NUMMER 3 - 4 1998
Begreppen
kon
strukti
on
o
c
h förändring
genomsyrar kvinnoforskningen, både som
teoretiska modeller o
c
h som objekt för våra
under-sökningar. Det är ett kretslopp: när vi undersöker
konstruktionerna förändras de, när vi analyserar
förändringar konstruerar vi världe
n
. Däri ligger
såväl forskningens styrka som dess svaghet.
eningen Kvinnovetenskaplig tidskrift. Författarna ansvarar själva för innehållet i sina artiklar. För insända ej beställda ma-nuskript ansvaras ej.
Ansvarig utgivare: Catherine Dahlström. Redaktionskommitté: Cecilia Anneli, Git Claes-son Pipping, Catherine Dahlström, Eva Er-son, Kristina Fjelkestam, Hillevi Ganetz, Pia Höök, Amanda Lagerkvist, Maria Wendt Höjer, Lisa Öberg.
Referensgrupp: Sylvia Benckert, Johanna Esseveld, Anita Göransson, Birgitta Holm,
rud Aström.
Kvinnovetenskaplig tidskrift utkommer med fyra nummer om året. Prenumerera ge-nom att sätta in 270 kr på pg 88 41 78-5. Stödprenumerationer å 400 kr eller mer är mycket välkomna.
Adress: Centrum för kvinnoforskning, Stockholms universitet, 106 91 Stockholm Tel: 08-674 73 08 Fax: 08-674 73 00 E-post: kvt@kvinfo.su.se Christer Hallgren, Swedish Science Press Box 118, 751 04 Uppsala, tel 018-36 55 66, fax 018-36 52 77, E-post info@ssp.nu
Grafisk farm: Leif Thollander. Vinjetter: Ebba Hammarskiöld Tryckt på miljövänligt papper hos Wikströms, Uppsala.
ISSN 0348-8365.
© Författarna och Kvinnovetenskaplig tidskrift.
Kvinnovetenskaplig tidskrift är en mångdisciplinär tidskrift för aktuell forskning som använder kön som analyskategori och införlivar ett maktperspektiv.
Utgivningen har möjliggjorts av anslag från Humanistisk - Samhällsvetenskapliga Forskningsrådet och Utbildningsdepartementet
Nr 3-4 1998 Årg 19
WONNE HIRDMAN
Konstruktion och förändring - genus som vetenskap 4 MARJA-LIISA KEINÄNEN
Religion, kvinnor och den reproduktiva kroppen 16 GUNILLA PETERSON
Sotaränkors överlevnadsstrategier i Stockholm 28 CLAUDIA LINDEN
Moderlighetens metaforer hos Ellen Key och Friedrich Nietzsche 47 BRITT-MARIE THURÉN
Att erövra barerna. Former och platser för kulturell förhandling kring genus i Spanien 63
MAUD EDUARDS M ä n - f i n n s de? 77
PIA HÖÖK
Makten är inte vår - ännu! 86 Recensioner 88 Medverkande 112
Från redaktionen
Med detta nummer av Kvinnovetenskapligtid-skrift börjar en ny redaktion sin verksamhet. Under några år framåt kommer tidskriften att ha sin verksamhetsbas i Stockholm. Den nya redaktionen har med stolthet och glädje åta-git sig uppdraget att föra Kvinnovetenskaplig
tidskrift in i dess 20:e årgång och det nya mil-lenniet.
Kvinnovetenskaplig tidskrift startades 1980 av Föreningen Kvinnovetenskaplig tidskrift.
Sedan tidskriftens första nummer utgavs har mycket hänt inom forskningen, inte minst vad beträffar terminologin. Namnet
Kvinnove-tenskaplig tidskrift måste för att vara berättigat idag tolkas så öppet att det inrymmer all
forskning som använder kön som analyskate-gori och på ett eller annat sätt införlivar makt-aspekter. Sådan forskning finns av många slag. Den kallar sig för närvarande till exem-pel feministisk forskning, genus-, kvinno-,
masku-linitets- och jämställdhetsforskning, queer, gay och lesbian studies. Här ryms forskning som syftar till att synliggöra kvinnors liv och villkor lika-väl som forskning inriktad på att utveckla teo-rier och begrepp vilka möjliggör en ökad för-ståelse för kön och könsrelationer. Här ryms såväl forskning inom nya vetenskapsgrenar som äldre etablerade.
Redaktionen har fått i uppdrag att förstär-ka tidskriftens vetensförstär-kapliga profil. Därför
kommer tidskriftens referentsystemet att ut-vecklas (se också annons s. 46). Hög vetenskap-lig kvalitet innebär dock inte att tidskriften enbart riktar sig till forskare. Med välskrivna artiklar som undviker akademisk införstådd-het vill vi nå en intresserad allmäninförstådd-het.
I detta nummer presenterar vi en bråkdel av den forskning och forskningdebatt som finns inom det kvinnovetenskapliga området i Stockholm idag. Under rubriken Konstruktion
och förändring möttes i september fler än hun-dra forskare i Stockholm. Tanken var att träf-fas på hemmaplan och inte bara på interna-tionella konferenser, för det tycktes som om det oftare var utomlands än på hemorten stockholmska kvinnoforskare möttes. Hösten 1998 var det dessutom 20 år sedan Stock-holms kvinnoforskare började organisera sig. Under den tid som gått har forskningsfältet blivit så stort att det knappt är överblickbart. Inte minst därför var det roligt att ett sextiotal forskare presenterade sin verksamhet. Några av alla bidrag utgör detta nummer av
Kvinno-vetenskaplig tidskrift.
Inledningstalare vid konferensen var Yvon-ne Hirdman. HenYvon-nes tal, här i artikelform med rubriken "Konstruktion och föränd-ring", aktualiserade frågan om den underord-ning som är kvinnoforskunderord-ningens raison d'étre. Hon går igenom och ger sin syn på de senas-te decenniernas utveckling inom forskning-en. Artikeln är hennes svar på frågor kring vil-ka Kvinnovetensvil-kaplig tidskrift önsvil-kar utgöra ett forum för vidöppen debatt: Vad är god veten-skap och god teori? Hur kan man se på språ-kets och diskursernas makt? Vad står en foku-sering på aktörer för? Hur ska relationen mel-lan konstruktionen av ras, etnicitet sexualitet och kön analyseras? Har alla forskare inom detta fält en gemensam diskurs om kön och makt där tyngdpunkterna är olika, eller skiljs vi av vetenskapsteoretiska klyftor? Hirdman öppnar med sin genomgång och sin debatte-rande ton vad vi hoppas skall bli en livaktig debatt.
Även Marja-Liisa Keinänen problematise-rar forskningen, om än i annan form än Hird-man. Hon undersöker i material från Karelen och Ryssland hur religionsvetenskapens intel-lektualistiska förhållningssätt gjort det möjligt
att förbise kvinnors kroppsrelaterade religiösa praktiker. Det finns, menar hon, folkgrupper som ser en andlig dimension i födandet.
Följande artikel anknyter genom sitt ämne till kvinnoforskningens historia. När
Kvinno-vetenskaplig tidskrift föddes ägnade sig många av forskarna inom området åt synliggörande-forskning. Sedan dess har vi haft att strida mot föreställningen att "kvinnor förr i tiden" inte fick göra det eller det eller det, vilket på något sätt underförstår att "nu får minsann kvinnor göra vad de vill". Därför kan det i kvinnoveten-skapliga sammanhang tyckas som en truism att påpeka att det alltid funnits kvinnor som skött föregivet manliga sysslor lika bra som män
-och gjort det med samhällets goda minne. Samtidigt behöver det, som vi alla vet, sägas om och om igen. Gunilla Petersons under-sökning om sotaränkors överlevnadsstrategier under 1700- och 1800-talen bidrar till kart-läggningen av kvinnors liv och villkor genom seklen.
Vid 1800-talets slut, då - som Peterson visar - villkoren för kvinnor förändrades, levde och verkade också två tänkare som på olika sätt lyckats provocera feminister med sina resone-mang. Den ene, Friedrich Nietzsche, provoce-rar genom sin misogyni, den andra, Ellen Key, provocerar genom att lyfta fram de kvinnliga egenskaperna på ett sätt som i vår samtid tycks essentialistiskt. Claudia Lindén undersöker hur Ellen Key använder Nietzsche för sina eg-na syften och problematiserar därigenom bil-den av Key som essentialist.
Vare sig vardagsmänniskan är essentialist eller konstruktivist, och det är väl något de flesta människor i sin vardag inte tar ställning till, så ingår vi alla hela tiden i kulturella för-handlingar om hur kön skall förstås. Britt-Ma-rie Thurén diskuterar hur det i tider av för-ändring blir alltmer tydligt hur de kulturella förhandlingarna går till. Hennes exempel från de senaste decenniernas Spanien lyfter fram hur vardagslivets förhandlingar fungerar som konstruerande faktor. Då blir det tydligt att de fora som finns för kulturell förhandling avgör vilka personer och grupper som får mest inflytande då maktrelationer byggs upp.
I den svenska dagspolitiska maktdiskussio-nen har det ifrågasatts huruvida kvinnor kan
eller bör utgöra en självständig politisk grupp. Maud Eduards diskuterar, med utgångspunkt i debatten före höstens val, huruvida män be-hövs, det vill säga vad könsbestämningen av kvinnor och män i den politiska debatten får för konsekvenser för kvinnornas frigörelse. Benämningar som "kvinnlig politiker" perma-nentar å ena sidan föreställningen om kvin-nors olikhet. Men å andra sidan kanske be-nämningen kan få positiva konsekvenser och verka frigörande. Eduards menar att när kvin-nor politiskt uttalar sig som grupp så synlig-görs också männen som grupp. De fråntas därmed möjligheten att utgöra den namnlösa odefinierade normen för "människa".
Artiklarna från konferensen följs av Pia Hööks rapport från ett symposium om
Kvin-nomaktutredningen, "Makten är inte vår - än-nu!". Kvinnomaktutredningen är inte bara in-tressant för det den innehåller, utan också för att den som företeelse lyfter fram forskar-nas/utredarnas position i den demokratiska processen. Skall de beskriva och kartlägga el-ler skall de komma med förslag?
Som j u Kvinnomaktutredningen visar är fördelningen av den ekonomiska makten och de ekonomiska resurserna mellan kvinnor och män i samhället långt ifrån jämn. Hur ser det ut i familjen? Maktstrukturer i familjer, fördelningen av ekonomiska resurser och av det obetalda arbetet i hemmet belyses i nästa nummer av Kvinnovetenskaplig tidskrift.
VARMT
T
ACK
till
Uppsala universitet
som efterskänkte tidskriftens skuld
och
Nationella sekretariatet för genusforskning
som gav ett generöst bidrag 1998.
YVONNE HIRDMAN
Konstruktion och förändring
- genus som vetenskap
18-19 september 1998 samlades
Stockholms kvinnoforskare till konferens under rubriken
Konstruktion och förändring. Inledningstalare
var Yvonne Hirdman.
Låt mig börja med ett antal uttalanden — ex-cerpter ur den västerländska genusdiskursen - bara för att påminna oss om varför vi sitter här i dag.1 Ett slags textvideo som snabbt, snabbt drar över de senaste 2000 årens vanli-gaste, därmed också mest banala yttranden. Om könet. Ni har hört det förut:
Vet du om någon mänsklig handling, som inte visar, att det manliga släktet i alla dessa avseen-den är överlägset kvinnokönet?2
Nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud. / . . . / En man be-höver ju inte ha något på huvudet, eftersom han är en avbild och en avglans av Gud. Men kvinnan är en avglans av mannen, ty mannen kommer inte från kvinnan, utan kvinnan från mannen, och mannen skapades inte för kvin-nan utan kvinkvin-nan för mannen.3
Frågan är huruvida Kvinnan kunde ha skapats i den första ordningen? Nej, ty filosofen [Aristo-teles, m.a.] säger att kvinnan är en ofullgången man. Men inget ofullgånget eller felaktigt kan ha skapats i den första ordningen. Därför kan inte kvinnan ha skapats i den första ordningen. / . . . / Bland perfekta djur tillhör den aktiva ska-parkraften det manliga könet och den passiva kraften kvinnan.1
Doktorn skrattade åt sin hustru Käthe som ville vara klok, och sade: Gud har skapat en man och gett honom ett brett bröst, inte breda höf-ter, för att mannen på det stället skall kunna rymma vishet. Men den plats där orenligheten går ut är liten. Detta är omvänt hos kvinnan.
Därför har hon mycket orenlighet och föga vis-het.5
Kvinnor är skapade för att bereda vägen för män-nen och till och med för att stå ut med orättfär-digheter från dem. Man kan aldrig få unga poj-kar att acceptera sådana villkor, deras innersta känslor skulle revoltera mot orättvisor; naturen har inte utrustat dem för att stå ut med dem.'' På grund av sina modersinstinkter visar kvin-nan dessa egenskaper [empatiska, m.a.] gent-emot sina barn i hög grad, därför är det troligt att hon ofta kommer att utsträcka dem gente-mot sina medmänniskor. Mannen är rival gent-emot andra män; han livas av tävlandet och det-ta leder till ambitioner som lätt omvandlas till egoism. Dessa senare egenskaper tycks vara hans naturliga och olycksaliga födslorätt. Det är allmänt accepterat att det hos kvinnan finns en intuitiv kraft, en snabb förmåga till varsebliv-ning och kanske till imitation, mer så än hos män, men åtminstone några av dessa gåvor ut-märker lägre raser och är därför ett förgånget och lägre stadium av civilisationen.7
Allt tillsammanstaget visar det sig att kvinnan förblir gentemot mannen infantil: vad gäller kroppsstorlek, vikt, i den otillräckliga (svaga) ansiktshårigheten, i den relativt större längden av bakdelen, vad gäller inälvornas massa och vikt, i den större rikedomen av bindväv och fett, i den mindre mängden och mindre specifika vikten hos blodkropparna, i den relativa före-komsten av hemoglobin över serum, i den mind-re volymen och vikten av skallben, underkäke och hjärnan, i det mindre antalet tertiära vind-lingar i hjärnan, i det mindre antalet av varia-tion och degeneravaria-tionstecken.s
Den anatomiska skillnaden mellan könen mås-te ju på något sätt få psykiska följder. /.../ I kvinnans fysiska fåfänga är ännu penisavunden en bidragande faktor, eftersom hon måste sätta så mycket större värde på sin skönhet som en senkommen kompensations för hennes ur-sprungliga sexuella mindervärdighet.9
Forskning har nyligen visat bortom allt tvivel att män och kvinnor föds med olika uppsättningar av "instruktioner" som byggts in i deras gene-tiska koder. Vetenskapen bekräftar således vad poeter och föräldrar länge tagit för givet.10 Fru Hirdman! Det är skrattretande när ni kvin-nor skall hålla föredrag om konstruktion och forskning, och ni tituleras professor. Löjeväck-ande. Detta gäller också, Fru Gunnel Forsberg, Fru Ulla Wikander, samt, Fru Christina Florin, som skall Flumsnacka', i Aula Magna. Löje-väckande!11
KONSTRUKTION
Vad vi hört är konstruktioner. Idéer och före-ställningar om könen av den västerländska humanismens, filosofins och vetenskapens skarpaste hjärnor - ocli betydligt mer samtida medelmåttor. Makes a girl think kan man sä-ga. Man kan reagera som Christine de Pisan,
1400-talsfeministen, på texter långt mer miso-gyna än den här, när hon med en viss förund-ran inser att dom j u har fel. Men hur kan dom, som är så kloka — j a rent överlägsna - ha så fel?
Men hur länge jag än vände och vred på pro-blemet, kunde jag inte se att de hade rätt, när jag jämförde kvinnornas uppförande och
ka-raktär. Ändå var jag kritisk mot kvinnorna och ansåg det omöjligt att så många berömda män, så lärda och med så djupt förstånd, så klarseen-de i allt, skulle ha sagt fel så många gånger. 12 Man kunde kalla denna bittra undran för fe-minismens första stadium..
Man kan, med historikern Guilia Sissa, ex-pert på antikens genusidéer, reagera med vre-de:
Hur kan man undvika känslor av vrede och bit-terhet, hjälplöshet eller överlägsenhet? Hur kan man behålla sin objektivitet inför denna
tröga dumhet, inför dessa orättvisor som så re-gelbundet och ofta hoppar fram ur det som är bedömt som det bästa som tänkts och sagts om de mänskliga villkoren i den västerländska tra-ditionen?13
Ja, hur kan man? Man kan vältra sig i dem - li-te som jag gjorde inledningsvis. Efli-ter Christi-nes undran kommer Guilias raseri. Feminis-mens andra stadium kanske man kan säga. När man fått det "onda ögat" och ser hur des-sa konstruktioner finns överallt.
Men det finns många andra sätt att reagera på. Och nu talar jag bara om dem som alls bryr sig om dessa texter - flertalet bryr sig överhuvudtaget inte. Den förödande likgiltig-heten, som finns där också hos dem som er-känner att kvinnor systematiskt underordnas, som en Max Weber. Eller en Gunnar Myrdal —
utan att detta dramatiska faktum inverkar på deras vetenskap i övrigt.14
Förminskningen
Man kan förminska dessa ord. Man kan säga att de är plockade ur sin kontext - det vill sä-ga ur historien. Man tyckte så mycket annat konstigt då också och en god vetenskapskvin-na håller sig för god för att plocka dem ur si-na sammanhang utan en inlevande förståelse. Man kan säga att de är "bara ord" — dessutom ord från filosofer och vetenskapsmän som inget säger om hur vanligt folk såg på saker och ting.
Bakom detta "bara ord" och krav på en kontextuell helhetsbild finns emellertid en ovilja och oförmåga att förstå och acceptera den systematiska underordningen av kvinnor i historien - i nutid. Med en typiskt glidning ur fokus börjar argumentationen att handla om att kvinnor faktiskt inte är dumma. Eller sva-ga. "Egentligen." Där fanns den starka Kristin i Algutsboda som körde hästlass som en hel karl. Och min moster, hon var den som be-stämde hemma.15
Det är en glidning som förändrar och för-vanskar innebörden av underordning från att betyda strukturell avläsbar underordning, un-der män, till individuell manlig övermakt ge-nom att visa på individuell kvinnlig styrka.
under-6
ordning har med manliga maktmöjligheter att göra. Ty går vi åter till kontexten, det vill säga historien, får tvärtom orden en än mer ödesdiger klang, om vi i stället för individuel-la anekdoter kompletterar med demograf!, socialhistoria, rättshistoria, politisk historia. Tvärtom finner vi en underordningens prak-tik i familj, arbetsliv, religion, poliprak-tik, kultur som orden legitimerar. Vi finner vardagliga föreställningar som utgjorde dessa veten-skapsmäns "kontext" om kvinnor som sämre, som dummare, som djur, ting och kropp och som formade bilden framför deras ögon."' Vi finner lagar och förordningar som bekräftar och konfirmerar en självklart mindre känd praktik. Det är mot denna massiva empiri vi ser mot-praktikerna och hör de avvikande me-ningarna. Rent av små feministiska troper i genusdiskursens liturgi.17 Hur skulle vi annars se dem? De bekräftar bara huvudtextens pri-mat. De belägger genusdiskursens maktord-ning.
Förhärligandet
Man (oftast kvinnor som i "feminister" eller "kvinnoforskare") kan paradoxalt nog accep-tera texternas grundinnehåll, det vill säga den framhållna, skapade skillnaden, men/och gö-ra en värderockad: Kvinnor är det finaste kö-net - som fått födandet, livet, freden, omsor-gen, omtanken etc. etc. på sin lott. Man ac-cepterar de tilldelade kollektiva egenskaper-na men planterar dem fast i baregenskaper-nafödandet, den skiljande praktiken och ger den en djup existentiell, ontologisk och essentiell betydel-se - för alla kvinnor. Den banala särarten.18
Här finns det grader i medvetenhet och strategisk skärpa. Många hamnar i denna an-norlunda-men-bra-ja-bättre-position bara ge-nom den plats utifrån vilken de talar. Situa-tionen kunde vi säga, både utanförskapet men också "systerskapet", skapar särarten där-för att den tvingar fram ett "vi" - "dom".1'1
En sådan situation kan ironiskt nog själva kvinnoforskningsfältet utgöra. Alla dessa kart-läggande, konsekventa beskrivningar av kvin-noliv där stereotypa mönster framträder, kan inbjuda till konfliktundvikande och inkän-nande analyser där villkoren förvandlas till
vä-sen som Anna Wahl så träffande brukar påpe-ka.20 Så får vi både kartläggningar och analy-ser som passar som hand i handske med den genetiska Jantelag som nu går runt jorden -det vill säga "vi ska inte tro att vi är något". In-te med den genetiska koden, den dominanta hjärnhalvan och dom hormonerna.
Förmärkvärdigandet
Men man kan också, slutligen, i sin avsky över dessa mönster helt enkelt dra undan förut-sättningarna för att de ska formas.
Först drogs "systemen" bort. Det var den post-strukturalistiska skolan, som under tidigt 1980-tal började med att slå sönder alla stora teoretiska byggen - och där for det feministis-ka teoretiserandet om patriarfeministis-kala system och generella underordningsformer med i bara farten.21 Den fortsatte med att underminera de underordningens erfarenheter som kvin-noforskningen byggde på, genom att miss-tänkliggöra generella analyser av dem. Ord började ses på med nymoraliserande ögon: Kvinnor? Vilka kvinnor? Vem talar?
Att påstå att vanmakt fanns blev i sig en makthandling. Vad har du för rätt att påstå att denna mänskliga handling skulle vara en obe-haglig, förnedrande handling?
Därefter blev det kroppens tur att trollas bort. Föds man nu inte till kvinna utan blir det, denna ack så trådslitna formulering, så tar vi bort "kropp" som j u är det som "kvinna" görs av, med risk för att hamna i ett filosofiskt liårklyveri av ett skolastiskt slag som inte lig-ger fjärran det tomas-av-aqvinska.
I försöken att ta bort snedstrecket mellan sex/gender (det började i USA) har tvärtom dikotomin återupplivats och intresset fokuse-rats på könets kropp, fysiologin och dess många avvikelser och varianter som om dessa skulle kunna trolla bort "skillnaden", alltså "kroppen".
Det är en riskabel metod eftersom den har sin egen logik inbyggd i sig och där den tar över börjar det plötsligt handla om alla dem som inte kan kategoriseras enkelt till Han el-ler Hon. Implicit borde en tredje, fjärde, fem-te genuskafem-tegori vara det moraliskt enda he-dervärda tycks texten kräva.
Vad som då sker är återigen en glidning bort från makten och vetenskapen, hän mot politisering, moralisering och ideologipro-duktion. Det märks i texternas glidande an-spelningar - det "någonting annat" som man vill ersätta själva genusordningens grundma-teria, mäns och kvinnors kroppar, med.2" Ofta tyckes detta "annat" vara vad som nu allt ofta-re kallas för "den heterosexuella matrisen", en begreppsbildning som är mer politisk än vetenskaplig. Ty begreppet "heterosexuell matris" är laddat av underliggande normer och värderingar, vilka rimligtvis måste vara att komma ur denna "matris", och så pass luddigt att om man utför två tankeled till är man de facto framme vid en ny form av biologism, ef-tersom denna matris tycks ha skapats av den våldsbenägne, penetrerande heterosexuella mannen - en luden kåt apa som ingen kultur tycks ha kunnat göra något åt - en sannskyl-dig gåta, men en farlig en.
För det feministiska vetenskapliga projek-tet har det inneburit stora risker när "makten" smulats sönder i mikromakter, när enkla var-dagliga begrepp som "kvinnor" (inte män dock) och "intressen" och "underordning" och nu "kön" och "kropp" dras in i ett egen-artat och i mitt tycke ofta ofruktbart filosofe-rande, där det frihetliga projektet - här rivs för att få luft och ljus! - på ett bittert sätt tycks skapa nya fängelser och intellektuella åter-vändsgränder.
Det banala
Men det är lätt att förstå både grunden och framgången för detta teoretiserande inte bara som en reaktion mot "förhärligandet", det vill säga särarten, utan kanske främst utifrån un-derordningens banalitet,25 repetitivitet, var-daglighet. Men härregud ska vi hålla på med det här igen och igen och igen! Säg nåt nytt! Kom med något annat! Vi orkar inte höra. Ingen orkar höra. Det påminner mig om när Ulla Lindström skulle hålla tal om könsroller och året var 1965. Och en ung man hade frå-gat henne medlidsamt om det inte var tråkigt att tala om ett så slitet ämne. Begreppet hade då florerat sedan 1962.24
Det är, och det är åter en positiv tolkning,
förmodligen denna tristess - och den motvil-ja mot att inse underordningens djup och
bredd - som också gör att vi inom den femi-nistiska genusforskningen ständigt "glömmer bort" tidigare kunskaper, tidigare strategier, tidigare motgångar, tidigare framgångar. I stället för en kunskapsackumulation riskerar fältet att ständigt fragmentariseras av dessa förminskanden, förhärliganden, förvrängan-den, förmärkvärdiganden.
GENUS SOM VETENSKAP
Men låt oss hålla huvudet kallt, fast hjärtat klappar av upprördhet, och låt oss som fors-kare betrakta dessa konstruktioner inte på ett ideologiskt utan ett vetenskapligt sätt.
Guilia Sissas upprördhet — vilket får henne att analysera det antika genustänkandet över-huvudtaget - skärper hennes analys, och gör att hon ser det hon annars inte hade sett. Så menar jag att upprördhet och vetenskap bör kombineras. Ty upprördheten krävs för att vi ur det som betraktas som självklart ska kunna se det absurda. Det kan ses som ett slags metod. På den här punkten blir vi ofta anklagade för moralisering. Det ska vi inte bekymra oss för mycket över. Betänk i stället att förbud mot moralisering upphör inför vissa områden och företeelser: nazism, judeutrotning. Att skriva icke-moraliserande om klitorisomskär-ning borde också anses otillbörligt.
Så låt oss inte värja för underordningens mönster, vilket inte — obs! inte - innebär att "underordning" är ett orörligt, monolitiskt begrepp som betyder en och samma sak hela t i d e n . U n d e r o r d n i n g bör självklart förstås som ett samlingsnamn för många varierande mänskliga praktiker. Det är ett socialt/histo-riskt mönster som ibland är tydligt, skarpt, ibland suddigt och svagt. Det är bäst att påpe-ka detta innan jag försöker göra detta möns-ter så tydligt som jag bara kan.
Låt oss inta den position som vi kanske kunde kalla för den vetenskapliga feminis-mens tredje stadium: inte förundran, inte oreflekterad bitterhet och vrede, utan en ny-ter iakttagande och analyserande blick. Den beauvoirska blicken, den som ger så stor ut-delning att vi med historikern Gro
Hage-mann kan säga att vi därmed har guld i våra händer.
Jag tänker därför kort gå in i genuskon-struktionernas stereotypa banaliteter, ta fasta på det nästan plågsamt schablonartade i ge-nuskonstruktionerna — vilket inledningens textvideo så tydligt illustrerar. Jag tänker såle-des koncentrera mig på byggnadsställningar-na, inte på den postmoderna arkitekturens eklektiska, undanglidande mångfacetterade ytor. Hur görs genus? Konkret? Hur ser ge-nusdiskursens grundtext ut - den som får alla variationer att bli variationer?26
Det är naturligtvis/förhoppningsvis inga nyheter jag talar om, men det kan ligga en ny-het i att åter ta upp detta grundtema och i några reflektioner kring det.
Dikotomier
Den första iakttagelsen är att genus byggs upp genom isärhållning - genom skapandet av motsatspar - dikotomier.
Denna banalitet aviserar det stora veten-skapliga problem, som kan förstås som ett slags teoretisk sirensång: det gäller att kunna analysera dikotomiernas logik utan att hamna inom dess lockande sfär av förmenta förkla-ringar, av tillfredsställande, intellektuella aha-upplevelser. Det gäller med andra ord att vär-j a sig gentemot dess inbyggda fälla: att gå in i
den så kallade sakfrågan och ta ställning för den ena dikotomin mot den andra.
Lätt är det inte, ty genusdikotomin HAN -HON kan ses som en nytändning i den årtu-sendegamla debatten kring NATUR-KUL-TUR, KROPP-SJÄL, ty vad annat är (den ame-rikanska) debatten kring SEX-GENDER, eller KÖN-GENUS än just ett feministiskt tal om samma sak? Vilket i sin tur är en variation på det gamla könsrollstänkande. Kön + roll = kvinna. Och - vilket är poängen i den gamla kultur-natur debatten - vad är det egentligen som bestämmer?
Just därför att denna diskussion är så fun-damental är det naturligtvis svårt att värja sig, men kan vi inte acceptera idén att vi låter värl-den/kroppen/livet passera genom våra med-vetanden? Våra medvetanden/minds/är en enda kulturell konstruktion så att säga - det
är helt meningslöst att stirra på den gråa, sör-jiga hjärnmassan och börja fråga sig vilken
roll den spelar för att man har sympatier för Centerpartiet och älskar fläsk med bruna bö-nor. Ändå är denna sörja ofrånkomligen nöd-vändig för tänkandet och kännandet, ja den liksom sväller eller krymper med tänkandets och kännandets möjligheter.2' Det här är ett klumpigt försök från min sida att säga, att jag tillhör dem som ser på människor som den to-tala kulturella artefakten i den toto-tala levande kroppen, ständigt indragen i skiftande situa-tioner. Men eftersom hela vårt tanke/språk-system bygger på skapandet av motsatser, blir det nästan omöjligt att ens formulera denna självklarhet.
Ty att "dikotomisera" tycks handla om en ur-orientering i världen av ett JAG och DU av ordning som skapar mening. Genom att vi de-lar upp, lägger i olika lådor och skapar kate-gorier skapas "automatiskt" ett sätt att förslå orsaker: aha, där har vi en A - men då är det där en B. A är på A plats och gör A saker. B är på B plats och gör B saker. Den som är A är på en A plats. Den som är på A plats är en A.28
Att tänka så är att förstå kausalitet kultu-rellt, inte inbyggt, naturgivet i saker/kroppar och ting. Det gäller att förhålla sig iskall till kategoriernas lockande förklaringsmakt och att i stället använda den (förmenta förklaring-en) analytiskt för att förstå segregeringens svårutrotade praktiker, att förstå hur stereoty-perna HAN och HON både genusladdar plat-ser och praktiker men också hur platplat-ser och praktiker genusladdar stereotyperna HAN och HON.
Den primära ordningen
Att människor uppdelade i HAN och HON ut-gör ett slags grundläggande orientering av världen är också en banalitet, som inte borde väcka någons förundran, men det gör det. På-står man att genusordningen är den primära, på vilken andra ordningar byggs, får man snart höra att "genus" eller "kön" bara är en "kategori" - där finns alla de andra och de är viktigare eller lika viktiga. Klass, ras, etnicitet till exempel - dagens korrekta ramsa.
blan-dar ihop nivåer, som så enkelt sker: det behö-ver inte innebära att genus har större förkla-ringsvärde i ett händelseförlopp, eller i ett visst problemområde. Där kan tvärtom andra mänskliga konstellationer dominera. Men att genusordningen ligger som ett golv i de socia-la husen - det är j u en truism.
Den truismen, att genusordningen finns styrande före och i andra ordningar, döljs om man sätter "kön" eller genus harmoniskt jäm-te till exempel klass. Ställer man begreppen bredvid varandra blir de tvärtom indragna i genusskapandet. Det visar för övrigt på ge-nusbegreppets starka analytiska värde att vi kan urskilja genusformandet på den här ni-vån. Vi kan göra genus av allting som vi be-stämmer är ett par: kaffepanna och stekpan-na, banan och äpple, eller (av kanske större betydelse) privat - offentligt, ekonomi - ekologi, svag stark, och förvisso paret klass -kön. Nog vet vi vilket genus som hör till vilket. Detta sista par - klass/han och kön/hon - vi-sar att det är en närmast icke-intentionell pro-cess: att allt som motsatsordnas får genus och att allt kan delas i par beror i sin tur på genus. Alla stora ordningar tycks kunna sugas in un-der detta par HAN - HON och fördelas.
Hon
Då ser vi hur genus formas utifrån de mänsk-liga villkoren av liv/död, kött och ande och att HON skapats av köttet och HAN av anden - i antiken också kött/död och liv/ande.
Detta ömtåliga, dödliga kött som förvisso både män och kvinnor har, fick i sin tur (jag talar som historiker i imperfektum, men vi vet ju att detta också är presens, vilket det korta urvalet av texter också visade) sin genusstäm-pel och det specifikt kvinnliga köttet är — ba-nalitet - det som HON görs av, på så vis att de fysiologiska kvinnliga egenheterna som köns-organ och bröst liksom spiller ut över hela köttet och särskiljer det från det manliga.
Därmed får vi truismen att femininum görs av kvinnokött.
Denna truism är dock viktig att förstå, ty denna genusproduktion är alltjämt i hög grad aktiv och den innebär att allt så kallat kvinn-ligt kan härledas till det särskilda och
sär-skildgjorda kvinnoköttet, det som beskrevs/ beskrivs som fuktigare, kallare, slappare, mju-kare, blodigare, slemmigare, barnafödande, mjölkstint, östrogent, vänsterdominant m.m. och som med en enkel härledning skapade så-dana (i tiden varierande) kollektiva egenska-per som illvilja, ondska, dumhet, listighet, okontrollerbar vrede, ostyrbar kättja, lägre moralisk halt, pladdrighet, behagsjuka, asex-ualitet, ömhet, omsorg, empati, fredsvilja, osv.
Ur detta kött kan vi mejsla fram de två ur-schablonerna, ur-stereotyperna i historien, ibland ensamma och dominanta, oftast sam-manblandade på ett förtjusande ologiskt sätt - när schablonen B - den artskilda, väsens-skilda, den laqueurska tvåkönskvinnan, Rous-seaus konstfulla produkt skulle beläggas un-der 1800-talet, producerades emellertid stän-digt schablonen a — den urgamla antika for-meln, den i jämförelse med mannen mindre utvecklade kvinnan, den lilla imitationen. Lombrosos "normalkvinna".29
Det för mig över till den tredje banala iakttagelsen, nämligen att kvinnor görs av män -som i den grekiska skapelsemyten om Pando-ra, kvinnan som människan fick som straff, som i den kristna sagan om hur Eva formas av Adam. Eller som det uttrycks hos en Rous-seau, en Darwin, en Strindberg, en Freud: låt oss diskutera skillnaderna mellan oss och dem. Den primära skillnaden blir med en lo-gisk nödvändighet - utifrån det perspektivet och det är det som gäller i genusdiskursen -att "dom" är inte som "vi", en förståelse som skapar det kroniskt negativa: kvinnor är inte män - icke A.3"
Han
Så låt oss titta mer på Maskulinum. FIAN. Adams stolta släkt. A. Hur görs män? Att kvin-nor är det som män inte är räcker långt. En poäng är onekligen att vi kan förstå "mannen utan egenskaper" det vill säga privilegiet att både bestämma och undgå bestämning (och därmed rörligare, friare)31 genom att vara den självklara, ofta outtalade kontrasten mot den ofta detaljerat stereotypt beskrivna så kal-lade KVINNAN, den dumma, våldsamma, il-listiga, babbliga, skvalleraktiga, fega, svaga,
mjuka, lögnaktiga, gnälliga, okamratliga, svek-fulla, ytliga, ändliga, immanenta, moraliska, nyktra, gudfruktiga, skötsamma, ansvarsta-gande ...
Men där HON gjordes av kött gjordes HAN av ett finare material. Det antika tänkandet ger åter den tydligare och direkta informatio-nen. Materialet var visserligen en manlig fy-siologisk egenhet - den manliga säden - men när den gått igenom medvetandets fabrik blev den bärare av de mest mänskligt överlägsna egenskaperna. Inte för inte firade man poj-karnas första ejakulation med festligheter i det antika Rom vid en speciell högtidsdag -den 17 mars. Inte för inte skrev Araeteus, lä-kare verksam på 100-talet efter Kristus:
Ty det är säden, som, när den äger kraft, skapar oss män, heta, välformade, kraftiga, med vack-ra stämmor, starka i tal och handling.
Också där den manliga kroppen används i ge-nusproduktionen (och vi finner samma sak idag fast byggstenarna mera liknar osynliga mikrochips) så transformeras detta kroppsi-ga/detta material till själ/eller sådana egen-skaper som ger makt, medan proceduren är den diametralt motsatta i formandet av Femi-ninum." Där blir själen/förståndet bara en klumpig, avhängig reflex av det krävande köt-tet, vare sig det önskar sex eller barn.
Detta slutligen, för åter över till den bana-la underordningens självkbana-larhet: män gör/ skapar sig själva. Det är den självförälskade blicken som skapar dessa transformationer. Denna genusproduktion kan ses som det sto-ra mänskliga projektet, styrt av män, under-stött av kvinnor, som dessutom utgör materia-let för den grova bestämningen, men där fin-putsen och de mer invecklade detaljerna för-visso formas i kamp/relation med andra män. Kanske är det därför att det just är det egna projektet som vi börjar få en internsegrege-ring inom genus/kvinno/feministforskning-en - dgenus/kvinno/feministforskning-en grgenus/kvinno/feministforskning-en som kallas för mansforskning. Ty om maskuliniseringen/manlighetsprojek-tet kan ses som den viskande sufflören i det mänskliga genusdramat är det inte konstigt att "man" vill utforska det själv, på egna villkor och inte underordnat den feministiska genus-förståelsen.
Mannen som norm - det
teoretiska problemet
Men män gör sig själva. Detta är otvetydigt. Och de tycks göra sig i förhållande till den mäktigaste av mänskliga artefakter: mannen som människan. Men här finns teoretisk pro-blematik. Irriterande, löftesrik. Vad är "man" i ett påstående som "mannen som norm"? Hur förhåller sig denna abstrakta maktfigur, denna da Vinci-typ, denna "fantom" till olika tiders och klassers maskulina former? Inte är den väl summan av dem? Ar det "mannen" utan kön? Ar det alls en poäng att fundera vi-dare här?
Jag tror det är viktigt att införa ett mellan-rum här, mellan den abstrakta nivån där "mannen som norm", den hierarkiska princi-pen om man så vill, och den mer konkreta, historiska, sociala nivån där manlighetens ide-altyper skapas/formas/ händer.
Kanske kan en figur som den här hjälpa till att hålla isär de olika genusformerande pro-cesserna:
* Mannen som norm
Irritationen och lusten hänger naturligtvis samman med att vi här närmar oss "makten", det vill säga oklarhetens zon nummer 1.
mannens egen, den kommer i vart fall fram tydligt och obevekligt om man klickar fram orden MAN och KVINNA och dess synony-mer i Thesaurus, det vill säga i Wordprogram-mets ordbok:
MAN
betydelser: synonymer:
mansperson manfolk, maskulinum, karl, herre, skapelsens herre, karslok
make äkta man, äkta hälft, gemål, kontrahent, äktenskapspartner manfolk arbetare, följe, mannar, trupp,
styrka
människa person, individ
folk de, någon, en, somliga, jag, en annan KVINNA betydelser: honkön synonymer: femininum, kvinnfolk, kvinnsperson, kvinns, kjoltyg, flicka, jungfru, husmor, hustru, husfru, maka, fru, matrona, gumma
Det är således inte "bara" det att maskulinum (skapelsens herre) är mer värt än femininum, att synonymer för man handlar om två rela-tioner: dem med kvinnor och dem med män - medan "kvinna" bara relateras till män - och ålder. Nej, det är "man" som synonym med människan, en, någon, jag. Detta är ännu tyd-ligare i engelskan, där man har sin första be-tydelse som human being, med synonymer som
humankind, mankind, humanity, populace, race, folk.3*
Det handlar om världen sedd och formad genom "oss", språket utvecklat av "oss", det existentiella dramat "vårt", "människan som alltings mått", Guds avbild. Uttryckt i ett ryskt ordspråk som jag inte kan få ur mitt huvud: hönset är ingen fågel och kvinnan är ingen människa.
Hemlösheten
Inte konstigt, tänker jag, inte konstigt alls, att en av de få egenskaper som kvinnor faktiskt
fick mer än män, var förmågan till "imita-tion". Inte konstigt att feminismen brottas med denna fantom - och hamnar i det olösli-ga dilemmat särart - likhet, när kategorin "kvinna" ska mätas mot den abstrakta normen "människa". Hur "man" än gör blir det fel.35 Att vara kvinna i världen, även i den bästa av världar, innebär därför ett slags existentiell hemlöshet, en ironisk paradox med tanke på att det är hon/vi/jag? som är "hem/inne" i motsats till "torg/ute".
Det är utifrån denna hemlöshet som det blir så viktigt för oss att upphöra med "imita-tioner" och att försöka hitta sätt att tala på som inte automatiskt inordnar oss under "norm"-förståelserna. Dessa björnkramar...
FÖRÄNDRING
Man kan bli klaustrofobisk för mindre. Ut ur denna famn, detta våldtagna rum, denna våldtagna värld, detta våldtagna språk! Ge oss en teori som ändrar på detta!
Här signalerar ett ord som "konstruktion" att teorin går åt rätt håll: konstruktion liksom lovar förändring. Sammantagna lovar de två orden, som också utgör denna konferens nyckelord, stora möjligheter: genusforskning är forskning för emancipation.
Men här skymtar återigen den förödande dikotomiseringen diskret i bakgrunden och hotar att omvandla och banalisera ordet kon-struktion till något alltför enkelt, alltför dumt.
Ty kontrasteras begreppet konstruktion poppar ordet icke-konstruktion, d.v.s. något som är inte byggt, något som är "genuint", "autentiskt" - j a "natur". Och så står vi där med det gamla paret kultur - natur igen, trots alla försök att sätta upp ordets dekonstruktion som motpol, det vill säga på ett plan vägra att gå in i den dikotoma fällan. Det frihetliga greppet till trots blir emellertid risken att de-konstruktion blir det samma som upplösning och så letar sig tanken en annan motpol.
Och det är inte bara kultur-natur paret som vaknar till liv igen. Också gamla veten-skapliga begrepp som bas - överbyggnad ruskar nymornat på sig. Vi river överbyggnaden -konstruktionen. Men vad är basen? Tror nå-gon att basen ligger oberörd?
Grundritningen visar oss att detta att "göra genus" är, med en riskabel liknelse, som en to-talformatering av en diskett som inte går att formateras om. En diskett vars plastmassa i sin tur omformas under formateringsprocessen. På samma vis som en formatering till en viss nationalitet inte heller går att omformate-ra. En gång holländare - alltid holländare. Kultur är ingen fernissa. Men Holland kan gå under som nation, vilket vore sorgligt - och, det är min naiva förhoppning - nya genus-praktiker kan på sikt ändra gamla genusbygg-nader och dessa praktiker kan bara levas i pro-test mot de gamla byggnaderna - de måste därför beskådas, studeras.
som strategi...
Där kom förändringen fram. Den gamla van-liga upplysningsvägen således. Att förändra världen med kunskapens ljus som redskap.
Teorier som belyser människors göranden i det stora sociala, i världen, kan således visa dessa bestämda mönster - en föreställning som kanske väcker upprördhet, som skapar förändring genom att det självklara reprodu-cerandet av genus störs, "perverteras" av allt-mer kunskap om hur det går till. "Aj, nu gjor-de jag en genus" kan man tänka för sig själv. Och detta kan vi säga i polemik med dem, som tvärtom menar att pekar vi på konstruk-tionens mönster reproducerar vi dem.36
som förklaring...
Här används förändring som en strategi - en dröm, som medel för emancipation. Men krä-ver man att en teori ska förklara förändring är man inne på två andra områden. Det ena är återigen ett slags upplysningsteoretiserande -att finna lagarna för mänsklig handling - det nomotetiska letandet som tog vid efter mor-det på Gud.
Är inte det också en rest från ett slags ve-tenskapens Sörgården? "Förändring" säger man, orsak menar man, orsak som ett slags påtaglig mekanism som man ska kunna "åt-gärda" och därmed vrider man till teoretise-randet baklänges, in i ett positivistiskt maskin-tänkande. Ett sådant krav totaliserar en teori
som inte utger sig för att vara annat än reflek-terande över systematiska formationer - mön-ster. Att tvinga fram en orsak är att brutalisera dessa reflektioner och dra bort dem från his-toriens mångfald, in i ett slags positivistisk so-ciologisk enfald.
som handling...
Det andra kravet på att teorin ska förklara för-ändring ligger på en tillsynes mycket mer öd-mjuk nivå. Det handlar om att föra in de en-skilda människornas handlande i teoretise-randet.
Förändring i betydelsen att "människors handlande spelar en roll" med ytterligare en finstilt undertext: och därför kan vi göra nå-got åt underordningen - är det inte en varia-tion på temat hopblandning av det normativa och det analytiska?
Vad man menar är onekligen att historia och samhälle skapas av människor, vilket är en självklar truism, men man menar med män-niskor ett slags hjältinnor, mänmän-niskor med en vilja fri från tidigare och samtida tankars tvång, oberörda av institutionernas korrido-rer, småleende åt lagtexters otvetydiga föro-lämpningar... Den fria viljans människa.
Det i sin tur vilar återigen på en av dessa otaliga dikotomier som styr vårt tänkande: struktur - aktör heter det denna gång, med den gamla vanliga Berlinmuren emellan.
Knöla ihop det är mitt råd. Låt oss tala om struktör och åkturer. Det är klart att vårt handlande ständigt stöter emot väggar och tak. Frida Steenhof uttrycker det så vackert: "Individen och släktet är sammankedjade i evig växelverkan, de är varandras dubbel-gångare, de härmar varandras känslor, tankar, gester, mimik, lyten och förtjänster. De upp-träder i varandras substans."3' Att se sin del i samhället som Frida Steenhof gjorde, det skulle jag kalla för en den fria viljans männis-ka.
Vi kan lika lite trolla bort historien, samti-den, mentaliteter, omvärlden som vi kan trol-la bort våra kroppar. Båda binder våra rörel-ser och möjligheter, båda gör att vi får säga att orsaken till att vi gör och tänker som vi gör be-ror på. Tid, plats, situation och - kön. Det är
j u det vi håller på med som forskare: att stu-dera hur det beror på.
Bakom detta slagord: det spelar en roll att människor handlar, finns ofta en direkt teori-fientlighet.38 Man vill inte - och vi är tillbaka till inledningens "banaliseringsgörande" - se mönstren, erkänna underordningen. Men att i detta studium göra sig "naken" och blicka oskyldigt på könens relation som om vi intet visste om dess sado-masochistiska karaktär, ba-ra för att undvika att vaba-ra vetenskapligt omo-dern och bli kallad för determinist är ju inte bara fegt - det är att missförstå det viktiga: att mönstret är ett analytiskt redskap, suveränt att ha när man vill förstå förändring.
Det är också så som jag vill förstå koppling-en mellan konstruktion och förändring: att förstå konstruktionerna som en del av de på-gående dramerna i världen. Långt ifrån att va-ra förutsägbart och determineva-rat blir det med ett genusteoretiserande forskningsresor in i det okända. Vår fråga är ju: hur verkar genus i sin ständigt pågående skapelseprocess i värl-den: i organisationer, i klassen, i nationsbygg-naden, på arbetsmarknationsbygg-naden, i politiken, i sex-ualitetens skiftande former, i medier, i filmer, i litteraturen o.s.v.?39
NOTER
1 Den här texten är ett föredrag inför Stockholms
kvin-noforskare 20 år efter bildandet av Forum. Därav to-nen "ex cathedra", därav positioneringen och de över-gripande analyserna som ibland kan ropa efter för-djupning.
2 Ur Platons Staten ur Kvinnoidéer, Källtextsamling i
kvin-nohistoria, Umeå 1984 stencil.
3 Bibeln GT
4 Kvinnoidéer aa Thomas av Aquino (1225-1274)
5 ibid. Martin Luther (1483-1546) 6 ibid. Jean Jacques Rousseau (1712-1778)
7 Charles Darwin (1809-1882) ur The Descent of Man and
Selection in Relation to Sex fr 1871, se också Cynthia Ea-gle Russett, Sexual Science, the Victorian Construction of
Womanhood, Harvard Univ. press 1989 angående 1800-talets genusproduktion.
"Cesare Lombroso,(1856-1939)/L. Ferrarro, Das Weib
als Verbrecherin und Prostituierte, Hamburg 1894 s 47-48, min översättning.
!l Sigmund Freud (1856-1939) (1931) Kvinnligheten, i
Samlade skrifter I, s 536 och s 543, övers av Assar Asker, Stockholm 1996.
10 En Tim Hackler förmodligen journalist, citerad i Anne
Fausto Sterling, Myths of Gender, s 61, min översättning. Se samtidigt samma bok för en granskning av veten-skapligheten i sådana påståenden.
11 Anonymt brev till mig efter Stockholmskonferensen.
Tack Cecilia Ase för idén att ta med det i denna textvi-deo.
12 ur Från Ed-dan till Ellen Key. Texter om och av kvinnor från
medeltiden till 1900, valda och kommenterade av Beata Los-man, Göteborg Women's Studies 2, s 52
13 Guilia Sissa, "The Sexual Philosophies of Plato and
Aristotle", i A History ofWomen, From Ancient Goddesses to
Christian Saints, red. Pauline Schmitt Pantel, The Belk-nap Press of Harvard University Press, Cambridge, Massachusetts, London, England 1992, s 51, min över-sättning.
14 Se Gunnar Myrdal and The Gender Drama, föredrag av
Yvonne Hirdman vid Myrdalseminarium 2-4.12 1998 stencil
15 Så blandas numer utan att man darrar på
manschet-terna formell och informell makt, se t.ex Jean Bethke Elshtain,"The power and powerlessness of women." i
Beyond Equality and Difference, red Giesela Bock & S.Ja-mes Routledge 1992,; för den svenska diskussionen, se Maria Sjöbergs recension av Eva Österberg (red.)
Jäm-mndal och fröjdesal i KVT 1998:2
111 Se här Asta Ekenvall, Manligt och kvinnligt. Idéhistoriska
studier, Göteborg 1966 om antikens genusuppfattning-ar som ett slags uppsamlad folklore.
17 En trop är en avvikelse från den bestämda liturgiska
texten, se här Gunilla Iversen, Corpus troporum IV,
Tro-pes de VAgnus Dei, Almqvist & Wicksell Int. Uppsala 1980
Det finns i Sverige en stark tradition av särartsfeminis-ter, se Ulla Manns, Den sanna frigörelsen,
Fredrika-Bre-merförbundet 1884-1921, Symposium 1997, Lena Eskils-son, Drömmen om kamratsamhället. Kvinnliga
medborgar-skolan på Fogelstad, Stockholm 1991, Margareta Lind-holm, Talet om det kvinnliga. Studier i feministiskt
tänkan-de i Sverige untänkan-der 1930-talet, Göteborg 1990, se vidare Barbro Alvings artikel om Elin Wägner i Kvinnor på väg
- en antologi till Fredrika Bremerförbundets 75 års jubileum
1959 där Bang lyfter fram och understryker Wägners djupa särartstänkande.
19 Att se situationen som styrande, se Yvonne Hirdman,
Rosa Mayreaders stora förtvivlan, i KVT 1992:2
20 Se här Anna Wahl för denna benämning av villkor och
väsen i "Företagsledning som konstruktion av manlig-het", i KVT 1996:1
21 "Feminism, Postmodernism, and Gender-Scepticism"
av Susan Bordo, i antologin Feminism and
Postmoder-nism, ed Linda J Nicholson, Routledge New York and London, 1990, s 139, ett annat intressant påpekande är: "The analytics of race and class - the two other gi-ants of modernist social critique - do not seem to be undergoing the same deconstruction", ibid s 145
22 Se Sara Heinämaa, "Kvinna - natur, produkt, stil?" i KVT
1998:1 som skriver: "Dikotomin kvinnokön/mankön grundar sig på något annat än fysiologiska realiteter."
23 En insikt som en gång Gunilla Bjerén gav mig, tidigt
24 Se vidare Yvonne Hirdman, Med kluven tunga. LO och
ge-nusordningen, Atlas 1998, s 160
" ' J a g tycker det är viktigt att inte fångas i föreställningen om att ord = begrepp, i sig själva är något, d.v.s. att de skulle äga någon slags essentialiskt "egentligen". Be-grepp är j u dels vad vi bestämmer att de ska vara, dels, eftersom vi sysslar med ord/språk aldrig möjliga att ex-akt bestämma. Jag ser på begrepp som ett slags inhäg-nader, som man fyller med de förståelser som tycker hör ihop. Se här också Rita Foss Fridlizius avhandling,
Vetenskap - politik -feminism: till en social förståelse av den feministiska forskningen som en differentierad och heterogen
enhet, Göteborg 1997.
26 Jag använder ordet genus, inte bara för att jag blivit van
vid det, utan för att jag alltjämt ser stora fördelar med just det begreppet. Det skapar en tydlig förståelse av att nu talar vi om symboler, idéer, föreställningar, stereoty-per. Vi talar om det artificiella könet och inte om det gynekologiska könet - även om förvisso det "gynekolo-giska könet" också är fyllt av genus, d.v.s. med norme-rande föreställningar om funktion t.ex. Man ska inte heller underskatta det praktiska med att kunna säga att "könens platser är genusformade" e.dyl. eller de sam-mansättningar som genus lånar sig till, t.ex. genusra-tionalitet, genusmarknad, genusformering, genusfor-matering, genuskontrakt m.m. där ordet kön hela ti-den skulle ha vidmakthållit ti-den mer eller mindre lätta pornografiska tvetydigheten.
2/ se här Ronald Kotulak, Inside the Brain. Revolutionary
Discoveries of How the Mind Works, Andrews McMeel Pu-blishing, Kansas City 1996
28 För en fördjupning se vidare Claes Gustafsson, "Some
notes on Intentionality and Normativity in Managerial Reasoning" ur Accounting and Organised Action, ed C.Gustafsson/L.Hassel, Abo Akademi Press, Abo 1990
29 Dessa två stycken är sammandragningar av mycken
kvinno/genushistorisk kunskap, jag kan här hänvisa framförallt till Asta Ekenvalls pionjärinsats, se anfört arbete. Se vidare Thomas Laqueur, Making Sex. Body
and Gender from the Greeks to Freud, Cambridge Mass. 1990, Londa Schiebinger, The Mind has no Sex? Women
in the Origins of Modern Science, Harward University Press, England 1989, Cynthia Eagle Russett, Sexual
Sä-ence, aa.. Det evigt kvinnliga. En historia om förändring, red. Ulla Wikander, Stockholm 1994, samt, för bok-stavsformlerna, Wonne Hirdman, Key Concepts in
Femi-nist Theory - Analysing Gender and Welfare, FREIA - Fe-minist Research Centre in Aalborg, Paper 34, dec 1996 "'jfr Simone de Beauvoir, Det andra könet, AWE/Gebers (1949) 1986 s 11, Ulla Holm, Modrande och praxis.
Enfe-ministfilosofisk undersökning, Göteborg 1996
11 En gemensam teknik för underordning - och här kan
man gott ta in klass, ras - är att den klumpar ihop den tillskrivet underlägsna till en obestämd grå massa -med gemensamma egenskaper, få och tråkiga dessut-om. Se här också Maria Andersson '"Osynlige man-nen'. Om kön, makt och modernitet", i Nordnytt
1996:63, jfr Gunnar Myrdals insikter i rasdiskrimine-ringens många tekniker i An American Dilemma, Harpor & Brothers Publishers, New York, London 1944
32 "For it is the semen, when posessed of vitality, which
makes us men, hot, wellbraced in limbs, heavy, wellvoi-ced, spirited, strong to think and act." ur Peter Brown,
The Body and Society. Men, Women and Sexual Renuncia-tion in Early Christianity, Faber and Faber, London/ Boston 1988 s 12
33 Detta har uppmärksammats av många feministiska
for-skare som studerat den biologiska synen på människan i ett historiskt perspektiv - men även i dag finns såda-na tankar, se Claudia Lindén, "Den politiska biologins
kvinnlighet" i Feministisk bruksanvisning red. Claudia
Lindén och Ulrika Milles, Norstedts 1995
34 Medan Woman har två betydelser: female, med
syno-nymerna lady, girl, dame, matron, gentlewoman, maid, och womenkind - utan synonymer.
35 För dem som inte känner till denna gamla trista
de-batt/verklighet som går under kodnamnet särart-lik-het, hänvisas till: Yvonne Hirdman "Mellan likhet och särart - kvinnorörelsens historia i ett annat perspektiv", i Rapport från kvinnouniversitet, Vetenskap, patriarkat och
makt, Stockholm 1983 samt "Särart- Likhet: Kvinnorö-relsens Scylla och Karybdis?" i Kvinder, mentalitet,
arbej-de. Kvinndehistorisk forskning i Norden, Arhus 1986; för en kritik se Ulla Manns a. s. 26 f samt Beyond Equality
and Difference. Citizenship, Feminist Politics and Female Subjectivity, ed. G. Bock & S.James, London 1992
36 Fast visst kan det finnas en risk i att utgå i från att man
ska hitta signifikanta skillnader - i språket t.ex. - och därmed konstrueras genus slentrianmässigt i den egna forskningen. Men då handlar det enligt mitt förme-nande om dålig forskning.
3/ Frida Steenhof, Objektiv stats- och könsmoral, Stockholm
1936, s 86
18 Här polemiserar jag förstås mot historiker i första
hand.
39 Där vi kan använda dessa stereotypa mönster för att få
syn på variationer och avvikelser. Lite: giv oss en fast punkt och vi ska rubba hela världen.
LITTERATUR
Alving, Barbro (1959) "Elin Wägner" i: Kvinnor på
väg-en antologi till Fredrika Bremerförbundets 75 års jubileum Andersson, Maria (1998) '"Osynlige mannen'. Om kön,
makt och modernitet", i Nordnytt 1996 september Anonym (1998), Brev till Yvonne Hirdman (otryckt) Bethke Elshtain, Jean (1992) 'The Power and
powerless-ness of women." i Beyond Equality and Difference, ed Gie-sela Bock & S. James Routledge
Bock G. & James S. ed (1992) Beyond Equality and
Differen-ce. Citizenship, Feminist Politics and Female Subjectivity
London
Bibeln
Bordo, Susan (1990) "Feminism, Postmodernism, and Gender-Scepticism" i: Feminism and Postmodernism, ed Linda J Nicholson, Routledge New York and London, Brown, Peter (1988) The Body and Society. Men, Women and
Sexual Renunciation in Early Christianity, Faber and Fa-ber, London/Boston
Darwin, Charles (1871) The Descent of Man and Selection in
Relation to Sex
de Beauvoir, Simone(1949) 1986 Det andra könet, AWE/Gebers
Wikander, Ulla, red. (1994) Det evigt kvinnliga. En historia
om förändring Stockholm
Eagle Russett, Cynthia (1989) Sexual Science, the Victorian
Construction of Womanhood, Harvard Univ. press
Ekenvall, Asta (1966) Manligt och kvinnligt. Idéhistoriska
studier, Göteborg
Eskilsson, Lena (1991) Drömmen om kamratsamhället.
Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad, Stockholm Fausto Sterling, Anne (1086) Myths of Gender, Basic
Books, USA 1985
Foss Fridlizius, Rita (1997) Vetenskap - politik - feminism:
till en social förståelse av denfeministiska forskningen som en differentierad och heterogen helhet, Vetenskapsteori, Göte-borg
Freud, Sigmund Femininity, (1931) Samlade skrifter I, Natur och Kultur, Stockholm 1996
Från Eddan till Ellen Key. Texter om och av kvinnor från me-deltiden till 1900, valda och kommenterade av Beata Los-man, Göteborg Women's Studies 2
Gustafsson, Claes (1990) "Some notes on Intentionality and Normativity in Managerial Reasoning" i:
Accoun-ting and Organised Action, ed C.Gustafsson/L.Hassel, Åbo Akademi Press, Åbo
Heinämaa, Sara (1988) "Kvinna - natur, produkt, stil?" i
KVT 1998:2
Hirdman, Yvonne (1983) "Mellan likhet och särart-kvin-norörelsens historia i ett annat perspektiv", i Rapport
från kvinnouniversitet, Vetenskap, patriarkat och makt,
Stockholm
Hirdman, Yvonne (1986) "Särart-Likhet: Kvinnorörelsens Scylla och Karybdis?" i Kvinder, mentalitet, arbejde.
Kvin-dehistorisk forskning i Norden, Ärhus
Hirdman, Yvonne (1998) Gunnar Myrdal and The Gender
Drama, föredrag vid Myrdalseminarium 2-4.12 stencil Hirdman, Yvonne (1996) Key Concepts inFeminist Theory
-Analysing Gender and Welfare, FRE1A - Feminist Rese-arch Centre in Ålborg, Paper 34, dec.
Hirdman, Yvonne (1998) Med kluven tunga. LO och
genus-ordningen, Atlas
Hirdman, Yvonne (1992) Rosa Mayreaders stora förtvivlan, i KVT 1992:2
Holm, Ulla (1996) Modrande och praxis. En feministfilosofisk
undersökning, Göteborg
Iversen, Gunilla (1980) Corpus troporum IV, Tropes de
1'Ag-nus Dei, Almqvist & Wiksell Int. Uppsala
Kotulak, Ronald (1996) Inside the Brain. Rmolutionary
Dis-coveries of How the Mind Works, Andrews McMeel Publis-hing, Kansas City
Kvinnoidéer, Källtextsamling i kvinnohistoria, Umeå 1984 stencil.
Laqueur, Thomas (1990) Making Sex. Body and Gender
from the Greeks to Freud, Cambridge, Mass.
Linden, Claudia (1995) "Den politiska biologins kvinn-lighet" i Feministisk bruksanvisning red. Claudia Lindén och Ulrika Milles, Norstedts
Lindholm, Margareta (1990) Talet om det kvinnliga.
Studi-er i feministiskt tänkande i SvStudi-erige undStudi-er 1930-talet, Göte-borg
Lombroso, Cesare/L. Ferrarro (1894) Das Weib als
Verbre-cherin und Prostituierte, Hamburg
Manns, Ulla (1997) Den sanna frigörelsen,
Fredrika-Bremer-förbundet 1884-1921, Symposium
Myrdal, G u n n a r ( 1 9 4 4 ) An American Dilemma, H a r p e r &
Brothers Publishers, New York, London
Schiebinger, Londa (1989) The Mind Has no Sex? Women
in the Origins of Modern Science, Harvard University Press,
Sissa, Guilia (1992) "The Sexual Philosophies of Plato and Aristotle", i A History of Women, From Ancient
God-desses to Christian Saints, ed. Pauline Schmitt Pantel. The Belknap Press of Harvard University Press, Cam-bridge, Massachusetts, London, England
Sjöbergs, Maria (1998) recension av Eva Österberg (red.)
Jämmerdal och fröjdesal i KVT 1998:2
Steenhof, Frida (1936) Objektiv stats- och könsmoral, Stock-holm
Wahl, Anna (1996) "Företagsledning som konstruktion av manlighet", i KVT 1996:1
Yvonne Hirdman Historiska institutionen
Stockholms universitet 106 91 Stockholm
16
MARJA-LIISA KEINÄNEN
Religion, kvinnor och den
reproduktiva kroppen
,47/ två gränsövmkridande
kroppsfenomen, födelsen och döden, har det senare
rönt stort intresse från religionsvetares sida medan födelsen och
f ramf ör allt födandet sälla n uppmärksammats som religös upplevelse.
Marja-Liisa Keinänen undersöker kur religionsvetenskapens intellektualistiska
förhållningssätt gjort det möjligt att förbise kvinnors kroppsrelaterade
religiösa praktiker. Hennes exempel är hämtade från ryskortodoxa
områden i Karelen och Ryssland.
Enligt en traditionell religionsdefinition sys-selsätter sig religionen med de yttersta exi-stentiella angelägenheterna i den mänskliga tillvaron, nämligen liv, död och lidande. Trots detta har man i ytterst liten utsträckning stu-derat barnafödandets betydelse som religiös upplevelse för kvinnor (Sered 1991: 7). Kan-ske har döden väckt större existentiell osäker-het hos människan och därför gett upphov till ett mer omfattande ritualkomplex, som i sin tur i högre grad blivit föremål för religions-historikernas intresse. I den mån födelse har varit föremål för religionsstudier har det främst rört sig om mytologiforskning. Detta hänger ihop med att religionshistorisk forsk-ning länge varit filologiskt orienterad text-forskning. Först med religionsantropologins frammarsch hamnade den religiösa männis-kan i fokus, men då har man enligt Meretli McGuire haft tendensen att betrakta henne som en "kroppslös" varelse (1990: 284). Mi-chael Jacksons kritik av den antropologiska kroppsforskningen har sin relevans även in-om religionsforskningen då båda discipliner-na har betraktat kroppspraktiker som sekun-dära till de språkliga praktikerna. Man har tenderat att se kroppen som ett objekt för mentala operationer, som ett föremål på vars yta sociala mönster speglas (Jackson 1983:
328f.; Csordas 1994: 8ff.). Den senare forsk-ningen har icke desto mindre lyft fram krop-pen som subjekt, som utgör den existentiella grunden för kulturen och självet (Csordas 1994: 269; McGuire 1990).
Att man i forskningen förbigått kvinno-kroppen som ett medium för religiös upple-velse har också med den judeo-kristna synen på det heliga att göra. Denna syn har på det konceptuella planet implicit bidragit till den intellektualism som präglai de västerländska studierna i religion. Det heliga som emotion liar ofta beskrivits med hjälp av attribut som betonar transcendenta, abstrakta kvaliteter som "detachment from everyday reasoning, quietness, devotion, beauty, purity, unity, atemporality, infinity, noncorporeality" (Antto-nen 1996: 37; min kursivering). De folkliga former av religiositet som enligt en rad for-skare kretsar kring det konkreta faller, om vi tillämpar dessa kriterier, då automatiskt utan-för kategorin 'heligt'. Detta gäller i ännu hö-gre grad kvinnors religiösa praktiker som prä-glats av vardaglighet och konkret kroppslig-het. På det finsk-karelska området har livscy-kelriterna, som markerar och periodiserar livsfasers kroppsliga tillstånd, utgjort en viktig del i kvinnors familjecentrerade religion (Ne-nola 1986: 132f.; Keinänen 1998a: 194ff.).
Mitt syfte här är att studera de följder som det intellektualistiska förhållningssättet inom de finska traditionsvetenskaperna, folkloristik och etnologi har haft för forskningen kring kvinnors religiositet och kroppsrelaterade re-ligiösa praktiker på det ryskortodoxa kultur-området i början av 1900-talet. Jag ska kon-centrera mig på att undersöka hur konstruk-tionen av kroppslighet och kvinnlig religiosi-tet producerats inom dessa vetenskapliga dis-kurser respektive folkliga praktiker. Utgångs-punkt för min undersökning är barnafödan-dets riter, eftersom dessa på många sätt utgör en utmaning för de intellektualistiska para-digmen inom såväl religions- som traditions-forskningen. I de reproduktiva riterna före-nas den religiösa upplevelsens andliga och kroppsliga sida.
Kristendom och folktroforskning
Eftersom traditionsforskarnas förståelse av folkliga religiösa praktiker har varit nära för-knippad med kyrkans förståelse av dessa (Skjelbred 1995: 65), vill jag börja min fram-ställning med att diskutera den kristna reli-gionförståelsens betydelse för folktroforsk-ningen. Flera forskare har konstaterat att kris-tendom i många avseenden har fungerat som en norm i vår definition av religion och såle-des har kommit att bestämma de fenomen, som kan inkluderas i kategorin religion (Ant-tonen 1992: 254; Eriksen 1993: 57ff.; Skjel-bred 1995: 63ff.). Detta har lett till att folkliga religiösa föreställningar och rituella praktiker som avvikit från denna norm har hamnat utanför kategorin religion proper och kommit att utgöra restkategorin "folktro". Enligt den finska folkloristen Leea Virtanen omfattar folktro generellt sett "de trosföreställningar som inte omfattas av den offentliga eller kyrkliga religionen" (Virtanen 1988: 230; kurs. M-LK). Virtanen betonar utifrån det protestantiska synsättet trosföreställningar som primära kri-terier även om hon samtidigt poängterar att centrala områden i folktron utgörs av seder och bruk samt olika typer av ceremonier och fester (Virtanen 1988: 230). "Folktron" har hamnat utanför kategorin religion också där-för att de folkliga där-föreställningarna inte anses
bilda ett självständigt lärosystem (Eriksen 1993: 61; Anttonen 1992: 253). Lärosystem kan dock inte fungera som ett kriterium för religion om vi i enlighet med Diane Bell fram-håller att religiösa uppfattningar är tämligen diffusa och osystematiska för merparten av re-ligionsutövare: "Instead of well-formulated beliefs, most religions are little more than 'collections of notions'." Enligt denna syn bil-dar religion inte ett enhetligt trossystern utan de religiösa idéerna framträder oftast oartiku-lerade och inbäddade i en rad olika praktiker (Bell 1992: 185; Tambiah 1993: 19). Forsk-ningens idé- och lärocentrering har således bidragit till att ge en snäv bild av folkreligio-nen och kvinnors religion i synnerhet, efter-som tyngdpunkten där har legat på det rituel-la prituel-lanet.
Den skarpa dikotomin kristendom/folktro har kommit att fragmentera forskningen av folkliga religiösa föreställningar och rituella praktiker. Eftersom dessa två komplex bildar en syntes förutsätter förståelsen av dem att de också studeras som en sådan sammanhållen helhet. För att framhäva folkreligionens syn-tetiska karaktär använder jag begreppet folk-religion i stället för det traditionella folktro-begreppet. Även om den nyare finska reli-gionsforskningen har betonat folkreligionens synkretistiska, syntetiska karaktär (Honko 1962: 121f.; Siikala 1985: 305), har forsk-ningspraxisen upprätthållit utdelningen reli-gion/folktro. Med undantag av Juha Pentikä-inens Marina Takalo-studie (1987/1971) har man tenderat att ensidigt fokusera på folk-tron eller på den s.k. etniska religionen.
Tudelningen har haft som följd att folkreli-gionen inte har studerats som helhet utan en-dast i relation till kristendomen och utifrån dess premisser. Det normativa tillvägagångs-sättet har lett till att man ofta inom forskning-en och insamlingforskning-en av folktraditioner förbi-gått folkliga religiösa föreställningar som missförstådd kristendom. Även om ett värde-rande och icke-empatiskt förhållningssätt ge-nerellt sett styrt folktroforskningen, har det haft särskilda följder för forskningen kring kvinnors religion. Folkets förmenta kulturella efterblivenhet och okunskap har tillskrivits kvinnor som oftare än män varit uteslutna
