid husrannsakan ska påträffas föremål som kan beslagtas eller tas i förvar, alternativt att annan utredning om brottet eller om förverkande av brottslig verksamhet enligt 36:1 b BrB kan vinnas. De första två situationerna kräver ingen förklaring. Innebörden av ”synnerlig anledning” behöver dock klargöras. I förarbetena klargörs inte innebörden av begreppet.66 JO har dock ut-talat att begreppet ska tolkas som att ”det skall föreligga någon faktisk omständighet som påtagligt visar att man med fog kan förvänta sig att man påträffar föremål, som är underkastat beslag eller vinner annan utredning om brottet”.67
Av det tredje och sista stycket i 28:1 RB följer att de krav som finns i 28:1 RB måste vara uppfyllda även om den misstänkte samtycker till husrannsakan,68 då det där står att den misstänktes samtycke till husrannsakan aldrig får åberopas, såvida det inte är den misstänkte själv som har begärt att husrannsakan ska företas. ”Den misstänkte” avser all typ av misstanke och alltså inte bara skälig misstanke.69
62 Lindberg s. 611.
63 Ekelöf m.fl. s. 44.
64 JO 1985/86 s. 154 (s. 155). 65 Bring m.fl. s. 428.
66 Lindberg s. 613 och SOU 1995:47 s. 239.
67 JO 1988/89 s. 68 (s. 70) och JO 1992/93 s. 143 (s. 153). 68 Ekelöf m.fl. 89.
14
4.2.3 Personell husrannsakan
Utöver regler om reell husrannsakan finns även regler om personell husrannsakan.70 En av dessa regler finns i 28:2 RB. Personell husrannsakan finns till för eftersökande av personer för vissa syften. I 28:2 RB räknas dessa syften upp och denna uppräkning är uttömmande.71 Av bestämmelsen framgår att husrannsakan får företas i syfte att efter-söka den som ska gripas, anhållas, häktas, hämtas till förhör eller inställas vid rätten. Vidare får husrannsakan företas i syfte att eftersöka den som ska underkastas kropps-visitation eller kroppsbesiktning och den som är tilltalad som söks för delgivning av stämning eller kallelse till förhandling. Alla dessa uppräknade syften som någon får eftersökas i, förutom ”ska gripas”, tar sikte på verkställande av ett redan fattat beslut. ”Ska gripas” tar istället sikte på ett förestående beslut om frihetsberövande som tas av polis.72 Husrannsakan får enligt bestämmelsen företas hos den som eftersöks eller hos någon annan, om det finns synnerlig anledning att anta att den som eftersöks befinner sig där. Till skillnad från 28:1 RB uppställer 28:2 RB inga krav avseende brotts-misstanken.73
I 28:2 a RB finns en särskild regel om personell husrannsakan i transportmedel.74 En sådan husrannsakan fåt företas i syfte att söka efter den som ska gripas, anhållas eller häktas. För att en sådan husrannsakan ska få vidtas krävs det att det rör sig om ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i fyra år, alternativt försök till ett sådant brott. Med ”transportmedel” avses inte endast fordon, utan även tåg, båtar och flygplan. Rätten att företa en husrannsakan i ett transportmedel är villkorad till en viss plats, då det enligt lagtexten ska finnas särskild anledning att anta att den som efter-söks kan komma att passera platsen. Som bakgrund till detta anges i förarbetena att det i det inledande skedet av en förundersökning kan vara motiverat att företa en hus-rannsakan vid tänkbara flyktvägar i närheten av platsen där brottet har förövats.75 Bevis-kravet ”särskild anledning” är ett mycket lägre krav än ”synnerlig anledning”.76
70 Ekelöf m.fl. s. 88.
71 Lindberg s. 651.
72 JO 1993/94 s. 66 (s. 73 f) och SOU 1995:47 s. 230.
73 Nordh s. 115. En bör dock ha i åtanke att det för t.ex. häktning som huvudregel krävs att det för
brottet är föreskrivet minst ett års fängelse (24:1 RB). På så sätt krävs indirekt en viss svårhetsgrad.
74 Lindberg s. 658.
75 Prop. 1990/91:129 s. 28. 76 Prop. 1997/98:181 s. 27.
15
4.2.4 Husrannsakan i en lokal som är tillgänglig för allmänheten m.m.
I 28:3 st. 1 RB finns en bestämmelse om reell och personell husrannsakan i lokaler som är tillgängliga för allmänheten.77 Av lagtexten följer nämligen att en husrannsakan får företas i de syften som uppges i 1 eller 2 § i en lokal som är tillgänglig för allmänheten. Enligt motiven avses med ”lokal som är tillgänglig för allmänheten” bland annat butiker och restauranger. Hotellrum som är uthyrda till gäster omfattas inte av begreppet.78 Det avgörande vid en bedömning av om en del av en lokal är tillgänglig för allmänheten eller inte är enligt Polisrättsutredningen hur starkt integritetsintresset är i det aktuella fallet.79 Sett till att hänvisningen till 28:1 RB och 28:2 RB endast sker med koppling till de syften som där anges kan det framstå som att det inte uppställs några vidare krav för att få företa en husrannsakan enligt 28:3 st. 1 RB. JO har dock i ett beslut uttalat att oav-sett om en reell husrannsakan görs med stöd av 28:1 RB eller 28:3 RB måste det finnas anledning att anta att ett brott har begåtts. Vad gäller en personell husrannsakan enligt 28:3 RB innebär hänvisningen till 28:2 RB enligt JO att eftersökningen måste gälla en bestämd person, som eftersöks i något av de syften som uppges i 28:2 RB.80
Andra och tredje stycket i 28:3 RB tillkom främst i syfte att tillämpas för lokaler tillhörande mc-klubbar, men det var även från början klart att tillämpningsområdet sträcker sig längre.81 Bestämmelserna avser både reell och personell husrannsakan, sett till hänvisningen i andra stycket till de syften som uppges i 28:1–2 RB.82 Flera rekvisit uppställs i andra stycket. För det första uppges att husrannsakan får företas i en lokal som brukar användas gemensamt av personer som kan antas ägna sig åt brottslig verksamhet. ”Brukar användas” innebär ett krav på att användandet av lokalen i viss ut-sträckning är återkommande. ”Kan antas” tar sikte på både misstankarna gällande verksamheten och på vilka som står bakom den.83 För det andra måste det finnas an-ledning att brott har förövats för vilket det är föreskrivet minst ett års fängelse. För det tredje måste det finnas särskild anledning att anta att ändamålet med den aktuella
77 Ekelöf m.fl. s. 90.
78 Se SOU 1938:44 s. 329, i vilken det dock står ”lägenhet” istället för ”lokal”. Enligt Bring m.fl. s.
433 är ändringen från ”lägenhet” till ”lokal” enbart redaktionell.
79 SOU 1995:47 s. 214. 80 JO 1993/94 s. 92 (s. 97). 81 Prop. 1997/98:181 s. 25 och 27. 82 Bring m.fl. s. 434.
16
husrannsakan kommer att uppfyllas.84 Andra stycket får inte användas om lokalen huvudsakligen utgör bostad. Huruvida så är fallet avgörs genom en helhetsbedömning avseende lokalens huvudsakliga användningsområde.85 Av tredje stycket framgår att andra stycket även avser utrymmen och fordon som finns i omedelbar anslutning till lokalen, om de används av de som brukar lokalen.
4.2.5 Beslutsfattare och verkställighet
Vem eller vilka får då fatta beslut om husrannsakan? Denna frågas besvaras vid en undersökning av 28:4 RB och 28:5 RB. Det korta svaret är att beslut om husrannsakan får fattas av förundersökningsledaren, åklagaren eller rätten (28:4 st. 1 RB) och om det är fara i dröjsmål av en polisman (28:5 RB). I en situation är dock endast rätten behörig att fatta beslut om husrannsakan. Så är fallet vid husrannsakan för delgivning (28:4 st. 1 andra men. RB). I den situationen tas frågan om husrannsakan upp av rätten på eget initiativ eller på yrkande av Polismyndigheten eller åklagaren (28:4 st. 2 tredje men. RB). Vid fall då husrannsakan kan antas bli av stor omfattning eller medföra synnerlig olägenhet för den som husrannsakan företas hos bör rätten besluta om åtgärden, såvida det inte är fara i dröjsmål (28:4 st. 1 tredje men. RB). För att frågan om husrannsakan ska tas upp av rätten måste förundersökningsledaren eller åklagaren framställa ett yrkande om det (28:4 st. 2 första men. RB). När åtal redan är väckt får dock rätten även på eget initiativ eller på yrkande av målsägande ta upp frågan (28:4 st. 2 andra men. RB). Som exempel på när husrannsakan kan antas bli av ”stor omfattning” anges i motiven när sådan ska ske i större affärslokaler eller i hotell.86 ”Synnerlig olägenhet” har enligt Polisrättsutredningen att göra med situationer där mycket starka integritets-intressen ställs mot de integritets-intressen som ligger bakom husrannsakan.87 I praktiken är det dock mycket ovanligt att det är rätten som fattar beslut om husrannsakan.88
Liksom ovan nämnt får en polisman ta beslut om att husrannsakan ska företas om det är ”fara i dröjsmål”. Med detta avses brådskande fall.89 Mer utförligt kan det sägas innebära att det ska vara så brådskande att syftet med husrannsakan går förlorat om
84 Se avsnitt 4.2.2 för innebörden av ”särskild anledning”. 85 Prop. 1997/98:181 s. 47.
86 SOU 1938:44 s. 329. 87 SOU 1995:47 s. 304.
88 Lindberg s. 626 f och Nordh s. 116. 89 Lindberg s. 629.
17
polisen behöver vänta med att företa husrannsakan.90 Sett till att mobiltelefoner finns idag har dock en polisman ofta tid att komma i kontakt med behörig beslutsfattare, vilket utesluter fara i dröjsmål. Ett typexempel då fara i dröjsmål dock kan föreligga är när polisen stoppar en bil vars förare är berusad, varpå beslut om att företa husrann-sakan i bilen tas för att leta efter eventuell alkohol att beslagta.91
Fastän huvudregeln kan sägas vara att polismän inte är behöriga att fatta beslut om husrannsakan enligt RB är det ofta polismän som verkställer beslutet.92 Vid verk-ställighet av ett beslut om husrannsakan måste vissa regler i 28 kap. RB beaktas. Några av dem finns i 28:6 RB. I bestämmelsens första stycke står att ”[v]id husrannsakan må olägenhet eller skada ej förorsakas utöver vad som är oundgängligen nödvändigt”. Denna mening kan enligt Lindberg betraktas som en precisering av proportionalitets-principen.93 Trots första stycket får ändå våld användas när rum eller slutet förvarings-ställe ska öppnas. Om så har skett ska dock rummet eller förvaringsförvarings-stället återslutas efter att husrannsakan har företagits (28:6 st. 2 RB). Om det är en polisman som ställer husrannsakan ger även 10 § 1 st. 4 p. PL stöd för våldsanvändning vid verk-ställigheten, under förutsättning att andra medel är otillräckliga och att det är försvarligt. I 28:6 st. 3 RB finns en bestämmelse som tar sikte på vilken tid av dygnet som en husrannsakan får ske. Där stadgas närmare bestämt att det krävs särskilt skäl för att hus-rannsakan ska få verkställas mellan 21.00 och 06.00. ”Särskilt skäl” kan föreligga om det exempelvis är fara i dröjsmål.94 Ytterligare en bestämmelse som bör nämnas är 28:7 RB, som berör närvaro av sakkunnig, vittne och målsäganden och dennes ombud vid verkställighet av husrannsakan. En sista bestämmelse som är relevant vid verk-ställighet av husrannsakan är 28:9 RB, vars första stycke stadgar att protokoll ska föras över husrannsakan. Där står även att syftet med husrannsakan och vad som där har före-kommit ska anges i protokollet. Av 28:9 st. 2 RB följer att personen som husrannsakan har företagits hos har rätt att få ett bevis om att husrannsakan har företagits om denne begär det.
90 SOU 1995:47 s. 165.
91 Lindberg s. 630.
92 Nordh s. 117 och Lindberg s. 634. Jfr 23:3 st. 2 RB; att en åklagare som leder en förunder-sökning
får begära hjälp av Polismyndigheten och även uppdra åt en polisman att genomföra en viss åtgärd inom förundersökningen om det är lämpligt m.h.t. åtgärdens beskaffenhet.
93 Lindberg s. 642. Proportionalitetsprincipen behandlas nedan, i avsnitt 4.4 och 4.7. 94 Gärde m.fl. s. 381.
18
4.3 Kroppsvisitation enligt rättegångsbalken
4.3.1 Förutsättningar för att få utföra kroppsvisitation
Utöver regler om husrannsakan finns även regler om kroppsvisitation i 28 kap. RB. Förutsättningarna för att få utföra en kroppsvisitation stämmer i huvudsak överens med de som gäller för reell husrannsakan. Denna slutsats kan dras utifrån en jämförelse mellan 28:11 RB, som tar upp grundförutsättningarna för kroppsvistation, och 28:1 RB. I både 28:11 st. 1 RB och 28:1 st. 1 RB krävs att ”det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa”.95 Kroppsvisitation får även vidtas i samma syften som reell husrannsakan, eftersom formuleringarna i 28:1 st. 1 RB och 28:11 st. 1 RB överensstämmer i detta avseende.96 En skillnad är dock att det i 28:11 st. 1 RB till skillnad från 28:1 st. 1 RB uttryckligen anges att stycket gäller för den som är skäligen misstänkt.97 Även 28:11 st. 2 RB bygger på 28:1 RB, då kropps-visitation av annan än skäligen misstänkt får vidtas i den tredje situationen som räknas upp i 28:1 st. 2 RB (”om det […] finns synnerlig anledning…”) för när husrannsakan får företas hos annan än skäligen misstänkt.98
4.3.2 Definitionen av kroppsvisitation och gränsen till husrannsakan
Vad avses då med kroppsvisitation? Sett till legaldefinitionen i 28:11 st. 3 RB innebär kroppsvisitation ”en undersökning av kläder och annat som någon bär på sig samt av väskor, paket och andra föremål som någon har med sig”. I och med formuleringen ”andra föremål” utesluts enligt förarbetena bilar och andra stora fordon, medan barn-vagnar dock omfattas. Huruvida en väska eller ett annat föremål är öppet, stängt eller låst saknar betydelse. För att en person ska anses ”ha med sig” ett föremål krävs att personen har det under sin fysiska kontroll. Det måste alltid finnas vetskap om vem som är innehavare av föremålet, fastän äganderätten till föremålet saknar betydelse.99 Avsikten med legaldefinitionen var bland annat att fastställa en gräns mellan kropps-visitation och husrannsakan.100 Trots denna definition finns en viss överlappning mellan kroppsvisitation och husrannsakan, då båda tvångsmedlen kan användas om till exempel
95 Se avsnitt 4.2.2 för innebörden av ”anledning att anta” och ”kan följa”.
96 Angående överensstämmande syften, se stöd för detta även i Bring m.fl. s. 440 f. 97 Se avsnitt 4.2.2 avseende misstankegraden i 28:1 st. 1 RB.
98 Se närmare om denna situation och innebörden av ”synnerlig anledning” i avsnitt 4.2.2. 99 Prop. 1993/94:24 s. 41 f.
19
en låst väska ska undersökas.101 Lagrådet har dock uttryckt att avgränsningen mellan kroppsvisitation och husrannsakan inte är av så stor betydelse till följd av att samma förutsättningar gäller för dem båda. Uppkommer frågor om var gränsen går får de lösas i rättstillämpningen.102 Lagrådet uppgav även att som tumregel bör egendom som flyttas med handkraft bli föremål för kroppsvisitation, medan större egendom som flyttas eller enbart kan flyttas med maskinkraft bör undersökas genom husrannsakan.103
Eftersom både kroppsvisitation och husrannsakan ska få företas i en visitationszon skulle frågan om gränsdragningen dem emellan troligtvis inte medföra några problem. Om så dock skulle vara fallet lär Lagrådets tumregel kunna lösa de problem som upp-står.
4.3.3 Beslutsfattare och verkställighet
Den beslutsbehörighet som gäller för husrannsakan gäller även för kroppsvisitation. Detta följer av den hänvisning som görs till 28:4 RB i 28:13 st. 1 RB. Det görs dock ingen hänvisning till 28:5 RB, med motsvarande om en polismans beslutsbehörighet som följer av 28:5 RB stadgas i 28:13 st. 1 andra men. RB.104 Enligt Lindberg föregås kroppsvisitation oftast inte av någon planering, då kroppsvisitation vanligtvis genom-förs nära inpå att brottet har upptäckts, i syfte att få vetskap om den som är misstänkt bär på sig eller har med sig något som kan vara viktigt ur bevissynpunkt. Då är det vanligt att åtgärden är brådskande, vilket innebär att undantaget (beslut av polisman) är den vanligaste beslutsformen.105
I 28:13 RB och 28:13 a RB finns regler som är relevanta vid verkställighet av kroppsvisitation. Av 28:13 st. 2 RB följer att en undersökning som är av mera väsentlig omfattning ska verkställas inomhus, i ett avskilt rum, och att ett trovärdigt vittne såvitt det är möjligt ska närvara om annan än läkare verkställer undersökningen. Så kan vara fallet om det rör sig om en ingående undersökning av en persons kläder, såsom om personens underkläder omfattas av undersökningen. Om en kvinna ska kroppsvisiteras får inte någon annan än en kvinna, en läkare eller en legitimerad sjuksköterska verk-ställa eller bevittna åtgärden, se 28:13 st. 3 RB. Av denna bestämmelse följer dock även
101 Nordh s. 119. Nordh har inte motiverat varför en undersökning av en låst väska kan göras med
stöd av reglerna om husrannsakan. Han lär dock mena att så är fallet för att en låst väska utgör ett slutet förvaringsställe, se Lindberg s. 619.
102 Prop. 1993/94:24 s. 43 f. 103 A.prop. s. 118.
104 Se avsnitt 4.2.5 för en redogörelse av 28:4 RB och 28:5 RB. 105 Lindberg s. 710.
20
att om det endast är föremål som kvinnan har med sig som ska visiteras får verk-ställighet och bevittnande ske av en man. I bestämmelsen inskränks inte möjligheterna för en kvinna att verkställa en kroppsvisitation av en man. Om en man likväl uttrycker önskemål om att bli visiterad av en man bör hänsyn tas till detta, om visitationen sträcker sig utöver medhavda föremål.106 Enligt 28:13 a st. 1 RB får den som ska kroppsvisiteras kvarhållas upp till tre timmar. Om synnerliga skäl föreligger får person-en kvarhållas ytterligare tre timmar. I 28:13 a st. 3 RB finns lagstöd för att person-en polisman får ta med den som ska visiteras till den plats där det ska ske. Avslutningsvis i denna del kan nämnas att protokoll ska föras även över kroppsvisitation, se hänvisningen till 28:9 RB i 28:13 st. 1 RB.
4.4 Principer vid husrannsakan och kroppsvisitation enligt
rättegångsbalken
Både vid beslut och vid verkställighet av tvångsmedel måste vissa allmänna principer beaktas. I en proposition som rör vissa tvångsmedelsfrågor uppges att det finns tre principer som gäller vid all tvångsmedelsanvändning. Dessa är ändamåls-, behovs- och proportionalitetsprinciperna.107 Ändamålsprincipen innebär att tvångsmedel enbart får vidtas för de ändamål som framgår av lagen.108 Behovsprincipen bär med sig att ett tvångsmedel endast får vidtas under förutsättning att det finns ett påtagligt behov för det samt att det i övrigt inte finns andra mindre ingripande åtgärder som är tillräckliga.109 Av principen följer även att ett tvångsmedel endast får användas så länge behovet kvarstår. När syftet med användandet av tvångsmedlet är uppfyllt kvarstår alltså inte behovet.110 Proportionalitetsprincipen kommer till uttryck på olika sätt i olika samman-hang. Avseende tvångsmedel innebär den att arten, styrkan, räckvidden och varaktig-heten av tvångsmedlet måste stå i rimlig proportion till vinsterna med att vidta tvångs-medlet.111 Enligt 28:3 a RB får beslut om husrannsakan tas ”endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den miss-tänkte eller för något annat motstående intresse”. Detta är ett uttryck för 106 Lindberg s. 711 f. 107 Prop. 1988/89:124 s. 26. 108 Ekelöf m.fl. s. 41. 109 Prop. 1988/89:124 s. 26. 110 Lindberg s. 25. 111 Prop. 1988/89:124 s. 26.
21
nalitetsprincipen.112 Bestämmelsen gäller även för kroppsvisitation genom hänvisningen till 28:3 a RB i 28:13 st. 1 RB.
Ännu en princip som bör nämnas i detta sammanhang är legalitetsprincipen. Kort-fattat innebär denna princip att det krävs stöd i lag för att en myndighet ska få göra in-gripanden mot en enskild person.113 Principen kommer till uttryck i 1:1 st. 3 RF, där det står att ”den offentliga makten utövas under lagarna”. Principen kommer även till uttryck i 2:20 RF, där de fri- och rättigheter som får begränsas genom lag räknas upp. Denna bestämmelse gäller dock vid lagstiftning.114 Utöver ovan nämnda principer finns den så kallade objektivitetsprincipen. Principen finns lagfäst i 1:9 RF, där det står att bland annat förvaltningsmyndigheter ska ta hänsyn till allas likhet inför lagen och även iaktta saklighet och opartiskhet i sin verksamhet.115 Även i 23:4 st. 1 RB kommer objektivitetsprincipen till uttryck.116 Av denna bestämmelse följer att en förunder-sökning ska bedrivas objektivt och att omständigheter och bevis som talar både för den misstänktes fördel och nackdel ska beaktas. En annan princip som kommer till uttryck i 23:4 RB är hänsynsprincipen. Principen innebär att en förundersökning ”ska bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för misstanke eller orsakas kostnad eller olägenhet”, se 23:4 st. 2 första men. RB. Mer konkret följer det exempelvis av principen att diskretion bör iakttas när ett beslut om tvångsmedel verkställs.117
4.5 Kroppsvisitation enligt polislagen
4.5.1 Inledning
I PL:s regler om kroppsvisitation finns ingen definition av begreppet ”kroppsvisitation”. Enligt förarbetena är dock legaldefinitionen i RB vägledande även för andra lagar där begreppet används. Detta innebär att definitionen gäller även för reglerna om kropps-visitation i PL.118 I 19 och 23 §§ PL finns regler om kroppsvisitation såsom ett polisiärt tvångsmedel. Till skillnad från RB:s regler om kroppsvisitation finns de inte till för att
112 Nordh s. 116.
113 Lindberg s. 20.
114 2:20 RF och betydelsen av legalitetsprincipen vid lagstiftning berörs närmare i avsnitt 6.2.2. 115 Prop. 2009/10:80 s. 116.
116 SOU 2011:45 s. 95 och Lindberg s. 32. 117 Lindberg s. 33.
118 Berggren och Munck s. 150. De uppger inte vilket eller vilka förarbeten som säger detta. I SOU
1994:131 s. 113 nämns i vart fall att RB:s definitioner av straffprocessuella tvångsmedel är väg-ledande för tvångsmedel i andra lagar.
22
användas vid utredning av brott. Kroppsvisitation enligt PL sker istället bland annat av
säkerhetsskäl eller i brottsförebyggande syfte.119
4.5.2 Kroppsvisitation av säkerhetsskäl eller i identifieringssyfte
Enligt 19 § 1 st. PL får en polisman som med lagstöd griper, omhändertar eller av-lägsnar en person kroppsvisitera personen i samband med ingripandet i den utsträckning som är nödvändig. Detta får ske antingen av säkerhetsskäl för att kunna ta vapen eller andra farliga föremål från personen (19 § 1 st. p. 1 PL) eller för att kunna fastställa personens identitet (19 § 1 st. p. 2 PL). Kroppsvisitation som avses i första punkten (provisorisk skyddsvisitation) syftar till att undersöka om personen bär på sig något föremål som denne kan använda för att skada sig själv, polismannen eller andra.120 Med ”farliga föremål” bör även farliga ämnen avses. Om polismannen hittar några farliga föremål bör de tas i beslag. Kroppsvisitation i identifieringssyfte kan företas för att leta efter personens legitimation.121
4.5.3 Kroppsvisitation för att söka efter vapen eller andra farliga föremål m.m.
I 19 § 2 st. PL finns bestämmelser om kroppsvisitation i brottsförebyggande syfte.122 Enligt 19 § 2 st. 1 p. PL får en polisman utföra kroppsvisitation i syfte att söka efter vapen eller andra farliga föremål som är ägnade att användas vid brott mot liv eller hälsa. Detta gäller om det med beaktande av omständigheterna kan antas att ett sådant föremål kan förklaras förverkat enligt 36:3 BrB. Denna regel infördes enligt förarbetena för att polisens möjligheter att utföra kroppsvisitation i syfte att söka efter vapen och andra föremål skulle överensstämma med rätten att beslagta dessa typer av föremål.123 Den beslagsbestämmelse som åsyftas är 27:14 a RB, som säger att föremål som skäligen kan antas vara förverkade enligt 36:3 BrB får tas i beslag. Enligt 36:3 p. 2 BrB får före-mål förverkas om de är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv och hälsa, under förutsättning att de ”har påträffats under omständigheter som gav anledning att befara att de skulle komma till sådan användning”. Sett till utformningen av 19 § 2 st. 1 p. PL och förarbetsuttalandet hänger alltså möjligheterna till att
119 Ekelöf m.fl. s. 95 och not 234 på samma sida, som hänvisar till 19 och 23 §§ PL. Se även
diskussionen i avsnitt 3.2 om skillnaden mellan straffprocessuella och polisiära tvångsmedel.
120 Prop. 1983/84:111 s. 118. 121 Berggren och Munck s. 153 f. 122 SOU 1995:47 s. 477.
