Malmö högskola
Fakultet för lärande och samhälle
Examensarbete i fördjupningsämne Religion
15 högskolepoäng, avancerad nivå
Religionskunskap ur elevperspektiv
Religious education from a student perspective
Linus Lindqvist Liljegren
Samia Aloui
Förord
Det har varit ett spännande, intressant och väldigt lärorikt arbete och vi skulle vilja tacka vår handledare Anders Lindh för allt stöd och all vägledning vi fått. Vi vill även tacka eleverna som ställde upp och svarade på vår enkät samt våra handledare under VFU perioderna som ställde upp för oss så att vi kunde genomföra vår undersökning.
Vi valde som fokus i vårt arbete, att titta på hur man ska få religionsundervisningen att engagera och intressera eleverna på en högre nivå än vad vi kan se i tidigare gjorda studier. Arbetet har skett gemensamt där var och en av oss tog sitt ansvar till sin respektive del och sedan sammanställt det tillsammans.
Abstract
Denna studie har som syfte att undersöka elevers intresse för religionskunskap och relationen mellan lärarens planering, ämnesplan och elevernas intresse. Detta ansåg vi som en viktig fråga i dagens klassrum då tidigare studier visade på ett lågt intresse för religionskunskap i det svenska klassrummet. För att svara på våra frågeställningar utfördes en enkätundersökning för att undersöka elevernas intresse och hur de uppfattade lärarens planeringsprocess. Våra resultat visade på en stark positiv trend för religionskunskapsämnet. Eleverna är nöjda med sin undervisning och sin delaktighet i planering. Resultaten visar på en stark koppling mellan aktivt elevdeltagande i undervisningsupplägget och elevernas intresse för ämnet. När eleverna får delta i undervisningens upplägg så skapas ett innehåll som är relevant för eleven och på så vis mer motiverande.
Nyckelord: Ointresserade gymnasieelever, Religionskunskap 1, innehållet i religionsundervisning.
1. Inledning ... 5
1.1 Syfte och frågeställningar ... 5
1.2 Metodval ... 6 1.2.1 Urval ... 6 1.2.2 Datainsamlingsmetoder ... 6 1.2.3. Procedur ... 7 1.3 Avgränsning ... 8 1.4 Tidigare forskning ... 8 2. Bakgrund ... 12
2.1 Skolinspektionens kvalitetsgranskning av ämnet ... 12
2.2 Ämnesplanen ... 14
2.3 Lärarnas tillämpning av det centrala innehållet ... 16
3. Resultat ... 17
3.1 Enkätfråga 1: Det centrala innehållet ... 17
3.2 Enkätfråga 2: Religioner. ... 18
3.3 Enkätfråga 3: Ämnesstoff. ... 20
3.4 Intresse och relevans ... 21
3.5 Elevdelaktighet och lärarens tillämpning ... 23
3.6 Enkätsammanfattning ... 24
4. Analys ... 25
5. Avslutning ... 29
5.2 Kritisk analys av metod ... 30
5.1 Förslag till vidare undersökning ... 31
6. Reflektion ... 32
Referenser ... 33
Bilaga ... 35
1.
Inledning
Religion är ett viktigt ämne som engagerar och intresserar många. I religionsundervisningen bör man lära ut vad det finns för religioner runt om i världen, förklara religionens roll i utvecklingen av samhället och varför människor har en drivkraft att tro. Varför tror inte alla? Vad för gott och ont har religionen fört med sig? Kunskaper om religion och livsåskådningar är avgörande för att kunna förstå̊ andra människor. Utan kunskaper om varför människor gör som de gör riskerar vi att anamma de fördomar och stereotypa föreställningar som finns om andra kulturer.
Trots att ämnet har en viktigare roll än någonsin tycks inte detta ha påverkat eleverna. Motivationsbristen bland eleverna ser ut att vara ett problem som många lärare i ämnet tampas med. Som blivande religionslärare vill vi undersöka de bakomliggande orsakerna till elevernas motivationsbrist. Är det så att undervisningen ofta fokuserar på fakta om de stora världsreligionerna, något som i sin tur leder till att eleverna upplever undervisningen som ointressant eller ligger det i det sekulära samhället där religionen inte längre anses relevant och därför inte motiverar eleverna till religionskunskapsundervisningen. Vi ser denna uppsats som en chans att öka våra möjligheter att förstå dessa orsaker.
1.1
Syfte och frågeställningar
Vi vill undersöka relationen mellan elevernas intresse för Religionskunskap 1, lärarens undervisningsupplägg och ämnesplanen ur ett elevperspektiv. Vi har använt oss av följande frågeställningar för att besvara vårt syfte:
• Vad enligt ämnesplanen skall beröras i ämnet Religionskunskap 1?
• Vad intresserar sig eleverna för att lära sig om i Religionskunskap 1?
• Hur upplever eleverna att undervisningen är utformad?
• Skiljer det sig mellan elevernas, lärarnas och ämnesplanens uppfattningar kring religionskunskapsämnets uppbyggnad och på vilket sätt såfall?
1.2
Metodval
För denna studie har vi valt att utföra en enkätundersökning på tre skolor i Skåneområdet. Denna enkät är till för att få svar på vad eleverna i den svenska gymnasieskolan finner intressant i religionskunskapsämnet. Enkäten är kortfattad för att minska besväret för både elever och lärare samt att motivera eleverna till att svara noggrant. Vid framställningen av enkäten har vi valt att undvika vissa ämnen som kan anses känsliga för vissa individer. Vi har bland annat valt att inte beröra personliga frågor kring religion och endast fokuserat på vad de intresserar sig för att läsa om. Formulären har gjorts anonyma så att eleverna kan känna sig trygga att svara ärligt. Vi har även förklarat för eleverna vad vår studie handlar om och varför det är viktigt att eleverna svarar ärligt.
1.2.1
Urval
Vid valet av skolor har vi försökt att få kontakt med lärare från skolor med olika linjer, område och storlek för att få ett så brett urval som möjligt under den begränsade tid vi hade. Skolorna är även valda för att vara så geografiskt lättillgängliga som möjligt vilket gör det till ett klusterurval (Trost, 2012). Det geografiska området sträcker sig därför inte längre än två kommuner i sydöstra Skåne. Även om det geografiska området inte är så stort har vi lyckats hitta skolor med olika bakgrunder och genom detta ett brett spann av elever med olika etniciteter, socioekonomiska bakgrunder och livsåskådningar. Detta har varit viktigt för att inte få en bild som är färgad av en viss bakgrund. Vår studie uppgår till ca 150 personer vilket inte ger en generell bild men ger en förenklad bild av elevers intresse för ämnet i det geografiska området.
1.2.2
Datainsamlingsmetoder
Vår datainsamlingsprocess har bestått av flera olika delar. Dels har vi fokuserat på litteraturinsamling via Internet genom Malmö högskolas egen sökmotor, till exempel Summon, SwePub, Google Schoolar och Libris. Analyser har även gjorts av ämnesplan och Skolverkets egna texter om ämnet. Analysen av ämnesplanen har till största del varit genom egna erfarenheter och litteratur som getts under utbildningens gång. Skolinspektionens granskningsrapport från 2003 och 2012 var även till hjälp vid analys av ämnesplanen och våra
enkätsvar (Skolinspektionen 2003, 2012). Den största datainsamlingen har skett genom de enkätsvar vi fått från eleverna i klassrummen. Dessa enkäter har till stor del utformats med hjälp av böckerna Enkäter i praktiken (Ejlertsson, 2014) och Enkätboken (Trost, 2012). Genom dessa böcker har vi fått hjälp att utforma enkäterna för att slippa bortfall, hantera känslig information och förhålla oss till etiska regler kring enkätundersökningar. Bland annat har enkäten utformats så att den skulle vara snabb att svara på och språket skulle vara lättförståeligt för eleverna. Vi var även noga med att se till att eleverna var välinformerade om att det var frivilligt att delta i undersökningen. Då eleverna var över 15 räckte det med att eleverna själva gav sitt godkännande utan målsmans tillstånd (Ejlertsson, 2014). Efter att enkäterna blivit behandlade förvarades de på ett säkert sätt så informationen kunde hållas konfidentiell. Vi valde även att inte presentera resultaten från enkäterna för lärarna så eleverna kunde känna sig trygga med att svara ärligt på frågorna och inte känna någon press från vad läraren skulle tycka. Frågorna i enkäten följer till stor del samma spår som i boken Mysteriet kring den ointresserade eleven, med ett fåtal ändringar och tillägg för att tydligare ge svar på våra frågeställningar (E. Johansson, E. Larsson, 2013). Enkäten fokuserar huvudsakligen på att ge oss svar så vi i vår tur kan besvara frågeställning 2-4, medan frågeställning 1 till största del besvaras genom analys av ämnesplanen.
1.2.3.
Procedur
Enkäternas frågeställning inspirerades till stor del av examensarbetet Mysteriet kring den
ointresserade eleven, (Eva Johansson & Elin Larsson, 2013) samtidigt har vi anpassat frågorna utifrån vår egen undersökning där de ställs till gymnasielever som läser kursen Religionskunskap 1 och utifrån deras svar tolkar vi lärarnas undervisningsupplägg. Vissa frågor från deras enkätundersökning har tagits bort eller omformulerats för att passa vårt syfte och våra frågeställningar bättre. Vårt fokus ligger alltså på hur eleverna upplever religionsundervisningen. Vissa frågor gjordes däremot utifrån ämnesplanen för att sedan kunna göra en jämförelse mellan svarsresultaten och ämnesplanen. När det gäller frågor kring lärarnas upplägg har vi utgått från elevernas svar om hur de anser att lärarna planerar undervisningen.
När vi kände oss nöjda med enkäten testade vi den på några gymnasieelever för att se om det fanns ämnesbegrepp som var svåra. Där behovet uppstod förklarades begreppen genom en parentes i enkäten. Via mejl tog vi kontakt med våra handledare från VFUn och bad om
passande tider att besöka olika klasser för att dela ut och samla in enkäterna. Vi fick tid för besök i respektive skola och inledde med att presentera oss för eleverna. Därefter var vi väldigt tydliga med att enkäten är viktig för oss och för alla elever som kommer läsa religionskunskap i framtiden. Vi ville skapa en seriös stämning för att vinna elevernas tillit. Ville visa att vårt arbete faktiskt är värdefullt och blir det än mer genom deras insatser (Trost,2012). Vi förklarade även att det var frivilligt att ställa upp, så ingen skulle känna sig tvingad att delta. Anonymitet är en annan viktig punkt som vi tog upp samt att det inte skulle framgå i undersökningen på vilka skolor studien var gjord (Johansson & Svedner 2006, Trost, 2012). Enkäterna delades ut och eleverna fick svara på frågorna i lugn och ro. Vi var alltid närvarande vid behov, till exempel när någon elev ville ha förklaring på någon fråga. Efter att alla enkäter samlats in tackades både klassen och läraren. Under två veckor genomfördes enkätstudien och sedan sammanställdes svaren.
1.3
Avgränsning
I denna studie har vi valt att endast fokusera på de didaktiska frågor som vi formulerat i vårt syfte. Vid informationssökning och sållande av litteratur har vi avgränsat oss till den data som var relevant för vår studie och som hjälpte oss att svara på våra frågeställningar. Vid litteratursökningen har vårt fokus legat på att besvara vad eleverna anser intressant och varför situationen ser ut som den gör i gymnasieskolan. På grund av tidspress har vi ransonerat informationen vi söker i vår enkät så att all data är lättöverskådlig och tidseffektiv att hantera. Bland annat har vi gjort många simpla JA/NEJ-frågor för att minimera bearbetningstiden. Detta gäller även med den litteratur som vi analyserat svaren med. Litteraturen har begränsats så det endast ger relevanta teorier om elevernas intresse och lärarnas planering kring religionskunskapsämnet. Mycket litteratur som vi behandlat i vår förundersökning har sållats bort då denna inte innehöll information som hjälpte vårt arbete framåt. All samlad information har vi valt att presentera på ett sätt så det skapar en tydlig röd tråd genom hela vår text.
1.4
Tidigare forskning
Även om det finns en hel del forskning i ämnet religionskunskap och religionsdidaktik så är det få studier som fokuserar på elevernas perspektiv som vi valt att göra. Forskningen som
presenteras nedan är relevant för studien då den förtydligar förståelsen av studiens resultat och frågeställningar. Professor Sven G Hartman har gjort många undersökningar gällande barn i förhållande till religion och livsfrågor. Hartman har bedrivit ett empirisk projekt vid Linköpings universitet kallat Barns livssituation och livstolkning (BALIL). Projektet påbörjades 1987 och har till syfte att ta unga människors religiositet på allvar. Hartmans (1992) undersökningar visar tydligt att intresset kring existentiella frågor är stort. Han skriver i boken Barns livsfrågor som pedagogisk arena, 1992 bland annat om det låga elevintresset för skolans religionskunskapsundervisning. Problemet går tillbaka till slutet av 60-talet då forskare startade ett projekt, UMRe-projektet, där det studerade undervisningsmetoder i religionskunskap. En av anledningarna till det lågt intresset var att undervisningen behandlar lärostoff som eleverna samt lärarna fann irrelevant. Tio år efter och i samband med att Lgr 80 utformades en likartad undersökning där resultatet var detsamma. Elevernas intresse för undervisning i religionskunskap är till större delen anmärkningsvärt låg, men å andra sidan visade eleverna stort intresse för livsfrågor som enligt läroplanen ska stå i centrum för undervisningen i fråga (Hartman, 1992, s.38-39). Denna forskning vidareutvecklades av pedagogen Keijo Eriksson. Eriksson (1998) argumenterar i sin avhandling På spaning efter livets mening, att eleverna funderar på olika livsfrågor som berör relationer till andra människor, miljön, framtiden, Gud och samhället i stort. Han skriver vidare att den nationella utvärdering som gjordes 1993 av Svingby visar att SO-undervisning i allmänhet handlar om faktainnehåll av deskriptiv art utan ställningstaganden baserade på kritiskt tänkande för lärandeprocessen. Enligt Svingby kan elever uppfostras till demokratiska medborgare om man i skolan ger dem möjlighet att påverka undervisningens innehåll och arbetssätt (Svingby 1993, refererad i Eriksson 1998). Kittelmann-Flensner (2015) analyserar i sin studie diskurser som föregår i klassrummet och vilka implikationer dessa får i klassrumsundervisningen. I denna studie avslöjas en stark sekulär norm i de svenska gymnasieklassrummen där religion och religiositet beskrivs som föråldrat. Hon menar att den föråldrade undervisningen påverkar elevernas intresse för ämnet och gör att många anser att religionskunskap är onödigt och svårt att relatera till (Kittelmann-Flensner, 2015).
I Risenfors (2011) avhandling återupprepas resultat som visar på elevers relativt ljumma intresse för att prata om religion i klassrummet. Även här uttrycker elever att religion är något gammeldags och som förhindrar utveckling i dagens samhälle. Men även om eleverna uttrycker ett svagt intresse för ämnet så verkar det som att religion ändå är ett återkommande diskussionsämne hos eleverna i skolan utanför klassrummet (Risenfors, 2011).
Skolinspektionens kvalitetsgranskning mer än vad du kan tro från 2012, visar att elever i gymnasieskolan intresserar sig för ämnen som ska beröras i Religionskunskap 1 men att lärare vid många tillfällen inte tar tillvara på elevernas egna intressen. Lärarna utgår ofta från tidigare erfarenheter och formar kursen därefter. Studien visar att elever känner ett ganska stort intresse för kursen när de får analysera och reflektera över existentiella frågor som berör dem personligen. Lärarna undervisar sällan om världsreligionerna i en relevant samtid och hur detta påverkar identiteter. Världsreligionerna får ofta ett historiskt perspektiv i undervisningen som inte skapar samma relevans hos eleverna då det inte speglar deras samtid. Trenden verkar visa på att eleverna har relativt lågt intresse för kursen överlag. Trots att eleverna känner ett svagt intresse till kursen och att lärarna verkar vara dåliga på att ta vara på elevernas intresse så uttrycker eleverna att de till viss del får vara delaktiga i framtagandet av kursinnehåll samt arbetssätt (Skolinspektionen, 2012).
Peder Thalén (2006, s. 104) hänvisar till flera olika anledningar till att elever upplever religionskunskap som ointressant och irrelevant som ämne. Han menar att elevens ointresse kan bero på att kunskapssynen på religion har förändrats. Vi lever i ett postmodernt samhälle där religionen inte längre anses lika viktigt på grund av att ämnet anses föråldrats och inte ger svar på dagens samhällsfrågor. Det sekulära samhället gör att lärarna möter en svårighet att motivera eleverna till religionsundervisningen. Thalén föreslår en religionsundervisning där religionslärarna förklarar de omständigheterna som fanns i den föråldrade kulturen så att eleverna förstår kontexten, men att lärarna även ska ge utrymme för diskussioner kring aktuella livsfrågor (Thalén, 2006).
Det finns gott om svensk religionsdidaktisk skolforskning, till exempel von Brömsens (2003) avhandling som utforskar barns tal om religion utanför klassrummet. Von Brömssen har intervjuat elever muntligt men även skriftligt genom en kontaktbok. Resultaten visade en klar skillnad i hur elever med svensk bakgrund och hur elever med annan etnicitet betraktade religion och religiositet. Eleverna med svensketnisk bakgrund uppvisade ett generellt svagt intresse för att lära sig om olika religioner och kulturer. En av de svenska killarna som ingår i undersökningen upplever religionskunskap som föråldrade, gammaldags och onödiga, och är mer intresserad av de naturvetenskapliga ämnena. En svensketnisk tjej är också negativ till det religiösa och menar att man inom religioner utsänder motsägelsefulla budskap.Andra elever påvisade däremot ett bredare intresse samt en djupare kunskap om skilda religioner och dess utövare. En av de muslimska eleverna som ingår i hennes studie menar att det är roligt att diskutera religion och intressant att få ta del av andras åsikter om både sin egen och andras
religioner, t.ex. att få veta hur man förhåller sig till det motsatta könet. Eleven upplever att under de år hon läst religionskunskap i skolan så har det mest handlat om kristendomen och att de nästan inte lärt sig någonting alls om sin egen religion. Även en av de andra muslimska eleverna är kritisk till religionskunskapsundervisningen i skolan. Han menar att han inte hade lärt sig något om islam, eftersom han redan kunde det som presenterades i undervisningen. Trots spänningar att lära ut om religioner i klassrummet så menar en av eleverna att ämnet är intressant. Men att diskutera religion är mycket känsligt enligt de svensketniska eleverna och något som de oftast undviker. Flera förklarar det med att många blir sura, arga och riktigt osams när de diskuterar religion. Man flyr undan diskussionerna för att slippa konfronteras med de som inte delar samma syn på ämnet. Inställningen att tolerera i det tysta resulterar i en ovilja att möta diskussionen om religionen och man har uppfattningen om att ”det är inget som rör oss” (von Brömssen, 2003). Hon visar i sin avhandling att elever i grundskolans senare år har en hög medvetenhet om kulturell och religiös mångfald, men samtidigt framträder religion i studien som en tydlig skillnadsskapande kategori. Vidare visar studien att religionsundervisning saknar utmanande innehåll, och att lärarna många gånger inte bekräftar elevernas egna identitet, vilket gör att skolan framstår som tråkig (von Brömssen, 2003).
2.
Bakgrund
Den grundläggande bakgrunden till vår studie finns i två texter släppta 2012 och 2013. Skolinspektionen släppte 2012 en kvalitetsgranskning av religionskunskapsämnet i gymnasieskolan som visar på bristande kommunikation mellan elever och lärare vilket skapar ointresse hos eleverna på grund av att undervisningsupplägget inte känns relevant för eleverna (Skolinspektionen 2012). Den andra texten, Mysteriet kring den ointresserade eleven, undersöker vidare de resultat som skolinspektionen presenterar (Johansson. Larsson, 2013). Vår studie hämtar inspiration från Mysteriet kring den ointresserade eleven. En studie som genomfördes precis i det skede då lpf-94 höll på att övergå till gy-11. Resultaten som presenteras i båda dessa texter överensstämmer med flera andra studier som vi tagit del av. Risenfors presenterar svagt intresse för religionskunskapsämnet (Risenfors, 2011) och Kittelmann-Flensner förklarar att undervisningen skapar ett utifrånperspektiv till religion och därför skapar det ett ointresse hos eleverna. De anser att religion är förlegat och irrelevant för dem (Kittelmann-Flensner, 2015). Vår studie fokuserar på att följa upp de resultat som presenteras i Skolinspektionens undersökning efter att den senaste ämnesplanen fått sjunka in i den svenska gymnasieskolan. Vårt fokus är på den didaktiska frågan om vad Religionskunskapen bör innehålla. Vi hoppas med vår studie kunna bidra till att utveckla och förbättra lärarens förståelse för elevernas intresse för religionskunskapsämnet och underlätta undervisningsplaneringen.
2.1
Skolinspektionens kvalitetsgranskning av ämnet
I den rapport från Skolverket som heter Nationella utvärderingen av grundskolan 2003 i årskurs 5 och 9, ville Skolverket undersöka graden av måluppfyllelse av de mål som står i läroplanen samt kursplanen. En del av rapporten behandlar undervisningen i religionskunskap där ca 955 elever från årskurs 9 svarade på enkäten. Resultat visade att eleverna intresserar sig för livsfrågor. Det framgår även i rapporten att det är viktigt att behandla existentiella frågor i religionskunskapsundervisningen då detta är centralt för alla människor, men speciellt för unga människor. Vad eleverna ville att religionskunskapsundervisningen ska handla om speglar väl vad kursplanen säger att religionskunskapsundervisning ska handla om. Dock upplever eleverna att religionskunskapsundervisning inte lever upp till deras önskemål och intresse. Enligt eleverna i rapporten upplevs undervisningen som tråkig och omotiverad då
den inte behandlar existentiella frågor i någon större utsträckning, vilket resulterar i att elevernas intresse för religionskunskap minskar trots ämnets stora potential att behandla de stora livsfrågorna såsom etik, moral, rättvisa och kärlek. Dessa ämnen kan ha potential att väcka intresse hos elever, men så verkar inte vara fallet. Sammanfattningsvis visade utredningen att undervisningen i religionskunskap brister då den inte lever upp till vad eleverna vill att undervisningen ska innehålla, nämligen mer av relevanta existentiella frågor. Detta i sin tur visar att eleverna anser religionskunskap vara det tråkigaste ämnet inom SO-ämnena (Jönsson. Liljefors Persson, 2006).
I Skolinspektionens rapport från 2012 undersöks 47 kommunala och fristående gymnasieskolor. Man ville undersöka hur detta urval av skolor arbetar med undervisningen i religionskunskap. Rapporten visade bland annat att religionskunskapsundervisningen i många fall brister då lärarna undviker en utmanande undervisning där känsliga ämnen som värderingar och existentiella frågor tas upp. Är det så att undervisningen ofta fokuserar på fakta om de stora världsreligionerna? Enligt rapporten fokuserar religionskunskapslärare ofta på stoff och fakta kring de stora världsreligionerna och för lite på analys och reflektion. En följd av detta blir att eleverna anser att ämnet känns tråkigt och ointressant. Detta gäller i synnerhet på de yrkesförberedande programmen (Skolinspektionen, 2012). Observationer visar att undervisning om existentiella frågor tar upp en förhållandevis liten del av kursens undervisningstid (Skolinspektion, 2012). Vi fann även i rapporten att lärarna gärna vill utmana eleverna med mer fokus på livsfrågor, värderingar och existentiella frågor. Dock undviker lärarna detta på grund av rädslan för att dessa frågor är för känsliga och kan skapa
konflikter i klassrummet. Faktastoffet tar över i den svenska
religionskunskapsundervisningen, vilket gör att man skapar fördomar istället för att motverka dem. Skolinspektionen pekade också på att undervisningen måste öka i kvalitet för att verkligen beröra eleverna. Rapporten konstaterade även att undervisningen om världsreligionerna har fokus på religionens historiska och generella kännetecken (Skolinspektion, 2012), medan frågor som hur religioner tar sig uttryck i människors sätt att tänka och handla, och hur individer och gruppers identiteter formas i förhållande till religionen, får betydligt mindre utrymme. Skolinspektionen tydliggör även att undervisningen om världsreligionerna behöver i större utsträckning utformas så att den ger eleverna förutsättningar att analysera religionernas samtida kännetecken och uttryck. (Skolinspektionen, 2012 s.11). Det rapporten vidare lyfter fram är att de existentiella och reflekterande inslagen behöver få större utrymme (Skolinspektionen, 2012).
Det vi kan konstatera utifrån Skolinspektionens undersökningar, är att utredningen pekar på att eleverna upplever undervisningen i religionskunskap som icke motiverande och ointressant. Man kom fram till att skolans religionsundervisning många gånger har svårt att nå upp till läroplanens mål. I flertalet av de undersökta skolorna fokuserar lärarna på rent faktastoff om de stora världsreligionerna och religionslärare struntar i känsliga ämnen som exempelvis värderingar och existentiella frågor, något som i sin tur leder till att eleverna upplever undervisningen som ointressant.
Rapporten förtydligar på många sätt vad ämnesplanen är tänkt att lyfta, nämligen att ge eleverna större möjlighet att bredda och fördjupa sina kunskaper om världsreligionerna och livsåskådningarna och ge eleverna fler tillfällen att utveckla sina förmågor att analysera dem ur olika perspektiv. Lärare tenderar istället att förmedla generella och grundläggande kunskaper om religionerna på bekostnad av diskussionser och kritiskt tänkande, där eleverna får möjlighet att öva upp förmågan att analysera (Skolinspektionen, 2012).
Skolinspektionens rapport Mer än vad du kan tro (2012) förtydligar på många sätt vad ämnesplanen är tänkt att syfta till och vilka utvecklingsområden som finns inom den didaktik som framkommer i klassrummen. Det som Skolinspektionen i sin rapport redovisar som utvecklingsområden är att ge eleverna större möjlighet att bredda och fördjupa sina kunskaper om världsreligionerna och livsåskådningarna och ge eleverna fler tillfällen att utveckla sina förmågor att analysera dem ur olika perspektiv. Ofta tenderar lärare att förmedla generella och grundläggande kunskaper om religionerna på bekostnad av diskussionstillfällen och övningar där eleverna för möjlighet att öva upp förmågan att analysera. Det rapporten vidare lyfter fram är att de existentiella och reflekterande inslagen behöver få större utrymme, vilket går hand i hand med att rapporten förordar att undervisningen i större utsträckning bör utgå från elevernas egna intressen och erfarenheter istället för genomgångar av generella faktaredogörelser (Skolinspektionen, 2012).
2.2
Ämnesplanen
I skrivande stund är det Religionskunskap 1 med grund i läroplan från 2011 som är aktuell för den svenska gymnasieskolan. Denna följer lpf-94 där ämnet hette Religionskunskap A. Den stora skillnaden från föregående kursplan är det faktum att denna har ett centralt innehåll vilket den förra saknade. Kursen är 50 poäng och har därför ca 50 lektionstimmar, lite
varierande från skola till skola. När vi här undersöker ämnesplanen kommer det vara till största del det centrala innehållet vi fokuserar på då det framförallt är detta som kan svara på våra frågeställningar. Vad eleverna intresserar sig mest för i ämnet måste vara relevant för vad som står i det centrala innehållet annars är det ingen större nytta i att undersöka frågan. Här nedan presentarar vi det centrala innehållet från Ämnesplanen för Religionskunskap 1 (Skolverket, 2011):
Undervisningen i kursen ska behandla följande centrala innehåll:
• Kristendom, de övriga världsreligionerna och olika livsåskådningar, deras kännetecken och hur de tar sig uttryck för individer och grupper i samtiden, i Sverige och i omvärlden.
• Olika människosyn och gudsuppfattningar inom och mellan religioner.
• Religion i relation till kön, socioekonomisk bakgrund, etnicitet och sexualitet.
• Individers och gruppers identiteter och hur de kan formas i förhållande till religion och livsåskådningar utifrån till exempel skriftliga källor, traditioner och historiska och nutida händelser.
• Olika uppfattningar om relationen mellan religion och vetenskap i den aktuella samhällsdebatten.
• Tolkning och analys av olika teorier och modeller inom normativ etik samt hur dessa kan tillämpas. Etiska och andra moraliska föreställningar om vad ett gott liv och ett gott samhälle kan vara.
• Analys av argument i etiska frågor med utgångspunkt i kristendomen, övriga världsreligioner, livsåskådningar och elevernas egna ställningstaganden.
Ett antal saker skiljer den nya ämnesplanen från den förra med införandet av det centrala innehållet. Kristendomens särställning har diskuterats av bland annat media på grund av kristendomens starka närvaro i det centrala innehållet. Malin Löfstedt beskriver att den tydliga särskillnaden mellan kristendom och andra religioner skapar splittring mellan oss (kristna) och dem (de andra religionerna) när kristendomen nämns vid namn men inte de andra religionerna (Löfstedt, 2011). Detta tolkas ofta som att kristendomen borde få mer utrymme i undervisningen än de andra religionerna, men Skolverket har inte gett några direktiv till vilka punkter i centrala innehållet som det bör fokuseras på mest utan detta är upp
till läraren själv att bedöma. Skolinspektionen betonar dock i sin granskningsrapport från 2012 att lärarna bör lyssna till elevernas intresse vid planering av undervisning vilket gör att elevernas intresse bör styra lärarens betoning av det centrala innehållet (Skolinspektionen 2012).
Det centrala innehållet har anpassats efter målen med kursen för att eleverna ska utveckla sina förmågor och detta ger läraren stora tolkningsmöjligheter när de utformar sin undervisning. Det centrala innehållet funkar som riktlinjer vid utformningen av ämnesstoffet men lägger ingen tyngd i de olika punkternas omfång.
2.3
Lärarnas tillämpning av det centrala innehållet
Enligt den svenska läroplanen och ämnesplanen är det skolans uppgift att fostra till vissa värderingar: Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla (Skolverket, 2011 s.5). Detta gäller såväl
religionskunskapen som Idrott och hälsa. Även Björn Falkevall menar att man lägger för
mycket fokus på rent faktastoff om religionerna och att det inte läggs någon form av struktur, man rabblar istället för att skapa en förståelse hos eleverna. Han menar att man behöver det rena faktastoffet också men att det inte kan stanna vid detta. I en studie av Falkevall intervjuades några lärare där det framkom att religionsundervisningen byggde på avsnitt i läroboken, och läroboken användes mer om skolan var mångkulturell samt i de delarna där lärarna var osäkra (Falkevall, 1995).
3.
Resultat
Enkätundersökningen har utförts i 3 olika skolor i sydvästra Skåne och sammanlagt 6 klasser. Tillsammans gav detta ca 120 enkätsvar för oss att utgå ifrån. Enkätfrågorna fokuserar på elevernas uppfattning av religionskunskapsämnet och deras eget intresse för kursen. Dock kunde vi inte använda oss av alla svaren i alla enkäter då vissa elever hade svarat antingen oseriöst eller missvisande på en del utav frågorna. Vi har därför gjort en bedömning och sorterat bort vissa svar. Bortsett från detta så har vi använt oss av all data, vissa frågor har en högre svarsfrekvens än vissa andra. Svaren på enkätens frågor kommer delas upp för tydligare redovisning. Fråga 1-3 kommer redovisas separat. Sedan kommer resterande frågor redovisas tillsammans då dessa frågor har större gemenskap än de första tre.
3.1
Enkätfråga 1: Det centrala innehållet
Denna fråga innehöll 5 alternativ som var tagna från det centrala innehållet i Religionskunskap 1 och representerade de olika områden som läraren ska undervisa under skolans gång. Eleverna fick här rangordna dessa alternativ från 1-5, alltså vilket alternativ som var mest intressant och vilket som var minst intressant. De olika alternativen som fanns tillgängliga var:
• Identitetsskapande
• Etik och moral
• Livsfrågor
• Religioner och livsåskådningar
• Relationen mellan religion och vetenskap
Eftersom eleverna rankade dessa från 1-5 och 1 var mest intressant så var vi tvungna att utforma ett poängsystem för detta. Det högst rankade alternativet fick 5 poäng och det lägsta fick 1. Så i tabellen nedan är det högst rankade alternativet det med mest poäng och lägst rankade det med minst poäng.
Som visat i tabell ovan är det mycket jämt mellan de olika alternativen och ger därför inga direkta skillnader. Det enda vi kan dra som slutsats i den sammanställda statistiken är att intresset för de olika delarna i det centrala innehållet varierar från person till person och att det finns ett spritt intresse för dessa olika områdena. Vi kan dock se en koppling mellan alternativen som fått högst poäng är de alternativ som ligger närmst elevens vardag, saker som påverkar deras liv och kan kopplas till exempel till existensiella frågor och värderingar.
3.2
Enkätfråga 2: Religioner.
I denna fråga skulle eleverna ringa in 3 alternativ av 10 möjliga. De fick välja 3 olika religioner eller livsåskådningar som de helst ville läsa om. Här fick de välja mellan:
• Kristendom
• Judendom
• Islam
• Buddhism
• Hinduism
• Andra österländska religioner
290 300 310 320 330 340 350 360
Identitetsskapande Etik & moral Livsfrågor Religion &
livsåskådningar Relationen mellan religion & vetenskap
Rangordna innehållet i kursen efter vad du tycker är mest intressant och vill se mest av i ämnet. Ordna med hjälp av siffror där 1 är mest
• Ursprungsreligioner (naturreligioner)
• Gamla religioner
• Nyreligiösa religioner
• New age
På denna frågan fanns det lite mer markanta skillnader i elevernas intresse och vissa livsåskådningar fick ett mer gemensamt visat intresse. I tabellen nedan visas resultaten från enkäten.
islam, buddhism och ursprungsreligioner fick klart mest intresse från eleverna och det var ganska jämt även om man kollar mellan skolorna. Andra österländska religioner, new age och judendom fick relativt svalt visat intresse. Judendom och kristendom fick alltså ett mindre visat intresse tillsammans med en del andra religioner. Den slutsats vi kan dra av till detta resultat är att grunskolans undervisning har mer fokus på just dessa bibelreligioner. Ämnesplanen för grundskolan har till högre grad fokus på bibelns berättelser och kristendomens inflytande på svensk historia (Skolverket, 2011).
0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
3.3
Enkätfråga 3: Ämnesstoff.
I denna fråga fick eleverna välja så många alternativ de ville utav 14 möjliga. De skulle ringa in det de skulle vilja lära sig om de religioner de läser om. Här har vi inte gett eleverna några begränsningar på antalet alternativ de kunde välja. Vi ansåg att eleverna skulle få möjlighet att visa vad de ville veta om livsåskådningarna utan att behöva begränsa sig till ett fåtal alternativ. Detta gjorde även att många alternativ blev väldigt lika i resultat, men man kunde ändå se vissa alternativ som klart stack ut både positivt och negativt.
Huvudsakligen är det världssyn och människosyn som sticker ut som positivt i dessa resultat och skapelseberättelser, heliga skrifter & platser och religion i samtiden som sticker ut negativt. Det är svårt att spekulera kring vad som orsakar detta men vi kan tänkt oss att det kan kopplas till de mindre populära alternativen och ämnesplanen för grundskolan i religionskunskap. Mycket av religionskunskapens fokus ligger på bibelns och koranens olika berättelser vilket ikan kopplas till heliga skrifter och platser. Många religioner som presenteras behandlar även skapelseberättelser och var religionerna existerar i dagens samhälle. Alltså verkar de minst positiva alternativen vara de som har starkast koppling till grundskolans ämnesplan (Skolverket, 2011). Många elever svarade även i en senare fråga där
0 10 20 30 40 50 60 70
de blev ombedda att motivera varför de tyckte religionskunskap var intressant eller inte med att ämnet repeterade och att de redan visste det mesta som lärarna pratade om. Som utökning på dessa tre första frågor så ställde vi frågan ifall eleverna ville läsa mer om sekulära eller icke-religiösa livsåskådningar och fick ett övervägande positivt svar.
De slutsatser vi kan dra kring detta resultat är att sekulära livsåskådningar får mindre plats i dagens undervisning än vad eleverna själva önskar, precis som Skolinspektionen nämner i sin undersökning (Skolinspektionen, 2012)
3.4
Intresse och relevans
Fråga 5 och 7 fokuserar på elevernas känsla av relevans och intresse för religionskunskap. Första frågan är: Anser du att innehållet i kursen har varit relevant för dig? Och andra frågan är: Anser du att ämnet religionskunskap är intressant?. Dessa frågor var ställda som JA & NEJ-frågor vilket tyvärr inte alltid fungerade då flera elever valde att lägga till ett tredje alternativ i mitten. Dessa svar har vi då uteslutit i våran undersökning och fokuserat på de som faktiskt ringat in JA eller NEJ i svarsalternativen. Resultaten visade följande:
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% JA NEJ
Skulle du vilja lära dig mer om sekulära
livsåskådningar?
Statistiken visar mycket positiva resultat där i stort sett alla elever anser att ämnet är både intressant och relevant. En annan intressant faktor i detta är att nästan alla som kryssat i att de ansåg ämnet vara intressant har även kryssat i att det var relevant, det verkar därför finnas en stark koppling mellan intresse och känslan av relevans för det som undervisas i ämnet. Eleverna fick även motivera varför de ansåg ämnet vara intressant eller inte och detta gav relativt likartade svar. De flesta elever som svarade ja på frågan förklarade ofta att religionskunskap gav en inblick i andra människors uppfattning av världen och samhället. En hel del elever svarade även att det var viktigt för att förstå hur människor tänker och varför världen ser ut som den gör. En elev svarade ’’viktigt att förstå sig på sin omgivning och orsakerna till att samhället ser ut som det gör’’. Detta svar var relativt representativt för hur majoriteten av de positivt inställda eleverna svarat på motiveringsfrågan. Det verkar alltså vara den empatiska förmågan att kunna förstå hur andra människor tänker och förståelsen för ens samtid som motiverar intresset för religionskunskap. De personer som svarade nej på frågan om ämnet var intressant eller inte har oftast svarat mycket kort eller inte svarat alls, vilket kan tolkas som ett relativt starkt ointresse. De elever som faktiskt svarat på motiveringen har oftast talat om att religion är förlegat eller gammalt. Dessa elever verkar ha svårt att se relevansen av ämnet och hävdar att det inte har någon större betydelse för dem eller deras omgivning.
0% 20% 40% 60% 80% 100% JA NEJ
Anser du ämnet
religionskunskap
vara intressant?
0% 20% 40% 60% 80% 100% JA NEJAnser du innehållet i
kursen vara relevant
3.5
Elevdelaktighet och lärarens tillämpning
Fråga 6 och 10 fokuserar på elevernas uppfattning av lärarens undervisningsupplägg och planering. Fråga 6 är: Får du vara delaktig i undervisningens upplägg? och fråga 10 är: Anser du att er lärare tar tillvara på era intressen vid planering av undervisningen? Dessa frågorna är också ställda som JA eller NEJ-frågor och precis som tidigare finns det elever som valt att lägga till ett tredje alternativ eller valt att inte svara alls. Men svarsfrekvensen var ändå hög och vi har därför valt att bara använda de svar som var JA eller NEJ. Även på dessa två frågor var resultaten relativt positiva. De hade en aning lägre positiva svar än de föregående två frågorna och det skilde sig lite mellan klasserna. Resultaten såg ut som följande:
En klass hade högre frekvens av NEJ-svar i dessa två frågor. Denna klass hade även en högre frekvens av NEJ-svar i frågan om relevans och intresse. Detta visar på att elever inte deltar i undervisningsupplägget och att läraren inte tar tillvara på elevernas intresse för att skapa en bra grund för undervisningen. Eleverna i denna klass motiverade sitt ointresse som ’’omodernt’’, ’’tråkigt’’ och ’’inte mitt intresseområde’’. Vissa elever uttryckte att det inte borde vara ett obligatoriskt ämne. Läraren till denna klass hade även en annan klass som vi besökte. Dessa elever hade inte lika negativ syn på sitt inflytande som föregående men fortfarande relativt hög NEJ-svarsfrekvens jämfört med resten av undersökningens deltagare. Dessa hade också lite mer negativ syn på intresse och relevans men mer positiv än förra. Detta
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% JA NEJ
Får du vara delaktig i
undervisningsupplägget?
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% JA NEJAnser du att er lärare tar
tillvara på era intressen
vid planering av
undervisningen?
gjorde att elevernas intresse för undervisningen blev lidande. Även om dessa två klasser verkade ha en lite mer negativ syn på ämnet så var svaren starkt övervägande positiva vilket tyder på att lärarna till stor del tar tillvara på elevernas intresse och låter dem vara aktivt deltagande i undervisningens upplägg. Resultaten visar även att dessa klasser har ett starkt intresse för ämnet.
3.6
Enkätsammanfattning
För att sammanfatta de resultat som enkäten har givit oss så kan man säga att de varit övervägande positiva. Eleverna har visat en bredd i intresset för det centrala innehållet, relativt omfattande intresse kring livsåskådningar som de vill läsa om och ett starkt intresse för att läsa om sekulära livsåskådningar. Många elever kryssade även i många olika alternativ kring vad de ville veta om de olika religionerna. Även om det fanns skillnader mellan de olika klasserna så var där en starkt positiv inställning till religionens relevans och deras intresse för ämnet. Detta kontrasterar sig lite emot de resultat som presenteras i Skolinspektionens kvalitetsrapport från 2012 (Skolinspektionen 2012). Det verkar även tyda på att den nedåtgående trend i intresse för religionskunskap som pågått från slutet av 60-talet fram till 2012 verkar ha vänt (Hartman, 1992, Skolinspektionen, 2003, 2012). Eleverna verkar allmänt positivt inställda till ämnets innehåll och motiverar ofta med att det är förståelsen för andra människor som motiverar och intresserar.
4.
Analys av resultat
Utifrån resultatet är det uppenbart att de två första frågeställningarna i inledningen, d.v.s. vad som enligt ämnesplanen skall beröras i ämnet Religionskunskap 1? (frågeställning nr 2) att elevernas svar är väldigt splittrade mellan olika punkter och detta kan tolkas som att ämnesplan GY11 verkligen har kunnat leverera ett centralt innehåll som alla elever kan relatera till och finna mening i. Att resultatet blev så pass omfattande och varierat i den här frågan kan vi tolka som att Skolverket har lyckas formulera ett centralt innehåll som tilltalar många elever och mångas intressen. I likhet med tidigare studier så överensstämmer elevernas intresseområden till stor del med det innehåll som ämnesplanen presenterar. Det rapporten NU 03 visar är att det finns stor samstämmighet mellan vad eleverna ville att religionsundervisningen ska handla om och med vad kursplanen säger att religionsundervisning ska handla om (Skolverket, 2003). Ser man på det centrala innehållet för Religionskunskap 1 så finner man teman som betonar den enskilde elevens erfarenheter samtidigt som den utgår från historiskt/nutida samhällsorienterande diskussioner. Man kan konstatera att ämnesplanen använder sig av två principer för undervisningens innehållsliga urval, nämligen den individuella och den sociala dimensionen.
För att ytterligare ge svar till vår frågeställning i vårt syfte: Vad intresserar sig eleverna för att lära sig om i Religionskunskap 1? så har vi bett eleverna att välja bland ett antal olika religioner och livsåskådningar de helst vill läsa om. Eleverna har visat störst intresse för islam och buddhism. I von Brömssens avhandling klagade vissa elever på det stora utrymme kristendomen får i undervisningen. En av de muslimska eleverna som ingår i hennes studie menar att det är roligt att diskutera religion men att hon ändå upplever att under de år hon läst religionskunskap i skolan så har det mest handlat om kristendomen och att hon nästan inte lärt sig någonting alls om sin egen religion. Även en av de andra muslimska eleverna är kritisk till religionskunskapsundervisningen i skolan. Han menar att han inte hade lärt sig något om islam, eftersom han redan visste det som presenterades i kursen. (von Brömssen, 2003). Man kan dra en slutsats här att eleverna som ingår i vår studie och speciellt elever med invandrarbakgrund vill ha mer av islam, buddhism och ursprungsreligionerna. En förklaring till detta kan bero på att eleverna är trötta på bibelreligionerna och istället vill läsa om något mer annorlunda och främmande vilket buddhism och naturreligioner ofta är.
Vilken världssyn och människosyn som en religion eller livsåskådning har är det eleverna helst vill veta när en religion/livsåskådning studeras. Däremot visar sig eleverna från studien
samtiden. Det här är fråga tre som vi här behandlar separat. Denna fråga kan även tänkas svara på andra frågeställningen i vårt syfte. Vår tolkning av det är att undervisningen inte tycks ha lyckats övertyga eleverna om att bearbetning av den egna traditionen kan vara en väg till självförståelse och tolkning av sin egen existens. Det råder ingen tvekan om att meningsfrågorna (världssyn och människosyn) hör till de mest angelägna. Intresset för människolivet och sökandet efter trons betydelse för den enskilda individen märks hos de elever som efterlyser svar på varför människor tror och vilken syn på människan de har. Enligt Skolinspektions rapport från 2012 anser eleverna att undervisningen är givande när de får chans att reflektera över sig själva (Skolinspektionen, 2012). Samtidigt så visade sig eleverna ett utbrett missnöje när det gäller ämnets upprepande karaktär från grundskolan. Enligt Skolinspektionens rapport fokuserar religionslärare ofta på stoff och fakta om de stora världsreligionerna och för lite på analys och reflektion. En följd blir att eleverna anser att ämnet känns tråkigt och ointressant. Detta gäller i synnerhet på de yrkesförberedande programmen (Skolinspektion, 2012). Enkäten innehåller en fråga till kring elevernas olika syn på icke religiösa livsåskådningar. Svaren visar att frågorna i allmänhet uppfattas som mycket viktiga där eleverna vill se ett utökat utrymme av dessa inslag i undervisningen. Elevernas positiva inställning till mer undervisning om sekulära livsåskådningar kan tyda på att detta inte får mycket plats alls i dagens undervisning. Detta trots att begreppet livsåskådningar är inkluderbart med sekulära åskådningar. Livsåskådningar nämns vid flera tillfällen i det centrala innehållet, och med tanke på den sekulära normen i klassrummet (Kittelmann-Flensner, 2015) är det konstigt att de sekulära åskådningarna får så lite plats.
Nu ska vi behandla och analysera några frågor som vi anser kan grupperas under rubriken intresse och relevans. De frågor som ingår under denna rubrik är frågorna 5 till 7. Genom att ytterligare pröva vad eleverna lägger in i sin syn på Religionskunskap 1 har vi kunnat konstatera att innehållet i kursen uppfattas som intressant och relevant för de flesta elever i studien. Det står nämligen klart att ämnet enligt eleverna sysslar med viktiga och väsentliga frågor. Utgångspunkten för stoffurvalet är ett stoff som utgår från eleverna själva d.v.s. ett stoff som känns meningsfullt, relevant och som ligger nära deras vardag. Ett underifrånperspektiv är att föredra, snarare än ett ovanifrån- och förmedlingsperspektiv (Hartman, 1992). En förvånansvärt stor del av eleverna ger ett övervägande positivt omdöme om Religionskunskap som ämne och dess innehåll. Undersökningen ger alltså inte något belägg för att eleverna skulle tycka direkt illa om religionskunskap. Tvärtom uttalar sig många elever mycket positivt om ämnet där de anser att religionskunskap sysslar med sådant
som ger kompetens till en demokratisk medborgare i ett mångkulturellt samhälle. De anser att ämnet ger färdigheter att bättre förstå sina medmänniskor. De elever som hade en negativ syn på ämnet kan tolkas som att ämnet värderas lågt och att det finns annat som är viktigare. Eleverna uttalar sig som att ämnet är förlegat eller gammalt, vilket inte skapar relevans hos eleven. En av de svenska killarna som ingår i von Brömssens undersökning upplever religionskunskaper som föråldrade, gammaldags, onödiga och är mer intresserad av de naturvetenskapliga ämnena (von Brömssen, 2003). En svensketnisk tjej är också negativ till det religiösa och menar att man inom religion utsänder motsägelsefulla budskap (von Brömssen, 2003). Vidare visar studien att religionskunskapsundervisning saknar utmanande innehåll, samt att lärarna ofta inte bekräftar elevernas egna identitet, vilket gör att skolan framstår som “tråkig” (von Brömssen, 2003).
Sista frågegrupperingen gäller fråga 6 och 10 och här har vi valt att formulera frågor som kan antas svara på vår frågeställning i syftet: Hur upplever eleverna att undervisningen utformas? När eleverna svarat på enkäten angående hur de upplever arbetsformerna i den religionskunskapsundervisning de själva har erfarenhet av, finns det anledning att vid tolkningen av svaren vara uppmärksamma på den mångfald av svar vi har fått. Vissa klasser bedömde religionsundervisningens arbetsform som tråkig. Utifrån vad eleverna svarat och tidigare forskning på ämnet kommit fram till, så kan vi se ett samband mellan detta ointresse och undervisningsupplägg som fokuserar på faktastoff. En väsentlig del av förklaringen till detta ligger i att man inte på ett tillfredsställande sätt lyckats lösa de metodiska problemen. Elevkritiken hänvisar ofta till lärarnas arbetssätt snarare än till ämnets innehåll. Delar av undervisningen uppfattas som tjatig och upprepande, vilket leder till att vissa ser det som ett meningslöst slöseri med tid. För mycket fokus på rent faktastoff om religionerna och brist på struktur i undervisningen gör att eleverna tappar intresse. Falkevall menar att man behöver den rena informationen också men att det inte kan stanna vid detta (Falkevall, 1995). I den riktningen pekar också våra observationer från enkäten. De elever som faktiskt hade en negativ syn på ämnet påpekade ofta i sin motivering att lärarna endast upprepade saker de redan visste. Kanske är det så att läraren inte på ett övertygande sätt lyckas behandla vissa teman utifrån elevernas intresse vilket påverkar deras inställning till ämnet. Lärarens egen personlighet kan spela en stor roll för att väcka elevernas entusiasm och intresse för ämnet (Falkevall, 1995). Men trots detta så ger vår undersökning övervägande positiva resultat. Eleverna bedömer undervisningens utformning anmärkningsvärt positivt. Den anses av de
vara aktiva deltagare i undervisningens upplägg. Undervisningen ska utformas i interaktion mellan lärare, elever och ämnesplanen (Olivestam, 2006). Utifrån våra resultat så är majoriteten nöjd med undervisningens upplägg och den delaktighet de får i planeringen. Dock fanns det avvikande klasser som hade en högre negativ svarsfrekvens. Dessa elever svarade även att de var mindre delaktiga i undervisningen och att läraren inte anpassade undervisningen efter deras intresse. Vi vill uppmärksamma här att det finns tecken som tyder på behovet av den didaktiska-metodiska pedagogiken i de problem som kan uppkomma i en undervisningssituation, bland annat i de personliga relationerna, i valet av arbetsformer och hjälpmedel.
De slutsatser vi kan dra från våra resultat gällande relationen mellan lärare, elever och ämnesplans uppfattning av undervisningen är relativt få. Då vår undersökning till stor del fokuserat på elevernas perspektiv på frågorna så kan vi mestadels svara på elevernas uppfattning av lärarnas och ämnesplanens planering för undervisningen. Våra resultat visade på att eleverna till stor del kände sig delaktiga i undervisningsupplägget och att läraren tog tillvara på deras intressen. Detta skiljer sig en del från vad Skolinspektionens resultat från 2012 visar. Enligt denna undersökning så innehöll inte undervisningen ämnen som eleverna ansåg vara relevanta och därför blev elevernas intresse bristande (Skolinspektionen, 2012). Detta tyder på en bristande kommunikation mellan elever och lärare samt en anpassning av ämnesplanen som inte tilltalade eleverna. Detta kan kanske bero på att eleverna inte fick vara delaktiga i undervisningens upplägg och lärarens planering. Detta kunde även vi se i våra resultat. Två av de klasser vi utförde vår undersökning i visade ett lägre intresse för ämnet och dessa elever svarade även att de fick mindre inflytande på undervisningen. Dessa två klasser hade även samma lärare i religionskunskap. För att analysera dessa resultat så kan man se en koppling mellan elevdelaktighet i planering och intresse för ämnet. Lärare som inte tar tillvara på elevernas intresse och inte inkluderar dem i undervisningsupplägget verkar även få ett lägre intresse från eleverna.
5.
Avslutning
För att sammanfatta detta arbete måste vi börja med att kommentera de resultat som framgick i tidigare studier gjorda kring samma tema. I vår litteraturundersökning så utformas en bild av en ointresserad elev och en elev som anser religionskunskapsämnet vara förlegat och gammalmodigt. Detta verkar vara en trend som blivit starkare negativ sedan de första undersökningarna på slutet av 60-talet. Anledningen till den negativa trenden går endast att spekulera kring och vi har självklart våra egna idéer om varför. En sekulär trend i den svenska skolan kan ha bidragit till att skapa en miljö där elever uppmuntras att ta avstånd från religion och därför anser ämnet vara irrelevant för deras vardag. Detta är bara en spekulation kring frågan men det finns vissa resultat som stödjer detta, bland annat resultat som presenterades i Kittelmann-Flensners avhandling från 2015. Den huvudsakliga undersökningen som vi lutat vår förundersökning på är Skolinspektionens kvalitetsgranskning från 2012 som presenterar en låg intressenivå för religionskunskapsämnet. Dessa resultat förväntade vi oss att få se i vår undersökning med, men våra resultat förvånade oss. I de skolor och klassrum som vi besökte och utförde vår undersökning så fanns det ett relativt starkt intresse för religionskunskapsämnet och eleverna ansåg ofta att ämnet var relevant för dem. Eleverna motiverade ofta sina svar med att ämnet öppnar upp för förståelse mellan olika människor och kulturer. Dessa resultat var mycket mer posititva än de resultat vi sett i tidigare undersökningar och gjorde klart att vi undrade varför det såg ut som det gjorde. För att ta reda på detta skulle det behövas en utökad studie kring lärare och elevers arbete men vi kunde se vissa kopplingar mellan elevers deltagande i planering och elevernas intresse för ämnet. Eleverna som ansåg ämnet vara relevant och intressant svarade nästan alltid att de fick vara delaktiga i ämnets undervisningsupplägg och att lärarna tog hänsyn till elevernas intresse vid planering. Dessa resultat kan kanske förklara den positiva trenden i vår studie.
Då vår studie utfördes på relativt få elever och en begränsad geografisk yta så kan vi endast dra slutsatser om att denna positiva trend försiggår i dessa klassrum men det kan kanske ge en nyckel för framgång i religionskunskapsklassrummet. Hade vår studie varit lika omfattande
som Skolinspektionens från 2012 hade vi kanske sett en mer negativ bild av elevernas intresse men förhoppningsvis är det ett tecken på att den nya ämnesplanen börjar få fäste och ger goda resultat.
5.2 Kritisk analys av metoden
Vår undersökning bygger i första hand på slutna enkätfrågor med plats för motivering av svar till en av dessa. Fördelar med att använda sig av en enkät istället för intervju är att man kan nå större antal informanter på kortare tid. Vi ville att så många elever som möjligt skulle delta i undersökningen och få ett så representativt resultat som möjligt och fånga upp så många respondenter som möjligt. Men samtidigt så vet vi att vår studie bygger på en liten skara elever. Eftersom antalet vi gjorde vår undersökning på endast var 120 elever på endast 3 skolor, så kan vi ifrågasätta undersökningens reliabilitet/tillförlitlighet. Dock anser vi att vår undersökning har hög reliabilitet eller tillförlitlighet genom användandet av ett så vardagligt språk som möjligt med lätta, korta och tydliga frågor. Eleverna fick noggranna instruktioner och möjlighet att ställa frågor medan de svarade då vi alltid var till hands under utdelning av enkäten. Alla elever fick fylla i sin egen enkät och alla enkäter innehöll samma frågor. En undersökning kan betraktas med hög reliabilitet eller tillförlitlighet när mätningen är stabil och inte utsatt för till exempel slumpens inflytande, alla frågor är likadana, situationen ska vara likadan för alla etc. (Trost, 2007). Med validitet menar man mätningens giltighet, vilket betyder att mätinstrumenten eller frågorna mäter det de är avsedda att mäta (Trost, 2007). När det handlar om validitet anser vi att vi har undersökt det vi hade för avsikt att undersöka genom en väl utformad och genomförd enkät. Trots att svaren inte kan generaliseras, ger de en första bild av elevernas uppfattning om deras religionsundervisning, vilket är studiens syfte. Nackdelen med att använda sig av enkäter är risken för bortfall som vi faktiskt hade speciellt på första frågan och saknaden av möjligheten till uppföljningsfrågor, vilket också kan ha negativ påverkan på undersökningens giltighet. Undersökningen bygger på ett ganska begränsat material med en enkel statistisk bearbetning. Trots det anser vi ändå att studien kan ge lite belägg och information om ungdomars tankar kring religionskunskapsundervisning. Inte minst ger ungdomarnas svar anledning till att ställa en rad nya frågor inför vårt framtida undervisningsuppdrag.
5.1
Förslag till vidare undersökning
Vår undersökning utgick enbart från elevperspektiv. Förslag på fortsatt forskning är att vidare undersöka lärarperspektivet och sätta det i jämförelese med elevperspektivet i den empiriska undersökningen. Detta för att få en helhetsbild av religionskunskap i skolan där båda synpunkter berörs och därmed ger en bättre uppfattning kring ämnet. Vår undersökning begränsade sig till en enkätundersökning så kvalitativa intervjuer med elever och med lärare skulle kunna ge ett mer omfattande resultat. Då skulle det vara mycket intressant att se undersökningen ur ett genusperspektiv för att se om killarna och tjejerna har olika uppfattningar kring relgionsundervisning och ta reda på varför det är så.
6.
Reflektion
Flera tidigare undersökningar har visat på ett svagt intresse för religion som skolämne. De flesta och allvarligaste kritiska synpunkterna gällde ämnesinnehåll och undervisningssätt men också själva ämnet som anses vara ett föråldrat ämne som inte hör till det sekulära samhället. Den undersökning vi presenterar ser ut att något kunna modifiera denna bild av dagens gymnasieungdomar. De gymnasieeleverna som deltog i vår studie verkar ge en betydligt positivare inställning till religionsämnet än tidigare undersökningar visade. Detta kan tolkas som ett ökat intresse för tro och religion bland eleverna. Jämförelser med de äldre undersökningarna måste göras med stor försiktighet på grund av vårt begränsade material. Vi vill ändå peka på några viktiga iakttagelser i svaren. För det första anser vi att det centrala innehållet stämmer väl överens med elevernas intresse där det verkar som att målen i det centrala innehållet har lyckats leverera bra fokuspunkter som täcker elevernas intressen till stor del. För det andra när det gäller ämnesinnehåll och lärarnas arbetssätt så har vi konstaterat att en betydande del av eleverna kan framföra åsikten, att innehållet i religion är väsentligt. Religionsundervisning erbjuder de ett värdefullt innehåll för livet men erbjuder dem även en undervisning som har med den personliga utvecklingen att göra. Vi kan alltså konstatera att vår undersökning inte ger belägg för en total uttalad negativ syn på religionskunskapsundervisningen. Visst finns det vissa elever som var mindre positiva i sitt svar, men i allmänhet uttrycker de flesta elever en mest positiv attityd till ämnet speciellt när det handlar om frågor som rör samhället och socialt orienterade problem, medan de visar mindre förståelse för och uppskattning av frågor relaterade till de religiösa traditionerna.
Referenser
Von Brömssen, Kerstin (2003). Tolkningar, förhandlingar och tystnader: elevers tal om religion i det mångkulturella och postkoloniala rummet. Diss. Göteborg : Univ. Tillgänglig på Internet: http://hdl.handle.net/2077/10525( Hämtad 2017.05.22)
Ejlertsson, Göran (2014). Enkäten i praktiken: en handbok i enkätmetodik. 3. [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur
Eriksson, Keijo (1999). På spaning efter livets mening: om livsfrågor och livsåskådning hos äldre grundskoleelever i en undervisningsmiljö som befrämjar kunskapande.
Diss. Lund: Univ
Eva Johansson & Elin Larsson( 2013). Examensarbetet i lärarutbildningen: Mysteriet kring den ointresserade eleven: En studie om relationen mellan elever, ämnesplanen och
undervisningen i ämnet religionskunskap på gymnasiet. Högskola i Gävle.
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:606137/FULLTEXT02.( Hämtad 2017-05.22) Falkevall, Björn (1995). Hur formas undervisning: en studie av lärares tänkande om sitt handlande inom skolämnet religionskunskap. Stockholm: HLS
Hartman, Sven G. (1992). Barns livsfrågor som pedagogisk arena: fyra perspektiv på barn och livsfrågor. Linköping: Univ., Institutionen för pedagogik och psykologi
Kittelmann Flensner, Karin (2015). Religious Education in Contemporary Pluralistic Sweden [Elektronisk resurs].Tillgänglig på Internet
http://hdl.handle.net/2077/40808 ( Hämtad 2017.05.22)
Lindgren Ödén, Birgit & Thalén, Peder (red.) (2006). Nya mål? Religionsdidaktik i en tid av förändring. Uppsala: Swedish Science Press
Löfstedt, Malin (red.) (2012). Religionsdidaktik mångfald, livsfrågor och etik i skolan. Johanneshov: TPB
Skolinspektionens kvalitetsgranskning 2012:3. Mer än vad du kan tro. Stockholm: skolinspektionen
Olivestam, Carl Eber (2006). Religionsdidaktik: om teori, perspektiv och praktik i religionsundervisningen. 1. uppl. Stockholm: Liber
Risenfors, Signild (2011). Gymnasieungdomars livstolkande [Elektronisk resurs]. Diss. Göteborg : Göteborgs universitet.
Tillgänglig på Internet: http://hdl.handle.net/2077/28025
Skolverket. (2005). Nationella utvärderingen av grundskolan 2003. Samhällsorienterande ämnen. Ämnesrapport till Rapport 252. Stockholm: Fritzes. http://www.skolverket.se. (Hämtad 2014-09-30).
Skolverket (2011) Ämnesplan för religionskunskap 1. (Elektronisk). Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/forskola-och-skola/gymnasieutbildning/amnes-och-laroplaner/rel (Hämtat 2017. 05.22).
Trost, Jan (2012). Enkätboken. 4., uppdaterade och utök. uppl. Lund: Studentlitteratur
