”Kulturen sitter djupare än förnuftet” Om hur pedagoger kan arbeta med hedersproblematik 


Lärande och samhälle Institution Individ och samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

”Kulturen sitter djupare än förnuftet”

Om hur pedagoger kan arbeta med hedersproblematik

‘Culture is deeper than reason’. Regarding educators’ work with honor

related problems.

Lovisa Westerberg

Nahide Arabadji

Examensarbete

15 högskolepoäng

”Kulturen sitter djupare än förnuftet”

Om hur pedagoger kan arbeta med hedersproblematik

‘Culture is deeper than reason’. Regarding educators’ work with honor

related problems.

Lovisa Westerberg

Nahide Arabadji

Examensarbete

15 högskolepoäng

”Kulturen sitter djupare än förnuftet”

Om hur pedagoger kan arbeta med hedersproblematik

‘Culture is deeper than reason’. Regarding educators’ work with honor

related problems.

Lovisa Westerberg

Nahide Arabadji

Lärarexamen 270 hp

Religionsvetenskap och lärande 2014-11-04

Examinator: Erik Alvstad

Handledare: Bodil Liljefors Persson Examinator: Erik Alvstad

Förord

Arbetet med uppsatsen har varit både långt och krävande, men också något av de viktigaste vi gjort. Vi vill tacka alla som deltagit i processen men främst de starka och modiga kvinnor vars röster vi velat höja med hjälp av denna uppsats samt de kuratorer som delat med sig av sina erfarenheter. Vi vill även tacka vår handledare Bodil Liljefors Persson för alla kloka ord och råd längs vägen.

Sammanfattning

Denna uppsats behandlar hedersproblematik där unga kvinnors röster är i fokus. I uppsatsen berättar fyra respondenter som själva levt eller fortfarande lever med hedersproblematik om sina liv och sina erfarenheter. Respondenterna har alla levt ett liv med inslag av hot och våld. De har begränsats i sin vardag och levt med en hotbild från den egna familjen. Även två skolkuratorer har intervjuats. Syftet med denna uppsats är att bidra med kunskap om hur skolan och dess pedagoger bör agera när det kommer till elever som lever i en hedersrelaterad kontext. Frågeställningarna i uppsatsen behandlar främst hur skolan kan arbeta förebyggande mot hedersförtryck och respondenternas röster och åsikter kring vad de själva saknade i skolans bemötande när de behövde hjälp. Undersökningen har gjorts via kvalitativa forskningsintervjuer. I resultatet och analysen visar det sig bland annat att många av respondenterna hade önskat att pedagogerna i skolan ingripit tidigare och uppmärksammat de tecken de visat, samt att all personal de mött genom resans gång borde haft en kulturkompetens.

Innehållsförteckning

Vad är heder? - En begreppsdefinition ... 8

Socialtjänst, LVU och kriterier för hedersrelaterade hemförhållande ... 10

Internationellt perspektiv på hedersförtryck ... 11

Statistik från Amnesty International ... 12

Praktisk didaktisk forskning ... 13

3. Kvalitativ forskningsintervju - en metoddiskussion ... 15

Forskningsetiska övervägande och skyddade identiteter ...15

Urval och genomförande ... 16

Presentation av respondenter ... 17

Källkritiskt perspektiv på materialet ... 18

4. Resultat ... 19

Karin - ”Vad får du inte göra som du hade velat göra? Vad måste du göra, som du inte vill göra?” ... 19

Rosa - ”Det uppstår en splittring i eleven, hon kommer ofta försent och är oftast på skolan men går inte in på lektionerna.” ... 20

Mirjam - ”När jag behövde hjälp fick jag böna och be för att rädda mitt eget liv. Alla orkar inte be.” ... 22

Nilay - ”Från att ha bäst betyg i allting till att gå ner till IG-varningar i alla ämne, det borde väckt frågor hos mina lärare.” ... 27

Sara - ”Pedagoger måste våga konfrontera föräldrar i dessa frågor.” ... 34

Nicole - ”Även om det inte handlar om liv och död handlar det om att leva ett liv i förtryck som flickan vill ut ur.” ... 37

5. Analys ... 42 6. Slutdiskussion ... 46 7. Referenser ... 48 Tryckta källor ... 48 Otryckta källor ... 48 Intervjuer ... 49 8. Bilagor ... 50

1. Inledning

I juni 1999 hände det som inte fick ske, Sverige fick uppleva sitt första kända hedersmord. Den 19 år unga kvinnan som miste livet var Pela Atroshi. Tre år senare möter 26 åriga Fadime Sahindal samma tragiska öde. Sverige befann sig i chock, och medier och politikers uttalande väckte engagemang hos allmänheten. Händelserna satte djupa spår i det svenska samhället, Pela och Fadimes ansikten fick symbolisera det nya hotet, och helt plötsligt började allmänheten och medier tala om heder, hedersproblematik och hedersmord.1

Hedersförtryck är ofta något som sker i det dolda, och få vågar tala om problematiken. När det gäller hederskultur har vi fortfarande relativt lite kunskap om hur det kan uttrycka sig och därmed även om hur skolan kan bemöta de elever som är utsatta. Hur vet vi som pedagoger att vi hjälper och inte stjälper eleven? Problematiken kräver en bredare kompetens än vad som finns tillgänglig idag. Kompetensen kan inte enbart vara centrerad till elevhälsovårdsteam och kuratorer, utan måste nå ut även till de som möter eleverna dagligen, nämligen pedagogerna. Det krävs ett utrymme och en handlingsberedskap där problematiken uppmärksammas och bemöts, innan det tragiska sker och någon mister livet i hederns namn.

Vi (Nahide och Lovisa) har genom olika ingångar mötts i intresset för ämnet hedersproblematik. En av oss har efter egna yrkeserfarenheter från ett skyddat boende för kvinnor som levt under hedersrelaterat förtryck fått ett intresse för ämnet. Den andra av oss har stiftat bekantskap med ämnet genom den verksamhetsförlagda utbildningen på Malmö högskolas lärarutbildning, på en så kallad ”utanförskapsskola” i Malmö kommun. Det hedersrelaterade förtrycket är ofta svårt att förstå, men vad vi båda enats i är att skolan och framförallt pedagoger, behöver mer stöd och kunskap i ämnet för att kunna uppmärksamma och agera.

I läroplanen för både grundskolan och gymnasiet fastslår man att “Skolan är en social och kulturell mötesplats, som har både en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som verkar där.”2 _{Detta formuleras i bland annat i skolans demokratiska uppdrag som består i att utöver}

ge alla elever en likvärdig utbildning bland annat “ge stöd och stimulans till alla elever så att de

1 _{Nationalencykolpedin sökord: Fadimemordet, 2014-10-01.}

utvecklas så långt som möjligt”3 _{samt att skolan ska “uppmärksamma och stödja elever som är i}

behov av särskilt stöd”4_{. I Gy11 står det att:}

Enligt skollagen ska utbildningen utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor.5

Samt att “Skolan ska aktivt och medvetet påverka och stimulera eleverna att omfatta vårt samhälles gemensamma värderingar och låta dessa komma till uttryck i praktisk vardaglig handling.”6 _Genom

att blunda, se mellan fingrarna och att inte uppmärksamma och stödja de elever som kan leva i potentiellt hotfulla hedersrelaterade situationer bryter skolan mot sitt största och viktigaste uppdrag, nämligen det demokratiska uppdraget.

Helt outforskat är dock inte fältet om hedersproblematik i Sverige. Däremot har vi uppmärksammat att mycket av det som publiceras kring hedersproblematik i skolan skrivs utifrån iakttagelser av utomstående personer som kommit i kontakt med hederskultur, men som inte upplevt förtrycket själva. Det vi istället vill göra är att höja röster från flickor som själva har levt eller fortfarande lever under hedersrelaterat förtryck, och utifrån dessa röster bidra med kunskap om hur skolan, och främst pedagoger, kan och bör agera för att uppmärksamma och stödja dessa elever och därmed uppfylla sitt demokratiska uppdrag.

Syfte

Syftet med detta examensarbete är att bidra med kunskap om hur skolan och dess pedagoger bör agera när det kommer till elever som lever i en hedersrelaterad kontext. Vi hoppas kunna bidra med en bredare kunskap för pedagoger om hur de kan agera i dessa situationer, utifrån erfarenheter från före detta elever som tidigare själva varit utsatta för hederproblematik om hur de hade velat att skolan och dess pedagoger hade bemött deras problematik och situation.

3 _{Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011, Skolverket, Stockholm, s8.} 4 _{Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011, Skolverket, Stockholm, s8.}

5 _{Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011, Skolverket, Stockholm, s11.} 6 _{Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011, Skolverket, Stockholm, s11.}

Frågeställningar

1) Hur kan pedagoger arbeta i förebyggande syfte, för att motverka hedersförtryck? 2) Vad anser de kvinnor som levt under hedersförtryck saknades i skolans bemötande?

Avgränsningar

Barn och ungdomar som lever under hedersförtryck är beroende av många instanser för att få ett så bra skydd och omhändertagande som möjligt. Det är oftast alltifrån socialtjänst, polis, åklagare till hälso- och sjukvård som aktivt måste samarbeta för att barnet ska få komma till en trygg plats. I denna uppsats fokuserar vi dock på vad skolan, och framför allt pedagoger i skolan kan och bör göra för att barnet ska få komma till den trygga platsen, då mycket av den forskning som redan finns fokuserar på mestadels socialtjänstens roll i arbetet.

En annan avgränsning som vi behövt göra gäller kön. Hedersförtryck kan drabba både flickor och pojkar, även om flickor är överrepresenterade. I denna studie har vi fokuserat på de drabbade flickorna eftersom de är så pass överrepresenterade.

2. Teori

Vad är heder? - En begreppsdefinition

För att överhuvudtaget kunna närma sig ämnet krävs en begreppsdefinition av inte bara ett begrepp utan ett flertal. Nationalencyklopedin väljer att definiera begreppet heder med följande; ”anseende grundat på erkänt goda karaktärsegenskaper”7. På begreppet hedersvåld uppger nationalencyklopedin;

Våldsakt eller tvångsåtgärder där skälet anges vara att återupprätta familjens eller släktens heder. Detta sker genom att man stänger inne, misshandlar eller dödar den som visat illojalitet mot den egna gruppen och dess ledare eller begått brott mot familjens och samhällets normer och därigenom skadat familjens anseende. Familjen och dess ledare utsätts då för förakt och hån från andra inom samma nätverk eller sociala miljö. När den felande dödas brukar detta kallas hedersmord. [...] Hedersmord förekommer inom t.ex. maffiaklaner och i patriarkala samhällen kring Medelhavet, i Mellanöstern och i delar av Central- och Sydasien. De är där oftast förbundna med vissa sexuella normer, som framför allt utgår från att kvinnornas sexualitet hålls under kontroll av familjens män.8

På Uppsala universitet finns Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) som arbetar på regeringens uppdrag mot våld mot kvinnor. Det är även NCK som driver den nationella stödlinjen kvinnofridslinjen. NCK definierar hedersproblematik enligt följande:

Heder definieras av FN som en del av en traditionell familjeideologi, vilken dikterar villkor för kvinnors sexualitet och familjeroll. Identiteter och handlingar som bryter mot dessa normer, exempelvis otrohet, sex före äktenskapet, att umgås med ”fel” personer och i vissa fall även att bli våldtagen, kan ge upphov till starka sanktioner och även dödligt våld.9

Hedersproblematik kopplas ofta samman med patriarkala strukturer, traditioner och samhällen. Den norska socialantroprologen Unni Wikan har länge varit ledande inom forskningen kring heder och hedersproblematik i Norden. I boken En fråga om heder utgiven 2004 menar även hon att heder är kopplat till män och maskulinitet. På frågan; vad är heder? svarar Wikan:

Det finns något hjältemodigt och ädelt över heder. Heder erinrar om tider då män satte oförvitliga moraliska principer högt och var ridderliga och modiga [...] I Europa, liksom i Mellanöstern och många andra regioner, har begreppet heder haft en paradoxal egenskap: männens heder har i påfallande hög grad varit knuten till kvinnornas sexuella beteende. Mannen har därmed skaffat sig ett problem. Han har utvecklat ett hedersbegrepp som gjort

7 _{Nationalencyklopedin, sökord: heder, 2014-10-01.} 8 _{Nationalencyklopedin, sökord: hedersvåld, 2014-10-01.}

9_{http://www.nck.uu.se/Kunskapscentrum/Kunskapsbanken/amnen/Hedersrelaterat_vald_och_fortryck/}

honom ytterst sårbar inför kvinnors vandel beträffande sexualitet. Hellre än att knyta hedern till det egna beteendet, har han låtit sig begrabbas om hans kvinna, eller kvinnor (dotter, syster, kusin, hustru) brutit mot ärbarhetsnormerna.10

Wikan menar att begreppet heder, och därmed problematiken kring heder är ett historiskt fenomen med rötter i princip ända tillbaka till samhällens begynnelse. Även om fenomenet till viss del har en geografisk centrering idag till centrala Asien och mellanöstern så finns det en historiskt hederskultur även i Europa. Vidare menar Wikan att utvecklingen inte enbart gått i riktning mot tolerans och acceptans mot kvinnors frigörelse. Istället har detta varierat med tid och rum.11

Rättssociologen Astrid Schlytter har även hon ägnat sig åt forskning kring hederskontexter och kulturer i framförallt Norden, dock ur ett socialrättsligt perspektiv på lagstiftning. I boken Rätten att

välja själv utgiven 2004 skriver hon om flickors berättigande att få forma sin egen identitet, och om

problematiken det kan innebära för individen och familjen när detta sker. Schlytter definierar heder som motsatsen till skam och menar att heder är ett;

Uttryck för sociala omdömen som finns i alla samhällen, och de är av moralisk karaktär och går därför på tvärs av klasser. I detta sammanhang är det dock inte hedersnormer i allmänhet som är intressant utan de normer som gäller relationen mellan könen och framförallt anknytningen till fortplantningen och kvinnans sexualitet.12

Sociologen Åsa Eldén har i sin avhandling från 2003 Heder på liv och död, våldsamma berättelser

om rykten, oskuld och heder intervjuat 10 arabiska och kurdiska kvinnor i Sverige och genom dessa

diskuterat hur rykten om oskuld och heder kopplats till kultur och religion. Eldén tar sitt avstamp utifrån perspektiven kön, kultur och våld i förståelsen för hedersförtryck:

Jag förstår kulturella föreställningar om kön - inkluderande föreställningar om manlig överordning och kvinnlig underordning - som en tolkningsram, inom vilken våld mot och kontroll av kvinnor i olika former möjliggörs, tolkas och hanteras. Mäns våldshandlingar mot kvinnor tolkas som en del av de sammanhang i vilka de utförs, och för att bli meningsfulla måste de analyseras relaterade till kulturellt accepterade former av kontroll, och därmed normativa kulturella föreställningar om kön.13

10 _{Wikan, Unni, En fråga om heder, Ordfront, Stockholm, 2004. s.57.} 11 _{Wikan, Unni, En fråga om heder, Ordfront, Stockholm, 2004. s.58-60.}

12 _{Schlytter, Astrid, Rätten att själv få välja: arrangerade äktenskap, kön och socialt arbete, Studentlitteratur, Lund,}

2004. s.24.

13 _{Eldén, Åsa, Heder på liv och död: våldsamma berättelser om rykten, oskuld och heder, Acta Universitatis}

Utifrån dessa definitioner står det klart att heder är ett begrepp som ej bör tolkas ensamt, utan måste även i denna uppsats ses i en kontext av kön, genus, sexualitet, maskulinitet, kultur, tradition och patriarkala strukturer. Vi väljer därför att definiera heder utifrån alla ovan nämnda definitioner men främst utifrån Åsa Eldéns delvis feministiska förståelse för begreppet. Vi vill även påpeka att hedersproblematik inte är centrerad till någon specifik religion utan är, precis som Eldén nämner ovan, ännu ett uttryck för mäns våld mot kvinnor.

Socialtjänst, LVU och kriterier för hedersrelaterade hemförhållande

Astrid Schlytter har tillsammans med Hanna Linell även skrivit boken Hedersrelaterade traditioner

i en svensk kontext som är en studie av omhändertagna flickor i Sverige ur ett rättssociologiskt

perspektiv. Schlytter och Linell menar att:

Eftersom hedersrelaterat våld och förtryck identifieras som en ny social problematik som i ringa grad är rättsligt reglerad, har socialtjänsten liksom domstolen otillräckliga riktlinjer och metoder för sitt arbete.14

I studien redogör författarna för lagen om vård av unga (LVU) utifrån ett hedersrelaterat perspektiv samt delger kriterier för hur socialtjänsten kan och bör agera. Detta ter sig intressant för vår studie eftersom alla respondenter blivit omhändertagna i ett LVU och därmed haft tät kontakt med socialtjänsten. Schlytter presenterar sex frågor som ingår i ett analysschema för att utskilja om ett barn lever under hedersrelaterad problematik:

i. Har flickan begränsningar i skola? ii. Har flickan begränsningar på sin fritid? iii. Har flickan begränsningar i hemmet?

iv. Har flickan utsatts för hot och bestraffningar för att hon ska följa förväntningar och begränsningar?

v. Har flickan utsatts för bestraffningar för att hon har överträtt förväntningar och regler? vi.Föreligger information om arrangerade äktenskap/tvångsäktenskap, rekonstruktioner av

mödomshinna, könsstympning, föräldrars inställning till pojkvän?15

Vi kommer i analysen av empirin att återkomma till Schlytters analysschema.

14 _{Schlytter, Astrid & Linell, Hanna, Hedersrelaterade traditioner i en svensk kontext: en studie av omhändertagna}

flickor, FoU Nordväst i Stockholms län, Sollentuna, 2008. s. 34-35.

15 _{Schlytter, Astrid & Linell, Hanna, Hedersrelaterade traditioner i en svensk kontext: en studie av omhändertagna}

Internationellt perspektiv på hedersförtryck

Det finns internationella överenskommelser när det kommer till hedersproblematik som berör Sverige. Det tyngsta står förmodligen Förenta nationerna (FN) för. I sin deklaration för mänskliga rättigheter och i barnkonventionen tar FN tydligt ställning mot hedersförtryck och uppmanar alla medlemsländer att aktivt arbeta mot dess förekomst:

Barn- och tvångsäktenskap förekommer fortfarande i Sverige. Det står i strid med FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheten och FN:s barnkonvention, som säger att äktenskap ska ingås av myndiga personer som ger sitt fulla samtycke. Europakonventionen för mänskliga rättigheter, som är överordnad svensk lag, ger motsvarande skydd.16

Att barnäktenskap är en realitet i Sverige är kanske inte något den stora allmänheten märker av. FN menar att denna problematik framförallt är centrerad till små grupper i samhället:

Debatten om unga invandrarkvinnors situation handlar ofta om hedersmorden. Att många dessutom på grund av kontroll, isolering och ryktesspridning förvägras de mest grundläggande medborgerliga rättigheterna diskuteras mer sällan. För många flickor är det otänkbart att tala med främmande människor om sina bekymmer, än mindre att söka stöd från de sociala myndigheterna, enligt FN:s rapportör.17

Ett av de millenniemål som FN satte upp 2000 handlar om att öka jämställdheten mellan kvinnor och män världen över. FN menar att hedersproblematik ingår i detta målet och att varje land aktivt därför ska arbeta för kvinnors fri-och rättigheter när det kommer till att få bestämma över sitt eget liv och val av partner. Även den Europeiska unionen (EU) nämner kort förekomsten av hedersproblematik i Europa i en rapport om jämställdhet från 2010:

Det förekommer många olika sorters våld mot kvinnor, våld i hemmet, sexuella trakasserier, våldtäkt, sexuellt våld i samband med väpnade konflikter samt skadliga traditionella sedvänjor som könsstympning, tvångsäktenskap och så kallat hedersvåld.18

Dokumentet är en strategi för hur arbetet mot ett jämställt Europa ska ske mellan åren 2010 och 2015. EU menar att arbetet mot bland annat hedersvåld ska genomföras med en så kallad EU-strategi kombinerat med en informationskampanj, hur denna EU-strategi och informationskampanj tar sig uttryck nämns dock inte.

16_{Aleksander Gabelic, 2011. http://www.fn.se/press/arkiv/2011/stoppa-barnaktenskap-i-sverige/ hämtad 2014-10-15.} 17_{Aleksander Gabelic, Gunvor Ngarambe, 2009. http://www.fn.se/press/arkiv/arkiv-2007-2010/tal-och-artiklar/2009/}

stoppa-valdet-mot-kvinnor/ hämtad 2014-10-15.

De länder som internationellt uppmärksammats mycket vad gäller hedersrelaterat våld och förtryck är Jordanien och Pakistan. I Pakistan påvisar studier att det är flera hundra kvinnor per år som blir mördade på grund av hedersproblematik. Även i Tunisien och Turkiet har problemen uppmärksammats och arbetet för att förhindra våldet har påbörjats på en politisk nivå.19 _Yakin

Erturk, tidigare rapportör åt FN beskriver den hedersrelaterade problematiken som en fråga om hur våldet uppdagar sig och inte om varför. Det handlar om ett kollektivistiskt agerade som inte kan skalas ner till en individs handlingar. Erturk menar att det snarare handlar om att männen ska lyckas upprätthålla en hedersroll i sin egen omgivning och inte individens eget behov att leva hedervärt.20

Tahira Khan, som är en pakistansk forskare i ämnet menar att man kan dela in hedersrelaterat våld i två olika kategorier. Dels rör det sig om mäns makt sett ur ett materiellt perspektiv. De har kontrollen över både pengar och egendom vilket lämnar kvinnan i en beroendeställning till mannen. Den andra kategorin handlar om makten gällande kvinnans liv. De begränsas både i hemmet och i sociala sammanhang. Lyckas mannen uppnå denna totala kontroll över kvinnan anses han vara en hedervärd man i det kollektiva sammanhanget. Khan menar att fenomenet är klassöverskridande. Det rör sig alltså om vad som anses vara rätt och fel agerande av kvinnan som i sin tur handlar om vad som är hedervärt.21

Statistik från Amnesty international

Enligt Amnesty international mördas årligen 20-30 kvinnor i hederns namn i Jordanien. Mörkertalet är stort, det anses vara betydligt fler som mördas och betydligt fler som lever med hedersrelaterat våld. Uppgifter påvisar även att de flickor som tagit livet av sig själva i vissa fall tvingats till självmord. De flickor som anmäls som försvunna misstänks också ha råkat illa ut i hedersrelaterat våld och begravts i öknen. Officiell statistik påvisar att hedersmorden i större utsträckning begås av bröder (61,9%), 14,3% av morden begås av fäder och 10% av syster- eller brorson. 70% av de mördade kvinnorna är mellan 15-27 år i Jordanien. I Pakistan är mörkertalet ännu större då nästan inga fall av våldtäkt eller våld mot kvinnor anmäls. Kvinnorättsorganisationer och pakistanska medier menar dock att det dör tre kvinnor om dagen blir hedersmördade i Pakistan. Det innebär alltså att ungefär 1000 kvinnor dör årligen på grund av hedersproblematik. I Syrien går åsikterna

19 _{Hedersrelaterat våld och förtryck: en kunskaps- och forskningsöversikt, 1. uppl., Nationellt centrum för kvinnofrid}

(NCK), Uppsala, 2010 s.12.

20 _{Hedersrelaterat våld och förtryck: en kunskaps- och forskningsöversikt, 1. uppl., Nationellt centrum för kvinnofrid}

(NCK), Uppsala, 2010 s.15.

21 _{Hedersrelaterat våld och förtryck: en kunskaps- och forskningsöversikt, 1. uppl., Nationellt centrum för kvinnofrid}

isär. Flera myndigheter menar att det är ovanligt med hedersmord i Syrien medan FN har rapporterat att hedersmord är vanligt och att det sker uppemot 200 hedersmord per år i Syrien. Även i Turkiet finns det siffror om 200 kvinnor per år som blir hedersmördade. Oftast sker det på landsbygden, men har på senare år på grund av migration även flyttat in i städerna. Det är omöjligt att få fram exakta siffror gällande hedersmord då det kan ske på många olika sätt. Flickan kan alltså även tvingas ta sitt eget liv.22

Praktisk didaktisk forskning för skolor

Skolverket har relativt lite publicerat på området heder, trots att många menar att ett ökat samarbete mellan olika myndigheter måste komma till stånd. De publikationer från skolverket som handlar om att upptäcka elever som lever under hedersförtryck är främst tillägnade elevhälsan och skolledningen, vilket kan bli problematiskt om inte skolledningen och elevhälsan vidarebefordrar denna kunskap till pedagoger. Den bok skolverket rekommenderar pedagoger är boken Hedervärt:

att arbeta med ungdomar om heder utgiven 2006 av Kvinnoforum. Boken är ger förslag på hur

pedagoger kan arbeta förebyggande i skolan, och menar att skolan är en viktig arena för detta arbete. I boken presenterar man fyra indikationer på hur en flicka som lever under hedersförtryck kan agera:

-Satsar på skola och studier. Flickan märker att familjen kan skjuta upp äktenskapsplanerna om hon är duktig i skolan och vill studera vidare. Skolan kan fungera som en fri och positiv arena för dessa flickor. Den senaste statistiken från Skolverket gällande elevernas skolresultat visar att flickor med invandrarbakgrund har gått förbi de svenska killarna och numera har bättre betyg än dem.

-Anpassar sig till familjens krav. Flickan anpassar sig helt och hållet till hedersnormerna för att slippa uppslitande konflikter hemma.

-Lever ett dubbelliv. Flickan fogar sig i kraven så länge familjen kan kontrollera henne, men i övrigt gör hon som hon själv anser vara rätt. Det kan till exempel innebära att hon klär om i skolan, ljuger om var hon har varit och har en pojkvän i smyg.

-Protesterar öppet. Flickan väljer att protestera mot familjens normer och argumenterar för andra alternativ. Hon kan till exempel tänja på reglerna genom sin argumentation och envishet. Men de öppna protesterna kan även få allvarliga konsekvenser.23

22_{http://www.slideshare.net/AmnestySverige/hedersmord?from=embed hämtad 2014-10-20.} 23 _{Hedervärt: att arbeta med ungdomar om heder, Stiftelsen Kvinnoforum, Stockholm, 2006. s.13.}

Länsstyrelsen Östergötland har sedan 2003 på uppdrag från svenska regeringen legat i framkant i forskningen kring hedersproblematik i Sverige. Sedan 2003 har länet publicerat en rad olika rapporter och handlingsplaner gällande hedersproblematik. En del av uppdraget innebär att vara en länk mellan olika myndigheter som ska motverka hedersförtryck i Sverige. I ett nuvarande nätverk ingår bland annat Skolverket.24 _{Dock syns sällan skolan och framför allt pedagogernas roll i}

materialet. En av de rapporter länsstyrelsen släppt heter Våga göra skillnad, dokumentet är en vägledning för skydd och stöd av unga som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck och/eller som riskerar att bli gifta mot sin vilja. I rapporten ger länsstyrelsen förslag på åtgärder samt förslag på utförare av dessa åtgärder. Vad som kan te sig häpnadsväckande är att ingen av de utförare som föreslås är skolan. Utförarna är istället polisen, socialtjänsten, skattemyndigheterna, åklagare, skyddat boende, BUP, sjukvården eller ideella organisationer.25 _{Vi menar att man på så vis riskerar}

att underskatta skolan och pedagogernas roll, som oftast är den myndighet som har närmst kontakt med barn som lever under potentiellt hedersförtryck och i de flesta fall är de som tidigast kan upptäcka och agera för barnens bästa.

24_{http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/SiteCollectionDocuments/Sv/manniska-och-samhalle/manskliga-rattigheter/}

hedersrelaterat/delrapport-gift-mot-sin-vilja.pdf hämtad 2014-10-01. s.24.

25_{http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/SiteCollectionDocuments/Sv/manniska-och-samhalle/manskliga-rattigheter/}

3. Kvalitativ forskningsintervju - En metoddiskussion

I detta avsnitt kommer vi att redogöra för metoden som den empiriska undersökningen bygger på samt lyfta fram och presentera ett antal viktiga aspekter att ha i åtanke för både författarna och läsaren. Efter det kommer en kort redogörelse för hur urvalet av respondenter gick till under arbetets gång samt en presentation av dessa intervjupersoner, även förberedelser inför intervjuerna kommer att tas upp. Som avslut kommer vi att diskutera några faktorer som är viktiga att ha i åtanke gällande det källkritiska arbetet med metoden.

För att navigera i den ganska breda metoden har vi använt oss av de två norska psykologiforskarna Kvale och Brinkmanns bok Den kvalitativa forskningsintervjun. Metoden lämpar sig väl för ändamålet då vårt mål varit att undersöka personliga erfarenheter, perspektiv och utveckla en mening ur respondenternas erfarenheter.26 _{Intervjuerna har alla varit semistrukturerade}

forskningsintervjuer, vilket innebär att intervjuaren enbart har några frågor nedskrivna. På så sätt blir intervjumetoden mer som ett samtal och blir där med mer tillåtande till nya öppningar och för nya perspektiv, så länge det är inom ramen för ämnets begränsningar. Att som intervjuare kunna hålla öppet för nya perspektiv är oerhört viktigt i detta fallet eftersom att intervjuerna handlar om respondenternas personliga erfarenheter och liv och ingen respondents historia är den andra lik.

Forskningsetiska övervägande och skyddade identiteter

Vetenskapsrådet hävdar att ”Etik handlar om att bygga upp, stimulera och hålla vid liv en medvetenhet och en diskussion om hur man bör handla.”27 _{Vid arbetet med intervjuer gäller det}

generellt sett att ständigt göra forskningsetiska övervägande. Alla berättelserna bygger som tidigare nämnt på personliga erfarenheter och är därför alltid laddade med känslor. När människor berättar om några av det mest traumatiska minnena i sitt liv har forskaren ett stort ansvar inför respondentens integritet, men även respondentens framställning i den färdiga produkten. Eftersom några av våra respondenter lever under skyddad identitet har vi valt att alla respondenter ska förbli anonyma i uppsatsen. Därför har alla respondenter tilldelats pseudonym.

26 _{Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend, Den kvalitativa forskningsintervjun, 2. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2009 s.17.} 27_{http://www.vr.se/etik.4.3840dc7d108b8d5ad5280004294.html hämtad 2014-09-12.}

Urval och genomförande

Intervjuerna, som har skett vid separata tillfällen, har genomförts både genom telefonsamtal och genom hembesök. Från början övervägdes det att göra gruppintervjuer, men valet föll på separata intervjuer då dels respondenterna önskade att få göra separata, och dels för att vi ville undvika att respondenterna skulle bli påverkade av varandras berättelser. Några av telefonintervjuerna har skett på grund av geografiskt avstånd, medan några av dem genomförts via telefonsamtal på grund av att respondenten känt sig tryggast så. Historikern Malin Thor menar i boken Muntlig historia att tid och plats för intervjuer har stor betydelse för intervjuernas resultat och genomförande.28 _{Vi har}

därför lagt stor vikt vid att respondenterna i så stor mån som möjligt själva ska ha fått välja på vilket sätt de velat genomföra sina intervjuer. Alla intervjuer har spelats in via en mobiltelefon efter respondenternas tillåtelse för att underlätta efterkommande transkribering och sedan analys av intervjuerna. Transkriptionerna finns tillgängliga hos författarna.

Valet av respondenter har skett genom ena författarens tidigare yrkeserfarenheter på ett skyddat boende för kvinnor som utsatts för hedersproblematik. Arbetet på boendet mynnade ut i fortsatt kontakt med både personal och tidigare boende. Dessa har i sin tur kunnat förmedla kontakt med andra i samma situation vilket varit oerhört värdefullt för studien. Alla respondenter har unika berättelser och erfarenheter, men gemensamt för alla är att de alla levt och tvingats fly från hederproblematik, samt att alla under den aktuella tiden gått i svensk skola. Vi har valt att delge alla respondenters historier från hur problematiken i livet uppstod till hur deras livssituation ser ut idag då varje historia behövs sättas i sin kontext för att förstå var skolan kunde eller bör ha sett och gjort för den enskilde individen.

Utöver de fyra kvinnor som tidigare levt under hedersrelaterat förtryck även två skolkuratorer intervjuats. Detta för att få en närmare anknytning till just skolan. Båda jobbar i så kallade utanförskapsområden och har stora erfarenheter av att möta barn och unga vuxna som levt under förtryck. Den ena kuratorn har även tidigare varit föreståndare på ett skyddat boende för flickor som med hjälp av ett LVU flytt från hedersproblematik. Detta ger ytterligare ett perspektiv utöver de utsatta kvinnornas egna berättelser.

Presentation av respondenter

I studien finns sammanlagt sex respondenter. Två kuratorer och fyra kvinnor. Alla respondenter har fått fiktiva namn. Nedan följer en kort presentation av respondenterna:

Karin - Karin har jobbat som kurator på flera grundskolor inom stadsdelen Rosengård i Malmö under sammanlagt 17 år. Hon beskriver sin erfarenhet av hedersrelaterad problematik främst utifrån frågor kring tvångsäktenskap, bortgifta barn samt barn som farit illa eller som riskerat att fara illa på grund av sin homosexualitet. Idag jobbar hon som kurator på en grundskola med elever i åldrarna 6-15 år.

Rosa - Rosa kom till Sverige som politisk flykting under sent 1980-tal. Väl i Sverige, möter hon stora kontraster mellan den egna och den svenska kulturen. När hennes barn växer upp, märker hon att många av deras vänner har en typ av problematik i det egna hemmet som varken samhället eller skolan lyckas bemöta. Detta blir för Rosa en början på ett långvarigt arbete vad gäller hedersrelaterad problematik. Rosa har under flera år jobbat som föreståndare på ett skyddat boende i Småland. Boendet var verksamt mellan åren 2004-2010. Där placerades flickor i åldrarna 13 till 18 år som levde under hot från den egna familjen. Totalt bodde det cirka 40 flickor under olika perioder. På boendet fanns det sammanlagt plats för 10 flickor. Placeringarna till det skyddade boendet skedde främst via socialtjänsten. Idag arbetar hon som kurator på en gymnasieskola. Rosa nämner i intervjun att hon i sitt nuvarande arbete som skolkurator får träffa flickorna redan innan det rör sig om en placering.

Mirjam - Mirjam är född och uppvuxen i Sverige, med föräldrar som kom som flyktingar i slutet på 1980-talet. Hon menar att problematiken startade när hon var 17 år, i samband med att hon träffade en pojkvän. Mirjam är idag 26 år och lever under skyddad identitet.

Nilay - Nilay kom till Sverige med sin familj under sent 1980-tal. Så länge hon kan minnas har våldet varit ett faktum i familjen. Idag är Nilay 27 år och läser på universitet och har till slut kunnat återuppta relationen till familjen.

Sara - Sara berättar att problematiken uppstod i samband med att familjen flyttade till Sverige i hennes tidiga tonår. Idag är Sara 24 år och lever under skyddad identitet på flykt från familjen.

Nicole - Problemen för Nicole började när hon som 15-åring kom till Sverige med sin familj 2002. Nicole är idag 27 år och arbetar på Rädda barnen med hedersproblematik.

Källkritiskt perspektiv på materialet

Alla respondenter i denna undersökning räknas som primära källor, eftersom de berättar om sina egna erfarenheter och upplevelser. Men trots deras status som primära källor bör en rad olika källkritiska övervägande göras. De följande punkterna är faktorer vi varit uppmärksamma på vid det källkritiska arbetet. Thor och Hansson skriver att ju närmre i tiden källan intervjuats desto mer trolig blir den.29 _{Detta måste has i åtanke både av författare och läsare. Dock står ingen av våra}

respondenter mer än tio år från de aktuella erfarenheter som de berättar om, och vissa talar även om sin verklighet idag. Men även om många av erfarenheterna ligger relativt nära i tiden så måste läsaren även ha i åtanke att vissa minnen kan ha förstärkts, försvagats eller möjligen förändrats. Historikern Marion Leffler som även hon skriver i boken Muntlig historia, menar att minnen konstrueras kontinuerligt och är bland annat ofta beroende av situation och av vilka personer som delges minnet.30 _{Därför kan det hända att respondenter i enstaka fall kan svara på frågor på ett}

specifikt sätt för att de vill tillfredsställa intervjuaren. Med andra ord finns alltid risken för att den mänskliga faktorn är närvarande i intervjuerna.

29 _{Hansson, Lars & Thor, Malin (red.), Muntlig historia, Studentlitteratur, Lund, 2006 s.29.}

4. Resultat

Karin - ”Vad får du inte göra som du hade velat göra? Vad måste du göra, som du inte

vill göra?”

Karin berättar att i de flesta fall är det eleverna själva som kontaktat henne, men det kan även vara pedagoger som uppmärksammat eller helt enkelt skickat eleven till henne. Hon upplever att de pedagoger hon arbetat med oftast gjort ett bra jobb i att uppmärksamma och finna de elever som lever med en hedersproblematik, men hon påpekar även att det finns brister i skolans sätt att bemöta och agera i dessa situationer;

Vissa pedagoger kan känna en rädsla för att eleven ska råka mer illa ut om de går vidare med sin oro, andra har en tendens att låta problemen vara och hänvisar i många fall till att det handlar om kulturella skillnader, och att vi därför inte måste lägga oss i.31

När Karin får frågan om vad skolan kan göra ytterligare för att uppmärksamma de elever som kan leva under hot och förtryck menar hon att pedagoger och skolpersonal borde få mer fortbildning i ämnet

- Vi har kompetenshöjande fortbildning inom mycket, men sällan om hedersproblematik.

Karin anser ändå att det skett positiva förändringar under hennes yrkesverksamma tid.

På en skola jag tidigare arbetade på hade vi en kultursekreterare, som på fritiden var imam och allmänt känd som imam i området. Tillsammans med honom hade vi tjejgrupper, där flickor och även deras mödrar fick ställa frågor till imamen och mig, och lära sig om både skyldigheter och rättigheter.

Detta upplevde hon som en positiv kraft som hon gärna sett hade fått fortsätta på flera skolor. Hon anser att för att få ett effektivt agerande i dessa ärende krävs samarbete:

Jag arbetade själv ut tillsammans med kontakter på socialtjänsten en metod där eleverna själva fick ställa vilka frågor de ville till socialtjänsten. På så sätt fick eleverna ett ansikte på myndigheten och kunde fråga om saker de själva kände oro eller rädsla inför.

Men ibland kan arbetet bli frustrerande när det inte fungerar. Det kan handla om att eleverna vid upprepade tillfällen tar tillbaka sina historier, men även att myndigheter inte agerar tillräckligt snabbt. I de fall kan de vara svårt att förklara för eleverna varför de inte händer något, när man själv inte heller kan stå bakom det;

Jag har mött flickor som känner sig frustrerade och säger att jag kan gå och snatta i en affär och polisen kommer och hämtar mig, men vad som pågår i mitt hem kan pågå i flera år innan någon ens får något straff, om de ens får något straff.

Karin menar att man i vissa fall kan komma långt på föräldrakontakt.

Om man har en fungerande relation till föräldrarna kan man ibland komma till kompromisser. Jag har till exempel varit med om fall där föräldrarna gått med på att flickan ska få lov att gå klart skolan innan hon måste gifta sig, mot att hon är förlovad under tiden. Eller att barnet får lov att följa med på lägret, men inte sova över.

Tendenser och varningsklockor Karin anser att pedagoger bör vara uppmärksamma på kan handla om mycket:

- Flickor som är stressade och måste fort hem efter skolan, eller elever som aldrig får lov att följa med på några utflykter eller läger bör man också hålla ett extra öga på.

Karins tips till pedagoger är att aldrig blunda för tecken eller tendenser, hon tipsar om två enkla frågor som kan få en elev till att både öppna sig eller som kan få en att avfärda sin oro:

- Jag har två frågor jag alltid ställer, den ena är; vad får du inte göra som du hade velat göra? Den andra är; vad måste du göra, som du inte vill göra?

Rosa - ”Det uppstår en splittring i eleven, hon kommer ofta försent och är oftast på

skolan men går inte in på lektionerna”

- Oftast rör det sig om att flickan har magont och söker hjälp för detta, lyckas man ställa rätt frågor, får man oftast fram vad som orsakar denna ångest hos flickan.32

Rosas definition av hedersproblematik menar hon rör sig främst om ett postmodernt synsätt vad gäller heder utifrån ett kulturellt perspektiv. Det främsta problemet rör sig främst om kvinnans egen sexualitet eller förnekandet av denna. En ignorans vad gäller både kvinnans egen identitet, frihet och sexualitet skapar oftast det hedersrelaterade våldet. Hedersproblematiken rör främst kvinnans sexualitet och om den får vara tydlig eller inte säger Rosa. Hon berättar att de aldrig försökte definiera begreppet heder under arbetet på det skyddade boendet.

Det handlade inte mycket om att definiera eller förstå heder, det handlade om att flickan skulle lära sig att förstå sig själv utifrån kulturen och i en västerländsk kultur. Hur lever en västerländsk flicka och hur lever en flicka från en starkt kulturell uppfostran. Det skiljer främst på det kollektiva tankesättet och det att den egna identiteten eller ”jag” tänkandet aldrig får ta plats.

Rosa menar att ett identitetsskapande är den viktigaste byggstenen vad gäller att hjälpa dess flickor, att lyckas ta sig ur en sådan problematik.

Som kurator jobbar Rosa främst med att ge flickorna verktyg för att lyckas klara av påfrestningarna hemma. Hon menar att det inte alltid krävs en insats från socialtjänsten, utan att det ibland är svårt att leva med föräldrarnas krav och samhällets krav, återigen nämns den splittringen som sker i den egna identiteten. När Rosa märker att situationen blir ohållbar för flickan, kontaktar hon givetvis socialtjänsten som med hennes hjälp hjälper flickan från familjen. Men Rosa menar att det i många fall är svårt för en skolkurator att se eller förstå tecken från en flicka som lever med hedersproblematik om flickan inte själv väljer att berätta. Däremot, menar hon att pedagoger som är lyhörda och som känner sina elever kan se och förstå signaler när något inte står rätt till:

Det uppstår en splittring i eleven, hon kommer ofta försent och är oftast på skolan men går inte in på lektionerna. Splittringen mellan den egna identiteten, föräldrarnas och skolans förväntningar skapar fysiska reaktioner hos flickan. De har ofta ont i magen, svårt att sitta still och har en tendens att isolera sig.

Flickorna får ofta koncentrationssvårigheter, Rosa menar att det är en av de främsta signaler som pedagoger bör uppmärksamma, de har svårt att sitta still och isolerar sig ofta.

- Det är viktigt att våga ställa rätt frågor till flickan, och vara tydlig med att det finns hjälp, och det finns dem som kan hjälpa flickan på olika sätt.

Rosa menar att det är svårt för pedagoger att ensamma arbeta förebyggande i denna fråga, hon menar att det är viktigt att det finns en nära relation mellan Elevhälsoteam (EHT) och pedagoger.

På min arbetsplats har EHT tillsammans med pedagoger haft temadagar då vi tagit upp kärlekstema och pratat om det på olika sätt och situationer, det kan vara ett sätt att nå fram till elever som kanske inte vet hur eller när man behöver hjälp utifrån.

Rosa säger att det är svårt för en pedagog som inte har kunskap i detta ämnen att hjälpa flickor på rätt sätt. Det är lättare att blunda eller hänvisa till kurator än att sätta sig in i situationen själv enligt Rosa. Hon berättar även att lyhörda lärare som känner sina elever enkelt kan uppfatta om eleven mår dåligt, men om det beror på hedersproblematik krävs en helt annan kunskap.

- Kulturen sitter djupare än förnuftet och vi agerar reflektivt utifrån den kultur vi är uppvuxna med. Det svåraste med att arbeta med denna typ av problematiken handlar främst om okunskapen kring familjen, berättar Rosa:

Det finns sjuka familjer och det finns familjer som är dysfunktionella. Det är viktigt då att man går in med en stark kulturkompetens för att kunna avgöra vilka familjer som faktiskt utgör ett hot mot flickans liv. Det är många småsaker som kan spela in, det är de som är uppvuxna med en annan kultur i Sverige som kan lära sig att se dessa detaljer, som går djupare än teoretisk kunskap. De som är socialiserade i Sverige, och har både kulturens kompetens har en större kunskap och kan snabbare göra en riskanalys och en bedömning av situationen.

Mirjam - ”När jag behövde hjälp fick jag böna och be för att rädda mitt eget liv. Alla

orkar inte be.”

Respondenten som vi väljer att kalla Mirjam lever idag med skyddad identitet vilket innebär att det endast är telefonintervju som är aktuellt. Innan intervjun har vi ett samtal gällande frågor som ska ställas och ett mail med alla intervjufrågor skickas till Mirjam. Efter ett par dagar känner sig Mirjam redo för intervjun. Mirjam är född och uppvuxen i Sverige, med föräldrar som kom som flyktingar i slutet på 1980-talet. Mirjam är idag 26 år.

När Mirjam ska berätta om hur problematiken började i hennes liv, väljer hon att gå tillbaka till sin barndom. Mirjam berättar att hon anser sig ha haft en lycklig barndom och aldrig känt sig annorlunda. Hon hade en frihet som hon tyckte var självklar och fick göra det hon ville göra precis som hennes andra vänner. När Mirjam är omkring 17 år träffar hon en kille som hon inleder en relation med.

- Det hela började när familjen fick reda på att jag hade skaffat pojkvän, de ville förbjuda mig från att träffa honom för att han var smått kriminell och hade helt fel umgänge.33

Mirjam vägrar dock att avsluta relationen och detta skapar konflikter i familjen. För första gången märker Mirjam att hon är begränsad på ett sätt som känns otryggt. Hon kämpar för att få familjen att acceptera pojkvännen men familjen fortsätter att förbjuda henne från att träffa honom. Mirjam fortsätter sedan träffa honom i smyg. Utan sina föräldrars vetskap träffas dem under en period. Slutligen får familjen återigen reda på att Mirjam inte avslutat relationen och begränsningarna blir

ännu fler. Hon måste komma hem direkt efter skolan, och får inte träffa vänner lika fritt som hon tidigare gjort. När pojkvännen sedan får ett fängelsestraff avslutas deras relation:

Jag skämdes något fruktansvärt. Trots att familjen förbjöd mig, trodde jag på vår relation och ville kämpa för den. Nu fick jag istället komma hem och berätta att vi inte var tillsammans vilket innebar att familjen hade haft rätt hela tiden. Jag kände mig som ett offer som föll för familjens påtryckningar. De hade rätt jag hade fel, jag förstod att jag var tvungen att göra som de sa framöver.

Efter att relationen avslutades hamnade Mirjam i en djup depression. Hon gick andra året på gymnasiet och började skolka oftare och oftare. Vissa dagar gick hon inte ens till skolan utan stannade hemma. Hon fick sämre betyg men just då var det ingen prioritering för Mirjam att få godkända betyg. Hon låg mest hemma i sitt rum och Mirjams mamma visade ett stort stöd.

- Hon fanns där för mig och tröstade mig när jag mådde dåligt över killen.

Efter ett par månader efter uppbrottet kom familjen med ett förslag om att åka på semester till hemlandet:

De sa att jag kanske behövde byta miljö lite och ha en skön semester, de skulle betala hela resan för mig och jag tog tillfället i akt att åka iväg. Jag orkade ändå inte med skolan, så jag hoppade av och beslöt mig för att åka och stanna i ett par veckor.

Väl i hemlandet hade Mirjam det väldigt bra, hon bodde hos nära släktingar och hittade på roliga saker under dagarna. Hon blev väldigt nära vän med en manlig kusin:

- Vi umgicks hela dagarna, han blev som en bästa vän för mig. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och det gick inte en dag utan att vi träffades.

När Mirjam varit i hemlandet i över en månad kommer resten av familjen ner. Bland annat hennes storasyster. När familjen samlats med resten av släkten börjar de hetsigt diskutera en stundande förlovning.

De planerade någons förlovning och alla hade massor med åsikter och diskussionen var högljudd, jag orkade inte bry mig om vad de pratade om så jag skötte mitt. Det var inte förrän min syster frågade mig om jag var okej med det de pratade om som jag började bli misstänksam. Hon frågade mig om jag förstod att det var min förlovning de pratade om och jag förstod inte alls vad hon menade. Jag fick fråga henne säkert tio gånger om vad hon syftade på och hon förklarade gång på gång att familjen och släkten kommit överens om att jag och min kusin som jag umgåtts med varje dag nu skulle förlova oss. Min syster frågade om det var vad jag ville och det var det självklart inte. Jag menar, jag hade ju pratat om mitt ex med min kusin och berättat hur ledsen jag var över att det tog slut. Jag gick till honom sen och frågade om han var med på att vi skulle förlova oss och det var han tydligen.

Efter att Mirjam förstått att familjen beslutat sig om att hon ska gifta sig med sin kusin började hon fundera på en utväg.

Jag tänkte att om jag säger att jag vägrar, kommer de aldrig låta mig åka hem, utan tvinga mig stanna kvar här. Jag pratade med min syster länge och hon gav mig rådet om att låtsas att jag var villig att gifta mig med kusin.

Mirjam låtsas alltså som om hon är villig att förlova sig, och åker sedan hem till Sverige igen. När hon är tillbaka börjar hon återigen skolan, och försöker förhala hela förlovningen. När kusinen ringer svarar hon inte utan undviker all möjlig kontakt.

Jag tänkte väldigt mycket på min kusin, min familj behandlade mig bra nu, och jag tänkte att jag kanske skulle få ett bra liv ihop med honom ändå, kanske hade det varit något att göra, men efter att jag tänkte länge på det kom jag fram till att det inte var på det sättet som jag faktiskt ville gifta mig på.

Hon berättar slutligen för kusinen att hon ångrat sig, att hon inte vill gifta sig med honom och ber honom att respektera det. En dag när Mirjam kommer hem från skolan, möts hon av kalabalik. Hela familjen skriker och ropar att hon är en hora och en lögnare. De hade pratat med kusinen i hemlandet och fått reda på att Mirjam inte ville gifta sig.

Efter det började de begränsa mig igen, jag fick knappt gå ut och de började slå mig väldigt mycket. En dag ville jag gå hemifrån men mamma ställde sig framför dörren och började slå mig jättemycket, hon vägrade släppa ut mig. Jag låste sen in mig på mitt rum. Dagen efter var det nationellt prov i skolan. Jag tog mig till skolan trots att jag inte sovit en blund på hela natten och somnade istället på stolen i skolan. Min lärare fann mig sovandes och bad att få prata med mig. Hon såg också att jag hade blåmärke på nacken och mina armar och sa att hon länge misstänkt att något inte stod rätt till där hemma, och att hon bokat en tid för mig hos skolkuratorn.

Detta blir första gången som Mirjam får kontakt med någon utomstående gällande vad som skedde i hemmet. Hon berättar att hon kände att situationen hade blivit ohållbar och att hon ville bort från sin familj. Hon berättar för kuratorn om allt som hänt därhemma och får reda på att lärarna hade haft henne under uppsikt ett bra tag och anat att saker och ting där hemma inte var bra. De hade märkt att Mirjam inte varit i skolan särskilt ofta och att hennes betyg sjunkit drastiskt igen. Mirjam fick då reda på att skolan skulle kontakta socialtjänsten och att de kanske kunde hjälpa henne med till en möjlig utväg och flykt från familjen.

Det blev flera turer till socialtjänsten och hon berättar att det inte var någon som förstod allvaret i situationen. I samma veva hade hennes farbror blivit arresterad av polisen. Runt om i Sverige gick tidningarna ut med bild och namn på Mirjams farbror med rubriken ” yrkesmördare anhållen”.

Vi har samma efternamn, och det är inte så stort här, alla omkring mig förstod att det var min släkting och jag bestämde mig för att ta med mig en artikel till socialkontoret för att dom skulle förstå att jag verkligen behövde hjälp. Jag visste att om familjen hade fått reda på att jag sökt hjälp och hade något med socialen att göra skulle de förmodligen ta livet av mig. Jag ville att dom skulle förstå att det var allvar.

Socialtjänsten sa tillslut till Mirjam att hon skulle hamna på ett skyddat boende. De talade om för henne att hon skulle bli hämtad från skolan, men att hon var tvungen att stanna hemma ytterligare ett par dagar så att socialtjänsten skulle hinna ordna med all byråkrati för flickans omhändertagande. Mirjam blev tillsagd att agera helt normalt hemma för att inte väcka misstankar, och hon fick inte ta med sig något hemifrån. Det enda Mirjam vågade ta med sig var foton på familjen. När Mirjam kom till skolan, ställde hennes vän till med en scen precis då socialtjänsten kom för att hämta henne. Hon började skrika så att alla omkring dem kunde höra.

Jag vet inte vad som hände, hon var min närmsta vän och hon hade hjälpt mig att ta beslut om att lämna min familj men helt plötsligt började hon säga att jag blivit hjärntvättad och att jag var illojal som lämnade min familj. Jag blev livrädd att hon skulle berätta för min familj att jag pratat med socialen.

Slutligen hamnade Mirjam på det skyddade boendet där hon för första gången kom i kontakt med Rosa. Hon berättar att Rosa inte endast hjälpte henne med skydd utan även gav henne verktyg för att stärka sin egen självkänsla, och vara trygg i sitt beslut hon tagit gällande familjen.

När vi talar om vilket stöd hon saknade när hon sökte hjälp är åsikterna starka.

Skolan har ett stort ansvar och jag var enormt besviken när de sa att de hade observerat mig under en lång period. Jag tycker att de hade kunnat ingripa mycket snabbare och direkt frågat mig om något var fel. De hade kanske aldrig behövt gå så lång. Jag undrar varför de aldrig reagerade när jag hoppade av skolan och åkte till mitt hemland. Skolan är den enda tillflyktsort en flicka i en hedersproblematik har, det är vår enda fristad och om inte skolan agerar snabbare så går det för långt.

Hon berättar även att hon bodde kvar på det skyddade boendet i nästan två år, hon skaffar pojkvän och blir så småningom sambo med denna man. När hon bor på det skyddade boendet börjar hon successivt ta kontakt med sin familj igen via telefon. De pratas vid ungefär en gång i veckan, och på avstånd känns relationen bra. När hon väl flyttar ut från det skyddande boendet vet hennes familj inte på vilken ort hon befinner sig. Deras relation blir intensivare och till slut berättar hon att hon

lever i ett samboförhållande. Familjen visar ett tydligt intresse och säger att de vill träffa hennes partner. De träffas ett par gånger och Mirjam tycker att deras möten går bra:

- Det kändes nästan som innan helvetet bröt loss.

När de bestämt sig för att Mirjams familj ska träffa sambons familj är Mirjam väldigt förväntansfull. Hon berättar att det nästan kändes som att bli accepterad av familjen igen, för nu var hon trots allt sambo och familjen verkade anse det vara nästan lika seriöst som ett äktenskap. Mirjam åker hem till sin familj, och sambon med föräldrar ska komma på besök dagen efter. Samma dag som träffen ska ske ringer dock sambon och ber henne komma och hämta alla sina saker, han vill inte att hon någonsin kommer hem igen.

Jag förstod ingenting, det kom som en blixt från klar himmel, han ville lämna mig, eller ville att jag skulle flytta ut från en lägenhet som vi köpt tillsammans. Jag åker hem och han har packat ihop alla mina saker redan. Han packar bilen på kvällen och kör mig till min familjs hem. Han lämnar mig där, mitt i natten. Och jag står utan någonting tillbaka hos mina föräldrar, skamsen och lämnad. Och det värsta var att detta var precis samma situation som första gången. Jag ger mig in i en relation jag tror på, blir lämnad och har ingen annanstans att ta vägen än till mina föräldrar. Jag hamnade återigen i deras makt. Jag hade inget val. När Mirjam väl kommer hem bemöts hon återigen av en stöttande familj. De lyssnar och tröstar och låter henne sova på sitt rum, där hon legat flera år tidigare och mått dåligt. Denna gång tycker Mirjam dock att det är ännu värre, för nu hade Mirjam på egen hand lyckats skapa ett självständigt liv som hon verkligen trivdes med.

- Jag levde mitt liv precis så som jag själv ville, utan att någon talade om för mig att jag gjorde fel eller att det jag gjorde var skamfullt, jag var lycklig.

Efter ett par månader träffar Mirjam en ny kille som hon inleder ett förhållande med. De träffas i ett par månader när familjen får reda på det, och börjar ifrågasätta relationen. De pratar om vilka dåliga beslut hon fattat i tidigare relationer och menar att även denna relation är ett ytterligare dåligt beslut. Mirjam väljer trots familjens kritik att upprätta relationen till att de börjar ställa enorma krav. De kräver att de ska gifta sig på en gång och att pojkvännen ska betala en stor summa pengar för att få gifta sig med deras dotter.

- De ställde så sjuka krav att han inte orkade tillslut, de är klart att man inte orka leva med en familj som beter sig sådär, jag förstår att han ville göra slut även om det var jättejobbigt för mig.

Efter att Mirjam återigen flyttat till sina föräldrar börjar begränsningarna och hoten sakta men säkert smyga sig på. Hon beslutar sig ännu en gång att hon måste lämna familjen och söker hjälp från socialtjänsten. Dessa menar då att hon är för gammal nu och bör klara sig på egen hand. Hon

får ingen hjälp av myndigheterna som hon känner har svikit henne alltför många gånger. Slutligen blir hon hämtad av en vän som hon lärde känna under sin tid på det skyddade boendet. Killen som lämnade henne efter familjens uppmaningar finns också med som stöd och de inleder snart en ny relation. Idag bor de ihop och har skaffat en dotter.

Jag blev accepterad av min familj när min dotter föddes, jag var inte längre en hora som bara träffade killar utan detta innebar nästan att jag var gift för min familj. Jag kommer nog aldrig förlåta dem för allt de utsatt mig för, men jag har ändå en distanserad relation till dem idag.

Det sista som diskuteras innan samtalet avslutas är vad som skulle kunna vara bättre, på vilket sätt skolan och andra utomstående hade kunnat hjälpa Mirjam, eller andra flickor i en liknande situation som hennes egen.

Det börjar tidigt, någonstans går det snett och om lärarna då har en bra relation till sina elever kan de förstå det. De måste lära känna sina elever bättre, vi måste skapa starkare band, för det är pedagoger som ska se varningstecken först, det är dem som träffar oss varje dag. Tänk om inte mina lärare bara stått och observerat mig, tänk om de faktiskt hade frågat mig, och ställt rätt frågor så att jag kanske fått hjälp tidigare. Jag blev hotad till livet, de försökte gifta bort mig, jag fick kämpa för mitt eget liv. En ung tjej i den åldern ska inte behöva kriga för att överleva, det finns vuxna som ska sköta den biten.

Vidare menar Mirjam att det måste pratas mer om hedersproblematik. Att inte alltid handlar om att bli bortgift eller mördad, att problematiken faktiskt börjar mycket tidigare än så.

Vi begränsas ju till en början, vi får inte leva som svenskar, och vi ska hålla oss till en kultur vi inte känner att vi hör hemma i. Där kan lärare se att något inte stämmer, varför vissa tjejer exkluderas från viss typ av undervisning. Man behöver prata med föräldrar också, nästan utbilda föräldrarna. Hålla föredrag och föreläsningar på universitet till alla människor som ska hjälpa andra människor. Jag vet inte om det hjälper, men det måste ske mer än vad som sker idag. När jag behövde hjälp fick jag böna och be för att rädda mitt eget liv. Alla orkar inte be.

Nilay - ”Från att ha bäst betyg i allting till att gå ner till IG-varningar i alla ämne, det

borde väckt frågor hos mina lärare.”

Vi träffar Nilay i hennes hem för att genomföra intervjun. Det har gått cirka tio år sedan Nilay tog steget att lämna sin familj. Hon är idag 27 år och läser på universitet.

När frågan ”Vill du berätta om hur problematiken började i ditt liv” berättar Nilay först om sin tidiga barndom, omkring fem års ålder. Hon berättar att våldet i familjen började redan då, trots att hon stundtals påpekar att hon vill minnas att det fanns otroligt bra stunder också.

- Jag har lite svårt att berätta om familjen, det är svårt att ge en rättvis bild av allt som hände, jag vill inte att någon ska tycka illa om min familj, trots att det som hände faktiskt var fruktansvärt.34

Nilay minns inte när våldet började, men ett av hennes tidigaste minnen av våldet var något hon aldrig kunde förstå själv. Det var skolavslutning när Nilay gick i tredje klass och alla barn hade bestämt sig för att ha vattenkrig. De köpte ballonger som de fyllde med vatten och kastade på varandra. Mitt i leken, som ägde rum på gården utanför Nilays bostad, möter Nilay sin pappa som är på väg hem från jobbet. Nilay blir jätteglad och springer fram till sin pappa för att hälsa. Nilay märker att pappan är kylig och han ber henne i lugn och ro att komma hem. Nilay leker en stund till och springer sedan hem med ett väldigt gott humör. När Nilay stiger in i lägenheten möts hon av en ursinnig pappa. Han ger henne en hård örfil och Nilay ramlar. Hon är blöt efter vattenkriget och ser hur hennes vita t-shirt fläckas ner med blod. Han fortsätter dela ut slag och sparkar mot Nilay som ligger i fosterställning och inte riktigt vågar försvara sig. Sedan blir det svart för Nilay. Hon vaknar först när hennes ena bror kommer in och börjar skrika när han får syn på en blodig lillasyster som ligger på golvet.

Jag minns inte vad pappa sa till mig, om han ens sa något innan han började slå mig. Men jag förstod att det handlade om vattenkriget. Att jag hade blivit blöt och att man såg rakt igenom mina kläder. Jag minns heller inte hur det blev sen. Om min bror pratade med pappa eller om han ångrade sig. Jag förstod bara att jag inte skulle ha vattenkrig med mina killkompisar mer.

Våldet var ständigt återkommande under Nilays uppväxt. Pappan slog inte endast henne utan även hennes bröder och i sällsynta fall även hennes mamma.

- Det var oftast när pappa drack som han blev våldsam. Ibland blev han väldigt glad när han drack, men vissa kvällar gick det väldigt fel och han blev väldigt våldsam.

Nilay lärde sig snabbt att tyda pappas humör, för att inte få honom upprörd och hon visste att det var uteslutet att ta hem kompisar för hon kunde aldrig veta vilket humör pappan skulle vara vid. Nilay fick inte heller besöka sina vänner, och om hon gjorde det var det oftast en kort stund efter skolan, men helst skulle hon sova hemma. Detta var ingenting hon reflekterade vid så värst då även hennes klasskamrater hade liknade hemförhållanden. Hon berättar att man ofta diskuterade i skolan på ett skämtsamt sätt om huruvida man fått motta en lavett från sina föräldrar för att man kommit hem för sent eller andra liknande situationer. Nilay antog alltså att alla hennes vänner blev slagna på samma sätt som hon.

Vid ett tillfälle när Nilay blivit slagen hade pappan slagit på ett sätt som lämnat ett tydligt märke på hennes hals.

- Det var sällan jag fick märken på ansikte eller armar, oftast var de på benen eller kanske ryggen, jag lärde mig hur jag skulle klä mig för att ingen skulle se. Jag vet inte riktigt varför jag täckte det. Nilays klassföreståndare fick syn på hennes märke på halsen och frågade vad som hänt. Nilay tyckte frågan var så konstig och väldigt oväntad så hon ljög snabbt ihop en rolig historia och skrattade själv åt den. Samma dag kom dock skolsköterskan och hämtade Nilay från en lektion och bad henne följa med till hennes rum. Nilay förstod inte riktigt varför hon blev hämtad utan trodde det handlade om en vanlig rutinkontroll på längd och vikt. Sköterskan började med att fråga Nilay hur hon mådde och frågade sedan Nilay direkt om hon blivit slagen hemma. Nilay blev upprörd och började hota sköterskan med att hon skulle anmäla henne för att hon anklagade Nilays familj för något så fruktansvärt.

Jag kände mig så otroligt liten, jag var 9 år och förstod av någon anledning att detta inte var något man pratade om utanför familj. Jag minns inte att mamma eller pappa sagt att jag inte skulle berätta, det kändes så skamligt ändå. När hon frågade mig om jag blev slagen kändes det som om polisen skulle storma in och sätta min pappa i fängelse. Det enda jag kunde göra var att totalt förneka och bli upprörd.

Nilay berättar för sin mamma vad skolsköterskan sagt i skolan och mamman blir lika upprörd. Dagen efter går mamman till skolan för att prata med sköterskan och säger till henne att det är en fruktansvärd anklagelse.

Jag kände mig rätt stolt efteråt, som om jag gjort rätt. Jag hade inte pratat, jag hade inte avslöjat något utan stått på min familjs sida. Jag kan inte minnas att mamma sa något till mig, jag minns bara att vi agerade rent känslomässigt som om det faktiskt var en anklagelse, som om skolsystern hittat på något så absurt. Jag undrade länge varför inte mamma hjälpte mig redan då, hon borde kanske sagt som det var till skolsköterskan.

När Nilays pappa inte drack, var han oftast väldigt snäll mot Nilay. Han köpte alltid små presenter till henne och hon minns att hon ofta blev glad när han kom hem från jobbet. När Nilay blev lite äldre byttes glädje dock ut mot ångest. Mamman jobbade oftast nätter eller kvällar och Nilay var ofta hemma ensam med pappan. När de var ensamma hemma var det alltid hon som höll pappan sällskap när han drack. Nilay beskriver pappan som en känslomässig berg- och dalbana. Han kunde börja kvällen med att vara väldigt lycklig och glad men avsluta kvällen med att gråta eller bli våldsam.