OGB Sotenas

Ortnamnen i Sotenäs härad behandlar namn i det område som idag till största

delen utgörs av Sotenäs kommun. I boken förklaras och kommenteras områdets bebyggelsenamn: härads- och sockennamn, namn på byar, gårdar, torp och backstugor. En del av dem används inte alls idag utan återspeglar äldre tiders namnförråd. Boken innehåller också ett stort antal dialektord och personnamn.

Ortnamnen i Sotenäs härad ingår i serieverket Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län. Serien vänder sig till alla som har intresse av Bohuslän och dess ort-namn. Boken bygger på material som finns tillgängligt hos Institutet för språk och folkminnen vid Dialekt-, namn- och folkminnesarkivet i Göteborg (DAG).

Institutet för språk och folkminnen Dialekt-, namn- och

folkminnesarkivet i Göteborg Vallgatan 22 411 16 Göteborg www.sprakochfolkminnen.se ISSN 0284-1908 ISBN 978-91-86959-44-9

Omslagsbilden visar de branta bergväggar som givit namn åt Bratteby i Askums socken. Foto: Bengt Edqvist.

o

g

b

xiv

Ortnamnen

i sotenäs härad

1. bebyggelsenamn

•

maria löfdahl

•

NSTTUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMNNEN

DALEKT-, NAMN- OCH FOLKMNNESARKVET

 GÖTEBORG

ORTNAMNEN



GÖTEBORGS OCH BOHUS LÄN

XV

ORTNAMNEN  SOTENÄS HÄRAD

1. BEBYGGELSENAMN

AV

MARIA LÖFDAHL

TRYCKT MED ANSLAG FRÅN HERMAN ZETTERBERGS STFTELSE

© 2018 Författaren och nstitutet för språk och folkminnen Dialekt-, namn- och folkminnesarkivet i Göteborg

Vallgatan 22, 411 16 Göteborg www.sprakochfolkminnen.se dag@sprakochfolkminnen.se

Sättning: Trycktjänst Stibo Complete A/S

SSN 0284-1908 SBN 978-91-86959-44-9

Förord

D

Boken bygger på ett material insamlat vid Dialekt-, namn- och folkminnesarkivet i Göteborg (DAG). Om inte Sotenäsborna delat med sig av sin kunskap om namnen och livet i Sotenäs, både i äldre och i modern tid, hade dessa samlingar och inte heller denna bok funnits.

Manuskriptet har i sin helhet lästs av professor emeritus Svante Strandberg. Svante har lagt ner ett mycket stort arbete och tillfört åtskilliga förbättringar. Genom sin stora kunskap och sitt stora engagemang har han betytt mycket för slutprodukten. Docent Birgit Falck-Kjällquist har också granskat manuskriptet. Med sin skarpa läsning och sin kunskap både om det bohuslänska namnförrådet och andra bohuslänska förhål-landen har hon betytt mycket för arbetets genomförande. Docent Mats Wahlberg har läst delar av manus och kommit med kloka synpunkter. Fil.lic. Catarina Röjder har hjälpt mig med redovisning av beläggen, samt läst manuskriptet i korrektur. Genom sin kunskap om OGB har hennes arbetsinsats varit mycket värdefull. Professor Tom Schmidt har varit till mycket stor hjälp genom att generöst dela med sig av sina stora kunskaper om namn i Bohuslän och angränsande områden på andra sidan norska gränsen. Projektassistent fil.mag. Bengt Edqvist har tagit de flesta av bokens foton, fungerat som bildredaktör och utformat bokens omslag. Han har även utarbetat bo-kens ortnamnsregister. DAGs arkivchef fil.dr. Annika Nordström har under arbetets gång stöttat arbetet på alla sätt, bl.a. genom att söka medel till tryckning. Jag vill också tacka all övrig personal på DAG som hjälpt mig på alla möjliga sätt!

Tryckning har bekostats genom medel från Herman Zetterbergs stiftelse. Göteborg i maj 2018

Innehållsförteckning

Källor, litteratur och förkortningar . . . V

Förkortningslista . . . XV

Kort förklaring av de vanligast förekommande tecknen i landsmålsalfabetet XV

nledning . . . XX Askums socken . . . 1 Bärfendals socken . . . 63 Tossene socken . . . 88 Bildbilaga . . . 151 Register 1. Ortnamnsregister . . . 157 2. Förnamnsregister . . . 162 3. Binamnsregister . . . 162

4. Register över soldat- och båtsmansnamn . . . 162

5. Ordregister . . . 163

Author: Löfdahl, Maria

Title: Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län. 14. Ortnamnen i Sotenäs härad. 1. Bebyggelsenamn. The Place-Names of the County of Gothenburg and Bohus. 14. The Place-Names of the Hundred of Sotenäs. 1. Settlement Names.

Language: Swedish Göteborg 2018 XXXV + 164 pages Monograph SSN 0284-1908 SBN 978-91-86959-44-9 Abstract

This work presents a linguistic interpretation of the place-names of the Hundred of Sotenäs in the former County of Gothenburg and Bohus in western Sweden. Different categories of place-names are examined, such as names of old administrative parts of the area and names of farms and villages. A large number of names of smallholdings is also accounted for. Dialect pronunciations and earlier name forms found in various sources are presented to the reader. Some of the names designate localities that cannot be identified today but were once part of an ancient name-landscape. A large number of dialect words are also listed in this work.

nstitute for Language and Folklore

Department of Dialectology, Onomastics and Folklore Research in Gothenburg Vallgatan 22

SE-411 16 Göteborg www.sprakochfolkminnen.se dag@sprakochfolkminnen.se

Arkiv, bibliotek och samlingar

DAG = Dialekt-, namn- och folkminnesarkivet i Göteborg, nstitutet för språk och folkminnen. DAGs = Dialekt-, ortnamns- och

folkminnessam-lingar, DAG.

DKB = Det Kongel. Bibliotek, København. DRA = [Danska] Rigsarkivet, København. GLA = Landsarkivet i Göteborg. KrA = Krigsarkivet, Stockholm.

LSA = Lantmäteristyrelsen, Renovationsarkivet, RA.

NAU = Namnarkivet i Uppsala, nstitutet för språk och folkminnen.

OAU = Ortnamnsarkivet i Uppsala, samlingar, n-stitutet för språk och folkminnen.

OGBReg = Register till Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län, DAG. Tillgängligt på: http:// onomastics.org/php/ogb2.html

RA = Riksarkivet, Stockholm.

RAÄ = Riksantikvarieämbetet, se under Länkar nedan.

SGU = Sveriges geologiska undersökning.

Otryckt material

A  28 = (Østfold m. 28.) Land og søe Carte over Smaalehnene og Wiig Siden fra Mos til Qvistrumbron, ca 1: 20 000. nkommet fra Generalmajor Stuart Sterbboe 1750. Odat. Sta-tens Kartverk, Hønefoss.

Db = Dombok, domböcker, GLA.

Extraskattemtl = 1610 års extraskattemantalslängd. Rigsarkivet. København.

F = Fourinngs Hester. Handskrift, DRA. Fr = Fastighetsregistret 1986–. Hos Lantmäteriet. Grl 1273 = Gränslista mellan Norge och Sverige

enl. Cod. AM 60, 4:o, bl. 103 v., Universitets-biblioteket, Köpenhamn.

Hfl = Husförhörslängd(er), GLA.

HL = Hestegangs Korn, Ledings Kornn, Pendinge, Meel och Smør. Handskrift, DRA.

jb = jordebok, -böcker. Kronans jordeböcker för Bohuslän: 1544, 1573, 1581, 1586 or, DRA, 1659–1881, GLA. Jr = jordregistret 1909–. Lantmäterimyndigheten i Göteborg. jrp = jordrannsakningsprotokoll (jrp 1665 ingår i del 2 av jb 1665, RA). Kb = Kyrkbok, GLA.

KrL = Kronne Landskyltt. Handskrift, DRA. Lr = Länsräkenskaper för Bohuslän 1601–1602,

1603–1604. Handskrift, DRA.

LrAP = Länsräkenskaper för Bohuslän, register över Arbetspenningar 1601–1602. Handskrift, DRA.

Ml = Mantalslängd(er), GLA.

Nilén, Nils 1880, 1884: Uppteckningar i DAG, acc. 875:4.

Sillsalterier = Förtekning på alla de uti Norrwikans fögderie warande trankokerier, och Förtekning på nedannämnde sill salterier uti Norrwikans fögderie för år 1787. Signum E Vl: 9. Göte-borgs och Bohus läns landskansli. GLA. SP = Skatte Pendinge, Skatte Fee og Ledings

Pen-dinge. Handskrift, DRA. taxl = taxeringslängd.

1658 K = Special landhkart oc geographisk af-rittning öfwer Bahuus lähn […] Delinierat och afmätt anno 1673 af Kietell Classon Felterus. LSA F2n:228 N 9.

1673 K = Special landhkart oc geographisk af-rittning öfwe Bahuus lähn […] Delinierat och afmätt anno 1673 af Kietell Classon Felterus. LSA F2n:228 N 9.

Länkar

Kulturmiljöer = Kulturmiljöer i Sotenäs kommun. Kulturhistoriskt underlag för översiktsplan 2010. Bohusläns museum. Rapport 2009:48. Tillgängligt på: http://www.sotenas.se/download/ 18.342b798515b7e79110da6ede/1492693764 378/Kulturmilj%C3%B6underlag. Hämtat: 2017-11-10.

Namn och namnforskning = Namn och namnforsk-ning. Ett levande läromedel om ortnamn, per-sonnamn och andra namn. Tillgängligt på: http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:60 6610/FULLTEXT01.pdf. Hämtat: 2016-09-28. Skatteverket.se = http://www.skatteverket.se/pri- vat/folkbokforing/attvarafolkbokford/folkbok- foringenshistoria/sverigesforsamlingargenom-tiderna/forsamlingar.4.18e1b10334ebe8bc800 02416.html. Hämtat: 2016-09-27. Tryckt material

AARGA = Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi. [Tidigare: Skrifter utg. av Kungl. Gustav Adolfs akademien, se SKGAA nedan.] 1958–. Uppsala.

Aasen = Aasen, var: Norsk Ordbog med dansk forklaring. 4. uforandrede udg. 1918. Kristia-nia.

Abrahamson, Erik, 1936: Västsvenska ordstudier. Uppsala. (Nordiska texter och undersökningar 8.) Agertz, Jan, 2006: Germanic *hulta as a topony-mic element. : Proceedings of the 21st

nterna-tional Congress of Onomastic Sciences. Upp-sala 19–24 August 2002. 2. Ed.: Eva Brylla & Mats Wahlberg in collaboration with Lars-Erik Edlund. Uppsala. S. 5–11.

Ágrip = Ágrip af Nóregskonunga so˛gum. Ed.: Bjarni Einarsson. 1984. Reykjavík. (Íslenzk fornrit 29.)

Akershusreg. = Akershusregistret af 1622. Udg. af Den norske historiske Kildeskriftkommission ved G. Tank. 1916. Kristiania.

Akt. = Aktstykker til de norske Stændemøders His-torie 1548–1661. 1910–29. Kristiania. Alfvegren, Lars, 1958: r-genitiv och

are-komposi-tion. Formhistorisk undersökning på grundval av svenska dialekter och ortnamn. Uppsala. (SKGAA 32. Studier till en svensk ortnamns-atlas 10.)

Andersson, Thorsten, 1965: Svenska häradsnamn. Uppsala–Köpenhamn. (Nomina Germanica 14.)

— 1968: Tuna-problem. : NoB 56. S. 88–124. — 2005: Siedlungsnamen 3. : Reallexikon der

germanischen Altertumskunde. 2. Aufl. 28. Berlin–New York. S. 353–364.

— 2011: Etymologins ställning inom namnforsk-ningen – en överblick. : Etymologiens plass i navneforskningen. Rapport fra NORNAs 39. symposium i Halden 11.–13. mai 2010. Red.: Ole-Jørgen Johannesen & Tom Schmidt. Upp-sala. (NORNA-rapporter 87.) S. 7–29.

— 2012: Gamla strand- och önamn i Bråviksbyg-den. Uppsala. (AARGA 120.)

— 2015: Nordiska bebyggelsenamn ur språklig synvinkel. : NoB 103. S. 9–34.

Arkeologisk undersökning vid hällristningarna RAÄ 446:2–3 och 63:1–2, Tossene sn, Bohus-län, 2009. Arkeologisk rapport. Red.: Lina Håkansdotter & al. 2010. Göteborg.

Atlestam, Per-Olof, 1942: Bohusläns ljunghedar. En geografisk studie. Göteborg. (Meddelande från Göteborgs högskolas geografiska institu-tion 30.)

Beito, Olav T., 1949: Norske sæternamn. Oslo. (n-stituttet for sammenlignende kulturforskning. Ser. B. 45.)

Benson, Sven, 1972: Namngivning och namntypo-logi. : SOÅ. S. 34–40.

Bergfors, Erik Olof, 1992: Sockennamnet

Lek-sand. : NoB 80. S. 91–106.

Bidr. = Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia. 1–8. 1874–1913. Stockholm.

Bjorvand & Lindeman = Bjorvand, Harald & Lindeman, Fredrik Otto, 2007: Våre arveord. Etymologisk ordbok. Revidert og utvidet utg. Oslo. (nstituttet for sammenlignende kultur-forskning. Ser. B. Skrifter 105.)

Björseth, Bertil, 1946: Dialekt och riksspråk i en bohuslänsk socken. Göteborg.

— 1952: Ordet stall i bohuslänska ortnamn. : MASO 8. Göteborg. S. 59–74.

Blöndal = Blöndal, Sigfús: Íslensk-dönsk orðabók. slandsk-dansk ordbog. 1920–24. Reykjavík. Bohusläns historia. Under redaktion av Erik

Lönn-roth. 1963. Stockholm–Göteborg–Uppsala. Brattö, Olof, 1992: Personnamn i Bohuslän 1.

1300–1700. Göteborg.

— 1993: Personnamn i Bohuslän 2. Skilda namn. Göteborg.

Brevner, Erik, 1942: Sydöstra Närkes sjönamn. Sjönamnen i Askers, Sköllersta och Kumla härader. Uppsala. (SKGAA 9.)

Brink, Stefan, 1991: akttagelser rörande namnen på -hem i Sverige. : Heidersskrift til Nils Hallan på 65-årsdagen 13. desember 1991. Red.: Gulbrand Alhaug & al. Oslo. S. 66–80. Brylla, Eva, 1987: Singular ortnamnsböjning i

fornsvenskan. Starkt böjda namn med utgångs-punkt från sörmländskt material. Uppsala. (SOAU. Ser. B. Meddelanden 6.).

Busetnadsnamn på -staðir. Rapport frå NORNAs 33. symposium på Utstein kloster 7.–9. mai 2004. Red.: nge Særheim & al. 2006. Uppsala. (NORNA-rapporter 81.)

BØ = Bustadnavn i Østfold. 1–. 1994–. Oslo. Codex Frisianus (Arna-Magn an Ms. 45. Fol.) En

Samling af norske Konge-sagaer. Udg. efter offentlig foranstaltning ved C. R. Unger. 1871. Christiania.

D. Bjelkes jb = Fru Dorothea Bjelkes jordebok år 1660. : Bidr. 1.

Dam, Peder, 2015: Bebyggelser og stednavne- typer. København.

Danske stednavne = Jørgensen, Bent, 2008: Dans-ke stednavne. 3. udg. København. (Gyldendals Røde Ordbøger.)

DGP = Danmarks gamle Personnavne. Udg.: Gun-nar Knudsen, Marius Kristensen & Rikard Hornby. 1. Fornavne. 1936–48. 2. Tilnavne. 1949–64. København.

DN = Diplomatarium Norvegicum. 1–. 1847–. Kristiania, [numera:] Bergen.

Drougge, Gunnar, 1980: Ortnamn i Berfendal. : Fem socknar i Munkedal. Berfendal, Foss, Håby, Svarteborg, Valbo-Ryr. 1. Munkedal. S. 67–72.

DSt = Danmarks stednavne. 1–. 1922–. Køben-havn.

DSÅ = Kousgård Sørensen, John, 1968–96: Dans-ke sø- og ånavne 1–8. København. (NfN 6, 12, 15, 21, 24, 28, 29, 35.)

Edlund, Lars-Erik, 2010: Om valv i nordiska ort-namn. : NoB 98. S. 21–37.

Eggert, Birgit, 2006: Danske stednavne på -holt. København.

Eirspennill = Eirspennill, cod. AM 47 fol. Nóregs konunga so˛gur. Magnus góði. Hákon gamli. Udg. af Den norske historiske Kildeskrifts-kommission ved F. Jónsson. 1916. Kristiania. Ejder, Bertil, 1979: Ryd och rud. Lund. (Skrifter

utg. genom Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund 2.)

EK 1935–40 = Ekonomiska kartan över Göteborgs och Bohus län. 1935–40. Stockholm.

EK 1974–79 = Ekonomiska kartan över Göteborgs och Bohus län. 1974–79. Gävle.

EK(B) = Ekonomiska kartan över Göteborgs och Bohus län 1935–40 samt EKB.

EKB = Beskrivning till Rikets allmänna kartverks ekonomiska karta över Göteborgs och Bohus län. Sotenäs och Stångenäs härader jämte Lysekils stad. 1940. Stockholm.

Elmevik, Lennart, 1965: Blixbol, Blidsberg och Blista(d). : NoB 53. S. 33–66.

— 1967: Nordiska ord på äldre ka¯k- och ka¯(k)s-. En etymologisk och ljudhistorisk undersök-ning. Uppsala. (Skrifter utg. av nstitutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet 15.)

— 1974: Ko˛gurr och Kägra. : Nordiska namn. Festskrift till Lennart Moberg 13 december 1974. Red.: Thorsten Andersson & Harry Ståhl. Uppsala. S. 187–198. (Även tryckt i NoB 63, 1975.)

— 1994: Ortnamnselementet fornnordiskt -staðir – innebörd och ursprung. : Vikingetidens sted- og personnavne. Rapport fra NORNAs 22. symposium i København 14.–16. Januar 1993. Red.: Gillian Fellows-Jensen & Bente Holm-berg. Uppsala. (NORNA-rapporter 54.) S. 13– 125.

— 1997: Dialekterna och språkhistorien. Till frå-gan om den gamla au-diftongens utveckling i nordiska språk. : Nordiska dialektstudier. Föredrag vid femte nordiska dialektologkonfe-rensen. Sigtuna 17–21 augusti 1994. Utg.: Maj Reinhammar. Uppsala. (Skrifter utg. av Språk- och folkminnesinstitutet genom Dialekten-heten i Uppsala [f.d. Dialekt- och folkminnes-arkivet]. Ser. A. 27.) S. 93–101.

— 2000: Till diskussionen om den urgerm. au-dif-tongens utveckling på nordiskt område, särskilt i förbindelsen auh. : Studier i svensk språkhis-toria 5. Förhandlingar vid Femte samman-komsten för svenska språkets historia i Umeå 20–22 november 1997. Utg.: Lars-Erik Edlund. Umeå. (Nordsvenska 11.) S. 163–174. — 2004: Höra och Fridene. Till tolkningen av ett

par svenska vin-namn och något om grundbe-tydelsen hos namnelementet. : Namn. Hyll-ningsskrift till Eva Brylla den 1 mars 2004. Red.: Svante Strandberg & al. Uppsala. (Namn och samhälle 15.) S. 27–34.

— 2014: Vad betyder ortnamnselementet -stad? Ett inlägg i en lång debatt. : NoB 102. S. 41–49. En diskussion om sta-namnen. Förhandlingar vid symposium i Lund 1963. Utg.: Gösta Holm. 1967. Lund. (Lundastudier i nordisk språk-vetenskap. Ser. A. 18.)

Eriksson, Manne, 1936: Ortnamnet Ål. : NoB 24. S. 139–150.

Ernby, Birgitta, 1997: Tonaccenten i bohuslänska dialekter. : Nordiska dialektstudier. Föredrag vid femte nordiska dialektologkonferensen. Sigtuna 17–21 augusti 1994. Utg.: Maj Rein-hammar. Uppsala. (Skrifter utg. av Språk- och folkminnesinstitutet genom Dialektenheten i Uppsala [f.d. Dialekt- och folkminnesarkivet]. Ser. A. 27.) S. 103–10.

Ernby, Eibert, 2006: Margareta Hvitfeldts dona-tion. Vision och verklighet. Uddevalla. Fagrskinna. Kortfattet norsk konge-saga. Fra

trettende aarhundrade. Udg. [...] af P. A. Munch & C. R. Unger. 1847. Christiania.

Falck-Kjällquist, Birgit, 1973: Studier över ägo-namn i sydvästra Värmland. Lund. (Lundastu-dier i nordisk språkvetenskap. Ser. A. 25.) — 1975: Hjälen. : OUÅ. S. 41–44.

— 1997: Kopparn och Valfjällarn. Exempel på individualiserande personifierande namnbild-ningar på -ar(e)n i Vänern och vid Bohusläns kust. : Ord och några visor tillägnade Kurt Zil-liacus 21.7. 1997. Red.: Marianne Blomquist & al. Helsingfors. (Meddelanden från nstitu-tionen för nordiska språk och nordisk litteratur vid Helsingfors universitet. B:18.) S. 57–60. Flateyjarbók. En samling af norske Kongesagaer

[…] Udg.: C. R. Unger. 1860–68. Christiania. Folkmålsstudier. Meddelanden från Föreningen

för nordisk filologi i Helsingfors. 1–. 1933–. Helsingfors.

Fornvännen. [Numera:] Tidskrift för svensk anti-kvarisk forskning. 1–. 1906–.

Framme, Gösta, 1985: Ödegårdar i Vätte härad. Göteborg. (Skrifter utg. av Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg 1.) — 1999: Jordrannsakning och skattläggning i

Bo-huslän 1662–1666. Göteborg. (Skrifter utg. av Språk- och folkminnesinstitutet. Dialekt-, ort-namns- och folkminnesarkivet i Göteborg 4.) Franzén, Gösta, 1937: Vikbolandets by- och

gård-namn 1. Uppsala. (Nomina Germanica 1.) Fredriksson, ngwar, 1961: Svenska

personnamns-studier. Uppsala. (Acta Universitatis Upsalien-sis. Studia philologiae Scandinavicae Upsali-ensia 2.)

Fredsjö, Åke, 1953: Studier i Västsveriges äldre stenålder. Göteborg. (Skrifter utg. av Arkeolo-giska museet i Göteborg 1.)

Fridell, Staffan, 1992: Ortnamn på -ryd i Småland. Uppsala. (AARGA 60. Studier till en svensk ortnamnsatlas 15.)

— 1996: Ky ’snår’. Ett västerbergslagsord. : Mål i sikte. Studier i dialektologi tillägnade Lennart Elmevik. Red.: Maj Reinhammar & al. Upp-sala. S. 113–122.

Fries, Carl, 1966: Mot väster- och österhav. Stock-holm.

Fries, Magnus, 1958: Skogslandskapet på Sotenäs och Stångenäs. Uppsala. (Geographica. Skrif-ter från Uppsala universitets geografiska insti-tution 35.)

Fries, Sigurd, 1957: Studier över nordiska träd-namn. Uppsala. (SKGAA 29. Studier till en svensk dialektgeografisk atlas 3.)

— 1961: Brudarebacken och Rottneros. : NoB 49. S. 102–115.

Fritzner = Fritzner, Johan: Ordbog over det gamle norske Sprog 1–3. 2. utg. 1883–96. Kristiania. 4. Rettelser og tillegg ved Finn Hødnebø. 1972. Oslo–Bergen–Tromsø.

GBFT = Göteborgs och Bohusläns fornminnesför-enings tidskrift. 1–7. 1914–57.

Glostrup = Biskop Nils Glostrups Visitatser i Oslo och Hamar stifter 1617–1637. Udg.: L. Daae & H. J. Huitfeldt-Kaas. 1895. Christiania. GVSH = Göteborgs Kungl. Vetenskaps- och

Vit-terhets-Samhälles handlingar. Ser. A. Huma-nistiska skrifter. 1–33. 1929–66. Göteborg. Götlind, Johan, 1940–41: Västergötlands folkmål

1. Vokalerna. A. Text. Uppsala. (SKGAA 6.) Hahn, Jonas, 1748: Den namnkunnige

ålder-styr-manens och capitainens [...] Johan Månssons uplifwade aska, eller Des förnyade sjö-märkes-bok [...] Jämte tilökning ofwer farwatnen uti Kattegatt och Skagerrack [...] frambragt [...] af Jonas Hahn [...]. Stockholm.

Hald, Kristian, 1942: De danske stednavne paa -um. København. (Universitets-Jubilæets dans-ke Samfund 333.)

— 1965: Vore Stednavne. 2. reviderede og forøge-de Udg. København.

— 1971: De danske Ønavne. : NoB 59. S. 71–84. Hallberg, Göran, 1976: Kring några skånska

namn-miljöer – indelningsverk, herrgårdskultur och uppkallelse efter utomskånska förebilder. : SOÅ 1976. S. 43–91.

Harsson, Margit, 2010: Leksikon over norske rud-namn frå mellomalderen. Oslo.

Hedblom, Folke, 1945: De svenska ortnamnen på säter. En namngeografisk undersökning. Upp-sala. (SKGAA 13. Studier till en svensk ort-namnsatlas 2.)

Hellberg, Lars, 1950: nbyggarnamn på -karlar i svenska ortnamn 1. Uppsala. (SKGAA 21:1. Studier till en svensk ortnamnsatlas 6.) — 1954: Studier i de nordiska torp-namnens

kro-nologi. : NoB 42. S. 106–186.

— 1958: De gotländska ortnamnen på -städe och

städar. : NoB 46. S. 1–114.

— 1960: Plural form i äldre nordiskt ortnamns-skick. Uppsala. (Uppsala universitets årsskrift 1960:1.)

— 1967: Kumlabygdens ortnamn och äldre be-byggelse. Kumla. (Kumlabygden. Forntid – nutid – framtid 3.)

— 2011: Faxan – ett ortnamn med hästminne. : Uppländska namnstudier. Valda namnspalter ur

Upsala Nya Tidning 1982–2002. Red.: Katha-rina Leibring & al. Uppsala. S. 139–140. Hellquist = Hellquist, Elof, 1948: Svensk

etymolo-gisk ordbok. 3 uppl. Lund.

— 1903–06: Studier öfver de svenska sjönamnen, deras härledning ock historia [1–6]. Stock-holm. (SvLm 20:1–6.)

— 1912: Fornsvenska tillnamn. : Xenia Lidenia-na. Festskrift tillägnad professor Evald Lidén på hans femtioårsdag den 3 oktober 1912. Stockholm. S. 84–115.

Hesselman, Bengt, 1918: Stockholmska. : Nord-isk familjebok. 2 uppl. 27. Stockholm. Sp. 30– 34.

— 1930: Långheden och Hälsingskogen. Namn-studier kring en gammal färdväg. : NoB 18. S. 1–53.

— 1939: Ett svenskt dialektord i västnordisk be-lysning. : MASO 2. Göteborg. S. 1–15. — 1945: Omljud och brytning i de nordiska

språ-ken. Förstudier till en nordisk språkhistoria. Stockholm–Köpenhamn. (Nordiska texter och undersökningar 15.)

— 1948: Huvudlinjer i nordisk språkhistoria 1. Uppsala–Stockholm–Oslo–København. (NK 3.) HGSL = Historiskt-geografiskt och statistiskt lexi-kon öfver Sverige 1–7. Samt supplement och register. 1859–70. Stockholm.

Holm, Gösta, 1990: Plurala namn. : Arkiv för nordisk filologi 105. S. 181–188.

— 1993: De germanska sta-namnens uppkomst och de nordiska sta-namnens pluralitet. Förslag till problemens lösning. : NoB 81. S. 31–46. Holmberg = Holmberg, Axel Emanuel, 1867:

Bo-husläns historia och beskrifning 1–3. 2 uppl. Örebro. (Nytryck i faksimil 1979.)

Holmberg, Bengt, 1946: Tomt och toft som appel-lativ och ortnamnselement. Uppsala. (SKGAA 17. Studier till en svensk ortnamnsatlas 4.) Holmberg, Karl Axel, 1969: De svenska tuna-

namnen. Uppsala. (SKGAA 45. Studier till en svensk ortnamnsatlas 12.)

Hovda, Per, 1945: Fossenamn. : MM. S. 97–115. — 1966: Norske elvenamn. Eit tillegg til O. Rygh

«Norske Elvenavne». Oslo–Bergen. (Skrifter frå Norsk stadnamnarkiv 3.)

ndrebø, Gustav, 1929: Stadnamn fraa Oslofjor-den. Oslo. (Skrifter utg. av Det norske Viden-skaps-Akademi i Oslo 2. Hist.-filos. klasse 1928:5.)

Jacobsen & Matras = Jacobsen, M. A. & Matras, C., 1927–28: Føroysk-donsk Orðabók. Tórs-havn.

Jansson, Valter, 1935: Uppkomsten av ortnamn på -(v)ini. : NoB 23. S. 14–129.

— 1940: Gräfte. : NoB 28. S. 66–93.

— 1951: Nordiska vin-namn. En ortnamnstyp och dess historia. Uppsala–København. (SKGAA 24. Studier till en svensk ortnamnsatlas 8.) Janzén, Assar, 1932–1933: Några bohuslänska

vat-tendragsnamn. : GBFT 4. S. 224–242. — 1933: Vokalassimilationer och yngre u-omljud

i bohuslänska dialekter. Göteborg. (GVSH. Följd 5. Ser. A. 3:5.)

— 1935: Bohuslänska vattendragsnamn. : NoB 23. S. 1–41.

— 1936: Studier över substantivet i bohuslänskan. Göteborg. (GVSH. Följd 5. Ser. A. 5:3.) — 1940: Ortnamn på Dal. : NoB 28. S. 123–174. — 1954: Några ortnamn i Älvsborgs län. : NoB

42. S. 1–57.

— 1969: Ortnamn och bebyggelsehistoria. : NoB 57. S. 39–57.

— 1970: Grössbacke, Grössby i Bohuslän och Jordanes’ greotingi. : NoB 58. S. 5–19. JN = Biskop Jens Nilssøns Visitatsbøger og

reise-optegnelser 1574–97. Udg. efter offentlig for-anstaltning ved Dr. Yngvar Nielsen. 1885. Kristiania.

Johnsen, Oscar Alb., 1905: Bohuslens Eiendoms-forhold indtil omkring Freden i Roskilde. En historisk-topografisk-statistisk Studie. Kristia-nia.

Jonsson, Hans, 1966. Nordiska ord för vattensam-ling. Lund. (Lundastudier i nordisk språkve-tenskap. Ser. 16.)

Kalén, Johan, 1933: Bohuslänska gränsmärken. Göteborg.

Kallstenius, Gottfrid, 1940: Några värmländska naturnamn. : NoB 28. S. 20–29.

Karlsson, Hugo, 1970: Studier över båtnamn, sär-skilt namn på backebåtar och bankskutor från 1700-talets Bohuslän. Göteborg. (MASO 12.) — 1991: Känn Sjuhäradsbygden 6. Ortnamn.

Bor-ås.

— 1999: Till frågan om betydelsen av ordet hult/

holt i bl.a. västsvenska ortnamn. : Från data-skärm och forskarpärm. Språkliga studier till-ägnade Birgitta Ernby i juni 1999. Göteborg. (MSS 25.) S. 105–117.

Karsten, Torsen Evert, 1921: Svensk bygd i Öster-botten, nu och fordom. En namnundersökning. 1. Naturnamn. Helsingfors. (Skrifter utg. av Svenska litteratursällskapet i Finland 155.) KL = Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid

från vikingatid till reformationstid. 1–22. 1956–78. Malmö.

Kvillerud, Reinert, 1999: Bohuslänska. Språkprov med kommentar. Göteborg. (Skrifter utg. av Språk- och folkminnesinstitutet. Dialekt-, ort-namns- och folkminnesarkivet i Göteborg 5.) Lidén, Evald, 1916: Västgötanamn. : NoB 4.

S. 87–126.

— 1931: Spridda namnstudier. : NoB 19. S. 85– 112.

— 1939: Ordstudier. Göteborg. (MASO 1.) Lind, E., H. 1905–15: Norsk-isländska dopnamn

ock fingerade namn från medeltiden samlade ock utg. med förklaringar. Uppsala–Leipzig. — 1914: Småbidrag till namnförklaringar. : NoB

2. S. 173–178.

— 1920–21: Norsk-isländska personbinamn från medeltiden samlade ock utg. med förklaringar. Uppsala.

— 1931: Norsk-isländska dopnamn ock fingerade namn från medeltiden. Supplementband utg. av Det Norske Videnskaps-Akademi i Oslo. Oslo–Uppsala–København.

Lindberg, Karl Hilmer, 1906: Skeemålets ljudlära. Göteborg. (Bidr. 8.)

Linde, Gunnar, 1946: Namnen på -sta och -inge. En jämförelse mellan två vanliga uppländska ortnamnstyper. : NoB 34. S. 99–127. — 1951: Studier över de svenska sta-namnen.

Uppsala. (SKGAA 26. Studier till en svensk ortnamnsatlas 9.)

Lindquist, var, 1927: Fornisl. dyngia och sam-höriga ord. : NoB 15. S. 97–132.

Lindroth, Hjalmar, 1914: En omdebatterad önamnsgrupp. : Fornvännen 9. S. 125–202. — 1918: Bohusläns härads- och sockennamn.

Göteborg. (SOD 1.) S. 1–45.

— 1920: Gränserna och skiljaktigheterna mellan sydbohuslänska och nordbohuslänska. : SOD 2. Göteborg. S. 1–45.

— 1922: Kust- och skärgårdsnamnen i Göteborgs och Bohus län 1. Sjökortet Tjörn. Göteborg. (SOD 3.)

— 1931: Våra ortnamn och vad de lära oss. 2 uppl. Stockholm. (Natur och kultur 25.)

— 1945: Bohuslänska ortnamn och bohuslänsk bebyggelsehistoria. : GBFT. S. 1–116. Ljunggren, Karl Gustav, 1955: Amager och andra

namn på Am-. : NoB 43. S. 80–95.

Lundahl, var, 1927: Falbygdens by- och gård-namn. Göteborg. (Göteborgs högskolas års-skrift 33. 1927:2.)

— 1936: Några flexionsväxlingar. : Bidrag till nordisk filologi tillägnade Emil Olson den 9 juni 1936. Lund. S. 63–71.

— 1937: Om förhållandet mellan ortnamn och inbyggarnamn i de forngermanska språken,

företrädesvis de fornnordiska. : NoB 25. S. 17–87.

— 1946: Ortnamn av typen Gökhem. : NoB 34. S. 1–14.

Lundgren-Brate = Lundgren, M., Brate, E. & Lind, E. H., 1892–1934: Svenska personnamn från medeltiden. Uppsala. (SvLm 10: 6–7.) Lyttkens = Lyttkens, Aug.: Svenska växtnamn 1.

1904–1906, 2. 1908–1911, 3. 1912–1915. Stockholm.

Löfdahl, Maria, 2004: Serien Ortnamnen i Göte-borgs och Bohus län som organisation, forskar-skola och modell. : NoB 92. S. 81–103. — Under utg.: Rosenlund och Solliden. Några

tankar kring namn på yngre bebyggelser i Sote-näs härad. : Blandade namnstudier 2. Red.: Svante Strandberg. Uppsala. (Namn och sam-hälle 31.)

Lönnroth, Erik, 1963: Bohusläns historia. Utarbe-tad på uppdrag av Göteborgs och Bohus läns landsting, under redaktion av Erik Lönnroth. Stockholm–Göteborg–Uppsala.

MASO = Meijerbergs arkiv för svensk ordforsk-ning. 1–. 1937–. Göteborg.

Magnússon, Ásgeir Blöndal, 1989: Íslensk orðsifja-bók. Reykjavík.

Mattisson, Ann-Christin, 1986: Medeltida nordis-ka borg- och sätesgårdsnamn på -holm. Upp-sala. (Acta Universitatis Upsaliensis. Nomina Germanica 17.)

— 1991: Färsgärd, Ärtgärd och Nordangärd. : Ortnamnssällskapet i Uppsala. Namnspalten i UNT 9. Uppsala. S. 18.

MHjb = Margareta Hvitfeldts jordebok 1660. : Bidr. 2. Stockholm. S. 73–88.

MSS = Meddelanden från nstitutionen för svenska språket vid Göteborgs universitet. 1–. 1994–. Göteborg.

MM = Maal og minne. 1909–.

Moberg, Lennart, 1944: Om de nordiska nasalas-similationerna mp > pp, nt > tt, nk > kk med särskild hänsyn till svenskan. Uppsala. (Under-sökningar till en atlas över svensk folkkultur. Språkliga serien 1.)

— 1951: Långtora. : NoB 39. S. 22–31.

— 1953: Den östnordiska diftongförenklingen. Några synpunkter. : Nysvenska studier 33. S. 87–129.

— 1990: Fasma. : Allan Rostvik den 22 mars 1990. En hyllningsskrift. Red.: Eva Brylla & al. Uppsala. S. 89–96.

— 1999: Alsike – Als-e¯ke eller Al-se¯ke? : OUÅ. S. 36–42.

20. S. 138–146. (Även publicerad i Germanska namnstudier tillägnade Evald Lidén. 1932. Uppsala.)

— 1933: Småländska skärgårdsnamn. En studie över holmnamnen i Mönsterås. Uppsala. (SKGAA 1.)

Molander, Arvid, 1924: Från det bohuslänska sill-fiskets historia. : GBFT. S. 1–32.

NG = Rygh, O., 1897–1936: Norske Gaardnavne. Oplysninger samlede til Brug ved Matrikelens Revision efter offentlig Foranstaltning udg. med tilføiede Forklaringer. 1–19. Kristiania (Oslo).

NHD = Norske Herredags-Dombøger 1578–. Udg. for Det norske historiske Kildeskriftfond. Række 1:1–6, 2:1–8, 3:1–9, 4:1–3. Tillegg til 1–. 1893–. Christiania (Oslo).

NfN = Navnestudier udg. af nstitut for Navne-forskning (1–3: Navnestudier udg. af Sted-navneudvalget). 1–. 1958–. København. Nilén = Nilén, Nils Fr., 1879: Ordbok öfver

allmo-gemålet i Sörbygden. Stockholm. (Bidr. 1, Bi-hang).

Nilsson, Leif, 2011: Liffland och Paris. Utländska namn i Uppland. : Uppländska namnstudier. Valda namnspalter ur Upsala Nya Tidning 1982–2002. Red.: Katharina Leibring & al. Uppsala. S. 59–60.

NK = Nordisk kultur. 1–30. 1931–56. Stockholm– Oslo–København.

NK 5 = Stedsnavn. Udg.: Magnus Olsen. 1939. Stockholm–Oslo–København. (NK 5.) NK 7 = Personnavne. Udg.: Assar Janzén. 1947.

Stockholm–Oslo–København. (NK 7.) NKJ = Norske kyrkjelege jordebøker etter

refor-masjonen. Utg. for Kjeldeskriftfondet. 1–. 1929–. Oslo.

NO = Norsk ordbok. Ordbok over det norske folkemålet og det nynorske skriftmålet. 1–12. 1966–2016. Oslo.

NoB = Namn och bygd. Tidskrift för nordisk ort-namnsforskning. 1–. 1913–.

Nomina Germanica. Arkiv för germansk namn-forskning. 1–. 1937–. Uppsala.

Nordiska namn. Festskrift till Lennart Moberg 13 december 1974. Red.: Thorsten Andersson & Harry Ståhl. Uppsala.

Nordiske torp-navne. Rapport fra NORNAs 31. symposium i Jaruplund 25.–28.4. 2002. Red.: Peder Gammeltoft & Bent Jørgensen. 2003. Uppsala. (NORNA-rapporter 76.)

Noreen, Adolf, 1923: Altisländische und alt-norwegische grammatik (laut- und

flexions-lehre) unter berücksichtigung des urnordischen. Vierte vollständig umgearbeitete aufl. Halle. (Sammlung kurzer grammatiken germanischer dialekte 4. Altnordische grammatik 1.) Norrøn ordbok = Heggstad, Leiv, Hødnebø, Finn

& Simensen, Erik, 2008: Norrøn ordbok. 5. utg. av Gamalnorsk ordbok ved Hægstad og Torp. Oslo.

NPL = Kruken, Kristoffer & Stemshaug, Ola, 2013: Norsk personnamnleksikon. 3. utg. Oslo.

NRJ = Norske Regnskaber og Jordebøger fra det 16de Aarhundrede. Udg. for Det norske histo-riske Kildeskriftfond ved H. J. Huitfeldt-Kaas. 1–5:3. 1885–1983. Christiania.

NRL = Peterson, Lena, 2007: Nordiskt runnamns-lexikon. 5 reviderade utg. Uppsala.

NRR = Norske Rigs-Registranter tildeels i Uddrag. Udg. efter offentlig Foranstaltning. 1–12. 1861–91. Christiania.

NSL = Norsk stadnamnleksikon. 4. utg. Red.: Jørn Sandnes & Ola Stemshaug. Redaktjonsse-kretær: Berit Sandnes. 1997. Oslo.

Nyman, Eva, 2000: Nordiska ortnamn på -und. Uppsala. (AARGA 70. Studier till en svensk ortnamnsatlas 16.)

Nyström, Staffan, 1985: Önamn i Båven. En studie över önamnsskicket i en sörmländsk insjö. Uppsala. (Folklivsskildringar och bygdestudier utg. av Kungl. Gustav Adolfs Akademien 11.) — 1988: Ord för höjder och sluttningar i Daga

hä-rad. En studie över betydelsen hos två grupper terrängbetecknande appellativ och ortnamns-element. Uppsala. (SOAU. Ser. B. Meddelan-den 7.)

ODS = Ordbog over det danske Sprog udg. af Det danske Sprog- och Litteraturselskab. 3. Opl. 1918–54. København.

OGB = Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län. 1–. 1923–. Göteborg.

Ohlsson, Bertil, 1939: Blekingskusten mellan Mörrums- och Ronnebyån. Namnhistorisk un-dersökning. Uppsala. (SKGAA 5.)

OKK = Oslo Kapitels Kopibog 1606–18. Udg. af Den norske historiske Kildeskriftkommission ved Oluf Kolsrud. 1913–49. Kristiania (Oslo). Olsen, Magnus, 1915: Hedeniske kultminder i

nor-ske stedsnavne. Kristiania. (Videnskapsselska-pets skrifter 2. Hist.-filos. klasse 1914:4.) — 1926: Ættegård og helligdom. Norske

steds-navn sosialt og religionshistorisk belyst. Oslo. (nstituttet for sammenlignende kulturforsk-ning. Ser. A. Forelesninger 9a.)

Olson, Emil, 1916: De appellativa substantivens bildning i fornsvenskan. Bidrag till den forn-svenska ordbildningsläran. Lund.

Olsson, ngemar, 1963: Plural form i äldre nordiskt ortnamnsskick. : NoB 51. S. 124–161. Otterbjörk = Otterbjörk, Roland, 1979: Svenska

förnamn. Kortfattat namnlexikon. 3 uppl. Stockholm. (Skrifter utg. av Svenska språk-nämnden 29.)

OUÅ = Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift. 1936–.

Palm, David, 1925: Majorna, Grösbacke och Bohus. Några ortnamnsförklaringar. : NoB 13. S. 61–74.

— 1976: Ordet hed i bohuslänska ortnamn. : NoB 64. S. 48–51.

Pamp, Bengt, 1988: Ortnamnen i Sverige. 5 uppl. Lund. (Lundastudier i nordisk språkvetenskap. Ser. B. 2.)

— 1991: Onomastisk analogi. : Analogi i namn-givning. Tiende nordiske navneforskerkongres. Brandbjerg 20.–24. maj 1989. Red.: Gordon Albøge & al. Uppsala. (NORNA-rapporter 45.) S. 157–174.

Paulsson, Axel, 1920: Terräng- och naturbeteck-nande substantiv i Mo-målet i Bullaren och deras förekomst i ortnamn. : SOD 2. Göte-borg. S. 47–88.

Påsse, Tore, 2003: Strandlinjeförskjutning i norra Bohuslän under holocen. : Strandlinjer och vegetationshistoria. Kvartärgeologiska under-sökningar inom Kust till kust projektet, 1998– 2002. Göteborg. (GOTARC. Serie C. Arkeolo-giska skrifter 48.)

RB = Biskop Eysteins Jordebog (Den røde Bog). Fortegnelse over det geistlige Gods i Oslo Bispedømme omkring Aar 1400. Efter offent-lig Foranstaltning udg. ved H. J. Huitfeldt. 1879. Christiania.

Regesta Norvegica 7 = Regesta Norvegica 7. 1370–1390. Utg.: Gunnar . Pettersen & Knut Sprauten. 1997. Oslo.

Rietz = Rietz, Johan Ernst, 1867: Svenskt dialekt-lexikon. Ordbok öfver svenska allmoge-språ-ket. Malmö–Köpenhamn–Leipzig–London. Ross = Ross, Hans, 1895: Norsk Ordbog. Tillæg til

»Norsk Ordbog» af var Aasen. Christiania. Rygh, O., 1898: Norske Gaardnavn. Forord og

nd-ledning. Kristiania.

— 1904: Norske Elvenavne. Samlede af O. Rygh. Efter offentlig Foranstaltning udg. med til-føiede Forklaringer af K. Rygh. Kristiania. Sahlgren, Jöran, 1912: Skagershults sockens

natur-namn 1. Stockholm.

— 1915: Blåkulla och blåkullafärderna 6. : NoB 3. S. 100–119.

— 1916 : Vad skall villan heta? Några råd för jord- och villaägare. Lund.

— 1922: Nordiska ortnamn i språklig och saklig belysning. : NoB 10. S. 132–152.

— 1923: Anmälan av Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 1. : NoB 11. S. 181–183.

— 1929: Ordet rönn. : NoB 17. S. 39–82. — 1930: Ordlängdsbalansen i svenskan. : NoB

18. S. 61–86.

— 1935: Nordiska ortnamn i språklig och saklig belysning 10. : NoB 23. S. 42–74.

— 1938: Jum och Jumkil. En studie över ortnam-nen på -hem. : SaoS. S. 64–83.

— 1944: Vad våra ortnamn berätta. 2 uppl. Stock-holm. (Studentföreningen Verdandis småskrif-ter 351.)

— 1947: Reaktion och korrektion. En språkpsyko-logisk studie. : NoB 35. S. 97–126.

— 1948: Holländska och tyska ortnamn i Sverige. : OUÅ. S. 7–16.

— 1950: Hednisk gudalära och nordiska ortnamn. : NoB 38. S. 1–37.

— 1952: Aktuella frågor inom modern ortnamns-forskning. : OUÅ. S. 1–29.

— 1953: Från Morasten till Håga. : NoB 41. S. 1–45.

Sahlgren, Jörel, 1949: Om bebyggelsenamn bilda-de av orbilda-det hammar ’höjd’. : OUÅ. S. 3–17. Sandnes, Berit, 2015: Tradisjon og förnyelse i

yng-re bebyggelsesnavn. : nnovationer i namn och namnmönster. Handlingar från NORNA:s 43:e symposium i Halmstad den 6–8 november 2013. Red.: Emilia Aldrin & al. Uppsala. (NORNA-rapporter 92.) S. 216–232.

Sandnes, Jørn, 1975: Navneleddet aun, av eldre

auðn. Bidrag til en navnehistorisk studie. : NoB 63. S. 117–128.

SAOB = Ordbok över svenska språket utg. av Svenska Akademien. 1898–. Lund.

SaoS = Saga och sed. Kungl. Gustav Adolfs Aka-demiens årsbok. 1932–.

SAS = Studia anthroponymica Scandinavica. Tid-skrift för nordisk personnamnsforskning. 1–. 1983–.

Schlyter = Schlyter, C. J., 1877: Ordbok till sam-lingen af Sweriges gamla lagar. Lund. (Sam-ling af Sweriges gamla lagar 13.)

Schmidt, Tom, 1982: dentifisering av noen »for-svunne navn» fra NRJ V. : Årsmelding [fra nstitutt for namnegranskning]. Oslo. S. 82–95. — 1983: Yrkesbenämningar på 1500-talet – til-namn eller slektstil-namn? Eit forsøk på å kasta

lys over nokre terminologiske problem. : Per-sonnamnsterminologi. NORNAs åttonde sym-posium i Lund 10–12 oktober 1981. Red.: Göran Hallberg & al. Uppsala. (NORNA-rap-porter 34.) S. 158–173.

— 1987: Om bruk og betydning av gno. mið- og

meðal- i norske gårdsnavn. : Nionde nordiska namnforskarkongressen. Lund 4–8 augusti 1885. Red.: Göran Hallberg & al. Uppsala. (NORNA-rapporter 34.) S. 317–345. — 2000: Norske gårdsnavn på -by og -bø med

per-sonnavnforledd 1. Oslo.

— 2009: Nøvn vesta åsen. Bustadnamn i Vestre Slidre. Oslo.

SD = Svenskt diplomatarium. [Numera:] Utg. av Riksarkivet. 1–. 1829–. Stockholm.

SGU Fjellbacka = Sveriges geologiska undersök-ning. Beskrifning till Kartbladet Fjellbacka af E. Svedmark. Ser. Ac. 2. 1902. Stockholm. SOD = Skrifter utg. av nstitutet för ortnamns-

och dialektforskning vid Göteborgs högskola. 1–5. 1918–34. Göteborg.

SKGAA = Skrifter utg. av Kungl. Gustav Adolfs Akademien. [Numera: Acta Academiæ Regiæ Gustavi Adolphi, se AARGA ovan.] 1933–. Uppsala.

SkO = Skånes ortnamn. [Numera:] Utg. av nstitu-tet för språk och folkminnen. Ser. A. Bebyg-gelsenamn. 1–. 1958–. Lund–Göteborg. SMP = Sveriges medeltida personnamn. [Numera:]

Utg. av nstitutet för språk och folkminnen. 1–. 1967–. Uppsala.

SNF = Studier i nordisk filologi. 1–. 1910–. (SSLS.)

SOAU = Skrifter utg. genom Ortnamnsarkivet i Uppsala.

SOD 7= Bergfors, Erik Olof, 2001: Sveriges ort-namn. Ortnamnen i Dalarnas län. 7. Leksands kommun. Bebyggelsenamn. Uppsala. (Skrifter utg. av Språk- och folkminnesinstitutet i Upp-sala. Namnavdelningen. Ser. A. Sveriges ort-namn.)

SOH = Sveriges ortnamn. Ortnamnen i Hallands län. 1–. 1948–. Uppsala(–København). (SOAU. Ser. A. Sveriges ortnamn.)

SOK 7 = Vikstrand, Per, 2007: Sveriges ortnamn. Ortnamnen i Kalmar län. 7. Mörbylånga kom-mun. Bebyggelsenamn. Uppsala. (Skrifter utg. av nstitutet för språk och folkminnen. Namn-arkivet i Uppsala. Ser. A. Sveriges ortnamn.) SOL = Svenskt ortnamnslexikon. Utarbetat inom

nstitutet för språk och folkminnen och nstitu-tionen för nordiska språk vid Uppsala

universi-tet. 2 reviderade uppl. Red.: Mats Wahlberg. 2016. Uppsala.

SOSk = Sveriges ortnamn. Ortnamnen i Skara-borgs län. 1–18. 1950–81. Uppsala (–Køben-havn). (SOAU. Ser. A. Sveriges ortnamn.) SOV = Sveriges ortnamn. Ortnamnen i Värmlands

län. 1–. 1922–. Uppsala(–København). (SOAU. Ser. A. Sveriges ortnamn.)

SOVn = Sveriges ortnamn. Ortnamnen i Väster-norrlands län. 1–. 1955–. Uppsala. (SOAU. Ser. A. Sveriges ortnamn.)

SOÅ = Sydsvenska ortnamnssällskapets årsskrift. 1925–2008.

SOÄ = Sverges ortnamn. Ortnamnen i Älvsborgs län. 1–20. 1906–48. Stockholm. (SOAU. Ser. A. Sveriges ortnamn.)

SOÖg = Sveriges ortnamn. Ortnamnen i Östergöt-lands län. 4–. 1982–. Uppsala. (SOAU. Ser. A. Sveriges ortnamn.)

Stemshaug, Ola, 1983: Gardsnamnet Finnset – vit-nemål om samisk busetnad? : MM. S. 170– 192.

Strandberg, Svante, 1974: Herrgårdsnamnet Pinn-torp. : OUÅ. S. 60–70.

— 1983: Hrund, *Runda, Röl och Skundern. : NoB 71. S. 133–151.

— 1985: Femton sörmländska sjönamn. : SaoS. S. 49–102.

— 1987: Mönsternamngivning bland sjönamn. Struktur, namnsemantik och kronologi. : Nion-de nordiska namnforskarkongressen. Lund 4–8 augusti 1985. Red.: Göran Hallberg & al. Upp-sala. (NORNA-rapporter 34.) S. 247–261. — 1991: Studier över sörmländska sjönamn.

Ety-mologi, namnbildning och formutveckling. Uppsala. (SOAU. Ser. B. Meddelanden 8.) — 1993: Ortnamnet Mora sten. : Mora sten och

Mora stenar. En vägledning till ett märkligt na-tionalmonument. Stockholm. (Svenska kultur-minnen 55.) S. 42–47.

— 1998: Goglunda. Om ljudutvecklingen i ett sörmländskt ortnamn. : OUÅ. S. 50–55. — 2009: Skällerö i Funbo socken. : OUÅ. S. 83–

89.

— 2011: Namn på allmänningsvatten i Äldre Västgötalagens bilagor. : Äldre Västgötalagen och dess bilagor i Cod. Holm. B 59. Utg. av Föreningen för västgötalitteratur genom Per-Axel Wiktorsson. 1. Skara. S. 61–76.

— 2018: Plurala ortnamn. En forskningsöversikt. : Plurala ortnamn. Föredrag från ett symposi-um i Uppsala 6–7 oktober 2016. Utg.: Staffan Nyström & Mats Wahlberg. Uppsala. (AARGA 148.) S. 9–37.

Strid, Jan Paul, 1989: Ludvig, Auðun och Oþbiorn. Om ett personnamnselement och den run-svenska utvecklingen av diftongen au. : SAS 7. S. 5–24.

— 1996: Skottskog och lövtäkt i ortnamnens ljus. : SOÅ. S. 5–42.

— 1999: Kulturlandskapets språkliga dimension. Ortnamnen. 2 uppl. Stockholm.

Ståhl, Harry, 1950: Kvill och tyll. En studie över några i svenska ortnamn ingående ord med betydelsen ’åmöte, ågren’ o. dyl. Uppsala. (SKGAA 20. Studier till en svensk ortnamnsat-las 5.)

— 1976: Ortnamn och ortnamnsforskning. 2 uppl. Stockholm.

Ståhle, Carl var, 1946: Studier över de svenska ortnamnen på -inge på grundval av undersök-ningar i Stockholms län. Uppsala. (SKGAA 16. Studier till en svensk ortnamnsatlas 3.) — 1948: Om vår äldsta jordebok (Vårfruberga

klosters godsförteckning). : NoB 36. S. 81– 140.

— 1954: Lidingö under forntid och medeltid. En namn- och bebyggelsehistorisk studie. : OUÅ. S. 3–31.

Sverige = Sverige. Geografisk topografisk statis-tisk beskrifning. Under medverkan af flera för-fattare utg. af Otto Sjögren. 3. Älfsborgs, Ska-raborgs samt Göteborgs och Bohus län. 1921. Stockholm.

SvLm = Svenska landsmål och svenskt folkliv. 1878–. Uppsala.

SvU = Svensk uppslagsbok. 2 uppl. 1–32. 1947– 55. Malmö.

Særheim, nge, 2001: Namn og gard. Studium av busetnadsnamn på -land. Stavanger. (Tidvise skrifter. Humaniora, kunst og estetikk 38.) — 2006: Busetnadsnamn på -staðir i Rogaland. :

Busetnadsnamn på -staðir. Rapport frå NOR-NAs 33. symposium på Utstein kloster 7.–9. mai 2004. Red.: nge Særheim & al. Uppsala. (NORNA-rapporter 81.) S. 159–172. Söderwall = Söderwall, K. F.: Ordbok öfver

svens-ka medeltids-språket 1–2. 1884–1918. Stock-holm. Supplement av K. F. Söderwall, W. Åkerlund, K. G. Ljunggren & E. Wessén. 1925–73. Stockholm. (Samlingar utg. av Svenska fornskrift-sällskapet. Ser. 1. Svenska skrifter 27, 54.)

Tengström, C. G., 1931: Studier över sydbohuslän-ska inkolentnamn. Göteborg. (Göteborgs hög-skolas årsskrift 37. 1931:2.)

Tiselius, Carl A., 1925: Bohusläns gamla adliga gods och sätesgårdar. Bidrag till gårdarnas och släkternas historia. Göteborg.

— 1926–27: Bohusläns märkligare gårdar. Bidrag till gårdarnas och släkternas äldre historia. 1–2. Göteborg.

Tjäder, Börje, 1967: Studier över de plurala bebyg-gelsenamnens morfologiska utveckling. Upp-sala. (Nomina Germanica 15.)

TK = Topografisk karta över Sverige.

Torp = Torp, Alf, 1919: Nynorsk etymologisk ord-bok. Kristiania.

Torp som ortnamn och bebyggelse. Konferensrap-port. Tvärvetenskaplig torp-konferens Malmö, 25–27 april 2007. Red.: Peder Dam & al. 2009. Lund. (Skrifter utg. av Dialekt- och ortnamns-arkivet i Lund 11.)

Wahlberg, Mats, 1988: Bebyggelsenamnen i Våla härad i Uppland. Uppsala.

— 2007: Landskrona, Jeriko och Korea. nlånade ortnamn genom tiderna. : Namn och mångkul-tur – flerspråkiga miljöer och kulmångkul-turella influ-enser. Föredrag vid Ortnamnssällskapets i Uppsala 70-års-symposium 21–22 oktober 2006. Red.: Katharina Leibring & al. Uppsala. S. 103–119.

Wenner, Lena, 2010: När lögnare blir lugnare. En sociofonetisk studie av sammanfallet mellan kort ö och kort u i uppländskan. Uppsala. (Skrifter utg. av nstitutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet 80.)

Westerberg, Anna, 1991: Utvecklingen av gam-malt kort a framför ld och nd i svenska dialek-ter. A. Text. Uppsala. (Skrifter utg. genom Dia-lekt- och folkminnesarkivet i Uppsala. Ser. A:19.)

Widmark, Gun, 2001: Det språk som blev vårt. Ur-sprung och utveckling i svenskan. Urtid – run-tid – riddarrun-tid. Uppsala. (AARGA 76.) Vikstrand, Per, 2013: Järnålderns bebyggelsenamn.

Om bebyggelsenamnens uppkomst och ålder i Mälarlandskapen. Uppsala. (Skrifter utg. av nstitutet för språk och folkminnen. Namnarki-vet i Uppsala. Ser. B. 13.)

de Vries = de Vries, Jan, 1962: Altnordisches ety-mologisches wörterbuch. 2. verbesserte aufl. Leiden.

Åkerblom, Bror, 1948: Handelsnamn i skärgården. : NoB 36. S. 5–13.

Oedman, Johannes, 1746: Chorographia Bahusien-sis thet är: Bahus-läns beskrifning […]. Faksi-miltryck. 1910. Stockholm.

A = Askum(s socken) a.a. = anfört arbete acc. = accession(snummer) a.st. = anfört ställe B = Bärfendal(s socken) Bd = band av OGB best. = bestämd bet. = betydelse Boh. = Bohuslän boh. = bohuslänska c., ca = cirka da. = danska dial. = dialekt

dipl. = diplom, dokument ed. = edition, utg. enl. = enligt

f. = femininum; följande (vid sidhänvisning); förra, första ff. = flera följande f.l. = förled fno. = fornnorska fr. = frälse(gods); från fsv. = fornsvenska fvn. = fornvästnordiska följ. = följande föreg. = föregående

g., gd, gl = gård (ofta i jordeboksnamn på gårdar i by) gdr = gårdar hd = härad isl. = isländska km = kilometer kr. = krono(gods) l. = eller (i SAOB-citat) L.= Lilla litt. = litteratur m = meter m. = maskulinum mansn. = mansnamn medd. = meddelare mtl = mantal

m ö.h. = meter över havet N. = Norra n. = neutrum nisl. = nyisländska no. = norska nordboh. = nordbohuslänska nyisl. = nyisländska nyno. = nynorska odat. = odaterad

ofri fr. = ofri mans frälse(gods) (innehades av ofrälse person) ON = ortnamn or. = original pl. = plural prep. = preposition S. = Södra samf. = samfälld sing. = singular sk. = skatte(gods) sn = socken sp. = spalt ss. = såsom St. = Stora S:t = Sankt sv. = svenska s. ö. = sydöstra T = Tossene (socken) utg. = utgivare, utgivet uts. fr. = utsocknes frälse(gods) Vgtl. = Västergötland vok. = vokal y. = yngre äv. = även östno. = östnorska

Förkortningslista

(gäller även böjningsformer)1

1. Vo k a l e r A : i rspr. hat a : i rspr. hatt

⁄ : mellan de båda föreg. ˚ : s.k. Masthuggs-a; nära å-ljud e : i rspr. veta, vett

æ : i rspr. väta, mätt E : mellan de båda föreg.

ä : i t.ex. stockholmska bära (»brett» ä) i : i rspr. flik, flicka

I : mellan i och e o : i rspr. bo

Å : i rspr. lott (»öppet» å) œ : mellan de båda föreg. u : i rspr. sur (»spetsigt» O) Ω : det norska O-ljudet U : i rspr. surra y : i rspr. byta, bytta Y : mellan y och ø å : i rspr. gå (»slutet» å) ø : i rspr. dö

ö : i rspr. stött, västsvenska lön Ô : mellan de båda föreg.

π : i t.ex. stockholmska köra (»brett» ö) ó : mellan ö och π

ê : i rspr. hare, bevisa (»slappt», obetonat e) ı : ett spänt, surrande i-ljud, s.k. Viby-i P : ett spänt, surrande y-ljud, s.k. Viby-y 2. K o n s o n a n t e r

b d f g h j K (med varianten k) l m n p s t v återger det uttal som tecknen står för vid vanlig riks-språklig högläsning

D : i rspr. jord

∂ : rd med ännu högre tungspets än föreg. L : i rspr. sorla (då här ej vanligt l nyttjas) § : »tjockt» l

 : »tjockt» l

N : i rspr. barn

“ : rn med ännu högre tungspets än föreg. r : rullande tungspets-r

S : i rspr. kors

ß : sj-ljud med ännu högre tungspets än föreg. ˘ : sj-ljud bildat med tungryggen

˛ : allmänt tecken för sj-ljud; ofta tecken för ett i förh. till det föreg. något längre fram beläget ljud

C : sj-ljud med tungan i j-läge T : i rspr. gjort, sort

‡ : rt med ännu högre tungspets än föreg. c : i rspr. tj-ljud u t a n »t-förslag»

w : återger ett uttal motsvarande engelskt w (jfr t.ex. uttalet av eng. water).

g K ] nyttjas som generella tecken för g-, resp. k- och ng-ljud

3. S ä r s k i l d a t e c k e n

i- : under en bokstav anger att ljudet är långt (i fråga om kons. = dubbel): dA–g dag_. Längd-beteckningen av första kons. efter vok. är icke konsekvent använd i ord av typen mark

i9 : under bokstav anger att ljudet blott är »halv-långt»

i1 : accenten i buren (best. form av bur)

i2 : accenten i buren (av bära)

i4 : över vokal; »bruten» accent

i3 : över vokal; »bruten» accent

i' : bitryck, särskilt i s.l. av sammansatta ord (dA"–gbo*–K dagbok)

i8 : under en vok. anger att denna är konsonantisk.

i0 : under en kons. anger att denna är stavelsebil-dande (t.ex. Ka!t-n= i nordboh.)

i7 : under en bokstav anger att ljudet knappast hörs

i3 : över konsonant; anger att en vanligen »tonande» kons. mist sin stämton: næ"…s¡u*–K näsduk (med d nära t)

Kort förklaring av de vanligast förekommande tecknen

i landsmålsalfabetet

I N L E D N I N G

Namnet Sotenäs. Häradsnamnet uttalades i äldre tid so−2denè−s (Nilén 1880) och idag

so−2dÉnæ*−s eller so−2tÉnæ−s. En person från Sotenäs kallades i synnerhet förr sotenäsing so2)Næ*…sÉ] (uppteckning från år 1931).

Medeltida belägg: a sauta nesi ca 1200 Ágrip s. 304, við Sotanes, Sótanes 1300-tal Codex Frisianus s. 75, 92, Sotaness, Sotanes 1300-tal Flateyjarbok 1 s. 57, 67, Sotanes ca 1315 Eirspennill s. 425, j Sotanese 1317 DN 3 s. 108, 1388 RB s. 358, j Sotanæse 1387 DN 4 s. 405, j Sotanesi 1396 DN 4 s. 493, j Sota-nesa 1396 RB s. 228, j Sotanæsæ 1407 DN 3 s. 420, j Sotaness 1430 DN 2 s. 527, a Sotaness 1457 DN 5 s. 586, j Sotaness prestægell, i Sotheness 1514 DN 1 s. 748 f., So(e)denes 1515 (avskrift 1622) Akershusreg. s. 144, Sothnes, Sothenes 1519 (avskrift 1622) Akershusreg. s. 5, Sodenæs, Sodnæs 1519 NRJ 3 s. 15 f., Sodanæs, Soodeness 1527 NRJ 4 s. 400, 568.

Jordeboksbelägg: Sodennes 1581, Soodennes 1586.

Andra belägg efter 1540: Sodeness gjeld 1594 JN s. 216, Sodenæs, Sodeness 1597 JN s. 226, 535, Sodenæsz 1607 OKK s. 8, Sodenes 1613 OKK s. 111, Sodenesse Akt. s. 48, Sodenes Akt. 129, 143, Sotenäs Akt. 143, Sodenes Prestegjeld 1620 NRR 5 s. 119, Sodenesz Soghenn 1620 Glostrup s. 92, Sode-nes 1625 Glostrup s. 93, Sodenæs 1632 Glostrup s. 95, SodeSode-ness, paa SodeSode-nes 1660 MHjb s. 83, 96, Sodenes A  28.

Namnet, på 1300-talet skrivet Sotanes, är ett gammalt bygdenamn som under medel-tiden även uppträder som skeppsredenamn. Namnet betecknade ursprungligen det näs som skjuter ut i havsområdet söder om Väderöarna och Fjällbacka skärgård och norr om Smögen och skärgårdsområdet därutanför. Havsområdet kallas i dagligt tal Soten. De på kartor förekommande skrivningarna Sotefjord eller Sotefjorden används inte av folk i området utan är sentida administrativa produkter. Medeltida belägg av namnet

Soten är endast påträffade i genitiv singular Sota- (se Soten eller Sotefjord(en) Bd 14:2 s. 27 f.).

Äldre skrivningar och uttal av namnet pekar mot att namnets stamvokal varit ett fvn. o¯ som givit dagens långa slutna o. Sannolikt är namnet Soten, som framhålls i Bd 14:2 s. 27, en maskulin individualiserande bildning till en med verbet suga samhörig stam *suht-. En parallell erbjuds i det halländska namnet Sotanäs (SOH 2 s. 250), vars f.l. återförs på en stam *suht- och antas syfta på kraftigt strömdrag. Jfr även Sahlgren hos Brevner 1942 s. 210. Som framhålls av Birgit Falck-Kjällquist (Bd 14:2 s. 28) kännetecknas hela vattenområdet av kraftiga bränningar, som vid västlig vind blir till

starkt sugande baksjö; denna bildas när vågor med kraft slår mot uppgrundade partier och sedan sugs ut igen. Vågrörelserna utgjorde i äldre en tid fara för sjöfarare och var säkert välkända för de sjöfarare som i äldre tid färdades längs kusten. Namnet torde alltså ha betydelsen ’fjorden / han som utmärks av sugande farlig sjögång’ (se Falck-Kjällquist a.a.). Se även SOL s. 297 f.

Sotenäs härad. Vid sin tillkomst 1680 hade Göteborgs och Bohus län fem fögderier.

Sotenäs härad ingick i Sunnervikens fögderi och domsaga. År 1971 ersattes de tidi-gare häradsrätterna med tingsrätter. Sotenäs tillhör Uddevalla tingsrätts domsaga. Det som idag utgör Sotenäs kommun motsvarar socknarna Askum, Kungshamn, Malmön och Tossene, alla i Sotenäs härad.  dessa socknar bildades vid kommunre-formen 1862 landskommuner med motsvarande namn. Landskommunen för Kungs-hamn har kallats Gravarne landskommun. Malmöns landskommun bildades först 1909 genom en utbrytning ur Askums landskommun. 1924 bildades Smögens lands-kommun genom en utbrytning ur Kungshamns landslands-kommun. Vid lands-kommunreformen 1952 bildades Södra Sotenäs landskommun av Askums, Kungshamns och Malmöns landskommuner. Vid kommunreformen 1971 bildades kommunerna Smögen, Södra Sotenäs och Tossene genom ombildning av motsvarande landskommuner. Sotenäs kommun bildades 1974 genom sammanläggning av dessa tre kommuner. Beträffande socknarna i Sotenäs se även skatteverket.se.

Källor och upplägg. OGB återspeglar i sitt upplägg den administrativa indelning som

gällde fram till år 1952. Det innebär att redovisning av hemman, hemmansdelar, torp och avstyckningar i princip följer redovisningen i Beskrivning till rikets allmänna kartverks ekonomiska karta över Göteborgs och Bohus län (EKB 1940). För en mer utförlig redovisning av kamerala uppgifter bl.a. beträffande hemmansdelarna hänvisas till EKB. OGB behandlar inte bara namn på större bebyggelser som gårdar och byar utan även namn på ett stort antal mindre bebyggelser som torp och backstugor. Alla jordeboksnamn behandlas, även sådana som inte är eller har varit namn på bebyggel-ser, t.ex. skattlagda ängar. Hemmansdelar upptas i denna framställning endast i de fall deras namn är känt. Torpnamn med eget uppslag i jordeboken behandlas under det hemman dit torpet hört. Namn inom tätorter redovisas under respektive tätort.  några fall har även icke bebodda namnbärare i en tätort tagits upp, t.ex. Torget i Hunnebo-strand. Alla medeltida namnformer presenteras med år och källa. Åtskilliga namn be-tecknar bebyggelser som idag är okända. De inordnas i materialet på grundval av omnämnandet i äldre skriftliga källor. Detta innebär att OGB även upptar vissa namn vilkas närmare lokalisering är osäker. Sådana namn kan inte alltid ges en tillfredsstäl-lande förklaring.

Med start 1916 och fram till slutet av 1950-talet genomfördes systematiska och omfattande ortnamnsuppteckningar i Bohusläns socknar. Uppteckningarna har under senare år kompletterats och det nya materialet har införts i OGB. Vad gäller äldre uppteckningar, som förvaras i DAGs, bör man vara medveten om att flera uppteck-nare inte var från orten och därför inte alltid var helt förtrogna med den dialekt som

talades. Detta medförde sannolikt att vissa språkljud som saknades i upptecknarens eget tal var svåra att uppfatta och återge. Ett sådant exempel är kortstavighet som ofta var svår att uppfatta; detta ledde till att flera upptecknare inte uppmärksammade före-teelsen, om vilket se OGB 19:2 s. 123. De äldsta uppteckningarna från Sotenäs härad är från perioden 1927–1936 (kompletteringar från 1960- och 1970-talen). Materialet har under arbetet med denna bok ytterligare kompletterats. Vissa uttalsformer som bedömts som osäkra, ofullständiga eller felaktiga har utelämnats. Beträffande de äldre upptecknade uttalen är det viktigt att påpeka att dessa inte sällan är resultat av dåtidens språksyn, där strävan efter att påvisa och dokumentera ålderdomliga »genuina» uttal som bekräftar ljudlagarna har stått i fokus. För en diskussion av detta se Löfdahl 2004. En av de främsta medeltida källorna till kunskap om såväl bohuslänska ortnamn som kyrkliga intäkter och egendomsförhållanden är biskop Eysteins jordebok, van-ligen kallad Røde bog (RB). Texten i RB är i många fall avskrifter. Även det norska diplomatariet (DN) utgör en viktig källa. Här återges gåvobrev, testamenten och andra dokument där ortnamn förekommer. Jordeböckerna från 1500-talet är skrivna på danska, vilket kan ha medfört att namnformerna ibland skiljer sig både från de tidigare jordeböckernas, som i regel är skrivna på norska, och från skrivningar i de jordeböcker som tillkom efter 1658, då Bohuslän blev svenskt. Om detta se Bd 19:1 s. XL f. Som källa har även Norske Rigsregistranter (NRR) använts, trots att skriv-ningarna i denna källa bör användas med viss försiktighet (se BØ 7 s. 13 f.), den har främst använts för att lokalisera vissa bebyggelser.

Naturförhållanden. Sotenäs är ett platålandskap som är format och slipat av

inlands-isen.  området finns omfattande spricksystem som Bottnafjorden och Åbyfjorden. Där dessa sprickdalar korsar varandra uppstår öppna dalslätter.  dalarna finns finkor-niga lerdalar och isälvsavlagringar som idag delvis är omlagrade till klapperstensfält. Avlagringarna är på många ställen uppblandade med krossade skal av musslor och snäckor. Den näringsrika jord som då bildats har givit upphov till rikt bevuxna ängar och bördig odlingsmark. Områdets västra del utgörs i stor omfattning av kalt berg. Här dominerar hällmark, ofta med hedvegetation. Vegetationen i dalarna består ofta av lövskog.

Berggrunden i området består huvudsakligen av bohusgranit med inneslutna partier av gnejs. Bergen är vanligen ljusröda och rundade och skiftar i röda, rosa eller grå nyanser. På Malmön skiftar graniten i gult (Bd 14:2 s. XV f.). Landhöjningen är, som i hela Bohuslän, svårbedömbar. Strandlinjen torde, enligt muntlig uppgift av Tore Påsse, SGU Göteborg (jfr även Påsse 2003 s. 31 ff. med cit. litt.) för 1 000 år sedan ha legat cirka 4,5 m över och för 2 000 år sedan 9 m över nuvarande havsyta. Landhöj-ningen brukar idag anses vara 4 mm per år i norra delen av Bohuslän. Se även (särskilt med avseende på Tossene socken) Arkeologisk undersökning.

 äldre tid var norra Bohuslän till stor del skogbevuxet. Som påpekas av Falck-Kjällquist i Bd 14:2 (s. XV) var häradet ännu under 1600-talet till stor del täckt av skog. Under 1700-talet var Bärfendals socken ren skogsbygd. Även nordöstra delen av Tossene socken var rikligt skogbevuxen, medan övriga delen av socknen liksom

Askums socken var skogfattig. En stor del av häradet är fortfarande fattig på skog, och även om beskogningen tilltagit under senare delen av 1900-talet präglas framförallt västra delen av Sotenäs av kalt berg bestående av den karaktäristiska rosafärgade gra-niten.

Näringsliv. Under 1900-talet var socknarna i Sotenäs kommun ett viktigt centrum för

den bohuslänska stenindustrin. Denna har lämnat kraftiga spår i landskapet, kanske framförallt på Malmön. Stenhuggeriet på Malmön anlades år 1844. Efterhand växte stenhuggerier fram även på andra platser i området, t.ex. i Hunnebostrand, Uleberg, Ramsvik och Tången. Historiskt har även fisket varit en viktig näring och Smögen är fortfarande en viktig fiskehamn.  Kungshamn har ABBA en konservfabrik. Vid sidan av stenindustrin och fisket är turism idag viktig för Sotenäs näringsliv.

Dialekten i området. Dialekten i området är numera som de flesta andra svenska

dia-lekter relativt standardspråksanpassad, framförallt hos yngre talare. Vissa karaktäris-tiska språkdrag kvarlever dock hos såväl äldre som yngre språkbrukare. Framförallt finns dialektala drag bevarade i uttalet av ortnamn. Många av dessa språkdrag åter-finns i de flesta nordbohuslänska dialekter. Enkelt p, t, k har i slutljud och mellan vokaler förmjukats och övergått till b, d, g; ett exempel ger ordet båt som i dialekten uttalas bå−d. Efter bakre vokal övergår g till w men efter främre till j. Exempel på detta ger ordet hage som i dialekten uttalas hA2w−É eller ha2ƒw–ê och väg som uttalas væj_. Fram-förallt i uttal av namn (och även ibland i äldre skrivningar av sådana) finner man konsonantassimilationer som rn > nn (t.ex. i ordet kvarn), rs > ss (t.ex. i ordet fors) och nt > tt (t.ex. i ordet bratt ’brant’). Dessa drag lever fortfarande kvar i dialekten. Om nt > tt se Moberg 1944. Vidare är s.k. tjockt l (§) vanligt i området.  dialekten finns, liksom i de flesta andra nordbohuslänska dialekter, benägenhet för det bakre

a_{-ljudet (Ã) där man i standardsvenskan i regel har ett annat a, så t.ex. i ordet backe}

som uttalas bA2K-É. Ett annat drag som är vanligt i nordbohuslänska dialekter är att ord som standardsvenskans ko, bro och bod motsvaras av ku Ku−-, bru bru− och bu bu−. Se även Bd 14:2 s. XX f.

 uttalet av namn som Anneröd och Anneslätt har det initiala a-ljudet antagit ett mer slutet, å-liknande uttal än i standardspråket. Detta kan förklaras med att stamstavel-sens a förlängts framför namnens tidigare -rn- och därefter övergått till å-ljud. Jämför dialektens bå−n ’barn’ och gå−n ’garn’. Vokalen har senare i samband med assimilatio-nen rn > nn förkortats, varvid ett mer slutet, ö-haltigt å-ljud blivit resultatet. Hithö-rande frågor har diskuterats av Lindberg 1906 s. 160 f., 181 och Götlind 1940–41 s. 103. Jfr Ånneröd Bd 20:1 s. 102. Även i namnet Amhult har a blivit å-liknande. Vokalförlängning är vanlig i dialekten framför vissa konsonantkombinationer som senare assimilerats (rl > ll, rn > nn och rs > ss). Denna förlängning har även inträffat framför nd (> nn) som i uttalet av namnet Stranden (stra1–ne9). Ä förlängs ofta framför

rr_{, vilket framgår av uttalet av namnet Kärr som uttalas cä–r (jfr Lindberg 1906 s. 183).}

Jfr även Orremyren som uttalas Ö"–rê- . Om vokalförlängning i nordbohuslänska dialek-ter se Lindberg 1906 s. 178 ff.

Ortnamnens uttal uppvisar ibland ovanliga kvantitetsförhållanden. Detta kan ha att göra med ordlängdsbalansen (varom t.ex. Sahlgren 1930 s. 61 ff.). Om särdrag beträf-fande tonaccenten i bohuslänska dialekter se Ernby 1997 s. 103 ff. Norra Bohuslän har bevarat rester av kortstavighet, vilket innebär att en betonad stavelse kan vara kort, dvs. innehålla kort betonad vokal följd av kort konsonant. Denna delvis bevarade kort-stavighet återspeglas sannolikt i uttalat av ordet sek f. ’sank, sluttande ängsmark’, som ingår i åtskilliga namn i Sotenäs. Sek uttalas i dialekten seg, sig, sig_ eller seg_ och är av allt att döma en motsvarighet till det kortstaviga norska dialektala sik f. ’frodig eng, nær husene; frodig fugtig svakt heldende eng’ (Torp), svenska dialekters sek f., varom se Jonsson 1966 s. 271 ff. Se även Moberg 1999 s. 36 ff. med litt. Uttalen seg_, sig_ beror sannolikt på inflytande från standardsvenska. Jfr ovan i avsnittet Källor och upplägg om möjligheten att vissa upptecknare inte uppmärksammat kortstavighet. Beträffande substantivböjningen bör påpekas att starka femininer som t.ex. säng och sol i bestämd form singular kan få former med spetsigt -e, sänge och sole, vilket ibland kan uppfattas som ett i-liknande ljud. Detta anses vara typiskt för dialekterna i norra Bohuslän.  södra Bohuslän motsvaras formerna sänge och sole av sänga och

sola. Vidare får även starka neutrer på konsonant bestämd plural med spetsigt -e. Ett

sådant exempel är dialektens bestämda pluralform huse av ordet hus. De flesta sub-stantiv har emellertid -Ér eller -ar som pluralmarkör i obestämd form och i bestämd form plural -ÉnÉ eller -ÃnÉ. Variation och undantag förekommer naturligt nog i hela Bohuslän; inom ett och samma geografiska område kan t.ex. både uttalet sole och sola förekomma. Om dialekt i Bohuslän se Lindroth 1920, Janzén 1936 och Kvillerud 1999.

Ortnamnen i Sotenäs härad

Bildningsmönster bland yngre namn. Som en följd främst av den stora

befolknings-ökningen under 1800-talet har en stor mängd yngre småbebyggelser tillkommit. Det är dagsverkstorp, soldat- och båtsmanstorp, backstugor och andra mindre lägenheter. En del sådana bebyggelser tillkom redan under 1700-talet, men de allra flesta är från 1800-talet och tidigt 1900-tal. Många av namnen på dessa mindre bebyggelser är se-kundärt använda namn på ägor eller naturlokaliteter. Bebyggelsenamn kan också ha bildats till ägo- och naturnamn genom sammansättning. Som exempel kan nämnas det stora antalet torp som bär namn som Myren, Myrarna eller namn med s.l. -myren, namnen Hagen, Hagarna eller namn med s.l. -hagen och namnen Stycket och Nya

Stycket som är ursprungliga ägonamn. Det är dock inte alltid säkert att naturbeskri-vande bebyggelsenamn är ursprungliga naturnamn. Jfr t.ex. Sundet (i Askum) där be-byggelsenamnet kan vara antingen semantiskt primärt eller sekundärt.

Bland dessa unga namn bildade under en relativt kort tidsperiod finns exempel på mönsterbetingad namngivning. Ofta förekom mönsterpåverkan i godsmiljöer (se t.ex. Wahlberg 2007, Nilsson 2011), där många mindre bebyggelser tillkom och namngavs under kort tid. Mönstergivande namn på herresäten eller namn på ofta närbelägna, andra gårdar med hög status, hade bildats enligt ett visst mönster som sedan kom att