Specialförbandens doktrinfrånvaro : En kulturanalys med doktrinutveckling i fokus

Full text

(1)Självständigt arbete (30 hp) Författare. Program/Kurs. Jasin Ulama. HOP. Handledare. Antal ord: 19 941. Tomas Müllern. Beteckning. Kurskod. Självständigt arbete mastersuppsats, krigsvetenskap 2HO013. Specialförbandens doktrinfrånvaro En kulturanalys med doktrinutveckling i fokus Sammanfattning: Försvarsmakten har applicerat doktriner på militärstrategisk och operativ nivå vilka används som effekthöjande samordningsverktyg, samtidigt avviker specialförbanden från det normala genom att ha utvecklats i en doktrinfri oas. Deras roll är att tillföra lösningar bortom de konventionella förbandens räckvidd, i högriskmiljöer där strategiska effekter eftersträvas. Historiska erfarenheter från denna miljö har format deras kultur, vilket doktrinforskningen föreskriver att en doktrin både har att ta hänsyn till såväl som påverka. Utgående från specialförbandens doktrinlöshet och doktrinforskningens motsägelsefulla förhållande till kultur söks ökad förståelse kring hur specialförbandens kultur influerar dess förhållande till doktriner och doktrinutformning. Studien använder kvalitativ empiri som insamlats genom intervjuer och tillämpar reflexiv tematisk analys och kulturanalys inom ramen för ett tolkande forskningsideal, där teoriutveckling sker genom induktiv slutledning. Resultatet visar att specialförbandsledningens (SFL) förhållningssätt kan formuleras i två doktrinlogiker vilka influerats av skilda kulturella föreställningar där storlek utgör en drivkraft. Den övergripande slutsatsen är att logikerna framstår som ett val mellan att närma sig en konventionell logik eller markera organisationens särart och syfte. Vidare dras slutsatsen att en doktrin bör anpassas till den kultur som bäst representerar organisationens syfte, i de fall kulturen är heterogen, för att på så vis influera övrig kultur. Doktrinär kvalitet utgörs således av hur väl doktrinutvecklarens val, mellan olika kulturella föreställningar, representerar organisationens syfte. Nyckelord: Krigsvetenskap, doktrin, specialförband, kulturanalys, doktrinutveckling, militärkultur.

(2) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. Innehållsförteckning. 1. Inledning .................................................................................................................................4 1.1 PROBLEMFORMULERING .................................................................................................... 5 1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ....................................................................................... 6 1.3 BEGREPPSANVÄNDNING .................................................................................................... 7 1.4 DISPOSITION ...................................................................................................................... 8. 2. Forskningsöversikt .............................................................................................................8 2.1 DOKTRINFORSKNINGENS PERSPEKTIV ............................................................................... 8 2.2 FORSKNING INOM RAMEN FÖR STUDIENS KONTEXT ......................................................... 13 2.3 UPPSATSENS FORSKNINGSBIDRAG ................................................................................... 19. 3. Metod ..................................................................................................................................... 20 3.1 FORSKNINGSDESIGN ........................................................................................................ 20 3.2 URVAL OCH GENOMFÖRANDE AV INTERVJUER ................................................................ 21 3.3 REFLEXIV TEMATISK ANALYS PÅ TVÅ SÄTT ..................................................................... 23 3.4 OM FÖRFATTARE OCH RESPONDENTER ............................................................................ 27 3.5 KÄLLKRITIK .................................................................................................................... 29 3.6 METODKRITIK ................................................................................................................. 29 3.7 FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ............................................................................. 30. 4. Resultat ................................................................................................................................. 31 4.1 SPECIALFÖRBANDENS FÖDELSE OCH TIDIGA ÅR ............................................................... 31 4.2 LJUMMA SOMMARVINDAR ............................................................................................... 35 4.3 EN ANNALKANDE STORM ................................................................................................. 39 4.4 KULTURELL DUALISM I RÖRELSE ..................................................................................... 47. 5. Diskussion ........................................................................................................................... 51 5.1. BEGRIPLIGGÖRANDET AV TVÅ LOGIKER ......................................................................... 52 5.2 DET OLÖSLIGA DILEMMAT ............................................................................................... 55 5.3 BETYDELSEN AV MÅLGRUPP OCH KONTEXT .................................................................... 56 5.4 DOKTRINUTVECKLING UNDER KULTURENS PÅVERKAN ................................................... 58 5.5 SAMMANFATTNING.......................................................................................................... 59. 6. Avslutning ............................................................................................................................ 60 6.1 SLUTSATSER .................................................................................................................... 60 6.2 REFLEKTION .................................................................................................................... 64 6.3 FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING ................................................................................. 65. 7. Referenser ........................................................................................................................... 66. Sida 2 av 71.

(3) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. Figurförteckning FIGUR 1: KONFLIKTLÖS ENIGHET. .................................................................................................................................... 36 FIGUR 2: TVÅ DOKTRINLOGIKER SAMT OSÄKERHETEN DEM EMELLAN. ..................................................................... 39 FIGUR 3: BILDANDET AV TVÅ SUBKULTURER. ................................................................................................................ 47 FIGUR 4: DOKTRINLOGIKERNAS FÖRHÅLLANDE TILL EFFEKTIVITETSMÅTT OCH ORGANISATORISKT LÄRANDE.54 FIGUR 5: DILEMMAT MELLAN TVÅ DOKTRINLOGIKER. .................................................................................................. 55 FIGUR 6: SPECIALOPERATIONERS RELATION TILL KONVENTIONELLA OPERATIONER. ............................................ 57 FIGUR 7: FÖRHÅLLANDET MELLAN SPECIALFÖRBANDENS STORLEK OCH KONVENTIONALISERINGSGRAD.......... 61. Sida 3 av 71.

(4) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. 1. Inledning I am tempted indeed to declare dogmatically that whatever doctrine the Armed Forces are working on now, they have got it wrong. I am also tempted to declare that it does not matter that they have got it wrong. What does matter is their capacity to get it right quickly when the moment arrives. (Howard & Wilson, 1974:7). Doktrinbegreppet härstammar från det latinska ordet doctrina i betydelsen lärosats (Bjerga & Haaland, 2010:507). Lärosatser om och för krigföring har sannolikt funnits så länge människan krigat. Erfarenheter från den senaste bataljen har använts för att planera och genomföra nästkommande. Att nedteckna, auktorisera och sprida dessa lärosatser är en mer sentida företeelse. Lämpligheten och nyttan av att göra detta har forskningen olika åsikter om. Citatet ger uttryck för denna motsättning, samtidigt som företeelsen idag ses som något självklart. Doktriner kan appliceras på olika hierarkiska nivåer för att vägleda militärt tänkande och praktiskt handlande. På högre nivåer är de mer beskrivande till karaktären och består av fundamentala principer som vunnits ur historiska lärdomar. De styr tänkande snarare än handlande och kräver användarens omdöme. Längre ned i hierarkin är doktriner mer föreskrivande och består därmed mer av handfasta regler för handlande (Methven, 2003:133-135). Stater använder begreppet på olika hierarkiska nivåer. I Sverige används begreppet på militärstrategisk och operativ nivå, på lägre nivåer används istället begreppet reglemente. Barry Posen (2016:160) menar att doktriner tillför flera positiva effekter både inom och utom militära organisationer. Doktrinen fungerar som en sändare som kommer med ett budskap ägnat att påverka. Den sänder till allierade, motståndare och den egna befolkningen för att påverka deras uppfattning eller handlande. Doktrinen har även en koordinerande och integrerande funktion genom att beskriva hur militära chefer ska tänka och handla i olika situationer. Den leder även till att militären gör vad politikerna säger, genom att integrera militären med de politiska målsättningarna. Slutligen, på individuell. Sida 4 av 71.

(5) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. nivå, ger doktrinen mening för medarbetarna genom att tillföra gemensamma värden och förklara bakgrunden till vägledande principer. Som kontrast finns forskare som pekar på doktrinens negativa sidor. Dessa utgår ofta från vetenskapsfilosofiska ställningstaganden. De menar att framtiden inte kan förutspås genom att krig inte följer naturvetenskapens lagbundenhet (Jackson, 2013:67-70). Således kan erfarenheten från gårdagens krig knappast tjäna som framtida vägledning (Daddow, 2002:160). En övertro på lagbundenhet riskerar ett dogmatiskt och förutsägbart handlande. Ett sätt att hantera detta är att i doktrinen styra tänkande snarare än handling (Høiback 2013:14). Utmaningen med detta resonemang är att ju mer generellt doktrinen formuleras, desto mer tappar den i värde. Denna utmaning uttrycks ofta som doktrindilemmat (Widén & Olsén, 2020:47). Oavsett doktrinsyn erbjuder forskningen en teori kring hur en doktrin kan fås att fungera. Vid utveckling av en doktrin behöver hänsyn tas till elementen auktoritet, teori och kultur. Teorierna behöver vara väl förankrade och förklarade, auktoriteten erhålls genom legitimering av uppdragsgivaren men även genom delaktighet från organisationen. Avslutningsvis behöver doktrinen författas i linje med organisationens kultur för att bli accepterad och inte väcka motstånd (Høiback, 2016:188-190).. 1.1 Problemformulering Försvarsmakten har sedan början av 2000-talet etablerat doktriner på militärstrategisk och operativ nivå. Vid sidan av dessa har reglementen utvecklas inom marinen, flygvapnet och armén. Bara en av Försvarsmaktens centrala chefer står utan en nedtecknad doktrin, chefen för specialförbanden. Den vedertagna uppfattningen i Försvarsmakten, att doktriner fyller en viktig funktion, gör specialförbandens doktrinlöshet till en avvikelse från det normala. Observationen tyder på att det sannolikt finns ett avvikande förhållningssätt till doktriner bakom doktrinfrånvaron. Detta förhållande lockar till vidare undersökning. Vilken betydelse har doktriner för specialförbanden, tillför de ett värde, eller motarbetar doktriner organisationens särart?. Sida 5 av 71.

(6) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. Specialförbandens roll är att öka antalet handlingsalternativ genom att tillföra lösningar bortom de konventionella förbandens räckvidd (Försvarsmakten, 2021a). Detta ställer krav på förmågan att verka i högriskmiljöer där strategiska eller operativa effekter ska uppnås i situationer under tidspress och stor osäkerhet (Försvarsmakten, 2021b). Framgångsrika erfarenheter av att verka i denna miljö influerar organisationens kultur (Schein, 2010:18). En doktrin är ett instrument som kan påverka en organisations kultur, vilket doktrinförfattaren behöver ta hänsyn till (Høiback, 2011:886; Posen, 2016:160). På samma gång behöver doktrinen anpassas till organisationens kultur (Høiback, 2016:189; Thunholm & Palmgren, 2017:12). Detta motsägelsefulla förhållande inom doktrinforskningen, där doktrinen både påverkar och låter sig påverkas av organisationens kultur, skapar osäkerhet vid doktrinutveckling och utgör därmed ett teoretiskt problem som studien uppmärksammar. Ledningsstabens specialförbandsledning (SFL) utgör chefen för specialförbandens stöd för ledning, utveckling och produktion av specialförbanden. Under SFL organiseras Särskilda operationsgruppen (SOG) samt Försvarsmaktens specialoperationsförband (Försvarsmakten, 2020:43). Genom SFL:s uppgifter och centrala placering blir organisationen av intresse för att vinna ökad förståelse doktrinsynen. Få vetenskapliga studier har gjorts på specialförbanden generellt och SFL specifikt. Sannolikt beror det på svårigheten att få tillträde, då verksamheten i många stycken är sekretessbelagd. Undersökningen genomförs som en induktiv intervjustudie där empirin analyseras inom ramen för det tolkande forskningsidealet genom reflexiv tematisk analys och kulturanalys.. 1.2 Syfte och frågeställningar Undersökningens syfte är att öka förståelsen för hur specialförbandens kultur influerar dess förhållande till doktriner och doktrinutformning. Resultatet väntas bidra till utvecklad förståelse för kulturens roll vid doktrinutveckling samt förståelse för hur en framtida doktrin för specialförbanden/specialoperationer kan påverka organisationens särart och syfte.. Sida 6 av 71.

(7) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. Frågeställningar: Vad är SFL:s uppfattning om doktriners nytta? Vilka kulturella föreställningar kan SFL:s doktrinsyn ge uttryck för?. 1.3 Begreppsanvändning 1.3.1 Doktrin Då begreppet doktrin kan definieras på olika sätt klarläggs den definition studien använder. Då specialförbanden är en stridskraft i rörelse mellan operativ och militärstrategisk nivå används en definition som är frikopplad från en specifik ledningsnivå: “Authoritative documents military forces use to guide their actions containing fundamental principles that require judgement in application.” (Høiback, 2013:22). Definitionen ger vägledning på tre områden. Dels pekar definitionen på doktrinens status som ett officiellt och auktoritativt dokument. Vidare uttrycks doktrinens innehåll, d.v.s. fundamentala principer. Därutöver tydliggörs användningen genom att vara vägledande för militärt agerande utifrån användarens omdöme.. 1.3.2 Kulturbegreppet Kultur är ett svårfångat begrepp som kan ges en mängd olika definitioner färgade av olika perspektiv. Kulturanalys har en öppen definition på kultur anpassad för det tolkande forskningsidealet. Perspektivet anser att kultur är ”[…] de koder, föreställningar och värden som människor delar […] och som de kommunicerar och bearbetar i socialt handlande” vilket bildar en form av kollektivt medvetande (Ehn & Löfgren, 2001:8-9). Kulturella föreställningar kommuniceras i bl.a. handlingar, språk, klädsel och kan därför studeras och analyseras. I studien blir av naturliga skäl språket centralt för att analysera kulturen vid sidan om det aktiva kulturskapandet, vilket betonar att motkulturer och alternativa synsätt skapas då nya erfarenheter ifrågasätter dominerande föreställningar (Ehn & Löfgren, 2001:10).. Sida 7 av 71.

(8) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. 1.4 Disposition Inledningsvis presenteras en forskningsöversikt med fokus på de rådande perspektiven inom doktrinforskningen med en efterföljande fördjupning inom den kontext studien har sitt fokus. Därefter framställs en forskningsdesign och en metodöversikt med avsikt att beskriva och argumentera för studiens metodologiska val. Därnäst redovisas analysresultat av insamlat intervjumaterial vilket ger en förståelse för SFL:s uppfattningar till officiella doktriner och de kulturella föreställningar dessa representerar. Därpå diskuteras resultatet vilket leder fram till studiens vetenskapliga bidrag. Studien avslutas med en kritisk reflektion kring metod och resultat vid sidan om förslag till fortsatt forskning.. 2. Forskningsöversikt I kapitlet ges inledningsvis en nutidshistorisk överblick över doktrinforskningens perspektiv. Därefter sker en fördjupning inom studiens kontext, d.v.s. doktrinforskning i småstater och på specialförband samt på vilket sätt kulturbegreppet används inom forskningen. Motivet är att placera studien i relation till existerande forskning samt tydliggöra dess förväntade bidrag (Knopf, 2006:127).. 2.1 Doktrinforskningens perspektiv Det finns flera konfliktlinjer inom doktrinforskningen. Den mest uppenbara är huruvida doktriner tillför någon nytta eller inte, men även spänningar mellan olika teoretiska perspektiv. Forskningsöversikten inleds med att peka på kontrasterna mellan tre olika perspektiv, genom att låta forskarna besvara frågan: vad orsakar doktrinär förändring? Frågeställningen är en av de mest grundläggande för forskningsfältet och besvaras av de mest citerade forskarna. De tre perspektiven har alla gemensamt att de ställer sig positiva till militära doktriner. För att skapa ytterligare en kontrast framställs därför även ett doktrinskeptiskt perspektiv.. 2.1.1 Det rationella perspektivet Rationalismens objektiva synsätt på världen utgår från att denna kan förklaras genom vetenskapliga undersökningar (Jackson & Sørensen, 2013). Den anser att aktörer utgörs av stater med förutbestämda strategiska mål vilka agerar rationellt (Allison, 1969:694). Strävan utgörs av vinstmaximering, där de medel med störst chans att nå målet till Sida 8 av 71.

(9) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. lägsta kostnad används, vilket innebär snabba anpassningar till den externa miljön (Westberg, 2016:439). Barry Posens komparativa fallstudie, mellan Tysklands, Frankrikes och Storbritanniens doktrinutveckling under mellankrigstiden, är av stor betydelse för doktrinforskningens rationella perspektiv. Genom att testa hypoteser ur maktbalanseringsteori1 respektive organisationsteori2 försöker Posen utröna vilken av teorierna som bäst förklarar doktriners utveckling (Posen, 1984:7-8). Av de två teorierna anser Posen att maktbalanseringsteorin bäst förklarar doktrinutveckling (Posen, 1984:239). Utgående från denna föredrar militära organisationer offensiva doktriner vilket ger ökade resurser och autonomi med minskad osäkerhet som följd. Det är genom politisk styrning den egentliga doktrinutvecklingen sker, vilket i sin tur beror av förändringar i den omgivande miljön (Posen, 1984:229–235). Således upprätthålls en logisk hierarki från politiska målsättningar påverkade av omgivningen via strategin till doktriner och vidare till operativa målsättningar. Det rationalistiska perspektivet har fått utstå kritik från olika håll. Som vi ska se nedan menar forskare ur det institutionella perspektivet såväl som det kulturella att deras teorier bättre kan förklara doktriners utveckling.. 2.1.2 Det institutionella perspektivet Institutionell teori analyserar bland annat hur individers behov av makt påverkar deras politiska beteende samt beskriver relationen mellan politiker och byråkratier (Avant, 1993:410). Deborah D. Avant var först ut med att använda den institutionella teorin för att förklara doktrinär utveckling. Hon menar att Posens användande av en äldre organisationsteori leder till felaktiga slutsatser (Ibid., 414). Genom att applicera teorin på en jämförande deduktiv fallstudie mellan USA:s doktrinära utveckling under Vietnamkriget respektive Storbritanniens dito under Boerkriget finner hon nya orsaker till doktrinär utveckling. I det fall Posens teori hade förklarat ut1 2. Utgående från Kenneth Waltz Man the State and War respektive Theory of International Politics. Utgående från Graham Allisons Essence of decision.. Sida 9 av 71.

(10) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. fallet skulle både USA och Storbritannien genom politisk styrning utvecklat sina doktriner för att uppnå efterfrågade resultat, vilket inte skedde (Avant, 1993:412). I Storbritannien utvecklades doktrinen, men inte i USA. Avant menar att den institutionella teorin förklarar varför. Teorin tar hänsyn till hur de civil-militära relationerna är uppbyggda. I de fall militären ges stor autonomi och därmed utvecklar en stark identitet kommer doktrinutvecklingen stagnera givet militära organisationers trögföränderliga byråkrati, likt fallet USA. I Storbritannien gällde det omvända förhållandet. Den brittiska militären var hårt styrd av den civila administrationen och militärens agerande blev därmed både mer lojalt och innovativt (Avant, 1993:413-416). Vidare förhåller sig teorin till hur maktfördelningen ser ut mellan inblandade parter. I USA hade militären möjlighet att utmanövrera den civila administrationen då den civila makten delades mellan kongressen och administrationen. I Storbritannien åtnjöt kabinettet all makt, vilket förenklade militär styrning (Avant, 1993:413-416). Teorin kopplar således ihop inrikespolitisk maktfördelning med den internationella omgivningen för att förklara doktrinär utveckling. Detta förklarar varför britterna kunde utveckla sin doktrin till de omgivande förhållandena under Boerkriget, samtidigt som USA misslyckades att anpassa en konventionell doktrin till en irreguljär motståndare i Vietnam.. 2.1.3 Det kulturella perspektivet Utifrån Posens teori föredrar militära organisationer offensiva doktriner, då den omgivande miljön utövar påtryckning på den civila administrationen kommer denna i sin tur att, genom förändrad strategi, påverka den militära organisationen (Kier, 1995:87-88). Således påverkas doktrinutvecklingen av den omgivande miljön av rationella skäl i en hierarkisk process. Elisabeth Kier motsätter sig denna beskrivning. Enligt hennes forskning är det sällsynt att politiker intervenerar i doktrinutvecklingen, påståendet att militära organisationer föredrar offensiva doktriner stämmer inte och doktrinutveckling sker sällan som ett ratSida 10 av 71.

(11) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. ionellt svar på omgivningens förändringar (Kier, 1997:12–16). Istället menar hon att det krävs en förståelse för militärens kultur för att förklara utfallet. Mer specifikt menar hon att valet mellan en offensiv eller en defensiv doktrin kan förklaras utifrån kulturella preferenser (Ibid., 19-20). Hon leder dessa påståenden i bevis genom att studera samma fall som Posen förklarar utifrån maktbalanseringsteorin. Kier kommer fram till att politiska beslut begränsar den militära organisationens uppfattning av vilka doktrinära val som anses möjliga. Uppfattningen styrs av den militära organisationens kulturella preferenser (Kier, 1997:140). För att sätta Kiers resonemang i ett sammanhang används den franska doktrinutvecklingen under mellankrigstiden som ett exempel. Franska politiker uppfattade hotet från Tyskland, men var mer oroade över den franska arméns inrikespolitiska makt. Följden blev en reducering av värnpliktens längd med ett år. Den franska armén ansåg sig därmed tvingad att förändra doktrinen från offensiv till defensiv då de ansåg att soldaternas kunskapsnivå inte dög till annat. Denna slutsats var enligt Kier färgad av den franska arméns organisationskultur (Kier, 1995:71–72). Innan ovanstående tre perspektiv sammanfattas presenteras ett fjärde. Detta skiljer sig från de tidigare genom att det inte tillskriver doktriner någon nytta, snarare utgår detta från att doktriner har en negativ påverkan på militära organisationer.. 2.1.4 Det doktrinskeptiska perspektivet Utifrån olika vetenskapsteoretiska ställningstaganden kan tre olika former av doktrinsyn utkristalliseras. Fundamentalister bejakar vetenskapens möjlighet att finna allmängiltiga lagar för krig, vilka kan användas i nedtecknade doktriner. Koherentister anser att krig inte kan fångas i allmängiltiga lagar, men att doktriner likväl minskar osäkerhet och ökar militärens effektivitet genom bland annat ökad samordning och integrering. Doktrinskeptiker däremot menar att doktriner leder mer fel än rätt, då allmängiltiga lagar för hur krig kan vinnas inte kan etableras (Høiback, 2013:63-66). Forskare tillhörande den skeptiska skolan lyfter fram ett antal argument till varför doktriner ställer till mer problem än de gör nytta. Colin McInnes studie ger en god överblick Sida 11 av 71.

(12) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. över dessa argument. Dels pekar han på faran att dessa begränsar utveckling och innovativt tänkande. Doktriner ger uttryck för att vara beskrivande snarare än föreskrivande, likväl genom syftet att skapa samordning så skapar de likformighet. Doktrinerna etablerar en ram, vilken inte alltid är relevant i förhållande till rådande kontext. Genom att officerare anpassar sitt tänkande till doktrinen blir det svårare att finna lösningar bortom dessa ramar, även då kontexten erbjuder dessa möjligheter (McInnes, 2007:131133). Høiback (2013:11) menar att en av doktrinens funktioner är att skapa debatt och därmed verka som ett intellektuellt klipulver. McInnes (2007:133–134) menar istället att doktrinen reducerar tänkandet till det sätt som föreskrivs i doktrinen. Vidare menar han att användandet av historien är problematiskt. Doktriner är till sin natur positivistiska genom att de utgår från att forskning kring historiska fakta och erfarenheter kan omformas till tidlösa och fundamentala principer. Utmaningen är att det som uppfattas som historiska fakta egentligen är tolkningar av historien. Vem som tolkar och vilka tolkningar som görs påverkar resultatet vilket gör att de doktrinära principerna kan ifrågasättas (Ibid., 134-135) McInnes (2007:135-136) pekar avslutningsvis på den problematiska relationen mellan doktrin och kontext. Doktrinen har genom sina principer svårt att anpassa sig till en ständigt föränderlig kontext, vilket kan handla om nya politiska ställningstaganden som talar emot doktrinens principer såväl som förändrade uppgifter vilka kräver nya sätt att agera och tänka.. 2.1.5 Sammanfattning av perspektiven Olika teoretiska perspektiv kan användas för att förklara utveckling av doktriner, dessa har tydliga skiljelinjer men även många likheter. Det rationella perspektivet menar att när den omgivande internationella miljön förändras, och doktrinerna därmed behöver utvecklas, kliver politikerna in och styr utifrån rationella skäl. Perspektivet kan därmed beskrivas som rationellt planerande och framåtsyftande där förändringar i omgivningen leder till utveckling.. Sida 12 av 71.

(13) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. Det institutionella perspektivet menar istället att doktriners utveckling beror på det maktförhållande som råder mellan politiker och militära organisationer. Perspektivet tillskriver därmed maktkamp och maktförhållanden ett större värde när doktrinär utveckling ska förklaras. Det kulturella perspektivet företräder synen att den militära kulturen avgör utvecklingen. Den militära kulturen påverkar vilka val som anses rimliga utifrån den styrning politikerna ger. Detta perspektiv lägger alltså stor vikt på historiska erfarenheter. Likheterna mellan perspektiven är att de utgår från doktriner på den högsta nivån, att det empiriska materialet är kvalitativt och består av historiska händelser, att studierna till övervägande del är fallstudier, samt att slutledningen sker deduktivt med positivistiska förtecken. Forskningen är dessutom generellt centrerad till större stater i Västeuropa och USA. Det doktrinskeptiska perspektivet ser utveckling och implementering av doktriner som något negativt för militär effektivitet. Anhängare av perspektivet menar att doktriner hämmar innovation och flexibilitet och att instrumentet är allt för långsamt för att hantera en ständigt föränderlig kontext. Därutöver är de inte trovärdiga då de bygger på tolkningar av historien. Den övervägande delen av doktrinskeptisk forskning är författad av brittiska forskare som svar på landets egen doktrinutveckling.. 2.2 Forskning inom ramen för studiens kontext Studien genomförs i en specifik kontext vilket innebär att resultatet behöver läsas mot bakgrund av denna. Givet att studien omfattar specialförband i en småstat med ett kulturellt perspektiv sker en fördjupning inom dessa områden.. 2.2.1 Doktrinforskning ur ett småstatsperspektiv Forskarna ovan ställer frågan: vad orsakar doktrinär förändring? Den nordiska forskningen är mer inriktad på själva processen, att utveckla doktriner, och hur detta påverkar doktrinens kvalitet.. Sida 13 av 71.

(14) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. I Norge finns en pågående debatt kring småstaters möjlighet att utveckla självständiga doktriner. Bjerga & Haalands (2010:506, 528-531) studie av norsk doktrinutveckling visar att operativa erfarenheter till låg grad påverkar innehållet i doktriner. Frånvaron av en institutionaliserad doktrinutvecklingsprocess gör doktrinerna starkt influerade av NATO och USA. Följden blir att doktrinens egentliga funktion, att öka den operativa effekten, inte står i fokus. Doktrinutvecklingen kan snarare ses som ett verktyg för intern och extern kommunikation. Jan Willem Honig (2016:261-262, 268) är av motsatt uppfattning. Han anser att småstater har större möjlighet idag jämfört med under Kalla kriget att självständigt utveckla egna doktriner. Orsakerna som framförs är att småstater erbjuds en större frihet och självständighet genom att allianser försvagats, liksom att dagens mindre omfattande konflikter jämnat ut staters styrkeförhållanden. Vidare anser han att småstater genom sin mindre storlek har en större flexibilitet och därmed bättre förutsättningar att pröva nya idéer. Høiback (2016:188-190) erbjuder sitt stöd till doktrinutvecklarna genom att spjälka upp doktrinen i de tre elementen teori, auktoritet och kultur. Alla tre behöver ges uppmärksamhet och balanseras för att doktrinen ska få avsedd effekt. Teorierna som påförs doktrinen behöver vara grundade i praktisk erfarenhet snarare än modebegrepp för dagen. Vidare behöver dessa förklaras för att ge effekt. Auktoriteten påverkar doktrinens legitimitet. Denna får inte begränsas till någon hög chefs signatur, snarare är det organisationens delaktighet som bidrar till dess auktoritet. Avslutningsvis, om inte doktrinen talar till organisationens kultur, blir den en hyllvärmare på den doktrinära marknaden. I en tidigare artikel menar samtidigt författaren att doktrinutvecklaren ska ta tillfället att influera rådande kultur, genom att doktrinen utgör ett instrument att påverka densamma (Høiback, 2011:886, 894). Beroende på hur de tre elementen balanseras kan doktrinen fås att fungera som ett verktyg för ledning, förändring eller utbildning (Høiback, 2011:888). Slensvik & Ydstebø (2016:310-312) studie visar på att en positiv utveckling skett efter Bjerga & Haalands studie, och bekräftar samtidigt Honigs resultat. De menar att tack vare att doktrinutvecklingsprocessen institutionaliserats så har norsk doktrinutveckling Sida 14 av 71.

(15) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. blivit mer självständig och kunnat utveckla en operativ doktrin som tar hänsyn till den norska kontexten. De anser även att doktrinutvecklingen tagit intryck av Høibacks (2016:195-196) forskning för att råda bot på de spänningar som föreligger mellan politiker, akademiker och professionen. Därmed har en doktrin framställts som är funktionell och anpassad för det norska försvaret. I Sverige är forskningen också inriktad på själva doktrinutvecklingsprocessen. Thunholm & Palmgren har i två rapporter (2015, 2017) studerat hur försvaret kan ta intryck av andra länder när en egen doktrinutvecklingsprocess implementeras. Präglade av Norges doktrinutveckling föreslår de en process om sex aktiviteter vilka institutionaliseras i en doktrinutvecklingshandbok (Thunholm & Palmgren, 2017:2). De ser doktrinen som ett effekthöjande samordningsverktyg snarare än vetenskapligt framtagna regler. Rapporten är influerad av Høibacks element men fokuserar på autktoritet och teori snarare än kultur. Författarna föreslår att doktrinen ska färgas av organisationens kultur på ett indirekt plan, genom att dessa tillåts delta i utvecklingen (Ibid., 15-24). Således ses inte doktrinen utgöra ett instrument för kulturell påverkan. Doktrindilemmat pekas ut som en utmaning vid doktrinutveckling. Dilemmat utgörs av svårigheten att göra doktrinen tillräckligt inriktande för att doktrinen ska fungera som ett effekthöjande samordningsverktyg, samtidigt som den är övergripande nog att ge utrymme för flexibilitet och anpassningsförmåga (Thunholm & Palmgren, 2017:10-11). För råd hur dilemmat kan hanteras hänvisar rapporten till Widén & Olséns forskning. Widén & Olsén (2020) konstruerar en modell för att bidra till en förfinad doktrinutvecklingsprocess. Givet målsättningar, målgrupp, kontext och övergripande koncept behöver utvecklaren finna en balans. Dilemmamodellen ger doktrinutvecklaren ett stöd för att finna denna genom att skapa förståelse för vilka konsekvenser en generellt respektive detaljerad doktrin får för den egna organisationen respektive externa aktörer. (Ibid., 52f.). Artikeln förutsätter att doktrinutvecklarens kunskaper och omdöme med stöd av modellen kan avgöra lämplig balans. Men hur vet utvecklaren att doktrinen fyller avsedd funktion? Hur mäts doktrinens kvalitet?. Sida 15 av 71.

(16) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. Ångström & Widen (2016) besvarar denna fråga genom att inom ramen för ett konstruktivistiskt perspektiv föreslå kriterier för doktrinär kvalitet. Utmaningen med en doktrin är att denna, för att testas, behöver prövas i krig. Doktriner skrivs för något som ännu inte inträffat, och som inte följer en lagbundenhet. Att använda rationalistiska kvalitetskriterier är därför inte möjligt (Ibid., 2016:204). De föreslår istället att doktrinärt innehåll ses som ett uttryck för organisationens tro och religiösa övertygelse. Doktrinens kvalitet kan därmed uttryckas som hur väl denna representerar organisationens övertygelse och identitet (Ibid., 2016:207). Således blir kvalitetsmåttet ett uttryck för hur väl doktrinutvecklaren anpassat doktrinen till rådande kultur, vilket återigen minskar möjligheten att låta doktrinen påverka densamma.. 2.2.2 Doktrinforskning inom specialförband Stående specialförband är ett ungt fenomen och doktriner för att vägleda dessa ännu yngre och färre till antalet. Vissa är dessutom belagda med sekretess. Det är därmed inte överraskande att doktrinforskning inom området är begränsad. Likväl finns exempel på både stater och allianser som etablerat öppna doktriner för specialoperationer. USA lanserade JP 3-05 under 2014, NATO etablerade sin motsvarighet i AJP-3.5 under 2013. En tänkbar orsak till den svaga doktrinutvecklingen för specialförband är att teoriområdet är underutvecklat. Høiback (2013:77) menar att teori är en nödvändig del vid utveckling av doktriner, genom att denna informerar doktrinutvecklaren vilka handlingar eller vilket tänkande som leder till framgång. Specialförbandsteori kan delas in i två kategorier; teorier för specialförband och teorier om specialförband. Det förstnämnda vägleder hur framgång uppnås i specialförbandsoperationer. Ett känt exempel är William H. Mc Ravens (1995:6-7) teori om relativ överlägsenhet, d.v.s. under vilka förutsättningar ett litet förband kan vara överlägset ett större försvarande förband. Det senare handlar om vad specialförband och specialoperationer är. Här råder ingen konsensus då olika teorier konkurrerar om begreppens definition (Searle, 2016:41-51). Det är således möjligt att doktrinforskningen utvecklas när teorier om och för specialförband mognat och fler doktriner etablerats.. Sida 16 av 71.

(17) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. Det finns dock forskning om doktriner vilka inte är utformade för en specifik typ av förband, utan snarare mot en uppgift. Ett exempel är doktrinforskning inom ramen för upprorsbekämpning, där specialförband har en viktig roll att spela. Austin Long löser inom detta fält en intressant gåta. Hur kommer det sig att stater, med liknande doktriner för upprorsbekämpning, ändå genomför operationer på olika sätt? Austin svarar på frågan genom en deduktiv flerfallsstudie där kulturen, likt Kier, används som en mellanliggande variabel. Austin undersöker brittiska och amerikanska förbands upprorsbekämpning i Vietnam, Kenya, Irak och Afghanistan och konstaterar att variationen i hur upprorsbekämpningsdoktriner används beror på historiska erfarenheter vilka format olika militära organisationskulturer (Long, 2016:222). Studien gör nu en fördjupning i det kulturella perspektivet. Hur kultur definieras formar nämligen hur begreppet används och vilka resultat som erhålls.. 2.2.3 Fördjupning av kulturbegreppets användning Kultur kan användas och studeras med olika metoder och på olika nivåer. Vissa studier innefattar kultur på makronivå. Studier kan t.ex. peka på hur kulturella preferenser på nationell nivå påverkar doktrinutveckling, begreppet som vanligtvis används då är strategisk kultur (Zapfe, 2016). Forskning bedrivs även på subkulturell nivå i samma syfte under begreppet organisationskultur (Kier, 1997). Vidare kan kulturen användas på lägre nivå i egenskap av mikrokultur då delar av en organisation studeras. Forskarna har olika sätt att ”mäta” kulturen. Vissa väljer att beskriva kulturen genom att analysera historiska händelser och beslut likt Kier. Andra står närmare det studerade och beskriver kulturen genom etnografiska eller mixade metoder. Ett exempel är Weissmann och Ahlströms studie (2019:173-174) där de genom intervjuer och observation försöker förstå vilka faktorer som ligger bakom favoriserandet av offensiven på taktisk nivå. Kulturen används på olika sätt för att förklara eller förstå ett fenomen. Det är här definitionen av begreppet blir central genom frågor som: hur kan kultur påverkas, hur mäts kultur, kan kulturen isoleras till en variabel, formar kulturen våra mål eller begränsar de. Sida 17 av 71.

(18) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. våra val? Det är kring hur kultur definieras som en infekterad debatt pågår inom forskningen, debatten kring strategisk kultur nedan utgör ett bra exempel. Alastair Ian Johnston har skapat tre kategorier utifrån hur forskare använder kulturbegreppet. Den första generationen representerad av Colin Gray har en holistisk syn på begreppet, kultur som kontext. Snarare än att förklara ett visst beslut genom en kulturell variabel menar han kultur inte kan separeras från handling. Således blir hans ambition att förstå snarare än att förklara (Gray, 1999:52-53). Den andra generationens forskning har ett annat förhållningssätt till kultur. De menar att kultur influerar handling och handlingar influerar kulturen (Høiback, 2013:112). Kulturen kan således användas som ett verktyg. Ett uttryck för detta är då samhällets elit kommunicerar sin strategi i budskap som kan vinna kulturell acceptans, emedan den egentliga strategin utformas annorlunda (Johnston, 1995:39-40). Johnston själv tillhör den tredje generationen. Kort sagt har den en tydlig och falsifierbar definition av kulturbegreppet och använder det som en variabel. Genom att kultur kan särskiljas från handling har den en förklaringskraft. Således kan begreppet användas för att förklara men även förutsäga framtida handling. Denna metod ger även goda möjligheter att generalisera resultatet (Johnston, 1995:41-45). Ett stort antal forskare tillämpar denna användning däribland Kier, Long, Weissmann & Ahlström samt Zapfe.. 2.2.4 Sammanfattning Småstatsforskning visar att det är möjligt för mindre stater att självständigt utveckla egna doktriner utformade för den egna kontexten. En förutsättning är dock en institutionaliserad doktrinutvecklingsprocess och att inblandade i denna process minskar de spänningar som kan uppstå mellan politiker, akademiker och professionsutövare. Vidare behöver hänsyn tas till doktrinens funktion, som effekthöjande samordningsverktyg snarare än vetenskapligt grundade regler samt till doktrindilemmat. Avslutningsvis behöver en balans råda mellan elementen teori, auktoritet och kultur. Doktriners kvalitet kan värderas utifrån hur väl de representerar organisationens övertygelser och identitet och om de tillskrivs legitimitet från organisationen. Forskningen låter således ut-. Sida 18 av 71.

(19) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. vecklad doktrin påverkas av rådande kultur istället för att använda den som ett instrument att påverka kulturen. Forskning kring specialförbandens doktrinutveckling är starkt underutvecklad, orsaken kan vara att doktrinerna är få till antalet samt att vissa dessutom är belagda med sekretess. Forskningen är i huvudsak centrerad kring teorier om och för specialförband snarare än specialförbandsdoktriner. Sannolikt kommer omfattningen öka när teoriområdet för specialförband mognat och fler doktriner etablerats. Kulturbegreppet används på olika sätt inom forskningen, den avgörande skillnaden ankommer på hur kultur definieras. En stor del av doktrinforskningen inom det kulturella perspektivet ser kultur som en variabel, vilken används för att förklara ett visst agerande.. 2.3 Uppsatsens forskningsbidrag Forskningsöversikten visar att övervägande del av forskningen avhandlar konventionella enheter på operativ eller militärstrategisk nivå. Inom ramen för det kulturella perspektivet används främst deduktiva metoder där kultur används som en variabel för att förklara doktrinutveckling. Doktrinforskning inriktad på specialförband är underrepresenterad, framförallt i småstater. Någon undersökning som studerat en doktrinlös organisation har inte påträffats. Denna studie närmar sig en specialförbandsorganisation i en småstat, alltså en kontext som är starkt underrepresenterad i forskningen. Vidare används kulturanalys, en analysmetod som inte påträffats inom doktrinforskningen tidigare. Snarare än att förklara hur kultur influerar doktrinutveckling eller användningen av en doktrin försöker studien förstå hur kultur influerar specialförbandens förhållningssätt till doktriner. Avslutningsvis studeras ett udda fenomen som den etablerade forskningen förbisett. Istället för att genomföra studier i en organisation som redan har etablerade doktriner så studeras en doktrinlös organisation. Kort sagt studeras ett ovanligt fenomen i en underrepresenterad kontext med en originell metod. På detta sätt väntas studien ge ökad förståelse och avtäcka ny kunskap som kan användas inom framtida doktrinutveckling, såväl inom- som utomvetenskapligt, för doktrinutformning och doktrinutvecklingsprocess. Sida 19 av 71.

(20) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. 3. Metod Kapitlets huvudsakliga funktion är att operationalisera forskningsfrågorna genom studiens forskningsdesign (David & Sutton, 2016:27), vilket därpå leder till en närmare beskrivning och kritik av studiens metod. Kapitlet ger även en inblick i författarens och respondenternas bakgrund samt studiens etiska överväganden.. 3.1 Forskningsdesign Undersökningen använder kvalitativ empiri som tolkas för att genom induktiv slutledning förstå hur kultur influerar doktrinsynen. Tematiskt öppna intervjuer används för att samla in empiri, vilken sedan analyseras med reflexiv tematisk analys och kulturanalys. Studiens design är explorativ och har en teoriutvecklande ansats. Studien tar sikte på att förstå ett kontextberoende, ovanligt och outforskat fenomen. I fall som dessa är kvalitativa studier är särskilt lämpade (Gray, 2018:168). Med studiens oklara och explorativa problemställning faller valet på en intensiv design, denna innehåller många variabler (djup empiri) men få undersökningsenheter (Jacobsen, 2017:63). Ambitionen är att ge en djupare förståelse för hur kultur influerar förhållandet till doktriner genom att analysera fram bakomliggande mönster i respondenternas svar. För detta lämpar sig det tolkande forskningsidealet. Dess ontologiska grund utgår från att den sociala verkligheten inte är objektiv och styrd av lagbundenhet, utan under ständig förändring genom människors tolkningar och meningsskapande. Den sociala verkligheten kan därmed inte förklaras och avbildas utan förstås istället genom tolkning av den mening människor tillskriver sin omgivning (Andersson, 2014:109-112; Alvesson & Sköldberg, 2008:192). Forskarens förförståelse, kultur och fördomar påverkar dessa tolkningar vilket ger sanningsbegreppet en relativ innebörd (Andersson, 2014:152153). Genom att det studerade fenomenet är kontextberoende och tidigare forskning inte etablerat teorier på området sker slutledningen induktivt, vilket förklarar frånvaron av operationaliserad teori. Induktiv slutledning tar utgångspunkt i empirins många delar för. Sida 20 av 71.

(21) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. att skapa en helhet. Mönster och relationer söks i den stora mängden empiri för att skapa ett teoretiskt bidrag (Gray, 2018:28). Organisationens doktrinuppfattning undersöks genom dess medarbetare. För att förstå deras värld och tänkande, utifrån deras perspektiv, söks en närhet till respondenterna genom tematiskt öppna intervjuer (Aspers, 2007:26–27). Därmed säkerställs tillgång till en rik och kvalitativ empiri som möjliggör tolkning. För att ge ett svar på vilka kulturella föreställningar som influerat SFL:s doktrinsyn används kulturanalys, en analysmetod väl lämpad för att avlocka kulturell information från olika fenomen (Ehn & Löfgren, 2001:8). Analysmetoden faller inom ramen för det tolkande idealet men behöver disciplineras och ges struktur, främst för att besvara den första frågan, SFL:s uppfattning om doktriners nytta. Till detta används reflexiv tematisk analys (TA), en flexibel analysmetod som passar olika paradigm och slutledningsmetoder, samtidigt som den hanterar tolkning av ett komplext material (Braun & Clarke, 2006:78). Metoden skapar en övergripande struktur och kombineras med kulturanalysen för att besvara forskningsfrågorna men även för att fylla den tematiska analysen med ett teoretiskt perspektiv (Braun & Clarke, 2020:10-11).. 3.2 Urval och genomförande av intervjuer 3.2.1 Urval Specialförbandsledningen är en tydligt avgränsad stab placerad på Försvarsmaktens högkvarter. Tjänstgörande består av både officerare och civila fördelade på ett antal enheter med underavdelningar. Uppbyggnaden är hierarkisk och leds av en brigadgeneral. Utifrån den totala populationen på SFL skedde en första selektion utifrån ett urvalskriterium, utformat för att möta studiens syfte och problemställning (Jacobsen, 2017:119121). Kriteriet utgick från respondenternas erfarenhet d.v.s. att de till fullo absorberat de kulturella föreställningar som studien eftersöker. Således behövde respondenterna tillhöra officersprofessionen och haft en tjänstgöringstid om minst fyra år på specialförbandsledningen. Utifrån detta urval söktes därpå en bredd så att respondenter valdes ur alla enheter. Motivet var att få en variation av uppfattningar som kunde representera helheten. Utifrån ovanstående kriterier tog studien stöd av tjänstgörandes uppfattningar Sida 21 av 71.

(22) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. om vilka möjliga respondenter som bäst kunde bidra till studiens resultat genom ett s.k. snöbollsurval (Denscombe, 2017:43). Urvalet får inte vara så stort att empirins djup påverkas negativt, och inte så litet att empirin inte uppnår teoretisk mättnad (Gray, 2018:180). Teoretisk mättnad kan således uttryckas som ett kvalitetsmått, men att på förhand avgöra hur många intervjuer som ska göras är inte möjligt när reflexiv TA används (Braun and Clarke, 2021:202). Istället gjordes inledningsvis en pragmatisk bedömning att mättnad skulle nås i spannet 5-15 intervjuer varpå tio intervjuer genomfördes i ett första steg. För att avgöra om insamlat material var tillräckligt analyserades åtta av de tio intervjuerna, därpå analyseras de två sista. Genom att dessa inte tillförde några nya förhållanden som påverkade resultatet så bedömdes mättnaden uppnådd. Avslutningsvis gjordes den subjektiva bedömningen att mättnaden var tillräcklig för att besvara studiens frågor och nå dess syfte.. 3.2.2 Genomförande av intervjuer Intervjuerna genomfördes öga mot öga enligt den tematiskt öppna logiken vars strävan är att uppnå det ideala samtalet. Detta samtal sker på lika villkor, utan maktobalans och utan styrning, som ett samtal mellan två bekanta. Hur går det då till att närma sig det ideala samtalet? Aspers (2007:134-136) menar att det kan åstadkommas genom att undvika att skapa ett batteri av frågor formade av teorier eller egen förförståelse. Således användes öppna frågor för att fånga respondentens perspektiv. Styrningen av intervjun skedde passivt och indirekt. Genom en inledande fråga inom ett tema ställdes sedan uppföljningsfrågor utifrån intressanta delar av respondentens svar. Motsägelsefulla eller inkonsekventa svar gav vägledning till uppföljningsfrågorna, likväl som utvecklad förståelse efterhand intervjuerna fortskred (Denscombe, 2017:204; Bergman & Coxon, 2005). Frågorna behöver hållas på en konkret nivå, utifrån respondentens livsvärld, snarare än utifrån abstrakta begrepp formade av teorin (Aspers, 2007:136-143). Detta hanterades genom att göra mig okunnig inför respondenten, för att på så vis fånga upp den mening och förståelse de tillskrev olika begrepp och fenomen.. 3.2.3 Inspelning och transkribering. Sida 22 av 71.

(23) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. I kombination med inspelning av de timslånga intervjuerna fördes anteckningar. Syftet var att fånga icke-verbala observationer och egna reflektioner. Det handlade främst om kroppsspråk, tvekan eller röstläge, vid något tillfälle även förhållanden efter intervjun som kunde vara av intresse. Intervjun transkriberades så snart som möjligt efter samtalet av två orsaker. Dels för att fånga egna reaktioner på intervjun men även för att kunna påbörja den löpande analysen av materialet (Aspers, 2007:149). Transkriberingen gjordes ordagrant, pauser, hummande och eventuella insticksord skrevs ut i de fall de bedömdes meningsbärande. Insticksord markerades med parentes, pauser markerades med ”…”.. 3.3 Reflexiv tematisk analys på två sätt Det empiriska materialet analyserades för att ge svar på studiens två frågor. Den första svarar på SFL:s uppfattning om doktriners nytta, den andra om vilka kulturella föreställningar uppfattningarna står för. För att besvara frågorna användes snarlika men ändå olika tillvägagångssätt. TA bildade ett ramverk för båda, där det empiriska materialet förstods och återspeglades genom olika teman. Det var tillvägagångssättet i tolkningsprocessen, det kreativa och subjektiva handlingsutrymmet som särskilde. Fråga ett besvarades genom en mer fokuserad och teoridriven analys där specifika delar av materialet analyserades, då frågan använder ett mer distinkt begrepp i form av doktriners nytta. Fråga två behövde vara mer empiridrivet och omfatta hela materialet då kulturella föreställningar inte är lika distinkt (Braun & Clarke, 2006:88-89). Inledningsvis beskrivs ramverket och metoden som besvarade den första frågan. Därefter beskrivs den kulturanalytiska metod som användes för att besvara fråga två. Analysen skedde i samma ordning som presentationen nedan. TA är en metod i sex steg för att identifiera, analysera, organisera och beskriva teman från insamlad empiri (Nowell et al., 2017:2). Ett tema fångar viktiga och intressanta förhållanden om empirin som relaterar till forskningsfrågan och representerar respondenternas delade mening (Braun & Clarke, 2006:82). De stödjer således forskaren med att skapa en berättelse om mönster av delad mening (Braun & Clarke, 2019:592). De teman som framställs ligger inte och väntar i empirin, redo att hittas. Snarare är de skapade berättelser som uppstår genom kreativitet och tolkning. De bildas i skärningspunkten melSida 23 av 71.

(24) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. lan forskarens teoretiska ställningstagande, analytiska resurser, skicklighet och empirin (Ibid., 594). Det är således i samspelet mellan forskaren och empirin som teman formuleras. Metoden kräver därmed ett stort eget omdöme, då ett temas lämplighet och utbredning är svårt att kvantifiera (Braun & Clarke, 2006:82). Inledningsvis, efter transkribering, genomfördes aktiv genomläsning av materialet. Det transkriberade materialet läses både ”närsynt” med fokus på detaljer såväl som ”distanserat” för att fånga helheten. Reflektioner dokumenterades löpande som kommentarer i Word, både teoretiska reflektioner och självreflektion, d.v.s. hur min egen förförståelse påverkar mina tolkningar. Därefter genererades initiala koder genom att markeringar gjordes av intressanta passager i textmassan. En kod är en semantiskt eller latent del av empirin som är intressant och meningsfullt för studerat fenomen (Braun & Clarke, 2006:88). Den kan bestå av ett uttryck, några ord eller ett stycke som är explicit uttryckt i texten. Den kan även bestå av det som kan läsas ut ”mellan raderna”, det som inte sägs men som ändå är närvarande. Studien använde båda metoder för att vaska fram koder ur empirin. När mönster söks är avsikten inte att finna en medelväg mellan respondenternas mening, motsägelser och spänningsfält riskerar då att försvinna (Ibid., 88-89). Därmed lyftes spänningsfälten fram för att fördjupa förståelsen för doktrinsynen och bakomliggande kulturella föreställningar. I mer positivistiskt präglade varianter av TA kan kodböcker användas, i detta fall genererades koderna utan detta stöd. Koderna fördes över till Excel, samt påfördes löp- och respondentnummer för spårbarhet. Därpå skrevs koderna ut och sorterades så att koder som hörde samman bildade kodgrupper. Det var i denna process som teman etablerades. I vissa studier kan teman definieras på förhand, formade av teorin. I detta fall formades teman induktivt. Detta var en kreativ process som krävde flera försök. Dokumentation fördes löpande och systematiskt kring hur olika koder hängde samman och bildade ett tema eller ett sub-tema. I detta skede kan teman slås ihop, nya bildas och andra avföras. Efter att teman getts en preliminär benämning gjordes en kontroll så att temat relaterade till såväl underliggande koder som helheten i empirin och stod i relation till studerat fenomen (Braun & Clarke, 2006:89-92). Sida 24 av 71.

(25) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. Därpå definierades alla teman så att de var tydligt avgränsade mot övriga, och att alla underliggande kopplingar mot koder framställdes, i denna fas fick även alla teman en slutgiltig benämning som fångade dess innehåll. I den sista fasen formades berättelsen. Beskrivande citat som representerar framställda teman valdes ut och återkoppling gjordes så att studiens resultat relaterade till forskningsfråga och litteratur (Braun & Clarke, 2006:92-93). Den andra forskningsfrågan har ambitionen att fånga de kulturella föreställningar som ligger bakom SFL:s doktrinsyn. Då dessa föreställningar inte är explicita i materialet krävs att detta tolkas, d.v.s. att de kulturella föreställningar, som orden och uttrycken är representationer för, avmaskeras. Den fortsatta framställningen klargör hur detta gick till. Ehn & Löfgren (2001:151-164) menar att kulturanalysens essens är kreativitet, som nedanstående citat visar påverkar detta analysmetoden. Kulturanalys är inte en metod med exakta regler och procedurer. I stället har vi utgått från att idéer uppstår på de mest osystematiska sätt. (Ehn & Löfgren, 2001:168). Citatet fångar kulturanalysens kärna, den har starka relativistiska och subjektiva sidor, samtidigt som den kan levandegöra vardagslivets trivialiteter. Innan denna analys startade var första frågan besvarad. Således bestod materialet av transkriberade intervjuer, egna reflektioner och svaret på första frågan. Kulturanalysen växlar mellan fem olika faser, dessa är inte distinkta och behöver inte följa en viss ordning utan ses som olika angreppssätt för att disciplinera och stimulera kulturanalysen. Under insamlingen stod respondentens perspektiv i centrum, under tolkningen växlar studien mellan olika perspektiv, angreppssättet kallas prespektiviering. Här intogs olika utsiktspunkter på det som studerades genom att självklarheter ifrågasattes och det vardagliga avtrivialiserades, med ambitionen att finna nya mönster. Liknelser användes för att locka ny mening ur materialet. Nyckelordet som användes, likt specialförbandsoperatörer som rebeller, för att locka till kreativitet. Orden representeras av isbergets topp, laddat med överenskommen mening och en bas av föreställningar och associationer. Sida 25 av 71.

(26) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. Därför användes Nationalencyklopedins synonymordbok som ett redskap för att utforska begreppens semantiska fält och leda in det invanda tänkandet i nya banor. Ordet kanonfint är ett exempel. Hur kommer det sig att ett dödligt vapen används för att förstärka något vackert? Allt betraktades som symboler; ord och handling är laddade med kulturell mening och kunde därför tolkas. Jämförelser lockade till nya perspektiv och företeelser, vilka kunde frilägga nya spänningsfält. Vilka likheter och skillnader råder mellan doktrinutvecklarens och regeringens arbete? Fungerar doktriner som en förordning för militären? (Ehn & Löfgren, 2001:153-156). Vidare analyserades kulturen med kontraster som slagruta. Betydelser som gott/ont, vi/dem eller rent/smutsigt är exempel som användes. Det handlar om att klarlägga gränser mellan motsatser som är medvetna och legitima likväl som motsatser som inte finns verbaliserade. Samtidigt existerar paradoxer, alla begrepp innehåller delar av sin motpol. Arbete innehåller delar av fritid och begreppet vi innehåller såväl företrädare som avvikare. Kontrastering är en metod för att upptäcka teman i en kultur och gestalta dessa. Individ/kollektiv eller kaos/ordning är exempel på motpoler som kunde rama in kulturella föreställningar. Genom kontrastering kan det oacceptabla, ohederliga, orena eller omoraliska lockas fram ur empirin (Ehn & Löfgren, 2001:157-158). Dramatisering var ett annat sätt att locka fram kulturella föreställningar. Ur händelselöshet är det svårt att framställa kultur. Det som är normalt kan inte belysas med det normala. Det kulturella blir oåtkomligt då det är hårt inbundet i det odramatiska och självklara. Något måste hända! När föreställningar försvaras mot olika hot markeras gränser som annars tas för givna. Det kulturella frigörs och förs upp till ytan. Genom att göra tankeexperiment med det empiriska materialet kunde dessa brytpunkter skapas. Vad händer när kreativa specialförbandsoperatörer placeras tillsammans med Försvarsmaktens säkerhetsinspektion? Det vore som att placera jägare bland veganer. Kriser, brytpunkter och avvikelser kunde gestaltas och fånga kulturen i dessa möten (Ehn & Löfgren, 2001:158-160). Vetenskap är inte bara en intellektuell företeelse, explorativa studier skapar något nytt. I skapandeprocessen kan intryck hämtas från den konstnärliga världen. Hur samtidskonsten avlockar vardagen ny kunskap blir en källa till inspiration. Låtsasförmåga, fantasi Sida 26 av 71.

(27) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. och lek är betydelsefulla begrepp i dessa kreativa processer. Känslor och förnimmelser kan användas i tolkningsprocessen. Konsten är tillåtande, konstnären kan ohämmat hänge sig åt sin fantasi för att både beröra och uppröra. Kulturanalys är på samma sätt tillåtande;3 den kan ohämmat göra spännande experiment under tolkningsprocessen med det empiriska materialet (Ehn & Löfgren, 2001:160-162). Avslutningsvis, det som verkligen kan lyfta ett arbete, väntan. Forskning framställs inte sällan som en systematisk process, många påtalar dock den iterativa och pendlande rörelsen mellan forskningsprocessens olika företeelser. I kulturanalysens kreativa processer understryks detta, samtidigt kan nya och kreativa idéer inte tvingas fram. Fleur Jaeggy ger uttryck för detta på följande sätt: Jag trodde att man för att uppnå något var tvungen att gå rakt på målet, medan det bara är förströelsen, det som är obestämt och långt borta som för oss närmare måltavlan, det är måltavlan som träffar oss. (Ehn & Löfgren, 2001:163). Som citatet påpekar är det genom att göra ingenting, i perioder av ineffektivitet som måltavlan plötsligt kommer farande. Således blir ovissheten en nödvändig egenskap för vetenskapligt nytänkande och skapande (Ehn & Löfgren, 2001:163-164). Styrka och mod förknippas i militära sammanhang med initiativ och handling, i detta fall användes egenskaperna till att göra ingenting, till att vänta på måltavlan.. 3.4 Om författare och respondenter Genom valet av ett tolkande forskningsideal är jag som författare inte en neutral och passiv åskådare utan i allra högsta grad delaktig. För att förstå hur jag påverkar resultatet är ständig självreflektion nödvändig. För att öka studiens trovärdighet ges även läsaren insikt om mina egna föreställningar, således kan resultatet värderas i förhållande till mina kunskaper, min erfarenhet och kultur (Denscombe, 2017:89-91). Vidare påverkar valet av respondenter de svar som erhålls, därmed framställs även deras erfarenhet och bakgrund.. 3. Även det hermeneutiska idealet undviker åtskillnad mellan konst och vetenskap, se Andersson, 2014:167.. Sida 27 av 71.

(28) Jasin Ulama SA-master, HOP 19-21. 2021-05-30. 3.4.1 Författarens kontext Med något över 20 års yrkeserfarenhet i Försvarsmakten står jag väl förankrad i den kulturella myllan. Uppsatsen författas därmed som insider, även om jag inte tjänstgjort på SFL. Huvuddelen av min karriär har istället företagits på konventionella förband och präglats av värden som regelefterlydnad, effektivitet och kollektivism. Jag har även prövat på den ”andra sidan” och fått insikter om de värden specialförbanden håller högt såsom kreativitet, självständighet och regelpragmatism. Färgad av båda kulturer befinner jag mig i en ständig kamp med mig själv om var jag egentligen står. Regler är bra men är de alltid till nytta? Kollektivism är nödvändigt men är inte individuella lösningar många gånger är att föredra? Lydnad är en förutsättning men kan väl i vissa situationer få katastrofala följder? Jag trampar runt i en grå sörja av olika ställningstaganden, där ingen tydlig gräns finns mellan rätt och fel. Påfallande ofta argumenterar jag för de värden specialförbanden håller högt, men agerar i enlighet med konventionella normer. Kultur sitter djupt och hårt, därmed är förändringen för mig en både långsam och plågsam process. Inledningsvis under skrivprocessen och under större delen av min karriär har doktriner representerat något självklart och nyttigt. Sedan byter jag åsikt, doktriner leder oss i fördärvet. De är mest ett uttryck för vårt samhälles behov av att styra och reglera sin omgivning. Nu, återigen, är jag tvehågsen. Doktriner är ju bra och nödvändiga, men inte alltid och inte överallt.. 3.4.2 Respondenternas kontext De officerare som intervjuades för studien tjänstgör eller har nyligen tjänstgjort på SFL, och alla underliggande enheter finns representerade. Alla ingående officerare har haft en lång karriär bakom sig, med en total tjänstgöringstid i Försvarsmakten i spannet 2037 år varav 4 till 18 år har genomförts på SFL. Huvuddelen har även tjänstgjort på andra positioner i specialförbandssystemet, varav flertalet på SOG. Givet urvalskriteriet om tjänstgöring i minst fyra år på SFL blir åldersspannet relativt högt (40-65 år). Bakgrunden till detta är att officerskarriären inte startar på SFL, utan på något av Försvarsmaktens förband. Således speglar de ingående i studien SFL:s åldersstruktur. De intervjuade representerar både generalister och specialister och gradmässigt sträcker sig de interSida 28 av 71.

No results found