Barns behov och vilja vid tvångsvård till följd av omsorgsbrist

(1)

Redaktörer:

Ann-Christin Cederborg

Wiweka Warnling-Nerep

Barnrätt

En antologi

NORSTEDTS JURIDIK

(2)

Adress till förlaget:

Norstedts Juridik AB, 106 47 Stockholm Telefon 08-598 191 00, fax 08-598 191 91

Beställningar:

www.nj.se

E-post kundservice@nj.se

Adress Norstedts Juridik AB, Kundservice, 106 47 Stockholm Telefon 08-598 191 90, fax 08-598 191 91

BARNRÄTT En antologi

Redaktörer: Ann-Christin Cederborg & Wiweka Warnling-Nerep Upplaga 1:1

ISBN 978-91-01781-3

Tryck: Williams Lea 2014

Att mångfaldiga innehållet i denna bok, helt eller delvis, utan medgivande av Norstedts Juridik AB, är förbjudet enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Förbudet gäller varje form av mångfaldigande, såsom tryckning, kopiering, bandinspelning etc.

(3)

Innehåll

Förord 15

1 Barns behov och vilja vid tvångsvård till följd av omsorgsbrist 21

Katarina Alexius & Anna Hollander

1.1 Inledning 21 1.2 Disposition 22

1.3 Metod, material och urval 22

1.4 Kunskapsläget – närmare om barnets bästa 24

1.5 Barns behov och vilja vid tolkningen av barnets bästa 25 1.6 Barns behov och vilja i sociala utredningar och domar om

tvångsvård till följd av omsorgssvikt 29 1.7 Slutsatser 33

1.8 Diskussion 35

2 Vittnesmål i vårdnadstvister: Förhandlingar om barnets bästa i domstol och familjerätt 39

Karin Aronsson & Henrik Ingrids

2.1 Problemområde och teoretiska utgångspunkter 39 2.2 Forskning kring barnets bästa i vårdnadstvister 42 2.3 Problemformulering och data 45

2.4 Mödrar och fäder som barnens talesmän 47

3 En förstärkt Barnombudsman 55

Lars Arrhenius & Mårten Schultz

3.1 Inledning 55

3.2 BEO och Barnombudsmannen 56 3.3 Barnkonventionen 58

(4)

6 Innehåll

3.5 Ett viktigt rättsfall 60

3.6 Barnombudsmannens egna förslag om att införa ombud inom olika områden 63

3.7 Klagomöjligheten hos Barnrättskommittén 65 3.8 En förstärkt Barnombudsman 66

4 Barn(straff)rätt 68

Petter Asp

4.1 Inledning 68 4.2 Utgångspunkter 69

4.3 Barnet som gärningsman 69 4.4 Barnet som brottsoffer 77

4.5 Barnet som berörd utomstående 83 4.6 Barn(straff)rätten som ämne 84

5 Dispens från den svenska skolplikten av religiösa skäl 86

Hedvig Bernitz

5.1 Inledning 86

5.2 Deltagande i skolundervisningen – en rättighet eller skyldighet? 86

5.3 Skolpliktens förhållande till religionsfriheten i regeringsformen 88

5.4 Religionsfrihet och rätten till undervisning i Europakonventionen 90

5.5 Europakonventionen och den svenska skolplikten 96 5.6 Sammanfattning och avslutande synpunkter 99

6 Borde barnets bästa godtas av Arbetsdomstolen? 102

Laura Carlson

6.1 AD 1985 nr 134 – Könsneutrala avtalsvillkor angående föräldraledighet 103

6.2 AD 1987 nr 132 – Barnaföderskans skyddsbehov 105 6.3 AD 2003 nr 74 – Barnets behov 106

6.4 AD 2013 nr 87 – Arbetsgivarens behov 109

6.5 Barnets bästa – Ett sätt att förstärka könsroller? 111

7 Kränkningar och trakasserier i skolan 113

Ann-Christin Cederborg

7.1 Introduktion 113 7.2 Lagliga regleringar 113

(5)

Innehåll 7 7.3 Forskning inom området 115

7.4 Teorimodeller att hantera kränkningar och trakasserier 119 7.5 Slutsatser 120

8 Barns rätt till skydd – en bristande konstruktion 126

Madeleine Cocozza

8.1 Avsaknad av nationell statistik 127 8.2 Barns skydd som en social tjänst 128 8.3 Avsaknad av barnskyddsutbildning 130 8.4 Kommunalpolitikernas makt över beslutet om

tvångsomhändertagandet 132 8.5 Förslag till förändringar 133

9 Ombudets roll i tvister om vårdnad, boende och umgänge – en balansakt i pedagogik, psykologi och medling 136

Lotta Dahlstrand & Maria Eriksson & Linda Fröberg

9.1 Inledning 136 9.2 Barnets bästa 137

9.3 Vårdnad, boende och umgänge – kort om de materiella lagreglerna 137

9.4 Föräldrarna 141

9.5 Det juridiska ombudets roll 143

9.6 Slutord. Hur kan ombudets roll utvecklas? 145

10 Dragkampen om barnen: Barnets bästa vid intressekonflikter i domstol 147

Mia Edwall Insulander

10.1 Inledning 147

10.2 Föräldrabalken före år 2006 148 10.3 Lagändringar i FB år 2006 148 10.4 Tvisterna 149

11 Våld, familjerätt och barns utsatthet i förskola och skola 157

Maria Eriksson

11.1 Skola, familjerätt och våld 158 11.2 Barns utsatthet 162

11.3 Viktimiserande praktiker 163 11.4 Stöd till barn 171

(6)

8 Innehåll

12 Vem hjälper barn att få komma till tals? 175

Lena Feuk

12.1 Rättighet för det ofödda barnet 175 12.2 Barn har rätt till två föräldrar 175

12.3 Hur länge är man barn? – Olika åldersgränser för barn i olika lagar 176

12.4 Vad är ”barnets bästa”? 176

12.5 Om särskild företrädare för barn och målsägandebiträden för barn som är brottsoffer 179

12.6 Kontaktförbud gentemot kontakter med barn 181 12.7 Om LVU och om rätt till offentligt biträde för barn 181 12.8 Om rätt till offentlig försvarare och till juridiskt biträde

för brottsmisstänkta barn och om LUL 183

12.9 Om häktning av barn och om ungdomsrabatter avseende påföljder 184

12.10 Slutord 184

13 Barnets rätt till kultur och konst 186

Karin Helander

13.1 Historisk bakgrund 186

13.2 Barnrättskonventionen och barnkulturen 188 13.3 Barnkulturpolitik under 2000-talet 189 13.4 Synen på barn och barndom 190

13.5 Barnteater – exempel med barns delaktighet på olika nivåer 191

13.6 Barnets rätt till konstnärliga upplevelser 194 13.7 Artikel 31 och små barns rätt till konst 195 13.8 Kultur och konst för barnets bästa 196

14 Att bevaka barns rätt till en god hälsa 199

Staffan Janson

14.1 Jämlik hälsa för barn 200

14.2 Barnfetma ur ett barnrättsperspektiv 201 14.3 Det internationella perspektivet 202 14.4 Barnmisshandel och vanvård 203 14.5 Att försvara barnets rättigheter 204 14.6 Barnrättsperspektivet i klinisk praxis 206

(7)

Innehåll 9 14.7 Att undervisa om barnets rättigheter inom

sjukvården 208

14.8 Svenska Barnläkarföreningens Utskott för Etik och Barnets Rättigheter 208

14.9 Barns rätt att delta 210

15 Ombud och talerätt för barn i vårdnadstvister 212

Anna Kaldal

15.1 Bakgrund 212 15.2 Talerätt 214

15.3 Skydds- respektive aktörsperspektivet 215

15.4 Rätten att komma till tals – en del av barnets bästa 216 15.5 Rätten att komma till tals – eller talerätt? 217

15.6 Vem ansvarar för att barnets perspektiv förs in i processen? 218

15.7 Barns bristande processbehörighet 220 15.8 Barn och föräldrar med motstående intressen i

processen 221

15.9 Ombud utan talerätt – är det funktionellt? 223 15.10 Slutsats och diskussion 226

16 Sexhandel med barn – en nutida form av slaveri 230

Helena Karlén

16.1 Sexhandel förutsätter en marknad 230 16.2 ”Rosario är död” 231

16.3 Internationella konventioner och möten 232 16.4 Ett nedslående resultat av den extra-territoriella

lagstiftningen 235

16.5 Barnpornografi, barnsexturism och människohandel 235

17 Barnets bästa – absolut och relativt. Funderingar kring ett aktuellt exempel (assisterad befruktning) 238

Dagmar Lagerberg

17.1 Bakgrund 238

17.2 Medicinsk-etiska rådets betänkande 240 17.3 Forskning om assisterad befruktning 243 17.4 Kommentar 251

(8)

10 Innehåll

18 Etik och juridik – en ibland problematisk relation, här illustrerad med hjälp av begripliga och obegripliga domar i svensk migrationsrätt 257

Annika Lagerqvist Veloz Roca

18.1 Lagtolkning och rättstillämpning i ljuset av europarätten 257

18.2 ”Synnerligen ömmande omständigheter” i Utl. 5:6 261 18.3 ”Särskilt beroendeförhållande” och ”umgänge med

barn”, Utl. 5:3 a st. 1 p. 2–3 i kombination med 5:18 st. 2 p. 5 264

19 Är en barnneuropsykiatrisk funktionsnedsättning detsamma som en processuell funktionsnedsättning? – Om objektivitet, saklighet och rättstrygghet 268

Katrin Lainpelto

19.1 Introduktion 268

19.2 Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och implikationer för den rättsliga utredningen 269 19.3 En sårbar grupp 271

19.4 Den fria bevisvärderingen 272 19.5 Presentation av aktuell studie 279 19.6 Avslutande diskussion 281

20 Barnets bästa eller vuxnas intressen – hur gör vi när vi måste välja? 289

Madeleine Leijonhufvud

20.1 Föräldraskap – en rättighet? 290 20.2 Nykter vårdnad – en rättighet? 294

21 När kan och bör placerade barn flytta hem – en oklar balansering mellan återförening och stabilitet i tre olika processer 297

Pernilla Leviner

21.1 Inledning 297

21.2 Sammanfattande beskrivning av fallet med den omhändertagna flickan 300

21.3 Den rättsliga regleringen – en komplex intressebalansering och tre processer 303

(9)

Innehåll 11 21.4 Tre processer med olika syften – behov av samordning

och tydliggöranden 316

21.5 Avslutande diskussion – dags att tala ur skägget och prata om de svåra frågorna 319

22 Barnets röst – en förutsättning för barnets bästa. Från lagstadgad rättighet till praktisk verksamhet inom socialtjänst och hälso- och sjukvård 322

Bodil Långberg & Åsa Lundström Mattsson

22.1 Barns brukarmedverkan i den sociala barnavården 323 22.2 BRA, Barns Rätt som Anhöriga 327

23 Barns delaktighet i forskning – särskilt om informationskravet 331

Titti Mattsson

23.1 Inledning 331

23.2 Tillståndspliktig forskning på barn 333 23.3 En studie av tillämpningen 338

23.4 Reell delaktighet för barn som forskningsobjekt – en diskussion 344

24 I vad mån tas i skattesystemet hänsyn till barnens rättigheter och intressen? 349

Roger Persson Österman

24.1 Inledning 349

24.2 Några exempel på inkomstskatteregler som anknyter till barnkonceptet eller familjekonceptet 351

24.3 Några exempel på övriga skatteregler som anknyter till barnkonceptet eller familjekonceptet 353

24.4 Sammanfattning 354

25 Några anteckningar om barns behov av och rätt till försvarare 356

Anne Ramberg

25.1 Rättslig reglering om rätt till försvarare 356 25.2 Barnets särskilda behov tillgodoses inte 359

25.3 Särskilt om brottsutredningar mot straffomyndiga 360 25.4 Nya förslag inom EU 361

(10)

12 Innehåll

25.5 Barndirektivet 362 25.6 Försvararens roll 363 25.7 Avslutning 366

26 Barnets bästa i vårdnadstvister 367

Annika Rejmer

26.1 Bakgrund 367

26.2 Vårdnadsutredningen i lagtext, förarbeten och praktiken 368

26.3 Utredningsrapporten – lagtext, förarbeten, allmänna råd och praktiken 371

26.4 Rekommendationer 373 26.5 Sammanfattning 375

27 Pojkars villkor i hederskontexten: LVU:s blinda fläck 378

Astrid Schlytter & Devin Rexvid

27.1 Inledning 378

27.2 Precisering av forskningsfrågan 379 27.3 Metodologi 381

27.4 ”Osynliga” pojkar 381

27.5 Hedersmorden på Mustafa och Maria under 2012 382 27.6 Den hedersrelaterade manligheten 385

27.7 Belysning av ”connectivity”-relationer genom morden på Sara 1996 och Abbas 2005 388

27.8 Avslutande kommentarer 392

28 Stöd till barn som far illa i sin hemmiljö – utmaningar i ett förebyggande perspektiv 398

Birgitta Svensson

28.1 Emotionella hinder på vägen till stöd 400 28.2 Behov av förändringar i den förebyggande

strukturen 402

29 Sverige och FN:s konvention om barnets rättigheter – reflektioner kring en eventuell inkorporering i svensk rätt 408

Rebecca Thorburn Stern

29.1 Inledning 408

(11)

Innehåll 13 29.3 Barns rättigheter i svensk rätt idag: en kort

lägesbeskrivning 411

29.4 Argument för och mot inkorporering 413 29.5 Avslutande reflektioner 418

30 Fallet E.S. – reflektioner kring barns behov av skydd för sin personliga integritet 421

Wiweka Warnling-Nerep & Alexia Rohdin

30.1 Fallet i korthet med dess dubbla kränkningar 422 30.2 Inga passande paragrafer – vems är felet? 424 30.3 Barns rätt till personlig integritet 429

30.4 Vår sociala barnavård – hur samhället tar sig an uppgiften att skydda barn 431

30.5 Några ord som avslutning 436

Författarpresentationer 439

(12)

Förord

En antologi i barnrätt – varför det kan man undra? Svaret blir att barn-rätten är ett mycket spännande och angeläget ämne – vem bryr sig inte på olika sätt om barn, såväl egna som andras utgör de allas vår framtid, att värna och utveckla. Ämnet är relativt nytt, internationellt, juridiskt interdisciplinärt och tvärvetenskapligt, något som bidragen till denna antologi är ägnade att visa. Här samlas juridik i olika former, barn- och ungdomsvetenskap, socialt arbete, sociologi, medicin och barnkultur. Här samlas också etablerade forskare liksom praktiker med det gemen-samma intresset av just barnrätt. Alla som vi har bjudit in att delta har tyvärr inte kunnat bidra, men vi tackar alla dem varmt som har kunnat göra just det.

Stockholm i april 2014

Ann-Christin Cederborg Wiweka Warnling-Nerep

Redaktör och styrelseledamot i BRC Professor och prefekt vid Institutionen för barn och ung-domsvetenskap

Redaktör och styrelseledamot BRC samt dess vetenskapliga föreståndare Professor i offentlig rätt vid Juridiska institutionen Stockholms universitet Stockholms universitet

(13)

Inledning

Barnrätt rör, som innehållsförteckningen till denna antologi visar, så mycket och ändå skulle den ha kunnat omfatta ännu mer. Den inbe-griper merparten av de olika juridiska disciplinerna – straff-, process-, förvaltnings-, familje-, folk-, migrationsrätt – för att nämna några, och har den fördelen att specifika frågor inte blir undanskymda i ett visst rättsområde. Vidare har tvärvetenskapen sina tydliga fördelar. En jurist som forskar kring t.ex. assisterad befruktning eller barn i våldsutsatta familjer får nya infallsvinklar om behovet av rättslig reglering om han eller hon tar del av forskningsrön från helt andra områden som medi-cin eller socialt arbete. På motsvarande sätt kan en person som forskar om kränkningar och diskriminering inom området för barn- och ung-domsvetenskap låta sig berikas – och kanske provoceras – av juridi-ken med alla dess lagrum och ”måsten”. Det tvärvetenskapliga draget beror också på att många barnrättsliga frågor i praktiken handläggs av icke-jurister (socionomer, lärare, personal inom hälso- och sjukvården, poliser m.fl.) och att underlag för beslut i ärenden som rör barn, - t.ex. omhändertaganden av barn eller straffrättsliga förfaranden där barn antingen är brottsoffer eller förövare - ofta inkluderar kunskap från andra vetenskapsfält. Det internationella draget är ofrånkomligt dels om man ser till den rad internationella konventioner, varav FN:s barn-konvention bara är en, som styr barnrätten, dels till faktiska frågor såsom bortförande av barn och försök att stoppa människohandel med barn.

Barnrättens interdisciplinära, tvärvetenskapliga och internationella kopplingar gör ämnet både intressant och relevant att bedriva forskning inom. I och med att ämnet som sådant också är relativt nytt finns det ett stort behov av forskning, dvs. här kan man verkligen ”vandra på udda platser för att sätta dem på kartan”, något som vi redan verksamma hoppas och tror ska locka många unga forskare av olika slag. Ser man till de olika bidragen i denna antologi kan konstateras, att vissa ämnen

(14)

18 Inledning

är återkommande i de olika bidragen fast med varierande fokus. Föl-jande kan nämnas som en översikt:

– Barnets bästa och dess innebörd. Barnets bästa är ett ständigt åter-kommande uttryck men vad betyder det egentligen? Finns det något gemensamt eller varierar det ämne för ämne? För att få detta belyst se t.ex. kap. 4 (Asp), 6 (Carlsson), 17 (Lagerberg), 20 (Leijonhuf-vud), 22 (Långberg & Lundström Mattsson), 24 (Persson Österman) och 26 (Rejmer).

– Barnkonventionen och dess ställning i svensk rätt. Återkommande förs fram argument av olika slag för att konventionen ska inkorpo-reras, dvs. göras till svensk rätt. Men hur fungerar den i övrigt? Se t.ex. kap. 3 (Arrhenius & Schultz), 12 (Feuk), 14 (Jansson) och 29 (Thorburn Stern).

– Vårdnadstvister och frågor i samband därmed som t.ex. talerätt och

rätt till ombud. Splittrade familjer är idag mycket vanliga och

föräld-rar kan inte alltid komma överens om vad som ska hända med bar-nen, varvid mer eller mindre komplicerad vårdnadstvister kan bli en följd. Se t.ex. kap. 2 (Aronsson & Ingrids), 9 (Dahlstrand, Eriksson & Fröberg), 10 (Edwall Insulander), 15 (Kaldal) och 26 (Rejmer). – Diskriminering, mobbning, kränkningar och utsatthet i skolan. Inte

minst i skolan kan barn utsättas för kränkande behandling som vuxna kan ha en tendens att inte uppmärksamma, men som det utsatta barnet kanske bär med sig hela livet. Se t.ex. kap. 3 (Arrhe-nius & Schultz), 7 (Cederborg) och 11 (Eriksson).

– Våld och kränkningar i familjen. Barn har en ovillkorlig rätt till skydd och omsorg av sina föräldrar men verkligheten visar att våld och kränkningar av olika slag tyvärr är vanligt förekommande i många familjer. Se t.ex. 11 (Eriksson), 14 (Jansson), 19 (Lainpelto), 28 (Svensson) och 30 (Warnling-Nerep & Rohdin).

– Tvångsåtgärder mot barn och olika frågor i samband därmed. Sam-hället äger som ett yttersta maktmedel möjligheten att ingripa för att vårda barn med tvång. Det avses vara en god åtgärd till barnets bästa men som ändå kan föranleda många frågor. Se t.ex. kap. 1 (Alexius & Hollander), 21 (Leviner) 27 (Schlytter & Rexvid).

– Barn i olika processer och frågor om vittnesmål och vem som för

bar-nets talan. Barn kan komma att bli delaktiga i många typer av

proces-ser, varvid olika frågor om hur barnet ska och bör vara delaktig kan uppkomma. Se t.ex. kap. 12 (Feuk), 19 (Lainpelto) och 26 (Ramberg).

(15)

Inledning 19 – Barn som brottsoffer eller gärningsman samt rätten till försvar eller

annat biträde. Barn kan bli föremål för brott, inte minst i den egna

familjen, men kan även själv begå brott; härvid bör påminnas om 15-årsgränsen för ansvar. Se t.ex. kap. 4 (Asp), 13 (Feuk), 16 (Kar-lén), 19 (Lainpelto), 21 (Leviner), 25 (Ramberg) och 28 (Svensson). – Intressekonflikter och rättsliga dilemman. Dessa finns dessvärre av

flera slag i olika sammanhang och gör sig gällande med olika tyngd. Se t.ex. 2 (Aronsson & Ingrids), 4 (Asp), 10 (Edwall Insulander), 18 (Lagerqvist Veloz Roca) och 21 (Leviner).

– Lagstiftarens senfärdighet med reformer. Ofta står det klart, åtmin-stone bland forskare och praktiker, att en viss reform är nödvändig men lagstiftaren dröjer. Se t.ex. kap. 15 (Kaldal), 20 (Leijonhufvud) och 30 (Warnling-Nerep & Rohdin).

– Barnets rätt till sitt ursprung. Assisterad befruktning kan väcka frå-gor av många slag, såväl rättsliga som andra. Som en motvikt till ”barnets rätt” uppkommer frågan om vuxnas rätt att bli förälder. Se 17 (Lagerberg) och 20 (Leijonhufvud).

– Olika typer av övergripande rättigheter som tillkommer barn. Detta är ett vidsträckt och splittrat område som innefattar sådant som rätt till liv, skolgång, religionsfrihet, kultur, en god hälsa, information och skydd. Se t.ex. kap. 5 (Bernitz), 8 (Cocozza), 13 (Helander), 14 (Jansson), 16 (Karlén), 20 (Leijonhufvud) och 23 (Mattson).

Andra ämnen är mer ensamma i sitt slag men givetvis inte mindre vik-tiga. Följande kan nämnas:

– Migration kap. 18 (Lagerqvist Veloz Roca) – Hedersvåld kap. 27 (Schlytter & Rexvid) – Skolplikt och hemundervisning kap. 5 (Bernitz)

– Förbud för föräldrar att förtära alkohol kap. 20 (Leijonhufvud) – Slaveri i form av sexhandel kap. 16 (Karlén)

– Skattesystemet och barn kap. 24 (Persson Österman) – Arbetsdomstolens agerande kap. 6 (Carlsson) – Barnkulturpolitiken kap. 13 (Helander)

– Barnahus kap. 22 (Långberg & Lundström Mattsson) – Barn som föremål för forskning kap. 23 (Mattson)

En hel del svensk forskning inom barnrättens område bedrivs idag via Barnrättscentrat (BRC) vid Stockholms universitet. Flera etablerade forskare är i högre eller lägre grad knutna till BRC och det finns flera

(16)

20 Inledning

planerade doktorandprojekt. Här finns projekt om kränkning av barn, problem som möter ett s.k. mångkulturellt barn i dagens skola, heders-relaterad utsatthet, barnets bästa i vårdnadsmål, unga lagöverträdare, föräldrars rätt och förmåga till autonomi i förhållande till barnet, funk-tionshindrade barn som brottsoffer, ensamkommande barn som söker asyl, specialiserade barndomstolar och agaförbud. Det övergripande syftet med inrättandet av BRC, som är det första i sitt slag i Sverige, var och är att skapa en nationellt samlande forskningsplattform för barn-rättsligt inriktad forskning som på sikt ska kunna bli internationellt ledande på området. I detta ingår att etablera och utveckla barnrätten med dess inneboende internationella, interdisciplinära och tvärveten-skapliga kopplingar. Det ska ske genom att skapa en god forskarmiljö och samarbeten inom akademin såväl som med praktiskt verksamma barnrättsjurister, organisationer (t.ex. ECPAT, Friends och Rädda bar-nen) och myndigheter med barnrättsliga ansvarsområden (t.ex. Barn- och elevombudet och Barnombudsmannen). Centret invigdes i oktober 2012 och tack vare ett startbidrag om 6 miljoner kronor som lämnades av Rektor för Stockholms universitet har verksamheten kunnat etable-ras snabbt och på, ett – som vi delaktiga tycker – mycket lyckosamt sätt (besök gärna vår hemsida www.jurfak.su.se/barnrattscentrum/ för mer utförlig information). BRC leds av en styrelse vars ordförande är Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg med ledamöter från akademin, domstolar samt även praktiserande jurister.1_Centrets

verksamhet leds av den vetenskapliga föreståndaren professor Wiweka Warnling Nerep och den biträdande föreståndare juris doktor Pernilla Leviner.

1. Dessa är utöver styrelsens ordförande Anne Ramberg, advokat Tomas Bodström, professor Ann-Christin Cederborg, docent Annika Lagerqvist Veloz-Roca, juris dok-tor Pernilla Leviner, professor Said Mahmoudi, justitierådet Eskil Nord och professor Wiweka Warnling-Nerep.

(17)

1 Barns behov och vilja vid

tvångsvård till följd av

omsorgsbrist

Katarina Alexius & Anna Hollander

Vid omhändertaganden av barn ska barnets bästa vara avgörande för de beslut som fattas. I den praktiska tillämpningen innefattar begreppet ”barnets bästa” ofta tolkningar av barns behov, såsom dessa definieras av kompetenta vuxna, och barnets vilja, såsom denna uttrycks av barnet eller uttolkas av vuxna. I denna studie undersöks uttrycken barns behov och vilja samt hur barns behov och vilja bedöms i sociala utredningar och domar som rör tvångsomhändertaganden till följd av omsorgssvikt i familjer där någon förälder har intellektuell funktionsnedsättning.

1.1 Inledning

1

Om ett barns vårdbehov inte kan tillgodoses enligt principerna för samarbete och samtycke i SoL; socialtjänstlagen (2001:453), ska bar-net, om det är i enlighet med dess bästa, vårdas med stöd av LVU; lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Av 2 § LVU följer att vård ska ”beslutas om det på grund av fysisk eller psy-kisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas”. Enligt 1 § 5 st. LVU ska sedan år 2003 vad som är bäst för barnet ”vara avgörande” för beslut enligt LVU (prop. 2002/03:53). Omhändertagande förutsätter alltså bland annat att ett barn har ett vårdbehov, som det är barnets ”bästa” att tillgodose

1. Studien är en del av forskningsprojektet ”Barns behov och föräldrars (o)förmåga. En studie av vårdbehovsbedömningar i mål om tvångsvård av barn till utvecklingsstörda föräldrar”, som har finansierats genom generösa bidrag från Stiftelsen Sävstaholm samt från Torsten och Ragnar Söderbergs Stiftelser.

(18)

22 Barns behov och vilja vid tvångsvård till följd av omsorgsbrist

utan samtycke från barnets föräldrar eller barnet själv om hon eller han fyllt 15 år (Kaldal 2010; Leviner 2011; Mattsson 2002).

Principen om barnets bästa är sedan lång tid tillbaka förankrad i svensk rätt (Schiratzki 2013; Singer 2012). John Eekelaar, som ofta åberopas i den svenska diskussionen om tolkningar av principen om barnets bästa, menar att det bästa underlaget är att kombinera kun-skap om barn, baserad på kunkun-skap och beprövad erfarenhet inom det aktuella området, med barnets egen uppfattning om vad som är hennes eller hans bästa (Eekelaar 1994; Singer 2012; SOU 1997:116). I den praktiska tillämpningen innefattar barnets bästa tolkningar av barns behov och vilja. Dessa begrepp kan vara mångtydiga och komplexa, eftersom olika tolkningar motiveras av uppfattningar om barn som i regel är kontextbundna och förändras över tid. Syftet med denna studie är att belysa uttrycken barns behov och vilja vid tolkningen av barnets bästa samt att undersöka hur barnens behov och vilja hanteras i sociala utredningar och domar som rör tvångsomhändertagande till följd av omsorgsbrister av barn till föräldrar med IF; intellektuell funktionsned-sättning. Följande frågor besvaras.

• Vad innebär uttrycken barns behov och vilja vid tolkningen av bar-nets bästa?

• Hur beskriver de sociala myndigheterna och domstolarna barnens behov och vilja i ärenden enligt 2 § LVU när barnet har en förälder med IF?

1.2 Disposition

Efter inledningen beskrivs i artikeln metod, material och urval för stu-dien samt bakgrund och tidigare forskning. Därefter redovisas resultat och analys, följt av slutsatser och avslutande kommentarer.

1.3 Metod, material och urval

Sociala utredningar och domar har här studerats från ett rättsligt per-spektiv, som innebär att rättsregler på ideologisk nivå anses ha ett före-ställningsinnehåll med handlingsdirigerande incitament. Vad uttrycken barns behov och vilja innebär vid tolkningen av barnets bästa har stude-rats utifrån både det relevanta psykosociala och beteendevetenskapliga

(19)

Metod, material och urval 23 kunskapsläget samt rättsdogmatiskt utifrån författningstexter, prejudi-kat, förarbeten och internationella konventioner som FN:s barnkon-vention och andra rättskällor.

För att undersöka beskrivningar av barnens behov och vilja i tvångs-vårdsärenden valdes empiriska texter där det var sannolikt att bedöm-ningarna präglas av en viss komplexitet. Familjer där någon förälder har IF är proportionellt sett överrepresenterade i ärenden om tvångsom-händertagande av barn (Alexius & Hollander 2014; Hollander 1985; Llewellyn et al 2003; McConnell et al 2011; McGaw et al 2010). Det kan i sådana ärenden antas ibland uppstå spänningar i de offentliga institutionernas argumentation om dels barns behov utifrån ett barn-perspektiv, dels funktionsnedsattas rätt till familjeliv ur ett likabehand-lingsperspektiv. Urvalet till den empiriska delstudien består av alla ärenden enligt 2 § LVU i domsarkiven i länsrätterna i två län under år 2009 där en eller båda föräldrarna beskrivs ha IF. Urvalet avser ärenden där minst en vårdnadshavare i länsrättsdomen antingen anges ha dia-gnosen IF eller beskrivs ha kognitiva svårigheter med påtagliga adaptiva begränsningar och som även har motsatt sig att få eventuell problema-tik utredd. Urvalsmetoden innebär att det kan finnas ett mindre bortfall av ärenden, där det inte framgår av vare sig parternas talan eller dom-skälen att någon eller båda vårdnadshavarna tycks ha IF.

Det undersökta empiriska textmaterialet rör 16 familjer, som omfat-tar 29 barn och 30 vuxna. Familjerna har givits bokstavsbeteckning-arna A-P och personnamn har i citaten ersatts av ”barnet”, ”modern” och ”fadern”. I flertalet fall har en eller båda föräldrarna utöver kogni-tiva begränsningar funktionsnedsättningar i form av dövhet, ledbesvär, ADD, ADHD eller psykiska problem som ångestdiagnoser eller psykos-tillstånd. Samtliga familjer kan beskrivas ha multipla problem.

Alla utredningarna är utformade efter utredningsmodellen BBIC (Barns behov i centrum), som är uppbyggd så att behovs- och riskbe-dömningar grundas på klarlägganden av barnets behov, av föräldrarnas förmåga samt av andra familje- och miljöfaktorer. I samtliga här stude-rade 29 utredningar åberopar socialtjänsten att det förekommer brister i omsorgen, i vissa fall i kombination med andra grunder för tvångsom-händertagande. I de 16 underrättsdomarna bifölls ansökan om tvångs-vård i samtliga fall. I de 11 ärenden där föräldrarna överklagade beslu-tet om tvångsvård till kammarrätten fastställdes alla länsrättsdomar.

Det empiriska materialet, en fallstudie som alltså består av 56 olika texter, har tolkats genom en kvalitativt innehållsanalytisk metod.

(20)

Tillvägagångssättet har inneburit att beskrivningar av barns behov och barns vilja har identifierats i texterna. Därefter har begreppens kon-textuella innehåll undersökts. Texter i sociala utredningar och domar granskas därmed så att lagstiftningens empiriska tillämpning undersöks i förhållande till dess rättsdogmatiska innehåll. Genom den valda model-len för textanalys konkretiseras rättstillämpningens empiriska nivå med god pragmatisk validitet i förhållande till de rättsliga perspektiven.

1.4 Kunskapsläget – närmare om

barnets bästa

Av stadgandet i 1 kap. 2 § 1 st. RF, regeringsformen (1974:152), om alla människors lika värde anses följa att människor med kognitiva funk-tionsnedsättningar i enlighet med normaliseringsprincipen har rätt till likvärdiga levnadsvillkor med människor utan funktionsnedsättning. När personer med IF blir föräldrar förutsätts normaliseringsprincipen gälla samtidigt som barnets bästa ska beaktas enligt det ibland annat 1 kap. 2 § 5 st. RF betonade barnperspektivet.

När barnperspektivet infördes i socialtjänstlagen motiverades det av att barn inte själva kan göra sig hörda. Barnet beskrevs som den svagare parten i relation till barnets föräldrar och samhället har därför ett mora-liskt ansvar att bevaka den svagare partens intressen. Barns intressen ska dock inte ses isolerade från föräldrarnas intressen men barn kan ha intressen som skiljer sig från föräldrarnas. Vid en intressekonflikt mellan barn och föräldrar framhålls att barns intresse enligt barnper-spektivet ska ha företräde (prop. 1996/97:124).

Lagbestämmelser om barnets bästa ger uttryck för intressen eller värden. Barnets bästa enligt socialtjänstlagen tolkas olika beroende på hur olika människor tolkar barns behov. En väsentlig aspekt av värde/ intresse begrepp genom målsättningsformuleringar är att de kräver en rättslig mål-medel modell som baseras på kausalvetenskapliga mang för att klarlägga betydelsen av målet/värdet. Ett sådant resone-mang förutsätter att utgångspunkterna för tolkningen redovisas genom att perspektivvalet eller de teoretiska utgångspunkterna beskrivs. Den deduktiva, subsumtionslogiska normativitet som är förbunden med rättsdogmatiskt fastställda rättsregler möter i värde/intresse begreppen alltså normer som karaktäriseras av orsakstänkande, sannolikhetsbe-räkningar och förutsägelser utifrån värden.

(21)

Barns behov och vilja vid tolkningen av barnets bästa 25 Eftersom rekvisitet barnets bästa vid tolkningar av vårdbehov enlig-het SoL och LVU fordrar tolkningar utifrån en mål-medel modell är det ofta svårt att åstadkomma en enhetlig och förutsebar tillämpning av sådana rättsregler (Alexius & Hollander 2009; Bramstång 1964; Friis 2003; Hollander 1985; Leviner 2011; Mattsson 2002; Ponnert 2007, Svensson 2011; Östberg 2010.). Bedömningar av vårdbehov baseras vanligen på socialvetenskapliga och medicinska analyser och domsto-larna förlitar sig ofta på den professionsbaserade expertisens uppfatt-ningar (Diesfeld & Sjöström 2007; Hollander 1985; Jacobsson 2006; Mattsson 2002; McConnell et al 2000). Vi har i denna studie utgått från innebörden av ”barnets bästa” i sociallagstiftningens regler tol-kade mot bakgrund av relevant socialpsykologisk och beteendeveten-skaplig forskning.

1.5 Barns behov och vilja vid tolkningen

av barnets bästa

1.5.1 Barnets behov

Uttrycket barns behov brukar ges en socialvetenskaplig betydelse, men definieras även specifikt i en del lagstiftning (SOU 1979:63; Singer 2012). Exempelvis nämns i 6 kap. föräldrabalken barnets behov av omsorg, trygghet och god fostran men också behov av en god och nära kontakt till båda föräldrarna (Schiratzki 2013). Av 5 kap. SoL föl-jer att det är socialtjänstens uppgift att svara för att barn får sina grund-läggande behov tillgodosedda om föräldrarna inte kan eller förmår göra det. Realiserande av detta åliggande kräver både goda kunskaper om barns behov och utveckling och ett förhållningssätt som sätter barnets bästa i främsta rummet (SOU 1997:116).

Barns behov kan enligt beteendevetenskaplig forskning indelas i olika kategorier som medfödda, förvärvade, primära, sekundära behov, biologiska, psykologiska, sociala, eller materiella behov. En vanlig före-ställning är att vissa behov är mer grundläggande än andra. Det uttrycks också som nämnts i socialtjänstlagen. Abraham Maslows teorier utgår från den föreställningen. Maslow menar att vissa behov måste tillgo-doses före andra och han konstruerade en behovstrappa som består av fem behovsnivåer. Den första nivån, som han menar är den primära och basala handlar om föda, skydd och sexuella behov. Den andra nivån är

(22)

människans behov av trygghet i mer psykologisk bemärkelse. Den tredje nivån är behov av samhörighet, den fjärde är behov av uppskattningoch det femte behovet är behovet av självförverkligande (Maslow 1943). Kritik som anförs mot att använda behovskategorier är att behov enligt detta synsätt särskiljs från varandra och vissa behov prioriteras före andra. Exempelvis har det visats i praktiken att människor i många fall prioriterar behov av självförverkligande före basala behov som vatten, mat och sömn (Burton 2012). En helhetssyn på barns behov, som beto-nas i förarbeten till SoL, innebär att behoven ska bedömas i relation till varandra. Den samlade behovsbilden kan ge en bild av barnets levnads-mönster (SOU 1997:116).

John Bowlby beskriver relationer mellan barn och föräldrar som anknytning och menar att anknytning och strävan efter anknytning är lika ursprungligt som andra behov (Bowlby1969 och 1973; Anders-son 1996). Bowlbys relationsorienterade teori, liksom Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori, betonar interaktionen mellan individer och den psykologiska och sociala miljön. Den utvecklingsekologiska teorin, som ligger till grund för BBIC-modellen, kan ses som en system-teoretiskt holistisk behovsmodell och innebär att människor utvecklas under inverkan av samspelet i omgivningens olika nivåer. Genom att den utvecklingsekologiska strukturen omfattar interaktion på mikro-, meso-, exo- och makronivå beskriver den samspel mellan både närmil-jöer som familj, skola och vänner samt samhälleliga normer och värde-ringar på strukturell nivå (Brofenbrenner 1992; Kejerfors 2007).

När barns vårdbehov klarläggs genom barnavårdsutredningar kan det antas att utgångspunkterna för bedömningar av sådant som ”nät-verk” och ”anknytning” inom familjerna ofta härrör från Bowlbys och Bronfenbrenners teorier. Generella teoretiska kunskaper om barns behov är emellertid ofta svåra att applicera i det konkreta fall som en rättslig bedömning rör. Förhållandet mellan psykologiska teorier och vårdideologiska och juridiska ställningstaganden är därför ofta kom-plext.

1.5.2 Barnets vilja

Barn under 18 år är enligt föräldrabalken omyndiga och i avsaknad av rättslig handlingsförmåga (Ds 1989:52). Omyndigheten gör att barns viljeförklaringar inte får samma rättsliga konsekvenser som vuxnas vil-jeförklaringar. Motivet för lagreglerna är hänsynen till barns psykiska

(23)

Barns behov och vilja vid tolkningen av barnets bästa 27 tillstånd/förmåga. Rättshandlingsförmågan frånkänns dem därför att de i annat fall skulle kunna utsättas för alltför stora ekonomiska och andra risker/ansvar (prop. 1994/95:224).

Viljeförklaringsbegrepp har historiskt varit nära förbundet med rättshandlingsbegrepp. Uppfattningen att en rättshandling är en vilje-förklaring grundas på tanken att rättshandlingar skiljer sig från andra handlingar genom att ge upphov till en rättsföljd för den enskilde. Rätts-verkan inträder som en följd av att avgivaren förklarat viljan att åstad-komma den (Svensson 1996). Uppfattningen om barnet som omyndigt utgår från barnet som beroende och osjälvständigt och i avsaknad av kunskaper och förmågor att kunna fatta beslut i frågor som rör dem (Ds 2002:13). Myndighetsregeln är en fast åldersgräns medan barn i andra sammanhang kan ha grader av rättshandlingsförmåga. I utred-ningen om barnets rätt under senare delen av 1970-talet ansågs att för-bättringar inte kunde uppnås enbart genom nya lagregler, eftersom barn är beroende av föräldrars och andra fostrares syn på och förhållnings-sätt till dem (SOU 1979:63; prop. 1994/95:224).

I barnkonventionen används begreppet barnets åsikt men det är uttrycket barnets vilja som används i svenska lagtexter. Någon skillnad i innebörden av uttrycken torde inte vara avsedd även om vilja kan anses avse något mer bestämt än åsikt. Barnombudsmannen har kritiserat det svenska ordvalet och förespråkat uttrycket åsikter (Singer 2012). När barnkonventionen ratificerades av Sverige 1990 fick frågan om barnets vilja ny aktualitet (SOU 1997:116). I ett flertal bestämmelser om vård-nad, umgänge och adoption erinrades om skyldigheten att fästa särskilt avseende vid barnets vilja med hänsyn till barnets:ålder och mognad (Schiratzki 2013).

I sociala mål enligt SoL och LVU är barnet part och har rätt att från 15 års ålder själv föra sin talan. Motivet för detta är att barn och för-äldrar kan ha motstridiga intressen. Förutsättningar behövs därför för barnet att kunna förhålla sig självständigt till både föräldrar och soci-altjänsten (Ds 1994/95:85). Barn som är under 15 år är också part men kan inte själva föra sin talan utan måste ha en ställföreträdare. Föräld-rar som vårdnadshavare är barnets ställföreträdare, men om föräldFöräld-rar och barn bedöms ha motstridiga intressen förordnas en särskild ställ-företrädare för barnet (prop. 1994/95:224). År 1998 infördes en regel i SoL om barns rätt att komma till tals genom att barnets inställning så långt det var möjligt skulle klarläggas när en åtgärd rörde barn, varvid hänsyn skulle tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och

(24)

mognad (prop. 1996/97:124). Den regeln, som motsvarar artikel 12 i barnkonventionen, ersattes år 2013 av att det av 11 kap. 10 § 1 st. SoL följer att barn ska få relevant information när en åtgärd rör barnet, att barn ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör bar-net, att barns inställning om de inte framför sina åsikter så långt det är möjligt ska klarläggas på annat sätt samt att barns åsikter och inställ-ning ska tillmätas betydelse i förhållande till deras ålder och mognad (prop. 2012/13:10). Denna bestämmelse är dock inte av relevans för vårt empiriska material, som är från år 2009.

Vilken betydelse som barnets vilja ska ha i en viss rättslig fråga som rör barnet ska enligt Barnkonventionen relateras till kriterierna ålder och mognad. Enligt FN:s barnrättskommitté betonas att ålder inte är ett rättsligt kriterium. Det finns inga speciella åldersgränser för barnets del-aktighet i beslutsfattande (UN:s Convention on the Rights of the Child General Comment No. 12. 2009). Barnet har rätt att fritt uttrycka sina åsikter, vilket innebär att barnet inte får manipuleras, influeras eller pressas till att uttrycka sina åsikter. Principen om barnets bästa är över-ordnad barnets vilja (prop. 1997/98:7).

Begreppet mognad handlar om förmågan/kompetensen att förstå och bedöma konsekvenser som den aktuella förmågan medför. I barn-konventionens artikel 5, som relaterar till artikel 12, uttrycks princi-pen om en fortlöpande utveckling av barnets förmåga som hänvisar till mognadsprocesser och lärande. Begreppet mognad innebär, enligt barnrättskommittén, förmågan att förstå och bedöma vilka konsekven-ser den aktuella frågan medför (General Comment No. 12). Barnet ska kunna ge uttryck för sin vilja på ett förnuftigt sätt. Barnets intresse ska vara vägledande och barnet ska betraktas som en självständig individ med egna rättigheter. Det är det grundläggande budskapet i barnkon-ventionen och det ska prägla tillämpningen av reglerna i SoL och LVU. Barnets vilja och barnets bästa knyts här samman.

Förhållandet mellan barns bästa, barns behov och barns vilja kan enligt vår tolkningsmodell beskrivas som att barnets bästa fastställs genom en sammanvägning av barnets behov, såsom dessa bedöms i den särskilda situationen, och barnets vilja, såsom den uttrycks av barnet rörande den särskilda situationen. Barnets bästa ska alltså bedömas genom tolkningar av både barnets behov och barnets egen vilja. Vilken styrka i viktningen mellan behov och vilja som barnets egna åsikter till-mäts är beroende av hur barnets mognad/kompetens bedöms. Även vil-ken uppfattning som bedömaren har om barn generellt och det aktuella

(25)

Barns behov och vilja i sociala utredningar och domar … 29 barnet specifikt ur ett kompetensorienterat och/eller behovsorienterat perspektiv har i regel stor betydelse för hur barnets bästa i det enskilda fallet tolkas.

1.6 Barns behov och vilja i sociala

utredningar och domar om

tvångsvård till följd av omsorgssvikt

1.6.1 Barnets behov

De här studerade sociala utredningarna domineras helt av beskrivningar av barnens fysiska och psykiska behov. Samtliga utredningar innehåller bedömningar av barnens behov inom de genom BBIC-modellen förutbe-stämda sju kategorierna hälsa, utbildning, känslo- och beteendemässig utveckling, identitet, familj och sociala relationer samt social förmåga och förmåga att klara sig själv.

Modern brister i omsorgen i avseendet att tillgodose barnets behov av stimu-lans samt att möta en känslomässigt tillgänglig förälder. Barnet har behov av uppmärksamhet, samspel, dialog med en förutsägbar vuxen. Dessa behov uppfylls inte. Barnet har dokumenterade särskilda behov i detta då hon har utvecklat självförsörjande strategier. Barnet behöver en omsorgsperson som har förmåga att vara aktiv och ta initiativ till kontakt. (Utr–K)

Barns behov beskrivs ingående i majoriteten av alla utredningar i bety-delsen behov som barnet inte får tillgodosedda.

Till stöd för denna bedömning finns således långvariga och omfattande kun-skaper om familjens förhållanden och det kan klart konstateras att föräld-rarna idag helt saknar förmåga och förutsättningar att tillgodose barnets såväl grundläggande behov som behov av känslomässig tillgänglighet, sti-mulans, vägledning och stabilitet för att tillförsäkra henne gynnsam hälsa och utveckling. Då föräldrarna inte samtycker till vården är bedömningen att barnet behöver vårdas med stöd av 1 och 2 §§ LVU då det finns allvarliga brister i omsorgen hos föräldrarna som riskerar att skada hennes hälsa och utveckling. (Utr-C)

I utredningarnas analys och bedömning redovisas för samtliga föräld-rar att deras omsorgsförmåga inte når upp till en acceptabel nivå vare sig bedömd på egen hand eller, i förekommande fall, bedömd tillsam-mans med respektive partner. Redovisningarna av föräldrarnas brister är i de flesta fall omfattande. Relationerna beskrivs i flertalet familjer

(26)

som kaotiska med exempel på långvariga konflikter mellan föräldrarna, social isolering och ekonomisk misär.

Familjens liv är ett kaos och kan inte upplevas på annat sätt av barnen. Familjen är vidare isolerad från omgivningen och barnen kan knappast bjuda hem kamrater från grannskapet eller skola/förskola. Trots massiva hjälpinsatser framför allt från socialtjänst och Barnhabilitering har insat-serna gång efter annan stupat på föräldrarnas bristande förmåga till samar-bete och ta till sig råd. (Utr-A)

Uppräkningarna av inte tillgodosedda behov relateras direkt eller indi-rekt till uppräkningarna av bristande föräldraförmågor. De föräldra(o)- förmågor som beskrivs är i enlighet med BBIC-modellen de sex kate-gorierna grundläggande omsorg, säkerhet, känslomässig tillgänglighet, stimulans, vägledning och gränssättning samt stabilitet.

Rätten finner vid en samlad bedömning av vad som framkommit i målet att det är styrkt att moderns föräldraförmåga brister avseende de grund-läggande behoven, realistiska förväntningar, vägledning, gränssättning, säkerhet, känslomässig tillgänglighet och stimulans. Rätten finner att det på grund av brister i omsorgen finns en påtaglig risk att barnets hälsa och utveckling skadas. Barnet ska följaktligen enligt 2 § LVU beredas vård enligt lagen om behövlig vård inte kan ske med moderns samtycke. (Lr-A) Samtliga barn beskrivs ha stora behov av stimulans av vuxna. Käns-lomässiga behovsbrister exemplifieras ofta genom att barnet anses ha svårigheter att samspela med andra till följd av sådant som bristande impulskontroll, aggressivitet och negativ självbild.

Föräldrarnas bristande förmåga har gett och ger barnet, för varje dag som går, allvarliga brister i hans grundläggande omvårdnad och omsorg. Han har svårt med ögonkontakt, han är inåtvänd och tystnar all mer desto sämre han mår. (Utr-C)

Genom att behoven bedöms utifrån kategorierna i BBIC-mallen görs inga prioriteringar av behov enligt Maslows teori. Men behoven rela-teras inte heller till varandra för att skapa en helhetsbild av barnets livssituation.

Rätten finner av dessa omständigheter och vid en samlad bedömning av vad som framkommit i målet styrkt att barnens hemmiljö präglas av konflikter, våld och hot om våld samt att de äldsta barnen får ta vuxenansvar och även delta i snatterier. Vidare framgår att det saknas rutiner för måltider och sömn samt att hygien och ordning i hemmet eftersätts. Rätten finner att det på grund av brister i omsorgen finns en påtaglig risk att de fem barnens hälsa eller utveckling skadas. (Lr-D)

(27)

Barns behov och vilja i sociala utredningar och domar … 31 Anknytningsteorin används i flertalet ärenden för att beskriva barnens inte tillgodosedda behov.

Nämnden bedömer att behovet av stöd i föräldraskapet omfattar hela dygnet. Det innebär att personal skulle vistas i hemmet dygnet runt, alterna-tivt att de bodde på någon form av institution. Sådana lösningar innebär att många vårdare skulle involveras i skötseln av barnet. Detta kan inte anses gynna ett litet barns utveckling eller uppväxt, vare sig när det gäller anknyt-ning eller när det gäller trygghet och förutsägbarhet. Rätten anser inte hel-ler att det är en bra lösning att modern och barnet bor på institution med många olika vårdare. (Lr-E)

På vilket sätt som påstått dysfunktionella anknytningsmönstren har klarlagts beskrivs dock inte i något fall.

Det har av flera personer i utredningen framkommit information som tyder på att barnet trots sin ringa ålder uppvisat beteenden som kan tolkas med oro avseende anknytning, kontakt och samspel. Det finns uppenbara sam-band mellan moderns oförmåga att samspela med barnet och hans något avskärmade beteende. Barnet är i stort behov av en nära och känslomässig anknytning till en eller två vårdgivande personer. (Utr-N)

1.6.2 Barnets vilja

Barnen i familjerna består av 13 flickor och 16 pojkar. Av de 29 barnen beskrivs 12 barn ha särskilda behov till följd av intellektuell funktions-nedsättning, utvecklingsförsening, neuropsykiatrisk eller annan psykia-trisk diagnos. Vid tidpunkten för länsrättsdomen var det yngsta barnet 2 månader och två av barnen hade fyllt 15 år. Barnens förmåga att uttrycka sin vilja skiljer sig därför mycket åt i de olika ärendena. Några resonemang om barnens ålder eller mognad förs emellertid inte i någon studerad text.

Av de 29 barnen är det två som har egen talerätt och företräds av ombud. Av de 27 barn som har ställföreträdare är det 26 stycken som medger ansökan om tvångsvård i enlighet med socialnämndens talan. I ett fall anger dock ställföreträdaren, på ett något förvånande sätt, ”ingen egentlig inställning till ansökan”.

I två av de 27 fallen framgår inte hur ställföreträdarna har gått till väga för att bilda sig en uppfattning om vad som är bäst för barnet. I de övriga 25 fallen har ställföreträdarna antingen talat med barnet eller med personer i barnens närmiljö. När det gäller barn som är 6 år eller äldre motiverar de ställföreträdare som inte träffat och talat med respektive barn genomgående orsaken till detta.

(28)

Hon har pratat med de vuxna som har hand om barnen. Hon har inte pratat med barnen då dessa vuxna har sagt att detta endast skulle skapa stress för barnen. (Lr-C)

I flertalet fall uttrycker barnen genom sin ställföreträdare åsikter om hur de har det i sin vardag, men kan inte anses redovisa någon uppfatt-ning om hur de ställer sig till ett omhändertagande.

Barnet (11-åring) uppger att hon är rädd för sin mammas utbrott när mam-man blir arg och slänger saker. Barnet får hjälpa till mycket hemma och ta ett stort ansvar. Hon är orolig för vad som ska hända nu och över var hon ska bo./---/Barnet är trygg hos sin moster och sin morbror och hon står även nära den moster som bor i X-land och sin mormor. Hon längtar efter sin mamma, är orolig för henne och har skuldkänslor. (Lr-J)

Vilka frågor som har ställts till barnen redovisas inte i något fall. Inte heller framgår hur länge eller i vilken situation som ställföreträdarna har talat med barnen. Ju yngre barnet är desto svårare är det att bedöma vilken relevans som barnets tankar/åsikter om sin situation kan antas ha för vårdbehovs- och riskbedömningen.

Vid frågan om barnet (6-åring) tyckte om att bo hos familjehemsföräldrarna så uppgav han att han ska bo hos dem i tio år, det har familjehemsmodern bestämt. Själv vill han bo hos henne och inte hos sin mamma. Han tycker det är kul att bo hos familjehemsföräldrarna, men det är samtidigt kul att bo hos mamma också. (Lr-O)

De ena av de barn som har egen talerätt medger ansökan om vård enligt LVU. Det andra barnet bestrider, genom sitt ombud, ansökan om vård. Det sistnämnda barnet är det enda av de 29 barnen som i den soci-ala utredningen beskrivs uttrycka en tydlig vilja att bo hos sin familj.

Barnet (15-åring) har många gånger uttryckt att hon vill bo hos sin mamma och att hon älskar henne. Efter att barnet i (tidpunkt) meddelades att hon och brodern skulle komma att placeras i familjehem har barnet ibland sagt att hon har kunnat förstå anledningen till detta, men har andra gånger uttryckt att hon inte förstår varför hon inte kan bo med mamma. Barnet har tyckt att det känts oroligt att flytta till en annan familj./---/Barnet har kunnat uttrycka stolthet över sin mamma; att hon tycker om allt hos modern och att modern är duktig på mycket, bland annat att sy och fläta hår. (Utr-B) Modern beskrivs i detta ärende otvetydigt i avsaknad av föräldraför-måga. Bedömningen av hur de två syskonens vårdplan ska utformas framstår däremot som komplex, eftersom det finns skäl som talar både för och emot en gemensam placering av de båda barnen. Som slutlig bedömning kommer socialtjänsten emellertid fram till att syskonen ska placeras i skilda familjehem.

(29)

Slutsatser 33 Brodern har en anknytning till sin syster som kan liknas vid en relation barn- förälder snarare än mellan två syskon. Trots detta bedömer utredaren att barnen bör placeras i två separata hem. Detta grundar sig i bedömningen att respektive barn har stora behov som skiljer sig från varandra, främst utifrån den stora åldersskillnaden. Om barnen skulle placeras i ett gemen-samt hem finns risk att ett av barnen kommer att få stå tillbaka för det andra. Detta skulle vara olyckligt utifrån det tillbakastående barnets fort-satta utveckling. (Utr-B)

Även av länsrättsdomen framgår att 15-åringen vill bo kvar hos sin mamma och vid en placering vill hon att de två syskonen placeras till-sammans i ett familjehem.

Ombudet uppger att barnet vill att familjen får stöd av en kontaktperson/ hemterapeut. Om hon inte får bo kvar hos sin mamma vill hon bo med sin bror i det familjehem han är placerad i. Hon vill även ha omfattande kon-takter med sin mamma och bror. (Lr-B)

Frågan om utformningen av vårdens genomförande prövas inte specifikt av rätten och det faktum att 15-åringen motsätter sig både omhänder-tagandet och vårdplanerna noteras överhuvudtaget inte i domskälen.

Verklighetsbeskrivningarna i domskälen stämmer i alla domarna, genomgående nära överens med de påståenden som förs fram i de soci-ala utredningarna. I en del fall anger rätten att myndighetsutlåtanden av olika sort har tillmätts avgörande betydelse. I hälften av ärendena anges dock i domskälen utan närmare motivering att vissa omständigheter är ”visade” eller likande. I de fall då barn som är 10 år eller äldre uttrycker negativa åsikter om sin hemmiljö läggs dessa uppgifter i flertalet fall till grund för rättens bedömning.

Mot bakgrund av övrig utredning i målet finner rätten inte skäl att ifråga-sätta de uppgifter som barnet har lämnat om situationen i hemmet eller att hon har utsatts för de kränkningar som nämnden har gjort gällande. Det får därför anses utrett att det förekommer såväl psykik som fysisk misshandel i hemmet som bl.a. riktats mot barnet. Rätten anser inte heller att det finns skäl att ifrågasätta barnets uppgifter om att hon inte får den känslomässiga omsorg och stimulans som hon är i behov av och att föräldrarna har brustit i omsorgen om henne. (Lr-H)

1.7 Slutsatser

Barnets bästa är ett värdebegrepp som ofta förutsätter att rättstillämp-ning sker genom en mål-medel modell baserad på kausalvetenskapliga resonemang. Vid tolkningen av barnets bästa ska i socialt beslutsfattande

(30)

hänsyn tas till tolkningar av barnets både behov och vilja. Om det i den särskilda situationen anses att barnets behov enligt kompetenta vuxnas synsätt kolliderar med barnets egna åsikter måste viktningen mellan behov och vilja baseras på en bedömning av barnets mognad/kompe-tens.

Barnets bästa ska enligt 1 § 5 st. LVU vara avgörande vid rätts-tillämpningen och måste därför i en beslutssituation utredas och redovi-sas. Eftersom varje beslut ska grunda sig på en bedömning om vad som är bäst för just det enskilda barnet ska normalt sett olika förslag till lös-ningar analyseras och vägas mot varandra utifrån prognoser om framti-den. Stadgandet om barnets bästa innebär alltså att beslutsfattarna ska basera sina överväganden på intresseavvägningar mellan barns behov och vilja. En tolkning av barnets bästa betyder därmed en tolkning av både barnets behov och dess vilja. En sådan tolkning kan göras utan medverkan av barnet, om det utifrån kunskaper baserade på vetenskap och beprövad erfarenhet kan visas att barnet otvetydigt har behov som måste tillgodoses oavsett dess egna åsikter i frågan. Även om barnets egna åsikter i viktningen mellan behov och vilja därmed tillmäts begrän-sad eller ingen betydelse måste emellertid barnets både åsikter och vilja jämte mognad/kompetens undersökas och redovisas.

Barn och föräldrar beskrivs i de här studerade textmaterialen ha motstridiga intressen i LVU-ärendet. Det som bedöms i de sociala utredningarna och domarna är emellertid barnens behov. Barnens vilja ägnas ingen specifik uppmärksamhet och förefaller inte ha vare sig sys-tematiskt utretts eller dokumenterats. Uttryckliga tolkningar av barnets bästa utifrån en sammanvägning av barnets, å ena sidan, behov och, å andra sidan, vilja förekommer inte i någon här studerad text.

Det enda av de 29 barnen som i textmaterialet beskrivs uttrycka en tydlig vilja har fyllt 15 år. Vare sig socialtjänsten eller länsrätten fäster, såvitt framgår av den sociala utredningen och domen, någon vikt vid att detta barn uttrycker en tydlig vilja att bo kvar hos sin mamma. Barnets åsikter tillmäts ingen betydelse vare sig när det gäller tillämpningen av LVU eller utformningen av vårdplanen. Istället fastslås att barnet och det yngre syskonet till följd av stor åldersskillnad har ”stora behov som skiljer sig från varandra” och att de därför bör placeras i två separata familjehem.

Inget av de barn under 15 år som genom sin ställföreträdare beskrivs uttrycka åsikter uttalar sig specifikt om var de vill bo. Istället har barnen,

(31)

Diskussion 35 både i anslutning till den sociala utredningen och vid kontakter med ställföreträdaren, berättat om hur de har det i sin vardag. Detta för-hållande är föga förvånande, eftersom det i regel är både olämpligt och meningslöst att i LVU-ärenden försöka få barn att ta ställning i frågor som rör deras föräldrars omsorgsförmåga. I de fall då socialtjänsten och domstolarna fäster vikt vid barnens uppgifter om hemförhållandena rör det sig emellertid genomgående om beskrivningar av att barnen själva och i förekommande fall syskon på olika sätt har farit illa i hemmiljön. Det här studerade materialet indikerar därför att barnens åsikter har tillmätts betydelse främst när barnen uttrycker sådant som är i linje med det övriga beslutsunderlagen om barnens behov, såsom dessa tolkas av kompetenta vuxna (jfr Hollander 1998).

1.8 Diskussion

Det förhållandet att det i det här studerade empiriska materialet helt saknas uttryckliga tolkningar av barnets bästa utifrån en sammanväg-ning av barnets, å ena sidan, behov och, å andra sidan, vilja kan bero på att barnens behov i dessa ärenden har uppfattats som så otvetydiga att sammanvägningar med viljeyttringar har ansetts onödigt. Om inte både barns egna åsikter och de närmare omständigheterna under vilka barnen berättar om sin livssituation dokumenteras och bedöms är det emellertid inte överhuvudtaget möjligt att tillmäta barns vilja någon relevans.

Regleringen av barns rätt att komma till tals och uttrycka sin vilja kan ses som en kompromiss i förhållande till möjligheterna att ge barnet en generell talerätt. Denna lösning kan anses stå i strid med ett kom-petensorienterat synsätt på barn som självständiga individer med kun-skaper och förmåga att fatta beslut i frågor som rör den egna personen. I här undersökta LVU-ärenden ägnar dock varken sociala myndigheter eller förvaltningsdomstolar barnens åsikter någon närmare uppmärk-samhet, oavsett om barnen har egen talerätt eller inte. Detta förhållande tyder på att 2013 års förstärkning av barns rätt att komma till tals i 10 kap. 11 § SoL är väl motiverad. Huruvida denna bestämmelse i sin praktiska tillämpning kommer att stärka vuxnas tolkningar av barns behov och vilja eller om den verkligen kommer att stärka barns ställ-ning som självständiga aktörer i rättsprocessen återstår emellertid att se.

(32)

Källor

Alexius, K. (2011), RÅ 2009 ref. 64. Något om tvångsvårdsbedömningar rörande ett barn till en utvecklingsstörd förälder. Nordisk Socialrättslig Tid-skrift, vol. 2, nr 3-4, s. 25–51.

Alexius, K. & Hollander, A. (2014). Care assessments concerning involuntary removal of children from intellectually disabled parents. Journal of Social Welfare and Family Law, no 3.

Alexius, K. & Hollander, A. (2009), Juridik och rättsvetenskap i socialt arbete. Studentlitteratur.

Andersson, G (1996), Barnet i den sociala barnavården. Centrum för utvärde-ring av socialt arbete (CUS). Liber. Stockholm.

Bowlby, J.(1969) Attachment and Loss. Vol. 1: Attatchment, New York: Basic Books.

Bolwby, J (1973) Attachment and Loss. Vol. 2: Separation. New York: Basic Books.

Bramstång, G. (1964), Förutsättningarna för barnavårdsnämnds ingripande mot asocial ungdom. En studie i sociallänsrättens legalitetsproblem. Skrifter utgivna av Juridiska fakulteten i Lund.

Bronfenbrenner, U, (1992), Ecological Systems Theory. In Making Human Beings Human. Bioecological Perspectives on Human Development (2005), Sage Publications Ltd.

Burton, N. (2012), Hide and Seek – The Psychology of Self-Deception. Scion Publishing Limited.

Diesfeld, K. & Sjöström, S. (2007), Interpretive Flexibility: Why Doesn’t Insight Incite Controversy in Mental Health Law? Behavioral Sciences and the Law, 25: s. 85–101.

Ds 1989:52. Vårdnad och umgänge.

Ds 1994/95:85. Barns rätt att komma till tals. Regler för familjerättsliga och sociala mål och ärenden.

Ds 2002:13. Utövandet av barns rättigheter i familjerättsprocesser.

Eekelaar, J. (1994), The Interest of the Child and the Child´s Wishes: The Role of Dynamic Selfdetermination. I Alston, P (ed). The Best Interest of the Child. Reconcidering Culture and Human Rights.Clarendon Press, p. 42–61. Friis, E. (2003), Sociala utredningar om barn. En rättssociologisk studie av

lag-stiftningens krav, utredningarnas argumentationer och konsekvenser för den enskilde. Lund. Lund studies in sociology of law nr 18.

Hollander, A. (1985), Omhändertagande av barn. En studie av barnavårdsmål vid förvaltningsdomstolarna åren 1974, 1977 och 1982. Aktuell Juridik Förlag.

Hollander, A (1998), Barns rätt att komma tilltals – ökat inflytande för barn eller vuxna? I Nordiskt Sosialt Arbeid nr 4 s. 194–200.

Jacobsson, M. (2006), Terapeutens rätt. Rättslig och terapeutisk logik i dom-stolsförhandlingar. Umeå: Studier i socialt arbete vid Umeå universitet.

(33)

Diskussion 37 Kaldal, A. (2010), Parallella processer. En rättsvetenskaplig studie av

riskbe-dömningar i vårdnads- och LVU-mål. Jure Förlag AB.

Kejerfors, Johan (2007), Parenting in Urban Slum Areas: Families with Children in a Shantytown of Rio de Janeiro. Stockholm studies in social work. Leviner, P. (2011), Rättsliga dilemman i socialtjänstens barnskyddsarbete. Jure. Llewellyn, D., McConnell, D. & Ferronato, L. (2003), Prevalence and out-comes for parents with disabilities and their children in an Australian court sample. Child Abuse & Neglect 27, p. 235–251.

Maslow, A. H (1943) A Theory of Human Motivation.Psychological Review, 50, p 370–396.

McGaw, S., Scully, T. & Pritchard, C. (2010), Predicting the unpredictable? Identifying high-risk versus low-risk parents with intellectual disabilities. Child Abuse & Neglect 34, p. 699–710.

McConnell, D., Feldman, M., Aunos, M. & Prasad, N. (2011), Child Mal-treatment Investigations Involving Parents With Cognitive Impairments in Canada. Child Maltreatment 16(1) p. 21–32.

McConnell, D., Llewellyn,G. & Ferronato, L. (2000), Parents with a disability and the NSW Children’s Court. University of Sydney.

Mattsson, T. (2002), Barnet och rättsprocessen. Rättssäkerhet, integritetsskydd och autonomi i samband med beslut om tvångsvård. Juristförlaget, skrifter utgivna vid Juridiska fakulteten i Lund.

Ponnert, L. (2007), Mellan klient och rättssystem. Tvångsvård av barn och unga ur socialsekreterares perspektiv. Socialhögskolan vid Lunds universitet. Schiratzki. J (2013), Föräldraansvar i välfärdsrätten: Om vårdnad,

vårdnads-tvister och barnskydd. Norstedts juridik.

Singer, A. (2012), Barnets bästa. Om barns rättsliga ställning i familj och sam-hälle. 6:e uppl. Norstedts juridik.

Socialstyrelsen (2006), Grundbok. Barns behov i centrum (BBIC), Kunskaps-översikt utgiven av Socialstyrelsen, publicerad på www.socialstyrelsen.se. Socialstyrelsen (2009), Barnets rätt och LVU. Om barnet i rättsprocessen.

Soci-alstyrelsen, publicerad på www.socialstyrelsen.se. SOU 1979:63. Barnets rätt. Om föräldraansvar m.m.

SOU 1987:7. Barnets rätt. Om barn i vårdnadstvister – talerätt för barn m.m. SOU 1997:116. Barnets Bästa i främsta rummet. FN:s konvention om barnets

rättigheter i Sverige.

Svensson, G. (2011), Högsta Förvaltningsdomstolen och LVU. Nordisk Social-rättslig Tidskrift, vol. 2, nr 3 –4, s. 53 –94.

Svensson, O (1996), Viljeförklaringen och dess innehåll. Nerenius & Santérus Förlag.

UN:s Convention on the Rights of the Child (2009) General Comment No. 12. The Right of the Child to be Heard.

Östberg, F. (2010), Bedömningar och beslut. Från anmälan till insats i den soci-ala barnavården. Rapport i socialt arbete, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.

(34)

Prop. 1979/80:1: Om socialtjänsten.

Prop. 1989/90:28: Vård i vissa fall av barn och ungdomar. Prop. 1994/95:224: Barns rätt att komma till tals. Prop. 1996/97:124: Ändring i socialtjänstlagen. Prop. 1997/98:7: Vårdnad, boende och umgänge.

Prop. 2002/03: 53: Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m. Prop. 2012/12:10: Stärkt stöd och skydd för barn och unga.

(35)

Författarpresentationer

Katarina Alexius

Katarina Alexius är JD och docent vid juridiska institutionen i Uppsala. Hon är verksam som lektor vid institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, och hennes intresseområden är bland annat hur socialveten-skap och rättsvetensocialveten-skap integreras i rättstillämpningen. Hennes pågående forskning rör utredningsmetodik i mobbningsärenden samt hur progno-ser uttrycks i mål om tvångsomhändertagande till följd av omsorgssvikt.

Karin Aronsson

Karin Aronsson är seniorprofessor vid institutionen för barn- och ung-domsvetenskap. Hennes forskningsintressen gäller institutionella sam-tal, inklusive socialt samspel i rättegångar och andra rättsliga kontexter (exempelvis tvistemål kring vårdnad och umgänge).

Lars Arrhenius

Lars Arrhenius är jurist och har främst fokuserat på barnrättsfrågor. Idag är Lars Arrhenius generalsekreterare på Stiftelsen Friends som arbetar för att förhindra och förebygga kränkningar och diskrimine-ring i förskolor, skolor och idrottsklubbar. Arrhenius var den första att inneha rollen som Barn- och Elevombudet och har suttit i Unicef Sve-riges styrelse samt haft rollen som ordförande i ECPAT Sverige under de senaste fyra åren. Intresset kring mänskliga rättigheter härrör från uppväxten i Rwanda.

Petter Asp

Petter Asp JD är professor i straffrätt vid Stockholms universitet och (2011–2014) innehavare av Torsten och Ragnar Söderbergs professur

(36)

440 Författarpresentationer

i rättsvetenskap. Bland forskningsintressena märks bl.a. EU-straff-rätt, straffrättens allmänna del, internationell straffprocessrätt samt påföljdsbestämning och andra frågor som rör sanktioner.

Hedvig Bernitz

JD Hedvig Bernitz är universitetslektor i konstitutionell rätt vid Juri-diska fakulteten, Stockholms universitet och verksam som forskare och lärare i statsrätt och europarätt. Forskningsintresset rör främst barnens rättigheter ur ett konstitutionellt perspektiv, framförallt i skolmiljö. Ska just inleda ett projekt tillsammans med Wiweka Warnling-Nerep om de utmaningar som kan möta ett ”mångkulturellt barn” i skolans värld.

Laura Carlson

Docent JD Laura Carlson är ämnesansvarig för arbetsrätt och familje-rätt vid Juridiska fakulteten, Stockholms universitet. Forskningsintres-sena ligger inom arbets- och diskrimineringsrätt.

Ann-Christin Cederborg

Professor PH.D Ann-Christin Cederborg är prefekt vid Barn- och ung-domsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. Hennes forsk-ning är om barn och unga i utsatta livssituationer såsom ensamkom-mande barn som söker asyl, barn i socialtjänstens verksamhet, barn som utsätts för kränkningar i förskolan och skolan och barn som brottsoffer och förövare. Hon samverkar med forskare vid juridiska institutionen och är styrelsemedlem i Barnrättscentrum vid juridiska fakulteten.

Madeleine Cocozza

Med.dr/ Leg.Psykoterapeut Madeleine Cocozza, är studierektor vid Linköpings universitet/Hälsouniversitet och verksam som familjetera-peut, författare, forskare och som lärare i barn- och ungdomspsykia-tri samt på psykoterapeutprogrammet. Under 15 år arbetade hon i ett specialiserat team på BUP i Linköping med utredningar av barn som far illa. Forskningsintresset ligger bland andra inom konstruktionen av barnskyddssystemet och dess utfall.