Municipal sensemaking around Special Educational Needs Coordinator assignment

Malmö högskola

Lärande och samhälle

Skolutveckling och ledarskap

EXAMENSARBETE

Kommunalt meningsskapande kring specialpedagogens

uppdrag

Municipal sensemaking around Special Educational Needs

Coordinator assignment

Ivanka Rifo

Anita Trenchevski

Specialpedagogexamen 90 hp Vårterminen 2017–01–12

Examinator: Olof Sandgren

2

Förord

I vårt arbete tar vi ett gemensamt ansvar för hela studien då arbetet med alla delar har konstruerats genom nära samarbete. Alla viktiga beslut rörande examensarbetet har tagits av oss båda genom en ingående och tydlig kommunikation och samråd, så vi vill också rikta vår uppskattning till varandra. Vi vill tacka vår handledare Anna Henningsson Yousif för allt stöd och vägledning under arbetets gång. Vi vill även rikta ett stort tack till de respondenter som har deltagit i vår studie vilket möjliggjort undersökningen. Sist men inte minst vill vi tacka våra underbara familjer för all uppmuntran och förståelse.

Ivanka&Rifo&och&Anita&Trenchevski&

3

Abstrakt

Rifo, Ivanka och Trenchevski, Anita (2016). Kommunalt meningsskapande kring specialpedagogens uppdrag. Municipal sensemaking around Special Educational Needs Coordinator assignment. Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola, 90hp.

Förväntat kunskapsbidrag

Analysen i studien har med hjälp av Weicks enactment teori bidragit till att synliggöra politikers och utbildningschefers uppfattningar kring specialpedagogens uppdrag och profession på organisationsnivå inom en vald kommun.

Bakgrund

Det upplevs att det råder en övergripande okunnighet och otydlighet om specialpedagogens uppdrag och yrkesroll. Specialpedagogerna får oftast rättfärdiga sin professionsroll samt klargöra sina arbetsuppgifter trots att de besitter den högsta kompetensen för utförandet. Det finns stora variationer i uppdragsbeskrivningar, ansvarsområde och funktion även för specialpedagoger inom en och samma kommun. Dessutom handlar förvaltningarna inom kommunen utifrån egna beslut av specialpedagogiska behov, fristående från andra yrkesutövare och oberoende av varandra. Otydligheten i de statliga skrivelserna resulterar i att organisationerna väljer att själva skapa egen mening och struktur. Meningsskapandeprocessen utgår oftast utifrån det som anses vara rimligt just för berörda enheter.

Syfte

Syftet med vår studie är att skapa kunskap om hur utdrag ur statliga skrivelser rörande specialpedagogens uppdrag har tolkats och tillskrivits mening av tre politiker och tre utbildningschefer i en sydsvensk kommun.

Frågeställningar

• Hur stor variation förekommer vid tolkning av de statliga utdragen kring specialpedagogen på kommunnivå?

• Vilka hinder och möjligheter kan uppstå i tolknings- och meningsskapandeprocessen kring specialpedagogens uppdrag?

4

Teori

Det teoretiska ramverket i studien baseras på Karl E. Weicks enactment teori eller teori om meningsskapande i organisationer. Weicks teori ligger till grund för studien och den ger en logisk utgångspunkt för att skilja på strategiska beteenden och grundbeteenden. Sensemaking är ett begrepp som Weick utvecklade kring enactment.

Metod

Empirin utgörs av intervjuer och kvalitativ textanalys av utdrag ur statliga skrivelser rörande specialpedagogen. Deltagande respondenter var tre kommunpolitiker och tre utbildningschefer inom en förvaltningsorganisation.

Resultat

• Det förekommer stor tolkningsfrihet av de statliga utdragen kring specialpedagogen av både politiker och utbildningschefer inom den valda kommunen. Analysen genomsyras i sin helhet av hur olika man ser på och använder specialpedagogens kompetens.

• Analysen av respondenternas tankar om vilka hinder och möjligheter som kan uppstå i tolknings- och meningsskapandeprocessen rörande specialpedagogens uppdrag leder till följande resultat:

Hinder:

- Specialpedagogen lyser med sin frånvaro i Skollagen (2010:800) och andra viktiga styrdokument

- Obefintlig lagstiftning kring professionen - Budgetnedskärningar inom kommunen

- De nya karriärtjänsterna som förstelärare och förste förskollärare har ytterligare försvårat för specialpedagogen att få legitimitet inom samma område

Möjligheter:

- Att skapa och införa uppdragsbeskrivning för specialpedagogen

- Att både politiker och utbildningschefer inom den undersökta kommunen ser specialpedagogen som en kvalitetförstärkare

5

Implikationer

De centralpolitiska skrivelser kring specialpedagogens profession och uppdrag bör förtydligas och uppdateras, vilket borde leda till att yrkesgruppens legitimitet förstärks. För att uppnå en samsyn kring specialpedagogens yrkesroll bör staten ställa krav på att varje kommun inför en uppdragsbeskrivning för specialpedagogen så att den blir likvärdig i hela kommunen. En tydlig lagstadgad uppdragsbeskrivning för specialpedagogen, borde befästa bilden av yrkesgruppen inom förvaltningsorganisationen på både makro och mikronivå.

Nyckelord

:

6 Innehållsförteckning INLEDNING'OCH'BAKGRUND'...'7! SYFTE'...'8! PRECISERADE!FRÅGESTÄLLNINGAR!...!8! DEFINITION!AV!CENTRALA!BEGREPP!...!9! HISTORISK!TILLBAKABLICK!...!9! TIDIGARE'FORSKNING'...'13! INTERNATIONELL!UTBLICK!...!13! NATIONELL!UTBLICK!...!14! SAMMANFATTNING!AV!TIDIGARE!FORSKNING!...!15! TEORETISK'FÖRANKRING'...'16! ENACTMENT!TEORI!...!17! METOD'...'20! METODVAL!...!21! Intervju)som)metodval)...)22! Kvalitativ)textanalys)som)metodval)...)23! URVALSGRUPP!...!24! GENOMFÖRANDE!...!25! ANALYS!OCH!BEARBETNING!...!26! ETISKA!ASPEKTER!...!27! RESULTAT'OCH'ANALYS'...'29! ANALYS!AV!POLITIKERS!TOLKNING!OCH!MENINGSSKAPANDE!AV!UTDRAG!UR!STATLIGA!SKRIVELSER!...!29! ANALYS!AV!UTBILDNINGSCHEFERS!TOLKNING!OCH!MENINGSSKAPANDE!AV!UTDRAG!UR!STATLIGA!SKRIVELSER!...!33! DISKUSSION'...'37! RESULTATDISKUSSION!...!37! SAMMANFATTANDE!ANALYS!OCH!DISKUSSION!...!41! SPECIALPEDAGOGISKA!IMPLIKATIONER!...!43! METODDISKUSSION!...!43! FÖRSLAG!PÅ!FORTSATT!FORSKNING!...!44! REFERENSER'...'46! BILAGOR'...'52!

7

Inledning och bakgrund

Specialpedagogens roll är definierad i specialpedagogiska examensordningen (2007: 638) men den nämns inte alls i Skollagen (SFS 2010:800), det mest föreskrivande dokumentet för svensk skola och inte heller i andra viktiga styrdokument. Däremot existerar onekligen några centralpolitiska beslut där specialpedagogens uppdrag och yrkesfunktion nämns i en del dokument i kontext med andra politiska beslut och reformer rörande skolväsendet.

Den som enligt skollagen äger professionell jurisdiktion att besluta, bedriva och organisera utvecklande arbete i relation till det specialpedagogiska arbetet är skolans rektor (Göransson, Lindqvist, Klang, Magnusson & Nilholm, 2015). Deras studie tyder på att yrkesrollens praktiserande i vardagen är lokalt kontextbunden, vilket har inneburit svårigheter att etablera och göra anspråk på en mer konsultativ och ledande roll kring skolutveckling och organisering av specialpedagogiska insatser på skolnivå.

Vi upplever att det råder en övergripande okunnighet och otydlighet kring specialpedagogens uppgifter och yrkesroll. Specialpedagogerna får oftast rättfärdiga sin professionsroll samt klargöra sina arbetsuppgifter trots att de besitter den högsta kompetensen för utförandet. Det finns stora variationer i uppdragsbeskrivningar, ansvarsområde och funktion även för specialpedagoger inom en och samma kommun.

Av betydelse för yrkesrollernas utövande blir således hur specialpedagoger och speciallärare skapar informell auktoritet då det inte finns formell auktoritet fastställt i lagar eller förordningar. Det kan också uttryckas så att det behörighetsområde som yrkesgrupperna förfogar över blir lokalt förhandlingsbart. (Göransson et al., 2015, s.13).

Detta väckte stor nyfikenhet om hur texterna i de beslut är formulerade och vilka tolkningar, föreställningar och erfarenheter tre kommunpolitiker och tre utbildningschefer har inom samma kommun.

Vår erfarenhet är att de få beslut som finns angående specialpedagogens uppdrag är bristfälliga samt att förvaltningarna inom kommunen handlar utifrån egna beslut av specialpedagogiska behov, fristående från andra aktörer och oberoende av varandra. Otydligheten i de statliga skrivelserna resulterar i att organisationerna själva väljer att skapa egen mening och struktur. Meningsskapandeprocessen gäller oftast utifrån det som anses vara rimligt just för berörda förvaltningar.

8

Vårt sökande efter tidigare forskning som berör just tolkning och meningsskapande av centralpolitiska skrivelser rörande specialpedagogen gav inga resultat. Däremot fann vi forskningsstudier som behandlar samma svårigheter inom andra organisationer och verksamheter och hur meningsskapandeprocessen beskrivs, uppfattas och förklaras i relation till olika fenomen (Raes, Glunk, Heijltjes & Roe, 2007; Gioia & Chittipeddi, 1991; Moss, 2008; Högvall Nordin, 2006; Simonsson, 2002; Stiwne, 1997; Von Platen, 2006; Edman, 2012).

Enligt Von Platen (2006) handlar meningsskapandet om att skapa associationer mellan nya erfarenheter och existerande kunskap, väl medveten om att mening och meningsskapande kan definieras på många sätt. Hon påpekar att mening med andra ord är den innebörd som en fråga tilldelas då den kopplas till en persons referensramar. Weicks enactment teori är en central teori i Von Platens studie. Under rubriken tidigare forskning presenteras ovannämnda forskning lite närmare.

Det är inte studiens primära syfte att ta reda på respondenternas kunskap om centralpolitiska dokument utan syftet är centrerat på hur respondenterna ser, tolkar och skapar mening kring specialpedagogens roll och uppdrag. Fokuset ligger på hur de resonerar kring en del utdrag gällande specialpedagogen, vad de har för uppfattningar och deras tolkningar av varför det ser ut som det gör. Att bara beskriva och förklara innehållet i texterna är inte tillräckligt utan vi vill också försöka förklara de skillnader som upptäcktes i tolkningen

Syfte

Syftet med vår studie är att skapa kunskap om hur utdrag ur statliga skrivelser rörande specialpedagogens uppdrag har tolkats och tillskrivits mening kring inom en sydsvensk kommun av tre politiker och tre utbildningschefer.

Preciserade frågeställningar

• Hur stor variation förekommer vid tolkning av de statliga utdragen kring specialpedagogen på kommunnivå?

9

• Vilka hinder och möjligheter kan uppstå i tolknings och meningsskapandeprocessen kring specialpedagogens uppdrag?

Definition av centrala begrepp

Utdrag ur statliga skrivelser. Med utdrag ur statliga skrivelser menas utvalda delar från Statens Offentliga Utredningar, Regeringsbeslut och Utbildningsutskottets betänkande.

Kommunpolitiker. Kommunalt arbetande politiker som arbetar med politiska frågor i en kommun.

Utbildningschef.! En huvudman inom kommunen som leder och ansvarar för verksamheten inom ett geografiskt definierat utbildningsområde. Uppdraget utbildningschef innebär bland annat: att ha resultatdialog med rektorer och förskolechefer; driva och följa systematiskt kvalitetsarbete; skapa förutsättningar för utövande av pedagogiskt ledarskap; rekrytera leda, utveckla, anställa rektorer/förskolechefer i enlighet med lagar och avtal; leda samverkan mellan gymnasieskola, grundskola och förskola och andra viktiga aktörer; ha funktionsuppdrag för ett eller fler förvaltningsgemensamma frågor (Arbetsbeskrivning i en svensk kommun)

Enactment/meningsskapande. Ett centralt begrepp i Karl E. Weicks (1988) teori inom organisationsforskning som används i samband med meningsskapande i organisationer, deras miljö och strategisk ledning.

Historisk tillbakablick

I den här delen görs en tillbakablick på statliga skrivelser vilka anses vara bakgrunden till etablerandet av specialpedagogens profession. En historisk tillbakablick synliggör de viktiga faser som den specialpedagogiska professionen har genomgått. Materialet används i diskussionsdelen.

Malmqvist (2015) beskriver radikala perspektivskiften inom det specialpedagogiska området, som det framkommer i statliga utredningar, utvärderingar och reformer inom lärarutbildningar.

10

Att analysera politiska beslut rörande specialpedagoger har både för och nackdaler. Det är en dynamisk ansats i vilken man fångar många olika händelser och moment. Vi är införstådda med att vi kan ha missat ytterligare dokument som troligtvis skulle påverkat resultatet.

Påpekas bör att det är först efter reformarbetet från 1983 som det infördes ett nytt sätt att se på speciallärarutbildningen och man benämner den istället för utbildning i specialpedagogik. Förtydligas bör att specialpedagogen som profession inte alls nämns i dessa tidiga dokument, utan att specialpedagogens funktion var en utveckling av speciallärarfunktionen (Bladini, 1990).

Redan på 1800-talet förekom en principiell ideologisk diskussion om de åtgärder i skolan som ansågs lämpliga för att möta behoven i en heterogen elevgrupp, där fokus låg på hur behoven skulle kunna tillgodoses inom de vanliga klasserna eller om särskilda separata anordningar var befogade (Bladini, 1990).

Strävan att arbeta med inkludering relateras ofta till frågor om vem som ska arbeta med elever som anses vara i behov av särskilt stöd, och vilken utbildning som krävs för att arbeta med dessa elever. Tinglev (2005) skriver att i början av 1900-talet gavs specialpedagogiskt stöd i så kallade hjälpklasser, vilka var en kommunal angelägenhet både organisatoriskt och pedagogiskt. Dessa planer blev godkända av Skolöverstyrelsen först 1921.

I sin studie beskriver Bladini (1990) följande:

Speciallärarutbildningen – särskilt under perioden före den statligt reglerade utbildningen – är knapphändigt dokumenterad. Under tiden för den s.k. hjälpklasslärarutbildningen fanns inga centralt utfärdade anvisningar. Som källor för denna del av utbildningen har använts årsredogörelser från de seminarier som ansvarat för kurserna. Konkretionen i årsredogörelserna har behållits i vissa tablåer i avsikt att ge en tidstypisk och mer realistisk bild av utbildningen under dess tidigare skede (Bladini, 1990, s.6).

Under perioden 1921-1981 hade specialläraren tre funktioner, att vara hjälpklasslärare, att assistera klassläraren och att vara förändringsagent (Bladini, 1990).

Viktiga dokument som förtydligade speciallärarutbildningen är den statliga utredningen om seminariesakkunniga från 1932 och hjälp och klasslärarutredningen från 1946. År 1962 blev speciallärarutbildningen reglerad och det infördes studie- och timplaner och senare utbildningsplaner (Bladini, 1990).

Enligt Bladini (1990) ledde SIA-utredningen till en drastisk förändring av speciallärarutbildningen, specialläraren skulle bland annat arbeta i lärarlag och arbeta med att förändra attityder kring elever i behov av särskilt stöd.

11

SIA vill i detta sammanhang endast göra följande bedömning. Detta är synnerligen angeläget att resurstilldelningen i framtiden blir sådan att man bibehåller nuvarande resursfördelning utan att ha ställt den avgörande skolpolitiska frågan om fördelningen är rymlig, dels utifrån den kunskap vi har om skolproblemens variation på grund av sociala och geografiska bakgrundsfaktorer, dels utifrån målet att skapa en likvärdig utbildningsmiljö. I annat fall riskerar man att få ett statiskt system och på sin sikt betydande olikheter i utbildningsmiljön för skilda elever.(SOU 1974:53, s.610).

Perspektivskiftet på synen av specialundervisningen fördes fram i utredningen år 1978:

Specialpedagogik är inte längre en annorlunda pedagogik för anpassning av vissa och relativt få elever. Det är ett medvetet prövande och vidareutvecklande av allmänna pedagogiska teorier i sökandet efter det ökade stöd som många elever under längre eller kortare perioder kan behöva i sin naturliga omgivning. Specialpedagogik blir då något som präglar vardagsarbetet för all skolans personal. Att så sker utgör ett ansvar för all skolans personal man ankommer speciellt på den särskilt utbildade läraren, på specialpedagogen och specialläraren. (SOU 1978:86, s. 278).

Malmqvist (2015) tar upp att Departementsutredningen (DsU:1986:13) ledde till att specialpedagogutbildningen ersatte speciallärarutbildningen. Utredarna ansåg att det på sikt inte behövs speciallärare i vanliga skolor, utan lärare med djup och bred utbildning som skulle jobba med elever i svårigheter. För att genomföra de önskvärda förändringarna i den traditionella svenska undervisningen krävs det en yrkesroll som besitter de kunskaper och kompetenser som verksamheten efterfrågar anser Bladini (2004).

Specialpedagogen som begrepp fanns ännu inte etablerat då, men kom att bli den nya benämningen istället för speciallärare som Bladini (1990) benämner den tredje typen av en speciallärarfunktion, att vara förändringsagent.

I samband med Lärarutbildningsutredningen SOU 1999:63 infördes specifik kompetens i specialpedagogik genom vald specialisering eller fördjupning, där specialpedagogens ”uppgift är att identifiera och undanröja faktorer i undervisnings- och lärandemiljön som orsakar att elever får svårigheter. Det medför att specialpedagogen knyts närmare skolans ledning, för en mer utpräglad funktion som kvalificerad samtalspartner i det pedagogiska arbetet på skolan och tar ansvar för det övergripande specialpedagogiska arbetet.” (SOU 1999:63, s. 202). I rapporten från Högskoleverket (2006) riktades en skarp kritik mot det specialpedagogiska programmets kvalitet, ”ifrågasättandena grundar sig på brister i lärarkompetens och handledningskapacitet” (Högskoleverket, 2006, s. 5).

12

I november 2011 fick Högskoleverket i uppdrag att utreda behovet av att ha kvar specialpedagogexamen. Men i sin rapport konstaterar Högskoleverket (2012) att de inte delar regeringens uppfattning, för att de bland annat ansåg att speciallärarexamen inte täcker och inte heller ger dem rätta verktygen för att arbeta med förskolebarn och elever med socioemotionella problem.

13

Tidigare forskning

I sökningen efter tidigare forskning som handlar om hur statliga utredningar, utvärderingar och reformer rörande specialpedagogens uppdrag har tolkats och skapats mening kring, fann vi inga liknande undersökningar. Påpekas bör att de forskningsstudier som tas upp här handlar inte specifikt om vårt ämnesområde utan meningsskapande processer överhuvudtaget inom andra forskningsområde och organisationer. I sökningen användes nyckelord som meningsskapande, specialpedagogik, specialpedagogens roll och uppdrag, politiska beslut kring specialpedagogen, enactment, sensemaking, meningsskapande inom organisationer m.fl. Det genomfördes ytterligare sökningar efter tidigare forskning om just den kommun som undersöktes rörande specialpedagogens uppdrag. Det enda som hittades var specialpedagogens uppdragsbeskrivning för en av förvaltningarna i kommunen.

Här presenteras tidigare forskning kring meningsskapande ur ett organisatoriskt perspektiv, där vi lyfter fram olika aspekter av detta fenomen. Värt att nämna är att meningsskapande teori inom forskning är förhållandevis nytt och har utvecklats rejält på senare år. Forskningsöversikten är uppdelad i två rubriker, internationell och nationell utblick. Översikten är gjord med hjälp avhandlingar, artiklar, rapporter som på olika sätt behandlar, redovisar och påpekar hur meningsskapande processer inom organisationer kan gå till.

Det material som vi har tagit del av refererar oftast till Karl E Weicks teorier om meningsskapande. Weicks nyckelbegrepp har plockats ut från teorin och används även i analysen.

Internationell utblick

Internationell forskning rörande meningsskapande processer tycks ofta utgå från ledningsperspektivet och hur ledaren påverkar meningsskapande hos sin personal samt hur detta kan påverka organisationen i sin helhet. Forskare som fokuserar på detta synsätt är Raes et al., (2007) som i sin fältstudie ”Top management team and middle managers: Making sense of Leadership” undersöker nämnda process i en organisation i Holland. Fältstudien handlar om hur ledningsgruppen på ett kollektivt sätt bildar mening kring sin roll och kring mellancheferna i organisationen. Undersökningen belyser även hur detta kan påverka organisationens struktur.

14

I sin artikel ”Sensemaking and sensegiving in strategic change initation” beskriver Gioia & Chittipeddi (1991) att chefens primära roll i ett förändringsarbete bäst kan förstås i termer av begreppen meningsskapande och meningsgivande. De menar att chefen kan vara en typisk ”sensegiver” som ska få anställda att känna sig meningsfulla i en förändringsprocess. Relationen mellan dessa centrala begrepp används och diskuteras för att skapa förståelse kring strategiska förändringar inom organisationer.

I sin fallstudie ”Sense-making, complexity and organisational knowledge” menar Moss (2008) att meningsskapandet är slutresultatet av kontinuerligt samspel mellan vetande och varande, eller mellan variation av resurser och kompetenser i de mänskliga samtalen och interaktioner. Moss (2008) undersökte ett företag i Storbritannien för att ta reda på vad och vilka tillvägagångsätt mest gynnar meningsskapande, och därmed en framgångsrik organisation. Han menar att kulturella normer och rutiner i organisationen utvecklar traditioner och socialisationsprocesser, vilket påverkar personliga åsikter och värderingar som också utvecklar dem teknologiska koncept och artefakt.

Den internationella forskningen visar på att kunskap om meningsskapande processer är av yttersta vikt för att förstå organisationen.

Nationell utblick

Vi fann i vår sökning efter tidigare nationell forskning, att de flesta svenska forskarna studerar hur ledningen verkar för att skapa meningar som främjar organisationens utveckling. Högvall Nordin (2006) undersöker och belyser hur man som ledare på ett effektivare sätt kan arbeta tillsammans för att skapa gemensam mening kring olika frågor. Nordins studie genomfördes inom det svenska skogsbruket som fokuserar på hur arbetsmiljökommunikation ser ut ur ett meningsskapande perspektiv. Hon tar upp hur gemensamma föreställningar bidrar för ett fältrelaterad meningsskapande om arbetsmiljö och arbetsmiljörisker i det aktuella organisatoriska fältet, med även vad det kan ha för betydelse för förförståelsen av arbetsmiljökommunikationen.

I Simonssons (2002) studie tas det upp tre kunskapsöversikter, där den första beskriver olika perspektiv på ledarskapsforskning och organisationskommunikation, den andra kunskapsöversikten berör förståelse och meningsskapande inom organisationen. Den tredje handlar om kravet på dialog inom organisationer. Studien är genomförd på en enhet på Volvo

15

Personvagnar, där forskaren resonerar kring ett idébaserat ledarskap som kännetecknas av meningsskapande genom dialog.

Även Stiwne (1997) visar i sin studie att kunskap kring meningsskapandet påverkar hur människor organiserar och förbereder sig för att möta organisationsförändringar. Undersökningen genomfördes inom Friköpings kommun där en reform verkställdes på kommunens äldre- och handikappavdelning.

Enligt Johanssons (2003) perspektiv är ledningen de som är centrala i en organisation och det är deras definitioner, eller sociala konstruktioner av handlingar, händelser och mål som utgör kärnan i verksamheten. Hon studerar kommunikation och tolkning utifrån en organisationskontext. Fallstudien genomfördes i ett medelstort svenskt företag, där hon på djupet beskriver chefernas kommunikation och strategi på ett detaljerat sätt.

Von Platen (2006) skiljer sig från ovanstående forskare eftersom hon undersöker meningsskapande processen nerifrån i organisationens hierarki. Hon beskriver hur medarbetare skapar mening vid organisatoriska förändringar, och hur medarbetarna använder sig av organisationens identitet, statusstrukturer och andra tolkningsramar i nya arbetssätt och strukturer.

Trots att Von Platen (2006) undersöker meningsskapande på mikronivå, så finner vi hennes forskningsbidrag relevant för vår studie, eftersom hon behandlar frågor på organisationsnivå och bygger sin forskning på Weicks teorier om meningsskapande. Von Platen hämtar sin empiri från SVT:s enheter i Malmö och Örebro då organisationen genomgick stora förändringar.

Även Edman (2012) betonar hur mening skapas vid förändringsprocesser i organisationer där fokus riktas mot hur individer tänker och agerar. I studien presenteras den förändringsprocess som Länsstyrelsen i Västra Götaland gick igenom.

Sammanfattning av tidigare forskning

Sammanfattningsvis vill vi påpeka att vi ser likheter och gemensamma mönster i resultaten mellan den internationella och nationella tidigare forskning vi har tagit del av, där alla utgår ifrån organisationsperspektiv i meningsskapandet. Trots att forskningen genomfördes inom olika branscher, organisationer och verksamheter så lyfts ledningens inverkan på organisationens helhet upp.

16

Forskningen fann vi som relevant att använda vid analys av resultat, trots att den inte specifikt handlar om vårt berörda område. I den här refererade tidigare forskningen så används Weicks teorier som analysinstrument för att visa på hur människor skapar mening i organisationer. Von Platen (2006) anser att teorierna kan användas för att förklara många sinsemellan relaterade fenomen vid tolkning samt meningsskapandets självuppfyllande processer.

Teoretisk förankring

I den här studien var tanken från början att vi skulle använda oss av både implementeringsteorin och enactment teori. De nationella och internationella studierna visar på att det uppkommer svårigheter vid implementering av politiska beslut (Bengtsson, 2011; Bengtsson, 2012; Bolin & Hallin, 2009; Löfgren, 2012). Bengtsson (2012) anser att när politiska beslut inte genomförts som avsetts, hamnar den offentliga förvaltningen oftast i fokus. Bengtssons utgår från Lipskys (1980), Hill och Hupes (2002) och Rothsteins (2001) implementeringsteorier. Implementeringsteorin hade troligtvis hjälpt oss att undersöka om det föreligger ett implementeringsproblem av de centralpolitiska skrivelserna rörande specialpedagogen.

I vår studie ligger fokuset på Weicks enactment teori som vanligtvis översätts med teorin om meningsskapande. Vi hade hört talas om teorin sedan tidigare och vi kom ytterligare i kontakt med teorin i sökning av relevant tidigare forskning. Tyvärr är inte Weicks böcker översatta till svenska från originalspråket engelska, så det uppstod vissa svårigheter vid tolkningen men tanke på teorins komplexitet. Översättningen av teorin har vi dock inte upplevt som problematisk och påverkade inte beskrivningen av den.

Vi har även använt av oss av Bolman och Deals (2013) tankar kring ledarskap, och Jarls (2012) och Pirres (2007) tankar kring hur skolan styrs genom politiken samt Rothsteins (2001) idéer, men dessa används enbart i diskussionsdelen.

17

Enactment teori

Teorin om meningsskapande används här att uppnå syftet att undersöka hur en utvald grupp har skapat mening kring de statliga skrivelserna om specialpedagogens uppdrag.

Det teoretiska ramverket i studien bygger på Weicks enactment teori som även kallas för teorin om den meningsskapande processen, och är relaterad till organisationer. Begreppet används inom organisationsforskning och enligt Weick (1979) uppstår en del fenomen genom att vi pratar om dem och på så sätt bildas organisationen. Teorin ger en logisk utgångspunkt för att skilja på strategiska beteende och grundbeteende.

Sensemaking är ett nytt begrepp som Weick (1995) vidareutvecklade kring enactment. Organisatorisk sensemaking är mer komplicerad än individuell sensemaking eftersom sensemaking processen blir påverkad av individers olika åsikter, språk, tolkningar, händelser som förekommer i en organisation (Weick, Sutcliffe & Obstfeld, 2005). I uppsatsen ersätts begreppet sensemaking med meningsskapande.

Det primära i Weicks teori är att meningsskapandet sker retrospektivt, där det inträffade kan bara förklaras i efterhand. Alltså handlar meningsskapande om att skapa kopplingar mellan faktisk kunskap och nya erfarenheter (Weick, 1995).

Själva meningsskapandeprocessen sker i sex olika faser:

1. Det inträffade behöver förklaras

2. Man hittar ledtrådar som pekar på en särskild förklaring 3. Sannolika förklaringar uppstår till det inträffade

4. Tolkningar sprids genom informationsöverföring

5. Funderingar generaliseras men kanske inte godtas på en gång 6. Samförstånd uppstår kring det inträffade

Utifrån Edmans (2012) tolkning av Weick (1995) så agerar människor trots att det är svårt att förklara varför de gjorde på ett visst sätt. Hon menar att den meningsskapande processen tenderar att bestyrka förväntade effekter, där individer i vissa fall handlar utifrån det som anses vara rimligt, där rimlighet därigenom kopplas samman med beslutsprocessen.

Identitet, retrospektivitet, medskapande i sociala relationer, socialt, pågående händelser, ledtrådar och rimlighet är sju egenskaper som meningsskapandeprocessen består av enligt

18

Weick (1995). För att kunna förstå vad den meningsskapande processen är och hur den fungerar bör egenskaperna förutsätta varandra och användas tillsammans (Weick, 1995).

Identitet

Meningsskapandet enligt Weick (1995) sker inte enskilt och han menar att när individer skapar mening utifrån sin egen identitet påverkas de även av andra individer och deras meningsskapande. Individen skapar mening kring händelser genom att ställa dem relation till det egna jaget eller rättare det som jag blir till i interaktion med omgivningen (Högvall Nordin, 2006). Hon påpekar att betydelsen av en situation kan tolkas och omtolkas utifrån vad situationen betyder för den personen.

Retrospektivitet

Som vi redan har nämnt så är retrospektivitet det grundläggande i Weicks teori. Han förklarar processen genom att jämföra den med en ljusstråle som riktas bakåt från en punkt i nutiden och fastställer utvalda delar av erfarenheter (Weick, 1995). Det huvudsakliga problemet i processen enligt Högvall Nordin (2006) är tvetydigheten som meningsskaparen ställs inför, och inte osäkerheten. Därför behövs inte mer information utan istället ett uppbyggande av värderingar och prioriteringar om det som varit meningsfullt i de erfarenheter man har haft.

Medskapande i sociala relationer

När individer och organisationer är med och skapar sin omgivning kallas denna egenskap medskapande. Medskapande handlar om verkliga handlingar i världen, och inte hur vi föreställer oss världen menar Weick (1995). Människors handlingar grundas på gamla erfarenheter och förväntningar och därmed agerar alla utifrån sina egna prioriteringar och utifrån den befintliga omgivning som man själv varit delaktig i att skapa. Eftersom vi själva är delaktiga i skapandet av vår omgivning menar Weick (1995) att vi även då placerar saker och händelser i olika fack, vi skapar kategorier och drar linjer som vi sedan agerar utifrån.

Socialt

Sensemaking is never solitary because what a person does internally is contingent on others. Even monologues and one-way communications presume an audience. And the monologue changes as the audience changes. (Weick 1995, s. 40)

19

Citatet illustrerar att meningsskapandet alltid sker i ett socialt sammanhang och social interaktion. Om människors tolkningar av en situation ger mening för andra är det sannolikt att tolkningen även ger mening till individen själv. Alltså den sociala gemenskapen är av stor betydelse för meningsskapande processen eftersom människan har förstått en ny situation genom samspel och kommunikation med andra.

Pågående

Sensemaking never starts. The reason it never starts is that pure duration never stops. People are always in the middle of things, which become things, only when those same people focus on the past from some point beyond it. (Weick, 1995, s. 43)

Weick (1995) anser att meningsskapandet inte har någon början och inget slut utan är ett konstant flöde av händelser, där människor använder sig av tidigare erfarenheter för att förstå det som sker nu. Meningsskapande är något som hela tiden pågår, och det som sker nu kan användas för att skapa mening i framtiden. Weick och Quinn (1999) betonar att det finns skillnad mellan att se förändringar som episodiska eller som kontinuerliga, där den episodiska handlar om att se förändringen som pågår under en period med en början och ett slut.

Meningsskapandet blir mest tydligt i diffusa situationer då avvikande händelser anses som intressanta och väcker uppmärksamhet (Weick, 2001).

Ledtrådar

A cue in a frame is what makes sense, not the cue alone or the frame alone. Said differently, the substance of sensemaking starts with three elements: a frame, a cue and a connection (Weick, 1995, s.110).

Tre väsentliga komponenter för att skapa mening är ”a frame, a cue and a connection”. ”Frame” tenderar att vara tidigare stunder av socialisering och ”Cue” tenderar att vara nuvarande stunder av erfarenhet. Om en person kan bygga en relation mellan dessa två moment, skapas mening Weick (1995). Högvall Nordin (2006) tolkar cues som en slags isolerade referenspunkter, från vilka idéer kan länkas i meningsbärande nätverk, där dessa referenspunkter betraktas som enkla strukturer som människor använder för att skapa mening.

20 Rimlighet

Meningsskapandet i organisationer handlar inte om att ge medarbetarna all information, utan om att ge tillräckligt med information för att de ska kunna förstå vad en förändring innebär för dem (Weick, 1995). Han menar att individer eller organisationer inte bör söka efter det som betraktas som korrekt, utan det som anses vara rimligt. Viktigt för den meningsskapande processen är en god historia som håller samman för att ge vägledning för handling, och den bör vara övertygande för att individen ska kunna se tillbaka och skapa mening (Weick, 1995). En god historia kan ses som en mall som har utformats genom tidigare meningsskapande processer. Vad som är rimligt i organisatoriska händelser uppfattas olika utifrån individens funktion inom organisationen (Weick m.fl., 2005).

Weicks teoretiska ramverk om den meningsskapande processen ligger som grund för denna studie och analysen av respondenternas tolkningar och meningsskapande. Vi kommer att beskriva den meningsskapande processen hos varje respondent kring de utdrag ur statliga skrivelser som vi har valt rörande specialpedagogens uppdrag. På grund av respondenternas högt uppsatta befattningsposition, betraktas deras meningsskapande också ur ett organisationsperspektiv dvs. att dem både företräder och påverkar meningsskapandet i förvaltningsorganisationen.

För att förstå meningsskapandet kring specialpedagogens profession så är organisationen och organisatoriskt kommunikativa aspekter med samexistens av största betydelse. Kommunikation ses som en ömsesidig process där människor skapar mening tillsammans och Weick (1995) menar att kommunikationen mellan människor i högsta grad influerar vilken mening som skapas. Kommunikation har en viktig roll vid meningsskapande inom organisationer om den används på rätt sätt i samförstånd menar Von Platen (2006).

Metod

Här kommer vi att förklara tillvägagångsättet av insamlingen av vår empiri. Vårt val av datainsamlingsmetod, teorier och begrepp utgår från studiens syfte och våra frågeställningar.

21

Metodval

I en kvalitativ forskning försöker forskaren möta situationen som om den alltid vore ny och strävar efter en helhetsförståelse av det enskilda fallet (Eriksson, Forsberg & Wengström, 2013). Beslutet att just välja och genomföra en kvalitativ studie berodde på studiens syfte, då den kvalitativa metoden medför ett tillfälle att undersöka meningsskapande processen kring utdrag ur statliga skrivelser kring specialpedagogens uppdrag inom den valda förvaltningsorganisationen i en svensk kommun.

Studien baseras på tre övergripande metodologiska huvudinriktningar, fenomenologi, hermeneutik och kvalitativ textanalys.

Fenomenologi som ansats befattar sig med frågan om hur individer betraktar och skapar mening i den värld de lever i (Bryman, 2008). Vi som forskare vill se saker och ting utifrån respondenternas perspektiv för att förstå innebörden i människans beteende.

Det finns inga tydliga gränser mellan fenomenologi och hermeneutik och den hermeneutiskt – fenomenologiska traditionen uppfattas som ett generellt kunskapsteoretiskt synsätt i sig (Bryman, 2008). Forskaren bör inta en extern infallsvinkel, det vill säga betraktar den sociala kontext som studeras med ett utifrånperspektiv. Hermeneutiken som metod handlar om att tolka, förstå och förmedla upplevelser av olika fenomen och är lämplig att användas då syftet med en studie är att få tillgång till informanternas egna upplevelser av ett fenomen (Fejes & Thornberg, 2015).

Det är viktigt att informanterna ges stort utrymme att själva bestämma vad de vill skriva eller tala om. Författarna pratar om hermeneutiska spiralen som byggs på dialektiken som finns mellan föregående forskning och det empiriska materialet som ska tolkas. Spiralmetaforen illustrerar pendlingen som äger rum mellan det empiriska materialet och litteraturen, och med varje pendling grävs spiralen längre ner och därmed fördjupar tolkningen. Vi valde hermeneutiken för att vi som forskare ville låta oss ledas i en oväntad riktning utan att förskräckas över att de ursprungliga forskningsfrågorna överskrids, fördjupas eller kompletteras (Fejes & Thornberg, 2015).

Vi är medvetna om att när en samhällsvetenskaplig forskning genomförs bör forskaren vara värderingsfri och objektiv och fri från alla förutfattade meningar. Bryman (2008) menar att ”forskning som bara är en spegling av personliga åsikter och förutfattade meningar, inte ska anses giltig eller vetenskaplig, eftersom den styrs av subjektiva faktorer.” (Bryman, 2008, s. 43).

22

Vid kvalitativ forskning betonar Eriksson, Forsberg och Wengström (2013) att forskaren bör se sig själv och deltagarna som subjekt som påverkar datainsamlingen. Forskaren bör även ta ställning till sin förförståelse, det vill säga den kunskap som forskaren besitter inom forskningsområdet.

Valet av kvalitativ textanalys föll sig naturligt för oss eftersom den följer en lång historisk tolkningstradition inom hermeneutiken (Fejes & Thornberg, 2015). Genom valet av väl avgränsat undersökningsproblem, ville vi skapa kunskap och innebörd utifrån de statliga skrivna utdrag vi använde oss av. Fast vi har haft begränsat med officiella dokument, så har källmaterialet varit rätt så omfattande.

De valda utdragen har granskat och analyserats, men dessa redovisas inte närmare utan studien har begränsats till intervjusvaren istället.

Studien bygger på empiriskt material insamlat genom intervjuer med en grupp kommunpolitiker och en grupp utbildningschefer som har lämnat värdefulla synpunkter och uppgifter.

Kvalitativ forskningsintervju användes för att kunna förstå världen och utveckla mening utifrån respondenternas perspektiv och synsätt (Kvale & Brinkman, 2014). Avsikten med ansatsen var att få kännedom om respondenternas tankar och syn på det aktuella området. Vi är väl medvetna att vår studie har ett begränsat underlag och därmed generaliseras inte resultatet då den kvalitativa intervjumetoden har sina begräsningar som kan påverka våra slutsatser.

Intervju som metodval

Tanken med studien är att få så många varierande svar som möjligt för att förstå undersökningsområdet ur respondenternas synvinkel.

Enligt Kvale och Brinkman (2014) är den kvalitativa forskningsintervjun ett professionellt samtal som bygger på vardagslivets samtal, där kunskap konstrueras i interaktionen mellan intervjuaren och den intervjuade. Den benämns oftast som ostrukturerad eller icke-standardiserad intervju eftersom det inte finns så många strukturerade eller icke-standardiserade procedurer för utförandet, och många av metodbesluten fattas under själva intervjun. Huvudmålet är att erhålla nyanserade beskrivningar av olika kvantitativa aspekter av intervjupersonens livsvärld (Kvale & Brinkman, 2014).

Vi har använt oss av halvstrukturerade intervjuer för att kunna få kunskap om hur politiker och utbildningschefer tolkar en del utdrag ur statliga skrivelser rörande specialpedagogen

23

samt möjligheter och hinder för meningsskapande inom den undersökta förvaltningsorganisationen.

Eriksson, Forsberg och Wengström (2013) påpekar att halvstrukturerade intervjuer genomförs med en friare struktur som anger de ämnesområden som ska omfattas. Vi anser att just denna typ av intervjuer ger oss utrymme för följdfrågor, vilket ger oss ytterligare fördjupat information inom området. Inför varje intervjutillfälle förberedde vi en intervjuguide. Datainsamlingen genomfördes med tre politiker på kommunnivå och tre utbildningschefer verksamma på tre olika förvaltningar inom en kommun.

Kvalitativ textanalys som metodval

Metodansatsen valdes för att vi skulle kunna göra en djupare analys av texters betydelse och diskutera dess sammanhang. Enligt Fejes och Thornberg (2015) handlar den kvalitativa textanalysen om att välja ut och förhålla sig till olika typer av texter och deras innehåll och skapa kunskap om texternas innebörd utifrån ett väl avgränsat undersökningsproblem. I vårt fall utgjordes textanalysen på utdrag ur avgränsade politiska skrivelser, som lämpade sig till studiens formulerade syfte och frågeställningar. Redan när forskaren har påbörjat sitt arbete kan texterna finnas i form av historiska dokument eller också kan det initieras och organiseras av forskaren (Eriksson et al., 2013).

Bryman (2008) betonar att kvalitativ textanalys kan vara av hermeneutisk art genom att de är sensitiva för den kontext i vilken texterna producerades. Hermeneutiken uppfattas av sina moderna förespråkare som en strategi som rymmer stor potential i förhållande till texter. Innan vi genomförde textanalysen så klargjorde vi för oss vilka av de tre analytiska dimensionerna som står för vår analytiska förgrund, som beskrivs i texten nedan.

Den första dimensionen analyserar upphovsmannen, textförfattaren eller en sammanställande redaktör till en text och söker svar på frågor om vilka innebörder som författaren själv tillskrivit en text. Den första dimensionen ansågs inte som lämplig för studien och användes inte.

Våra valda utdrag har analyserats av andra dimensionen som riktar fokus mot texternas form och innehåll, och den tredje dimensionen vilket innebär att tolka texter i relation till ett sammanhang utanför själva texten (Fejes & Thornberg, 2015). Hellspong och Ledin (1997) i Fejes och Thornberg (2015) påpekar att analysen i den andra dimensionen utgår från själva texten och fokuserar på dess språkliga och innehållsliga innebörder och tredje dimensionens analys fokuserar på textens betydelser i förhållande till det omgivande samhället.

24

Textmaterialet analyserades med hjälp av analytiska frågor som präglas mer eller mindre av den vetenskapliga traditionen i vilket analysarbetet bedrivs. Enligt Fejes och Thornberg (2015) så fokuserar den andra textanalytiska dimensionen på frågor om hur det språkliga förhållandet i texten tolkas, och vilka terminologier som tas i bruk eller utesluts kring specialpedagogen. Utifrån den tredje analysdimensionen så är målsättningen med frågorna att se vilken betydelse de statliga skrivelserna har av förankringen av specialpedagogens yrkesroll.

Analysen fördjupades men en fjärde kompletterande analytisk dimension som benämns som problematiserande dimension. Här handlar det om teoretisk drivna analysfrågor som uppvisar eventuella sociala maktrelationer (Fejes & Thornberg, 2015).

Analysen av dokument från olika perioder kan ha medfört risker att vi har tolkat utifrån vårt egna tidsperspektiv.

Urvalsgrupp

Vi har använt oss av målinriktade eller målstyrda urval som enligt Bryman (2008) i huvudsak handlar om att välja ut enheter, individer, organisationer, dokument med direkt hänvisning till de forskningsfrågor som har formulerats. I sökning av centralpolitiska beslut kring specialpedagogen användes regeringens hemsida där vi fann mycket informationsmaterial rörande studiens område.

Omfattningen av materialet var stort så en avgränsning gjordes, och specifika utdrag valdes från SOU 1999:63a, Regeringsbeslut 1:3 U2015/05783/S och Utbildningstillskottets betänkande 2015/16: UbU1 efter noggrann genomgång. När målstyrda urval är aktuella i kvalitativ forskning görs urvalet normalt på mer än en nivå, i vårt fall kommunpolitiker i kommunstyrelsen, politiker i nämnder och utbildningschefer i tre olika förvaltningar.

Utifrån syftet med vår studie, att skapa kunskap om hur statliga utredningar, utvärderingar och reformer kring specialpedagogen har tolkats och skapats mening kring, valdes relevanta respondenter inom en kommun på olika nivåer. För att säkerställa relevanta respondenter till undersökningen skickades mailförfrågan angående intervju till arton personer totalt. Tre politiker med olika ansvarsområden och position inom förvaltningsorganisationen tackade ja och ställde upp på intervju. De högst ansvariga inom förvaltningarna avböjde att ställa upp på intervju. Däremot tackade tre utbildningschefer från olika förvaltningar ja till att intervjuas.

25

Allt som allt tackade sex personer ja. Påpekas bör att tre utav respondenterna besvarade frågorna utifrån två olika professionspositioner. Vi anser att urvalet av respondenter är tillfredställande trots det stora bortfallet av tillfrågade personer.

Genomförande

Informationsbrev (Bilaga 1) skickades till alla tillfrågade. Respondenterna som tackade ja till intervju kontaktades och en överenskommelse gjordes angående tid och plats. Frågorna till intervjun formulerades utifrån syftet med undersökningen. Vårt huvudsyfte har funnits med från början, men frågeställningarna har vuxit fram under arbetets gång med insamling, analys, bearbetning av det empiriska materialet och den litteratur som använts.

En frågeguide (Bilaga 2) förbereddes inför varje intervju, och frågor som inte kändes relevanta för enskilda respondenter sorterades bort under intervjuns gång. Frågorna delades in i två grupper, grupp ett bestod av allmänna frågeställningar utifrån studiens syfte. Frågorna i grupp två var direkt kopplade kring tolkning och meningsskapande utifrån dem valda utdragen ur centralpolitiska skrivelser.

Som underlag (Bilaga 3) till intervjun sammanställdes en text som bestod av relevanta utdrag ur statliga skrivelser som vi fann intressanta och som berörde vårt syfte. Dessa togs med och delades ut på plats till enskilda respondenter.

Intervjuerna genomfördes på respektive respondenters arbetsplats, under arbetstid där miljön upplevdes trygg och ostörd för båda parter. En av intervjuerna genomfördes dock hemma hos respondenten, då hen ansåg att det var lämpligast.

Under intervjuerna deltog vi båda men vi klargjorde vilka roller vi hade vid intervjuns inledning. Enligt Stukat (2011) kan två personer upptäcka mer än vad en person gör, de kan också komma överens om att ha olika fokus under intervjun. En av oss var alltid den som intervjuade dvs. ställde de förberedda frågorna och spelade in samtalet, och den andra antecknade och ställde eventuella följdfrågor.

I början av intervjuerna så informerades respondenterna återigen om de etiska överväganden som de redan tagit del av i informationsbrevet. Vid detta tillfälle tog vi även upp hur lång tid intervjun skulle ta och de tillfrågades även om tillåtelse att spela in intervjun.

Två mobiler användes vid inspelningen av varje intervju för att man inte skulle förlora datamaterial om en av enheterna slutade fungera. Användandet av mobiler har dock sin begränsning då inspelningen riskerar avbrytas vid inkommande samtal, och därför användes

26

ytterligare en enhet i form av en läsplatta. Enheten placerades så att ljudupptagningen skulle bli den bästa möjliga. En del av intervjufrågorna besvarade respondenterna genom resonemang och tolkning utifrån utdrag från statliga skrivelser (Bilaga 3). Varje intervju varade mellan 40 minuter till 90 minuter.

Analys och bearbetning

Enligt Fejes och Thornberg (2015) undersöker forskaren systematiskt sitt datamaterial och arbetar aktivt med att organisera, bryta ner, koda och söka efter mönster för att nå ett resultat. Bryman (2008) poängterar att:

De största svårigheterna med kvalitativa undersökningar är att det mycket snabbt genererar ett stort och otympligt datamaterial genom att de bygger på beskrivningar i form av fältanteckningar, intervjuutskrifter och dokument av skilda slag.” (Bryman, 2008, s. 210)

För transkriberingsarbetet avsattes mycket tid men det var givande och en nödvändighet. För att underlätta för oss båda så valde vi att transkribera materialet var för sig och vi delade upp intervjuerna jämnt, tre var. Därefter samanställdes det transkriberade materialet för att kunna få en tydligare överblick över vilka delar som var lämpliga att användas i analysen och som skulle bidra mest till vårt slutgiltiga resultat.

Under transkriberingen blev den insamlade empirin mer tydlig och mer greppbar. Efter en gemensam analys av det transkriberade materialet uppstod ibland olika tolkningar av empirin, men eftersom det handlade om små tolkningsvariationer så enades vi alltid i slutänden. Respondenternas talspråk justerades till skriftspråk för att förenkla läsandet. Emotionella uttryck från intervjuerna valdes att inte transkriberas då detta inte är relevant för syftet och frågeställningarna. Redan från början fick alla respondenter en kodning för att skydda deras identitet. Kommunalpolitiker kodades med P1, P2 och P3 och utbildningschefer med U1, U2 och U3.

Att skapa mening ur en massiv mängd data är den stora utmaningen i en kvalitativ analys anser Patton (2002) i Fejes och Thornberg (2015) där det väsentliga är att skilja mellan det triviala och att identifiera betydelsefulla mönster. Intervjuerna lästes igenom upprepade gånger för att hitta mönster och få en känsla för helheten. Därefter grupperades de kodade

27

respondenterna i två grupper, grupp P och grupp U som lett till två rubriker i analysdelen. Grupperingen gjordes för att synliggöra likheter och olikheter i förhållande till studiens syfte. De två grupperna strukturerades och resonerades kring i en omfattande analys och diskussion. Utifrån vald teori och centrala begrepp har den insamlade empirin analyserats när det gäller hur intervjupersonerna skapar mening kring utdragen ur statliga skrivelser, samt deras tolkningar av specialpedagogens profession för att kunna besvara studiens frågeställningar. Den kvalitativa textanalysen genomfördes enligt (Fejes & Thornberg, 2015) följande fyra steg:

1. Att identifiera analysens problem – ett problem identifierades och formulerades och analyserades med hjälp av en övergripande fråga.

2. Att välja texter som ska analyseras – lämpligt empiriskt material valdes som samlats in för att analysera problemet.

3. Att skapa analytiska teman – tematisk sökning av befintliga dokument från olika tidsperioder genomfördes. En ytterligare avgränsning gjordes till specifika årtal. 4. Att göra en detaljerad analys – analysarbete på en mer detaljerad nivå där texter lästes

igenom, skrevs ut och kategoriserades. Efter det analyserades innehållet närmare.

Ett kriterium för god textanalys är medvetenhet om tolkningens betydelse när man studerar ett samhällsfenomen menar Bergström och Boréus, (2000). Vidare påpekar de att texterna speglar både medvetna och omedvetna föreställningar som vi människor finner samhällsvetenskapligt intressanta.

Begreppet utdrag ur statliga skrivelser kommer att användas kontinuerligt för att underlätta och undvika upprepning varifrån texterna är tagna. Med utdrag ur statliga skrivelser menas utvalda delar från SOU 1999:63a, Regeringsbeslut 1:3 U2015/05783/S och Utbildningstillskottets betänkande 2015/16: UbU1.

Etiska aspekter

”God etik är en viktig aspekt i all vetenskaplig forskning” (Eriksson et al. 2013, s. 141). Vidare menar de att intresset för att erhålla ny kunskap ska alltid vägas mot kravet över skyddandet av individer som deltar i undersökningen. Forskarens tydlighet är viktig när det gäller transparensen kring forskningsproceduren och hur man kommer fram till resultat för både kvalitativ och kvantitativ forskning (Bryman, 2008).

28

I en forskningsstudie är det nödvändigt att man tar hänsyn till de etiska aspekterna som Vetenskapsrådet (2002) rekommenderar och har som riktlinjer. De grundläggande etiska principerna för svensk forskning är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. De behandlar frågor så som frivillighet, konfidentialitet och anonymitet (Bryman, 2008).

Enligt informationskravet informerades berörda personer om undersökningens syfte, och hur den är upplagd i stort samt vilka konsekvenser undersökningen kan få. Respondenterna informerades att det var frivilligt att medverka i undersökningen, och att de har rätt att avbryta deltagandet när som helst redan vid första kontakten men även vid själva intervjutillfället. Information gavs också om vilka moment som skulle ingå i undersökningen (Bryman, 2008). En överenskommelse gjordes med respondenterna att ingen i undersökningen ska kunna identifieras och att all insamlad datamaterial ska hanteras på ett etiskt och korrekt sätt.

Vi tydliggjorde att allt resultat hålls konfidentiellt och förblir anonymt genom att koda den information som vi kommer få tillgång till, samt att transkriberingar inte ska innehålla riktiga namn. Vi var medvetna om våra skyldigheter och vad som krävdes av oss i detta avseende. Underökningens deltagare informerades om att det insamlade materialet endast kommer att användas av oss i forskningsändamål.

När det gäller den kvalitativa textanalysen av utdrag ur statliga skrivelser, så är vi medvetna och vill starkt betona att det finns en etisk aspekt hur vi har vi förhållit oss till den tolkningen vi har gjort. Det kan förekomma en risk för missuppfattning av vår undersökning eftersom vi utgår från våra personliga tolkningar.

29

Resultat och analys

I denna del prövas Weicks teori i relation till insamlad empiri, och studiens resultat redovisas och analyseras. Weicks (1995) sju egenskaper i meningsskapande processen och enactment teorin i sin helhet prövades på de upptäckta mönstren i den insamlade empirin.

Analysen av resultaten är uppdelad i två överordnade teman, analys av politikers och utbildningschefers tolkning och meningsskapande av utdrag ur statliga skrivelser. De redovisas i berättande form men även med stöd av utvalda citat. Analysen av resultaten utgår också från tidigare forskning.

Vi använder oss av samma kodning som vi nämnt tidigare där vi bestämt att inte beskriva någon utifrån ålder och kön. Respondenterna benämns med:

P1-3: Politiker

U1-3: Utbildningschefer

Analys av politikers tolkning och meningsskapande av utdrag ur statliga

skrivelser

Det som var märkbart under intervjutillfällena men även vid den första mailkorrespondensen, var hur olika viktigt respondenterna ansåg att deras deltagande i studien var. Enligt von Platen (2006) beror detta på hur stor betydelse en fråga har för individen, och hur intresserad man är för att skapa mening kring den.

Ingen av politikerna kände till de utdrag vi hade med som intervjuunderlag. Däremot kände en av dem igen ett av utdragen som handlade om att stärka den specialpedagogiska kompetensen generellt, och påpekade att hen har hört talas om detta via media.

En gemensam nämnare för de tre politikerna var att ingen av dem riktigt var införstådd med specialpedagogens roll och vad deras uppdrag går ut på. De var dock ense om att specialpedagogen tillför mycket för skolans kvalitet på olika sätt och olika områden.

P2 ser specialpedagogen som en kvalitetförstärkare och man borde lägga resurserna på att utöka kvaliteten. Hens åsikt var också att det bör lagstiftas kring specialpedagogens uppdrag, och menar att man som politiker kan kringgå allt som inte är lagstiftat och kommuner har då inga skyldigheter. P2 uttryckte sig så här:

30

Specialpedagogens roll kan jag tänka mig är en roll man har för att förbättra kvaliteten i verksamheten och det som händer i kommunen idag är att man inte satsar så mycket på kvalitet. (P2)

Det vi såg var att politikerna relaterade kring specialpedagogen utifrån sina tidigare erfarenheter som enligt Weick (1995) kan kopplas till deras förförståelse.

Enligt Von Platens tolkning av Weicks (1995) teori är mening med andra ord den innebörd som en fråga tilldelas då den kopplas till en persons referensram. I det här fallet när politikerna kopplade en fråga till sin referensram kunde hen förstå sina upplevelser.

Vidare utryckte P3 vikten av kollegialt lärande och att hen förknippar det med specialpedagogens uppdrag.

Kollegialt lärande är bättre på plats än att skicka folk till centralutbildning i Stockholm, det ger en liten verkan och man blir en ensam eldsjäl och det är där specialpedagogen kan förstärka och vara stöd här, tycker jag. (P3)

Citatet visar på att politikerna tilldelar specialpedagogens uppdrag olika meningar utifrån sina tolkningsramar som enligt Von Platen (2006) till största del består av deras vardagsverklighet. En av politikerna (P1) uppmärksammade nuvarande lärarbrist och ansåg att specialpedagoger kommer att vara en av de vanligare grupperna i skolan, som kommer att stötta lärarna i läraruppdraget och vara ett slags kompensatorisk kompetens som lärarens medhjälpare. Enligt politikern borde lärarna få mer kunskap om vad specialpedagogik är, och bli bättre på att använda sig utav specialpedagogens kompetens när ett problem har identifierats. Lärarbristen anses som en diffus situation och väcker stor uppmärksamhet i Sverige och enligt Weick (2001) är det just i sådana otydliga situationer som meningsskapandet blir mest tydligt. Politikerns meningsskapande kring detta sammanhang tilldelar specialpedagogerna en roll som inte är relevant för specialpedagogens uppdrag. Utifrån politikerns uttalande kring vad specialpedagogens roll är i ett skolsammanhang kan vi konstatera att hens meningsskapande pågår. Hen påstod att vissa skolor i Sverige inte har så stora utmaningar, och därmed menar hen att dessa skolor inte behöver utveckla sina kunskaper kring specialpedagogen. Uttalandet är föga förvånande då politikern inte är införstådd i vad specialpedagogens profession innebär, då specialpedagogens uppdrag upplevs generellt som otydligt. Om vi utgår ifrån Weicks (1995) pågående princip, så har

31

meningsskapandet ingen början och inget slut, och det instämmer vi i att meningsskapande processen kring specialpedagogen är något som ständigt pågår.

Angående de centralpolitiska skrivelser vi hade kring specialpedagogens uppdrag så var politikerna eniga om att de inte alls fattar några beslut kring specialpedagogens professions. Alla politiker klargjorde att de inte verkställer några beslut kring specialpedagogen, utan att de deltar i diskussioner angående olika kvalitetsgranskningar tillsammans med utbildningschefer och rektorer. Vidare menar politikerna att det sällan förekommer att de är inblandade i genomförandet av lagar, utan det är rektorerna/förskolecheferna i kommunen tillsammans med respektive utbildningschef på förvaltningsnivå som står för genomförandet av politiska beslut.

Förvaltningscheferna har mycket inflytande i beslutsfattandet inom deras verksamheter (P2)

I princip så skulle man kunna säga att vi inte kommer i närheten av att bestämma av den här typen av frågor, för att det är frågor som skolorna själva fattar beslut om i högre utsträckning, ofta med stöd av förvaltningen och diskussioner internt. Det handlar om att följa lagar och sådant, så vi har ett antal jurister anställda för mig som kan medverka till detta. (P1)

Trots enigheten kring beslutsfattandet så delgav en av politikerna sin åsikt att man som politiker borde ha en bättre verklighetsförankring när det gäller hur det ser ut i kommunens förskolor/skolor/gymnasieskolor, och inte lämpa över ansvaret till utbildningschefer och rektorer. Vidare menar hen att politiker alltför ofta ställer sig allt för långt ifrån beslutsprocessen och ger inte rätt förutsättningar för genomförandet av dessa beslut.

Enligt Pierre (2007) är kommunpolitikerna generellt mindre ideologiskt färgade än rikspolitikerna, utan är mer pragmatiskt inriktade och deras handlande påverkas mer av de lokala förutsättningarna. Det innebär att politikerna kan delegera makt och befogenheter till aktörer på lägre nivå, vilket betyder att kommunfullmäktige kan delegera frågor till nämnden, och nämnden i sin tur delegerar frågor till utbildningschefer och rektorer. Vidare menar han att kommunerna har stor frihet att bestämma hur själva skolväsendet ska organiseras, vilket gör att det finns en stor variation mellan kommunerna men även inom kommunen.

P2 anser att om man bestämmer sig för att göra nedskärningar så är det den som bestämmer nedskärningarna som också ska ta ansvar för den. Hen anser att den kedjan blir allt sämre och sämre i kommunen.

Von Platen (2006) menar att nedskärningar och prioriteringar i en budget skapar frågor om vad organisationen arbetar med och då blir organisation identiteten ifrågasatt, och kan

32

upplevas som otydlig. Även P3 menar att det handlar om att se helheten och förstå sammanhanget.

Om man utgår ifrån Weicks teori så har politikerna i det här fallet en gemensam tolkningsram kring beslutsfattandet. Politikerna utformar sin egen omgivning och förhåller sig inte passivt till omgivningen och handlar utifrån egna erfarenheter som de själva har skapat. Weick (1979) anser att därefter placerar vi företeelser i olika kategorier som vi sedan agerar utifrån.

Gällande utdraget om statsbidraget betonar P1 och P2 att det överlag är komplicerat och svårt att söka dessa bidrag och tidsbristen är också en aspekt i detta sammanhang.

Tyvärr, jag brukar skämta och säga att de flesta av sådana här satsningar är gjorda för att pressmeddelandet ska se tjusigt ut, snarare än att verkligheten ska förändras. Tyvärr så är det att en del av dessa inte söks för att det är så omständligt för dem, ibland får man kaffepengar och de har lagt ner mycket tid för att göra en ansökan och skicka in alla bevis på vad man gjort och liknande, så får man väldigt lite betalt för det. (P1)

Det är ju också det som är problemet att man kommer med en massa sådana här satsningar hela tiden, då är det ju bättre att man satsar mer pengar på kommunerna, så får kommunerna pengarna ut i sina verksamheter. Eftersom det inte söks några pengar så har stadsbidragen varit frysta hur länge som helst. (P2).

Här kan man tydligt se hur politikerna använder sina redan befintliga referensramar för att skapa ledtrådar i nya sammanhang. Enligt Weick (1995) kan det handla om små detaljer och informella mönster, i detta fall tidigare erfarenheter kring statsbidragsansökningar, som påverkar meningsskapandet. Eftersom politikerna uttrycker att förfarandet om statsbidrag är komplicerat och tidskrävande, så kom P2 med en egen lösning på detta problem, att kommunerna istället borde få pengarna för att kunna fördela dem till sina verksamheter efter behov. Här kan man knyta an till Weicks (1995) rimlighetsprincip att meningsskapandet således inte handlar om det som är rätt eller är sant, utan politikerna utgår i sitt meningsskapande kring det som anses vara rimligt.

En av politikerna (P3) påtalade att hens förvaltning har blivit betydligt bättre på att söka statsbidrag jämfört med hur det såg ut tidigare. Hen påpekade att olika statsbidrag söks regelbundet, då det handlar om mycket som gynnar verksamheterna på olika sätt.

Ovanstående resonemang visar att politikern har förstått en ny situation genom samspel och kommunikation med andra, att söka statsbidrag ger mening för förvaltningen så ger det även

33

mening till hen själv. Den sociala egenskapen i Weicks (1995) teori belyser att meningsskapandet är en individuell process som alltid äger rum i en social samverkan.

Analys av utbildningschefers tolkning och meningsskapande av utdrag ur

statliga skrivelser

Vårt underlagsmaterial som bestod av valda utdrag ur statliga skrivelser rörande specialpedagogen var inte utbildningscheferna bekanta med, och vissa delar upplevdes som irrelevanta för de berörda förvaltningarna enligt utbildningscheferna. Trots att det redan i informationsbrevet tydligt framgick vad syftet med intervjun var, att vi nämligen ville ta del av respondenternas tolkning och meningsskapande kring utdragen och utifrån dessa komma fram till deras tankar om specialpedagogens uppdrag, visade det sig att utbildningscheferna upplevde detta som ganska komplicerat.

Vi tolkar de besluten på vårt sätt utifrån vad verksamheten, och i vårt fall barnen, vad vi tror är bäst för barnen, så det beror på vilka intentioner de nationella besluten är ute efter, det vet jag faktiskt inte utan... det beror på hur vi tolkar dem och det är inte säkert att vår tolkning är likadan som de som har gjort besluten menade. (U2)

Synen som man har på sig själv och hur vi uppfattas av andra påverkar meningsskapandeprocessen. Weick (1995) anser att individen skapar en föreställning av sig själv som reflekterar en bekräftande bild i en konkret situation man deltar i. I detta fall, enligt Weick, när utbildningscheferna skapar mening utifrån sig själva och sin egen identitet påverkas de alltid av andra individer och deras sätt att skapa mening. Weick menar att meningsskapande inte sker enskilt utan alltid när individen tar ett beslut, finns det en tanke i det undermedvetna att beslutet kommer att tolkas av andra individer. Alltså på samma sätt som utbildningscheferna skapar mening om sig själva, skapar de också mening i respektive förvaltningsorganisationer eftersom kommunikationen är det väsentliga i denna process. Von Platen (2006) skriver att organisationsidentitet är en social identitet. Hon menar att organisationsidentitet inte är något som organisationen har utan det existerar i form av medlemmarnas föreställningar.

Edman (2012) tar upp frågan om organisationsidentitet och pekar på olika uppfattningar kring ämnet utifrån andra organisationsforskare, och anser att det idag är av större politisk