Patienters erfarenheter av att leva med MRSA-En litteraturstudie

Patienters erfarenheter av att leva med MRSA

-En litteraturstudie

Patients experience of living with MRSA

-A literature review

Författare: Caroline Andersson och Malin Olsson

HT 2017

Examensarbete: Kandidat, 15 hp

Huvudområde: Sjuksköterskeprogrammet, Omvårdnadsvetenskap Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.

Handledare: Margareta Gustafsson, Universitetslektor, Örebro Universitet Examinator: Annica Kihlgren, Professor, Örebro Universitet

Sammanfattning

Bakgrund: Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) är stammar av gula

stafylokocker som är resistenta mot flertalet antibiotika och bidrar till att infektioner kan bli mycket svårbehandlade. MRSA är enligt lag en allmänfarlig sjukdom, vilket medför att patienter på sjukhus vårdas under speciella restriktioner och det finns en risk att vistas under isoleringsvård.

Syfte: Beskriva patienters erfarenheter av att leva med MRSA.

Metod: En litteraturstudie med systematiska sökningar som analyserades med integrerad analys. Datainsamlingen ledde till att sju studier med kvalitativ metod och två studier med blandad metod inkluderades.

Resultat: Känslomässiga reaktioner på MRSA varierade. Patienter upplevde att diagnosen skapade konsekvenser för deras dagliga liv, relationer förändrades och sociala aktiviteter begränsades. Att vara smittad innebar ett eget ansvar för att förhindra smittspridning.

Patienter upplevde bristande kunskap hos vårdpersonal och ett annorlunda bemötande efter att de diagnostiserats som patient bärare av MRSA. Patienter under isoleringsvård på sjukhus beskrev negativa upplevelser och känslor som frustration och förtvivlan.

Slutsatser: Att vara smittad med MRSA förändrar den drabbades livssituation. Relationer förändras och livet upplevs begränsat. Den drabbade ställs inför krav för att förhindra smittspridning. Vårdpersonalens kompetens och bemötande har betydelse för att minska lidandet som sjukdomen medför.

Nyckelord: lidande, MRSA, patienter, upplevelser, vårdpersonal.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

2. Bakgrund ... 1

2.1. Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) ... 1

2.1.1. Utveckling av MRSA ... 1

2.1.2. Lagstiftning ... 2

2.1.3. Smittspridning ... 2

2.1.4. Omvårdnad av patient med MRSA ... 3

2.2. Teoretisk referensram ... 3 2.2.1. Lidande ... 3 3. Problemformulering ... 4 4. Syfte ... 4 5. Metod ... 4 5.1. Design ... 4 5.2. Sökstrategi ... 4 5.3. Urval ... 5 5.4. Kvalitetsgranskning ... 5 5.5. Dataanalys ... 5 5.6. Forskningsetiska överväganden ... 5 6. Resultat ... 6

6.1. Känslor förenade med att vara bärare av MRSA ... 6

6.2. Konsekvenser i det dagliga livet av att vara smittad med MRSA ... 7

6.2.1. Begränsning av aktiviteter ... 7

6.2.2. Förändrade relationer till personer i omgivningen ... 7

6.2.3. Upplevelser av eget ansvar för att förhindra smittspridning ... 8

6.3. Patientens erfarenhet av kompetens och agerande hos vårdpersonal ... 8

6.3.1. Vårdpersonalens brist på kunskap ... 8

6.3.2. Behov av kunskap om sin diagnos ... 8

6.3.3. Patienters erfarenheter av bemötande från vårdpersonal ... 9

6.4. Patienters erfarenheter av att bli isolerad i samband med sjukhusvistelse ... 9

6.4.1. Negativa erfarenheter av isolering ... 9

6.4.2. Acceptans ... 10 6.5. Resultatsammanfattning ... 10 7. Diskussion ... 11 7.1. Metoddiskussion ... 11 7.2. Resultatdiskussion ... 12 8. Slutsats ... 14

9. Kliniska implikationer samt förslag till fortsatt forskning ... 14 Referenslista ... Bilaga 1 Sökmatris ... Bilaga 2 Artikelmatris ...

1

1. Inledning

Författarna till studien har under den verksamhetsförlagda utbildningen på

sjuksköterskeprogrammet erfarit hur vårdavdelningar arbetar mot att bibehålla goda hygienrutiner för att erbjuda en säker vård. En del utav de rutiner som genomförs är att uppmärksamma personalgruppen om att patienter med smittsamma sjukdomar befinner sig på avdelningen. Vi har uppmärksammat att uppmuntran till vårdpersonal att följa riktlinjer är positivt men det får inte påverka att patienter särbehandlas och blir lidande av det.

2. Bakgrund

2.1. Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA)

Gula stafylokocker tillhör människans normalflora av bakterier och förekommer på huden och i slemhinnor, framför allt i näsan. Risken för att en människa ska bli bärare av MRSA är som störst när huden är skadad på grund av till exempel sår eller eksem. De gula

stafylokockerna orsakar därmed infektioner i hud och mjukdelar, såsom bölder och variga sårinfektioner men också allvarligare sjukdomstillstånd som lunginflammation,

hjärnhinneinflammation och infektion i skelett och leder (Folkhälsomyndigheten, 2014a). MRSA innebär att bakterier skapar stammar som är resistenta mot flertalet antibiotika. Det bidrar till att infektioner med MRSA kan bli mycket svårbehandlade (Folkhälsomyndigheten, 2014a). I sjukhusmiljö där det råder ett högt antibiotikatryck har resistenta bakterier en konkurrensfördel då de kan undantränga icke resistenta bakterier och starta en process med spridning. Utvecklingen följs med stor uppmärksamhet och skapar ett bekymmer på

vårdavdelningar om rutiner för MRSA spridning inte finns till hands (Ericsson & Ericsson, 2009).

2.1.1. Utveckling av MRSA

Under 1940-talet introducerades de första typerna av antibiotika. Det nya botemedlet

användes rikligt mot infektioner och användningsområdena var obegränsade. En omfattande antibiotikaresistens utvecklades 20 år senare som skapade nya resistensegenskaper. Under 1980-talet uppträdde multiresistenta stafylokockstammar som bröt ned ett stort antal antibiotika (Ericsson & Ericsson, 2009).

I Sverige har antibiotikaförbrukningen minskat kraftigt sedan mitten av 1990-talet. Det har i sin tur lett till ett gott resistensläge i Sverige och i de andra skandinaviska länderna

(Folkhälsomyndigheten, 2014b). Trots det är antibiotikaresistens ett allvarligt och växande folkhälsoproblem såväl nationellt som internationellt. Sjukvården ställs inför utmaningar med att bromsa resistensutvecklingen. Lokala likaväl som nationella rutiner skall finnas vid all vård av patienter med MRSA (Folkhälsomyndigheten, 2017).

Samhällsförvärvad MRSA, det vill säga smitta utanför sjukhus, har blivit den vanligaste smittorsaken. Bland den svenska befolkningen är 30 % bärare av MRSA utan att visa symtom och den drabbar oftast barn och yngre vuxna även om MRSA förekommer i alla åldrar och är jämnt fördelat mellan könen (Folkhälsomyndigheten, 2016). Det svenska samhället har en folkökning och en hög invandring från andra länder, vilket till stor del ledde till 3900 anmälda fall av MRSA och en ökning med 30 % från år 2014 till 2015 (Socialstyrelsen, 2017). Vanligt förekommande är att MRSA införas via patienter som insjuknat utomlands där antibiotika används okontrollerat (Ericsson & Ericsson, 2009).

2

2.1.2. Lagstiftning

MRSA är en allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen. Med smittsamma sjukdomar avses i lagen alla sjukdomar som kan överföras till eller mellan människor och som kan innebära ett hot mot människors hälsa (Smittskyddslag, SFS 2004:168).

Lagen innefattar riktlinjer för vårdpersonal och den smittade. Hälso- och sjukvårdspersonal skall samverka för att förebygga och begränsa utbrott eller spridning av den smittsamma sjukdomen. Åtgärderna skall vidtas med respekt för alla människors lika värde och

integritet. Information och råd skall utformas individuellt om hur personen skall undvika att utsätta andra för smittrisk. Om en person bär på eller misstänks bära på en allmänfarlig sjukdom och genom sitt beteende utsätter någon annan för omedelbar risk att smittas får smittskyddsläkaren besluta om tillfällig isolering (Smittskyddslag, SFS 2004:168). Det är den enskildes skyldighet att förebygga smittspridning vilket innebär att vidta försiktighetsåtgärder samt medverka till att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar. Det genom att bland annat tillämpa förhållningsregler som kan bestå av en skyldighet att lämna information om smittan till andra människor som personen kommer i kontakt med om risken för

smittöverföring kan uppkomma (Smittskyddslag, SFS 2004:168).

Sedan år 2000 har patienter bärare av MRSA en anmälningsplikt i Sverige (Melhus, 2010). Anmälningsplikten innebär att patienten måste följa vissa förhållningsregler. Vid vård på sjukhus kan det innebära inskränkningar för att undvika riskerna för smittöverföring.

Huruvida patienter är smittsamma eller inte skiljer sig från olika län i Sverige. Det kan skilja sig åt genom att det i en del län räcker med två negativa odlingar för att inte längre räknas som patienter bärare av MRSA. Medan personen fortfarande anses smittsam i en del andra län hela livet oberoende på om negativa odlingar har framkommit. Det kan leda till frustration och förvirring för de drabbade (Andersson, Fossum, Lindholm & Kalin, 2009).

2.1.3. Smittspridning

MRSA har blivit ett av de största vårdhygieniska problemen globalt. Bristande hygienrutiner leder till en spridning mellan vårdinrättningar. När MRSA väl har etablerats på ett sjukhus kan det vara omöjligt att bli av med. MRSA kan existera på bärare utan att personen är medveten om det. Förekommer inte riskfaktorer som kroniska sår eller eksem blir personen vanligtvis tillfällig bärare av MRSA och blir sedan smittfri (Folkhälsomyndigheten, 2014a).

Vid MRSA kan smittan spridas genom kontakt- och/eller droppsmitta. Kontaktsmitta sprids antingen genom direktkontakt mellan en smittad person och en person som inte har smittan. Det kan även spridas genom indirekt kontakt då har smittbäraren och mottagaren ingen fysisk kontakt med varandra utan smittämnet har mellanlandat på ett föremål. Droppsmitta sprids genom hostning, nysning, kräkning och spill antingen direkt eller indirekt (Tørseth

Andreassen, Fjellet, Hægeland, Wilhelmsen & Stubberud, 2011). Patienter som misstänks vara bärare av MRSA ska kontrollodlas för förekomst av MRSA så att åtgärder kan sättas in i tid. Konstaterade bärare eller misstänkta bärare kan i förebyggande syfte isoleras i vården (Folkhälsomyndigheten, 2014a). Då ska vårdpersonalen och besökare använda skyddsrock, handskar och kirurgiskt munskydd (Tørseth Andreassen et al., 2011).

Smittrisken skall bedömas individuellt beroende på riskfaktor samt patientens typ av infektion. En patient som är bärare av MRSA och inte har någon pågående symtomgivande infektion eller individberoende riskfaktor utgör i de flesta fall en mycket liten smittrisk. Förhållningsregler för patienter bärare av MRSA skall därför utformas efter patientens

3

riskfaktorer. Det skall finnas en gemensam grund för bedömning för att vården skall vara likvärdig gällande alla patienter (Socialstyrelsen, 2010).

2.1.4. Omvårdnad av patient med MRSA

Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) har sjuksköterskor ansvar att säkerställa god kvalitet på vården. För att alla patienter ska kunna erbjudas en vård med god hygienisk standard så förutsätts att vårdpersonalen har tillgång till vårdhygieniska rutiner samt att lokaler och utrustningen är lämpliga för att hantera allmänfarliga sjukdomar och smittor (Hälso- och sjukvårdslag [HSL], SFS 2017:30). Vårdpersonalen ska också arbeta preventivt med goda hygienrutiner och förmedling av kunskap för att tillsammans minska smittspridning och antalet infektioner (Folkhälsomyndigheten, 2017). Kontinuerlig resistensövervakning via odlingar samt behandlingsrekommendationer skall förhindra spridning främst på sjukhus och i vårdmiljöer. Personal skall ha kunskap om förhindrande av smittspridning och att bedriva isoleringsvård (Folkhälsomyndigheten, 2014b).

Det är av stor vikt att sjuksköterskor är pålästa om hur MRSA smittar och vilka åtgärder som bör användas för att minska smittspridningen (Tørseth Andreassen et al., 2011). Carlsson, Högman, Lindberg, Lindberg och Skytt (2011) fann i sin studie att tre av fyra sjuksköterskor kunde utsätta patienter för en risk av att få en infektion relaterat till otillräcklig kunskap om MRSA. När en patient har MRSA kunde vårdpersonal med bristande kunskap känna sig rädda och osäkra (Andersson, Andreassen Gleissman, Lindholm & Fossum, 2016; Tørseth Andreassen et al., 2011). De var rädda för att själva bli smittade, sprida smittan vidare till andra patienter eller ta med smittan hem till familjen. De sjuksköterskor som däremot hade den kunskap som behövs vid omvårdnad av patienter med MRSA kände sig säkra, trygga och kompetenta (Andersson et al., 2016).

Studier av sjuksköterskors erfarenheter visade att sjuksköterskor kände sig stressade och att tiden inte räckte till när de vårdade patienter med MRSA (Andersson et al., 2016; Seibert, Speronil, Mi, DeVoe & Jacobsen, 2014). För att minska stressen så tog de genvägar i hygienrutinerna, vanligt förekommande var att mindre arbetsuppgifter skulle utföras snabbt och smidigt och därmed nonchalerades hygienrutinerna. Den ökade arbetsbelastningen skapade även attityder hos vårdpersonal som får betydande konsekvenser för

patientsäkerheten. Den negativa inställningen till att vårda patienter med MRSA kan göra att patientvården blir bristande och försiktighetsåtgärderna riskeras att inte följas (Seibert et al., 2014). Att vidta extra hygienrutiner är tidskrävande och sjuksköterskor upplevde att de inte gick in till isolerade patienters rum lika ofta som till en “vanlig” patients rum (Andersson et al., 2016; Seibert et al., 2014). Sjuksköterskor undvek fysisk kontakt med patienten och de upplevde att det skapades en barriär till den smittade (Seibert et al., 2014).

2.2. Teoretisk referensram 2.2.1. Lidande

Begreppet lidande beskrivs som sjukdom, ångest, plåga, smärta och prövning. Människor lider och förorsakar lidandet men det är också människor som kan lindra lidandet (Eriksson, 2015). Eriksson (2015) beskriver hur alla människors lidande är unikt vilket gör det svårt att definiera. I vården kan tre olika former av lidande urskiljas som beskrivs enligt följande:

Sjukdomslidande: Sjukdomen eller behandlingen kan vara orsaken som bidrar till att en patient lider. Sjukdomslidande kan delas in i två kategorier. Kroppslig smärta är den ena som innebär att smärtan utsätter människan som helhet då det kroppsliga lidandet tar upp all koncentration hos patienten. Den andra kategorin är själsligt och andligt lidande vilket

4

innebär att olika upplevelser i samband med sjukdom och behandling förorsakar lidandet. Det är upplevelser som förnedring, skam och skuld. Det behöver inte bara vara patienten själv som upplever det så utan det kan dessutom vara vårdpersonalens och samhällets attityd gentemot patienten (Eriksson, 2015).

Vårdlidande: Vårdlidande kan sammanfattas i de fyra kategorierna kränkning av patientens värdighet, fördömelse och straff samt maktutövning och utebliven vård. Den vanligaste förekommande är kränkning av patientens värdighet vilket gör att patienten inte känner sig fullständig som människa och får därigenom inte möjlighet till att använda sina innersta hälsoresurser. För att undvika att patienter känner sig kränkta kan vårdpersonalen ge en individuellt anpassad vård som bekräftar patienten som människa. Maktutövning innebär fråntagande av en människas frihet, inom vården kan det framträda genom att vårdpersonalen tvingar patienten att göra något som inte sker av fri vilja. Utebliven vård kan bero på att vårdpersonalen inte har den förmåga som krävs för att bedöma patientens vårdbehov eller att aktivt göra ett val att inte vårda patienten (Eriksson, 2015).

Livslidande: Att drabbas av en sjukdom, ohälsa eller att vara patienten kan förändra en människas livssituation. Det kan upplevas som ett hot mot en människas totala existens och en förlust av att inte kunna fullfölja olika sociala uppdrag (Eriksson, 2015).

3. Problemformulering

MRSA är ett växande problem globalt då problemet inte längre är en fråga för sjukhuset utan bakterien finns konstant runt omkring oss i samhället. Sverige har än så länge haft en relativ låg frekvens av utbrott. I dagens samhälle ökar populationen, nyanlända flyktingar kommer och fler människor reser till olika länder i världen. Det resulterar i att förekomsten av antibiotikaresistenta bakterier ökar stadigt. Sjuksköterskan möter smittade patienter på alla vårdavdelningar. För att sjuksköterskan ska kunna utforma den bästa vården för patienten krävs det kunskap och förståelse om MRSA. För att lindra lidande hos patienten bör

sjuksköterskan även ha kännedom om hur patienten upplever vården samt ha en förståelse om hur det är att vara smittad för att kunna tillgodose behov samt öka delaktigheten i vården.

4. Syfte

Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av att leva med MRSA.

5. Metod

5.1. Design

En litteraturstudie med deskriptiv design och systematisk sökning genomfördes, vilket betyder att vetenskapliga artiklar strukturerat söktes upp utifrån syftet. Studien utfördes i olika steg för att eftersöka, granska och sammanställa litteraturen (Kristensson, 2014). 5.2. Sökstrategi

Databaserna som användes för att söka artiklar var Cinahl och Medline. Utifrån syftet identifierades de meningsbärande orden som var MRSA, erfarenheter och patient. För att få fram relevanta sökord utifrån de meningsbärande orden så användes svensk MeSH. Sökorden blev “Methicillin-Resistant Staphylococcus aureus”, “Life Change Event” och “Patient”. Sökorden användes sedan för en ämnesordssökning i databaserna (se Bilaga 1 Sökmatris). I båda databaserna gjordes också en fritextsökning på “MRSA” och en fritextsökning med trunkering på “patient*” och “experience*”.

5

Det utfördes liknande sökningar i båda databaserna för att få fram relevanta artiklar.

Fritextsökningarna och ämnesorden söktes var för sig och kombinerades sedan med booleska operatorerna OR och AND för att öka sensitiviteten (Kristensson, 2014). I det sista steget i sökningarna så begränsades artiklarna till att vara skrivna på engelska och publicerade mellan åren 20070101–20171231. För att få artiklar som var vetenskapligt granskade så begränsades artiklarna i Cinahl till att vara ”Peer Review” (se Bilaga 1 Sökmatris).

5.3. Urval

Inklusionskriterier för artiklarna var att det skulle vara patienters personliga erfarenheter eller upplevelser av att ha varit eller är smittade av MRSA. Exklusionskriterierna var om artiklarna handlade om personer under 18 år, vårdpersonal eller anhörigas erfarenheter, patienters erfarenheter av andra infektionssjukdomar och litteraturstudier.

Sökningarna i databaserna resulterade i 95 artiklar från Cinahl och 310 artiklar från Medline. I urval ett lästes samtliga titlar och de som hade en relevant titel mot beskrivet syfte gick vidare till urval två. I urval två lästes abstrakten i 17 artiklar från Cinahl och 20 artiklar från Medline. Efter abstrakt läsningen valdes åtta artiklar ut från Cinahl och nio artiklar från Medline som sedan lästes i sin helhet. Artiklar som inte besvarade syftet, inte var etiskt godkända eller var dubbletter exkluderades i urval tre. Det ledde till att nio artiklar valdes ut i urval fyra (Se Bilaga 1 Sökmatris).

5.4. Kvalitetsgranskning

De nio artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Kristenssons (2014) beskrivning av

trovärdighets begreppet. För att säkerställa sanningshalten och tillförlitligheten till resultatet i artiklarna så granskades artiklarna om de genomgått triangulering, hade ett varierat urval som var noggrant beskrivet samt att tiden för intervjuerna framkom och att analysprocessen synliggjorts. Överförbarheten beaktades genom beskrivningarna av deltagarna och att studiekontexten fanns dokumenterat så att läsaren kunde göra en bedömning om artikeln var överförbar till andra sammanhang. Artiklarnas verifierbarhet granskades genom att

kontrollera att analyseringsprocessen genomgått triangulering och att citat fanns med. För att artiklarnas resultat skulle anses giltiga granskades vilket år och datum då materialet var insamlat samt att det fanns en tydlig beskriven intervjuguide. Det bedömdes att de nio artiklarna var av god kvalitet och inkluderades i litteraturstudien. Resultatet av

kvalitetsgranskningen sammanställdes i Bilaga 2 Artikelmatris. 5.5. Dataanalys

Artiklarna analyserades enligt Kristenssons (2014) integrerade analys. Analysen genomfördes i tre steg. I första steget läste författarna enskilt igenom de nio artiklarnas resultat för att identifiera likheter och skillnader. För att underlätta markerades de likheter och skillnader i resultaten som besvarade litteraturstudiens syfte. I steg två diskuterade författarna fram och namngav olika kategorier som sedan användes som underrubriker i resultatet. I steg tre sammanställdes resultatet i de olika kategorierna. Under det steget skedde också en process där text fick omplaceras tills de var förenliga med kategorierna.

5.6. Forskningsetiska överväganden

Medicinsk forskning utförs på människor så det är därför viktigt att värna om deltagarnas välbefinnande och att de behandlas med respekt. Litteraturstudier ska ha ett etiskt

förhållningssätt eftersom författarna ska granska andra studiers etik (Kristensson, 2014). Samtliga nio artiklar var godkända av en etisk kommitté. För att förtydliga att den inhämtade datan inte har förvrängts har författarna beskrivit hur datan insamlades samt hänvisat all fakta

6

till sina rätta källor i referenslistan. Resultatet har tolkats på ett så korrekt och objektivt sätt som möjligt. Författarna har under studien varit medvetna om risken att fördomar kan påverka resultatet. Texten har kontrollerats med extra noggrannhet för att upptäcka feltolkningar. Samtliga fakta i artiklarna som varit relevant för litteraturstudiens syfte har inkluderats oavsett om de är till studiens fördel eller ej.

6. Resultat

Resultatet är skrivet i löpande text och har delats in i fyra huvudkategorier som sedan följs av underkategorier vilket redovisas i figur 1. Resultatet är baserat på sju kvalitativa artiklar och två artiklar med blandad metod. De är ifrån länderna Sverige, USA, Nya Zeeland och Kanada. Deltagarna är både män och kvinnor i olika åldrar som antingen är eller har varit bärare av MRSA.

Figur 1. Patienters erfarenheter av att leva med MRSA. 6.1. Känslor förenade med att vara bärare av MRSA

Patienter beskrev det förvirrande och surrealistiskt att diagnostiseras med MRSA (Webber, Macpherson, Meagher, Hutchinson & Lewis, 2012). De beskrev det som en påfrestande upplevelse som ledde till ett chockliknande psykologiskt trauma och belastning (Andersson, Lindholm & Fossum, 2011; Lindberg, Carlsson, Högman & Skytt, 2009). Patienter som inte var känslomässigt påverkade eller inte uppvisade några symtom ansåg att MRSA var ett överdrivet problem som inte skulle skada dem (Andersson et al., 2011; Webber et al., 2012). På grund utav att den ansvariga läkaren förklarat att diagnosen inte är en dödlig dom och att det inte kommer att vara ett problem (Andersson et al., 2011). MRSA ansågs också som ett sekundärt problem eller ett obehag då patienter var inneliggande för något annat problem som inte hade med MRSA att göra (Webber et al., 2012).

Patienter kände sig kränkta, orena och rädda. Att vara smittsam gav upphov till känslor av skam, smutsighet, stigmatisering och skuld (Skyman, Thunberg Sjöström & Hellström, 2010; Skyman, Lindahl, Bergbom, Sjöström Thunberg & Åhrén, 2016). Skuldkänslan grundade sig i en rädsla för att smitta anhöriga. Patienter bärare av MRSA som var föräldrar levde i rädsla för att deras barn skulle få MRSA (Lindberg et al., 2009).

Känslor förenade med att vara bärare av

MRSA

Konsekvenser i det dagliga livet av att

vara smittad med MRSA Begränsning av aktiviteter Förändrade relationer till personer i omgivningen Upplevelser av eget ansvar för att förhindra smittspridning Patientens erfarenhet av kompetens och agerande hos vårdpersonal Vårdpersonalens brist på kunskap Behov av kunskap om sin diagnos Patienters erfarenheter av bemötande från vårdpersonal Patienters erfarenheter av att bli

isolerad i samband med sjukhusvistelse Negativa erfarenheter av isolering Acceptans

7

Att vara smittad med en resistent bakterie som MRSA innebar en sårbarhet och ibland en upplevelse av att bära på pesten. Känslor och tankar som uppstod i samband med MRSA-diagnosen var rädslan för att bli en outsider, som skulle innebära att patienter blir beredda att göra saker annorlunda än andra (Skyman et al., 2016).

6.2. Konsekvenser i det dagliga livet av att vara smittad med MRSA 6.2.1. Begränsning av aktiviteter

Patienter beskrev "begränsningar i livet" och rapporterade att de inte kunde leva ett normalt liv. De patienter som nyligen fått sin MRSA-diagnos lämnade sjukhuset med många tankar (Lindberg et al., 2009). MRSA hade stoppat dem från att återvända till sina dagliga

aktiviteter. Att utöva aktiviteter som de tidigare tyckt om att göra, exempelvis att gå till badhus, umgås hos vänner eller gå till frisören kändes inte längre som något lockande (Andersson et al., 2011; Lindberg et al., 2009).

En patient beskrev hur hela hennes framtid påverkades av diagnosen. Hon förstod att det skulle finnas begränsningar i val av karriär så som yrken inom mat, vården och barn (Andersson et al., 2011). Patienter beskrev hur begränsningar i deras dagliga liv gav

känslomässiga följder (Skyman et al., 2014). Patienter kände hopplöshet i den situation som de befann sig i. De undvek att integrera sig med andra människor då de ansåg sig vara orena och absolut inte lämpade för att vara med sjuka människor. Det bidrog även till en känsla av övergivenhet och att vara bärare av något som inte kan kontrolleras (Skyman et al., 2010). En del patienter anpassade sina behov till MRSA så att de kunde leva så vanligt liv som möjligt. De menade att MRSA inte påverkar vardagen eftersom de varken såg eller kände bakterierna, vilket i sin tur gjorde att de lätt glömmer bort att de var bärare av MRSA (Lindberg et al., 2009). Några beskrev det som positivt, en ny start i livet och en motivering för att ta hand om sin hälsa. De ville vara optimistiska och accepterade hur framtiden skulle se ut och att det bara var något att anpassa sig efter (Andersson et al., 2011).

6.2.2. Förändrade relationer till personer i omgivningen

Patienter beskrev sin tidigare tillvaro som social men att situationen har förändrats relaterat till smittrisken. De tillät inte släktingar eller vänner besöka dem samt hade erfarenheter av släktingar som avstod från att träffa dem i rädsla av att bli smittad (Lindberg et al.,

2009). Känsla av att vara en fara för sina barn, barnbarn, vänner, arbetskollegor eller samhället beskrevs som traumatiskt. De framkom känslor av tillit, ilska, ångest, depression, rädsla och frustration associerad med känslor av stigmatisering (Andersson et al., 2011; Rohde & Ross-Gordon, 2012). Att inte vilja eller kunna ha kroppslig kontakt med någon närstående skapade lidande hos patienter (Andersson et al., 2011; Barratt, Shaban, & Moyle, 2010).

Bland patienter fanns det en oro för att få ett dåligt rykte på jobbet eller i grannskapet om koloniseringen skulle bli känd (Lindberg et al., 2009). Patienter var oroade över att vänner, medarbetare och andra skulle avvisa dem. En patient förklarade att han aldrig skulle berätta för någon om sin diagnos med risk för att bli utstött. Han sa också att om arbetsgivaren visste om smittrisken skulle han med stor chans förlora jobbet (Andersson et al., 2011). Patienter som arbetade inom sjukvården rapporterade en rädsla av att förlora sin yrkesroll och att de fick delegera några uppgifter som till exempel bandagering eller hantering av urinkatetrar till medarbetare. Patienter rapporterade även tvivelaktiga känslor om att arbeta igen på grund av smittrisken samt att det begränsade möjligheterna till att få jobb vilket gjorde det svårt för patienter i det dagliga livet (Lindberg et al., 2009; Skyman et al., 2010).

8

6.2.3. Upplevelser av eget ansvar för att förhindra smittspridning

Patienter beskrev en påfrestning av att ta så mycket ansvar för att upplysa människor om att det är bärare av MRSA (Lindberg et al., 2009). De betonade vikten av att skydda andra och att visa sitt bärarkort för att varna sjukhus, vårdanläggningar och tandläkare om bärarskap av MRSA (Lindberg et al., 2009; Skyman et al., 2014). Patienter med MRSA blev tilldelade ett bärarkort i syfte att informera omgivningen. Att visa upp kortet resulterade i att de blev tilldelade ett enkelrum, vilket upplevdes som positivt (Skyman et al., 2010).

Att vara smittade innebar att patienter var skyldiga att visa solidaritet genom att vara varsamma över att inte smitta andra (Lindberg et al., 2009; Skyman et al., 2016). För att skydda andra från smittan var patienter noga med hygienen och vissa desinfekterade

badrummet när de väntade besökare (Barratt et al., 2010; Lindberg et al., 2009). De berättade också att de alltid försäkrade sig om att sår eller skador på huden var omhändertagna när de träffade andra människor. För att förhindra att bakterierna inte spreds isolerade patienter sig själva och sina familjer (Andersson et al., 2011; Lindberg et al., 2009). Några ansåg

emellertid inte att MRSA var särskilt smittsamt, och de var därför inte engagerade i att skydda andra (Lindberg et al., 2009).

6.3. Patientens erfarenhet av kompetens och agerande hos vårdpersonal 6.3.1. Vårdpersonalens brist på kunskap

Patienter beskrev att en del av vårdpersonalen var dåligt informerade och saknade kunskap. Den bristande kunskapen hos personalen som patienter observerade var om MRSA och avsaknaden av hygienrutiner för att skydda sig själva och andra så att smittan inte spreds vidare (Andersson et al., 2011; Barratt et al., 2010; Lindberg et al., 2009; Skyman et al., 2010). Det upplevdes förvirrande då personal på samma arbetsplats inte agerade lika i liknande typ av vårdsituation (Andersson et al., 2011; Barratt et al., 2010; Lindberg et al., 2009; Webber et al., 2012). Det upplevdes också skrämmande, skamligt och frustrerande när vårdpersonal med sin kompetens inte kunde tillhandahålla tillräckligt med information (Andersson et al., 2011; Skyman et al., 2014, Skyman et al., 2016). Att vårdas professionellt brukade annars upplevas som tryggt av patienter även om de befann sig i en utsatt situation (Skyman et al., 2016). Personal däremot med vana av infektionssjukdomar sågs som mer kunniga och upplevdes ha en ökad förståelse för patienter som var infekterade eller koloniserade med resistenta bakterier (Skyman et al., 2016).

Trots att patienter observerade brister så vågade de inte ifrågasätta eller lägga sig i då de beskrev att de var i en beroendeställning till vårdpersonalen (Andersson et al., 2011; Skyman et al., 2016).

6.3.2. Behov av kunskap om sin diagnos

Patienter förstod att MRSA var en smittsam infektion som kunde spridas vidare till andra (Andersson et al., 2011; Skyman et al., 2016). En del patienter visste också att MRSA var en specifik typ av Staphylococcus infektion som var resistent mot behandling och vad det hade för följder på kommande vård (Rohde & Ross-Gordon, 2012). Informationen om MRSA erhöll patienter från läkare, infektionsteamet, media och internet (Andersson et al., 2011; Rohde & Ross-Gordon, 2012). Patienter upplevde dock bristande information om MRSA och uttryckte en önskan av att få information som gjorde att de kunde förstå sin situation

(Andersson et al., 2011; Barratt et al., 2010; Skyman et al., 2016).

Det framkom också att kunskapen om MRSA och hur den sprids varierade (Andersson et al., 2011; Skyman et al., 2016). Att vara medveten om att MRSA kan spridas vidare men inte hur

9

den sprids framkallade känslor som obehag, oro och en förändrad kroppsbild hos patienter. Det bidrog till att patienter blev ännu mera restriktiva i interaktioner med andra (Lindberg et al., 2009; Skyman et al., 2016). De uttryckte också en osäkerhet om hur de skulle bete sig i olika situationer, till exempel om deras barn skulle få ett sår eller skada sig, de var då osäkra om det fanns en risk att överföra MRSA om de skulle sköta om såret (Andersson et al., 2011).

Information som patienter fick efter att ha diagnostiserats med MRSA var om sårvård, medicinering och hur spridningen kan förhindras. Informationen ansågs som adekvat men otillräcklig och ytlig då patienter inte hade någon kunskap om MRSA innan de fick sin diagnos (Lindberg et al., 2009; Rohde & Ross-Gordon, 2012). Patienter ville veta mer om smittan och inte bara om praktisk hantering. Patienter ansåg också att för mycket information gavs samtidigt (Lindberg et al., 2009).

Patienter beskrev att familjemedlemmar hade en avgörande roll och en viktig del till anpassningsprocessen. Det hade en positiv effekt på patienter när de fick hjälp och stöd av anhöriga och vänner att hantera MRSA (Rohde & Ross-Gordon, 2012). Att utbilda familj och anhöriga om MRSA ansågs som en viktig del för att skapa trygghet och förståelse hos

patienter (Webber et al., 2012). ’

6.3.3. Patienters erfarenheter av bemötande från vårdpersonal

Patienter beskrev ett orättvist bemötande från vårdpersonal. Patienter ansåg att sjuksköterskor tog längre tid att svara på larm efter bekräftad MRSA diagnos (Goldsack et al., 2014).

Patienter upplevde också att de nekades behandling för sina andra sjukdomar på grund av att de hade MRSA. Det resulterade i sämre förhållanden och att de inte fick tillgång till

patientvård på samma villkor som icke-infekterade patienter (Skyman et al., 2010). Vårdpersonal upplevdes rädda för att själva bli smittade och tillämpade överdriven strikt hygien. Relaterat till det upplevde patienter sig ovälkomna då de blev behandlade som en smitta och inte som en person (Skyman et al., 2014; Skyman et al., 2016).

Skyddsutrustningen upplevdes som skrämmande och den respekt som sjuksköterskor och läkare normalt visade för patienten förstördes (Skyman et al., 2016). Att mötas av

respektlöshet och oprofessionellt beteende ökade känsla av förödmjukelse och ilska. Patienter uttryckte att deras värdighet inte bevarades vilket skapade lidande (Skyman et al., 2014).

Oavsett om upplevelserna av vårdpersonalens bemötande var positiv eller negativ beskrevs interaktionen viktig (Rohde & Ross-Gordon, 2012). Patienter upplevde vården som

professionell när vårdpersonalen var väl förberedda och det fanns en kontinuitet i rutinerna. Det resulterade i att patienter var positiva och nöjda med sin vård (Lindberg et al., 2009). Vårdpersonal som var tålmodiga med att svara på frågor och tillhandahöll information under behandlingsförloppet var en ovärderlig resurs. En interaktion grundad på tillit och förtroende var en viktig mekanism som gjorde att patienten kunde lita på vården och hjälpte dem att anpassa sig till sitt bärarskap av MRSA (Rohde & Ross-Gordon, 2012).

6.4. Patienters erfarenheter av att bli isolerad i samband med sjukhusvistelse 6.4.1. Negativa erfarenheter av isolering

Patienter som var bärare av MRSA isolerades när de vårdades på sjukhus och beskrev att det kunde väcka en del svåra känslor. Det var känslor som rädsla, ilska, frustration, skuld och förödmjukelse (Barratt et al., 2010; Skyman et al., 2014). Känslorna gjorde det svårt att hantera isoleringen. Patienter beskrev att det kändes som att bli behandlad som ett föremål och inte som en människa (Webber et al., 2012). Trots att patienter förstod orsakerna till sin

10

isolering så beskrev de vistelsen som att vara instängd och fasthållen bakom fyra väggar. De uttryckte också en frustration över att begränsas till egna rum då deras frihet gick förlorad och att det kändes som ett fängelse (Barratt et al., 2010). Patienter kände sig diskriminerade och kränkta när de hölls borta från andra patienter och fick äta alla sina måltider ensamma (Skyman et al., 2010; Skyman et al., 2014).

Patienter beskrev att isoleringen påverkade deras vårdtid negativt då det kändes som vissa rättigheter, privilegier och kvaliteten på vården begränsades (Barratt et al., 2010; Goldsack et al., 2014; Webber et al., 2012). De fick inte sitta i väntrummet med andra patienter utan de fick vänta utanför sjukhuset för att få träffa en läkare (Lindberg et al., 2009; Skyman et al., 2010). Patienter beskrev att isoleringen påverkade relationerna med vårdpersonalen och andra patienter. De tyckte att användningen av skyddsutrustningen skapade ett hinder för interaktion med vårdpersonalen och isoleringsrummen gjorde det omöjligt att socialisera sig med andra patienter (Barratt et al., 2010). De fick inte heller några spontana besök från personalen utom när en medicinsk- eller omvårdnadsuppgift skulle utföras (Skyman et al., 2010). Patienter uppfattade det också som att isoleringen påverkade så färre vänner och familj kom på besök (Goldsack et al., 2014; Webber et al., 2012). För att undvika förlägenhet för isolering berättade en patient att han nekade till besök på rummet och arrangerade för besök utanför sjukhuset (Webber et al., 2012).

Den strikta isoleringen ansågs överflödig då patienter betraktade MRSA som spridd överallt i omgivningen och dess restriktioner inte krävs i samhället eller i hemmet. De ifrågasatte varför de tillämpa strikt isolering och dess rutiner när vårdpersonal inte kontrolleras för bärarskap av MRSA (Webber et al., 2012).

6.4.2. Acceptans

Patienter som hade erfarenhet av MRSA sen tidigare och var medvetna om smittrisken accepterade isoleringen. De utvecklade ett sätt att hantera sina känslor med hjälp av sin förförståelse och tidigare upplevelser (Barratt et al., 2010; Skyman et al., 2010). Även om isoleringen minskade möjligheten till att umgås och interagera med andra, så gav isoleringen patienter integritet och tröst, vilket många patienter värderade högt. För de patienter så gav ett enkelrum att de upplevde en trygghet eftersom det gav dem sitt eget utrymme (Barratt et al., 2010). Patienter som var helt opåverkade uppskattade också att ha ett enskilt rum (Skyman et al., 2014; Webber et al., 2012).

Trots isolering var det viktig tröst att kommunicera med andra. Tillgång till en telefon hjälpte patienter att behålla kontakten med omvärlden. Besök från vänner och familj hjälpte dem att känna sig mindre isolerade och hjälpte till att klara av tiden (Barratt et al., 2010). Patienter beskrev också hur de kände sig mindre isolerade om de kunde öppna en dörr, höra och se andra i korridoren eller ha en radio på (Barratt et al., 2010). Patienter kände sig dessutom mindre isolerade om de hade en vacker utsikt och speciellt om de kunde se solen (Barratt et al., 2010; Skyman et al., 2010).

6.5. Resultatsammanfattning

Känslomässiga reaktioner på diagnosen MRSA varierade. Patienter kände sig sårbara och smutsiga. Diagnosen kunde upplevas som ett psykologiskt trauma och upplevelse av att bära på pesten. Patienter upplevde att diagnosen MRSA fick konsekvenser för deras dagliga liv då de ansåg sig vara en fara för andra. De beskrev hur sociala aktiviteter begränsades, både vad gällde arbete och fritid. Relationer till familj, vänner och arbetskamrater förändrades. Att vara smittad med MRSA innebar att ta ett eget ansvar för att förhindra smittspridning. Patienter

11

uttryckte ett behov av att få kunskap om sin diagnos. De upplevde dock bristande kunskap hos vårdpersonal vilket skapade osäkerhet hos patienterna. Patienter upplevde ett annorlunda bemötande från vårdpersonal efter att de diagnostiserats som bärare av MRSA. Det beskrevs som ett oprofessionellt förhållningssätt som präglas av respektlöshet, distanserande och orättvist bemötande. Patienter under isoleringsvård på sjukhus beskrev negativa upplevelser och känslor som frustration och förtvivlan. Patienter beskrev dessutom att isoleringen

accepterades om det till exempel fanns möjlighet till en telefon, hade en vacker utsikt och att tidigare upplevelser av att isoleringsvårdas hjälpte till i att acceptera situationen.

7. Diskussion

Studien gjordes i syfte att beskriva patienters erfarenheter av att leva med MRSA. En litteraturstudie med systematisk sökning har som syfte att sammanställa väsentlig kunskap som kan tillämpas i praktiken (Kristensson, 2014). Val av litteraturstudie som metod valdes för att få en översikt av kunskap från aktuell forskning i ämnet och inte ett enskilt resultat. Att göra en litteraturstudie om ämnet kan ses som en svaghet då författarna till artiklarna

analyserat den insamlade datan och att författarna till litteraturstudien analyserar resultatet av artiklarna. Sju vetenskapliga kvalitativa studier samt två studier av blandad metod med både kvalitativ och kvantitativ ansats har granskats efter ett systematiskt val av artiklar. Artiklar med kvalitativ ansats strävar efter att beskriva, förstå samt tolka en individs upplevelser och artiklar av kvantitativ ansats grundar sig på mätbara och allmängiltiga resultat (Forsberg & Wengström, 2016). Det är viktigt att vara medveten om att de olika ansatserna mäter olika saker. I de två artiklar med blandade metoder har endast den kvalitativa datan inkluderats då det var patienters erfarenheter som skulle beskrivas. Den kvantitativa datan förkastades men det kan ses som en svaghet då data kan ha missats.

Databaserna som användes för att söka fram artiklar i var Cinahl och Medline eftersom båda databaserna omfattar det vårdvetenskapliga området. Sökningar i PsycINFO genomfördes också men inga nya artiklar framkom. För att få en specifik sökning som besvarade studiens syfte så användes ämnesord i databaserna. Fritextsökningar med trunkering utfördes när ämnesord inte fanns att tillgå. Sökningarna med ämnesord och fritextsökning gav en bred sökning med ett stort antal träffar därför avgränsades sökningarna med booleska operatorerna OR och AND som ökade sensitiviteten (Kristensson, 2014). En av exklusionskriterierna för artiklarna var att barn under 18 år inte skulle vara med. Trots det valdes artikeln av Skyman et al. (2014) att inkluderas i studiens resultat även om barn under 18 år var med. Anledning till att artikeln inkluderades var att majoriteten av studiedeltagarna var vuxna, att föräldrarna fick frågeformuläret och inte barnen samt att artikeln tillförde intressant resultat till

litteraturstudien. Att vårdpersonal och anhörigas erfarenheter exkluderades gjordes då ett flertal av artiklarna som uppkom under sökningarna också innehöll deras erfarenheter utöver patienternas. Litteratursökningen tidsbegränsades till en tioårs period för att resultatet endast skulle baseras på aktuell forskning.

En integrerad analys enligt Kristensson (2014) genomfördes för att sammanställa resultatet. Vald analys gjorde det möjligt att i olika steg komma fram till kategorier och underrubriker. Den analyserade texten har omplacerats för att överensstämma med kategorierna. En del känslor uppkom i olika situationer och förekommer därmed under flera kategorier. Det kan ses som en svaghet då de kan upplevas som en upprepning. Det ansågs inte gå att skriva ihop då de uppkom i olika sammanhang och viktig data hade då kunnat gå förlorad. För att öka litteraturstudiens tillförlitlighet analyserades alla artiklarna enskilt och tillsammans för att minska risken för förvanskning av resultatet. Under analysprocessen bör forskarna ta ställning

12

till den kunskap som de har inom området innan studien startade då det finns en risk att tolkningen av datan kan präglas av den kunskapen (Forsberg & Wengström, 2016).

Artiklarna som användes till resultatet var från Sverige, Nya Zeeland, USA och Kanada. Det är länder som anses ha bra standard på sjukvården jämför med utvecklingsländer. Att

artiklarna är från olika länder kan ses som en styrka men det kan också vara en svaghet då ländernas sjukvård bedöms jämlika. En svaghet var att fem av artiklarna var från Sverige och en del av författarna är med i flera artiklar vilket kan bidra till liknande resultat från flera av artiklarna. En styrka var att artiklarna hade med båda könen i olika åldrar vilket gav ett brett underlag och höjde litteraturstudiens giltighet.

För att kvalitetsgranska artiklarna till studien användes Kristenssons (2014) beskrivning av trovärdighets begreppet som utgångspunkt. Granskningen av artiklarna utfördes först enskilt för att sedan diskutera styrkor samt svagheter utifrån respektive begrepp gemensamt.

Artiklarna ansågs vara av god kvalitet om minst tre av trovärdighets begreppen kunde styrkas. Styrkor som identifierades i flera av artiklarna var varierat urval, citat och att deltagarna och analysprocessen var noggrant beskrivna. Svagheter som framkom i fler av artiklarna var att forskarnas förförståelse inte beskrevs och att patienter var inneliggande på sjukhuset under intervjuerna (Se Bilaga 2).

7.2. Resultatdiskussion

Att patienter lider när de är bärare av MRSA framkom i resultatet. Det identifierades som sjukdomslidande, vårdlidande och livslidande. Sjukdomslidande framkom i samband med olika erfarenheter av att vara bärare av MRSA. Vårdlidande inträffade när patienter isoleringsvårdades och när de upplevde att vården begränsades. Livslidande framkom hos patienter när deras sociala relationer förändrades. Att patienter lider tyder på att något är fel och att vården bör förbättras för att minska lidandet.

I litteraturstudiens resultat framkom att patienter som diagnostiseras med MRSA upplever sitt tillstånd olika. De beskrev känslor och upplevelser av att de bar på pesten och behandlades som en smitta eller outsider och inte som en person av vårdpersonal. Känslorna och

upplevelserna bidrog till att patienter upplevde att de inte fick tillgång till patientvård på samma sätt som andra patienter. Enligt Criddle och Potters (2006) studie kan patienter som blivit koloniserade med MRSA uppleva olika känslor om vården beroende på tidigare erfarenheter av sjukhusvård. Resultatet kan förklara varför patienter upplever bristande vård då de troligtvis jämförde med tidigare erfarenheter av att vårdas på sjukhus men då inte varit smittad med MRSA.

I resultatet beskrev patienter att vårdpersonalens information och kunskap om MRSA ansågs bristfällig. Till följd av kunskapsbrist skapades otillräckliga rutiner och avvikande

handlingssätt hos vårdpersonal i olika vårdsituationer. Seibert, Speronil, Mi, DeVoe och Jacobsen (2014) studie beskriver att vårdpersonal är medvetna om att de aktivt ska ansvara för utbildning och kunskap till patienter med MRSA för att involvera de smittade att vidta förebyggande åtgärder för att minska smittspridning. Det tyder på att kontinuerlig

kommunikation från vårdpersonal till patient och dess anhöriga krävs för att skapa

medvetenhet om situationen samt att ta bort fördomar. Det är viktigt att avdelningschefen på en vårdavdelning tar ett ansvar att aktivt föra utbildning om MRSA och dess rutiner så att all personal har liknande information.

13

Resultatet beskrev även att förhållandet till vårdpersonal som visade bristande kunskap, upplevdes otryggt och gav upphov till känslor av skam och frustration hos patienter. Sjuksköterskan har ett personligt ansvar för sin yrkesutövning. Det innebär en individuell skyldighet att ha god kännedom om olika riktlinjer som krävs för patienters tillstånd.

Patienters upplevelse av otrygghet kan förklaras med att när den grundläggande kunskapen är otillräckliga brister sjuksköterskans förmåga att utföra omvårdnaden. Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska (Svensk sjuksköterskeförening, 2017) beskrev att

sjuksköterskan skall både utföra omvårdnadsuppgifter på ett ansvarsfullt sätt samt skapa en grund för en förtroendefull relation med patienten. Att arbeta ansvarsfullt innebär att utveckla sin yrkeskompetens utifrån forskning och kunskap samt att kontinuerligt analysera styrkor och svagheter i sitt egna förhållningssätt. Lagar, författningar och andra styrdokument skall finnas till grund för att säkerställa faktorer som möjliggör så jämlik vård som möjligt (Svensk sjuksköterskeförening, 2017).

I flera studier beskrev patienter att de upplevde negativa upplevelser och känslor av att isoleras på sjukhusen. Patienter beskrev det som ett fängelse där de var instängda och

fasthållna bakom fyra väggar. Även andra patienter som isolerades under sin sjukhusvistelse har beskrivit liknande upplevelser. Det framkom i studien av Valentina, Piredda, Mauroni, Alvaro och Gracia De Marinis (2016) där patienter beskrev isoleringen som ett fängelse när de genomgick hematopoetisk stamcellstransplantation och isolerades för att förhindra att de skulle få en infektion. Det tyder på att patienter som isoleras för att skydda andra och patienter som isoleras för att skydda sig själva kan uppleva liknande känslor.

Flera artiklar visade att isoleringen påverkade så att färre vänner och familj kom på besök. Patienter upplevde också att de inte fick några spontana besök från personalen. Studier utifrån sjuksköterskors perspektiv bekräftar att sjuksköterskor upplever det som att de inte går in till isolerade patienter lika ofta (Andersson et al., 2016; Seibert et al., 2014). Det kan förklaras med att sjuksköterskorna och anhöriga troligtvis är rädda för att själva bli smittade eller att sprida smittan vidare. Eriksson (2015) beskriver hur utebliven vård kan bidra till att patienten lider. Lidandet kan lindras genom att göra så att patienter känner sig sedda, exempelvis genom att gå in till patienter utan att ha ett specifikt ärende utan mer höra hur de mår.

I flera studier framkom att diagnostiseras som bärare av MRSA innebar begränsningar i livet vilket gav känslomässiga följder. Patienter beskrev en oro att vistas bland andra människor då de upplevde att de var bärare av något farligt vilket ledde till förlust av social tillvaro. Att inte vilja eller kunna ha kroppslig kontakt med någon anhörig skapade lidande hos patienter. Vid omvårdnad av patient med MRSA är det viktigt att vårdpersonalen inte utesluter anhöriga i vården och ger en tydlig kunskap om MRSA så att chanserna för förändrade relationer till den drabbade minskas. Det stärks också med Eriksson (2015) begrepp livslidande där en sjukdom eller ohälsa kan förändra en människas livssituation och därmed leda till förlust av sociala relationer. Utifrån kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska (Svensk

sjuksköterskeförening, 2017) är det en legitimerad sjuksköterskas uppgift att leda utbildnings- och handlednings aktiviteter på ett pedagogiskt sätt för att möta patienter och närstående med skilda kunskaper och behov. Det tyder på att det lidande som uppstår till följd av förändrade sociala relationer är något som kan lindras med vårdpersonalens hjälp. Vårdpersonal skall ha ett gott mottagande och vara omhändertagande för att på bästa sätt optimera chanserna för att patienten skall kunna återgå till ett normalt liv.

Slutligen visar resultatet att de patienter som upplevde en förändring i deras nya vardag var de som tog stort ansvar för sin MRSA diagnos och ville undvika smittspridning. Brooks, Shaw,

14

Sharp & Hay (2008) har visat att osäkerhet bland patienter bärare av MRSAär det som får störst konsekvenser i samhället. Till följd av det identifierades behovet av en offentlig utbildning till allmänheten om resistens då patienter beskrev att de enbart spelar en minimal roll i resistensproblemet. De uppfattade inte bara att MRSA endast var ett hot mot deras personliga hälsa utan att hela samhället är ansvariga för smittspridning (Brooks et al., 2008). Ett förslag är att sprida statlig utbildning om MRSA till allmänheten på ett enkelt och

tillgängligt sätt via sociala medier och informationsblad på allmänna platser.

I artiklarna som användes till resultatet framkom det inte om det var en man eller kvinna som beskrev sin erfarenhet av MRSA. Ett antagande kan vara att män och kvinnor upplever liknande situationer på olika sätt. Det anses därför viktigt att sjuksköterskor är medvetna om att män och kvinnor kan uppleva olika samt att resultatet i den här studien är ur ett blandat genus perspektiv. I en del av artiklarna framkom det även att de intervjuade patienterna fortfarande var inneliggande på sjukhuset. Det kan ha påverkat studiernas resultat då patienterna var mitt uppe i sitt vårdande. De kan då ha befunnit sig i en känslostämning av frustration och sorg samt att de inte erhållit fullständig kunskap om MRSA än. Det kan ifrågasättas om det är etisk korrekt att intervjua patienter som fortfarande är inneliggande på sjukhuset. Kjellström (2017) skrivet att urvalet av deltagare ur en etisk utgångspunkt ska vara rättvis samt att forskning inte bör utsätta svaga grupper bara för att de är lättillgängliga att intervjua. Valet att delta i studien ska också vara frivillig och deltagarna får inte påverkas av några yttre omständigheter (Kjellström, 2017). Det anses inte ha följts i vissa av studierna då patienter kan ha upplevt det som tvång att delta när de tillfrågades att delta när de fortfarande var under vård.

8. Slutsats

Diagnosen MRSA förändrar personens hela livssituation. Relationer förändras och livet upplevs begränsat. Efter en sjukhusvistelse har patienter en önskan att återgå till ett så normalt liv som möjligt. Det försvåras då bärare av MRSA ställs inför krav för att förhindra smittspridning. Patienter smittade med MRSA upplever att de erhåller en annan vård än andra patienter och att deras vård för andra sjukdomar påverkas. Vårdpersonalens kompetens och bemötande har betydelse för att minska lidandet som sjukdomen medför. Att vårdpersonal finns till hjälp för att minska patienters oro för framtiden har också stor betydelse. Det kräver i sin tur att rutiner och kunskap om MRSA bland vårdpersonal förbättras för att minska förvirring.

9. Kliniska implikationer samt förslag till fortsatt forskning

För att patienter ska få en säker och god omvårdnad är det viktigt att sjuksköterskor har förståelse och kunskap om patienters erfarenheter av att leva med MRSA vilket resultatet till den här litteraturstudien kan bidra med.

I dagens samhälle ställs sjuksköterskan och övrig vårdpersonal inför ökade krav att arbeta kostnadseffektivt men samtidigt hålla en hög kvalité på vården. Den ständiga utvecklingen kräver därmed att kompetensen och kunskapen utvecklas i den takt som krävs för att möta patienters behov. Det finns ett behov för vidare studier att klargöra varför sjuksköterskans kunskap och rutiner inom MRSA brister. En intervjustudie med sjuksköterskor hade gett en fördjupad bild av området. Då MRSA har ökat avsevärt i samhället så finns det även ett intresse att beskriva hur MRSA påverkar patienter i hemmet och i de dagliga aktiviteterna. Det är också av intresse att beskriva skillnaden i att leva med MRSA i olika åldrar och bland de olika könen. Då MRSA är vanligt bland barn och yngre vuxna kan det även vara intressant att samla in datan om när och hur de blev smittade. Den data skulle kunna insamlas via

15

enkäter eller via journalsystem. I resultatet framgick ingen skillnader i genus, därför kan det vara av intresse för fortsatt forskning att undersöka om det är någon skillnad på mäns och kvinnors erfarenheter.

16

Referenslista

*=Artiklar till resultat

Andersson, H., Andreassen Gleissman, S., Lindholm, C., & Fossum, B. (2016). Experiences of nursing staff caring for patients with methicillin-resistant Staphylococcusaureus.

International Nursing Review, 63(2), 233–241. doi: 10,1111/inr.12245

Andersson, H., Fossum, B., Lindholm, C., & Kalin, M. (2009). Är MRSA patienter olika smittsamma i olika län? Läkartidningen, 106(7), 412-3. Från

http://www.lakartidningen.se/OldWebArticlePdf/1/11370/LKT0907s412_413.pdf

*Andersson, H., Lindholm, C., & Fossum, B. (2011). MRSA - global threat and personal disaster: patients' experiences. International Nursing Review, 58(1), 47-53.

doi:10.1111/j.1466-7657.2010.00833.x

*Barratt, R., Shaban, R., & Moyle, W. (2010). Behind barriers: patient's perceptions of source isolation for Methicillin-resistant Staphylococcus aureus (MRSA). Australian Journal Of Advanced Nursing, 28(2), 53-59. Från

http://web.b.ebscohost.com.db.ub.oru.se/ehost/pdfviewer/pdfviewer?vid=2&sid=11325ed2- e1a7-49cf-ab44-cafaf31eafd5%40sessionmgr120

Brooks, L., Shaw, A., Sharp, D., & Hay, A. (2008). Towards a better understanding of

patients' perspectives of antibiotic resistance and MRSA: a qualitative study. Family Practice. 25(5), 341–348. Från https://academic-oup-com.db.ub.oru.se/fampra/article/25/5/341/4420 Carlsson, M., Högman, M., Lindberg, M., Lindberg, M. & Skytt, B. (2011). Attitudes toward patients with multidrug-resistant bacteria: scale development and psychometric evaluation. Journal of Infection Prevention. 12(5), 196 - 203. doi:10.1177/1757177411411122

Criddle, P & Potter, J. 2006. Exploring patients' views on colonisation with meticillin-resistant Staphylococcus aureus. British Journal of Infection Control, 7(2), 24-28. doi:10.1177/14690446060070020701

Ericsson, E., & Ericsson, T. (2009). Klinisk mikrobiologi: Infektion, immunologi, vårdhygien. Stockholm: Liber.

Eriksson, K. (2015). Den lidande människan (2. uppl.) Stockholm: Liber.

Folkhälsomyndigheten. (2014a). Sjukdomsinformation om meticillinresistenta gula stafylokocker (MRSA). Hämtad 1 november, 2017, från

https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma- sjukdomar/meticillinresistenta-gula-stafylokocker-mrsa/

Folkhälsomyndigheten. (2014b). Svenskt arbete mot antibiotikaresistens: Verktyg, arbetssätt och erfarenheter. Hämtad 7 november, 2017, från

https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/8b846784d2f040648905052438067c75/s venskt-arbete-mot-antibiotikaresistens.pdf

Folkhälsomyndigheten. (2016). Statistik över meticillinresistenta gula stafylokocker (MRSA). Hämtad 6 november, 2017, från https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/statistikdatabaser-och- visualisering/sjukdomsstatistik/meticillinresistenta-gula-stafylokocker-mrsa/

17 Folkhälsomyndigheten. (2017). Antibiotika och antibiotikaresistens. Hämtad 7 november, 2017, från https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/antibiotika-och- antibiotikaresistens/

*Goldsack, J., Deritter, C., Power, M., Spencer, A., Taylor, C., Kim, S., Kirk, R., & Drees, M. (2014). Clinical, patient experience and cost impacts of performing active surveillance on known methicillin-resistant Staphylococcus aureus positive patients admitted to medical- surgical units. American Journal of Infection Control, 42(10), 1039-1043. Från

http://www.sciencedirect.com.db.ub.oru.se/science/article/pii/S0196655314009638?via%3Di hub

Hälso- och sjukvårdslag (SFS 2017:30). Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad 29 november, 2017, från https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk- forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag-201730_sfs-2017-30

Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (s. 57–80) Lund: Studentlitteratur.

Kristensson, J. (2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik för studenter inom hälso- och vårdvetenskap. Stockholm: Natur & Kultur.

*Lindberg, M., Carlsson, M., Högman, M., & Skytt, B. (2009). Suffering from meticillin- resistant Staphylococcus aureus: experiencesand understandings of colonisation. Journal of Hospital Infection, 73(3), 271-277. Från

http://www.sciencedirect.com.db.ub.oru.se/science/article/pii/S0195670109002916?via%3Di hub

Lupión-Mendoza, C., Antúnez-Domínguez, J., González-Fernández, C., Romero-Brioso, C., & Rodriguez-Bano, J. (2015). Effects of isolation on patients and staff. American Journal of Infection Control, 43(4), 397-399. Från http://dx.doi.org/10.1016/j.ajic.2015.01.009

Melhus, Å. (2010). Klinisk mikrobiologi för sjuksköterskor (1). Stockholm: Norstedts. *Rohde, R., & Ross-Gordon, J. (2012). MRSA model of learning and adaptation: A qualitative study among the general public. BMC Health Services Research, 12(1), 1-9. doi:10.1186/1472-6963-12-88

Seibert, D., Speronil, K., Mi, K., DeVoe, M., & Jacobsen, K. (2014). Preventing transmission of MRSA: A qualitative study of health care workers’ attitudes and suggestions. American Journal of Infection Control, 42(4), 405-411. Från

https://www-sciencedirect-com.db.ub.oru.se/science/article/pii/S0196655313013242

*Skyman, E., Bergbom, I., Lindahl, B., Larsson, L., Lindqvist, A., Thunberg Sjöström, H., & Åhrén, C. (2014). Notification card to alert for methicillin-resistant Staphylococcus aureus is stigmatizing from the patient's point of view. Scandinavian Journal of Infectious Diseases, 46(6), 440-446. doi:10.3109/00365548.2014.896029

*Skyman, E., Lindahl, B., Bergbom, I., Sjöström Thunberg, H., & Åhrén, C. (2016). Being Met as marked – patients’ experiences of being infected with community-acquired

methicillin-resistant Staphylococcus aureus (MRSA). Scandinavian Journal of Caring Sciences, 30(4), 813-820. doi:10.1111/scs.12309

18

*Skyman, E., Thunberg Sjöström, H., & Hellström, L. (2010). Patients’ experiences of being infected with MRSA at a hospital and subsequently source isolated. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 24(1). doi:10.1111/j.1471-6712.2009.00692.x

Smittskyddslag (SFS 2004:168). Hämtad från Riksdagens webbplats: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk- forfattningssamling/smittskyddslag-2004168_sfs-2004-168

Socialstyrelsen. (2010). Meticillinresistent Staphylococcus aureus (MRSA)

Rekommendationer för bedömning av bärarskap och smittrisk. Hämtad 14 november, 2017, från

http://www.lul.se/Global/Extran%C3%A4t/V%C3%A5rdgivare/Smittskydd/Dokument/mrsa_ rekommendationer_for_bedomning_av_bararskap_och_smittrisk_2010_6_19.pdf

Socialstyrelsen. (2017). Tillståndet och utvecklingen inom hälso- och sjukvård – Lägesrapport 2017 (2017-3-1). Hämtad 6 november, 2017, från

http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2017/2017-3-1

Svensk sjuksköterskeförening. (2017). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska [Broschyr]. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening.

https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-svensk- sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-publikationer/kompetensbeskrivning-

legitimerad-sjukskoterska-2017-for-webb.pdf

Tørseth Andreassen, G., Fjellet, A.-L., Hægeland, A., Wilhelmsen, I.-L., & Stubberud, D.-G. (2011). Omvårdnad vid infektionssjukdomar. I H. Almås., D.-G. Stubberud & R. Grønseth (Red.), Klinisk omvårdnad 1 (2 uppl.), (s.59–104). Stockholm: Liber.

Valentina, B., Piredda, M., Mauroni, M., Alvaro, R., & Gracia De Marinis, M. (2016). The lived experience of patients in protective isolation during their hospital stay for allogeneic haematopoietic stem cell transplantation. European Journal of Oncology Nursing. 24, 79-86. doi:10.1016/j.ejon.2016.09.001

*Webber, K., Macpherson, S., Meagher, A., Hutchinson, S., & Lewis, B. (2012). The Impact of Strict Isolation on MRSA Positive Patients: An Action-Based Study Undertaken in a Rehabilitation Center. Rehabilitation Nursing, 37(1), 43–50. doi: 10.1002/RNJ.00007

Bilaga 1 sökmatris

Databas Sökord Begränsningar Resultat av sökningen Urval 1 Lästa titlar Urval 2 Lästa abstract Urval 3 Lästa i fulltext Urval 4 Utvalda CINAHL 2017-11-14 S1 (MH "Methicillin-Resistant Staphylococcus Aureus") 3990 S2 MRSA 5045 S3 S1 OR S2 7190 S4

(MH "Life Change Events") OR (MH "Life Experiences") 22,389 S5 experience* 290,171 S6 S4 OR S5 294,402 S7 patient* 1,423,108 S8 S3 AND S6 AND S7 138

S9 S8 + Begränsningar Peer Reviewed, English Language, Published Date: 20070101-20171231 95 95 17 10 7 MEDLINE 2017-11-14 S1 (MH "Methicillin-Resistant Staphylococcus aureus") 11,008 S2 MRSA 19,366 S3 S1 OR S2 22,744 S4 (MH "Life Change Events") 21,192 S5 experience* 892,773 S6 S4 OR S5 907,025 S7 patient* 5,996,323 S8 S3 AND S6 AND S7 475

S9 S8 + Begränsningar English Language, Published Date: 20070101–20171231

Bilaga 2 artikelmatris 1 (9)

Artikel Syfte Metod & design Värdering Resultat

Andersson, H., Lindholm, C., & Fossum, B. (2011).

MRSA - global threat and personal disaster: patients' experiences. International Nursing Review, 58(1), 47-53. doi:10.1111/j.1466-7657.2010.00833.x Sweden. Patienters erfarenheter, uppfattningar och kunskaper av att vara MRSA positiva.

Design: Kvalitativ ansats

med innehållsanalys. Urval: Antal: 15 patienter. Kön: 7 män och 8 kvinnor. Ålder: 21–90 år. Inklusionskriterier: -MRSA positiva sår. -Svensktalande. -Bosatta i Stockholm. Urvalsförfarande: Avsiktligt urval. Huvudförfattaren valde deltagarna. Datainsamlingsmetod: Semistrukturerade intervjuer med öppna frågor.

Analysmetod: Kvalitativ

innehållsanalys.

Styrkor:

Tillförlitlighet - Varierat urval: personer av

olika kön & ålder. Bidrar till så varierade erfarenheter av fenomenet som möjligt. Två pilotintervjuer genomfördes för att få relevanta svar till syftet.

Intervjuaren läste ej journaler före eller efter intervjun för att möta deltagarna utan fördom. Huvudförfattaren lyssnade och läste igenom intervjuerna flera gånger. Öppna frågor användes vilket underlättar deltagare att använda sina egna ord om erfarenheter, uppfattningar och kunskap.

Överförbarhet – Tydlig beskrivning av

deltagare, jämnt fördelat mellan könen.

Verifierbarhet – Stort urval av citat som

förstärktes med ålder och kön.

Giltighet - Alla intervjuer spelades in på

band efter godkännande av deltagarna.

Svagheter:

Huvudförfattaren läste artiklarna själv och diskuterade endast koder och teman med medförfattarna. Detta kan göra att viktiga fakta ej överförs. Intervjuaren var en sjuksköterska som arbetade på en infektions avdelning detta kan ha varit en begränsning då intervjuaren därmed kan ha haft förutfattade meningar/föreställningar.

MRSA-diagnosen orsakade ofta en chock-liknande reaktion. Patienter upplevde sig vara en pest och kände sig smutsiga, som ett hot för

omgivningen. Det fanns en rädsla för att infektera någon eller att bli avvisad.

Tre huvudkategorier identifierades: Personens förståelse och

känsloreaktioner, behandling från vårdpersonal samt diagnosens konsekvenser och förväntningar. Brister i kunskap hos både patienter och personal ledde till onödiga missförstånd som påverkade sjukdoms upplevelsen. Känslor som rädsla, lidande och social isolering förekom och drabbade patienten.

2 (9)

Artikel Syfte Metod & design Värdering Resultat

Barratt, R., Shaban, R., & Moyle, W. (2010).

Behind barriers: patient's

perceptions of source isolation for Methicillin-resistant

Staphylococcus aureus (MRSA).

Australian Journal of Advanced Nursing, 28(2), 53-59. Från http://web.b.ebscohost.com .db.ub.oru.se/ehost/pdfviewer /pdfviewer?vid=2&sid=11325 ed2-e1a7-49cf-ab44cafaf31eafd5% 40sessionmgr120 New Zealand. Erfarenheter hos patienter under MRSA-isolering vid inläggning på ett akutsjukhus i Nya Zeeland.

Design: Kvalitativ ansats,

fenomenologisk metod. Urval: Antal:10 patienter Kön: 5 kvinnor och 5 män. Ålder: 46–78 år. Inklusionskriterier: -MRSA diagnos. -Vårdats i isoleringsvård >3 dagar. Urvalsförfarande: Avsiktligt urval. Datainsamlingsmetod: Semistrukturerad intervju. Analysmetod: Textanalys. Styrkor:

Tillförlitlighet: Hög då relevant personal

(avdelningssjuksköterskor) identifierade de deltagare som passade in på studien syfte.

Överförbarhet: Tillräckligt brett urval för att

tillämpa på andra sammanhang. Deltagarna är i från olika avdelningar på ett stort sjukhus vilket ger en variation.

Verifierbarhet: Djupintervju har genomförts, detta

innebär att forskaren har anpassat intervjun till studiens syfte. Samma typ av transkribering har genomförts på alla intervjuer. Intervjuerna spelades in och antecknade skriftligt. Deltagarna kunde därefter kontrollera att innehållet var korrekt.

Giltighet: Tillvägagångssätt för datainsamlingen

finns beskrivet.

Svagheter:

Samtliga deltagare intervjuades under isolering. Detta kan innebära att personerna varit nedstämda och uttryckt negativa känslor under intervjun. Tillförlitligheten sänks då de frågor som intervjuats ej framgår i metod delen. Giltigheten sänks då de ej redogör för när datainsamling genomfördes.

Deltagarna upplever att vistelse under isolering väcker olika känslor. Majoriteten hittade någon positiv aspekt av att vårdas i enkelrum. Dock var den övergripande erfarenheten av isolering negativ. Detta kunde indelas i tre huvudkategorier: Att vara MRSA-positiv, relationen till andra människor och upplevelsen av isolering.

Deltagarna upplevde att en “barriär” skapades relaterat till att fysisk kontakt uteblev på grund av oro för att smitta andra. De upplevde en särbehandling från personal vilket gav upphov till känslor som ilska, frustration, skuld och rädsla.