Linköpings universitet | TEMA Kandidatuppsats | Kandidatprogrammet i samhällsplanering Vårterminen 2020| LIU-TEMA/SAP-G--2020/014-SE
Bostadsnära natur ur statligt-,
kommunalt- och medborgarperspektiv
Victoria Blomberg Liwéll & Rebecca Petersson
Handledare, Simon Haikola Examinator, Anna Storm
Sammanfattning
Uppsatsen syftar till att, med Linköpings kommun som exempel, undersöka utmaningar som svensk stadsplanering står inför när det gäller att tillgodose bostadsnära natur samtidigt som det planeras för befolkningstillväxt och förtätning. Uppsatsen redogör för vilken betydelse den bostadsnära naturen tillmäts av både statliga myndigheter och kommunen, hur kommunen planerar, vilken relation de boende i staden har till den bostadsnära naturen samt hur de upp-lever kommunens strategi. Resultatet från textanalyser och en enkätundersökning visar på att statliga myndigheter och kommunen anser det vara viktigt att planera för bostadsnära natur. Myndigheter, liksom medborgarna, har en bred syn på vad bostadsnära natur är, men en snä-vare bild framkommer när myndigheterna presenterar konkreta strategier för kommunerna, vilket i sin tur leder till att kommunen definierar den bostadsnära naturen snävt. Utifrån kom-munens kriterier anser sig hälften av medborgarna sakna tillgång till bostadsnära natur. Men utifrån medborgarnas egen definition tillgodoses nästan alla av bostadsnära natur.
Nyckelord: Bostadsnära natur, förtätning, tillväxt, grönområden, urban planering
Abstract
This thesis aims, with the municipality of Linköping as an example, to study challenges the Swedish city planning is facing when planning for residential nature while at the same time planning for population growth. We describe the significance of residential nature from the perspective of state authorities and municipality, how the municipality plans, what relation-ship citizens have to the nature and how they experience the municipality’s strategy. Result from text analyses and a survey show that state authorities and the municipality consider it important to plan for nature. Authorities, likewise the citizens, use a broad definition. But a narrower picture is presented when the state agencies produce concrete strategies, which gen-erates the municipality to define it narrow. On basis of the municipality's criteria one-half of the citizens lack access to nature. At the same time, on the basis of their own definition, only 10% of the citizens lack residential nature.
Tack till
Vi vill passa på att tacka vår handledare Simon Haikola, biträdande universitetslektor på Lin-köpings Universitet vid institutionen för TEMA, som hjälpt oss genom arbetet. Hans stöttning har varit mycket värdefull vilket gett oss förutsättningar till att skriva ihop en bra uppsats.
Linköping, maj 2020
Innehållsförteckning
1. Inledning, syfte & frågeställningar ... 1
2. Disposition... 3
3. Bakgrund ... 4
3.1 Medborgarperspektivet ... 4
3.2 Hållbar utveckling ... 4
3.3 Friluftslivets betydelse ... 5
4. Forskningsöversikt och teoretiskt ramverk... 7
4.1 Varför det är viktigt med bostadsnära natur ... 7
4.2 Definitionen av bostadsnära natur ... 7
4.3 Planering för bostadsnära natur ... 8
5. Metod & Material ... 10
5.1 Representativitet ... 10
5.2 Empiri ... 10
5.2.1 Textanalys av myndigheter... 11
5.2.2 Textanalys av Linköpings kommun ... 11
5.2.3 Enkätundersökning ... 12
5.3 Avgränsningar ... 14
6. Resultat & analys ... 16
6.1 Myndigheter ... 16
6.1.1 Varför anses det viktigt att planera för bostadsnära natur? ... 16
6.1.2 Vad är bostadsnära natur enligt statliga myndigheter? ... 17
6.2 Kommunen ... 21
6.2.1 Varför anses det viktigt att planera för bostadsnära natur? ... 21
6.2.2 Vad är bostadsnära natur enligt Linköpings kommun? ... 22
6.2.3 Hur planerar kommunen för att tillgodose bostadsnära natur både nu och i framtiden? ... 26
6.3 Medborgarna ... 31
6.3.1 Vad är bostadsnära natur och hur upplever medborgarna sin relation till den bostadsnära naturen? ... 31
6.3.2 Hur upplever medborgarna den bostadsnära naturen utifrån myndigheternas och kommunens kriterier? ... 32
7. Avslutande diskussion och slutsats ... 35
7.1 Vilken betydelse tillmäts den bostadsnära naturen av statliga myndigheter och av Linköpings kommun? ... 35
7.3 Hur upplever boende i Linköpings kommun sin bostadsnära natur, och att kommunens målsättning uppfylls? ... 36 7.4 Slutsats ... 37 8. Referenslista ... 39 9. Bilaga... 43 Bilaga 1 – Enkätfrågor. ... 43
1
1. Inledning, syfte & frågeställningar
Städers form och planeringsideal har förändrats över tiden. Från mitten av 1990-talet har hållbar utveckling präglat stadsutvecklingen vilket har fört människor till förtätning och ett nytt intresse för den urbana miljön har väckts (Carmona, Tiesdell, Heath & Oc, 2011). För att växa hållbart har stadsplanerare nåtts av ett nytt planeringsideal där kompakt stadsform och förtätning är nödvändigt för att möta den befolkningstillväxt som många städer står inför (Ru-dolf, Kienast & Hersperger, 2018). I samtiden bor ungefär hälften av jordens befolkning i urban miljö (Anguluri & Narayanan, 2017). En stor utmaning som uppstår till följd av förtät-ning är minskförtät-ningen av de gröna miljöerna där grönytor minskar i och med att städer växer (Boverket, 2016). Stevic (2015) menar att vi “äter upp” stadens gröna ytor vilka är nödvän-diga för människans och naturens existens. Campagnaro et al. (2019) argumenterar för att vi istället borde dra nytta av naturens ekosystemtjänster genom att integrera stadsgrönska för att uppnå en hållbar stadsutveckling (Campagnaro, Sitzia, Cambria, & Semenxato, 2019). Detta talar även Stevic (2015) för som poängterar att en tät stad inte behöver vara en stad utan gröna ytor. Även Boverket (2016) menar att förtätning inte endast handlar om byggnader utan en god bebyggd miljö där även gröna miljöer ska få utrymme. Både Boverket (2016) och Stevic (2015) beskriver att det inte är omöjligt att bygga täta, gröna städer vilket de menar kan upp-nås genom en god stadsplanering.
Mark- och vattenanvändningen regleras genom den fysiska planeringen, vilken Sveriges kommuner ansvarar för, i och med planmonopolet. Med andra ord är det kommunerna som ansvarar för integreringen av stadsgrönska. Det är även upp till kommunerna att definiera vad som ska klassas som bostadsnära natur. De statliga myndigheterna Boverket och Naturvårds-verket har i uppgift att vägleda och stödja kommunerna i arbetet med att integrera naturen i städer (Naturvårdsverket, 2019), där målet är att alla medborgare ska tillgodoses med bo-stadsnära natur (Boverket, 2007). I och med detta uppstår en implementeringsutmaning som kan sägas vara typisk för den svenska, decentraliserade förvaltningsmodellen (Haikola, 2012; Halvarson, Lundmark, & Staberg, 2009). Dilemmat mellan tillgodoseende av bostadsnära natur och förtätning anser vi därmed som högst aktuellt inom dagens samhällsplanering. Pla-nerare på Linköpings kommun behöver väga in de nationellt formulerade målen om bostads-nära natur i planeringen för en ökande befolkning och förtätning av bebyggelsen samtidigt som de själva har stor frihet att definiera konceptet bostadsnära natur (Naturvårdsverket, 2019). Därtill är det inte självklart att befolkningen upplever kvalitet i den bostadsnära natu-ren på samma sätt som kommunen förutsätter i sin planering.
2
Syftet med denna uppsats är därför att, med Linköpings kommun som exempel, undersöka utmaningar och möjligheter som planering för bostadsnära natur innebär för städer i Sverige som dessutom planerar för befolkningstillväxt och förtätning. I vår studie kommer vi dels göra en jämförande undersökning av hur aktörer på olika samhälleliga skalnivåer – statliga myndigheter, kommun samt medborgare - beskriver betydelsen av bostadsnära natur. Utöver det gör vi även göra en fallstudie på Linköping kommuns arbete kring uppfyllandet av målen om bostadsnära natur och även på hur invånarna upplever den bostadsnära naturen utifrån kommunens strategier. Detta kommer vi göra genom att besvara följande frågor:
1. Vilken betydelse tillmäts den bostadsnära naturen av statliga myndigheter och av Lin-köpings kommun?
2. Hur planerar Linköpings kommun för bostadsnära natur?
3. Hur upplever boende i Linköpings kommun sin bostadsnära natur, och att kommunens målsättning uppfylls?
3
2. Disposition
Uppsatsen inleds med en bakgrund där internationella och nationella mål beskrivs som de-centraliserats på kommunens ansvar. Vidare följer ett avsnitt om tidigare forskning där flerta-let vetenskapliga artiklar används för att redogöra för vad forskningen anser att bostadsnära natur är, varför det är viktigt att planera för den och även för att undersöka vad forskningen säger kring planeringensstrategier av naturen i den urbana miljön. Därefter följer det insam-lade resultatet från myndigheter, kommunen och medborgarna, integrerat med vad forskning-en inom ämnet säger, vilket utgör resultat- och analysdelforskning-en för dforskning-enna uppsats. Vidare i dis-kussionsavsnittet svarar vi på studiens frågeställningar i ett jämförandeformat där skillnader och olikheter mellan de olika nivåerna lyfts fram. Också diskuterar vi hur väl medborgarna upplever den bostadsnära naturen utifrån kommunens målsättning.
4
3. Bakgrund
Under denna rubrik beskriver vi hur Sveriges kommuner delegerats ansvaret för planering-en av dplanering-en bostadsnära naturplanering-en. Arbetet med bostadsnära natur i dplanering-en lokala planeringplanering-en grun-dar sig i internationella och nationella mål och strategier och även i strävan efter hållbar ut-veckling.
3.1 Medborgarperspektivet
En koppling mellan den Europeiska Landskapskonventionen, som trädde kraft år 2011 i Sverige, och bostadsnära natur är tydlig. Konventionen syftar till att planera hållbart och lång-siktigt, en viktig dimension i arbetet är medborgarnas perspektiv. Landskapskonventionen har tydligt fokus på landskapets sociala betydelse och poängterar att medborgare aktivt bör delta i värdering och förvaltning av naturen (Riksantikvarieämbetet, u.å.).
3.2 Hållbar utveckling
Sverige strävar efter en hållbar utveckling, vilket förutom den sociala aspekten även inklu-derar en ekonomisk och ekologisk dimension. De tre hållbarhetsdimensionerna beror av varandra och målet är att balansera dem (Regeringskansliet, u.å.). För att uppnå hållbar ut-veckling i världen har Agenda 2030 med de tillhörande 17 globala målen utformats. Agendan med tillhörande mål antogs, till följd av en FN-konferens, år 2015 av världens ledare. Det är den allra första utvecklingsstrategin som involverar hela världens länder. Målen har fram-ställts för att gälla alla människor och alla länder i världen. De kräver ett engagemang på lik-väl global som lokal nivå. Mål nummer 11, Hållbara städer och samhällen, syftar till att grönområden ska tillgängliggöras för alla människor (Svenska FN-förbundet, 2019).
Sveriges 16 nationella miljömål och generationsmålet är numera kopplade till Agenda 2030 och de globala målen. De nationella målen ska fungera som vägvisare mot en hållbar utveckling. Syftet är att kommande generationer ska ärva ett samhälle där många stora miljö-problem är lösta och där miljö- och hälsomiljö-problem inte förvärrats. Miljömålen styr Sveriges miljöarbete genom etappmål som ska uppnås efter hand. Men för flertalet mål går utveckling-en åt fel håll och vi är i behov av utveckling-en brådskande samhällsomställning (Sveriges miljömål, 2019). Det 15 nationella miljömålet God bebyggd miljö handlar om bevarandet, vårdandet och utvecklingen av grön- och vattenområden samt begränsningen av andelen hårdgjord yta. Detta mål beskrivs som den största utmaningen och målet är inte uppnått år 2020. Miljömålet syftar till att den bebyggda miljön ska tillgodose människors och samhällets behov och till att säker-ställa goda miljöer som bidrar till en hållbar utveckling. Behovet av att skapa en god bebyggd miljö beror till stor del på förtätningen i städer, när grönområden i staden bebyggs hämmas
5
möjligheten till rekreation i närhet till bostäder. För att nå målet behövs åtgärder vid plane-ringen av städerna och ett avgörande verktyg för detta är kommunernas översiktsplanering. Att säkra tillgången till natur i städerna är betydande för medborgarnas hälsa, friluftslivet och rekreationen (Sveriges miljömål, 2018). Speciellt värde sätts på skyddad natur såsom nation-alparker, naturreservat och naturvårdsområden då dessa ses som säkrade på lång sikt (Sveri-ges miljömål, u.å.). Grönska har en förmåga att rena luft, sänka temperatur och hantera dag-vatten vilket är avgörande för en hållbar stadsutveckling i och med samtidens miljöföränd-ringar. Den statliga myndigheten Boverket är ansvarig för det 15 nationella miljömålet (Sve-riges miljömål, 2018). Regeringen har gett Boverket ansvaret för att utveckla modeller i syfte till att säkra bostadsnära natur. Modellerna ska vara riktade till kommunerna så att de ska kunna applicera dem i den fysiska planeringen (ESV, 2006). Boverket (2007) har därför skap-at en rapport, Bostadsnära nskap-atur, där de beskriver hur kommunerna bör planera för den bo-stadsnära naturen. Rapporten baseras på det 15 nationella miljömålet (Boverket, 2007).
3.3 Friluftslivets betydelse
Det lokala planeringsarbetet för bostadsnära natur grundas även i nationella mål för fri-luftslivet. Regeringen argumenterar för att friluftslivet är ett prioriterat politiskt område. Denna politik syftar till att möjliggöra för alla människor att vistas i naturen. Regeringens åsikt är att den kommunala samhällsplaneringen är en nyckelkomponent för att möjliggöra för friluftslivet i den bostadsnära miljön (Skr 2012/13:51). Regeringen poängterar väsentligheten av friluftsliv inom städerna och menar att allemansrätten är en viktig komponent för detta. Viktigt för stadsfriluftslivet är även natur- och kulturvärden och regeringen målsätter sig också att bevara Sveriges städers biologiska mångfald (Skr 2017/18:230). Regeringen antog år 2010 övergripande mål för friluftslivspolitiken. Syftet med målen är att möjliggöra för na-turupplevelser, välbefinnande, social gemenskap och ökad kunskap om natur och miljö (Skr 2012/13:51).
I en skrivelse (2017/18:230) presenterar regeringen Sveriges nationella utvecklingsstrategi för hållbar stadsutveckling. Strategin har nära anknytning till både de globala och nationella miljömålen med särskilt fokus på det 11 globala målet (hållbara städer och samhällen). Rege-ringens skrivelse behandlar även det övergripande friluftslivsmålet. Syftet är att möjliggöra för en hållbar utveckling av gröna, hälsosamma och trygga städer med mötesplatser som bland annat gynnar friluftslivet. Den innefattar bland annat hanteringen av bostadsnära natur (Skr 2017/18:230).
6
I och med regeringens skrivelse har Naturvårdsverket blivit tilldelade ansvar för att skapa metoder som kommunerna kan använda sig av för att integrera stadsgrönska. Detta syftar till att kommuner ska vid planeringen, såväl som vid byggandet och förvaltningen av urbana mil-jöer, integrera stadsgrönska (Skr 2017/18:230). I och med det övergripande målet för frilufts-livspolitiken har, på uppdrag av regeringen, Naturvårdsverket utvecklat tio stycken mätbara mål. Målen presenteras i rapporten Förslag till mätbara mål för friluftslivspolitiken (2012) vilket med fördel kan användas av kommunerna som metod. Naturvårdsverket har även skap-at vägledningen Kartlägga nskap-aturområden för friluftsliv (2020). Denna vägledning har i syfte, för att främja friluftslivet, att guida kommuner i kartläggning av naturområden, och däribland bostadsnära natur (Naturvårdsverket, 2019).
7
4. Forskningsöversikt och teoretiskt ramverk
Nedan presenterar vi vad den tidigare forskningen säger om bostadsnära natur: varför natu-ren är viktig, definitionen av bostadsnära natur och hur det bör planeras för natunatu-ren i städerna.
4.1 Varför det är viktigt med bostadsnära natur
Forskning visar att naturen gör oss människor lyckligare. En enkel promenad i vår bo-stadsnära natur har visats vara av betydelse för vårt välmående. Naturen är även gynnsam vid stresshantering och vid återhämtning efter sjukdom, den kan också hjälpa vid koncentrations-svårigheter hos barn (Nisbet & Zelenski, 2011). Naturen har också bevisats minska risken för depression (Repke, Berry, Conway, Metcalf, Hensen, & Phelan, 2018). Wood et al. (2017) argumenterar för att det är viktigt att vi planerar för offentliga parker och grönområden i den urbana miljön, då det gynnar folkhälsan både psykiskt och fysiskt. Vidare menar de även att möten med andra människor i den bostadsnära parken kan resultera i att nya sociala band upp-står (Wood, Hooper, Foster, & Bull, 2017). Anguluri och Narayanan (2017) poängterar att människan är beroende av naturen och dess ekosystemtjänster. Naturens effekter är relevant i ett samhällsplaneringsperspektiv då nutidens urbana stadsutveckling hämmar tillgången till den bostadsnära naturen (Nisbet & Zelenski, 2011). Exploateringen i städerna har lett till att grönområden dels delas upp men också till att de ständigt “naggas” i kanten och blir mindre och mindre till ytan. Förtätningen leder även till att barriärer skapas mellan bostäder och grönområden. Tidigare forskning visar på att nästan 10% av medborgarna i Linköping sak-nade bostadsnära natur år 2011. Endast 65% av medborgarna hade år 2011 tillgång till fler bostadsnära grönområden (Svanström, 2011).
4.2 Definitionen av bostadsnära natur
Den bostadsnära naturen kan ses som all urban vegetation såsom träd, parker, lekplatser, fotbollsplaner, alléer och trädgårdar men för att naturen ska anses som bostadsnära bör den ligga inom promenadavstånd från bostaden (Campagnaro, Sitzia, Cambria, & Semenxato, 2019). De fyra bostadsnära naturtyperna som Wood et al. (2017) använder sig av i sin studie är parker, naturlig naturmiljö, skolgårdar och bostadsområdens grönytor. Den bostadsnära naturen kan vara områden som vi aktivt väljer att bruka men även natur vi passivt nyttjar ex-empelvis grönstrukturer som vi går igenom för att ta oss någon annanstans (Wood, Hooper, Foster, & Bull, 2017).
8
4.3 Planering för bostadsnära natur
Wood et al. (2017) menar att urbana planerare skapar strategier och dokument för att be-vara och utveckla grönytor. Vidare menar han att antalet och typen av grönytor som värderas skiljer sig mellan världens länder, det finns ingen enhetlig syn på hur mycket eller vilka sor-ters grönytor som ska finnas i en stad. Utan han menar att det styrs av de lokala förhållandena och behoven. Vidare presenterar han tre mått som ofta används världen över som riktlinjer men forskningen kring dessa skulle behöva utvecklas för att de ska förväntas användas som direktiv. De tre måtten behandlar den procentuella andel mark som bör reserveras för
grön-områden, hur mycket yta som bör finnas per invånare och hur långt det max får vara till grönområdena (Wood, Hooper, Foster, & Bull, 2017). Fortsättningsvis menar Van Den Berg
et al. (2003) att kvantiteten av grönytor i urbana områden spelar roll för både den psykiska och fysiska hälsan. Van Den Berg et al. (2003) poängterar att ett högt antal grönområden hämmar stress. Även Wood et al. (2017) argumenterar för att naturområdena kan vara små och många och ändå generera i positiva effekter. Den totala storleken för all bostadsnära natur har bevisats vara av betydelse för den mentala hälsan (Wood, Hooper, Foster & Bull 2017). Däremot menar Sugiyama et al. (2010) att storleken på varje naturområde påverkar den fy-siska hälsan, ju större park desto mer gynnsam blir den.
Svanström (2011) nämner även att barriärer försvårar för invånare att ta sig till den bo-stadsnära naturen, där motorvägar och järnvägar är de mest förekommande. Vidare argumen-terar Svanström (2011) för att grönområden i närheten av bostäder ger större förutsättning till en kontinuerlig användning. Han menar att avståndet mellan bostad och grönområde därför bör högst vara 300 meter (fågelväg) och max ta 5 minuter att promenera till, då detta anses vara rimliga mått för gång. Vidare beskriver han bostadsnära natur som viktigt ur ett hälsoper-spektiv då det särskilt är viktigt för äldre och barn. Ett rimligt promenadavstånd utifrån dessa målgrupper bör högst vara 200 meter. Även antalet nåbara grönområden är något som Svan-ström menar att planerare bör ta hänsyn till. Han menar att om invånarna endast har tillgång till ett grönområde inom 300 meter så anses detta innebära en sårbarhet för tillgängligheten (Svanström, 2011). Vidare beskriver Wood et al. (2017) att en variation av typer samt funkt-ioner i parkerna är viktigt att ta i hänsyn. De poängterar också att större naturområden ofta har en större variation på funktion, vilket bör tas i beaktande vid planering (Wood, Hooper, Fos-ter, & Bull, 2017).
Till skillnad från Wood et al. (2017) menar Francis et al. (2012) att det inte alls finns något bevisat samband mellan medborgarnas psykiska välmående och antalet parker men däremot
9
menar han att god kvalitet i parkerna leder till en bättre mental hälsa. De menar alltså att kva-liteten är viktigare än kvantiteten av bostadsnära natur. Däremot menar Svanström (2011) att kvaliteten påverkas genom antalet medborgare som förväntas dela på ett grönområde då markslitaget ökar vilket är varför kvantitet också är betydande.
Medborgardeltagandet är en viktig del för demokrati på lokal nivå. Medborgarperspektivet handlar om hur samhällsplaneringens processer ger utrymme för medborgarnas synpunkter och bjuder in till deltagande (Micheletti, 2017). Micheletti (2017) poängterar att hur plane-ringen uppfattas, beslutas och genomförs är beroende på samspelet mellan medborgare, poli-tiker och tjänstemän samt att lyhördhet är en viktig komponent för att få samspelet mellan parterna att fungera.
10
5. Metod & Material
Under detta avsnitt presenteras först uppsatsens källkritik och representativitet, följt av till-vägagångssätt för insamling av empirin och avslutningsvis vilka avgränsningar som gäller för studien.
5.1 Representativitet
Vi har inte i uppsatsen presenterat en heltäckande genomgång av forskningsfältet kring planering för grönytor men vi argumenterar för att den forskning vi har är representativ för vår studie.
Vidare valde vi Boverket och Naturvårdsverket som de mest väsentliga myndigheterna för denna uppsats, då det just är dessa myndigheter som fått rollen som vägledare och stöd kring planeringen av den bostadsnära naturen. Vi tvivlar på att en utökad dokumentanalyse av myn-digheterna hade gett mer nyttig information, de dokument vi använt är de som i störst ut-sträckning riktar sig till bostadsnära natur och som har avstamp i miljömålen, det övergri-pande målet för friluftslivspolitiken och den europeiska landskapskonventionen.
Endast ett plandokument användes vid analys av kommunens relation till den bostadsnära naturen. Detta är ett tillägg till kommunens Översiktsplan för staden Linköping antagen 2010 och därmed bygger vidare på översiktsplanens strategier. Vid genomgång av Översiktsplan
för staden Linköping och även tillägget Utvecklingsplan för staden Linköping, antagen 2016,
fann vi inte mer relevant information för denna studie (som inte nämns i Linköpings
mötes-platser; innerstadens torg och parker), vilket är varför vi anser att det valda dokumentet
speg-lar kommunens perspektiv.
Enkätundersökningen skickades ut till våra kontakter via sociala medier vilket gör urvalet till ett icke-sannolikhetsurval. Antal respondenter blev 52 vilket inte kan anses representerbart för hela populationen. Däremot var det en bra fördelning över var respondenterna bor vilket utgjorde ett bra underlag vid jämförande och speglar den geografiska avgränsningen. Endast respondenter från stadsdelen Ramshäll saknas i denna undersökning. Innerstaden har även ett övervägande antal respondenter vilket kan vara en anledning till att denna stadsdel ofta nämns som avvikande vid resultatet. Vi har i denna undersökning valt att utgå från svaren vi fått in och generaliserat dessa.
5.2 Empiri
För att söka svar på studiens frågeställningar genomfördes tre moment: textanalyser på do-kument författade av myndigheter, en textanalys på dodo-kument från Linköpings kommun och en enkätundersökning riktad mot medborgarna i Linköpings stad. För att analysera texterna så
11
noga som möjligt valde vi att först läsa dokumenten var för sig och sedan korscheckade vi dessa. Textanalyserna genomförde vi utifrån inspiration från Syssner et al. (2016). De har i sin studie valt att först formulera frågor som används vid analys av material och som slutligen syftar till att besvara frågeställningar (Syssner & Olausson, 2016). Genom detta tillväga-gångssätt har vi angripit materialet med en induktiv ansats där analysen styr resultatet (David & Sutton, 2016).
5.2.1 Textanalys av myndigheter
För att besvara myndigheternas del av studiens frågeställning nummer 1 “Vilken betydelse
tillmäts den bostadsnära naturen av statliga myndigheter och Linköpings kommun?“
formule-rade vi två underfrågor som användes vid analysen av materialet: a. Varför anses det viktigt att planera för bostadsnära natur? b. Vad är bostadsnära natur enligt statliga myndigheter?
Materialet som vi analyserade utifrån ovanstående underfrågor var tre dokument skapade av myndigheter. En av dessa var Bostadsnära natur av Boverket (2007). Denna vägledning är skapad baserat på ett uppdrag av regeringen och har avstamp i både det 15:e miljökvalitetsmå-let (god bebyggd miljö) och den europeiska landskapskonventionen. Den är tänkt att fungera som en guide för kommunerna i planeringen av bostadsnära natur (Boverket, 2007). De andra två dokumenten är skapade av Naturvårdsverket: Förslag till mål för friluftslivspolitiken;
re-dovisning av ett regeringsuppdrag (2012) och Kartlägga naturområden för friluftsliv (2020). Dessa båda är baserade på regeringens skrivelse (2017/18:230) Strategin för levande städer och utgår från Sveriges friluftslivsmål. De ska fungera som applicerbara metoder för kommu-ner. Vi har gjort, utifrån ovanstående motivering, bedömningen att dessa myndigheter och dokument är representativa för statens perspektiv i detta arbete. Då de tydligt speglar rege-ringens politik och visioner för den bostadsnära naturen.
5.2.2 Textanalys av Linköpings kommun
Vidare valde vi liknande underfrågor för att besvara samma frågeställning nummer 1
“Vil-ken betydelse tillmäts den bostadsnära naturen av statliga myndigheter och Linköpings kom-mun?” men utifrån kommunens perspektiv:
a. Varför anses det viktigt att planera för bostadsnära natur? b. Vad är bostadsnära natur enligt Linköpings kommun?
Ytterligare två underfrågor formulerade vi för att besvara frågeställning nummer 2 “Hur
12
c. Hur planerar kommunen för att tillgodose målen om bostadsnära natur både nu och i framtiden?
d. Finns det områden som inte tillgodoser målen om bostadsnära natur?
Linköpings kommun valde vi att studera då de är en av Sveriges största kommuner som fortsätter att växa och där exploatering av framför allt nya bostäder är vanligt förekommande. Även förtätning nämns som en viktig ambition för hela staden (Linköping kommun, 2010) vilket går i hand med uppsatsens problemområde. Materialet som vi valt att analysera och därav sökte svar på underfrågorna a, b, c och d var ett av kommunens senaste tillägg till över-siktsplanen Linköpings mötesplatser; innerstadens torg och parker antagen 2019. Dokumen-tet valde vi som representativt då det är ett nytt och aktuellt dokument som även bygger på Boverkets (2007) definition av bostadsnära natur. Dokumentet beskriver mötesplatser vilket innefattar den bostadsnära naturen men också torg (för att se motivering till vad som behand-lats från dokumentet se avsnitt avgränsning).
5.2.3 Enkätundersökning
Fortsättningsvis genomfördes en enkätundersökning för att besvara frågeställning nummer 3 “Hur upplever boende i Linköpings kommun sin bostadsnära natur, och att kommunens
målsättning uppfylls?” . Inför denna undersökning skapade vi frågor utifrån olika teman som
David och Sutton (2016) nämner som ett effektivt sätt vid konstruktionen av en enkät. Våra valda teman är främst hämtade från resultatet av Linköping kommuns textanalys då syftet var att undersöka hur medborgarna upplever sin bostadsnära natur i relation till kommunens ar-bete. Frågor konstruerades också utifrån resultatet ur myndigheternas perspektiv för att ta reda på om respondenternas åsikter avviker från kommunens strategi och/eller håller med i skillna-der som myndigheterna nämner eller helt har egna åsikter. De teman vi fann är allmänt,
till-gång, nåbarhet, kvalitet, tillhörighet och hälsa. Utifrån dessa teman skapade vi underfrågor,
det vill säga enkätfrågorna (se enkätfrågor i bilaga 1).
Vi valde att konstruera enkäten utifrån samma geografiska avgränsning som det strategiska plandokumentet Linköpings mötesplatser; innerstadens torg och parker (2019). Därför valde vi att enkäten endast skulle vända sig till personer som bor inom vissa områden i staden. Un-der temat allmänt ville vi bland annat ta reda på var inom den geografiska avgränsningen som respondenten bor, detta för att få möjlighet till en djupare analys och diskussion. Vidare under
allmänt ville vi få reda på vad respondenten upplever att bostadsnära natur är, om hen
upple-ver sig ha bostadsnära natur och om området är tillgängligt för alla eller privat. Vi undersökte också det upplevda avståndet till den bostadsnära naturen och om respondenten tycker det är viktigt att ha bostadsnära natur. Under tema tillgång, nåbarhet, kvalitet och tillhörighet ville
13
vi ta reda på hur väl respondenten instämmer i påståenden som vi skapat utifrån kommunens och myndigheternas strategier för den bostadsnära naturen. Utifrån svaren på dessa påståen-den kan vi sedan se hur väl responpåståen-denterna upplever kommunens arbete och/eller bristerna i den bostadsnära naturen. Vidare under temat hälsa ville vi ta reda på om respondenten upple-ver bättre hälsa genom att vistas i naturen vilket är den största anledningen till att bevara och utveckla den bostadsnära naturen.
I enkäten användes både slutna och öppna frågor. Tyngdpunkten låg på slutna frågor då David och Sutton (2016) menar att respondenten svarar i högre grad på dessa och att de går snabbare att analysera. Men även några öppna frågor valde vi att ha med där möjlighet till att svara i egna ord erbjöds vilket David och Sutton (2016) beskriver kan vara en fördel. Vid konstruktion av de slutna frågorna använde vi två olika mätskalor; ordinal- och nominalskala. Vid konstruktionen av ordinalfrågor använde vi en femgradig skala med två extrempunkter för att mäta respondenternas inställning till påståenden, vilket även David och Sutton (2016) nämner som vanligt vid mätning av attityder. Även ett svarsalternativ för vet ej valde vi att ha för att erbjuda heltäckande svarsalternativ vilket David och Sutton (2016) skriver som viktigt vid utformning av slutna frågor.
Efter konstruktionen av enkäten skickade vi ut den till vårt nätverk via sociala medier vil-ket motsvarar ett icke-sannolikhetsurval (David & Sutton, 2016) (se avsnitt 5.1
Representati-vitet för beskrivning av konsekvenser utav detta urval). Enkäten var öppen i två veckor och vi
fick under den tiden in 52 svar.
För att svara på studiens frågeställning nummer 3 konstruerade vi följande frågor som an-vändes vid analysen av enkäten:
a. Vad är bostadsnära natur och hur upplever medborgarnas sin relation till den bostads-nära naturen?
b. Hur upplever medborgarna den bostadsnära naturen utifrån kommunens och myndig-heternas kriterier?
Fråga a besvarades genom enkätfrågor under tema allmänt och hälsa medan fråga b besva-rades genom tema tillgång, nåbarhet, kvalitet och tillhörighet. Vidare analysebesva-rades varje vari-abel var för sig där olika centralmått studerades. Vid nominalskala studerades typvärdet och vid ordinalskala studerades median och medelvärdet vilket är de centralmått som David och Sutton (2016) menar passar bäst ihop vid analys av dessa skalnivåer. Vidare studerades även frekvensen vilket är det som ofta presenterats i resultatet. I de fall intressanta frekvenser kunde utläsas har dessa kopplats till vilken stadsdel respondenterna bor i. Detta i syfte för att analysera om vissa variabler var unika för specifika stadsdelar.
14
5.3 Avgränsningar
Vi har valt att undersöka två myndigheter: Boverket och Naturvårdsverket. Dessa två har blivit tilldelade ansvaret för att vägleda kommunerna i planeringen av bostadsnära natur, vil-ket är varför vi just valt dessa två. Vi har även avgränsat oss till att analysera tre dokument författade av dessa myndigheter.
Studiens geografiska avgränsningar utgår ifrån Linköpings kommuns (2019) strategiska plandokument som studerats “Linköpings Mötesplatser; innerstadens torg och parker” (se bild 1 för plandokumentets avgränsning). Den geografiska avgränsningen innefattar innersta-den och dess angränsande stadsdelar.
Bild 1 är en skärmdump över Linköping kommun (2019) geografiska avgränsning vilket är detsamma som studien valt att fokusera på förutom Steninge och Stångebro. Källa: https://www.google.se/maps/@58.4112146,15.6042938,14z
I denna studie har vi inte valt att studera Stångebro och Steninge vilka kommunen definie-rar som omvandlingsområde respektive ej ännu omvandlat. Följande stadsdelar ingår i stu-dien: Innerstaden, Gottfridsberg, Tannefors, Ramshäll, Ekkällan, Östra Valla, Åbylund, T1, Kanberget, Hejdegården, Vasastaden, Övre Vasastaden. Även Övre Vasastaden presenteras enligt kommunen som ett omvandlingsområde men detta område har vi valt att studera då detta är under pågående omvandling och mycket står färdigt. Denna geografiska avgränsning
15
valde vi dels för att plandokumentet behandlar dessa områden men också då förtätning och minskning av grönområden är mer förekommande i miljöer med innerstadsstruktur, vilket är varför stadsdelar i ytterstaden inte studerats.
Vidare i samma plandokument beskrivs offentliga mötesplatser vilket kan utgöras av både natur och torg. Eftersom denna studie har i syfte att behandla den bostadsnära naturen har torg inte inkluderats. Nästa avgränsning vi valt är att endast studera det offentliga rummet vilket är de platser som anses tillgängliga för alla. Dessa platser beskrivs med två olika huvudmanna-skap; de flesta platser ägs och förvaltas av kommunen men de kan också ägas privat.
Vidare tolkar vi definitionen av kommunens syn av den bostadsnära naturen som flytande och diffus vilket är en anledning till att vi har valt att studera samtliga grönområden som be-handlas i dokumentet (vilket återfinns under avsnittet för kommunens resultat “vad är bo-stadsnära natur”). Motiveringen till detta landar i att vår tolkning av kommunens definition av bostadsnära natur ibland kan tolkas som samtliga naturområden (som nämns under samma avsnitt) men som också kan tolkas som endast “närparker” vilket de uttryckligen beskriver som “den bostadsnära naturen”. Närpark är den park uppfyller kriterier inom begreppen
till-gänglighet, nåbarhet, kvalitet och tillhörighet vilket beskrivs som komponenterna för
bo-stadsnära natur. Den andra anledningen till varför vi valt att studera samtliga grönområden motiverat av möjligheten till en djupare jämförelse i diskussionsdelen mot både myndighet men också medborgare.
16
6. Resultat & analys
Nedan presenteras först resultatet av myndigheterna, följt av kommunen och vidare med-borgarna. Samtliga resultatavsnitt är även integrerat med teori vilket utgör analysen av denna studie.
6.1 Myndigheter
Med avstamp i det 15 nationella miljömålet, God bebyggd miljö, har Boverket (2007) skapat rapporten Bostadsnära natur (2007). I rapporten beskriver Boverket (2007) hur kom-munerna bör planera för den bostadsnära naturen. Just hur kommuner planerar för bostadsnära natur blir viktigt då Boverket (2007) redogör för att människor kan bo mitt i naturen men ändå uppleva att de är distanserade till den. De menar på att denna känsla bland annat kan bero på barriärer, såsom bebyggelse av vägar som skiljer bostaden från naturen. Det blir därför, enligt Boverket (2007), viktigt att skapa tillgång och öka nåbarheten till naturen men även att skapa naturmiljöer av god kvalitet blir väsentligt. Naturvårdsverket (2012) har utifrån det övergri-pande friluftslivsmålet utvecklat rapporten Förslag till mål för friluftslivspolitiken;
redovis-ning av ett regeringsuppdrag (2012). Mål 5, attraktiv tätortsnära natur, behandlar den
bo-stadsnära naturen (Naturvårdsverket, 2012). För mål 5 tydliggör Naturvårdsverket (2012) för att kommunerna ska tillgodose det behov som finns av attraktiv natur i tätortsmiljöerna. Na-turvårdsverket har även skapat vägledningen Kartlägga naturområden för friluftsliv (2020) baserat på Sveriges friluftslivsmål. Kartlägga naturområden för friluftsliv har i syfte att fun-gera som en vägledning, för att främja friluftslivet, genom att guida kommuner i kartläggning av naturområden, och däribland bostadsnära natur (Naturvårdsverket, 2019).
6.1.1 Varför anses det viktigt att planera för bostadsnära natur?
Boverket (2007) redogör för att naturen skapar möjlighet till nya möten och aktivitet vilket i sig gynnar folkhälsan, demokratin och välfärden. Naturvårdsverket (2020) poängterar de positiva effekterna naturen har på vår hälsa, för rekreationen och natur- och miljöförståelsen. Boverket (2007) beskriver att inspirerande och stimulerande miljöer hjälper oss i vår kreativi-tet och ger oss en känsla av välbehag. Myndigheternas perspektiv stämmer väl överens med forskningens åsikter, Wood et al. (2017) beskriver att den bostadsnära naturen ger möjlighet till att nya sociala band skapas och även att den gynnar folkhälsan, både psykiskt och fysiskt. Enligt Boverket (2007) kan vi även skapa förutsättningar till en ökad biologisk mångfald med hjälp av inslag av naturen i staden. Men Boverket (2007) skriver att naturområden många gånger exploateras i samband med urbanisering och städernas tillväxt. Det är viktigt för många att på ett enkelt vis kunna nå den bostadsnära naturen (Naturvårdsverket, 2020).
Bo-17
verket (2007) menar att det främst är två stadsutvecklingstrender som utmanar möjligheten till god bostadsnära natur. Den ena är befolkningstillväxten som både hämmar tillgången på bo-stadsnära natur och nåbarheten till bobo-stadsnära natur (Boverket, 2007). Svanström (2011) är inne på samma spår och menar på att till följd av exploatering och förtätning är vi i behov av att säkra tillgången till naturen. Den andra trenden som Boverket (2007) pekar på är skiftet i ägandet och förvaltningen av naturen samt de offentliga ytornas och den allmänna platsens minskning i städerna. Denna trend, menar Boverket (2007) på, kan ge negativa effekter för både nåbarheten till bostadsnära natur och kvaliteten på områdena. Boverket (2007) menar på att om kommunerna lyckas integrera naturen i staden med övriga strukturer och att den blir lätt att nå samt att den är av hög kvalitet kan den bostadsnära naturen bidra till en hållbar till-växt och en ökad välfärd för staden.
6.1.2 Vad är bostadsnära natur enligt statliga myndigheter?
Enligt Boverket (2007) kan mer eller mindre all natur i nära anslutning till bostäder klassas som bostadsnära natur, exempel på detta är bostadsgårdar, närparker, stadsparker, skog, vat-tendrag, kyrkogård och alléer. Boverket (2007) anser att bostadsnära natur både kan vara den som är kommunalt ägt eller privatägt. Men de gör skillnad på formell grönstruktur och faktisk
grönstruktur. Den formella grönstrukturen beskriver Boverket (2007) som den natur som ägs
och förvaltas av kommunen, vilket också är den natur som ofta presenteras i kommunernas grönplaner som bostadsnära natur. Den faktiska grönstrukturen däremot utgörs av all natur, den kan vara kommunägd liksom privatägd, alltså kan det vara en stadspark likväl som en bostadsträdgård (Boverket, 2007). I en kommuns grönplan är det vanligt förekommande att endast de kommunalt ägda grönområdena presenteras. Därför skiljer sig ett flygfoto ofta från kommunens karta över grönområden. I städer finns det ofta flera privatägda offentliga grön-områden och natur som ägs av föreningar eller av statliga enheter. Det bör också poängteras att privata trädgårdar också kan ge kvaliteter till människor, såsom rofylldhet vid en prome-nad (Boverket, 2007).
Naturvårdsverket (2012) menar att målet med bostadsnära natur är som följer “Befolkning-en har tillgång till ett tätortsnära landskap med höga frilufts-, natur-, och kulturmiljövärd“Befolkning-en.” (Naturvårdsverket, 2012, s.25.). Citatet talar för att den bostadsnära naturen ska innehålla vär-den för friluftsliv, natur och kulturmiljö.
Naturvårdsverket (2020) beskriver i sitt andra dokument bostadsnära lek- och rekreations-områden som sådan park/natur som är avsedd för lek och rekreation inom avståndet 200-300 meter från bostad.
18
Myndigheternas breda definition av bostadsnära natur stämmer bra överens med vad forskningen definierar som bostadsnära natur. Campagnaro et al. (2019) beskriver den bo-stadsnära naturen som all urban vegetation inom promenadavstånd från bostaden. Wood et al. (2017) ger exempel på detta som bostadsgårdar, närparker, stadsparker, skog, vattendrag, kyr-kogårdar och alléer. Dessa exempel tyder på att forskningen håller med myndigheterna i att den bostadsnära naturen både kan var kommunalägt och privatägt.
Den bostadsnära naturens tre komponenter:
Enligt Boverket (2007) och Naturvårdsverket (2012) är tillgång, nåbarhet och kvalitet vik-tiga komponenter för kommunerna att tänka på vid planeringen av den bostadsnära naturen. Tillgången beskrivs av Boverket (2007) i form av den resurs som är tillgänglig och vilka vär-den naturen har. Nåbarheten definieras utifrån möjligheten till att ta sig till naturen, främst via gång, från sin bostad och kvaliteten beror på bevarandet och förbättringen av grönområdets värden (Boverket, 2007). Nedan beskrivs dessa tre komponenter mer ingående.
Tillgång:
Boverket (2007) uppmuntrar kommunen först och främst till att identifiera och analysera naturen och dess värden i strategiska dokument för att säkra tillgången till bostadsnära natur. Vidare menar de att kommunerna bör synliggöra bostadsnära natur i planeringsdokument, särskilt den faktiska grönstrukturen (Boverket, 2007). Wood et al. (2017) redogör också för att strategier och dokument är bra att använda som verktyg för bevarande och utveckling av naturen. Boverket (2007) fortsätter med att kommunen med fördel också kan undersöka med-borgarnas perspektiv och på så vis bland annat få en bild över hur naturen faktiskt används. Medborgarperspektivet inom planeringen anser även Micheletti (2017) som en viktig kompo-nent vid planering. Boverket (2007) beskriver också att kommunen kan säkra tillgången till den bostadsnära naturen genom att kommunen är ägare till den allmänna platsmarken och att viktig natur är fördelaktigt att skydda, till exempel genom reservat. Naturvårdsverket (2012) talar också för att bevara naturen, de lägger även till utveckling och nyskapande som metoder för att gynna tillgången. Tidigare forskning lyfter varken ägandet eller skyddandet av naturen som verktyg för att skapa tillgång. Däremot det myndigheterna inte tar upp men som forsk-ningen poängterar vara viktigt är att staden innehar ett högt antal grönytor (Wood, Hooper, Foster, & Bull, 2017; Van Den Berg, Koole, & Van Der Wulp, 2003).
19
Nåbarhet:
Boverket (2007) anser att nåbarhet kan säkras genom att kommunen tar bort barriärer mel-lan bostaden och naturen. Detta säger även Svanström (2011) är något att eftersträva. Bover-ket (2007) fortsätter med att det också är av stor vikt att grönstrukturerna utformas så att det blir en plats för alla, oavsett kön, etnisk härkomst eller socioekonomisk ställning. De upp-muntrar till att stråk bör planläggas till naturen för att öka nåbarheten (Boverket, 2007). Denna tillhörighetsaspekt lyfter inte den tidigare forskningen som verktyg för att gynna
nå-barheten. Boverket (2007) och Naturvårdsverket (2012) menar också på att det är fördelaktigt
att möjliggöra för olika transportsätt till grönområden. Boverket (2007) talar även för att göra staden promenadvänlig. De föreslår att detta kan göras genom fysisk planering med god ge-staltning, stråk längs med vatten, parker och natur och med hjälp av trottoarer och övergångs-ställen (Boverket, 2007). Dessa möjligheter till att enkelt ta sig till grönområdena behandlar inte den tidigare forskningen som verktyg. Just att tillvägagångssättet inte belyses av forsk-ningen som en komponent för nåbarhet känner vi är intressant. Att möjliggöra för olika sätt att ta sig till områdena är enligt vår mening högst aktuellt för nåbarheten. Enligt myndighet-erna kan nåbarheten öka med hjälp av spridning av information och marknadsföring av sta-dens naturområden (Boverket, 2007; Naturvårdsverket, 2012). Att invånarna högst ska ha 300 meter till bostadsnära natur är också en riktlinje Boverket (2007) tycker att kommunerna ge-nerellt ska följa. De preciserar även olika avstånd beroende på typ av grönområde. Till en närpark bör avståndet från bostaden högst vara 50 meter, till lokalpark 200 meter (utan barriä-rer emellan), stadspark ska finnas inom 500 meter och friarealer/orörda grönstruktubarriä-rer bör ha en täckningsgrad på 300-400 kvm per invånare (Boverket, 2007). Enligt Svanström (2011) bör avståndet på 300 meter alltid följas. Han förespråkar även ett maxavstånd på 200 meter för att det ska vara anpassat till äldre och barn (Svanström, 2011). Däremot talar Svanström (2011) inte om några anpassade avstånd beroende på vilken typ av park det gäller. Det han istället argumenterar för är att medborgarna bör nå fler än ett grönområde som bostadsnära natur (Svanström, 2011).
Kvalitet:
Naturvårdsverket (2012) talar för att kvaliteten på den bostadsnära naturen gynnas genom bevarande och utveckling vilket kan säkras genom strategisk planering. Boverket (2007) me-nar på att kommunen bör tar vara på grönområdens storlek, innehåll och värden, såsom tyst-nad och ro. De fortsätter med att rofylldhet kan gynnas genom att områdena är på avstånd från stora vägar (Boverket, 2007). Att storleken på park påverkar dess kvalitet är forskningen och
20
myndigheterna överens om (Sugiyama, Francis, Middleton, Owen, & Giles-Corti, 2010).
Kva-liteten kan även, enligt Boverket (2007), gynnas genom att den tillfredsställer behov såsom
naturupplevelse, lek och umgänge. Myndigheterna uppmuntrar kommunerna till att göra detta genom god gestaltning och förvaltning och genom att planera genom samverkan med flera aktörer (Boverket, 2007; Naturvårdsverket, 2012). Enligt Boverket (2007) kan flerbrukliga områden, grönområden med flera användningsområden, också ge kvalitet samt implemente-ring av vatten, odling och konst. Wood et al. (2017) menar också på att variation av både typ och funktioner är gynnsamt.
Boverket (2007) menar på att vid planering i innerstaden tenderar nåbarhet och kvalitet att vara viktigare att tänka på än tillgången. Men det beror till stor del på de lokala möjligheter som finns (Boverket, 2007). Francis et al. (2012) är inne på samma spår som Boverket (2007): mycket grönområden behöver inte leda till en bättre stadsmiljö, det krävs att naturen integre-ras med övriga strukturer och att den är av hög kvalitet samt lätt att nå.
Att kartlägga naturområden:
Metoden som Naturvårdsverket presenterar i Kartlägga naturområden för friluftsliv (2020) redogör för vikten av att värdera samt klassificera naturområden. Vid värderingen eftersträvas en hög brukarfrekvens, många upplevelsekvaliteter, ett högt symbolvärde, många funktioner, hög lämplighet, hög tillrättalagdhet/anläggningar, att området är stort nog, innehar många kunskapsvärden, en miljö fri från buller, fri från ingrepp/störningar, att det är lättillgänglighet, lätt framkomlighet, har en låg känslighet/sårbarhet och ett stort potentiellt bruk. Vidare i klas-sificeringen läggs fokus på de sju första värderingskriterierna (Naturvårdsverket 2020). Na-turvårdsverket (2020) menar på att de resterande värderingskriterierna kan vara användbara vid en senare helhetsbedömning. Utifrån klassificeringen kan sedan områdena skattas som: mycket viktigt område, viktigt område, övrigt friluftsområde eller ej klassificerat område. Detta ger en riktlinjer till vilka områden som bör bevaras och vilka som behöver utvecklas (Naturvårdsverket, 2020).
Sammanfattande analys:
Myndigheternas breda definition av bostadsnära natur, som vi presenterade i början av detta avsnitt, tycker vi bjuder in till en tanke om att all grönska i staden blir viktig. Men när myndigheterna sedan presenterar hur kommuner bör planera för den bostadsnära naturen kan deras breda definition snarare tolkas som snäv. Bostadsnära natur och en viktig bostadsnära natur blir, enligt vår tolkning av myndigheterna, det en stor skillnad mellan.
21
Utifrån Wood et al. (2017) är den bostadsnära naturen områden som vi både aktivt och passivt nyttjar. Myndigheterna uppmuntrar först, i sin definition, till att all grönyta ska räknas till den bostadsnära naturen men de menar sedan på att den bostadsnära naturen klassificeras som viktig om till exempel brukarfrekvensen är hög. Detta anser vi kan tolkas som att myn-digheterna endast klassar den bostadsnära naturen till de områden som många medborgare aktivt nyttjar. De övriga grönområdena, som inte har en hög brukarfrekvens, är i behov av att utvecklas. Det uppstår en konflikt mellan myndigheternas breda definition och deras snäva klassificering och detta misstänker vi kan skapa förvirring när kommunerna ska realisera myndigheternas riktlinjer och tips.
6.2 Kommunen
Nedan presenteras empirin från kommunen, varför det anses vara viktigt att planera för bo-stadsnära naturen, följt av vad kommunen anser vara bobo-stadsnära natur och vidare hur de pla-nerar för att tillgodose detta. Vidare presenteras en avslutande reflektion som även synliggör bostadsnära natur för varje stadsdel.
6.2.1 Varför anses det viktigt att planera för bostadsnära natur?
“Linköpings innerstad växer och ska både bli mer och bättre […] en mer och bättre in-nerstad behöver fler och bättre parker...” (Linköping kommun, 2019, s.5). Citatet beskriver
vikten av de offentliga platsernas betydelse för den växande innerstaden (Linköping kommun, 2019). En växande innerstad, där exploatering och förtätning pågår, är enligt forskningen ett skäl till varför det är viktigt att planera för bostadsnära natur (Svanström, 2011). Kommunen vill skapa en attraktivare stad genom att bland annat utveckla grönområden i staden vilket tillsammans med byggnaderna skapar ett gaturum av stadskvalité. Enligt Linköpings kommun leder stad med levande gröna ytor till en stad med ett rikt stadsliv (Linköping kommun, 2019). Kommunen har valt att namnge stadens offentliga parker och torg mötesplatser. Dokumen-tet belyser vikten av att skapa ett brett utbud av olika typer av mötesplatser för att tillgodose olika behov. Kommunen menar att mötesplatser är grunden för en social hållbarhet, där män-niskor samlas, integreras vilket leder till en mindre segregerad stad (Linköping kommun, 2019). Liksom Linköping kommun menar forskningen inom ämnet på att den bostadsnära naturen kan bli en plats där sociala band skapas (Wood, Hooper, Foster, & Bull, 2017). Kommunen beskriver att tidigare forskning menar att en trevlig fysisk miljö dessutom leder till bättre val på individnivå vad gäller livsstil, utbildning och yrkesval. De fortsätter med att poängtera att en bra fysisk miljö också leder till en tryggare och trevligare stad att vistas i (Linköping kommun, 2019). Forskningen som använts i denna studie nämner inte trygghet
22
som en följd utav välplanerad natur. Kommunen beskriver de gröna miljöerna som nödvän-diga för människans hälsa och välbefinnande. De skriver att de gröna miljöerna har positiva effekter i form av exempelvis minskad stress, sänkt blodtryck och bättre koncentrationsför-måga hos barn (Linköping kommun, 2019). Den tidigare forskningen stödjer dessa argument, Wood et al. (2017) menar på att bostadsnära natur stärker folkhälsan både fysiskt och psykiskt och Nisbeth et al. (2011) beskriver, likt kommunen, att naturen är bra på så vis att den mins-kar stress, gynnar återhämtning efter sjukdom och kan förbättra koncentrationen hos barn. Repke et al. (2018) lägger även till att den bostadsnära naturen kan verka positivt på depress-ion. Kommunen beskriver också hur de sociala värdena påverkar samhället i en positiv rikt-ning som indirekt leder till ekonomiska värden i samhället (Linköping kommun, 2019). Denna dimension av hållbar utveckling har inte forskningen från teoriavsnittet inkluderat. Kommunen beskriver att en annan viktig del för att planera för gröna miljöer är bevarandet och utvecklandet av de ekologiska värdena vilket leder till ekosystemtjänster som är nödvän-diga vid en stark urbanisering och i en värld med ett föränderligt klimat (Linköping kommun, 2019). Denna ekologiska del av hållbar utveckling beskriver även forskningen som skäl till att den bostadsnära naturen planeras för i städerna där Anguluri et al. (2017) menar att vi är bero-ende av naturens ekosystemtjänster.
6.2.2 Vad är bostadsnära natur enligt Linköpings kommun?
Vår tolkning av Linköpings kommuns definition av den bostadsnära naturen är att den upp-levs tudelad och inte helt utskriven. Kommunen beskriver att bostadsnära natur uppnås när de tillgodoser samtliga av följande komponenter: tillgång, nåbarhet, kvalitet och tillhörighet. Det kan tolkas som att alla grönområden är bostadsnära natur om, och endast om, dessa kriterier uppnås. Det skiljer sig från vad Campagnaro et al. (2019) menar: all urban vegetation är den som går att nå inom ett promenadavstånd. Men kommunen beskriver samtidigt dessa fyra komponenter som strategier för fortsatt utveckling. Det kan då också tolkas som all natur fort-farande är bostadsnära natur men att dessa komponenter är mål att stäva efter för att nå attrak-tiv bostadsnära natur. Linköping kommun (2019) beskriver tillgång som den faktiska mängd grönområden i förhållande till befolkningsmängd. Detta grundar sig på tidigare analyser där parkyta per närboende studerats. Wood et al. (2017) beskriver att hur mycket yta som finns per
invånare är ett bra mått för att analysera den bostadsnära naturen i en stad. Nåbarhet menar
kommunen som den faktiska nåbarheten vilket grundar sig på tidigare analyser där avståndet mellan grönområde och boende analyserats. Det finns även här likheter till vad Wood et al. (2017) menar på vara ett bra mått för analysen av stadens natur: fastställa hur långt det max
karak-23
tär och funktion (Linköping kommun, 2019). Forskningen menar på att en variation av funkt-ioner är viktigt (Wood, Hooper, Foster, & Bull, 2017). Kommunen värdesätter sociala, natur- och kulturhistoriska värden. Klassificering av olika karaktärer grundar sig på sociotopkarte-ring, inventesociotopkarte-ring, intervjuer och enkät. Slutligen beskriver kommunen tillhörighet med inne-börden att alla ska känna sig välkomna, vilket grundar sig på inventering samt en teoretisk analys inom området (Linköping kommun, 2019).
Fortsättningsvis har även kommunen delat in Linköpings gröna ytor, de har då utgått från det offentliga rummet i innerstaden och klassificerat de gröna miljöerna utifrån dess storlek, karaktär och önskad funktion. Utifrån detta kan det tolkas som att olika kriterier behöver upp-nås för att få ingå i en specifik klass. Klasser för de gröna miljöerna benämns av kommunen som: gröna miljöer nära bostaden, gröna miljöer lite längre från bostaden, gröna miljöer för
hela staden och gröna stråk. Utav dessa benämns endast gröna miljöer nära bostaden, och då
mer specifikt närparker, till att utgöra den bostadsnära naturen men vars kvaliteter även finns i andra klassindelningar och då tydligast i stadsdelsparker och stadsparker. Formella parker presenteras som parker vilka kan/bör omvandlas till att likna närparker. Fickparker ingår i
gröna miljöer nära bostaden men används endast som kompensation vid brist av ovanstående
parker. Gröna stråk presenterar kommunen som länkar mellan samtliga mötesplatser (Linkö-ping kommun, 2019). Utifrån detta ser vi tvetydighet, dels kan det tolkas att kommunen anser att endast närparker motsvarar definition av den bostadsnära naturen. Detta går därmed emot vad tidigare forskning menar, då all urban vegetation kan klassas som bostadsnära natur (Wood, Hooper, Foster, & Bull, 2017; Campagnaro, Sitzia, Cambria, & Semenxato, 2019). Men det kan också tolkas som att flera naturområden klassas som bostadsnära natur men att dessa har olika förutsättningar och därmed finns det olika strategier för utveckling av dessa. Fortsättningsvis beskrivs de olika klasserna för de gröna miljöerna nedan.
Gröna miljöer nära bostaden:
Under denna klassificering innefattar kommunen både fickparker och närparker.
Fickpar-ker beskrivs som en mycket liten park eller kan till och med vara en hårdgjord yta med gröna
inslag med en känsla av “en grön oas”. Dessa anser kommunen bör finnas när det är långt till annan park eller när det är många som delar på en mycket liten yta grönområde. Fickparkerna kan också vara till fördel för personer med olika funktionshinder som i sin tur har svårare att förflytta sig längre sträckor (Linköping kommun, 2019). Vi anser att fickparkerna överens-stämmer med kommunens strategi vad gäller tillgång och nåbarhet men att de inte lever upp till kriterier vad gäller kvalitet däremot gynnar de tillhörighet. Närparker beskrivs av
kommu-24
nen som den bostadsnära mötesplatsen och de menar på att dessa ska vara placerade inom fem minuters gångavstånd från bostaden vilket går hand i hand med kommunens strategi för
nå-barhet och gynnar även tillgången. Detta stämmer även överens med forskningen, Svanström
(2011) menar att avståndet max bör vara fem minuters promenad från bostaden. Vidare, enligt Linköping kommun (2019), ska närparken också kunna nås utan att medborgarna ska behöva korsa en barriär som i detta fall klassas som en väg där högre hastighet än 30 km/h är tillåten eller där fler än 3000 fordon färdas per dygn. Även detta stämmer överens med Svanströms (2011) forskning men han räknar barriärer snarare som motorvägar och järnvägar. Vidare skriver Linköpings kommun (2019) att det ska finnas lekytor av naturmiljö, alternativt anlagd lekplats i närparken. Men det ska också finnas grönytor som leder till i rofylldhet (Linköping kommun, 2019). Även Wood et al. (2017) menar att det är viktigt med olika funktioner i par-kerna. Funktionsvariationen stämmer överens med kommunens strategi för kvalitet.
Gröna miljöer lite längre från bostaden:
Under denna kategori finner vi stadsdelsparker som beskrivs som en målpunkt för flera människor. Dessa beskrivs som en större grönyta som ska tåla ett större antal besökare och agera som en samlingsplats för stadsdelen, både till vardags och vid festligheter.
Stadsdels-parkerna ska ha liknande grundkvaliteter som närparker men ha större ytor där aktiviteter kan
genomföras. Det ska även finnas plats för mindre evenemang. Utöver detta menar kommunen att det i dessa ytor ska finnas möjlighet för motion, lek och kulturupplevelser. Genom parker-nas stora utbud av funktionsvariationer ska dessa trots ett längre avstånd locka en bredare mängd brukare som leder till en mötesplats av mångfald (Linköping kommun, 2019). Ovanstående beskrivning av parken anser vi stämmer väl överens med strategier för tillgång,
nåbarhet, kvalitet och tillhörighet. Forskningen håller med kommunen i att storleken på park
är viktigt, en stor park ger utrymme till fler funktioner (Wood, Hooper, Foster, & Bull, 2017) som i sin tur leder till i positiva effekter för den fysiska hälsan (Sugiyama, Francis, Middle-ton, Owen, & Giles-Corti, 2010) samt att det kan leda till minskat slitage (Svanström, 2011).
Enligt Linköpings kommun (2019) bör stadsdelsparken ligga inom ett avstånd på 15 minu-ter promenad från bostaden, vilket enligt vår tolkning alltså inte lever upp till önskvärt av-stånd enligt kommunens strategi för att tillgodose nåbarhet (se under rubrik “hur planerar kommunen för att tillgodose bostadsnära natur både nu och i framtiden”). Denna parktyp borde ur detta perspektiv därför inte kallas som bostadsnära natur. Även ur ett forskningsper-spektiv skulle avståndet vara för långt för att klassas som bostadsnära (Svanström, 2011). Vi-dare framgår det däremot inte i plandokumentet ifall parken skulle klassas som bostadsnära
25
natur om denna är nåbar inom fem minuters promenad från bostad. Skulle denna park ligga inom detta avstånd vill vi mena på att även stadsdelsparken skulle kunna tolkas som bostads-nära natur. Parken innehar samma grundkvaliteter som kommunen nämner för närparker. Vidare skriver Linköpings kommun (2019) att gå att nå parken utan att behöva korsa en bar-riär vilket räknas vid en väghastighet över 50 km/h och/eller en väg med mer än 8000 fordon per vardagsmedeldygn vilket även det både är lägre och färre än den barriär som Svanström (2011) beskriver.
Fortsättningsvis under gröna miljöer lite längre från bostaden beskrivs närnatur som en plats för naturupplevelser och avkoppling. Dessa områden kännetecknas av skogskaraktär där både promenad och lek kan utföras. Dessa miljöer klassas inte som bostadsnära natur av kommunen men beskrivs som komplement till stadens parker (Linköping kommun, 2019). Denna exkludering stämmer inte alls överens med tidigare forskning där även skog räknas som bostadsnära natur (Campagnaro, Sitzia, Cambria, & Semenxato, 2019; Wood, Hooper, Foster, & Bull, 2017).
Gröna miljöer för hela staden:
Under denna klassificering beskriver kommunen både stadsparker utan och stadsparker med evenemangskaraktär. Dessa ytor ska fungera som mötesplats för hela staden. De ska vara tillgängliga att nå genom gång, cykel och/eller kollektivtrafik. Stadsparkerna ska innefatta
stadsdelsparkens kvaliteter, det innefattar även samma grundkvaliteter som närparker men
ska utöver detta inneha någon form av prydnadsvärde, exempelvis offentlig konst. Vidare ska de också ha större ytor med möjlighet för större evenemang (Linköping kommun, 2019). Av-ståndet till dessa parker nämns inte i dokumentet men då dessa förväntas ha ytterligare egen-skaper än stadsdelsparker blir vår bedömning att avståndet för att nå en stadspark kan antas vara längre och därför lever inte denna parktyp upp till att klassas som bostadsnära natur trots dess goda kvalitet. Däremot som nämnts innan kan det vara just en stadspark som finns inom en medborgares gångavstånd på fem minuter och då skulle även denna park kunna tolkas som bostadsnära natur. Vi kan däremot inte utläsa vad kommunen själv bedömer i en sådan situat-ion. Detta resonemang skulle även gå i hand med tidigare forskning vad gäller avstånd (Svan-ström, 2011), yta (Wood, Hooper, Foster, & Bull, 2017; Van Den Berg, Koole, & Van Der Wulp, 2003; Sugiyama, Francis, Middleton, Owen, & Giles-Corti, 2010) och funktionsvariat-ioner (Wood, Hooper, Foster, & Bull, 2017).
Under denna klassificering beskriver kommunen även formella parker, som är gröna ytor i koppling till offentliga byggnader. Dessa ytor ska ha ett tydligt historiskt sammanhang och
26
uppfylla kulturhistoriska värden. De ska också ha gröna miljöer som leder till rofylldhet eller inneha möjlighet att sitta och sola eller att ha picknick i. Detta följer kommunens strategi för
kvalitet. Kommunen redogör för att de formella parkerna behöver möta dagens behov
alltef-tersom stadens utvecklas. Det betyder att vid brist på närparker bör de formella parkerna ut-vecklas med lekytor men endast i den mån att de kulturhistoriska värdena inte tas i anspråk (Linköping kommun, 2019). Det tolkar vi som att de formella parkerna ligger nära till att kunna utvecklas till bostadsnära natur som liknar närparken. Vidare nämner inte Linköping kommun (2019) något avstånd till dessa men skulle dessa ligga inom promenadavstånd (Campagnaro, Sitzia, Cambria, & Semenxato, 2019) eller mer exakt inom fem minuters gång-avstånd från bostäder (Svanström, 2011) skulle dessa kunna klassas som bostadsnära natur.
Gröna stråk:
Linköping kommun (2019) beskriver de gröna stråken som en fördel vid rekreation och ska fungera som en länk mellan innerstaden och stadens omgivande friluftsområden och landskap. Vidare beskrivs de också som den gröna infrastruktur som främjar ekosystemtjänster. Däre-mot benämns inte stråken som bostadsnära natur vilket tidigare forskning klassat dem som (Campagnaro, Sitzia, Cambria, & Semenxato, 2019; Wood, Hooper, Foster, & Bull, 2017).
6.2.3 Hur planerar kommunen för att tillgodose bostadsnära natur både nu och i framtiden?
I plandokumentet har Linköping kommun (2019) utgått ifrån Boverkets tre komponenter för att tillgodose bostadsnära natur; tillgång, nåbarhet och kvalitet. Kommunen har dessutom valt att utveckla Boverkets modell genom att lägga till tillhörighet som en komponent. Utifrån dessa komponenter har kommunen arbetat fram flera olika strategier för fortsatt arbete speci-fikt för varje komponent. I dokumentet beskriver Linköping kommun att de anser att de skap-ar ett bra utbud av bostadsnära gröna miljöer genom att tillgodose tillgång, kvalitet, nåbskap-arhet och tillhörighet. Vidare beskriver Linköping kommun komponenterna som lika nödvändiga men att de kan väga olika tungt beroende på platsens förutsättning, vilket vi tolkar som att kommunen planerar utifrån sina lokala förutsättningar och behov. Wood et al. (2017) menar att planering av den bostadsnära naturen bör planeras på så vis. Fortsättningsvis har kommu-nen i samma dokument identifierat samtliga befintliga grönytor i staden samt föreslagit nya. Dessa presenteras var för sig tillsammans med strategier för vidare utveckling. Att konkreti-sera utvecklingsområden genom strategier och dokument menar Wood et al. (2017) som ett fördelaktigt tillvägagångssätt. Nedan presenteras Linköping kommuns (2019) fyra olika kom-ponenter med tillhörande strategier.
