ÖREBRO UNIVERSITET
Grundlärarprogrammet, inriktning mot arbete i förskoleklass och grundskolans årskurs 1-3 Svenska språket
Svenska, Självständigt arbete, avancerad nivå, inriktning f-3, 15 högskolepoäng VT 2017
Djungelböckerna
- En episk diskursresa i tid och medium
Glenn Gartne
Abstract
Glenn Gartne (2017). Djungelböckerna: En episk diskursresa i tid och medium. Självständigt arbete, Svenska, inriktning f-3, avancerad nivå, 15 högskolepoäng. Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap.
Studiens huvudsakliga syfte var att genom ett främst diskursanalytisk tillvägagångssätt ta sig an och jämföra Djungelbokens tre mest kända versioner och svara på frågan vad som skiljer verken åt. Utifrån den teoretiska bakgrunden bestående av en diskurs-, epik- och adaptionsanalys nyansera ämnet och ge ett perspektiv att analysera verken ur för att kunna besvara frågeställningarna. De tre olika versionerna resumerades eller refererades och analyserades utifrån den teoretiska bakgrunden och svar på frågeställningarna gavs. Svaren gav en bild att berättelserna har med tiden blivit mer komplexa och nyansrika, karaktärer har gått från platta till runda och tittarna/läsarna speglas som mer kompetenta. Kompetensen återspeglas även i människosynen och framför allt barnsynen i de olika versionerna. Mowgli, huduvdkaraktären, får representera barnet och går från ett barn med potentiella kunskaper till ett barn med specifika barnegenskaper för att till slut vara det kompetenta barnet med färdiga kunskaper. Konsekvenser för undervisningen kan vara att använda
Djungelböckerna (1894, 1967, 2016) till att iscensätta ett möte mellan barn och vuxna och diskutera skillnader i olika berättelsers förhållningssätt i uttryckssätt, historia, tid och rum.
Nyckelord: Disney, Kipling, adaption, diskursanalys, epikanalys, barnlitteratur, komparativ analys.
Innehållsförteckning
1. Inledning och syfte
4
2. Teori och Metod
5
2.1 Teori 5
2.1.1 Diskursanalys - Barnsyn 5
2.1.2 Epikanalys - Berättelse 7
2.1.3 Adaption - från bok till film 9
2.2 Tidigare forskning 11 2.3 Analysmetod 11 2.4 Urval 12 2.5 Självkritik 13
3. Analysen
14
3.2 Analys 14 3.2.1 Berättelse 14 3.2.2 Barnsyn 223.2.3 Från bok till film 25
4. Diskussion & Slutsats
28
4. 1 Berättelsen 28 4.1.1 Helhet/Handling 28 4.1.2 Miljö 28 4.1.3 Berättare 28 4.1.4 Karaktärer 29 4.2 Barnsynen 30
4.3 Från bok till film 31
4.4 Slutsats 32
4.5 Konsekvenser för framtida undervisning 33
Referenser
35
3.1 Bilaga 36
3.1.1 Rudyard Kipling’s - The Jungle Book (1894) 36
3.1.2 The Jungle Book (1967) 38
1. Inledning och syfte
Djungelboken skrevs första gången 1894 av Rudyard Kipling och mer än 70 år senare gör Disney en egen version (1967) och nästan 50 år senare gör de en till (2016). Det är en berättelse som gång på gång uppdaterats och anpassats till nya generationer av barn. Barn som idag enligt läroplanen i skolan (LGR 11, 2011) ska ha möjlighet att lära sig läsa och skriva, lära sig formulera tankar och åsikter och lära sig att berätta en historia, sin historia, precis som Rudyard Kipling gjorde för över hundra år sedan. Det är i mötet med andras texter barn ska få utveckla ett eget språk, en egen förståelse för omvärlden och utveckla en egen identitet. Det är i mötet med litteratur dessa möjligheter och möten med olika delar av världen ofta utspelar sig i skolan.
En som uttryckt sig angående litteratur är, en professor i dansk litteratur, Kjældegard m.fl. (2015, ss. 14-15) som menar att det litterära har slitit sig loss från litteraturen och fasas mer och mer samman med andra medium. Det vill säga något som Holmberg (1999, s. 11) också är inne på, att texter omfattas av fler uttrycksformer än bara böcker. Film, till exempel, associeras oftare och oftare till litteraturgenren och filmer är många gånger baserade på litterära förlagor, så kallade adaptioner och enligt Kjældgaard (2015, ss. 14-15) är ungefär hälften av alla filmer och tv-serier som görs baserad på texter. Adaptioner inte är något nytt påfund, Hutcheon (2006, s. preface XI) säger också att redan under den viktorianska tidsåldern var det vanligt att kultur adapterades. Dikter, operor, målningar, sånger och danser bytte plats fram och tillbaka i olika medium och tog nya skepnader titt som tätt. Idag har vi filmer som blir till nöjesparker, åkattraktioner som blir film, tv-spel görs om till serietidningar och serietidningar som översätts till tv-serier, Hutcheon (2006, s. preface XI).
Litteratur förändras och omformas med tiden och att arbeta med litteratur i skolan är som sagt en viktigt del av undervisningen. Genom att studera och jämföra Kiplings (1894) originalberättelse med Disneys filmer (1967, 2016) hoppas jag kunna undersöka hur litteratur förändras genom adaptioner från olika tider och hur litteraturen speglar barn de olika berättelserna. För att kunna ge elever bättre förutsättningar att skapa egna berättelser och en förståelse för hur de förändras med tiden. I denna studie kommer Rudyard Kiplings och två av Disneys versioner av Djungelboken att analyseras och genom en komparativ metod med en epik- och diskursanalystisk metod kommer de tre olika versionerna av Rudyard Kiplings’ The Jungle Book att analyseras för att besvara frågorna.
•
Vilka skillnader går att finna mellan de olika versionerna?•
Hur har berättelsen förändrats med tiden?•
Vilken barnsyn förmedlas genom de olika versionerna av berättelserna?2. Teori och Metod
2.1 Teori2.1.1 Diskursanalys - Barnsyn
RAMVERK
Lasse Horne Kjælldgaard, Lis Möller, Dan Ringgard, Lilian Munk Rösing, Peter Simonsen och Mads Rosendahl Thomsen (red.) (2015, s. 25) säger att inom vetenskaplig forskning beskrivs att tolka och förstå omvärlden som en diskurs, ett slags mönster i språket, eller ett medel att beskriva verkligheten med. Mönster som vi kan leta efter i boken och filmerna för att nyansera en analys. Marianne Jørgensen Winter & Louise Philips (2000, s. 21) hänvisar till Michel Foucault, fransk filosof och idéhistoriker, som säger att det är i dessa mönster verkligheten skapas och att det är omöjligt att nå fram till sanningen eftersom det inte går att tala från en position utanför diskurserna; det finns ingen väg utanför representationerna. I och med att sanningen alltid skapas i en diskurs finns det alltså ingen objektivt sann verklighet. Jørgensen Winter & Philips (2000, s. 21) uttrycker å andra sidan att en berättelse som tolkas alltid kommer vara objektiv, och sanningen blir den vilken analysen tolkar och argumenterar för. Jørgensen Winter & Philips (2000, s. 34) säger också att det inte bara är genom mönster vi skapar en verklighet, utan en diskurs förhåller sig också till det vi utesluter, det vi väljer att inte ha med i en diskurs. Så med andra ord sätter vi själva genom diskursens mönster och uteslutningar ramarna för hur saker och ting skall förstås. Det vi tar med och det vi lämnar utanför för att beskriva verkligheten definierar en diskurs. Diskursen beskriver hur vi har tolkat och förstått ämnet vi talar om. Diskursen är verktyget vi använder oss av för att skapa ramarna för att analysera omvärlden och vidare texterna och berättelserna.
NYCKELPUNKTER
Jørgensen Winter & Philips (2000, s. 34-35) menar att diskursanalysens syfte är att avslöja tecken, myter, i tal och handlingar som befästs i samhället och där vissa myter kan framstå som objektivt sanna och andra som felaktiga. Ernesto Laclau, argentinsk statsvetare och professor i politisk teori, beskriver vilka tecken en analys bör leta efter, såsom flytande signifikanter och nodalpunkter. Nodalpunkter förklaras som en nyckelpunkt som håller upp en diskurs eller är bärare av mening och en flytande signifikant beskrivs som en nyckelpunkt som fler diskurser kan organiseras runt. En nodalpunkt kan, till exempel, vara ”barn” som då är det nyckelbegrepp som en diskurs handlar om,
men vad som definieras som barn kan vara tvetydigt och definieras på olika sätt som då kallas i det sammanhanget för en flytande signifikant. Begreppen hjälper analysen att undersöka vilka tecken som är av intresse och vilka nyckelpunkter som är av värde för analysen. Vissa nyckelpunkter, nodalpunkter, kan vara enkla och tydliga medan andra nyckelpunkter, flytande signifikanter, går att tolka på olika sätt. Dessa begrepp hjälper oss att beskriva vad i texterna och berättelserna som kommer att analyseras och varför det är av intresse att undersöka dessa nyckelpunkter.
BARNSYN
Jørgensen Winter & Philips (2000, s. 43) säger att olika diskurser kan råda i olika tider för hur ett ämne skall tolkas och förstås. Ibland kan det råda mer eller mindre krig mellan vilka diskurser som ska gälla och andra gånger är vi så överens att alternativa synsätt kan uppfattas som obefintliga. Jørgensen Winter & Philips (2000, ss. 43,45) påstår också att barn kan vara en sådan diskurs som ofta uppfattats som självklar, till exempel, betraktades barn förr i tiden som ”små vuxna” och inte som idag en egen grupp med egna rättigheter. Idag kan vi uppleva det som en självklarhet att barn har egna rättigheter och inte kan förväntas agera som vuxna, något som då kanske var en
självklarhet. Det gäller att vara tydlig med ur vilket tidsperspektiv som gäller och vad som diskuteras i en analys av en gammal text eller berättelse. Inom barnlitteraturen kan, till exempel, ofta olika syner på barn och uppfostran återspeglats i berättelserna.
Maria Lassén-Seger (2008, s. 113-115) påstår att majoriteten av barnlitteraturen har skrivits av vuxna för barn, vilket väckt frågor om makt, auktoritet och socialisering. Något som Jørgensen Winter & Philips (2000, s. 45) skriver om och de menar att makt inte är något som kan tänkas bort, utan människor är beroende av att leva i en bestämd social ordning och den utgår alltid från makt. En fråga som väcks är om böckernas innehåll är anpassat efter barnen eller om innehållet är vad vuxna vill att barn ska läsa. Lassén-Seger (2008, s. 114) säger att ofta förklaras barndiskursen som ett universellt, biologiskt och naturgivet fenomen snarare än som ett sociokulturellt fenomen som är föränderligt och knutet till olika historiska samhälleliga sammanhang. Att barn är barn för att de är små och är mindre utvecklade än vuxna, snarare än att barn är en produkt av hur vuxna ser på barn. Det kanske borde vara tvärt om. Det bör alltså nämnas att litteratur som skrivs av vuxna, för barn, alltid kommer kunna ifrågasättas utifrån vilket syfte verket är skrivet.
DJURTEMA
Inom litteraturen har djur länge varit ett inslag som ofta förknippats med barn säger Lassén-Seger (2008, s. 113) och det har väckt frågan om det är barn som gillar djur eller vuxna som tycker djur är
bra för barn. Lassén-Seger (2008, s.115) hänvisar till Perry Nodelman, kanadensisk professor i engelska och barnlitteraturteoretiker, som anser att det inte är så konstigt med djur i barnböckerna, eftersom vuxna genom tiderna har haft benägenhet att se barn som djuriska vildar som bör
uppfostras och bete sig civiliserat och mänskligt. Att djurkaraktärer har varit populära genom historien kan enligt Lassén-Seger (2008, s. 116) förklaras på många sätt. Ett sätt att se är att djurens instinktiva här och nu-tillvaro kan dels ses som en idealiserad och attraktiv trygghetsresurs i vårt moderna samhälle och dels som ett uttryck för en vuxen, nostalgisk längtan tillbaka till barndomen. Djur kan även användas för att avdramatisera laddade frågor mellan vuxna och barn och på så vis skapa en distans till ämnet. Ytterligare ett synsätt kan vara att den tilltagande urbaniseringen, flytten från landet till staden, antas ha ökat behovet av djurgestalter i barnböcker. Ett annat synsätt kan vara enligt Lassén-Seger (2008, s. 126) att eftersom djur inte nödvändigtvis visar på några etniska
tillhörigheter har djurgestalter blivit ett populärt sätt att göra böcker och berättelser internationellt mer gångbara, därmed mer ekonomiskt lönsamma. En som argumenterar mot att barnlitteraturen måste vara skriven av vuxna som definierar sin barnsyn är David Rudd, professor i barnlitteratur. Han menar att det är sätt att iscensätta möten mellan vuxna och barn. Barnlitteratur är, enligt David Rudd, ett av de bästa kommunikationsredskapen för en dialog mellan barn och vuxna (2008, s. 127).
2.1.2 Epikanalys - Berättelse
HELHET
Att gå djupare in i en berättelse och analysera kräver sina förhållningssätt. Kjældgaard et al. (2015, ss. 25-27) framhåller bland annat att inom litteraturvetenskapen kallas att analysera och skapa förståelse i texter för hermeneutik. Inom hermeneutiken talas det bland annat om den hermeneutiska cirkeln. Den beskriver att tolkning är ett cirkulärt förhållande mellan enskilda delar och helheten och en god tolkning strävar efter att förklara mesta möjliga och bäst möjligt. Det är lätt att
tolkningar bara rör sig på textens yta och inte undersöker samhälleliga eller psykologiska orsaker till det skrivna. Men det är svårt att tillskriva en text en specifik betydelse, då ett tecken, ett ord, en mening eller en text är beroende av en kontext för att skapa mening. Det blir viktigt att kunna analysera detaljer i texterna och berättelserna utan att tappa greppet om helheten och på så vis tappa den röda tråden i analysen.
HANDLING
En läsare använder en berättelses handling, intrig, för att enligt Claes-Göran Holmberg & Anders Ohlsson (1999, s. 24) konstruera en väg genom verket med hjälp av berättelsens intrig. Kjældgaard
et al. (2015, ss. 38-39) hänvisar till att det finns mönster i intriger som populärfiktion och klassiska noveller ofta följer. Det vanligaste mönstret är att en berättelse innehåller en början, en mitt och ett slut. En intrig består av olika händelser och händelserna består av gärningar där en händelse kan bestå av flera gärningar som utförs av en eller flera karaktärer. Flera händelser bildar ett mönster som vi sen kallar för intrig eller handling. Intrigen hjälper oss i tolkningsarbetet att upplysa oss om de händelsekedjor som bygger berättelsen. Det är dessa kedjor av gärningar som bildar händelser som i sin tur bildar en intrig som berättelsen består av, berättelsen som vi ska analysera. Med andra ord kommer det handla om att bryta ner berättelsen i delar och se vilka delar som är viktiga och mindre viktiga till att föra berättelsen framåt.
KARAKTÄRER
För att berättelsen ska komma någonstans, för att få perspektiv på berättelsen används karaktärer menar Holmberg & Ohlsson (1999, s. 61) och en karaktär kan vara allt ifrån en människa till ett djur, en robot eller en gestalt. Karaktärer kan beskrivas som kugghjul i berättelsens maskineri säger Kjældgaard et al. (2015, s. 52) och det går att se karaktärer som mer eller mindre funktionella, de finns för ett syfte, för att utföra en gärning. Därför kallas karaktärer även för agenter, de är där för att agera och få saker att hända.
Holmberg & Ohlsson (1999, s. 61) berättar också att vissa karaktärer är nästan enbart funktionella och finns för utföra en viss bestämd gärning. De brukar kallas för platta karaktärer och är färglösa, enformiga, underkastar sig handlingen och som inte utvecklas, till skillnad från runda karaktärer som är komplexa, dynamiska och har en förmåga att utvecklas och överraska. Skurkar är ofta relativt platta och hjältar är i regel ofta dynamiska. Ledtrådar i texten hjälper förståelsen av en karaktär och skapar en bild av hur karaktären är och de kan ges antingen direkt, vilket var vanligt förr, i form av en berättare som beskriver karaktären eller läsarens egna förmåga att koppla indirekta beskrivningar till karaktären. Indirekta beskrivningar kan ges i karaktärens handlingar, egna repliker, miljö och utseende. Karaktärer är alltså vitala element i en berättelse och säger mycket om handlingen och underlättar analysen.
BERÄTTAREN
I en berättande text är berättaren den som förmedlar vad som händer och vad karaktärerna gör och Holmberg & Ohlsson (1999, s. 71) säger att ett grundantagande är att alla narrativa texter har en berättare. Berättaren skapar inte texten utan är en så kallad textlig storhet, en del av texten.
och Holmberg & Ohlsson (1999, s. 83-85) beskriver berättaren som den som talar till läsaren och återger vad karaktärer ser, hör eller tänker.
Man bör också skilja på berättaren och fokalisering där Kjældgaard et al. (2015, s. 61-63) beskriver fokalisering som den position vilken berättaren förmedlar historien från och beskrivs på tre olika sätt. Inre fokalisering beskriver det som bara en karaktär vet och hur denne upplever saker. Yttre fokalisering beskrivs karaktärer och händelser utifrån och av ytlig karaktär där läsaren inte har något tillträde till det inre. Nollfokalisering äger ingen av dessa begränsningar och kan växla mellan tid och rum, byta perspektiv till och från. Det går att säga att det handlar om vilket perspektiv vi får till en berättelse och ur vilka ”ögon” vi ser berättelsen från, hur en berättelse bör läsas.
MILJÖ
Berättande texter beskriver, precis som filmer, enligt Holmberg & Ohlsson (1999, s. 68-69) en värld som händelserna utspelar sig i och olika mängd vikt kan läggas vid att beskriva en miljö. Holmberg & Ohlsson, (1999, s. 63) säger också att en miljö kan ge viktiga ledtrådar till en karaktärs inre. Miljön kan vara en specifik plats, på ett tåg eller i ett rum, men också en geografisk plats, som en stad eller ett område. Metaforer används ibland för att beskriva olika miljöer, till exempel,
storstäder med sina labyrinter av höga hus beskrivs som djungler eller korallrev som agerar bostader åt djur. För tvåhundra år sedan var höjdpunkten för naturskildringen i litteraturen men Kjældgaard et al. (2015, s. 289-290) skriver också att 1980-talet markerades som lågpunkten. Detta kan bli intressant för den här analysen då Kipling (1894) skrev sin bok i slutet på höjdpunkten medan Disney (1967, 2016) huserar kring lågpunkten i naturskildringar i litteratur och en analys av en texts miljöbeskrivning kan även ge ledtrådar till både karaktärsskildringen och handlingen.
2.1.3 Adaption - från bok till film
ADAPTION
Vad gäller adaption skriver Linda Hutcheon (2006, s. 3-4) och hänvisar till Christan Metz, en fransk filmteoretiker, som menar att film och bok mer eller mindre berättar samma historier fast på olika sätt och för en litterär analys kan det ses som en fördel att ha sett både filmen och läst boken. På så sätt går det att peka på skillnader och likheter i samma historia förmedlad i olika medier. Man kan också synliggöra varför en historia berättas på ett visst sätt. Kjældgaard et al. (2015, s. 356) påtalar att i engelskan används uttrycket adaptation, på svenska adaption, för att beskriva den bearbetning som äger rum i överföringen från ett medium till ett annat. Adaptioner är dock inte bara
kulturell situation. Till exempel, gamla sagor görs om för att passa till nya situationer eller nya problemställningar, även språkliga översättningar kan ses som adaptioner. Det blir intressant att titta på de olika versionerna av Djungelboken (1894, 1967, 2016) och se hur de förändrats med tiden.
LIKA ELLER OLIKA
Det har varit av tradition att bedöma filmatiseringar, adaptioner, efter hur trogna de har varit den litterära förlagan och Kjældgaard et al. (2015, s. 356) beskriver att det ofta har lett till att en films brister bedömts i förhållande till dess litterära förlaga och därför har filmatiseringar av böcker fått ett något negativt anseende. Hutcheon (2006, s. 6) kallar fenomenet ”trohetsdiskursen”, vilket innebär att verk som efterliknat originalet historiskt sett haft en högre status än verk som avvikit från orginalet, ett förhållningssätt som de flesta i dag är överens om att avliva. En som tidigt förstod det var enligt Kjældgaard et al. (2015, s. 356) André Bazin, fransk filmteoretiker, som menade att i framtiden kommer adaptioner att jämställas med sina förlagor som om de vore olika sidor av en pyramid och att filmade historier mer kommer vara länkade till och med varandra, likt litteraturens intertextualitet. Det vill säga böcker eller filmer refererar i verket till sin förlaga. Hutcheon (2006, s. 7-8) förklarar adaption som repetition utan att replikera originalet och anser att, till exempel, filmer kan ses som en hyllning med både dyrkan och avundsjuka till originalet. Det handlar om att titta på hur texter är relaterade till varandra och om de är medvetna om sin förlaga.
HIGH CONCEPT
Litterära verk som används som förlagor till filmer är också en trygghet och Hutcheon (2006, s. 87) menar att eftersom film har stora ekonomiska omkostnader blir det mindre riskfyllt att använda ett verk som redan har en etablerad publik. Film på böcker görs är inte enbart för att minimera
ekonomiska risker utan det finns också stora inkomster att ta del av. En bok når, till exempel, miljoner läsare, en Broadwaypjäs når flera miljoner människor, medan film och tv når ut till ibland flera hundra miljoner människor. Hutcheon (2006, s. 5) säger dessutom att det sällan talas om någon trohetsdiskurs när en film blir framgångsrik bland kritiker och framförallt finansiellt. Filmer som marknadsförs på ett specifikt sätt menar Andersson & Hedling (1999, s. 13-18) har en viss
popularitetspotential och de kallas för ”High Concept-filmer”. Tidigare var uttrycket en benämning på ett marknadsföringsmetod som ett sätt att beskriva filmer i en enda mening. Idag syftar ”High Concept” mer åt att alla ingredienser i en film ska sträva åt samma håll för att nå så stor publik som möjligt. Ingredienserna i High Concept-filmer består av en komprimerad berättelse, fristående musik, övergripande design och stil, stora skådespelare och en intertextualitet. Konceptet var att
skapa filmer som kan verka som egna produkter och på det viset skapa merförsäljning från filmen, som bland annat filmmusik, reklamartiklar och leksaker. Hutcheon (2006, s. 20, 32) anser dock att adaption handlar om att göra en berättelse till någonting eget och inte enbart att kopiera andras verk. Adaptioner kan i sig ses som en process och dess framgång kan mätas i hur ett verk överlever över i tid och förökar sig i antal versioner, där de starkaste inte bara överlever utan de är framgångsrika också. Hur väl har Djungelboken lyckats bli egna enskilda verk och hur mycket bygger de på sin förlaga kan vara frågor som kan besvaras av analysen.
2.2 Tidigare forskning
Tidigare svensk forskning på ämnet Djungelboken har lyst med sin frånvaro och eftersökningar av artiklar och studier i databasen SwePub och Libris har lämnat mer att önska. Det som funnits har inte behandlat Rudyard Kipling verk Djungelboken (1894) eller någon av Disneys versioner (1967, 2016). I databasen Libris finns studier på Kiplings övriga verk. Dessa belyser huvudsakliga sociala konstruktioner ur ett brittisk imperialistiskt perspektiv som i sin tur går ifrån ämnet i denna studie.
Studier på Disneys andra adaptioner finns att tillgå och är ett populärt ämne. Två studier som varit av intresse är Johanna Ekelunds Grimms ”Rapunsel” & Disneys Trassel: En komparativ studie (2016) och Alexandra Holms Från Folksaga till Disney (2014) som ägnat sig åt komparativa analyser av adaptioner från bok till film. Ekelund (2016) jämförde Grimms Rapunsel med Disneys Trassel och letade efter skillnader i de båda verken och om det lagts till eller tagits bort saker. Resultatet visade att det är stora skillnader i berättelsen och att filmen har lagt till karaktärer och knytet ihop lösa tråda på ett mer aktivt sätt. Holms (2016) studie jämförde tredje boken om Harry Potter med motsvarande film. Holm (2016) ville också undersöka om en förändring har skett i förflyttningen av medium, från bok till film. Hon undersökte hur karaktärerna ändrades från bok till film och fann att karaktärerna delvis skiljer sig från boken men också att kärnan av karaktärerna finns kvar. Det kommer med vissa fördelar att karaktärerna ändrats i filmerna då vissa egenskaper kommer liv på ett annat sätt med skådespelarnas ansiktsuttryck. Studierna visar att det blir skillnad i en adaption men att den nödvändigtvis inte behöver vara dålig för berättelsen. En adapterad
berättelse har sina fördelar jämte originalet vilket i sig stämmer överens med teoridelen i denna studie.
En resumé av de tre olika verken presenteras i bilaga 1 och utgör därefter grunden för den djupare analysen. Analysen görs ur tre olika perspektiv för att ge ett underlag till att besvara
frågeställningarna. Det första perspektivet är övergripande diskursanalytiskt och skall vara
behjälpligt till att svara frågan om barnsyn. Det andra perspektivet är epikanalytiskt och skall hjälpa till att svara på frågan hur berättelsen har förändrats med tiden. Det sista perspektivet är ett
adaptionsanalytiskt perspektiv och skall svara på vilka likheter och skillnader som uppstått genom adaption.
Diskursanalysen i sig är uppdelat i fyra segment: ramverk, nyckelpunkter, barnsyn och djurtema. I ramverket sätter jag ramarna för vad som skall analyseras, nyckelpunkter kommer att vara de mönster som återkommer i de olika verken, barnsyn kommer att titta efter vilken barnsyn verken besitter och djurtemat kommer att behandla djurens roll.
Det epikanalytiska tillvägagångssättet kommer att bryta ner berättelsen i mindre beståndsdelar, helheten, handling, karaktärer, berättaren, miljö. Helheten kommer att beröra det övergripande temat och helhetsintrycket av berättelsen. Handlingen kommer att titta på vad som händer i de olika verken. Karaktärer kommer att undersöka vad som utför handlingarna och hur de presenteras. Berättaren kommer att titta på vilket perspektiv berättelserna förmedlas ur. Miljö kommer att undersöka var berättelserna utspelar sig och hur de påverkar.
Adaptionsanalysen kommer att undersöka adaption, lika, eller olika och High Concept. Adaption kommer att titta på hur de olika verken framställts. Lika eller olika behandlar just likheter och olikheter i verken, vad som tagits med eller valts bort och High Concept kommer undersöka varför verken ser ut som de gör.
2.4 Urval
För att kunna se vad som förändras genom adaptioner har ett och samma verk, Djungelboken, valts och då på originalspråket engelska för att inte tappa någon information i översättningar eller i talesätt. Det vill säga Rudyard Kiplings The Jungle Book (1894) och Disneys två versioner The Jungle Book (1967, 2016) har valts ut och analyserats. Valet av Disneys (1967, 2016) två versioner av The Jungle Book är på grund av att de är de mest kända och mest sedda versionerna. Den första tecknade versionen (1967) är kanske till och med den mest kända versionen av Djungelboken överhuvudtaget. Den senaste versionen (2016) är möjligen inte lika känd, än, men har fått goda omdömen på Internet Movie Databas (IMDB, 2017) och har även vunnit en Oscar för sina visuella
effekter. Båda Disneys filmer (1967, 2016) besitter starka, för tiden, skådespelarensembler som ger röster åt karaktärerna. En annan intressant aspekt är att det har gått en betydande mängd tid, ungefär 60 år, mellan berättelserna (1894, 1967, 2016).
Eftersom Rudyard Kiplings The Jungle Book (1894) består av flera mindre berättelser från
djungeln, kommer analysen att fokusera på de tre första kapitlen från boken. Det är de kapitlen eller episoder som fokuserar på berättelsen om Mowgli och hans vänner. Det är även Mowgli och hans vänner som är huvudpersoner i filmerna och kring dem kretsar berättelserna. Även om analysen främst kommer att behandla de tre första episoderna av Kiplings The Jungle Book, så kommer ändå resterande episoder av boken kommer tas i beaktande och utgöra ett sammanhang att analysera och tolka från.
2.5 Självkritik
En av svårigheterna i en diskursanalys är att vara objektiv och att ha distans till de diskurser man deltar i. Jørgensen Winter & Philips (2000, s.44) menar att det går att använda sig av historien och andra kulturer, ur ett komparativt perspektiv, till att ifrågasätta självklarheter. Detta är ett sätt att öka analysens objektivitet. Holmberg & Ohlsson (1999, s.34) tycker också det är viktigt att påpeka att ett litterärt verk kan innehålla fler olika teman och olika läsare kan se olika teman i samma text.
Holmberg & Ohlsson (1999, s.59) nämner begreppet ”symbolik” och menar att det handlar om att föra samman två världar, en konkret och en abstrakt. De menar även att symboliska element kan ofta vara avgörande för en tolkning men att risken för övertolkning kan vara stor och att det inte alltid är nödvändigt att hitta symboler i alla texter. Men att symbolen kan vara nyckeln i en text ibland.
Holmberg & Ohlsson, (1999, s.64) kritiserar bruket att tolka karaktärer utanför sin litterära kontext. De är inte skapade av kött och blod, utan av ord, så det blir det svårt att applicera teorier om
människor på dem. Det går alltså inte se karaktärer som annat än just karaktärer, risken finns att det skapas information om dem som inte finns.
Valet att ge en resumé av de olika versionerna av Djungelboken ger en grund för förståelsen av analysen. Det är möjligt att de blir långa och säger för lite, men å andra sidan ger de en bild av hur
berättelserna är formade. Även resuméerna av de olika verken skiljer sig åt och återger berättelserna på olika sätt.
3. Analysen
3.2 Analys 3.2.1 Berättelse HELHETEN/HANDLINGKiplings (1894) verk upplevs som små urklipp från hans egen omgivning, kortare ögonblick i Kiplings vardag som återges på ett beskrivande och levande sätt.
It was seven o’clock of a very warm evening in the Seeonee hills when Father Wolf woke up from his day’s rest, scratched himself, yawned, and spread out his paws one after the other to get rid of the sleepy feeling in their tips. Ur Kipling (1894, s. 6)
Kiplings berättelser om Mowgli hänger ändå delvis ihop tack vare att samma karaktärer
återkommer i de tre kapitlen om Mowgli, dock har varje kapitel sin egen handling. Disney (1967, 2016) har istället fogat ihop historierna om Mowgli till en enda berättelse och en mer
sammanhängande historia med en tydligt början, en mitt och ett slut. Disneys (1967, 2016) fokus ligger mer på att karaktärerna används för att bygga berättelsen där omgivning och det abstrakta återges av karaktärerna i form av ansiktsuttryck eller i storslagna visuella scener som i den senare versionen (2016). Det kan vara svårare att uppfatta det abstrakta i meningar som ”…the sleepy feeling in their tips.” som Kipling (1894) använder sig av i citatet ovan, än att få se vargarna sträcka på sig sig och gäspa med morgonsol i bakgrunden som filmerna kan illustrera.
Disney (1967, 2016) väver in karaktärer från Kiplings (1894) olika kapitel om Mowgli och berättar en delvis förenklad version av Kiplings berättelse. Disneys försök att förenkla återkommer även i det övergripande budskap som berättelserna förmedlar. Kiplings (1894) verk innehåller en dikt före och efter varje kapitel som på ett eller annat sätt fångar essensen av berättelsen. Dikterna är på rim och språket är gammeldags och svårt att tyda. Dikten från första kapitlet med Mowgli ”Mowlgi’s Brothers”.
Now Rann the Kite brings home the night That Mang the Bat sets free—
The herds are shut in byre and hut For loosed till dawn are we. This is the hour of pride and power, Talon and tush and claw.
Oh, hear the call!—Good hunting all That keep the Jungle Law!
Night-Song in the Jungle. Ur Kipling (1894)
Disney (1967, 2016) däremot håller sig till ett tydligare budskap och en mer begränsad miljö som historien utspelar sig i. ”Var glad och nöjd med det du har” som är Disneys tidigare versions (1967) budskap avslutar hela berättelsen och ger ett lyckligt slut där Baloo och Bagheera dansar iväg in i djungeln efter att ha lämnat av Mowgli i människobyn. Disneys senaste versionen (2016) förmedlar en för alla, alla för en och lägger tyngden på gemenskap samtidigt som den förmedlar en tanke om att var nöjd med dig själv så att du är en större tillgång för andra. Ett återkommande citat är från vargarnas lag, ”The Law of The Jungle”, i den senare filmen (2016) som även Mowgli citerar vid flera tillfällen och som avslutar hela filmen.
”For the strength of the pack is the wolf, and the strength of the wolf is the pack." Ur Disney (2016)
Kiplings (1894) abstrakta stil och detaljrika berättande kommer inte till sin rätt i den första Disney (1967) versionen och många karaktärer och många storslagna miljöer förenklas, tas bort eller plattas till i övergången till tecknad film. Disneys senare version (2016) lägger större vikt vid detaljer och miljöer och målar upp storslagna scener där miljön ligger i fokus mer. Den senare versionen (2016) har även fler karaktärer och uttryck från Kiplings verk (1894).
MILJÖ
Miljön och omgivningen i berättelserna har även en stor roll i de olika versionerna. Kiplings (1894) djungel är större och mer innehållsrik än Disneys filmer (1967, 2016). Han beskriver inte bara djungeln, utan också olika delar av Indien, även världen, vilket vi får exempel på i bland annat kapitlet ”The White Seal”.
All these things happened several years ago at a place called Novastoshnah, or North East Point, on the Island of St. Paul, away and away in the Bering Sea. Ur Kipling (1894, s. 119)
Mowgli had never seen an Indian city before, and though this was almost a heap of ruins it seemed very wonderful and splendid. Ur Kipling (1894, s. 64)
Det märks också att Kipling (1894) är influerad av Indien vid tiden för sitt berättandet. Det är kanske tydligast i sista kapitlet ”Her Majesty’s Servants”, där djuren pratar med varandra och delar erfarenheter sinsemellan där det framgår att de har haft olika militäriska uppdrag och är en del av ett krig.
The Amir had brought with him for a bodyguard eight hundred men and horses who had never seen a camp or a locomotive before in their lives—savage men and savage horses from somewhere at the back of Central Asia. Ur Kipling (1894, s. 216)
He remembered pushing, with a big leather pad on his forehead, at a gun stuck in deep mud, and that was before the Afghan War of 1842, and he had not then come to his full strength. Ur Kipling (1894, s. 182)
Krigstemat är även något som överförts till Disneys tidiga version (1967) när Överste Hati
marscherar fram med sin elefantarmé domderande och i militärisk stil. Disney i sin senare version (2016) har valt att använda Hati i en inte lika framträdande roll som i den tidigare versionen (1967), nu mer som en mystisk figur i bakgrunden och han identifieras aldrig som Överste Hati. I den senare versionen (2016) är elefanterna bara mystiska figurer som far fram i djungeln, tysta och hemliga men respekterade.
Ytterligare en aspekt av miljöskildringen i de olika versionerna (1894, 1967, 2016) är tonen berättelserna har. Kiplings (1894) stundtals brutala skildringar av våld, blod och mörka platser
Shere Khan needed no more trampling. He was dead, and the kites were coming for him already. Ur Kipling (1894, s. 104)
är något som nästan försvinner helt ur Disneys tidiga version (1967) och om scenerna finns med så är det betydligt mindre våldsamma, de är istället ljusare och färgglada.
Efter allt tumult ligger en sårad björn kvar och Bagheera som dykt upp, berättar för en förtvivlad Mowgli att ingen större gärning finns än att stupa för en vän. Baloo som lyckligtvis inte var död hör hyllningarna och retas med Bagheera. Från Bilaga 1. Resumé av Disneys The Jungle Book (1967).
Däremot i Disneys version från 2016 återkommer en del av våldet och framför allt den mörkare tonen i skildringen av omgivningar.
Kung Louie jagar efter Mowgli och berättar samtidigt för honom att Akela är död. I jakten rasar ruinen och begraver Kung Louie och Mowgli lyckas undvika att fasta i raset. från Bilaga 1. Resumé av Disneys
The Jungle Book (2016).
BERÄTTAREN
Kipling (1894) har en berättaröst som är tydlig genom hela boken, i varje kapitel, och rösten berättar vad alla karaktärer tänker, känner och säger. Som när Kipling (1894) presenterar, till exempel, Bagheera en bit in i första kapitlet ”Mowgli’s Brothers”.
A black shadow dropped down into the circle. It was Bagheera the Black Panther, inky black all over, but with the panther markings showing up in certain lights like the pattern of watered silk. Everybody knew Bagheera, and nobody cared to cross his path; for he was as cunning as Tabaqui, as bold as the wild buffalo, and as reckless as the wounded elephant. But he had a voice as soft as wild honey dripping from a tree, and a skin softer than down. Ur Kipling (1894, s. 18)
Disney (1967) väljer istället att presentera Bagheera som en berättare som leder historien framåt.
…Berättarrösten, som nu framgår är Bagheeras, berättar att det har gått tio år sedan han lämnade Mowgli åt vargarna… - från Bilaga 1. Resumé av Disneys The Jungle Book (1967).
Längre in i filmen övergår Bagheera till att vara en av huvudkaraktärerna och han förvandlas till en berättare som genom handlingar för berättelsen framåt snarare än med ord. Den senare versionen (2016) tonar ner Bagheeras berättarroll helt och hållet till en passiv roll och låter klippning och kameravinklar leda tittarna genom berättelsen.
…Det är Bagheera, den svarta pantern, som jagar dem. Vi får se Mowgli träna på att springa med flocken och agera som en varg… - från Bilaga 1. Resumé av Disneys The Jungle Book (2016).
Disney (1967, 2016) tar med andra ord Kiplings (1894) berättare och bakar in den i karaktärerna. Kiplings (1894) berättarröst ger raka händelsebeskrivningar där inget konkret lämnas mellan raderna utan allt beskrivs, rått som glatt. Disney däremot i deras första film (1967) lämnar mer mellan raderna.
…I bakgrunden får vi följa en svart panter, Bagheera, svassa omkring bland träd och buskar. Han upptäcker lille Mowgli, som ligger i en korg och skriker. Han överlåter Mowgli till vargfamiljen, som precis fått ungar, att hand om honom… - från Bilaga 1. Resumé av Disneys The Jungle Book (1967).
I boken (1894) får vi veta att Shere Khan har attackerat Mowglis far och Mowgli blir hittad av vargarna och de är inte helt överens om han ska få leva. I Disneys version (1967) framgår inte det varför Mowgli ligger själv i djungeln och ingen ifrågasätter Bagheera när han överlämnar Mowgli till vargarna. I sista Disneyfilmen (2016) finns flera scener där det inte uttryckligen framgår vad som händer. I scenen med Kaa blir det tydligt att vi som tittare, liksom Mowgli, blir vilseledda av Kaa som via sin berättelse döljer sitt syfte att faktiskt äta upp Mowgli.
Ormen Kaa visar en vilsen Mowgli vad han är och var han kommer från. Genom en hypnos-liknande projektion får vi se hur Shere Khan attackerar en man i en grotta. Männen från byarna reser ibland i djungeln. Med sig har de den röda blommen, eld, som kan för med sig förstörelse och skräck i allt den rör vid. Mannen med sin unge, mister livet åt Shere Khan, som i striden skadar Khan med eld. Ungen som är Mowgli hittas av pantern Bagheera. Kaa, som under tiden hon berättat sin historia slingrat sig kring Mowgli, blir avbruten av en arg Baloo. - från Bilaga 1. Resumé av Disneys The Jungle Book (2016).
Vi blir på samma sätt vilseledda av Baloo när han lurar Mowgli att utföra tjänster åt honom.
Baloo och Mowgli har börjat arbeta tillsammans för att samla honung och umgås och lever livet. Nu möter de upp Bagheera. Mowgli visar stolt Bagheera alla verktyg han har skapat och all honung de samlat ihop. Det uppskattas inte alls av Bagheera. Han skäller ut Baloo som lurat i Mowgli felaktiga historier för att själv få en massa honung. - från Bilaga 1. Resumé av Disneys The Jungle Book (2016).
Det är först när Bagheera konfronterar Baloo och påstår att han lurar Mowgli som Baloo erkänner och vi tittar får bekräftat eventuella misstankar.
KARAKTÄRER
Kipling (1894) beskriver karaktärer som inte är med i Disneys versioner (1967, 2016). Buldeo, till exempel, som är människobyns huvudjägare och som även var delaktig när Shere Kahn dog i boken, är en av dem.
It was the village club, and the head-man and the watchman and the barber, who knew all the gossip of the village, and old Buldeo, the village hunter, who had a Tower musket, met and smoked. Ur Kipling (1894, s. 92)
Människorna finns inte alls med i filmerna med undantaget den lilla flickan i slutet från Disneys tidiga version (1967) och det finns flera andra karaktärer från boken (1894) som inte skildras i filmerna (1967, 2016). Disneys filmer (1967, 2016) har också karaktärer som inte skildras i Kiplings (1894) verk. En av dem är apan Kung Louie som förekommer i de båda Disney
versionerna (1967, 2016). I Kiplings (1894) verk beskrivs aporna som ”Bandar-Log”, apfolket, och enligt Baloo är de vildar utanför djungelns lag.
…“Thou hast been with the Monkey People—the gray apes—the people without a law—the eaters of everything. That is great shame.”… Ur Kipling (1894, s. 47)
I boken är det ”Bandar-Log”, apfolket, som är intresserade av Mowglis kunskaper som människa och kidnappar Mowgli och för honom till ruinerna uppe i bergen. I Disney’s (1967) tidiga version kidnappas också Mowgli av apor och förs till ruinerna, men där träffar han då Kung Louie.
…Kung Louie, en orangutang, har fått nys om Mowglis önskan att stanna i djungeln och utger sig för att kunna ordna det och vill göra en deal med Mowgli. Kung Louie säger att han vill bli en människa, han vill att Mowgli lär honom att göra upp eld… från Bilaga 1. Resumé av Disneys The Jungle Book (1967).
Louie berättar att han är intresserad att lära sig Mowglis förmåga att göra eld, att vara en man som han kallar det. Kung Louie i Disneys tidiga version (1967) en skämtsam, liten och musikalisk orangutang. I den senare filmen (2016) är han en gigantisk orangutang som inte är särskilt skämtsam, han sjunger dock fortfarande och han vill fortfarande veta hur man gör upp eld.
…Louie som vet att Mowgli vill stanna i djungeln, erbjuder sina tjänster för att skydda Mowgli och berättar att han är den enda som kan skydda honom. I utbyte vill Louie ha den röda blomman. Mitt Louies försök att övertala Mowgli att ge honom den röda flamman… från Bilaga 1. Resumé av Disneys
The Jungle Book (2016).
Samtidigt nämner han ”Bandar-Log” och aporna är mer som de vildar Baloo varnar om från Kiplings (1894) verk. I kontrast till den påhittade karaktären Kung Louie är Baloo en av de bestående karaktärer i de olika verken (1894, 1967, 2016). I Kiplings (1894) berättelse är gamle Baloo, en trött brunbjörn, som lär vargflockens ungar ”The Law of the Jungle”. Baloo beskrivs
bland annat som slö, fet och gammal. Han beskrivs inte enbart ur ett negativt perspektiv utan de andra djuren lyssnar till hans ord och han är ett respekterat namn i djungeln i sin roll som lärare.
Then the only other creature who is allowed at the Pack Council—Baloo, the sleepy brown bear who teaches the wolf cubs the Law of the Jungle: old Baloo, who can come and go where he pleases because he eats only nuts and roots and honey—rose upon his hind quarters and grunted. Ur Kipling (1894, s. 18)
I Disney’s tidiga (1967) version får Baloo en annan roll där han är mer av en dagdrivare än lärare, men vissa likheter från boken finns kvar. Gamle Baloo är fortfarande lat men är nu en mer glad, lättsam och humoristisk karaktär.
…Väl på egen hand när Mowgli sitter och deppar dyker en sjungande och glad Baloo upp. Baloo som anser att Mowgli behöver lite hjälp erbjuder sig att lära honom slåss som en björn. Mitt i Mowglis och Baloos träningsbråk och stök kommer Bagheera springande som på håll hört uppståndelsen. Bagheera suckar när han ser Baloo och ifrågasätter sarkastiskt Baloos lärande metoder. Mowgli som blivit förtjust i Baloo vill hellre stanna med honom än att återvända till människobyn och Baloo håller med. Han säger att dem kommer göra en man av honom där, samtidigt som han erbjuder sig att lära honom allt han kan om att överleva i djungeln… från Bilaga 1. Resumé av Disneys The Jungle Book (1967).
Han dyker upp och tar Mowgli under sina vingar, lite som en storebror och lär honom njuta av stunden, vilket återspeglas i sången ”The Bare Necessities”. I den senare versionen av
Djungelboken (2016) får Baloo en ny roll, han är lite mer cynisk nu och det framgår inte att han direkt lär ut sin visdom åt Mowgli. Han utnyttjar Mowgli för egna intressen och är inte alltid helt ärlig med honom eller andra djur.
…Baloo och Mowgli har börjat arbeta tillsammans för att samla honung och umgås och lever livet. Nu möter de upp Bagheera. Mowgli visar stolt Bagheera alla verktyg han har skapat och all honung de samlat ihop. Det uppskattas inte alls av Bagheera. Han skäller ut Baloo som lurat i Mowgli felaktiga historier för att själv få en massa honung… från Bilaga 1. Resumé av Disneys The Jungle Book (2016).
Han är dock fortfarande humoristisk och lättsam men även lat och slö. Mowglis förhållande till Shere Khan ger också en tydlig bild av de olika verkens karaktärer. I Kiplings (1894) version är Shere Khan är tydlig med att Mowgli ska dö och även vargarna är veliga om Mowgli ska få leva.
…“The Wolves are a free people,” said Father Wolf. “They take orders from the Head of the Pack, and not from any striped cattle-killer. The man’s cub is ours—to kill if we choose.”“Ye choose and ye do not choose! What talk is this of choosing? By the bull that I killed, am I to stand nosing into your dog’s den for my fair dues? It is I, Shere Khan, who speak!”… Ur Kipling (1894, s. 13)
I slutet av boken blir även Shere Kahn ihjältrampad av bufflar i en ravin, iscensatt av Mowgli, också brutalt och utan någon direkt censur blir Shere Khan flådd.
A boy trained among men would never have dreamed of skinning a ten-foot tiger alone, but Mowgli knew better than anyone else how an animal’s skin is fitted on, and how it can be taken off. Ur Kipling (1894, s. 104)
…“Hum!” said Mowgli, half to himself as he ripped back the skin of a forepaw. ”… Ur Kipling (1894, s. 105)
I kontrast till det får vi se i Disneys (1967) tidigare version hur Mowgli introduceras, utan direkt kontext till varför han ligger i en liten korg, ensam och ledsen. Bagheera hittar Mowgli och tar direkt med honom och ger till vargflocken som precis fått ungar. Det framgår inte hur han har hamnat där och vilket inte heller ifrågasätts under berättelsens gång. Shere Khan säger visserligen att han ska döda Mowgli och alla som står i hans väg.
…Mowgli som inte riktigt förstår varför han är tvungen att lämna vargarna, får förklarat för sig att Shere Khan har återvänt och vill döda Mowgli, så att han inte kan växa upp och bli en jägare… från Bilaga 1. Resumé av Disneys The Jungle Book (1967).
I slutet flyr Shere Khan fältet med en brinnande kvist bunden i svansen och försvinner iväg. Det framgår inte om Shere Khan dör och inte heller var det särskilt brutalt. I Disneys senare (2016) version kommer vi direkt in i Mowglis uppväxt bland vargarna. Hur han hamnat i djungeln
framkommer inte och Shere Khan presenteras en bit in i filmen. Det är först senare i filmen, i mötet med Kaa, som det ges en bild av vad som kan ha hänt med Mowgli i början av berättelsen.
…Ormen Kaa visar en vilsen Mowgli vad han är och var han kommer från. Genom en hypnos-liknande projektion får vi se hur Shere Khan attackerar en man i en grotta. Männen från byarna reser ibland i djungeln. Med sig har de den röda blommen, eld, som kan för med sig förstörelse och skräck i allt den rör vid. Mannen med sin unge, mister livet åt Shere Khan, som i striden skadar Khan med eld…. från Bilaga 1. Resumé av Disneys The Jungle Book (2016).
Även om man inte får se exakta stunden Shere Khan attackerar Mowglis far, får man se tillräckligt för att själv dra rätta slutsatser. I slutet när Mowgli lurar upp Shere Kahn i trädet för att han ska falla till sin död finns det också utrymme för tolkning.
…Under tiden djuren slåss mot Shere Khan, ger sig Mowgli upp i ett träd mitt bland elden. Och med hjälp av sina tricks, lyckas Mowgli skapa en anordning för att svinga sig fri från Shere Khan som kommit upp efter honom i trädet. Shere Khan faller ner i eldhavet mot en förmodad död medan Mowgli säkert ser på… från Bilaga 1. Ur Disneys The Jungle Book (2016).
Shere Kahns död är till viss del antagen då vi inte får se direkt att han dör, men att det är högst rimligt att han dog i eldhavet nedanför och från det höga fallet.
3.2.2 Barnsyn
För att kunna analysera vilken barnsyn och för att avgränsa underlaget i berättelserna har jag valt att titta närmare på det enda uttalade barnet i de olika verken, Mowgli. Mowgli har en mängd relationer till andra karaktärer i berättelserna men den mest tydliga och mest omskrivna är den med Tigern, Shere Khan. Han är också den karaktären i verken som är mest medveten om att Mowgli är ett människobarn och uttalar sin vetskap om detta vid flera tillfällen i de olika verken.
KIPLING (1894)
Mowgli är i Kiplings (1894) berättelse en mångfacetterad karaktär och är huvudkaraktär i de tre första berättelserna ur boken. Från början beskrivs Mowgli som ”Mowgli the Frog” eller ”Man-cub”, en naken figur utan päls och klor.
…“Is that a man’s cub?” said Mother Wolf. “I have never seen one. Bring it here”… Ur Kipling (1894, s. 11).
What harm can a naked frog do us? Let him run with the Pack. Ur Kipling (1894, s. 19)
Han beskrivs som lite naiv och oförstörd, men även som modig för att han inte visar någon rädsla i mötet med vargarna och med tiden börjar andra djur se upp till honom för han lär sig djurens olika språk och hans kunskaper utvecklas.
…“But think how small he is,” said the Black Panther, who would have spoiled Mowgli if he had had his own way. “How can his little head carry all thy long talk?… Ur Kipling (1894, s. 43)
They never meant to do any more—the Bandar-log never mean anything at all; but one of them invented what seemed to him a brilliant idea, and he told all the others that Mowgli would be a useful person to keep in the tribe, because he could weave sticks together for protection from the wind; so, if they caught him, they could make him teach them. Of course Mowgli, as a woodcutter’s child, inherited all sorts of instincts, and used to make little huts of fallen branches without thinking how he came to do it. Ur Kipling (1894, s. 50)
Shere Kahns hot om att döda Mowgli meddelar att det finns en potential i honom och det inte bara Shere Kahn som ser potentialen i Mowgli utan apfolket vill också ta del av hans antagna kunskaper. Till slut inser Mowgli själv sin potential efter att ha blir utkastad från vargflocken och människobyn och börjar ta saker i egna händer.
…”Lead us again, O Akela. Lead us again, O Man-cub, for we be sick of this lawlessness, and we would be the Free People once more.”… Ur Kipling (1894, s. 113)
…“Man-Pack and Wolf-Pack have cast me out,” said Mowgli. “Now I will hunt alone in the jungle.” “And we will hunt with thee,” said the four cubs… Ur Kipling (1894, s. 113)
Han mördar Shere Kahn och går till slut sin egen väg med sina egna vargbröder som nu följer efter honom istället för med flocken. Han är nu en mäktig karaktär, en man, även fast han ännu inte är helt vuxen.
So Mowgli went away and hunted with the four cubs in the jungle from that day on. But he was not always alone, because, years afterward, he became a man and married.
But that is a story for grown-ups. Ur Kipling (1894, s. 113)
DISNEY (1967)
I Disney’s (1967) tidigare film får vi möta ett litet barn, oskuldsfull och oförmögen som behöver tas hand om av vargflocken.
…En berättarröst presenterar berättelsen om Mowgli, en bland många berättelser om Indiens djungler. I bakgrunden får vi följa en svart panter, Bagheera, svassa omkring bland träd och buskar. Han upptäcker lille Mowgli, som ligger i en korg och skriker. Han överlåter Mowgli till vargfamiljen, som precis fått ungar, att hand om honom… från Bilaga 1. Resumé av Disneys The Jungle Book (1967).
Mowgli växer upp och skickas tillbaka till människobyn så att Shere Kahn inte ska döda honom, han kan inte försvara sig mot tigern. Bagheera som tar på sig att föra honom dit tröttnar dock på Mowglis envisa vilja att stanna i djungeln och lämnar honom i djungeln med Baloo. Mowgli har en viss potential, han har redan en stark vilja och en stor tro på sig själv.
…Bagheera och Mowgli ger sig iväg mot människobyn. Mowgli som inte riktigt förstår varför han är tvungen att lämna vargarna, får förklarat för sig att Shere Khan har återvänt och vill döda Mowgli, så att han inte kan växa upp och bli en jägare. Mowgli som själv inte vill återvända till människobyn anser att han kan klara sig själv i djungeln… från Bilaga 1. Resumé av Disneys The Jungle Book (1967).
Baloo som tycker om Mowgli, tycker även han att Mowgli kan stanna i djungeln. Kung Louie ser också potentialen i honom och ser hur han skulle kunna komma till nytta.
…Kung Louie, en orangutang, har fått nys om Mowglis önskan att stanna i djungeln och utger sig för att kunna ordna det och vill göra en deal med Mowgli. Kung Louie säger att han vill bli en människa, han vill att Mowgli lär honom att göra upp eld… från Bilaga 1. Resumé av Disneys The Jungle Book (1967)
Den starka viljan och Mowglis tro på sig själv blir lätt naiv bland stora djur och den farliga Shere Khan. Bilden av honom som oskuldsfull förstärks tillsammans med Baloo som med sång och dans illustrerar en lättsam stämning utan hot.
…Väl på egen hand när Mowgli sitter och deppar dyker en sjungande och glad Baloo upp. Baloo som anser att Mowgli behöver lite hjälp erbjuder sig att lära honom slåss som en björn… från Bilaga 1. Resumé av Disneys The Jungle Book (1967)
I slutet av filmen visas tillfälligheter upp med blixtarna som väldigt passande slår ner och tänder eld på ett träd för att ge Mowgli en möjlighet att skrämma iväg Shere Kahn. Inte alls samma brutala slut som i boken som skrämmer iväg Shere Kahn snarare än dödar honom.
…Med en brinnande trädbit, som han binder fast i Shere Khans svans, jagar han bort tigern från djungeln… från Bilaga 1. Resumé av Disneys The Jungle Book (1967)
Det befäster oskuldsfullheten hos Mowgli som inte skadar Shere Kahn utan bara skrämmer iväg tigern.
DISNEY (2016)
Det är en blandning av de två tidigare verken (1894, 1967) om Mowgli vi får möta i Disneys senaste film (2016). Vi får möta en Mowgli som redan i första scenen springer ikapp med sina vargbröder och rent fysiskt visar upp kvalitéer som är i paritet med djurens förmågor.
…Vi får följa Mowgli direkt i en jakt, bredvid springer vargar och något jagar dem. Det är Bagheera, den svarta pantern, som jagar dem. Vi får se Mowgli träna på att springa med flocken och agera som en varg… från Bilaga 1. Resumé av Disneys The Jungle Book (2016).
Han har också färdiga kunskaper som visar sig genom de olika verktyg han tillverkar genom filmen. Mowgli ses fortfarande som något naiv och Baloo, till exempel, utnyttjar Mowglis oskuldsfulla uppsyn och hans förmåga att tillverka verktyg för att få honom att samla honung.
…Mowgli förklarar att han är och har sina trix som inte är som vargarnas. Baloo tycker att Mowgli ska stanna i djungeln och bli en man där istället. Då kan han dessutom hjälpa Baloo samla mer honung. Mowgli, som nu sett människobyn, går med på att han kan stanna i djungeln till vintern åtminstone… från Bilaga 1. Resumé av Disneys The Jungle Book (2016).
Till skillnad från tidigare versioner är Mowgli inte helt hjälplös i djungeln. Det är bland annat han själv som föreslår att han borde lämna djungeln, när Shere Kahn hotar vargflocken, så att ingen råkar illa ut. Han tillverkar även verktyg för att, vad han tror, hjälpa Baloo men även vid andra tillfällen.
…Under natten hör Mowgli ett tumult utanför grottan. Det är elefanterna som förtvivlat har samlats runt en grop då deras unge ramlat ner. Mowgli tack vare sina tricks hjälper ungen upp… från Bilaga 1. Resumé av Disneys The Jungle Book (2016).
I slutet av filmen visar Mowgli upp sin list när han lurar upp Shere Khan i ett träd som brinner för att sedan med en egentillverkad gunga slippa undan. Det blir tydligt att Mowgli besitter kvalitéer som han saknar i de andra verken (1894, 1967).
3.2.3 Från bok till film
Att den första Disney filmen (1967) bygger på Kipling (1894) blir uppenbart från första scenen då en bok öppnas och Bagheera berättar att det här är historien om Mowgli samtidigt som djungeln syns i bakgrunden. Den senaste Disney filmen (2016) börjar också första scenen Bagheeras röst
som i första filmen (1967) med djungeln i bakgrunden. Det är framförallt i slutet av den senaste versionen (2016) som den tydligaste referensen till den tidigare filmen (1967) görs. Då sista scenen avslutas med att en bok stängs, samma bok som öppnades i den tidigare filmen (1967). Genom den senaste filmen (2016) görs små referenser direkt till boken (1894), till exempel, som att djur och karaktärer heter samma sak.
…I salen möter han en stor apa. Apan som frågar varifrån i djungeln Mowgli kommer från, berättar att han är ledare över ”The Bandar-log” och att han kalla honom Louie. Mowgli berättar att han är från södra delen, ”The Seeonee”, tror han och smakar på en papaya, ”Pawpaw”, som han får av Louie… från Bilaga 1. Resumé av Disneys The Jungle Book (2016).
And that is how Mowgli was entered into the Seeonee Wolf Pack for the price of a bull and on Baloo’s good word. Ur Kipling (1894, s. 20)
…“I have seen Mowgli among the Bandar-log. He bade me tell you. I watched. The Bandar-log have taken him beyond the river to the monkey city—to the Cold Lairs.”… Ur Kipling (1894, s. 62)
Den första filmen (1967) använder inte de indiska namnen på djur och frukter, men använder namnen på djurkaraktärerna och skapar också egna karaktärer. Några av scenerna och händelser i den senare filmen (2016) påminner om dem i boken, något som den första Disneyfilmen (1967) undviker i större grad.
…“Go thou down quickly to the men’s huts in the valley, and take some of the Red Flower which they grow there, so that when the time comes thou mayest have even a stronger friend than I or Baloo or those of the Pack that love thee. Get the Red Flower.”… Ur Kipling (1894, s. 24)
…Mowgli sätter fart mot människobyn för att hämta den röda blomman. Med eleden i handen löper han vidare mot vargklippan och tappar eld på vägen. När han väl kommer fram till klippan ser alla djuren rädda på honom där han står med elden i handen… från Bilaga 1. Resumé av Disneys The Jungle Book (2016).
Den senare filmen (2016) hyllar även första filmen (1967) med att Kung Louie, till exempel, är kvar. Han en mörkare karaktär i den senare filmen (2016) än i första filmen (1967) och aporna upplevs lika otäcka som i boken.
…Baloo och Bagheera kastar stenar och slåss med de mindre aporna medan Mowgli fortsätter fly. Kung Louie jagar efter Mowgli och berättar samtidigt för honom att Akela är död. I jakten rasar ruinen och begraver Kung Louie och Mowgli lyckas undvika att fasta i raset… från Bilaga 1. Resumé av Disneys
The Jungle Book (2016).
…Mitt i Kung Louies snärjande av Mowgli dyker Baloo och Bagheera upp för att rädda Mowgli från apans grepp. Blåslagna och mörbultade klarar Baloo och Bagheera att rädda Mowgli och sig själva ut ur ruinerna, som samtidigt rasat samman i tumultet… från Bilaga 1. Resumé av Disneys The Jungle Book (1967).
…“All that Baloo has said about the Bandar-log is true,” he thought to himself. “They have no Law, no Hunting Call, and no leaders—nothing but foolish words and little picking thievish hands. So if I am starved or killed here, it will be all my own fault.”… Ur Kipling (1894, s. 67)
Kung Louie sjunger sången från fösta filmen (1967) samtidigt som Baloo och Bagheera kommer för att rädda Mowgli. En annan detalj från den senare filmen (2016) är när Kung Louie säger ”Paw-Paw”-frukter vilket är en referens från boken (1894) som också nämner ”Paw-”Paw-Paw”-frukter. Början från första filmen (1967) dyker upp även i slutet av den senare filmen (2016).
…Mowgli berättar att han är från södra delen, ”The Seeonee”, tror han och smakar på en papaya, ”Pawpaw”, som han får av Louie… från Bilaga 1. Resumé av Disneys The Jungle Book (2016).
Twenty or thirty monkeys bounded away to bring him nuts and wild pawpaws. Ur Kipling (1894, s. 67)
Slutet visar en bok ”The Jungle Book” (1894) som öppnas i den första filmen (1967) och stängs och avslutar berättelsen i den andra filmen (2016). På så vis lyckas den senare filmen (2016) referera till både den tidigare filmen och boken i ett moment. Kiplings version (1894) riktar sig till barn dels med djurtemat, men också att vi får veta i slutet av kapitlet ”Tiger! Tiger!” att Mowgli växer upp och gifter sig men att det är en historia för vuxna.
So Mowgli went away and hunted with the four cubs in the jungle from that day on. But he was not always alone, because, years afterward, he became a man and married. But that is a story for grown-ups. Ur Kipling (1894, s. 113)
4. Diskussion & Slutsats
4. 1 Berättelsen4.1.1 Helhet/Handling
Som Kjældegaard at. el. (2015, s. 25-27, 38-39) diskuterar, handlar en god tolkning om att försöka förklara så mycket och så bra som möjligt. Det är också lätt att en tolkning bara rör sig på ytan och inte analyserar samhälleliga eller psykologiska orsaker, men det svåra är att tolka på ett specifikt sätt då meningar och ord är beroende av en kontext för att skapa mening i berättelsen. Kipling (1894) i sitt berättande svårtolkad när han varvar detaljrika händelser med lokala ord och dikter som budskapsbärare. Disney (1967) å andra sidan i sin första film förenklar budskapet och gör en ljusare och mindre makaber berättelse om Mowgli och hans vänner. Den sista Disney (2016) filmen
fortsätter på det inslagna spåret och berättar den förenklade berättelsen om Mowgli men nyanserar den med ny teknik och mer av Kiplings (1894) sinne för detaljer och lokala ord och fraser.
4.1.2 Miljö
Holmberg & Ohlsson (1999, ss.68-69) beskriver att berättande texter precis som filmer beskriver världen som händelserna utspelar sig i och att olika vikt läggs vid miljöbeskrivning. Det blir tydligt att den Brittiska kolonialmakten färgar av sig på de (1894, 1967, 2016) olika verken, dock avtar tyngden i krigskopplingen med tiden. Detta går i linje med det Kjældgaard et al. (2015, s. 289-290) skriver nämligen att höjdpunkten för naturskildring i litteraturen var under romantiken för
tvåhundra år sedan och lågvattensmärket som kontrast ses under 1980-talet. I den senaste (2016) filmen ligger det ett stort fokus på tekniken och filmen visas till exempel i 3D och är till stora delar datoranimerat vilket skapar möjligheter att visa en större miljö än i den första (1967) filmen. Kiplings (1894) mörkare toner går igen i den senare (2016) filmen, men också Disneys (1967) gladare och ljusare toner kan ses i den (2016) filmen.
4.1.3 Berättare
Holmberg & Ohlsson (1999, s. 83-85) menar att berättaren är den som talar till läsare och återger vad karaktärerna ser, hör och tänker och Kjældgaard et al. (2015, s. 61-63) framhåller att man bör skilja på berättare och fokalisering, vilken position berättelsen förmedlas ur. I Kipling (1894) framgår det tydligare att det finns en berättare som förmedlar vad som händer än i Disneys första film (1967). Det går även att påstå att det kan vara en noll-fokalisering i den mån att ibland beskrivs hur karaktärer känner och vi hoppar fram och tillbaka mellan olika karaktärer och deras upplevelser. Disneys första film (1967) använder sig istället av Bagheera till att leda berättelsen och han inleder
berättelsen som en berättarröst för att sedan i handling vara den som agerar och för berättelsen vidare. Disneys första film (1967) har en tydligare yttre fokalisering och vi följer berättelsen utifrån. Vi ser allt som händer och karaktärerna själva uttrycker vad de känner. I Disneys senare film återgår Bagheera till att främst vara karaktär och berättelsen förs mer fram av klippning och kameravinklar som genom att rikta fokus i bilden eller byta scener för att berätta historien. I Disneys senare verk (2016) är det också en yttre fokalisering vi följer där karaktärerna ses utifrån hur de handskas med sina problem. Dock finns det en aspekt som går att tolka som inre fokalisering och det är att som tittare blir du även lurad på samma sätt som karaktären, i de flesta fall Mowgli, och får dela karaktärens perspektiv.
4.1.4 Karaktärer
Holmberg & Ohlsson (199, s. 61) säger att karaktärer används för att ge en berättelse perspektiv och för att den ska komma någonstans och Kjældgaard et al. (2015, s. 52) beskriver karaktärer som kugghjul i berättelsens maskineri och kallar karaktärer för agenter som ska agera och utföra handlingarna i berättelsen. Eftersom Kipling (1894) använder sig av en berättarröst i större utsträckning än filmerna har Disneys filmer (1967, 2016) mer tyngd i karaktärerna, vilket Kung Louie kan representera. Till exempel, är i Kiplings (1894) berättelser aporna utan ledare och i Disneys filmer (1967, 2016) representeras aporna av Kung Louie och han blir på så vis en förenkling av dem och den som i första hand utför handlingarna gentemot Mowgli.
Holmberg & Ohlsson (1999, s. 61) pratar om att karaktärer kan vara funktionella eller dynamiska och Baloo är en karaktär som i Kiplings verk (1894) är en mer eller mindre funktionell karaktär i egenskap som Mowglis lärare och Baloo är mer eller mindre samma karaktär rakt igenom
berättelsen. I Disneys tidigare film (1967) är han också en relativt funktionell karaktär som till skillnad från Kiplings (1894) mer seriösa Baloo nu är en gladare och skojfriske karaktär och är också mer eller mindre samma genom berättelsen. Det är först i Disneys senare (2016) version som Baloo blir en mer dynamisk karaktär där han först lurar Mowgli för att senare överraska och bli mer ödmjuk och hjälpsam.
Relationen mellan Mowgli och Shere Khan ger ett annat exempel på hur de olika verken (1894, 1967, 2016) beskriver karaktärer. I boken (1894) är Mowgli och Shere Khan råa och aningen
brutala mot varandra där Mowgli flår Shere Khan och Shere Khan är i sin tur tydlig med att Mowgli ska dö. Disneys tidigare film (1967) låter istället handlingen tala om hur Mowgli och Shere Khan är
och även om Shere Khan säger att han ska döda Mowgli är scenerna ganska odramatiska och i slutet klarar sig båda. Disneys senare film (2016) beskriver också Mowgli och Shere Khan genom scener men likt Kiplings (1894) verk är relationen mörkare än första filmen och i slutet dör Shere Khan förmodligen.
4.2 Barnsynen
Kjældgaard et al. (2015, s. 25) säger att en diskurs är mönster i språket och Jørgensen Winter & Philips (200, s. 21, 34) menar att det inte bara i mönstren vi formar en diskurs utan också i det vi lämnar ute. Kipling (1894) skildrar i stora delar Mowgli som ett barn utan förmågor som ska lära sig hur man blir vuxen och berättelsen är stundvis brutal och rå där Mowgli utför handlingar som ska göra honom vuxen för att i slutet beskrivas som en stark och handlingskraftig karaktär, vuxen. Jørgensen Winter & Philips (2000, s. 34-35) säger att diskursanalysens syfte är att avslöja olika tecken i tal och handlingar, tecken som en diskurs samlas kring och tittar vi på barnsynen i Disneys tidigare film (1967) ser vi att Mowgli kan betraktas som en nodalpunkt för barnsynen. Mowgli är en relativt platt karaktär genom filmen (1967) och genomgår inte någon större förändring, det vill säga att Mowglis skildring är relativt stabil och därmed är den barnsyn vi tittar på också stabil. Mowgli är i den första filmen (1967) en mer kompetent karaktär än i boken (1894) men förändras inte speciellt mycket genom filmen och i slutet skildras han som en ganska oskyldig karaktär när han skrämmer iväg Shere Khan istället för att döda honom som i boken. I Disneys senare film (2016) blir det kanske tydligt att Mowgli har utvecklats genom åren och skildras nu som en kompetent karaktär som besitter många kvalitéer till skillnad från Kiplings (1894) berättelse där Mowgli ses som ett okunnigt barn som ska lära sig bli vuxen.
Diskurser i olika tider kan skilja sig från varandra och hur de tolkas enligt Jørgensen Winter & Philips (2000, s. 43), till exempel barn förr betraktades som ”små vuxna” snarare än som en egen grupp med egna rättigheter. Lassén-Seger (2008, s. 113-115) argumenterar för att om majoriteten av barnlitteraturen är skrivna av vuxna, för barn, blir det en fråga om makt och auktoritet. Även att barndiskursen ofta ses som ett universellt biologiskt fenomen, att barn är barn för att de är små och outvecklade i förhållande till vuxna. Det stämmer överens med den bild som Kipling (1894) förmedlar i sin berättelse och att den bilden med Disneys filmer (1967, 2016) har förändrats med om vi använder barnsynen vi har idag för att se tillbaka.
