Bo Edvardsson
Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete Örebro universitet
2009
Sammanfattning
Syftet är att undersöka utredningsmetodiken i ett fall där en man anklagas för våldtäkt med stöd av DNA-spår. En analys genomförs av befintligt dokumentmaterial från polisförhör, domstolar. Ett antal brister i
utredningsmetodiken tydliggörs. Omfattande generella brister i noggrannhet föreligger. Utredningsprocessen är alltför långsam. Hypotestänkandet är inte godtagbart och en cirkulär logik med många till denna kopplade tankefel används av polis, åklagare och domstolar. Fallet påvisar betydelsen av att söka falsifiera
huvudhypotesen samt undersöka alternativa hypoteser även vid DNA-spår. Innehåll
Bakgrund och material Avgränsning och metodik
Kort beskrivning av sakförhållandena Utsagor i anmälan från K den 25 juli
Polisförhör med K den 25 juli kl. 10.45 – 11.20
Polisförhör med K den 6 februari kl. 13.30 – 14.15, året efter den påstådda våldtäkten Polisförhör med K per telefon den 2 mars kl. 11.00 – 11.05, året efter den påstådda våldtäkten Polisförhör med K:s kompis F den 10 okt kl.14.00 – 15.05 samma år
Polisförhör med K:s mamma den 2 feb kl. 10.40 – 10.50 året efter
Polisförhör med den misstänkte gärningsmannen O den 13 dec kl. 9.00 – 09.44 samma år Polisförhör med den misstänkte gärningsmannen O den 27 feb kl. 09.12 – 09.45 året efter Polisförhör med den misstänkte gärningsmannen O den 7 mars kl. 10.10 – 10.20 året efter Ansökan om stämning den 9 mars året efter
Tingsrättens dom den 24 mars året efter: några uppgifter ur förhörsutskrifterna med flickan K Tingsrättens dom: några uppgifter om vad O sagt
Tingsrättens förhör: några uppgifter från F (vittne och K:s kompis) Tingsrättens bedömning
Efter tingsrättens dom den 24 mars: Polispromemoria över telefonkontakt med K:s pappa den 4 april Efter tingsrättens dom: Polisförhör den 15 maj kl 10.58 – 11.25 med M som var tillsammans med F och K vid L-udden den aktuella kvällen
Efter tingsrättens dom: Polisförhör den 15 maj kl. 15.30 – 15.45 med vittnet B Efter tingsrättens dom: Polisförhör den 15 maj kl. 16.00 – 16.10 med vittnet R Hovrättens förhör den 2 juni: några uppgifter från flickan K
Hovrättens förhör: uppgifter från O
Hovrättens förhör den 23 maj: uppgifter från det nya vittnet M Hovrättens domskrivning
Åklagarnas och polisens underlåtenhet att utreda Omvärldsanalys
Källkritisk kommentar
Sammanfattning av utredningsmetodiska brister 1. Generella brister i noggrannhet
2. Hastigheten i utredningsprocessen 3. Cirkulär logik
Diskussion: Finns det någon förklaring till det utredningsmetodiska beteendet? Sammanfattande bedömning
Lista med i fallet påträffade viktiga tankefel och försök till mer tydliggörande Referenser
Bakgrund och material
Av stödpersonen S till en dömd man O har jag den 20 sept 2006 fått ett önskemål om att kritiskt-vetenskapligt granska utsagematerial i ett brottmål rörande våldtäkt och DNA-spår i X Tingsrätt och har av henne erhållit material i form av anmälan, förundersökningsmaterial med förhör med målsägande, vittnen och den misstänkte samt därutöver kart- och bildmaterial (framtaget av och från S) rörande aktuella miljöer och domskrivningarna från tingsrätt och hovrätt samt ljudband och dialogutskrifter av vad en del personer sagt i domstolarna.
Problem i utredningsmetodiken i brottmål har ett starkt samhällsintresse, forsknings- och utbildningsintresse samt rättssäkerhetsintresse för enskilda personer. Jag har därför genomfört en översiktlig granskning och problematisering av utredningsmetodiken med inriktning på främst kognitiva processer. Granskningen är, märk väl, fokuserad på tänkande och arbetssätt i utredningsarbetet och syftar inte till någon bedömning av vad som faktiskt hänt eller inte hänt i frågan om brott.
Jag har ingen tidigare kännedom om eller relation till någon i målet berörd person. Jag har
inte haft någon som helst kontakt med den misstänkte och dömde. Granskningen har utförts kostnadsfritt. En viss övertydlighet föranleds av utbildningsändamål.
Målsäganden betecknas i detta yttrande med K och den misstänkte med O samt orten med
X. Övriga personer benämns med andra godtyckliga bokstäver. Jag har även låtit bli att ange vilket år våldtäkten skall ha ägt rum. De dateringar som ges hänför sig till våldtäktsåret och året efter våldtäkten. Jag förutsätter att de som får tillgång till detta PM inte på något sätt söker identifiera de berörda personerna (undantag för ev. rättslig användning).
Avgränsning och metodik
Jag har gått igenom mig tillställt material och presenterar några utdrag ur detta och vissa
kritiska reflektioner, bl. a. om vad som fattas i utredningsarbetet. En grundläggande aspekt på metodiken är att utsagor vid olika tidpunkter och från olika källor jämförs. En annan grundläggande aspekt är att utsagorna ställs i relation till både våldtäktshypotesen och den alternativhypotes om falsk anmälan som materialet möjliggör. Jag kommenterar och diskuterar utredningsmetodiken och utsagorna och hypoteserna, men uttalar mig inte om huruvida den påstådda våldtäkten inträffat eller inte, dvs. frågan om brott begåtts ligger utanför mitt sakområde och kräver givetvis ett noggrant övervägande och beaktande av allt material eller brist på material. Däremot ligger t.ex. frågor om utredningstänkande, hypotesprövning, källkritik och tillförlitlighet/felkällor rörande utsagor inom mina kompetensområden (dock inte utpräglat kriminaltekniska påståenden).
Kort beskrivning av sakförhållandena
På en mindre ort har den unge kioskinnehavaren O (utländsk härkomst) blivit anmäld för våldtäkt utomhus på en liten ö på orten av flickan K (äldre än 15 år). Den påstådde våldtäktsmannen har förnekat att han
träffat K under den aktuella kvällen. Men en del andra personer har haft kontakt med flickan K och en del andra har haft kontakt med den påstådde våldtäktsmannen O. Olika uppgifter om tidpunkter för dessa kontakter öga mot öga eller per mobilsamtal förekommer och det ter sig oklart när våldtäkten kan ha ägt rum och om det funnits tidsmässigt utrymme för ett långt samtal plus våldtäkt mellan O och K. Den anmäldes sperma har hittats på en kjol som flickan K visat upp. Den anmäldes förklaring är att hans sperma funnits i
kondomer som han efter sexuellt umgänge med sin flickvän slängt i skräpkorg inne i kiosken och har funnits även i soptunna utanför kiosken. Våldtäkten hävdas ha skett på natten den 15 till 16 juli. Polisanmälan görs den 25 juli. Kvällen före anmälan har flickan K vid ett längre samtal med O varit inne i kiosken och möjligen även på toaletten, där O påstår sig ha kastat använda kondomer i en skräpkorg. Kjolen med spermafläckar inlämnas av flickans pappa på polisstationen den 1 augusti.
Under året efter passerar målet snabbt tingsrätt den 17/3 och hovrätt den 23/5 med fällande domar i båda och fängelsestraff för O, som även döms att betala ett skadestånd.
Utsagor i anmälan från K den 25 juli
Utsagorna vid anmälan finns i sammanfattad form. De är oavkortade följande.
”Målsäganden ringde till polisstationen i X och ville göra en anmälan om att hon hade blivit våldtagen den 15 juli.
Målsäganden hade druckit öl under kvällen och var ganska berusad. Hon träffade på gärningsmannen nere vid gamla brandstationen i X. De gick till en liten ö, som ligger mellan två broar nere vid S-skolan. Där satt de och pratade. Målsäganden vet vem gärningsmannen är, men är inte bekant med honom. Han heter O och äger kiosken nere vid torget i X.
Målsäganden har kraftiga minnesluckor och kan inte säga vad som har hänt. Hon har ett svagt minne av att hon låg på marken och hade O över sig. Han ville ha sex med henne. Hon sade att han skulle sluta flera gånger. Målsäganden har inget minne av att hon har ropat på hjälp eller att hon har försökt knuffa bort honom.
Målsäganden åkte till honom ute på L-udden. Hon berättade för honom att hon hade blivit våldtagen och följde därefter med hem till honom och sov.
Hon har inte uppsökt sjukhus, men är villig att göra detta. Vi får även inhämta rättsintyg. Kläderna hon hade på sig under kvällen är tvättade och har därför ej tagits i beslag. ”
Kommentar. Det framgår inte hur K vet vem gärningsmannen är.
Uppgifter om hur gärningsmannen var klädd eller andra kännetecken saknas här helt och verkar inte ha efterfrågats. Eftersom de uppges ha suttit och pratat före våldtäkten borde K kunna ha gjort en del iakttagelser.
Flickan uppger inga ”minnesluckor” för vad som hände före våldtäkten och inte heller för vad som hände efter våldtäkten. När det gäller själva våldtäktsmomentet så uppger målsäganden ”kraftiga
minnesluckor”, ”kan inte säga vad som hänt” och ”har ett svagt minne av” (kan även vara polisens
egna tolkningar).
K verkar därmed inte ha tydligt minne för hela förloppet (före – under – efter).
K verkar därmed inte heller ha svagt minne för hela förloppet, vilket skulle kunna vara fallet om hon varit påtagligt berusad genom hela förloppet.
Om beskrivningen är äkta verkar den förutsätta att flickan K varit i ett sådant tillstånd under våldtäkten att vad som skedde inte blivit inorganiserat i långtidsminnet, medan det övriga förloppet finns i grova drag i långtidsminnet. Det mer omedelbara arbetsminnet förmår inte hålla kvar information längre än storleksordningen sekunder till någon/några få minuter. Om minnen inte förs över till långtidsminnet så försvinner de och efterkonstruktioner kan ske. Även minnen som lagras i långtidsminnet kan förändras och inbegripa efterkonstruktioner, vilket är normala förlopp.
Betraktas beskrivningen utifrån en alternativ hypotes om falsk anmälan, är det känt att människor som ljuger ibland uppger bristande minne. Det kan vara så att K före anmälan konstruerat ett falskt förlopp att presentera men inte förstått att hon borde ha med sig detaljer kring våldtäkten
(hon hade ingen tidigare vana vid polisförhör om våldtäkt såvitt kan förstås av materialet). Det enda hon kommer på är att ligga på marken och ha O över sig (något som eventuellt kan ha antytts av polisen
dessförinnan). Hur situationen att hon hamnar liggande uppkommer framgår inte heller (”hon låg på marken” – hur kom hon dit?) Det framgår inte om någon fråga ställts om detta.
K får vid anmälningstillfället tydligen inte specificera vilka kläder hon hade på sig vid den påstådda våldtäkten. Däremot konstateras att kläderna är ”tvättade”. Även om kläderna vid våldtäkten var tvättade kunde de lämpligen ha visats upp och fotodokumenterats. Det går inte att i detta skede utesluta att det skulle ha betydelse hur K var klädd.
Det framgår inte att anmälaren skulle ha fått granska och bestyrka texten i anmälan. Polisförhör med K den 25 juli kl. 10.45 – 11.20
I polisförhöret samma dag finns i sammanfattad form följande (uppläst i antecknad form och godkänt), som här återges oavkortat.
”K uppgav att hennes kompis F ringde till henne vid 8-tiden på fredagskvällen och frågade om hon ville komma ned till L-udden.
K cyklade dit ner. Hennes kompis F och hans kompis M satt nere vid L-udden och drack öl. K fick smaka öl av killarna. Hon brukar inte dricka. K var kvar på platsen i ungefär en timme, sedan cyklade hon därifrån. Hon kände att hon inte var nykter när hon lämnade L-udden.
Vid gamla brandstationen i X träffade hon O, som äger torgkiosken i X. K känner honom inte personligen, men vet vem han är. Hon har ingen aning om vad klockan kan ha varit då. När hon träffade O hade han varit inblandad i ett slagsmål nere vid P-punkten. De började prata med varandra och gick till en liten ö, som ligger mellan två broar, invid S-skolan. De satt på ön och pratade en lång stund. K har inget minne av vad de pratade om, hur mycket klockan var eller hur länge de var på platsen.
K drack inget mer under kvällen. Hon drack lite öl på L-udden, men ingen starksprit. Hon tycker inte själv att hon hade druckit så jättemycket.
O låg över henne. Hon kan inte uppge vad som hände. Hon vet inte om hon hade kläderna på sig. K uppgav att kläderna är tvättade efter händelsen och inget av plaggen är trasiga. K har inte blivit hotad och hon har inga skador efter händelsen.
K:s kompis F ringde till henne flera gånger under kvällen och ville att hon skulle komma tillbaka. När K hade lämnat O, vilken tid vet hon inte, så tog hon sig ut till F på L-udden. Han var ensam kvar därute och satt och väntade på henne. För honom berättade K att hon hade blivit våldtagen. Hon följde med hem till F och sov över där.
Den 24 juli gick K in på torgkiosken för att lämna igen filmer, som hon hade hyrt. O jobbade. Det fanns inga andra kunder därinne.
O började berätta massor av saker som K skulle ha gjort. Han sade att det var hon som skulle ha varit den som ville ha sex. O skulle ha sagt att han inte tyckte det. Han sade att hon hade sugit av honom och att de hade haft samlag.
K har inte uppsökt sjukhus, men är villig att göra detta. Hon har inte berättat om händelsen för sina föräldrar, men skulle göra detta nu. ”
Kommentar. Liknande kommentarer som för anmälan ter sig rimliga. Det verkar anmärkningsvärt ur minnessynpunkt att K har talat med O ”en lång stund” före, men ”har inget minne av vad de pratade om”. Även anmärkningsvärt ur minnessynpunkt är att ”Hon inte vet om hon hade kläderna på sig” under
våldtäkten. Liksom i anmälan har K bara ett svagt minne av våldtäkten tio dagar efter att den påstås ha hänt. Polisen efterfrågar inte beskrivning av de plagg som flickan hade på sig vid våldtäktstillfället.
Polisen begär inte heller någon beskrivning av den påstådde gärningsmannen och av gärningsmannens klädsel eller andra kännetecken. Förutsättningarna för att få korrekta beskrivningar är naturligtvis bättre i nära anslutning till våldtäktstillfället. Beskrivningarna av klädseln hos flickan respektive den misstänkte hade även kunnat kontrolleras med andra personer som träffat dem under kvällen.
Anledningen till att beskrivningar av klädseln för båda parter är viktig är att sådan beskrivning kan ge stöd åt eller tala emot våldtäktshypotesen respektive falskanmälningshypotesen. Om K skulle ge en annan beskrivning av O:s klädsel än övriga vittnen, så skulle det försvaga våldtäktshypotesen och stärka falskanmälningshypotesen. Om den senare inlämnade kjolen till sitt utseende inte stämmer med vad K hade på sig vid våldtäktstillfället enligt vittnen, så skulle våldtäktshypotesen försvagas och
falskanmälningshypotesen stärkas. Om klädselbeskrivningarna skulle stämma så erhåller våldtäktshypotesen mer stöd (en svaghet är förstås att någon annan person skulle kunna ha beskrivit O:s klädsel den aktuella kvällen för K eller K kunde ha sett O utan att O vet om det och att vilken som helst kjol som K haft på sig i efterhand skulle kunna ha försetts med spermafläckar, även en tvättad.).
Även om några tidsuppgifter finns verkar förhörsledaren ha haft ett rätt måttligt intresse för att klargöra tidpunkter och varaktigheter för vad K gjorde under kvällen.
Frågan hur väl och på vad sätt K kan identifiera gärningsmannen som just O förbigås även i det första polisförhöret. Någon DNA-analys är i det skedet inte påtänkt för att stärka identifieringen.
I princip skulle någon annan än O kunna ha våldtagit flickan och att hon misstagit sig på identiteten i ett något berusat tillstånd eller därför att hon sett O endast några få gånger tidigare. För den händelse att våldtäkten är påhittad utan att den påstådde gärningsmannen varit där blir naturligtvis frågan om gärningsmannens kännetecken typ klädsel, skor och sådant han kan ha medfört mycket relevant för att avslöja att våldtäkten är påhittad.
Att ensam uppsöka sin våldtäktsman efter en våldtäkt ter sig något anmärkningsvärt. Snarare vore ett undvikandebeteende att förvänta. En inte ointressant fråga är i vilken utsträckning som våldtäktsoffer nära i tid aktivt uppsöker en gärningsman, som de inte har haft någon relation till?
Polisförhör med K den 6 februari kl. 13.30 – 14.15, året efter den påstådda våldtäkten Förhöret föreligger i sammanfattad form, uppläst per telefon 15.45 och godkänt.
Förhöret äger rum i en större stad och förhörsledaren är en annan den här gången. Förhöret äger rum 6,5 månader efter det första förhöret. Texten är oavkortad följande.
Förhörsledaren informerar K hur viktigt det är att hon minns rätt och att idag berätta vad som hände då hon blev våldtagen.
K säger att hon träffade O vid gamla brandstationen. Hon känner honom flyktigt. K har träffat honom vid två eller tre gånger i kiosken mera personligt än att bara handla. Vid tillfällena så var hon tillsammans med en kompis som i sin tur är kompis med O. Så K är till 100 procent säker på att O vet vem hon är. Hon träffade alltså O vid brandstationen och därefter så strosade man vidare mot en udde som ligger mellan två broar. Man började där att kramas och småpussas. Till en början var O väldigt inställsam och gick varsamt till väga. O ville fortsätta. Med detta menar K att han började smeka henne lite överallt. Men K ville inte detta.
Plötsligt ringer telefonen. Det är en kompis som heter F. Efter samtalet så säger K att hon skall gå. I samma stund blir O helt förändrad och hårdare i attityden. Han knäpper också upp sina byxor och blottar könsorganet. K minns att han hade stånd.
O blev sålunda en helt annan människa och börjar att ta på K:s bröst och könsorgan. Hon säger åt honom att sluta, försöker avstyra, för att komma därifrån.
Samtidigt som han gör detta så håller han fast henne med en eller två händer. K minns inte riktigt. Det hon minns är att hon hela tiden säger åt honom att sluta. Hon tror också att hon skriker men är ej säker. Att hon inte kan fly beror på att hon är ganska berusad samt att O håller henne.
K vet sedan att O drar upp hennes kjol. K minns sedan inte hur han gjorde med trosorna. Han kan bara ha fört dom åt sidan. K hade stringtrosor. I det läget ligger han ovanpå henne.
K försöker knipa ihop med benen men O lyckas få isär dom då han ligger ovanpå. Han för sedan in könsorganet i henne. Hon minns inte om han hjälpte till med någon hand eller ej. K minns att han ej har ”stoppat” in några fingrar i slidan. Under hela händelsen vill hon därifrån. K mådde ”skitdåligt”.
K minns inte hur länge han höll på eller om det gick för honom.
Hon kände sig inte blöt i skrevet efteråt. Ej heller lade hon märke till någon missfärgning i trosorna efter händelsen, å andra sidan tror hon att hon inte tittade.
K använder inget p-medel och hon har haft samlag vid tidigare tillfällen innan aktuell händelse. K vet att man lämnade platsen tillsammans strax efteråt men hur hon kom upp från backen har hon svårt att minnas.
Efter den helgen har hon träffat O en gång. Det var utanför kiosken och ingenting sades.
K vet att hon vid flera tillfällen sade åt O att sluta strax efter då han dragit ner byxorna. Hon hade sedan, då han höll fast henne, försökt att komma loss genom att spjärna emot. Hon tror också att hon skrikit men är något osäker. Hon minns att han höll fast. Vid tillfället var K ganska berusad.
Vidare säger K att det går inte en dag utan att hon tänker på händelsen.”
Kommentar. Det är uppenbart att en mängd uppgifter nu tillkommit i K:s minne kring den påstådda våldtäkten, men några saker anger sig K vara osäker på. Episodminnen är mycket sårbara och det vanliga förloppet är att stora bortfall av detaljer sker och att felaktigheter uppkommer. De delar av ett
händelseförlopp som inte alls uppmärksammades eller organiserades in i långtidsminnet kan inte alls erinras senare, men efterkonstruktioner (riktiga eller felaktiga i sak) kan förstås ske. En försvårande omständighet utöver att lång tid förflutit sedan händelsen är här att målsäganden anger sig ha varit ”ganska berusad” med de svårigheter vad gäller att tänka klart, begränsad uppmärksamhet och sämre inorganisering av minnesmaterial som detta kan ha inneburit.
Flera förklaringar till att berättelsen nu vuxit avsevärt kan i princip tänkas. I. Anta att våldtäktshypotesen är korrekt
Minst två varianter kan finnas:
1. Efter att vid tidigare förhörstillfälle ha haft endast ett svagt minne (se föregående uppgifter) så
minns nu K efter 6,5 månader avsevärt mer utförligt och någorlunda korrekt vad som hände. Minnet har på omfattande sätt förbättrats, vilket förutsätter att uppmärksamhet och inkodning i långtidsminnet
fungerat vid våldtäkten i fråga och trots att K var ganska berusad vid tillfället i fråga. Ur minnesforskningens synpunkt ter sig inte denna variant realistisk, men det är svårt att hävda att varianten skulle vara omöjlig. 2. Efter att vid tidigare förhörstillfälle ha haft endast ett svagt minne, så har K på ett eller annat sätt efterkonstruerat, eventuellt med hjälp av ledande frågor och suggestioner, vad som hände och kan även tro själv att minnena är äkta och korrekta. Våldtäkten ägde alltså rum, men mycket ringa inkodning i långtidsminnet skedde. Frånvaro av dialogutskrifter av polisförhör och det faktum att det kan ha ägt rum samtal om våldtäkten mellan K och andra personer (inte efterfrågat i förhör) gör att
det finns möjligheter att ledtrådar tillförts som inte märks i materialet. I denna variant skulle mycket eller en del av minnena kunna vara felaktiga trots en äkta våldtäkt. Exempelvis skulle skillnaden mellan det första och det andra polisförhöret kunna ha uppkommit genom att det var olika förhörsledare som betedde sig olika. Den senare kan ha gett ett antal ledtrådar, medan den första höll en låg profil vad gäller att ge ledtrådar – sådana variationer kan förekomma.
II. Anta att falskanmälningshypotesen är korrekt Minst två varianter kan finnas:
1. K är medveten om att hon falskanmält, planterat sperma och söker stärka anklagelsen genom att komma med fler detaljer i det andra polisförhöret utan att vara medveten om att det ter sig onormalt att
hon så lång tid efteråt och utifrån svagt minne i det första polisförhöret nu kan minnas så mycket.
a) K förbättrar historien helt själv
b) K förbättrar historien med hjälp av ledtrådar från omgivningen, t.ex. förhörsledarens frågor Denna variant kräver motiv av annan art än att våldtäkt ägt rum. I materialet från O antyds i huvudsak tre motivsfärer från O:s sida. Ett möjligt motiv kan vara att K varit intresserad av O i samband med besöket den 24 juli och känt sig avvisad, när dennes flickvän ringde. Ett annat möjligt motiv är att få ut skadeståndspengar – en förmodat välbeställd kioskägare av utländsk härkomst kan vara ett lämpligt offer. Ett tredje som betonas genom anförande av ett antal inträffade händelser i
trakten är invandrarfientlighet – K skulle ha kontakt med invandrarfientliga killar, varav F är en. 2. K har från början felaktigt föreställt sig, t.ex. genom självsuggestion, dagdröm, hallucinationer vid alkoholpåverkan eller på något annat sätt att hon varit utsatt för en våldtäkt av O. Hon har successivt testat sin föreställning (som hon kanske inte känner sig helt säker på) gentemot först F genom att nämna saken och sedan genom att besöka kiosken och prata med O, varvid hon lyckas skaffa sperma i syfte att ge stöd åt en anmälan. K testar dock först med polisanmälan utan att nämna något plagg med sperma på – t.ex. kan hon ha bedömt att sperman behövde tid att torka in eller vågar hon fullfölja förfalskningen med sperma först när hon testat att polisen var positiv till hennes anmälan av vad hon minns som en äkta våldtäkt, trots att den inte inträffat. Om K själv skapat ett minne av en våldtäkt, så kan hon ha utvecklat detta med fler detaljer efterhand som hon funderat på saken och det andra polisförhöret ger en bild av den utveckling av detaljer som
skett och uppgifterna kan lämnas i god tro.
Flera andra varianter är förstås möjliga, men jag tror att de skisserade möjligheterna tillräckligt visar att det krävs en öppenhet för olika varianter i utredningsmetodiken. Det är inte nödvändigtvis så att någon av de antydda varianterna är riktig. Exempelvis skulle det (givet tidsutrymme) kunna ha inträffat ett av båda önskat sexuellt umgänge den aktuella kvällen och att K sedan vill omtolka det till en våldtäkt, varvid O nekar och K anmäler och eventuellt bättrar på anmälan med spermafläckar och påstådda detaljer i förloppet, eller eventuellt inte gör det – sperman hamnade på kjolen naturligt. Alltså en variant där båda lämnar felaktiga
uppgifter.
Det är inte bara detaljeringsgraden som innebär en motsägelse gentemot det första polisförhöret. Liksom i det första förhöret uppger K här att hon träffat O en gång efter den påstådda våldtäkten. I det första förhöret beskriver K vad O skall ha sagt om vad som hände.
”O började att berätta massor av saker som K skulle ha gjort. Han sade att det var hon som skulle ha varit den som ville ha sex. O skulle ha sagt att han inte tyckte det. Han sade att hon hade sugit av honom och att de hade haft ett samlag.”
I det andra polisförhöret har detta som skall ha sagts reducerats till att ”ingenting sades”.
Innehållet i vad som påstås ha sagts i det första polisförhöret är så speciellt och laddat och med visuellt bildminnesstöd av hur personen beter sig vid tillfället att det inte borde ha fallit ur K:s minne om det faktiskt sagts. En möjlig förklaring är att det som påståtts i det första polisförhöret om vad O sade vid K:s kioskbesök
den 24 juli har hittats på av K och att hon efter 6,5 månader inte längre minns att hon sagt det när inget
ursprungligt minne finns att tillgå som stöd. K verkar just nu inte minnas att hon talat med O trots att de enligt O faktiskt talades vid en lång stund den 24 juli, något som K senare kommer att bekräfta.
En anmärkningsvärd händelse i det andra förhöret är att kompisen F ringer på K:s mobiltelefon medan O skall ha hållit på att ta på henne (”Plötsligt ringer telefonen”). Även anmärkningsvärt är att O skall ha förändrats till att inta en hård attityd, när K efter telefonsamtalet sagt att hon skall gå. Inget av detta rätt tydliga skeende har framkommit i det första polisförhöret.
K uppger i det andra polisförhöret att O ”höll fast henne”. Polisen missar att följa upp med frågan ”Hur?”
”K vet att man lämnade platsen tillsammans strax efteråt”. Inga uppföljande frågor verkar ha ställts om
förloppet efteråt. Hur länge gick K och O tillsammans? Vart gick de? Mötte de någon/några? Var skildes de? Vart gick var och en när de skildes? Det kan vara ett effektivt sätt att testa hållbarheten i uppgifter att ställa uppföljande frågor som uppgiftslämnaren inte är beredd på, men som det måste finnas svar på.
Det blir inte heller i detta förhör klarlagt hur K säkert kan identifiera den påstådde gärningsmannen. Att K senare har besökt O i kiosken komplicerar förstås identifieringen. En senare minnesbild av O kan läggas över och förändra en tidigare minnesbild av en liknande person. Det är viktigt att den som utsatts för brott får ge en så noggrann beskrivning som möjligt av den påstådde gärningsmannen vid anmälan eller första förhöret.
Många som har besökt en kiosk två-tre gånger kan förmodligen inte säkert känna igen någon som stått i kiosken och vad menas med ”med mera personligt än bara handla”? Ingen uppföljande fråga verkar ha ställts.
Inte heller i detta polisförhör klargörs vilka kläder målsäganden respektive den misstänkte hade på sig vid det påstådda våldtäktstillfället. Det saknas i förhörsprotokollet uppgifter om tidpunkter och
varaktighet för olika faser i förloppet kring K under kvällen och natten. Tidsperioden för brottsmisstanken anges i början av protokollet gälla den 15 juli kl. 21.00 till den 16 juli kl. 04.00, dvs. ett intervall på 7 timmar. Det måste rimligen vara viktigt i detta slag av utredning att söka fastställa när det påstådda brottet ägde rum enligt målsägandens uppfattning. Detta behöver sedan stämmas av mot andra hörda personers tidsuppgifter och eventuellt mot tidsuppgifter för mobiltelefonsamtal.
Ur saklig synpunkt är det en stor brist att förhöret inte finns att tillgå i dialogutskrift eller åtminstone på band, då uppgifter i förhör ofta uppkommer interaktivt genom urvalet av frågor och sättet att fråga och påstå från förhörsledarens sida. Förhörsledaren kan även föra in sina egna tolkningar och egen logisk redigering i sammanfattningen.
Polisförhör med K per telefon den 2 mars kl. 11:00 – 11:05, året efter den påstådda våldtäkten Förhöret föreligger i sammanfattad form och uppläst per telefon. Det står inte uttryckligen något om att målsäganden godkänt innehållet, men det bör väl ses som underförstått.
”Förhörsledaren frågar K om hon vid tillfället då hon blev utsatt för övergrepp var i kontakt med någon eller några personer.
Hon berättar att då hon träffade O så var det bara dom två. Ingen annan var med. Hon minns också att hon var i kontakt med kompisen F per telefon vid minst två tillfällen. Ett av samtalen var i det ögonblicket då hon pussades och kramades med O samt det andra samtalet var ca en timme innan. Hon minns inte om det var några fler samtal per telefon.”
Som redan framgått fanns betydligt fler viktiga saker som skulle behövt kompletteras. Senare i domstol kommer K att motsägande hävda att hon talade i telefon med kompisen F, när våldtäkten precis avslutades. Det minnet redovisar K inte här.
Polisförhör med K:s kompis F den 10 okt kl. 14:00 – 15:05 samma år
F uppger bland annat att K ringt honom på mobiltelefonen den aktuella kvällen, när han var på L-udden. ”K grät och sa att hon blivit våldtagen. F sa åt henne att komma till L-udden.”
K uppger även att när K anlände så grät hon och han uppfattade att ”O våldtagit henne eller nåt sånt.
Beträffande K:s klädsel: ”Han minns inte hur K var klädd den här kvällen.”
Kommentar. Det har inte funnits i något av polis- och domstolsförhören med K noterat att hon
skulle ha ringt och meddelat F på mobiltelefonen att hon blivit våldtagen. F:s uppgifter ger något stöd åt våldtäktshypotesen. Samtidigt finns den motsägande uppgiften från K i domstol att F skall ha ringt henne (och inte tvärtom) när våldtäkten avslutades och att hon då inget skall ha sagt om våldtäkten. Det har inte utretts vem som ringde vem eller om samtalet ens ägt rum. Om K ringde detta samtal, så passar det inte in i hennes
beskrivning kring våldtäkten, att O skulle låtit henne svara i mobiltelefonen när våldtäkten höll på att avslutas. Ingen våldtäkt behöver nödvändigtvis ha inträffat därför att K berättat om en för F. F skulle kunna vara någon som K testar idén på eller förmedlar ett falskt minne till. Generellt sett finns anledning till källkritisk
vaksamhet vad gäller kompisvittnen. Det har ibland förekommit att man överenskommit om att lämna felaktiga uppgifter. Hur det är i detta fall går inte att säga. Att K:s och F:s uppgifter inte stämmer inger någon
skepsis. Med tanke på hur mycket F och K var tillsammans under kvällen och natten och morgonen därpå (K gick med F hem och övernattade där), så kan det synas anmärkningsvärt att F inte minns något alls kring K:s klädsel. F:s minne för klädsel kunde ha prövats genom att fråga honom vad han mindes kring andra personers klädsel denna kväll. Det förtjänar dock att påpekas att människors förmåga och intresse av att minnas olika saker kan variera mycket.
Polisförhör med K:s mamma den 2 feb kl. 10:40 – 10:50 året efter
K:s mamma uppger att hon fick veta vad som hänt av socialtjänsten som fått en anmälan från polisen. K har inte efter mötet berättat någonting och modern har fått släppa det hela.
Kommentar. Det verkar alltså som om modern inte märkt på K att hon utsatts för ett övergrepp. Detta ger inget stöd åt övergreppshypotesen. Men det talar inte heller på något avgörande sätt emot den. Det behöver inte alltid märkas att en person varit utsatt för ett övergrepp.
Polisförhör med den misstänkte gärningsmannen O den 13 dec kl 09:00 – 09:44 samma år Förhöret finns i sammanfattad form och anges godkänt av O den 15 dec.
Bland annat sägs att ”O förnekar våldtäkt alternativt annat sexbrott”. ”Han vet ej heller vem
K är. Om han fick se en bild på henne kanske han skulle kunna känna igen henne säger han vidare.”
I förhöret finns också den oklara formuleringen att O någon kväll aktuell helg befann sig vid Stadshotellet. Datum nämns inte. ”Han var där fram till ca kl. 01.00” och skall ha hjälpt till vid ett bråk som han tror var vid ca 23.00 – 24.00. O redogör även för att han efter det att han varit vid hotellet även varit på en annan krog och efteråt skjutsat hem en namngiven dam till hennes hus och efter detta åkt tillbaka till kiosken och lagt sig.
”O förstår inte varför han blir utpekad.” O spekulerar i om ett av skälen kan vara att han nekat K att
köpa cigaretter i kiosken. ”Om man nu skulle hitta spår på K eller på hennes kläder så kan det inte komma
från O, säger han.”
Kommentar. Polisen verkar här ha förutsatt att O kände till flickans namn och förhöret hade kanske blivit något mer givande om det funnits en bild på flickan. Det kan anmärkas att O:s reaktioner av typ ”vet ej vem K är” respektive ”förstår inte varför” är vad som kan förväntas om han är oskyldig. Samtidigt kan sådana reaktioner visas upp av en lögnare. En lämpligare linje om O faktiskt
varit tillsammans sexuellt med K kunde varit att som många andra våldtäktsmän hävda att det var ett frivilligt samlag och han hade då även sluppit att få eventuella spermarester funna på eller i K:s kropp eller spermafläckar på klädesplagg emot sig (sådana kan uppkomma oavsett om samlag är frivilliga eller inte). Att välja
totalförnekande strategi om han vet att hans sperma kan anföras mot honom ter sig inte särskilt lämpligt. Om O däremot vet att han inte gjort något så ter sig en totalförnekande strategi naturlig och någon annan strategi är knappast tänkbar i det sakläget.
Förhörsledaren bryr sig inte om att söka få reda på vilka kläder O burit eller kan ha burit den aktuella kvällen och vilka som skulle kunna verifiera hans uppgift om klädseln.
Polisförhör med den misstänkte gärningsmannen O den 27 feb kl. 09:12 – 09:45 året efter Förhöret finns i sammanfattad form och anges uppläst i arresten 12:44 och godkänt av O. Bland annat uppger O att han nu vet vem K är och att hans nuvarande tjej är tidigare klasskompis med K. Han uppger att han inte träffat henne personligen och att hon ”bara varit in till kiosken med
kompisar vid ca 4 tillfällen. Han minns att hon var in i september oktober och lämnade in några filmer.”
”Han säger att han känner bara till en bro och det är den som går till badet”. Som framgår av
kartan över orten X, så tänker O här på en helt annan plats för den påstådda våldtäkten än
den lilla ö med två broar som K har uppgivit som plats för den påstådda våldtäkten. Även en sådan reaktion av oförståelse är vad som kan inträffa när en person inte varit med om en händelse. Samtidigt kan inte helt uteslutas att sådan oförståelse skulle kunna ingå i en lögnstrategi.
När förhörsledaren förklarar att en spermafläck som stämmer med O:s DNA anträffats på K:s kjol, så noteras att ”O förnekar fortfarande och säger att han inte har träffat henne personligen samt ej heller
rört henne eller gjort någonting med K.” Som tidigare anmärkts vore det avsevärt mer strategiskt
i ett sådant sakläge, där han vet att han haft sexuell kontakt, att hävda att den skett frivilligt. Om han vet att han inte haft någon sexuell kontakt är det för övrigt tveksamt om han tror på förhörsledaren, som inte verkar ha visat upp vare sig kjol eller något kriminaltekniskt intyg. Förhörsledaren verkar
inte ha efterhört om O kunde tänka sig någon annan förklaring till närvaron av O:s DNA på K:s kjol. DNA enbart ger inga upplysningar om hur det hamnat där det hamnat. Förhörsledarens påstående att
”det finns teknisk bevisning som binder honom till K” framstår som tveksam och oklar. K skulle
t.ex. kunna ha kommit över ett plagg från någon flickvän till O eller ha kommit över sperma på annat sätt och applicerat den på ett eget plagg. Möjligen skulle kunna hävdas att detta ”binder” O till K, men inte till samlag med K, vilket nog är vad förhörsledaren har i åtanke. Arbetssättet att utan vidare anta vad DNA-förekomsten betyder ter sig osakligt och förkastligt.
Vad gäller båda dessa förhör skulle dialogutskrift ha kunna bidragit till att mer exakt klargöra O:s reaktioner och svar när han ställs inför anklagelserna. Detta hade varit av sakligt värde för
utredningen. Även om O:s oförståelse inte kan föranleda en bestämd slutsats bör den utredningsmetodiskt uppfattas som ett varningstecken att det kanske inte står rätt till med anmälan och det inlämnade plagget. Polisförhör med den misstänkte gärningsmannen O den 7 mars kl. 10:10 – 10:20 året efter
Förhöret finns i sammanfattad form och anges uppläst ur koncept, men inget sägs om det blev godkänt. Texten innehåller följande två rader:
”O förnekar våldtäkt.
Han har ingenting att tillföra med anledning av vad han tidigare sagt.”
Kommentar. När man som här gör ytterligare ett förhör så underlåter man att söka komplettera
den ofullständiga utredningen i sak. Exempelvis efterfrågas inte O:s klädsel den aktuella kvällen och ingen tidslinje (se t.ex. Heaton-Armstrong et al, 1999) och kartskiss över O:s rörelser, aktiviteter och tidpunkter den aktuella kvällen upprättas.
Listor över tidpunkter för påstådda mobilsamtal har inte tagits fram för att klarlägga
skeendet för K respektive O den aktuella kvällen/natten. Utredandet uppfyller inte det föreskrivna objektivitetskravet i Rättegångsbalken 23 kap 4§. Även sådant som talar till den misstänktes fördel skall eftersökas och tas tillvara.
Efter detta korta förhör skickar åklagaren på grundval av en ofullständig förundersökning snabbt upp fallet i tingsrätten genom stämningsansökan.
Ansökan om stämning den 9 mars året efter
I åklagarens stämningsansökan rörande ”våldtäkt” beskrivs gärningen vagt på följande sätt.
”O har natten till den 16 juli 0000 i X med våld tvingat målsäganden K till samlag. Våldet har bestått i att O har hållit fast K, lagt sig ovanpå henne och tvingat isär hennes ben.”
Inget mer står. Beskrivningen är obestridligen mycket vag. Tidpunkten anges vagt som ”natten till den 16 juli”. Platsen anges med hela tätortens namn X och inte med den plats inom tätorten där gärningen skall ha skett. Hur O skall ha hållit fast K specificeras inte heller. Hur samlaget skall ha genomförts beskrivs inte, t.ex. framgår inte om flickan skall ha legat på rygg eller mage. och inte heller om samlaget inneburit inträngande och utlösning. Vad kan förstås av de anförda bevispunkterna har åklagaren inte alls utrett tidpunkten för den påstådda gärningen, inte
utrett var O befunnit sig under ”natten” och inte utrett parternas klädsel och den närmare hanteringen av den beslagtagna kjolen. Det saknas fysiska beskrivningar av såväl den påstådda brottsplatsen som den kjol med fläckar som beslagtagits.
Tingsrättens dom den 24 mars året efter: några uppgifter ur förhörsutskrifterna för flickan K Det är åklagaren, flickans eget målsägarbiträde (advokat) och den åtalades försvarsadvokat som ställer frågorna. Förhörsmaterialet med K omfattar 19 sidor och jag tar bara ut några mer centrala uppgifter ur utskrifterna. Dessa har valts som underlag i stället för sammanfattningar i domskrivningen på grund av större antagen exakthet hos utskrifter från under rättegången inpelade band.
Någon egen berättelse får K inte framföra utan det som sägs framkommer interaktivt genom åklagarens sätt att ställa frågor och ge ledtrådar.
K uppger bland annat följande: - att hon träffade O klockan 23-24
- att O tilltvingar sig samlag och ”fortsätter tills han kommer, sen ringer F och frågar vart jag tog vägen” - att O håller fast om handlederna ovanför K:s huvud (en ny uppgift som inte fanns i polisförhören) - att K och F sade till varandra ”bara att vi ska träffas direkt” i mobilsamtalet
- att K inte har någon aning om vad klockan var vid samlaget (åklagaren har motsatt sig att tidpunkten för mobilsamtalet spåras)
- att K säger att hon blivit våldtagen när hon träffar F (inte på mobiltelefonen som F sagt) - beträffande att hon mindes så lite i det första polisförhöret
”Skälet va att jag inte mindes, det blev som ett slags tunnelseende, liksom det blev liksom bara bilder sen
när tiden gick så klarnade händelsen och därför kunde jag berätta mer vid andra förhöret.” ”Det är normalt att få tunnelseende, när man inte riktigt har fattat vad som har inträffat, då riktar
hjärnan in sig på delar av händelsen och sedan liksom efteråt när hjärnan har bearbetat det så klarnar det upp vad som har hänt.”
Det kan här låta på termer och resonemang som K fått dem från annan källa än iakttagelse av sin egen minnesprocess.
Vid det första polisförhöret hade det förflutit 10 dagar sedan den påstådda våldtäkten och modern hade inte lagt märke till att något särskilt hänt – det K här säger väcker avsevärd skepsis utifrån resultat inom minnesforskningen; minnen kan tillväxa men det betyder inte att tillskotten är särskilt tillförlitliga; det är svårt att förstå hur tunnelseende skulle kunna leda vidare till ett bredare korrekt minne av en händelse; den s k vapenfokuseffekten vid rån anses utmärkas av att fokus på det centrala (vapnet) leder till att minnet för omständigheter runt om försvagas; det kan även påpekas att det som inte uppmärksammas och det som inte blir inorganiserat i långtidsminnet kan man inte senare minnas; en annan sak är att man nära efter en tumultartad händelse kan ha svårt att samla ihop sig och t.ex. några timmar eller dagar efter kan prestera ett bättre minne; det bör observeras att upplevd klarhet hos ett minne enligt minnesforskningen inte utgör något kriterium på korrekthet; klara minnen kan lika väl som oklara vara felaktiga; om det som det något kan misstänkas här kan röra sig om begränsad uppmärksamhet och begränsat tänkande i samband med alkoholintag, s k alkoholmyopi (se Passer & Smith, 2007), så utgör den ingen bra grund för att minnet senare skulle klarna till korrekta minnen; att man själv har tillit till sitt minne utgör inget bra kriterium på korrekthet – överdriven tilltro till felaktiga minnen är ett välkänt problem) - att K på åklagarens förutsättande fråga ur tidigare polisförhör nu ånyo hävdar att hon talat med O om vad som skett innan hon anmälde (enligt K:s uppgifter i det andra polisförhöret så sades ingenting, märk väl)
- att K lämnar andra tidsuppgifter än i det första polisförhöret
- att K säger sig ha varit på väg hem från L-udden, när hon träffar O vid gamla brandstationen, men denna ligger i annan riktning och skulle normalt inte passeras av K på vägen hem
- att K talat med O i en halvtimme och eventuellt upp till 2 timmar. Det enda som K kan minnas har sagts är att O ”berättade att han visste vem jag var att han visste mycket om folk” och att han varit i något slagsmål vid busstationen. (det finns inga uppgifter om att något sådant slagsmål skulle ha inträffat). - att K säger sig ha haft två mobilsamtal med F, ett före våldtäkten och ett efter.
- att K säger att O släppte hennes armar under pågående våldtäkt så hon kunde svara i sin mobiltelefon vid det andra samtalet
- att K säger sig aldrig ha funderat att skrika högt på hjälp (hus och boende fanns i närheten) - att K besökt O:s kiosk den 23 juli tillsammans med 2 kompisar för att hyra videofilmer.
- att K ensam besökt O i kiosken den 24 juli (dagen efter lånet) och återlämnat filmerna. K hade då talat med O och syftet anges på åklagarens fråga ha varit att ”jag ville ha bekännelse från honom att det hade hänt” och på försvararens fråga att ”jag ville bara liksom ha det bekräftat att det hade hänt”. K kan inte förklara varför det var viktigt och säger bara ”Men det var viktigt”.
(det är anmärkningsvärt att uttrycket ”att det hade hänt” här finns med på två olika ställen i förhören; det kan verka som det funnits någon osäkerhet om den saken hos K)
- att K ytterligare en gång gått förbi kiosken och sagt hej till O.
- att K uppger att O hade ”jeans”, men i övrigt inte kan lämna några uppgifter om kläder och skor. - att K uppger att hon själv hittat den inlämnade kjolen otvättad i smutstvätten efter det första polisförhöret den 25 juli.
- att K på fråga uppger att hon talat med O om sin planerade utbildning och flyttning i samband med att hon lämnat tillbaka filmerna den 24 juli. (Hon har inte nämnt att hon berättat detta på
kvällen/natten 15-16 juli i det påstådda långa samtalet före den påstådda våldtäkten.) Tingsrättens dom: några uppgifter om vad O sagt
O redovisar olika saker han gjort och personer han träffat och att han talat i telefon med sin flickvän upprepat under kvällen efter det att han stängde kiosken.
- ”Han träffade inte K den aktuella natten och han har inte haft sex med henne.”
- Han pratade med K när hon lämnade in filmen den 24 augusti.
- ”Den enda förklaring som han kan komma på till att man påträffat hans sperma på den kjol som lämnats
in till polisen är att någon rotat i soptunnorna som står utanför hans kiosk för att hitta bevis och hittat en av hans använda kondomer.”
- O anför även att hans kiosk brann ner dagen efter han tog över den och att han fått ett par försändelser med nazistsymboler och att rykten spridits om att han varit inblandad i olika brott.
- Av förhörsutskriften framgår även:
”Folk tror att jag är rik och jag har mycket pengar bara för att jag äger en kiosk och har egen rörelse, och för att jag ställer upp för allt och alla så tror de jag är rik, så antagligen så är hon ute efter pengar eller så är hon kär och när hon visste att jag hade en tjej så kom det här ut i stället. ”
Tingsrättens förhör: några uppgifter från F (vittne och K:s kompis)
F uppger att efter det att K lämnat L-udden, så talades de vid per telefon ”vid tre tillfällen kanske”.
”Han har för sig att han ringde upp henne vid det sista tillfället. Hon sa att hon hade blivit våldtagen och hon grät.” F ändrar här sin uppgift i polisförhöret den 10 oktober om att det var K som ringde honom
och sa att hon blivit våldtagen. När de träffades sa han till henne att hon måste anmäla våldtäkten. Han vet inte varför hon inte ville polisanmäla den på en gång.
Åklagaren ställer en fråga om K:s klädsel: ”Minns du hur hon var klädd den här natten?” Svaret består av ett enkelt ”Nej”, som det verkar utan försök till erinring. Det förtjänar då att anmärkas att F inte bara träffade K vid L-udden utan även att K följde med F hem och övernattade hos F. Förutsättningarna för att minnas åtminstone något om K:s klädsel verkar vara goda. Å andra sidan har cirka 8 månader gått sedan den aktuella kvällen. Tingsrättens bedömning
Tingsrätten bedömer att K har lämnat en ”trovärdig berättelse” och anför subjektiva argument för bedömningen. Att K ändrat sin berättelse i vissa detaljer anses inte förta trovärdigheten.
Det hänvisas till att F:s uppgifter ger starkt stöd och till DNA-undersökning av en spermafläck på K:s kjol. Tingsrätten anser vidare att det inte framkommit något som ger rätten anledning misstänka att K ”falskeligen skulle vilja beskylla” O för något denne inte gjort.
Bedömda utifrån den forskning om lögndetektion som idag föreligger så är de subjektiva argumenten inte hållbara. Även den som ljuger söker framstå som trovärdig. Den möjlighet av falskanmälan som domstolen utan vidare skriver bort har inte utretts i vare sig förundersökningen eller av domstolen.
Enbart argument som talar för att O begått den påstådda gärningen tas upp. Domstolen för inga resonemang kring betydelsen av uppgifter om klädsel och kring betydelsen av tidsuppgifter för O respektive K under kvällen/natten. Det visas inte att det varit tidsmässigt möjligt för O att begå brottet. Domstolen har vidare ignorerat möjligheten att ta fram exakta tidpunkter för mobiltelefonsamtalen. Domstolen verkar inte ha haft tillgång till någon dokumentation av fysiska förhållanden vid platsen för den påstådda gärningen, t.ex. foton, insynsbetingelser från närboende, beskrivning av markens beskaffenhet. Domstolen
har inte heller efterfrågat och fått sig förevisad den inlämnade kjolen med spermafläckar.
Domstolens bedömning utgör ett exempel på cirkulär logik (cirkelresonemang), där man utgår från att O begått det påstådda brottet och sedan ensidigt lyfter fram omständigheter och konstruerar argument som leder till att utgångsantagandet bekräftas. Någon alternativ hypotes övervägs inte genom utredande arbete och uppgifter i materialet som inger skepsis förbises och nämns inte eller skrivs utan motivering av. Tingsrätten finner ”ställt utom rimligt tvivel” att O begått det påstådda brottet och dömer till två års fängelse och till skadestånd på 80.000 kr plus ränta från dagen för brottet.
nödvändigtvis att domslutet är felaktigt vad gäller det som inträffat eller inte. Det är möjligt att komma till i sak rätt bedömning med bristfällig utredning och ohållbara resonemang, men är inte en metodik som kan
rekommenderas. Att bristfällig utredning och ohållbara resonemang ökar felrisken avsevärt torde vara obestridligt.
Efter tingsrättens dom den 24 mars:
Polispromemoria över telefonkontakt med K:s pappa den 4 april
Promemorian utgör en sammanfattning av ett telefonsamtal med fadern angående att han lämnat in dotterns kjol till polisen.
Det är anmärkningsvärt att det i promemorian helt saknas datum och klockslag för när fadern fick dotterns kjol av dottern och modern och datum för när han lämnade in den. Fadern anger även en hörsägen kring varför kjolen dykt upp som bevisföremål.
”Man hade trott att kjolen hade tvättats men eftersom det var en kjol som skulle tvättas i 30 grader så hade plagget lagts i en annan tvättkorg som inte tvättades så ofta.
Man hade därför trott, i inledningsskedet, att alla plagg hade tvättats.”
Utredaren har i denna fråga endast införskaffat en hörsägen och har underlåtit att höra de personer eller den person som här benämns ”man”. Modern visste enligt egen utsago i polisförhör inte om saken förrän socialtjänsten kontaktade henne efter det att polisanmälan gjorts. Betyder ”man” enbart dottern K ? Det kan förtjäna att påpekas att även ett tvättat plagg kan i efterhand både smutsas och förses med spermafläck. När och av vem lades plagget i tvättkorgen? Såg den som lade kjolen i tvättkorgen fläckarna? Hur, när och av vem upptäcktes plagget? Viktiga frågor kring det inlämnade plagget är obesvarade i förundersökningen även efter tillkomsten av detta PM (efter tingsrättens dom, märk väl).
Det tas för givet att K bar just detta plagg den aktuella kvällen (hon tillfrågades inte i polisförhöret den 25 juli vad hon burit för kläder) och det tas för givet att en spermafläck betyder sexuell kontakt. Att ta för givet är inte att utreda. Jag saknar även en skiss/foton över var på det inlämnade plagget som
de aktuella fläckarna fanns och deras storlek. Det har naturligtvis intresse i sammanhanget på vilka slags plagg och var på plaggen som fläckar av sperma brukar återfinnas. Inget har här sagts om någon yttre utlösning vid våldtäkten. Var detta en ordinär, sannolik förekomst eller avvek den på något sätt från förekommande mönster? Vad hade SKL för uppfattningar? Frågor kring plagget borde naturligtvis ställts till flickan K och till modern och fadern i nära anslutning till inlämningen, när minnena ännu var färska och inte åtta månader senare till en annan person än den/de som hanterat plagget.
I beslagsprotokoll anges kjolen ha blivit inlämnad den 1 augusti, dvs. två veckor efter den påstådda våldtäkten och en vecka efter K:s besök i O:s kiosk den 24 juli och polisanmälan den 25 juli.
I tingsrätten visades aldrig den inlämnade kjolen upp och någon utredning om hur det gått till när den lades i tvättkorgen, när och hur den hittades och inlämnades förelåg inte vid domen. Inte heller dokumenterades fläckarna med foto och till mängd, storlek, positioner. Den bristfälliga eller snarast frånvarande utredningen kring kjolen visar hur utredarna ensidigt underlåtit att söka efter sådant som kan tala till den misstänktes fördel, som eventuellt kan ge stöd åt en alternativ hypotes och falsifiera våldtäktshypotesen.
Efter tingsrättens dom:
Polisförhör den 15 maj kl. 10:58 –11:25 med M som var tillsammans med F och K vid L-udden den aktuella kvällen.
Telefonförhör som görs 10 månader efter den påstådda våldtäktshändelsen. Förhöret är intalat på band och den förhörde har ingenting att erinra mot det intalade. Några relevanta utdrag ur förhöret är följande:
”Tillfrågad om M kan beskriva hur K var klädd så uppger han att hon hade en tjock tröja på sig okänd färg och en kort mörkgrå kjol. Tillfrågad så uppger M att kjolen var ganska kort. Eventuellt så hade hon under kjolen typ cykelbyxor som gick ner mot knäna.”
” M uppger då att K ville kramas och kyssas men att M inte ville detta eftersom han har en flickvän. K blev lite sur och irriterad och han tror att det var därför hon lämnade M och F. Tillfrågad om K och F sällskapat så uppger M att dom nog inte har sällskap men att dom har hållit på och strulat lite.”
”F berättade senare att K den aktuella kvällen och natten kom att övernatta hemma hos F. Hon ville
då pussas och vänslas. F uppgav att han inte hade haft samlag med K men att dom hade kramats lite granna i
samband med att hon övernattade hos honom.”
”K hade berättat för F att hon under kvällen och natten tidigare hade träffat O. K var dock lite osäker på om hon hade träffat O eller inte. När hon berättade detta för F var hon onykter. I samband med att hon hade berättat detta på natten för F hade hon även spytt galla på grund av berusning har F uppgivit för M. F sa aldrig någonting om att K eventuellt hade blivit våldtagen av O eller något liknande.”
(mina understrykningar)
Det framkommer även att M har sett O två gånger under den aktuella kvällen och natten. Cirka kl. 02 träffade och samtalade M med O på torget i cirka 20 minuter.
Kommentar. Här framkommer ett vittnesmål om K:s klädsel, som M efter 10 månader kan lämna uppgift om, medan F inte kunde det efter knappt 3 månader och mycket längre iakttagelsetid. Det förhållandet att K färdades med cykel den aktuella kvällen ger även stöd åt M:s minne om cykelbyxor. M blir dock inte tillfrågad
om O:s klädsel, kännetecken (skor, tidning, väska etc) som är viktig i sammanhanget. Polisen gör dock ett allvarligt misstag, när inte M får bedöma om den kjol som lämnats in är densamma som K hade på sig den aktuella kvällen. Vittnesmålet belyser även den nära relationen mellan K och F,
något som kan göra det svårt för F att avge oberoende vittnesmål i förhållande till K. Mycket anmärkningsvärd är uppgiften om att K skulle ha varit osäker på om hon hade träffat O eller inte. Denna uppgift är inte särskilt väl förenlig med F:s uppgift att K skulle ha sagt på telefon och även senare att hon blivit våldtagen av O. Anmärkningsvärt är även att M får höra intima uppgifter från F om K utan att ha fått höra något om våldtäkten - detta tillsammans med uppgiften om K:s osäkerhet om huruvida hon träffat O öppnar för att våldtäkten kan vara en konstruktion senare i tid mellan K och F.
M var ett från början känt vittne som åklagare underlåtit att låta förhöra. M kunde vittnat om såväl K:s som O:s klädsel i ett tidigare skede av förundersökningen. M såg O gå förbi två gånger och samtalade med honom senare i cirka 20 minuter.
Vittnet F borde när uppgifterna i förhöret med M förelåg ha förhörts på nytt och konfronterats med M:s uppgifter, som antyder att påståenden om våldtäkt kan ha uppkommit senare än den aktuella kvällen och i samförstånd mellan K och F. Motsägelsen kan innebära att falskanmälan föreligger och
den måste klaras ut. Motsägelsen mellan M och F kan även innebära misstanke om mened vad gäller F:s uppgifter. Även motsägelser mellan F och K om det påstådda telefonsamtalet efter våldtäkten och dess innehåll leder till samma misstanke.
Efter tingsrättens dom:
Polisförhör den 15 maj kl 15:30 – 15:45 med vittnet B
Telefonförhör som intalas på band och vittnet har ingenting att erinra mot det intalade.
B uppger att han gick tillsammans med O till Stadshotellet och att han satt med O på Stadshotellet fram till kl 23.00 – 23.30-tiden. B gick då hem. Båda drack enligt B alkoholfritt till var sin smörgås. Kommentar. Vittnet B tillfrågas inte om O:s klädsel och skor och om O medförde något föremål, väska etc.
Efter tingsrättens dom:
Polisförhör den 15 maj kl 16:00 – 16:10 med vittnet R
Telefonförhör som intalas på band och hon har ingenting att erinra mot det intalade. Jag sammanfattar:
R arbetade på Stadshotellet den aktuella kvällen. Någon gång efter kl 21, när köket stängt kom O med två kamrater. Restaurangchefen fixar smörgåsar åt dem. Alkoholfri dryck beställdes.
O satt vid ett bord med kamraterna och även hotellets ägare och en del andra slog sig ner där och pratade. Folk kom och gick. O var kvar till musiken slutade spela vid ca 24-tiden. Han lyssnade på sista låten som
var ”Lady In Red”. O hade dessförinnan eller kort efter hjälpt till att avstyra ett bråk. Han hade även varit uppe och dansat med någon flicka.
”R uppger att hon är lite osäker på tider, eftersom det är svårt att komma ihåg exakt tidpunkt för vad som inträffade för så länge sedan.”
kring tidpunkter. Vittnena B och R verkar ge O alibi fram till cirka kl 24. Inte heller detta vittne tillfrågas om O:s klädsel, skor eller andra kännetecken, t.ex. medförande av något föremål, väska etc. Det bör utifrån vittnesmålet även gå att finna flera andra personalvittnen för den aktuella kvällen på Stadshotellet för att eventuellt mer exakt fastställa tidpunkter. Vittnesmålet tyder på att O kan ha haft kläder och skor som lämpade sig för att dansa.
Hovrättens förhör den 2 juni: några uppgifter från flickan K Det framkommer
- att K är säker på att hon inte gråter vid det tredje mobilsamtalet med F
- att K tog kontakt med O den 24 juli ”så att jag fick höra från honom att liksom...ja att det hade
hänt”, men hon säger sig på uppföljande fråga inte vara osäker – ”jag ville att han skulle säga det”. (temat ”att det hade hänt” förekom även i förhöret i tingsrätten).
- att K medger att hon vid polisförhöret den 25 juli inte mindes.
”Vad var det du visste vid den här tidpunkten egentligen?” – ”Att det hade hänt.” (det går förstås
att ha en vag hågkomst av att något hänt – frågan är vad det var – en dröm, en fantasi, en händelse med en annan människa. Men hur gick det till i så fall? Hur kan man vid en vag hågkomst skilja på något som inträffat i yttre mening respektive enbart varit av mental natur?)
- att K förklarar de senare minnesbilderna med att ”minnet har klarnat upp” (om det inte förekommit uppmärksamhet och inorganisering i långtidsminnet i samband med händelsen, så kan minnet inte klarna upp på ett tillförlitligt sätt, men det går förstås att skapa egna klara bilder i efterhand). - att K ”satt nog framför datorn” när hon besökte kiosklokalen den 25 juli och senare menar K att hon satt bredvid O (situationen verkar innebära närmandebeteende snarare än förväntat undvikandebeteende efter våldtäkt)
- att när K pressas säger hon att de gick ”kanske...där han bor, kanske vi gick”. - att K ”vet inte” vad det var som gjorde att de skulle gå in i det inre rummet då.
Hon har på fråga nekat till att ha varit på toaletten där. (att vara ensam i ett inre rum med någon som skall ha begått våldtäkt på en själv 10 dagar tidigare förefaller mer som ett närmandebeteende än ett förväntat undvikandebeteende efter inträffat trauma)
- att K uppger att hon pratat med O om sina framtidsplaner i kiosken.
- att K bland de osäkra minnena av besöket har ett ”säkert” minne av att hon inte gick på toaletten. Samtidigt säger K ”minns inte” om vad hon gjorde i det inre rummet.
(en möjlig tolkning är att detta påstådda minnesbortfall kan ha inneburit ett toalettbesök som K inte minns eller inte vill kännas vid; även andra anledningar kan ha funnits)
- att K uppger att hon i början av samtalet vid besöket skall ha konfronterat O med
vad som skall ha hänt ute på ön (i så fall verkar det som om de inte blivit alltför oense i frågan om våldtäkt eftersom samtalet fortsatt om andra saker)
- att K i hovrätten inte minns vad O hade för kläder på sig vid den påstådda våldtäkten (frågan borde ställts i det första polisförhöret; denna och många andra frågor kommer först när lång tid förflutit) Hovrättens förhör: uppgifter från O
Det framgår hur O nu skaffat fram ett antal alibivittnen som han varit tillsammans med eller träffat under olika delar av kvällen.
Åklagaren frågar hur det ”kom sig att dom inte var och berättade om det i tingsrätten”.
O:s svar: ”För de blev aldrig kallade, fast jag har nämnt dem på förhörena och jag nämnt dem på
tingsrätten, men de blev aldrig kallade till tingsrätten.”
Kommentar. Jag har svårt att se annat än att det bör ha varit polisens och åklagarens skyldighet att tillse att O:s rörelser under natten och eventuella alibi undersöktes enligt den objektivitetsplikt som föreligger i förundersökningen (Rättegångsbalken 23 kap 4§). Åklagarens fråga slår onekligen tillbaka på
henne själv eller ansvarig kollega. Som förundersökningsledare har åklagaren underlåtit att eftersöka och förhöra eventuella alibivittnen.
Det påstås av O efter frågor från advokaten att
”-Ja F och E är ju de stora, de största rasisterna i X. - Och E...Vem är E?
- E det är ju där F bodde. - Alltså där K övernattade. - Ja.”
Hovrättens förhör den 23 maj: uppgifter från det nya vittnet M
Vittnet M hördes inte av polisen före tingsrätten och hördes inte i tingsrätten. I hovrätten uppvisades enligt försvarets bisittare ”en mycket fläckig, ganska lång svart kjol med flikar nedtill och band på magen”. Bisittaren ger även i en skriftlig kommentar 2007-02-22 följande beskrivning kring kjolen som oavsett hur det i sak faktiskt förhöll sig väl belyser den bristande utredningsmetodiken kring kjolen – att
en närmare beskrivning saknas i förundersökningen.
”Fläckarna fanns på framsidan OCH på baksidan men saknades helt inuti. Den hade också en snäv innerkjol. (Detta är ju synnerligen konstigt om man vet att de legat på marken och han har dragit upp hennes kjol…
Rimligen borde fläckar funnits INUTI kjolen och om hon hållit emot, så som hon beskriver någon gång, så borde även innerkjolen skadats.)”
Bisittaren uppfattade även att följande hände under förhöret.
”M visade hur högt upp på låret som kjolen slutade och då drog han RAKT ÖVER mitt på låret! Skulle hon haft den uppvisade kjolen så hade ju linjen gått i sicksack eftersom kjolen var mycket speciell med djupa snibbar runt om och betydligt längre! INGEN annan( t.ex. F) fick se kjolen och K har heller aldrig verkligen tillfrågats om detta var den kjol hon använde den aktuella kvällen. Åklagaren blev så arg att hon KASTADE kjolen till advokaten -fortfarande i ett paket. Och då frågade domaren om det inte var ostridigt att det var den kjolen som hade använts...” (skriftlig kommentar 2007-01-04)
Följande dialog utspann sig i kjolfrågan mellan O:s försvarsadvokat och vittnet M enligt den utskrift jag fått.
”Då är ju frågan helt enkelt, den kjolen du har beskrivit, är det den kjolen som jag nu håller upp?
(dåligt ljud)
_nej jag är osäker om det var den, men det tror jag inte_
Du tror inte det?
_nej_
Varför inte?
_den var mycket kortare och den hade ingen sån där & det ser ut som någon sorts dubbel, jag tror inte det var en sån_
(väldigt dåligt ljud)&hur kommer det sig att du kan göra en sån specificerad iakttagelse av K:s klädsel den här kvällen?
_(hör dåligt)&som sagt jag sa, jag är inte helt 100% säker, men jag tror inte det var den kjolen, jag tror den var mycket kortare_”
Det förtjänar att påpekas att M motiverar varför det inte är samma kjol (”mycket
kortare” och ”hade ingen sån där....dubbel”) och inte bara intuitivt och vagt tror att det inte var samma. Försvarsadvokaten frågar även vad vittnet F berättat för honom efteråt.
”Kan du berätta om vad F då berättade för dig?
_jaa han sa till mig att han hade, att K hade sovit hos honom den natten, och eh, ja att han hade sagt att hon trodde att hon hade träffat O och hon var osäker om det hade hänt någonting_ (min understrykning) K hade berättat för F att hon trodde att hon hade träffat O ?
_mm_
Att hon var osäker på om det hade hänt? _ja_
Vittnet M:s uppfattningar ignoreras helt i domskrivningen, trots att här finns varningssignaler om att det inte står rätt till. Dessa pekar i riktning mot vad hovrätten kallar ”helt verklighetsfrämmande
konspirationsteori” (sid 9), dvs. alternativhypotesen, som inte beaktas. Däremot använder sig hovrätten av M:s
iakttagelser av O och M:s tidsuppgifter kring K och O.
Som tidigare framgått sade sig vittnet F inte ha något minne av hur K var klädd, så den enda uppgiften som finns är från M. Enligt M:s uppgifter även i det sena polisförhöret var K klädd på annat sätt än i den uppvisade kjolen den aktuella kvällen.
