Författare: Felix von Bahder Kandidatuppsats på C-‐nivå Socialpsykologi Uppsala Universitet Handledare: Lars Holmberg
Att göra slut med sig själv
Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill inge människorna någon slags känsla, själen ryser inför tomrummet
och vill kontakt till vad pris som helst.
Hjalmar Söderberg - ur Doktor Glas, 1905
Jag skulle vilja utrycka min tacksamhet till Lars Holmberg som har stått ut med, och bringat reda i, ett förvirrat sinne de senaste två månaderna. Och till
S
AMMANFATTNING
Titel: Att göra slut med sig själv: En studie i de socialpsykologiska aspekterna förknippade med ett uppbrott från Facebook
Författare: Felix von Bahder Kurs/Ämne: Socialpsykologi C Handledare: Lars Holmberg
Facebook är ett internetbaserat socialt nätverk och tillika en mötesplats för nästan en miljard människor världen över. Nyligen introducerades företaget på den amerikanska Nasdaq-‐börsen och det skulle komma att bli en av de högst värderade börsnoteringarna någonsin. Förväntningarna på Facebook är enorma, men samtidigt hörs kritiska röster om hur aktieägarnas förväntningar på ekonomisk avkastning kommer tillfredsställas på bekostnad av användarnas integritet detta skulle i förlängningen skapa missnöje. Det är onekligen en imponerande framgångssaga men i takt med ökande närvaro på internet i allmänhet och Facebook i synnerhet framstår det också som ett socialt fenomen värt att studera. Det är en plats där miljontals människor interagerar dagligen, men man kan fråga sig vari lockelsen ligger med Facebook och vilka biverkningar som tillkommer. Det är en intressant fråga att ställa sig huruvida det finns skäl att bryta upp med sin facebookprofil och vad som händer sedan. Den här studien har som ansats att närma sig fenomenet Facebook genom att lyssna till dess avhoppare. Det är en kvalitativ analys av unga vuxna i Sverige som alla vid någon punkt frivilligt lämnat Facebook och det är en studie – helt unik i sitt slag.
Nyckelord: Facebook Socialpsykologi Gemenskap Social Voyeurism
Avhopp Panopticism Synopticism Postmodernism
A
BSTRACT
English titel: Breaking up with oneself: Studying the social-‐psychological aspects of dropping out of Facebook
Writer: Felix von Bahder Course/Subject: Social Psychology C Tutor: Lars Holmberg
Facebook is an Internet based social network as well as a meeting-‐place for almost a billion people all around the world. Recently the company went public on Nasdaq and it would revile itself to be one of the highest valued introductions the stock market has ever seen. The expectations on Facebook are enormous, yet Facebook is receiving harsh criticism for risking the integrity and satisfaction of its users to please the shareholders demand for return on investment. It is certainly an impressing success story but as we spend an increasing part of our time on the Internet and particularly on Facebook it seems to be a social phenomena worth studying. It is a meeting place where millions of people interact on a daily basis and the question arises of wherein the Facebook lure lies, and whether there might be any side effects to it. Questions regarding whether there could be any reason to break up with ones Facebook are at the centre of this study as well as the question of what happens after dropping out? The aim of this study is to tune in to the stories of young adult users in Sweden who have, at one point or another, chosen to drop out in order to further deepen our understanding of Facebook. It is a study, first of its kind.
Keywords: Facebook Social Psychology Community Social Voyeurism Dropout Panopticism Synopticism Postmodernism
I
NNEHÅLL
SAMMANFATTNING 3
ABSTRACT 4
INNEHÅLL 5
FÖRLÄNGT FÖRORD 7
Upprinnelse till studien 7
INLEDNING 8 Facebook 8 SYFTE 10 FRÅGESTÄLLNING 10 TIDIGARE FORSKNING 10 METOD 12
Val av metod 13
Studiens form 14
Urval 14
Genomförande av studien 15
Trovärdighet 16
Äkthet 17
TEORI 18
Från fjättrad och trygg till fri och vilsen 18
Identitet idag 20
Självkänsla och behovet av bekräftelse 22
Gemenskap och självuttryck 24
De flyktiga sociala nätverken 27
DELTAGARNA 30
Annika 30
Lovisa 31
Jonatan 31
ANALYS 31
Vardagsstruktur eller social voyeurism 33
En gemenskap – Jag såg det på Facebook! 36
Att uttrycka ett reducerat själv 38
Alla är lyckliga på Facebook 40
Facebooks allseende öga 41
F
ÖRLÄNGT FÖRORD
U
PPRINNELSE TILL STUDIEN
Det började med ett samtal min bror och jag hade under julen 2011. Det var ett samtal som kretsade kring dagens teknologi, om hur stor plats tekniska hjälpmedel har i vår vardag och om huruvida människan, precis som Baudrillard menar, en dag kommer leva hela sina liv i en virtuell värld. Vi närmade oss sakta ämnet Facebook och talade om hur mycket tid vi båda spenderade där. Min bror menade att det idag är praktiskt taget omöjligt att hoppa av Facebook då merparten av vår sociala aktivitet sker just där. Han uttryckte det som att vi hade nått en point of no return, där det sociala utanförskapet och isolationen som skulle följa ett eventuellt avhopp skulle bli alltför stort. Tanken väckte något inom mig. Jag var tvungen att prova! Några veckor senare inaktiverade jag min facebookprofil och under fyra månader har jag nu stått utanför världens största sociala nätverk, ett nätverk som en sjättedel av jordens befolkning och praktiskt taget alla mina vänner är engagerade i.
Det jag upplevde kommer jag återkomma till, men klart är att det hela väckte än mer nyfikenhet kring Facebook som fenomen. Jag bestämde mig för att se om jag kunde hitta några andra som hade tagit steget och ställt sig utanför gemenskapen på Facebook. Detta ledde till tre intervjuer som blev underlag till en studie som förhoppningsvis skulle skänka lite ljus över Facebook som socialt fenomen och konsekvenserna av det självvalda utanförskap som ett avhopp innebär. Trevlig läsning!
I
NLEDNING
F
ACEBOOKHistorien om världens största sociala nätverk är ganska välkänd vid det här laget. Likväl är den en anmärkningsvärd sådan. På deras egna webbsida kan man utläsa följande resa; I februari 2004 presenterar tre harvardstudenter – Dustin Moskovitz, Chris Hughes och Mark Zuckenberg – en internetbaserad mötesplats för studenter på deras skola. ”thefacebook.com” blir genast populär på skolan och två månader senare har nätverket nått ytterligare tre universitet; Stanford, Columbia och Yale. Succén är härmed ett faktum. Mot slutet av 2004 passerar Facebook en miljon användare och medan studentnätverket fortsätter att expandera väljer man att officiellt ta bort ”the” i namnet. Facebook är nu fött. I oktober 2005 börjar man inkorporera internationella skolnätverk och ett år senare går Facebook från att ha varit ett socialt nätverk renodlat för studenter till att göra det möjligt för vem som helst att gå med. I slutet av 2007 uppgår Facebooks medlemsantal till 50 miljoner. Under nästkommande år tredubblas antalet medlemmar, i slutet av 2009 är 360 miljoner människor registrerade användare och två år senare under december månad 2011 kan 845 miljoner människor världen över bekänna sig till den skara som använder nätverket för att hålla kontakt med sina vänner, dela länkar, lägga upp bilder, finna kärleken eller något annat av de otaliga användningsområden som Facebook bjuder.1
Inför en stundande börsintroduktion har röster höjts om Facebooks behov av att i större utsträckning kunna omsätta sin räckvidd och popularitet till ekonomisk profit till aktieägarna. Intresset från allmänheten är stort och många står beredda att kasta sig över en liten del av framgångssagan. Samtidigt rasar debatten om huruvida företaget verkligen kan leva upp till förväntningarna på framtida avkastning.
Trots stor popularitet har kritiken mot Facebook och dess biverkningar, exempelvis dess intrång i användarnas integritet, ljudit från olika håll och i somliga kretsar förespråkar man bojkott av det sociala nätverket. På Quit Facebook Day, ett initiativ sprunget ur den tilltagande integritets-‐ och
sekretessdebatten, tog omkring trettiotusen personer ett demonstrativt steg och stängde ner sina facebookprofiler den 31 maj 20102. Trettiotusen är naturligtvis
en ansenlig skara och initiativet åtnjöt viss medial publicitet. Dock kan denna aktion ställas mot att det faktum att omkring åttahundra tusen nya användare registrerade sig på Facebook samma dag3.
USA är fortfarande Facebooks största marknad men både Brasilien och Indien är på frammarsch. Svenskarna var tidiga med att anamma den nya sociala plattformen och kan räknas till några av världens flitigaste ”facebookare”. I Sverige sprider sig användandet uppåt i åldrarna men fortfarande är 25-‐34-‐ åringar den mest aktiva åldersgruppen där fler än åtta av tio har en registrerad facebookprofil.4
Socialt medium eller -‐nätverk, social arena eller -‐mötesplats – kärt barn har som vi vet många namn, även de som skrämmer oss. Oavsett hur vi klassificerar Facebook så står det klart att det handlar om kontakt människor emellan. Det är en virtuell plats där människor kan mötas, underhålla sina relationer, dela med sig av åsikter eller sprida underhållning till sin omvärld. Bland nätbaserade ”communities”, som de även kallas, var Facebook långt ifrån först. Friendster, MySpace och Flickr lanserades alla före Facebook5. Dock
uppvisade de tre harvardstudenternas skapelse en enastående dragningskraft och som socialt fenomen kom Facebook visa sig i särklass. Blott dess utbredning gör Facebook till ett ämne värt att studera.
Många menar att det sociala livet, i och med Internet, har förändrats för alltid. Och som sociala varelser är det troligt att ett fenomen som Facebook sätter spår i våra sociala och psykologiska beteendemönster. För en ung vuxen i Sverige, där i stort sett alla av ens vänner är med i en viss social arena – hur känns det då att stå utanför? Finns det ens skäl att vägra Facebook? Och hur bemöts det av ens omvärld? Dessa är frågor jag funderar på när jag sätter mig ner för att skriva detta. I en tid där Facebook framstår som en av de största sociala mötesplatserna, och dit alltmer av vår närvaro och våra vardagsaktiviteter förflyttas, ter det sig av stor betydelse att undersöka vad som
2 Quit Facebook Day (2010)
3 Facebook Newsroom (2012)
4 Ibid.
de som valt att kliva ur egentligen lämnar. Det är om detta som jag här ämnar föra en undersökning, analys och diskussion här.
S
YFTE
Syftet med denna studie är att närma mig några facebookanvändare som självmant valt att stänga ner sin facebookprofil och ur ett socialpsyklologiskt perspektiv söka förstå deras upplevelse av Facebook och uppbrottet därifrån.
F
RÅGESTÄLLNING
För att uppfylla syftet med studien ställs följande forskningsfråga att besvara: Hur beskriver ett antal personer sin upplevelse av Facebook före, under och efter ett avhopp?
T
IDIGARE FORSKNING
Vid närmare eftersökningar står det klart att det gjorts ett flertal studier som har behandlat Facebook som fenomen. Somliga har berört hur vi framställer och formar vår identitet genom det sätt på vilket vi underhåller vår facebookprofil. Exempelvis har Petra Brohäll, i sin C-‐uppsats Facebookprofilen – Skapandet av det perfekta jaget (2011), gjort en socialpsykologisk analys av identitetsskapande genom profilbilder och statusuppdateringar. Hon visar på att det finns skillnader mellan mäns och kvinnors framställning genom profilbilder och statusuppdateringar och kopplar detta hur samhället ställer olika förväntningar på kvinnor respektive män. Hon har också identifierat en tendens att vi framställer en fasad genom profilbilder och statusuppdateringar som ska få oss framstå som mer lyckade och socialt framgångsrika.6
I sin artikel Identity construction on Facebook: Digital empowerment in anchored relationships (2008), publicerad via sociologiska institutionen vid amerikanska Temple University, presenterar Shanyang Zhao, Sherri Grasmuck och Jason Martin en studie i identitet och självframställning på Facebook. En av
slutsatserna av studien är att det finns en diskrepans mellan den fasad människor uppvisar på Facebook och deras ”verkliga” identitet, det vill säga den självframställning de uppvisar i livet offline. Av studiens 63 deltagare försökte samtliga projicera en bild av sig själva som socialt åtråvärda. Att ”vara populär bland vänner” tycktes ha färgat mångas identitetsbyggande på Facebook. Detta gjordes delvis genom de bilder man lade upp på sin profil eller de statusuppdateringar man författade, men även i antalet ”vänner” man kunde uppvisa. Vid sidan av att ”vara populär bland vänner” uppgavs ”o-‐nördig” som ett populärt ideal för sin projicerade självbild. En tredje framträdande fasad som deltagarna ville framhålla var den av att framstå som reflekterande och funderande. Facebook fungerar alltså som en bärare-‐ och omvandlare av identiteter. Det är ett forum som saknar många av de sociala hinder som i ”verkligheten” tvingar oss att hålla oss till en ”sann” bild av oss själva, och därmed tillåter Facebook oss att ”dra lite i sanningen”. Således präglas våra facebookprofiler av framställandet av så kallade ”hoped-‐for possible selves”.7
Somliga studier har behandlat begreppet facebookberoende och hur Facebook påverkar människors psykiska hälsa. Swedens Largest Facebook Study (2012), av Leif Denti et al, utger sig, som namnet tydliggör, att vara den mest omfattande studien av Facebook som gjorts i Sverige. Den är av kvantitativ karaktär och baseras på en datainsamling på omkring 1000 personer som utförts via en webbaserad enkät. I studien söker man svar på vad människor ägnar sig åt på Facebook, hur man där framställer sin identitet, varför man uppdaterar sin status samt vilka psykologiska effekter som kan kopplas till ”högintensiv facebookanvändning”. Studien visar bland annat på att Facebook för de allra flesta har antagit en funktion som daglig rutin, att människor upplever att de får svårt att ”hänga med” utan Facebook, att kvinnor är mer aktiva än män, samt att frekvent facebookanvändande i viss mån, främst bland kvinnor, korrelerar med känslan av att vara missnöjd med sitt liv.8
Studier rörande avhopp från olika typer av sociala sammanhang har naturligtvis också bedrivits. Exempelvis har uppbrott från sekter, narkotika, kriminalitet och destruktiva relationer berörts inom det psykologiska och
7 Zhao, Grasmuck och Martin (2008)
socialpsykologiska fälten. Exempelvis är Curt Dahlgrens Att lämna sitt trossamfund (2008) en intressant studie i nunnors utträden ur sitt religiösa samfund. Här illustreras bland annat hur upprinnelsen till ett avhopp kan delas upp i fyra stadier; tvivel på samfundet, sökandet efter alternativa roller, själva utträdet samt skapandet av-‐, och anpassandet till-‐, en så kallad ”före-‐detta-‐roll”9.
I Leaving an abusing partner -‐ An Empirical Review of Predictors, the Process of Leaving, and Psychological Well-‐Being (2003) presenterar Deborah K. Anderson och Daniel G. Saunders en viktig studie i processerna bakom kvinnors uppbrott från destruktiva och våldsamma relationer. Även här beskrivs denna som uppdelad i flera steg och en nyckelpoäng som görs är att uppbrottet från ett destruktivt sammanhang ofta sker i en fram-‐och-‐tillbaka-‐process där individen på ett sätt övar sig i att helt bryta upp10. Avhopparverksamhet ur kriminalitet
illustreras bland annat i Ungdomsstyrelsens rapport Avhopparverksamhet – Ungdomsstyrelsens analys och förslag på hur samhället kan stödja unga avhoppare (200911. Dessa ovan nämnda studier i avhopp fokuserar dock på marginaliserade
grupper i någon form. Situationen med Facebook är ju dock en annan där att ha haft en facebookprofil betraktas som föga stigmatiserande. Snarare gäller det omvända.
Det finns sammanfattningsvis mycket intressant forskning kring både Facebook som fenomen och avhoppets problematik. Emellertid har ingen, mig veterligen, tagit sig för att tala med de människor som valt att stänga ner sin profil och hoppa av Facebook, något som jag tror skulle kunna skänka nytt ljus på båda de ovanstående fälten. Detta är således just vad jag ämnar göra i denna studie.
M
ETOD
I detta avsnitt kommer jag redogöra för mitt förhållningssätt till-‐ och reflektioner kring metoden som jag valt att använda mig av för att genomföra studien. Till hjälp har jag tagit Alan Bryman och Emma Bells Företagsekonomiska
9 Dahlgren (2008)
forskningsmetoder (2005). Skälet till att jag valt just denna modell är att mitt förflutna inom företagsekonomin gjort att jag hunnit bekanta mig med-‐, och använda mig av-‐, just detta verk och dess resonemang. Min uppfattning är att Bryman och Bells resonemang har lika stor bäring inom alla de humanistiska ämnena, och således även socialpsykologin.
V
AL AV METODSyfte med denna studie är att förstå och diskutera Facebook som socialt fenomen genom att tala med de som vid någon punkt tagit steget och stängt ner sin profil, och som därmed upplevt uppbrottets effekter. Tre kvalitativa intervjuer ligger till grund för det empiriska stoff mina slutsatser grundar sig på. Jag använder mig också av egna observationer. Samtalen är av så kallad semi-‐strukturerad intervjukaraktär, det vill säga de förs med hjälp av en stomme av frågor som informanten får tala fritt kring12.
Begrepp som identitet, integritet och självkänsla kommer behandlas som centrala och det handlar således om subjektiva uppfattningar och känslor. Denna studie präglas därmed av en kvalitativ metod där insamlandet av mjukdata utgör stommen i det empiriska materialet. Syftet med studien är att närma mig några facebookanvändare som självmant valt att stänga ner sin facebookprofil för att lyssna till deras upplevelse, och genom teoretiska resonemang skapa en djupare förståelse för dessa. Därmed tycks denna metod vara att föredra framför en mer kvantitativt baserad dito.13 Exempelvis upplever jag att den kvantitativa studie
som Denti et. al (2012) presenterat, trots sin omfattning, i viss mån saknar ett djup i analysen. Detta djup kan man, enligt min mening, endast erhålla genom att ställa följdfrågor och lyssna till uttryck såsom tvekningar, ironi och liknande – sådant som kräver en kvalitativ datainsamling.
Metoden jag använt är även av en induktiv karaktär, då jag har en viss förförståelse av ämnet men närmar mig fältet för att finna socialpsykologiska
mekanismer och beteenden hos informanterna, analysera dessa, och sedan koppla observationerna till teori.14
S
TUDIENS FORMMin ambition är att presentera en vetenskaplig text som upplevs lätt att läsa med resonemang enkla att följa. Min upplevelse är att en resonerande och argumenterande form lämpar sig bra när det rör sig om studier inom mjuka vetenskaper som syftar till att skapa förståelse genom att sammanföra olika fenomen för att dra slutsatser. Jag ämnar alltså hålla en resonerande och samtalslik form och mina resonemang kommer därmed föras i en något mer essäistisk anda än vad som möjligen är vanligt.
U
RVALAtt hitta människor i åldrarna 25-‐34 år som har lämnat Facebook är inte lätt. På medieanalysbolaget Socialbakers webbplats återfinns en del av Facebooks användardata. Exempelvis kan man utläsa att drygt hälften av svenskarna har en facebookprofil, i skrivande stund. Men då tas inte hänsyn till att Facebook har en åldersgräns på 13 år, vilket betyder att andelen användare bland de som är tillåtna att registrera sig är större än så. Och även om nätverket sprider sig uppåt i åldrarna så dominerar den yngre befolkningsgruppen, och särskilt stort är facebookanvändandet bland 25-‐34-‐åringar15. Sammanför man Socialbakers
statistik med folkbokföringsregistret kan man utläsa att omkring 83 procent av svenskarna mellan 25 och 34 år ”facebookar”16.
Vid en tidpunkt hade jag för avsikt att hitta deltagare som kunde tänka sig att, som en del i ett socialt experiment, inaktivera sina facebookprofiler under en tid. Detta skulle kunna isolera själva utanförskapet på ett bra sätt, tänkte jag. När jag ventilerade detta med min omgivning framkom dock att detta troligtvis skulle vara svårt att genomföra. Dessutom var min uppfattning att deltagarna hade behövt vara ifrån Facebook under en längre tid än vad som var möjligt inom
14 Bryman och Bell (2005) 15 Social Bakers (2012)
uppsatskursens tidsramar för att kunna ge on komplett redogörelse för upplevelsen av att stå utanför Facebook. Denna idé förkastades därmed. Genom att istället tillfråga mina bekanta och, vidare, deras bekanta har jag lyckats hitta ett fåtal som är, eller har varit, aktiva facebookanvändare och som på ett eller annat sätt har genomgått ett längre uppbrott från Facebook. Ett ännu färre antal av dessa hade möjlighet att ställa upp på en intervju. Urvalet är således av så kallad bekvämlighetskaraktär, något som är tämligen vanligt inom samhällsvetenskaperna. Min ambition var att genomföra fem eller sex intervjuer men på grund av det begränsade urvalet samt tidsbrist fick jag lov att nöja mig med färre. Min förhoppning var istället att det empiriska materialet hos de färre informanterna skulle bli tillräckligt utvecklat för en analys. Efter studiens genomförande upplever jag att det empiriska material jag erhållit räckte för att kunna identifiera mönster och gemensamma nämnare deltagarna emellan. Det hade naturligtvis varit oerhört intressant att genomföra en större studie med fler informanter Under våren genomfördes därmed tre spännande samtal om livet, nätet och i synnerhet Facebook.
G
ENOMFÖRANDE AV STUDIENStudien har genomförts under våren 2012 – genom egna observationer, människor jag mött och socialpsykologisk teori som jag tillgodogjort mig under min utbildning. Mitt eget avhopp från Facebook har fungerat som ett slags experiment, där jag erhållit en insyn i fenomenet jag vill studera som är svår att erhålla på annat sätt. Därför ämnar jag bidra till studien med mina egna observationer. Detta är naturligtvis inte helt oproblematiskt då mitt eget förhållande till Facebook naturligtvis riskerar prägla mitt tolkande arbete. Dock är min uppfattning att detta experiment bidrar till vetenskapliga analysen med mer postitiva än negativa effekter. Det är mitt eget avhopp som väckt min undran huruvida man någonsin kan stå utanför Facebook, och mina egna reflektioner av detta utgör ett fördelaktigt bidrag till analysen. Min strävan är emellertid att tydligt ange när det är mina egna åsikter eller upplevelser som ventileras.
T
ROVÄRDIGHETDå beskrivningar av en social verklighet är öppna för tolkning ställs i den kvalitativa metoden höga krav på studiens trovärdighet, det finns egentligen inga möjligheter att exakt replikera studien. Bryman och Bell framhåller därför ett alternativt sätt att bedöma kvaliteten på en kvalitativ undersökning. Istället för att tala om reliabilitet, validitet och objektivitet, som i någon mån hör till den kvantitativa metoden, lägger de fram kriterier som i högre grad är anpassade till kvalitativ forskning. Man talar då istället om tillförlitlighet, överförbarhet, pålitlighet samt möjlighet att styrka och bekräfta studien17. Därför följer nedan
en kort redogörelse för mina hänsynstaganden till ovanstående kriterier.
Att skapa en tillförlitlighet i studien handlar till stor del om att se till att regler för utförandet av en undersökning efterföljs. Här läggs det vikt vid att rapportera resultaten till deltagarna, för att bekräfta att forskaren uppfattat deras verklighet korrekt. Det handlar exempelvis om att undvika missbruk av lösryckta citat eller formuleringar, genom att genomföra så kallad deltagarvalidering.18 Jag har därför lagt stor vikt vid en tydlighet gentemot
respondenterna, för att försäkra mig om att de förstår frågorna och i vilken kontext de ställs. Jag har noggrant förklarat min forskningsbakgrund samt forskningssyfte i samband med intervjuerna. Jag har försökt göra texten lättöverskådlig och lagt stor vikt vid syftning och meningsbyggnad för att undvika att resonemangen eller det empiriska underlaget misstolkas.19
Bryman och Bells begrepp överförbarhet inom den kvalitativa forskningen kan liknas vid den externa validitet som eftersträvas inom kvantitativ forskning. Den senare syftar till att säkerställa att de observerade resultaten och slutsatserna faktiskt har bäring även om studien skulle genomföras i en annan kontext, situation eller tidpunkt. Detta kan naturligtvis vara svårt för forskaren att helt avgöra då dennes expertis vilar i just den aktuella kontexten. Däremot kan denne ge en ”fyllig” redogörelse av de detaljer som ingår i det aktuella sammanhanget. Därmed ger man läsaren en databas med vars hjälp de kan
17 Bryman och Bell (2005), sid 306 18 Ibid, sid 307
bedöma i vilken mån resultaten kan överföras till en annan kontext.20 Det är
således min avsikt att ge läsaren en ”tät” beskrivning av den kontext i vilken studien genomförs.
För att avgöra en undersöknings tillförlitlighet använder Bryman och Bell begreppet pålitlighet. Detta ligger nära reliabilitet som används inom kvantitativ forskning. Begreppet rör möjligheten till fullständig granskning av studien. Det lägger en tonvikt på en öppenhet och en grundlig redogörelse för alla faser i forskningsprocessen. 21 Som sagt är det svårt att helt replikera en studie som
denna. Min avsikt är dock att göra det möjligt för läsaren att följa hela processen
– före, under och efter intervjuerna. Vid intresse, och på begäran, bifogar jag gladeligen de transkriberade intervjuerna i sin helhet, för att ge svaren deras fulla kontext samt möjliggöra granskning.
Då forskaren inom samhällelig forskning sällan kan nå en full objektivitet bör han eller hon visa upp att han eller hon inte medvetet låtit personliga värderingar eller teoretisk inriktning påverka undersökningen eller slutsatserna som dras från den. Detta ger möjlighet att styrka och konfirmera.22 Dock är det
naturligtvis ofrånkomligt att som forskare agera opåverkad av sin egen bakgrund och referensram. Jag har dock försökt vara tydlig med den förförståelse jag har och samtidigt lagt stor vikt vid att hålla ett så öppet sinne som möjligt genom att anamma min genuina nyfikenhet inför ämnet.
Ä
KTHETBryman och Bell tillägger även begreppet äkthet som ett kriterium. Detta är ett mer generellt sådant som avser huruvida undersökningen ger en rättvis bild av det som studeras genom att ge rum för åsikter och tillvägagångssätt av olika natur. Måttet av äkthet inbegriper även huruvida undersökningen hjälper deltagarna att förstå sin sociala situation, i vilken mån den ger deltagarna en vidare förståelse för hur andra aktörer agerar samt hur undersökningen möjliggjort det förändringsarbete som deltagarna önskar.23 Äkthetsbegreppet
20 Bryman och Bell (2005), sid 307 21 Ibid.
22 Ibid.
lämpar sig till forskning som fokuserar på människor, och alltså även denna studie där teorin präglas av ett socialpsykologiskt perspektiv.
T
EORI
Efter en genomgång av det empiriska materialet som jag erhållit från intervjuerna har jag identifierat några fenomen som kommit att framstå som centrala. Därefter har jag gått till teorin för att söka redogörelser för begrepp som kan hjälpa förstå informanternas berättelser. Dessa presenteras i detta avsnitt och kommer sedan återkopplas till i analysdelen, vari jag hoppas kunna konkretisera teorin. Teoriavsnittet kommer innehålla redogörelser för begrepp som jag funnit kopplade till ”Facebookande” eller uppbrott från Facebook och som således hjälper mig i min analys. Exempelvis kommer begreppen identitetsskapande i det postmoderna samhället, självkänsla och behov av bekräftelse, gemenskap och självuttryck, sociala mediers flyktighet samt storebrors-‐ kontra lillebrorssamhället att behandlas.
F
RÅN FJÄTTRAD OCH TRYGG TILL FRI OCH VILSENDet mänskliga varandet och dess relation till sin omvärld är ingenting fixerat utan har förändrats genom historien. Under de senaste tvåhundra åren skulle dock många hävda att samhället, och det sociala samspelet, har förändrats radikalt. Några exakta benämningar är svåra att göra men någon gång under 1800-‐talets industrialisering började ett mer avancerat modernt samhälle ta form. Detta varade till någon gång i mitten på 1900-‐talet och präglades av en syn på människan som en mer enskild individ, någon som inte tar gemenskapen för given på det sätt som var brukligt i det mer traditionella samhället. Då man tidigare föddes in i en klass, ett gebit, en roll och en identitet gav det moderna samhället istället individen möjligheten att överskrida dessa givna gemenskaper för att utveckla sig själv. Detta innebar också att hon kunde hamna i situationer då hon plötsligt fann sig utesluten ur gemenskapen och tvungen att söka sig till nya gemenskaper. 24
Sociologen Ferdinand Tönnies var verksam under 1800-‐talets övergång från det traditionella till det moderna samhället och studerade just denna. Han använde sig begreppsparet gemeinschaft och gesellschaft för att kontrastera människans behov av en genuin och nära gemenskap kontra den mer anonyma och ytliga som kom att utmärka det moderna samhällets sociala relationer. Gemeinschaft syftar alltså på en gemenskapsform med starka och känslomässigt betydelsefulla relationer människor emellan. Denna gemenskap härstammade från den medeltida bygemenskapen som reglerades av tydliga normer och regler, ofta med religionen som central stomme. Rollerna var för individen givna och ingenting man reflekterade särskilt mycket över. Begreppet gesellschaft syftar å andra sidan på de mer formella och affärsmässiga relationer som följde av den nya moderniteten. I denna typ av gemenskap upplever individen sig mer främmande inför de andra deltagarna och relationerna präglas i större utsträckning av ytliga kontakter som upprätthålls enligt individens mer personliga egenintressen. Individen kan naturligtvis ha nära, mer gemeinschaft-‐ betonade relationer till sin familj och närmaste vänskapskrets, men även där menar Tönnies att vi alltmer kommit att präglas av gesellschaft.25
Erich Fromm, tysk psykoanalytiker och socialpsykolog, skulle över ett halvt sekel senare ta vid i att studera den fortfarande pågående moderniteten och dess socialpsykologiska effekter. När nazisterna kom till makten i Tyskland under 1930-‐talet flyttade den judiske Fromm till USA och några år senare, 1945, kom han att publicera Flykten från friheten, i ett försök att bland annat förklara nazismen som ett socialpsykologiskt fenomen sprunget ur samhällets modernisering. Han liknade uppbrottet ur det traditionella samhället, till förmån för det moderna, med barnets separation från föräldrarna. Allteftersom vi lösgjort oss från de bojor som religionen, kyrkan, staten och familjen utgjort – och därmed uppnått en allt större individuell frihet – så har vi lösgjort oss från just de sammanhang och de givna auktoritära system som ingjutit trygghet i våra liv. Plötsligt finner vi oss utan sammanhang, med ansvar för vårt eget liv och vår egen identitet. Med alla världens valmöjligheter och avsaknad av en naturligt given gemenskap uppstår en känsla av vanmakt och isolation. Denna känsla, menar Fromm, är karaktäristisk för det moderna samhället och en grogrund för
exempelvis nazism – detta då människan i desperation flyr friheten och söker tillflykt i en konstruerad gemenskap med en tydlig auktoritet under vilken vi slipper handskas med ansvaret för vårt eget öde.26
Det var när krigets sviter börjat klinga av, möjligen i början av 1960-‐talet, som det postmoderna eller senmoderna samhället, som Henrik Stenberg benämner det i sin bok Gemenskapens Socialpsykologi (2011), kom att etableras. Istället för ett brott mot det moderna samhället kan det senmoderna samhället ses som en utveckling av det moderna där individualiseringen brett ut sig ännu mer. Produktionssamhället, det vill säga det industriella samhället, har övergått i ett samhälle som mer präglas av post-‐industriella verksamheter såsom kommunikation och underhållning. Samhället kan idag ses som ett konsumtionssamhälle. Detta senmoderna samhälle präglas också av globaliseringen som gör människor vilsna och rotlösa och en reflexivitet som inger ambivalens och ångest. 27
Kanske är facebookanvändandets fokus på bekanta snarare än nära vänner ett uttryck för en gesellschaft-‐kultur, särskilt om dessa bekanta fyller en instrumentell funktion, exempelvis genom att mängden ”vänner” på Facebook kan ses som en social markör, något som har antytts i mina intervjuer. Kanske har uppkomsten av internet ökat vår redan ohanterliga valfrihet och gjort tillvaron än mer komplex och full av lösryckta och osammanhängande intryck. Frågan man då kan ställa sig är om en mötesplats som Facebook leder till ökad vanmakt och isolation, eller är den möjligen tvärt om utgör en trygghet för deltagarna?
I
DENTITET IDAGIdentitet betyder enhet eller likhet. När vi processar intrycken från människorna omkring oss och från medierna skapar vi uppfattningar om likheter och skillnader mellan oss och de andra. Detta urskiljande av skillnader sker från det att vi är mycket små. Redan innan vi själva har förmågan att differentiera och kategorisera oss själva så har andra gjort det åt oss. Innan jag själv exempelvis
förstår på vilket sätt jag som pojke skiljer mig från en flicka har troligen mina föräldrar noterat den mest uppenbara fysiologiska skillnaden och förklarat för mig att jag är just – pojke.28
Jostein Gripsrud gör distinktionen mellan två sorters identiteter. Vår sociala eller kollektiva identitet erhåller vi till en början genom andra människors uppfattning om oss och de kollektiva sammanhang som vi ingår i; vi kommer från ett visst land, vi är av det ena eller andra könet, vi kommer från ett visst socioekonomiskt skikt, har ett visst yrke, är med i vissa idrottsklubbar och så vidare. De andras uppfattningar om oss inkorporeras i oss själva och utgör i mångt och mycket vår identitet, men vilken social identitet vi uppfattar som viktigast för stunden varierar och beror på situationen. När jag står i hejarklacken på en fotbollsmatch är den viktigaste sociala identiteten den kopplad till fotboll och det fotbollslag jag hejar på. Vad jag jobbar med är troligtvis av mindre betydelse. Den personliga identiteten, å andra sidan, är något jag kommer fram till genom att fråga mig ”vem är jag?”. Vad vi då frågar oss är vad som är unikt med oss själva, vad som gör oss speciella. Denna fråga är inte alltid lätt att besvara.29
Det har diskuterats huruvida människan har en solid och essentiell kärnidentitet eller om vi istället är kluvna med en uppsättning delpersonligheter. Exempelvis menar Erving Goffman i Jaget och maskerna: en studie i vardagslivets dramatik (2009) att vi inte har något egentligt ”jag” utan kan röra oss fritt mellan olika roller. Det finns ingen autentisk kärna i vårt varande utan vi framställer oss olika i olika situationer genom att, liksom skådespelare på en scen, iklä oss olika ”masker”. Vi anammar alltså ett beteende som anses passande eller ”värdigt” för rollen. Vi är således summan av de roller vi förfogar över och vår identitet är egentligen en uppsättning fasader.30
Dock tycks identitetsskapandet förändrats i och med samhällets utveckling. Gripsrud erkänner i viss mån det han refererar till som ”postmoderisternas” uppfattning, det vill säga att all socialt bestämd identitet upplösts i ett obestämbart antal rollspelsmöjligheter. Han refererar exempelvis till psykologen Sherry Turkle som menar att ”en dator med internetuppkoppling
28 Gripsrud (2002), sid 22 29 Ibid.
öppnar så många ’fönster mot världen’ och så många möjligheter för individen att leka med sin identitet…”31 och att detta befrämjar en fragmenterad identitet – att
vi existerar i många världar och spelar många roller samtidigt. Gripsrud menar dock att lejonparten av vår identitet har vi inte valt själv, och i den mån vi kan välja så styrs våra val i mångt och mycket av vår bakgrund. Detta gör att vår sociala identitet trots allt är ganska konsistent. Dock erkänner hon ett element av frihet – en frihet som betydande konsekvenser för den moderna människans varande.32
Frågan är i vilken mån man kan ”leka” med sin identitet på Facebook. I upprättandet av en facebookprofil ingår angivelse av exempelvis kön, ålder, yrke och bostadsort, det vill säga ganska rigida identitetsmarkörer. Här bjuds kanske inte så mycket frihet. Istället är det möjligen, likt Brohäll (2011) konstaterar, i den löpande texten eller i de bilder man väljer att publicera som man kan experimentera med sin identitetsframställning och, för att uttrycka det ”goffmanskt”, utforma sin fasad.
S
JÄLVKÄNSLA OCH BEHOVET AV BEKRÄFTELSETvå tänkare som haft stort inflytande på vår syn på självet och identiteten är George Herbert Mead och William James, båda verksamma i början av 1900-‐ talet. Dessa två resonerade kring jaget som subjekt kontra objekt eller skillnaden mellan ”I” och ”Me” som Mead utryckte det. Skillnaden mellan dessa behandlades som centralt för självets uppkomst genom social interaktion. Dessa båda tänkare delade då samma utgångspunkt men skulle komma forma två helt olika teorier om hur vår självkänsla eller självbild.33
James förespråkade en aktiv väg till att finna självkänsla och framhöll att människan är en aktiv agent i sitt liv och tänkande. Vi bestämmer vårt egenvärde genom att se till allt som är en del av individen såsom kompetens, utseende, familj och egendom. Dock kan individen välja att inte hänga upp sin känsla av egenvärde på vissa attribut och därmed kommer eventuella tillkortakommanden angående just de attributen inte sänka individens självkänsla. En individ som
31 Gripsrud (2002), sid 24 32 Gripsrud (2002)
inte hängt upp sin identitet på att ha en bred bekantskapskrets kommer därmed inte påverkas om denna bekantskapskrets plötsligt skulle upplösas. James menade vidare att ambitioner kan leda till ökad självkänsla. Dessa kan då kopplas till tre kategorier av självet; ett materiellt själv, ett socialt själv och ett andligt själv. Den första handlar om egendom, kläder, det nya köket och så vidare. Den andra handlar om rykte och erkännande från människor i individens omgivning. Den tredje aspekten av självet rör individens inre liv, dess värderingar och liknande. Det kanske viktigaste bidraget James lämnade efter sig var hans berömda kvot; Självkänsla = förmåga/ ambition. Nyckeln till ökad självkänsla är således att anpassa sin ambition till sin förmåga. Att lägga sin ambitionsnivå för högt för bara med sig besvikelse och en känsla av misslyckande. Dock är det inte heller lämpligt att sänka ribban alltför lågt då detta fråntar individen inspirationen och känslan av att ha åstadkommit någonting. Det handlar alltså om att hitta balansen.34
Mead, å andra sidan, höll ett mer sociologiskt perspektiv och förespråkade en syn på individen som avhängig sitt sociala sammanhang. Individens självbild erhålls främst genom andras omdöme av henne. Hennes identitetsskapande är således reaktivt och reflexivt då hon speglar sig i sin omgivning, och dess bedömningar, och knyter dessa till hennes egen identitet. Meads ser individen som en, i mångt och mycket, passiv mottagare av självkänsla. Hans fokus på spegling skiljer sig således från James resonemang som kretsar kring kompetens. Mead betonar den yttre självkänslan medan James framhåller en inre dito.35
Maarit Johnson , docent i psykologi vid Uppsala universitet, beskriver i sin bok Självkänsla och anpassning (2003) hur en god självkänsla och självrespekt utgör den sociala människans kanske starkaste behov. Precis som Sartre menade ”föds vi i den andres blick”36. Johnson menar att individens egenvärde hänger
ihop med ens bakgrund. Hon betonar också vikten av att kunna betrakta självkänslan på två sätt; både den inre och den yttre. Hon beskriver det som två aspekter av vår identitet. För att uppnå en god inre självkänsla behöver individen förmåga till emotionellt varma relationer, att fritt kunna uttrycka
34 Johnson (2003), sid 19-20 35 Ibid. sid 20-21
