Att skapa relationer : Humorns betydelse inom omvårdnad

Examensarbete i omvårdnad, 15 hp, Grundnivå (G2E) Sjuksköterskeprogrammet 180 hp

Godkänt och examinerat: 2021-05-24

Författare: Veronika Sebom Erika Trygg

Handledare: Åsa Gisel, Medicine magister, högskoleadjunkt

Inger Wallin Lundell, Medicine doktor, Högskolelektor Examinator: Catarina Nahlén Bose, Med. Dr.

Att skapa relationer

Humorns betydelse inom omvårdnad

To build relationships

The role of humour in nursing

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Sjuksköterskan är ansvarig för all omvårdnad kring patienten. Omvårdnaden ska ske personcentrerat med fokus på skapandet av mellanmänskliga relationer. Med sympati gentemot patienten kan relationen bli mer betydelsefull och humor tillåtas introduceras. Kan humor vara bidragande faktor till en mer fördelaktigare vård?

Syfte: Syftet var att beskriva hur humor i relationen mellan sjuksköterska och patient kan användas inom omvårdnad.

Metod: En allmän litteraturstudie där vi granskat 13 kvalitativa och kvantitativa

forskningsartiklar publicerade mellan årtalen 2000-2021. Dessa analyserades med tematisk analys.

Resultat: Fem huvudteman identifierades till resultatet vilka var: relationsskapande, humor som verktyg, individualitet, humor som hanteringsstrategi och en känsla av sammanhang. Huvudtemana delades in i åtta subteman. Alla dessa teman utgick från användandet av humor. Resultatet visade att användandet av humor underlättade tillvaron för patienterna, minskade deras ångest samt gav de en känsla av bibehållen livskvalité trots de omständigheter som de stod inför.

Slutsats: Humor har visat sig behjälpligt för flertalet ändamål inom en vårdsituation, för både patienter och vårdpersonal. Med tanke på individuella faktorer och hur de inverkar på hur humor mottages vore fenomenet värdefullt att få ta del av redan i grundutbildningen för sjuksköterskor.

Nyckelord: Försvarsmekanism, Humor, Individualitet, Omhändertagande, Relationsskapande.

ABSTRACT

Background: The nurse is responsible for all care concerning the patient. The care must be person-centered with a focus on the creation of interpersonal relationships. With sympathy for the patient, the relationship can become more meaningful and humor is allowed to be

introduced. Can humor be a contributing factor to a more beneficial care?

Aim: The purpose was to describe how humor can be used in nursing in the relationship between nurse and patient.

Method: A literature review where we examined 13 qualitative and quantitative research articles published between the years of 2000-2021. These were analyzed with thematic analysis.

Results: Five main themes were identified for the results, which were: relationship building, humor as a tool, individuality, humor as a management strategy and a feeling of context. The main themes were divided into eight subthemes. All of these themes were based on the use of humor. The results showed that the use of humor facilitated the lives of patients, reduced their anxiety and gave them a sense of maintained quality of life despite the circumstances they faced.

Conclusion: Humor has proven helpful for most purposes in a caring situation, for both patients and nursing staff. Given individual factors and how they affect how humor is received, the phenomenon would be valuable to be able to take part of already in the basic education for nurses.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Humor inom personcentrerad vård ... 2

Skillnader gällande utbildning ... 3

Humor och relationer ... 4

Humor vid omvårdnad ... 5

TEORETISKT PERSPEKTIV ... 6

Interpersonal Aspects of Nursing, Joyce Travelbee ... 6

PROBLEMFORMULERING ... 8 SYFTE ... 9 METOD ... 9 Design ... 9 Urval ... 10 Datainsamling ... 10 Etiska aspekter ... 12 RESULTATREDOVISNING ... 12 Relationsskapande ... 14

Humor som verktyg ... 16

Individualitet och sammanhang ... 18

DISKUSSION ... 20 Metoddiskussion ... 20 Resultatdiskussion ... 22 SLUTSATS ... 29 REFERENSER ... 30 BILAGOR ... i *Bilaga I SÖKMATRIS ... i

*Bilaga II ARTIKELMATRIS ... ii *Bilaga III TEMAN ... vi

INTRODUKTION

Författarna har valt att beskriva hur humor kan användas inom omvårdnad med fokus på humorns betydelse i relationen mellan patienter och sjuksköterskor. Humor kan troligtvis underlätta upplevelsen samt allvaret i många vårdmöten. Författarna vill veta vad aktuell forskning har kommit fram till vad gäller humorns roll, då vi reflekterat över detta. Därför vill vi nu med hjälp av denna litteraturöversikt tydliggöra begreppet humor och ta reda på om humor kan bidra till en starkare relation mellan sjuksköterska och patient. Våra tidigare upplevelser både i form av att vara patient själv men även som studenter under

sjuksköterskeutbildningen har gett oss skenet av att det sociala fenomenet humor kan ta udden av allvaret i jobbiga situationer.

I de vårdrelaterade möten författarna haft med patienter under utbildningen har humor bidragit till känslan av en ömsesidig relation där vi som sjuksköterskor inte besitter en lika påtaglig auktoritär position. I ett led till detta tror vi att det är av stor vikt som sjuksköterska att ha förmågan att läsa av individer och situationer. Vi behöver kunna vara allvarliga när det behövs men även lättsamma och ha nära till humor i de situationer som tillåter det. Våra samlade erfarenheter säger oss att vi behöver utstråla kunnighet, engagemang och

självsäkerhet framför patienterna. Samtidigt som vi lyssnar flitigt, ler och ser patienterna som individer med unika behov. Därför vill författarna med denna litteraturöversikt ta reda på och tydliggöra användandet av humor. Såväl understryka detta i relation till en

BAKGRUND

Humorns härkomst

Nationalencyklopedin (u.a) förklarar att ordet humor härstammar från latinets hu´mor vilket betyder vätska. Denna vätska ansåg läkarkåren är en nyckel till en människas humörreglering. Följande definition av humor beskriver Svenska Akademiens ordbok (1932) ”(†) vätska (i människokroppen); särsk. om var särskild av de fyra kardinalvätskorna (blodet, gula o. svarta gallan samt slemmet), av vilkas riktiga blandning hälsan förr ansågs bero”. Nordenfelt (2004, s. 69) menar att mänskligheten alltid har en strävan efter upplevelsen av livskvalité och välbefinnande. Dessa begrepp kan anses ha ett komplext samband av skilda faktorer. Detta handlar om individens värdegrund och ett subjektivt välbefinnande, där ett specifikt eller allmänt mående berörs. Välbefinnande kan förklaras som en känsla av hängivenhet, glädje eller välbehag. Nordenfelt (2004, s. 69) beskriver vidare att kärnan till livskvalité är beroende av intellektuella och sociala faktorer, politiska aspekter och så även av etiska och moraliska värden. Det är bara genom en helhetssyn på människan som antaganden kan göras och förståelse givas, om huruvida en unik individs upplevda livskvalité är i parallell med dennes unika föreställningar och förväntningar om livet eller ej (Nordenfelt, 2004, s. 69).

Humor inom personcentrerad vård

World Health Organisation (WHO, u.a) utvecklar personcentrerad vård år 2016, till ”the

Framework on integrated people-centred health services (IPCHS)” vilket syftar bland annat

till att alla människor bör ha tillgång till vård där mänskliga behov respekteras och

uppmärksammas. Personcentrerad vård innebär att se hela individen och alla de mänskliga behov som finns. Sjukvården bör även stödja människor i att ta ansvar över sina liv för att öka förmågan till självhjälp. WHO (u.a) poängterar den vetenskapliga grunden till att sjukvården har förutsättningen att värna om människors och samhällets behov, eftersom detta likväl är betydande för en individs hälsoutfall samt ökar förmågan att hantera motgångar av

exempelvis en sviktande hälsa. Enligt (Hälso- och sjukvårdslag [HSL], SFS 2017:30, 5 kap, 1 §) ska “Hälso- och sjukvårdsverksamhet bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls. Det innebär att vården särskilt ska tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet, bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet samt främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen” (HSL, SFS 2017:30, 5 kap, 1 §). Enligt WHO (2020) är ”Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande och inte bara frånvaron av sjukdom eller svaghet” (WHO, 2020, s. 1). Martin och Ford (2018, s. 8) beskriver att det funnits skilda meningar om humor under

decennier. Olsson, Backe och Sörenström (2003, s. 171–172) förklarar att humor så tidigt som på 1950-talet är en central och betydande del i en vårdrelation där Virginia Henderson, en tidig omvårdnadsteoretiker, menar att en enskild persons välbefinnande gynnas mer av humor än i jämförelse med en medicinsk behandling. Relationsskapandet mellan patient och

avslappnad atmosfär. En hjälpande hand mot patienten i hens känsloreglering av exempelvis vrede och sorg (Olsson, Backe & Sörenström, 2003, s. 171–173). Martin och Ford (2018, s. 8) poängterar att de vetenskapliga beläggen för användandet av humor startade på 1980-talet. Detta resulterade då i en ökad förståelse för vilka effekter humor kan ha för både den psykiska och fysiska hälsan (Martin & Ford, 2018, s. 14). McCormack och McCance (2010, s. 1) värdesätter på många vis sjuksköterskans långa tradition och förmåga att arbeta

personcentrerat. Forskarna menar att de elementära aspekterna av personcentrerad vård handlar om att ha förmåga att bemöta människor med respekt, samt värna om individen och dennes rätt till självbestämmande. Detta skapar en helande relation mellan sjuksköterska och patient (McCormack & McCance, 2010, s. 1). Olsson et al. (2003, s. 47) beskriver att humor idag benämns ge utlopp för bland annat skratt och förklaras vara personlig och socialt betingad. Relationen utgör en avgörande och central del av fenomenet humor.

Olsson et al. (2002, s. 21) beskriver att humor är en av de förmågor varje människa har med sig redan från födseln och som i takt med livet utvecklas, som ett led av andra erfarenheter. Skratt och skämt är två återkommande begrepp. Båda förklaras kunna förankras i glädjefyllda ansatser, men även ge uttryck för makt eller som ett försvar i en obehaglig situation. Humor kan beroende av situation fylla olika ändamål och ge uttryck för olika känslotillstånd. Olsson et al. (2002, s. 25) förklarar den empatiska grundvärderingen som den viktigaste faktorn i en omvårdnadssituation, och som ovärderlig i syftet att utföra en humoristisk handling inom en sådan kontext. Det som utgör en empatisk handling är att ha förmåga att kunna tyda den mottagande parten, att kunna sätta sig in i andra människors situation och vara medveten om den egna sårbarheten.

Skillnader gällande utbildning

Chiang-Hanisko, Adamie och Chiang, (2009, s. 56-58) beskriver att sjuksköterskeyrket omfattas utav en balans mellan vårdvetenskap och konsten att utföra god omvårdnad. Vården ska fokusera på den enskilda individen. I sjuksköterskeutbildningen är det övergripande målet att förbereda den framtida sjuksköterskan för de praktiska förutsättningar som kommer att krävas. Forskning förklarar stora skillnader mellan länderna USA och Taiwan när det handlar om användandet av humor i ett terapeutiskt syfte (Chiang-Hanisko et al., 2009, s. 56-58). Dessa skillnader handlar om det kliniska användandet och på vilket vis humor tydliggörs i utbildningssyfte. Fortsättningsvis visar forskningen att det uppmärksammas mer kursmaterial som inkluderas av humoristiska begrepp i Taiwan jämförelsevis med i USA. I Taiwan är det även mer lärarledd undervisning för att förklara de humor-relaterade begreppen. Forskningen uppmärksammar att studenter i Taiwan har färre tillfällen att själva inducera humor i klinisk miljö, då humor i Taiwan har en stark anknytning till kulturella aspekter (Chiang-Hanisko et al., 2009, s. 56-58).

Humorterapin i sjuksköterskeutbildningen i Taiwan utgår ifrån ett familjecentrerat

förhållningssätt. Terapin poängterar relationen mellan sjuksköterska och patient, där humor förklaras ske utifrån eget ansvar och egna skyldigheter (Chiang-Hanisko et al., 2009, s.

56-58). I USA handlar sjuksköterskeutbildningen enligt Chiang-Hanisko et al. (2009, s. 56-58) om att ge möjligheter för sjuksköterskestudenter att möta individers komplexa behov och utveckla färdigheter för att ge patienter adekvata vårdinsatser, eftersom det är en typ av vård som kräver fördjupade kunskaper inom både patofysiologi som kliniska färdigheter. Varken inom vidareutbildning eller den grundläggande sjuksköterskeutbildning finns idag i USA särskilda kurser inom alternativ humorterapi för att tillgodose patientens unika behov. Humor finns inte heller formellt beskrivet och är därmed upp till den enskilda huvudmannen på utbildningen att ta ställning till i de fall detta är ett ämne som ska introduceras. Vilket då blir att humor får en mer generell karaktär, och uppmärksammas som spontan och mer individ-betingad. I Taiwan anses den djupt rotade kulturella aspekten av holism och tradition av kinesisk läkemedelskonst påverka utbildningen. Där humor-terapin beskrivs vara en kurs likt andra kurser, som exempelvis akupunktur och musikterapi, som även det innefattas i

västerländsk läkemedelskonst (Chiang-Hanisko et al., 2009, s. 56-58).

Humor och relationer

Olsson et al. (2002, s. 22) visar på hur människor kan ha olika typer av upplevelser och erfarenheter av humor. Gemensamt för deltagarna är att humor har gett avtryck på ett personligt plan och även på något vis påverkat människornas tillvaro, där upplevelserna av humor kan delas upp i diverse kategorier. Forskning av Olsson et al. (2002, s. 22) visar att användandet av humor är en möjlighet, att tillsammans vända något som känns tungt och omöjligt till något utförbart. Men ett hinder i de fall användandet av humor träffar fel hos individen och hindrar en positiv utveckling i relationsskapandet. Humor kan även användas som skyddsmekanism i de fall där de yttre påfrestningarna blir för stora för patienten att hantera och hen inte än förmår sig möta den känsla som ligger bakom (Olsson et al., 2002, s. 22-23).

Greenberg (2003, s. 27) förklarar att den främsta liknelsen patienter i allmänhet gör till en sjukhusvistelse eller sjukdomar i sig, ofta är grundade på känslor som oro, spänningar eller är kopplade till existentiella frågeställningar. Sällan blir den direkta associationen en glädjefylld eller humoristisk ansats. Eftersom sjukhusmiljön är en plats som innefattas av både liv,

sjukdom och av död, kan det innebära ett prövande för patienter och sjuksköterskor att hantera denna komplexa och allvarliga tillvaro. I detta avseende är den terapeutiska leken helande för såväl sjuksköterska som patient. Denna form av humoristiskt samspel mellan individer,

handlar om ett bredare begrepp av definitionen humor, där sjuksköterskan och patienten får en gemensam allians att hantera sjukdom, där humorns funktion kan vara likställd med humanitet och medmänsklighet i ett vårdade kontext (Greenberg, 2013, s. 27).

Astedt-Kurki och Isola (2001, s. 457) beskriver att humor sker genom en interaktion mellan sjuksköterska och patient, eller i samvaro mellan kollegor, där såväl sjuksköterskan som patienten har förmågan att vara initiativtagare till en interaktion av humor. Astedt-Kurki och Isola (2001, s. 457) visar även att humor fungerar i syfte att underlätta annars obekväma eller pinsamma händelser för såväl patienten som för sjuksköterskan i

omvårdnadssituationen. Humor kan även förmedla svåra upplevelser som patienten sluter inom sig vilka blir lättare att hantera tillsammans med sjuksköterskan.

Weiss, Oude Voshaar, Bohlmeijer och Westerhof (2020, s. 8-9) förklarar effekten av positiv psykologi hos människor som är extra utsatta. Människor som bor i utsatta socioekonomiska områden, människor med en samsjuklighet av sjukdomar eller äldre människor som spenderar sin tid i ensamhet har alla en sak gemensamt. Ett överlag lågt välmående. Människor som lever med sjukdom i ensamhet under alltför lång tid kan utveckla bland annat depression. Weiss et al. (2020, s. 10-12) menar att patienternas välmående förbättrades signifikant med stöd av positiv psykologi. Detta visar på behovet att närhet, interaktion och positivitet tillsammans med andra människor. Detta lyfts även av Tsai, Cheng, Shieh och Chang (2020, s. 8) forskning vilken visar att människor som befinner sig på en ny plats, såsom ett

äldreboende ofta känner sig isolerade från omvärlden. När en individ befinner sig i en helt ny miljö oavsett sjukhus eller äldreboende, blir dessa känslor av ensamhet mer påtagliga och den personliga interaktionen än mer viktig. Tsai et al. (2020, s. 8-14) menar att känslan av

ensamhet minskar signifikant av den personliga interaktion som de boende erbjuds. Forskning av Bos, Snippe, de Jonge, och Jeronimus (2016, s. 10) undersöker på vilka sätt ett subjektivt välbefinnande kan bevaras istället för att minska under ett sjukdomsförlopp, däribland spelar humor en viktig roll.

Humor vid omvårdnad

En nytillkommen diagnos kan enligt Tanay et al. (2014, s. 1297) vara extremt

ångestframkallande och att genomgå en behandling oavsett allvaret är svårt för många patienter. Det är sjuksköterskans ansvar att göra bedömningen vid vilka tillfällen där humor underlättar för patienten och vid vilka tillfällen det är olämpligt. Här kombineras

professionalism med en känsla av humor. Tanay et al. (2014, s. 1298) skriver även om hur patienten kan använda sig av humor för att hjälpa sjuksköterskan hantera den stress och det allvar som finns vid mötet. Polimeni och Reiss (2006, s. 231) menar att humor är beroende av en individs förmåga till abstrakta tankemönster som den grundläggande kognitiva förmågan, genom språkliga färdigheter, den enskildas arbetsminne och fallenhet för ett abstrakt

resonemang. Liptak et al. (2014, s. 5) beskriver patienter med demenssjukdom och deras förhållande till humor, vilket problematiseras genom att såväl patienterna själva såväl som personalen har svårigheter att använda humor på ett adekvat sätt. Humor kan istället mynna ut vid något som kan liknas vid sarkasm, torftig humor, retsam humor eller humor som är

utstuderad. Alla patienter i interventionen skrattar någon gång under studiens gång, men detta förklaras inte alltid i samband med en uppenbar skämtsam händelse. Istället beskrivs dessa tillfällen handla om att hantera en annars mödosam situation (Liptak et al., 2014, s. 5). Lebowitz, Sooyeon, Diaz och Emery (2011, s. 8–18) redogör för en fysiologisk och psykologisk dimension av humor, där individer som är diagnostiserade med kronisk obstruktiv lungsjukdom beskriver sina upplevelser av humorns aspekter. Lebowitz et al. (2011, s. 8–18) belyser att deltagarna på daglig basis använder humor och allra oftast används

humorns funktion i syfte att reducera stress. Mak och Sörensen (2018, s. 5) poängterar även att personer som tenderar att bruka humor frekvent i syfte att göra andra glada, också själva upplever en djupare mening i livet, vilket kan öka välbefinnandet. Lebowitz et al. (2011, s. 8– 18) menar att ingen korrelation kan hänvisas till minskad infektionskänslighet eller ökad lungfunktion hos patienterna i deras forskning.

Forskning visar ett samband mellan kvinnor och män som skrattar ofta och en minskad incidens av kardiovaskulära sjukdomar (Hayashi et al., 2016, s. 548-549). Även

uppmärksammas en koppling mellan individer som diagnostiserats med hypertoni eller som drabbats av stroke och färre tillfällen av skratt hos dessa patienter. Om detta är en produkt av att dessa patienter upplever mindre lycka i sina liv i allmänhet, eller om kopplingen istället är beroende av svårigheter att skratta med ansikts-pareser i samband med insjuknande i stroke, är fortsatt oklart (Hayashi et al., 2016, s. 548-549).

Svensk Sjuksköterskeförening (2017, s. 1) poängterar att det är sjuksköterskan som har det övergripande omvårdnadsansvaret, där den mänskliga omvårdnaden sker i nära samverkan med patienter och utifrån evidensbaserade metoder. Sjuksköterskans förmåga handlar om att ge patienten stöd, att förbättra, öka eller bibehålla patientens egna hälsa på bästa möjliga vis genom hela livet. Sjuksköterskans förmåga ska således även präglas av att hen etiskt

rättfärdigar utförandet av omvårdnad, genom respekt för de mänskliga rättigheterna, genom vördnad för individens unika behov och kulturella olikheter samt utifrån patientens egna livssfär.

TEORETISKT PERSPEKTIV

Interpersonal Aspects of Nursing, Joyce Travelbee

Inom denna forskningsansats återfinns den teoretiska kopplingen genom Joyce Travelbee (1926-1973) och hennes interaktionsteori “Interpersonal aspects of nursing” där

utgångspunkten baseras utifrån en av hennes ursprungliga förhoppningar med teorin. Vilken innefattas av sjuksköterskans strävan och förmåga att etablera goda medmänskliga relationer (Travelbee, 1972, s. vii). Travelbee (1972, s. 119) menar att relationer bygger på såväl tillit som medmänsklighet, där av att hon poängterar mellanmänskliga relationer som ett begrepp vilket speglar relationsskapandet mellan två individer. Travelbee (1972, s. 119) beskriver att relationsskapandet sker i processer som skapas utifrån fem tydliga etapper. Den första etappen omfattas av det primära mötet individer emellan vilket Travelbee (1971, s. 130 -133) förklarar associeras med direkta föreställningar och förutfattade meningar om den andra parten. Dessa föreställningar kommer tidvis att suddas ut eller förstärkas, i förhållande till vilka erfarenheter de får om varandra. Sjuksköterskan ska under denna fas noggrant granska den egna

förförståelsen för den individ hen möter samt möta patienten som den unika individ hen är. Travelbee (1971, s. 34) är motståndare till att generalisera människor, då ingen är identisk

med en annan och unik i sin natur. Människor har dock gemensamma nämnare även om skillnaderna är uppenbara (Travelbee, 1971, s. 26). Liknande lärdomar och prövningar resulterar i skilda känslomässiga upplevelser beroende på individen (Travelbee, 1971, s. 28).

Det andra steget i relationsskapandet belyser utvecklandet av relationen som en fas vilken baseras utifrån en ömsesidig förståelse för varandra, där tidigare förutfattade meningar om den andra individen suddas ut. Travelbee (1971, s. 133) belyser att sjuksköterskan får sin första insikt om patienten, genom att patientens egna livssfär och behov börjar synliggöras. Här ska dock försiktighet visas kring sjuksköterskans förhållande till neutralitet, då denna fas kan komma speglas av sjuksköterskans tidigare upplevelser och erfarenheter, vilket även kan påverka sjuksköterskans bild av patienten hen möter.

Empati utgör det tredje steget vilket Travelbee (1971, s. 135-136) inte värderar högt men

däremot anser viktigt, det belyses handla om en förståelse för en annan människas känslor och tankar vid ett visst tillfälle, vilket ger sjuksköterskan en förståelse om vilka åtaganden

patienten kommer att göra här näst. Sympati beskriver Travelbee (1971, s. 142) som det fjärde steget av relationsskapande, det handlar om förmågan att bry sig om en annan människa och försöka göra dennes livssituation bättre. Det femte och slutgiltiga steget handlar om att själva relationen blir till (Travelbee, 1971, s. 151).

Travelbee (1972, s. 119) beskriver att denna typ av humant relationsskapande ger

förutsättningen för sjuksköterskan att kunna fullfölja sina uppdrag i att lindra lidande, finnas där för patienten att möta och bearbeta svåra känslor för att skapa en meningsfull tillvaro trots det svåra patienten går igenom. Travelbee (1971, s. 163) beskriver att meningsfullhet i livet ofta uppstår genom en känsla av att känna sig behövd. Travelbee (1971, s. 16) redogör för att sjukdomar och lidande inte har något specifikt värde i sig själva. Patientens erfarenheter av sin egen sjukdom kan däremot skapa meningsfullhet (Travelbee, 1971, s. 16). Travelbee (1971, s. 162-163) fördjupar insikten om att individer har ett behov av stöd och att finna en djupare mening med deras tillvaro, eftersom detta resulterar i meningsfullhet (Travelbee, 1971, s. 162-163).

Lidande förekommer på olika nivåer (Travelbee, 1971, s. 62-63). Det finns ett övergående lidande såväl som ett kortvarigt fysiskt lidande, lidande av själslig eller emotionell karaktär och slutligen det enorma lidandet (angusish) som i sin tur kan komma att resultera i känslor av fullständig uppgivenhet för att sedan mynna ut i total apati (Travelbee, 1971, s. 62-63). I detta skede är det mycket svårt för sjuksköterskan att hjälpa patienten, därför är det av vikt att sjuksköterskan så tidigt som möjligt finns där för att förhindra att lidandet når den apatiska fasen (Travelbee, 1971, s. 62-63). Det är av vikt att sjuksköterskan har förmåga att vända patientens lidande i ett tidigt skede eftersom det i de sista faserna blir mycket svårt. Travelbee (1971, s. 66-67) menar att människan på skilda vis hanterar det egna lidandet, men allra oftast genom att fråga sig själv varför just detta drabbar den enskilde. Detta mynnar ofta ut i känslor av tristess och svårigheter kring acceptans inför den nya situationen.

Travelbee (1972, s. 119) förkastar även den traditionella synen på den underordnade patienten och sjuksköterskans mera auktoritära natur. Hon menar istället att relationer ska byggas på medmänskliga värden. Travelbee (1972, s. 129) beskriver skillnader mellan vanliga

vänskapsrelationer och “mellanmänskliga relationer” där vänskapsrelationer handlar om ett välbefinnande hos båda parter, och “mellanmänskliga relationer” istället belyser mötet och förmågan hos sjuksköterskan att identifiera en annan individs behov av omsorg (Joyce Travelbee, 1972, s. 129).

Travelbee (1971, s. 103) talar om att kommunikation ska grundas i välgörenhet med mål att lindra det lidande som en annan individ går igenom. Detta kan ske genom att underlätta för patienten att acceptera sin tillvaro (Travelbee, 1971, s. 142). Genom att känna sympati gentemot en annan människa skapas medkänsla enligt Travelbee (1971, s. 142) vilket

resulterar i en givande upplevelse för alla inblandade, samtidigt som eventuellt lidande lindras (Travelbee, 1971, s. 151). Sjuksköterska ska ha förmågan att nyttja sin egen personlighet och sina egna erfarenheter vid mötet med en patient är en tillgång som bör nyttjas, i de fall där de kan ses underlätta patientens tillvaro (Travelbee, 1971, s. 19). Blir kommunikationen lidande på ett eller annat sätt förloras förmågan att se patienten som en enskild individ (Travelbee, 1971, s. 110-116). Travelbee (1971, s. 95) förklarar att interaktionen mellan sjuksköterska och patient i mångt och mycket handlar om kommunikation. Travelbee (1971, s. 95) menar att kommunikation är ett av sjuksköterskans starkaste redskap och att den bör ske genom ömsesidighet, där individerna kan framhålla sina tankar och känslor. Kommunikationen är även betydande i att hjälpa patienten att både hantera sjukdomstillstånd samt lindra lidande och känna meningsfullhet trots det svåra och mödosamma patienten genomgår. I

kommunikationen får sjuksköterskan förståelse för patientens unika behov. Travelbee (1971, s. 98) förklarar storheten av kommunikation och likställer vetskapen om patientens unika behov likt annan typ av fysisk omvårdnad. Interaktionen mellan sjuksköterska och patient ska baseras utifrån individens unika behov och inte speglas av sjuksköterskans personliga strävan om självförverkligande (Travelbee, 1971, s. 98).

PROBLEMFORMULERING

Människor strävar normalt efter välbefinnande och därför finns det ett värde i att utforska huruvida humor i mellanmänskliga relationer kan medverka till detta. Ifall humor kan bidra till att vända något tungt till att bli mer lätthanterligt skulle fenomenet i en vårdrelation kunna bidra till patientens känsla av normalitet och minska den stress som kan tillkännage sig vid nya och svåra situationer. Om möjlighet fanns att skapa kontakter på ett djupare plan under vårdtiden med exempelvis sympati skulle det kunna underlätta patientens resa mot en bättre hälsa och livskvalité. Framtidens sjuksköterskor behöver ha ett personcentrerat

förhållningssätt och prioritera hela människan och hens behov för att uppnå detta, då psykiskt välmående har en inverkan på det fysiska välmåendet. Humor är individuellt och därför krävs kunskap hos sjuksköterskor för att kunna avgöra när, var och hur humor ska komma till användning. Vad som är viktigare än att se till bakgrund är att se till individen, därför vill författarna med denna allmänna litteraturöversikt beskriva och tydliggöra hur humor kan användas i ett omvårdnadssammanhang. För att humor är till synes värdefullt och kan ha betydelse för sjuksköterskan och patientens relation. Kunskap inom fenomenet humor, kan uppmärksamma vilka fördelar men även hinder som humor kan innebära i detta samspel.

SYFTE

Syftet var att beskriva hur humor i relationen mellan sjuksköterska och patient kan användas inom omvårdnad.

METOD

Design

En allmän litteraturöversikt valdes av innevarande författare för att besvara syftet, detta genom att sammanställa utvald forskning i relation till problemområdet för att kunna ge en omfattande överblick (Polit & Beck, 2020, s. 87–88). En litteraturöversikt innefattar metodisk sökning, kritisk granskning samt analyserande av existerande forskning. Utgångspunkten med en litteraturöversikt är att utforma ett syfte genom att identifiera adekvata primära källor. Primära källor beskrevs genom att forskarna själva realiserat studien och inte en informations sammanställning av sekundära källor (Polit & Beck, 2020, s. 88 - 89). Niostegsmodellen tydliggjorde de stegen som användes under processens gång för att kunna utföra en allmän litteraturstudie (Polit & Beck, 2020, s. 89). Detta presenteras i Figur I “Niostegsmodellen

Figur 1

Niostegsmodellen tolkad av de innevarande författarna.

Polit & Beck, 2020, s. 89.

Urval

Polit och Beck (2020, s. 261) förklarade vikten av inklusion- och exklusionskriterier då oklara kriterier kan försvåra den vetenskapliga forskningsansatsen. Därför var det viktigt att göra tydliga kriterier gällande de artiklar vilka får medverka i översikten för att öka trovärdigheten. De inklusionskriterier som innefattas var att artiklarna skulle vara originalartiklar, samt vara peer reviewed. Peer reviewed innebär enligt Polit och Beck (2019, s. 796) att artiklarna blivit granskade av oberoende experter inom ämnet innan de blir publicerade för allmänheten. Författarna valde att inkuldera både kvalitativa och kvantitativa studier för att de på respektive vis kan ge värdefull information i förhållande till att besvara vårt syfte. En kvalitativ studie är ofta baserad på egna levda erfarenheter och upplevelser (Polit & Beck, 2020, s. 55) medans en kvantitativ forskningsansats primära mål istället är att undersöka ett fenomens exakthet, och med hjälp av siffror och statistik därefter dra precisa slutsater (Polit & Beck, 2020, s. 800). Studierna skulle vara publicerade på antingen engelska eller svenska för att författarna skulle kunna bibehålla dess innehåll utan avvikelser relaterade till språkhinder. Med

exklusionskriterier kunde urvalet specificeras ännu mer, artiklar publicerade år 1999 eller tidigare samt artiklar som handlade om humors inverkan på människor som ej var relaterat till en vårdsituation exkluderades. Artiklar som bara fokuserade på läkares erfarenheter av humor exkluderades. Artiklar som handlade om humor i omvårdnaden kring barn uteslöts då fokus var på en vuxen målgrupp. Samt utlämnades användandet av humor i relation till anhöriga.

Datainsamling

Enligt Polit och Beck (2020, s. 84-88) finns det otaliga vägar för att finna litteratur. Det beskrivs det bäst och lämpligast med hjälp av att nyttja systematik i sökandet av relevanta nyckelord i vetenskapliga databanker. Författarna tog fram sökord med hjälp av MeSH och Cinahl Headings, vilka är två olika ämnesordlistor. Då författarna var intresserade av att finna svar till syftet så skulle sökorden ligga i närhet och relatera till humor och omvårdnad. Några exempel på sökningar som gjordes var: via Cinahl Headings sökningen “humor” som gav söktermen “wit and humor”, sökningen “patient” resulterade i termen “nurse-patient relations” och “care” som gav termen “patient-centered-care”, dessa termer kunde sedan

användas i databasen Cinahl, för att finna vetenskapliga artiklar. Exempel på sökningar i MeSH var “skratt” som blev termen “laughter" och sökningen “mänsklig” som blev termen “human”, vilket mynnade ut i en sökning i databasen PubMed som då blev “humor, laughter and human interaction”. Även PubMed är en databas i vilken en kan finna vetenskapliga artiklar och studier. Efter att författarna fått fram de rätta termerna med hjälp av MeSH och Cinahl Headings fördes de in i PubMed respektive Cinahl, och utifrån dessa togs kunskap fram som besvarade syftet. Söktermerna gjorde sökträffarna mer specifika kring det valda området (Polit & Beck, 2020, s. 91-93). De två artiklar som återfanns genom manuell sökning kom upp som förslag på “liknande forskning” vid läsandet av ett abstrakt i PubMed.

Originalartiklar som rörde syftet samlades in, och de artiklar vilka författarna ej fick direkt tillgång till via PubMed eller Cinahl, söktes efter i Google Scholar. Vid sökningar i Cinahl användes termen “AND” för att binda samman de sökord som användes och kunna få ett mer precist resultat innefattande syftet, termen “OR” användes i de fall sökningen behövde breddas. Även så kallad trunkering (*) användes för att bredda sökningen och då inkludera samma sökord med annan ändelse, se bilaga I för Sökmatris.

Först lästes de titlar till artiklarna som kom upp, utifrån dess relevans lästes abstrakten igenom för ytterligare sållning. 37 abstrakt lästes totalt varav 19 artiklar valdes ut att läsas samt

granskas i fulltext. Sex av dessa 19 artiklar exkluderades efter granskningen då de ej ansågs uppfylla de kriterier som krävdes. Detta genomfördes med Statens beredning för medicinsk och social utvärderings (SBU) granskningsmallar “Bedömning av studier med kvalitativ metodik” samt “Bedömning av randomiserade studier”. Vid granskning med SBUs granskningsmallar ser författarna på eventuella brister som kan finnas. För att sedan göra bedömningen om artikeln anses ha “obetydliga eller mindre” eller “måttliga” brister.

Författarna undersökte bland annat hur urvalet genomfördes, vilka metoder som använts vid datainsamlingen samt eventuella brister som det medfört. Effective Public Health Practice Project [EPHPP] användes för granskningen av icke randomiserade kvantitativa artiklar. Med EPHPP förklarades tillförlitligheten utifrån exempelvis risken för bias.De 13 artiklar som till sist valdes ut att användas i litteraturöversikten ansågs vara av relevans för och kunna svara på författarnas syfte. Av de valda artiklarna var tio kvalitativa och tre kvantitativa. De 13 artiklar som valdes ut till översikten skrevs ut i pappersformat och lästes igenom i sin helhet både enskilt samt granskades tillsammans av författarna. Se bilaga II för Artikelmatris.

Dataanalys

Dataanalysen gjordes på de inkluderade artiklarna i enlighet med en tematisk analys. Vid en tematisk analys används enligt Polit och Beck (2020, s. 543) två principer, likhetsprincipen och kontrastprincipen. Detta innebär ett sökande efter meningsbärande enheter i de olika studierna vilka har liknande betydelse med varandra och även att identifiera hur datan skiljer sig åt. Först arbetade författarna med artiklarna var för sig för att på så sätt kunna få fram meningsbärande enheter och därmed öka förståelsen, detta med hjälp av överstrykningspenna. Sedan gick författarna igenom artiklarna tillsammans och jämförde vad var och en kommit fram till, detta för att säkerställa att författarna har samma uppfattning om innebörden samt för att minska risken för tolkningsfel. Därefter gick författarna igenom studierna ytterligare en

gång tillsammans för att söka efter stödjande citat. I vilka likheter och skillnader i artiklarna framkom och meningsbärande enheter kunde fås fram. Utifrån dessa fynd skapades subteman och därefter teman som skulle forma innehållet i studiens resultat. Dessa teman var

relationsskapande, humor som verktyg samt individualitet och sammanhang. Se Bilaga III för

“Teman”.

Etiska aspekter

Redovisa påhittad data kallas för att fabricera, detta betyder att de resultat

författarna redovisar ej speglar det rådande forskningsläget utan istället illustrerar en påhittad sanning. En noggrann process i forskningsansatsen har därför varit av betydelse, för att på så vis ge en tydlig bild av det valda problemområdet och ett resultat som speglas av verkligheten (Helgesson, 2015 s. 62). Författarna till litteraturöversikten har ej heller blandat in personliga åsikter i redovisningen av resultatet vilket blir synligt genom de referenser som

anges. Helsingforsdeklarationen (WMA, 2013) är en riktlinje gällande etiska principer för de som medverkar i medicinsk forskning. Den säger ovan nämnt men belyser även vikten av att individen alltid ska komma före vetenskapen. Därför är de artiklar som inkluderats i denna litteraturöversikt antingen etiskt granskade eller har visat på ett etiskt resonemang i den löpande texten, vilket har resulterat i en mer trovärdig översikt. Det fanns även en transparens i hur författarna har gått tillväga under arbetets gång vilket visar på neutralitet gällande process och resultat, eftersom att detta är en litteraturöversikt utförd på högskolenivå så krävs enligt “Lagen om etikprövning av forskning som avser människor” (SFS, 2003:460) ingen etisk prövning.

RESULTATREDOVISNING

Resultatredovisningen inkluderar vetenskapliga artiklar vilka alla har fenomenet humor som beståndsdel på ett eller annat sätt. Resultatet redovisas med hjälp av tre teman vilka delats in i sex subteman för att ytterligare förtydliga de fynd som författarna fann, se Tabell I “Teman

och Subteman”.

Tabell I

Teman och Subteman

Teman Relationsskapande Humor som verktyg Individualitet och

Subteman Att skapa relationer med hjälp av humor Att stärka interaktionen med hjälp av humor Humor för att underlätta och bearbeta Att initiera

humor Humor är beroende av individuella faktorer Ökad livskvalité Branney et al. (2014) x x x Cable-Williams (2020) x x x Claxton-Oldfield & Bhatts (2017) x x x x x x Flynn (2020) x x x Haydon & van der Riet (2014) x x x Johnson, P. (2002) x x x Kinsman Dean & Gregory (2004) x x x Kinsman Dean & Gregory (2005) x x x x McCreddie & Wiggins (2009) x x x x Samant et al. (2020) x x x x x

Sousa et al. (2019) x Van der Krogt, Coombs & Rook (2020) x x x Zhao et al. (2020) x Relationsskapande

Temat relationsskapande belyser hur användandet av humor mellan patient och sjuksköterska stärker alternativt försvagar samspelet dem emellan. Även varför det är viktigt att ha en relation mellan patient och sjuksköterska. Temat innefattar två subteman.

Att skapa relationer med hjälp av humor

Haydon och van der Riet (2014, s. 4-5) visar sjuksköterskors perspektiv, genom att de återger deras relation till humor i samspelet med patienter. En sjuksköterska beskriver att hon ibland tycker att humor är svårt att förstå sig på, men att hon i den utsträckning det är möjligt försöker hänga med på samma spår som patienten, för att gynna relationen dem emellan. Vid svårigheter att läsa av en patient eller vid användandet av opassande humor, ledde det ofta till att sjuksköterskorna minskade sitt användande av humor. Vilket i sin tur blev outhärdligt såväl för patienten som för sjuksköterskan att hantera. Branney et al. (2014, s. 14) förklarar att deras studiedeltagare beskriver fördelar med ett samspel av humor, det gjorde att den yttre miljön blev mer lättsam. Humorn tillät även patienter och sjuksköterskor att etablera,

förstärka och upprätthålla relationer (Claxton-Oldfield & Bhatt, 2017, s. 420; Kinsman-Dean & Gregory, 2005, s. 295; McCreddie & Wiggins, 2009, s. 1086).

En sjuksköterska i Haydon och van der Riets (2014, s. 4-5) studie beskriver vidare att

fenomenet humor är något som finns i hela rummet, något som en inte kan ta på, och som gör det lättare att kommunicera. Hon förklarar det som att patienter nästan scannar av dig, för att se hur pass mottaglig du är för ett eventuellt samspel präglat av humor. Hon redogör även för att det finns patienter, som inte är intresserade av detta samspel och liknar humor vid något som tar onödigt mycket tid (Haydon & van der Riet, 2014, s. 4-5).

Flynn (2020, s. 306) och Claxton-Oldfield och Bhatt (2017, s. 420) skriver om hur

användandet av humor kan påverka relationen mellan sjuksköterska och patient. Antingen kan den förenklas då ett förtroende skapas eller så kan den försvåras om humorn använts på ett

sådant sätt att patienten tagit illa upp. Användandet av humor visade sig även skapa goda relationer patienter emellan (Johnson, 2002, s. 693).

Att stärka interaktionen med hjälp av humor

I Claxton-Oldfield och Bhatts (2017, s. 420) studie berättar volontärarbetande vårdpersonal om deras upplevelser av humorns funktion i samspelet med patienter. Det primära fynden handlar om att humor fick patienten att slappna av, bearbeta sorg samt att det lättade upp den yttre miljön bland annat då stressade situationer inte blev lika påtagliga. Claxton-Oldfield och Bhatt (2017, s. 419-420) och Johnson (2002, s. 693) visade på hur humor bidrog till att skapa djupare relationer, vilka visade sig betydelsefulla för både sjuksköterskan och för patienterna. Patienterna i Samant et al. (2020, s. 8) studie tyckte det var väldigt viktigt att

sjukvårdspersonal använde sig av humor under deras besök då de hjälpte dem att minska den ångest som kom i samband med en sjukhusvistelse. McCreddie och Wiggins (2009, s. 1084-1085) menar att det finns många skilda faktorer som kan spela en central roll vid användandet av humor. Både sammanhanget samt vilken person ifråga det gäller. En del patienter försöker vara till lags, genom att vara medgörliga med sjuksköterskan och bortse från sina egna behov, allt för att skapa en positiv relation. Medan andra patienter istället kan vara överdrivet

engagerade i humor, tacksamhet och i att skapa relationer och på detta vis leva upp till att vara en god patient.

Humor är även något som de lägger särskilt fokus vid i en studie av Kinsman-Dean och Gregory (2004, s. 141-143) när de skildrar den palliativa vården, där särskilt relationen står i fokus som en av de mest centrala beståndsdelarna. Relationen är ytterst beroende av det mänskliga samspelet. Såväl i att skapa som att inleda relationer med patienter spelar humorn en central roll. Den första och främsta prioriteten för sjuksköterskor är enligt Kinsman-Dean och Gregory (2004, s. 141-143) vid inskrivningen av patienter, att lindra symtom genom adekvat läkemedelsbehandling. För att sedan tillgodose de primära behoven som kräver ett skyndsamt omhändertagande. Kinsman-Dean och Gregory (2004, s. 141–143) poängterar att humor sedan ofta blir den tredje mest prioriterade åtgärden.

Kinsman-Dean och Gregory (2004, s. 141-143) beskriver att humorn innefattar en slags terapeutisk klang, och som även kunde nyttjas för att fördjupa relationer samt kommunicera kring svåra ämnen som död och dödsångest. I ett nytt möte gör nyttjandet av humor hela miljön mindre ansträngd, och det blir ett behagligare och varmare möte mellan personal och patient. Där patienten även hade en bättre förutsättning till att reducera spänningar, där humorns isbrytande funktion fungerar befriande och utgör en god grund till

relationsskapande. Vikten av en personlig relation speglad av empati mellan sjuksköterska och patient är något som anses viktigt för patienternas välbefinnande (Cable-Williams, 2020, s. 18). När sedan i sin tur relationen utvecklas och får en djupare dimension, har humorn bidragit till en relation som speglar ett förtroende (Kinsman-Dean & Gregory, 2004, s. 141– 143).

Humor som verktyg

Temat humor som verktyg visar på hur både patienten och sjuksköterskan kan använda sig av humor för att fylla en funktion. Delvis som verktyg för att skydda sig själv mot jobbiga situationer men även som ett sätt att fly vardagen och kunna skratta åt den stundande situationen. Temat innefattar två subteman.

Humor för att underlätta och bearbeta

Humor lindrar både fysisk och psykisk sårbarhet (Van der Krogt et al., 2020, s. 23; Samant et al., 2020, s. 6). Patienter upplever att humor lindrar rädslan av att vara i en okänd miljö med främmande människor. Sjuksköterskorna kan på så sätt distrahera patienterna och hjälpa dem att slappna av och fly verkligheten och allvaret för en stund. För sjuksköterskorna själva skriver Van der Krogt et al. (2020, s. 24) om hur skratt i stressiga situationer kan lugna dem och få de mer fokuserade: ”[H]umour will relax us and bring the tension down and then we

can do the job very calmly without flapping around.”. Kinsman-Dean och Gregory (2005, s.

295) nämner att humor förmedlar en medkänsla gentemot ens medmänniskor och får

patienterna att känna sig sedda, hörda och betydelsefulla. Sjuksköterskorna är inte bara där för att göra sitt jobb utan har ett faktiskt genuint intresse för patienterna (Van der Krogt et al., 2020, s. 25).

Sousa et al. (2019. s 259) förklarade hur människor kan bli påverkade av humor, då genom att visa humoristiska filmer i samband med att patienter fick hemodialys. De deltagare som blev exponerade för komedier beskrevs såväl ha minskade nivåer av ångest och depressiva symtom samt ett förbättrat subjektivt välbefinnande, dock kunde ringa effekter ses på deras

allmängiltiga hälsotillstånd. Effekten av humor säger Kinsman-Dean och Gregory (2004, s. 141-143) kan göra patienten lugnare och mer tillfreds med den nya situationen hen befinner sig i. Fortsättningsvis säger Haydon och van der Riet (2014, s. 4-5) att sjuksköterskan genom humor kan underlätta patientens tillvaro.

Enligt Branney et al. (2014, s. 13) kan svåra känslor hanteras genom humor. Claxton-Oldfield och Bhatt (2017, s.419 ) skriver instämmande att humor kan hjälpa patienterna ta bort fokus från något annat som känns tungt att hantera. Forskning av Branney et al. (2014, s. 13) visar även att patienter upplever en känslomässig lättnad genom skrattet. Humorn blir en

tillflyktsort, från den annars så betungande sjukdomssituationen. Johnson (2002, s. 693) förklarar hur nio kvinnor med bröstcancer i samband med kemoterapi tydliggör humorns betydelse i interaktionen med sjuksköterskan. Då sjuksköterskorna utstrålar glädje i mötet med patienten, upplever patienterna att det underlättar den svåra behandlingen. Kvinnornas eget förhållande till humor uppmärksammas och anses som användbar för att hantera motgångar, där en stor del av kvinnorna i Johnsons (2002, s. 693) forskning beskriver en känsla av en slags vägren där utvägen antingen blir att falla i gråt, eller att ha förmågan att ta sig ur det svåra genom att hantera situationen genom skratt. Emellertid inte se så bistert på sin egen tillvaro och då även ha förmågan att hantera de svåra på ett mer fördelaktigt vis. Trots detta finner den största delen av patienterna en frånvaro av humor i sitt möte med

sjuksköterskor. Vad detta är en produkt av är dock fortsatt oklart, och kan vara beroende av sekundära aspekter såsom en kort sjukhusvistelse (Johnson, 2002, s. 693).

Branney et al. (2014, s. 12-13) redogör för entydiga upplevelser som nästintill tvingar patienten en positiv och samtidigt allvarlig attityd till sin sjukdomssituation. I deras studie uppmärksammas mäns upplevelser av att vara diagnostiserade med peniscancer, och deras möte med sjukvårdspersonal. Ofta var den upplevelsen till stor del speglad av en bristande möjlighet att få uppmärksamma det som kändes tungt. En av patienterna menar att han behövde humor, men att den mottagande professionella parten inte hade förmågan att

tillgodose detta behov, utan istället kräver en allvarsam och seriös inställning. Detta kan i sin tur leda till en patient som ställer sig in hos sjuksköterskan, på sin egen hälsas bekostnad, för att inte uppfattas som krävande (McCreaddie & Wiggins, 2009, s. 1086). Branney et al. (2014, s. 14–15) beskriver att möten präglade av ett humoristiskt och inte lika allvarligt bemötande har visat sig öka patientens känsla av tillfredsställelse, där sjuksköterskan istället möter patienten där hen är, och tydligt beskriver vad som väntar utan att glorifiera den kommande tillvaron. Humor beskrivs i detta avseende ha en läkande förmåga och lysa upp tillvaron på ett positivt vis.

En kvinna i Johnsons (2002, s. 693-694) forskning nämner ett behov av att tidvis behöva skratta, just eftersom att det utan skrattet är omöjligt att ta sig ur allt det svåra, detta säger även Claxton-Oldfield och Bhatt (2017, s. 419) i deras forskning att humorn användes som en tillflyktsort. Det finns även ytterligare en kvinna i Johnsons (2002, s. 693-694) studie som till en början inte känner sig bekväm med att använda humor, men som senare förklarar, att hon är tvungen att skratta åt allt elände. Även påvisas förmågan till återhämtning genom humor. Där en av studiedeltagarna finner att detta fenomen kunde öppna upp sinnet, och gjorde henne mer redo för det hon var tvungen att möta. Genom att se de bra sakerna som sker dagligen kan deltagaren i Johnsons (2002, s. 693-694) studie även minska sitt fokus på den negativa

händelsen och därmed enligt Claxton-Oldfield och Bhatt (2017, s. 419) återfå en känsla av normalitet och på så vis lindra lidandet

Att initiera humor

Kinsman-Dean och Gregory (2005, s. 297) menar att när man som sjuksköterska initierar humor gäller det att gå på sin magkänsla. Vad är lämpligt i just den här situationen, med just den här patienten? Förslagsvis kan man lättsamt skämta om sig själv till att börja med för att se hur väl patienten tar emot skämtet. Därefter kan sjuksköterskan inkludera andra (Kinsman-Dean & Gregory, 2005, s. 297). Alternativt kan sjuksköterskan invänta en inbjudan till humor från patienten själv. Antingen genom kroppsspråk som ett leende, kontaktsökande eller att patienten själv initierar humor i samtalet, och då plocka upp typen av humor för att själv kunna spinna vidare i samma anda (Van der Krogt et al., 2020, s. 25). Vikten av att vara lyhörd gentemot patienten och aldrig ignorera ett försök till humor är något som Samant et al. (2020, s. 351-352) belyser, detta säges minska den ångest som kan finnas hos patienten i fråga. Cable-Williams (2020, s. 9) studiedeltagare menar att det är lite upp till patienten själv att initiera humor, vilket i sin tur kan leda till en djupare och mer meningsfull relation. I

Claxton-Oldfield och Bhatts (2017, s. 420) studie lyfter volontärarbetande sjukvårdspersonal fram att de oftare initierade humor med en patient de hade en relation till. Eftersom det då ansågs lättare att läsa av patientens unika behov och förställning av en interaktion speglad av humor. McCreddie och Wiggins (2009, s. 1086) beskriver genom deras forskningsresultat att patienter nästan dubbelt så ofta initierade humor jämfört med vad sjuksköterskan gjorde. Van der Krogt et al. (2020, s. 23) skriver om hur humor kan användas som ett verktyg av sjuksköterskorna för att skapa ett samband med patienter, som i sin tur kunde användas som ett skydd mot sårbarhet och en väg till uppriktighet. Det är välkänt att humor fyller en social funktion, men att fenomenet även fyller en funktion inom sjukhusvård talas det inte lika mycket om. Att initiera humor gällande stigmatiserade ämnen som inkontinens och nedsatt självständighet eller humor innehållande sexuella anspelningar tycktes mer mottagligt bland manliga patienter än kvinnliga (Kinsman-Dean och Gregory, 2005, s. 295–296).

Individualitet och sammanhang

Temat individualitet och sammanhang belyser att humor är högst individuellt frånsett uppenbara skillnader som kön, kultur och etnicitet. Både när det gäller vilken typ av humor som uppskattas med även vid vilka tillfällen som humor är uppskattat. Temat belyser även vikten av individens strävan efter en djupare mening och en gemenskap som leder till känslan av ökad livskvalitet. Temat innefattar två subteman.

Humor är beroende av individuella faktorer

Kön, ålder, kultur och etnicitet är olika omständigheter som alla kan vara en del av hur individen ser på humor. Haydon och van der Riet (2014, s. 5-7) menar att det finns kulturella mönster i humor, och att det ibland kan försvåra den humoristiska interaktionen. En

sjuksköterska förklarar att det handlar om hur väl samspelet sker mellan patient och

sjuksköterska. Vilket i sin tur styr sjuksköterskans förmåga att ge respons på ett humoristiskt plan. Hon beskriver hennes erfarenhet av frånvaro av humor vara relaterad till, när en patient är mycket sjuk eller har ohanterlig smärta. En annan sjuksköterska beskriver att en större förutsättning för humor finns i ett rum med flera patienter, då ett enkelrum med endast en patient känns mer privat och i sin tur ger mindre utrymme för en humoristisk interaktion (Haydon & van der Riet, 2014, s. 5-7).

Flynn (2020, s. 306–307) skriver om vikten av att redan som sjuksköterskestudent förstå att humor är högst individuellt, och att det inte går att förlita sig på statistik kring eller

förutfattade meningar angående vad individen finner humoristiskt. Även Branney et al. (2014, s. 14–15) påpekar storheten i att alla individer är olika. Vikten av att lära sig identifiera i vilka sammanhang det passar att använda humor och att kunna läsa av när det istället kan hindra en

relation från att skapas är något som Flynn (2020, s. 306–307) visar i sin forskning, det är alltid patientens behov och känslor som bör prioriteras.

Vid allvarligare mer ångestladdade tillstånd, exempelvis inför en operation undvek ofta sjuksköterskorna att använda humor (Van der Krogt et al. 2020, s. 23; Kinsman-Dean och Gregory, 2005, s. 295). Även i de fall patienterna kände oro eller hade en dålig dag, var humor inte allt för uppskattat. Följande citat är från sjuksköterskestuderande: ”[Y]ou probably wouldn’t use the same humour on a male as a female.” och ”[W]hat I found more interesting: the older patients love the jokes and they enjoy the jokes, unlike the younger patients.” (Flynn, 2020, s. 305). Dessa två citat visar på en skillnad i humor gällande män och kvinnor men även relaterat till ålder. Forskning förklarar att män initierar humor oftare än kvinnor (Claxton-Oldfield och Bhatt, 2017, s. 419; Haydon och van der Riet, 2014, s. 8). Flynn (2020, s. 305) redogör genom sjuksköterskestuderandes upplevelser dessa märkbara differenser när det handlar om humor i relation till patientens kön. En kvinnlig sjuksköterskestuderande beskriver en situation där en manlig patient har mycket enklare att skämta, och på så vis lyckas förhindra en annars obekväm omvårdnadssituation. Flynn (2020, s. 305) menar att detta kan vara en produkt av att den manliga patienten på så vis kan bevisa och framhålla den egna manligheten jämte den kvinnliga studenten. Flynn (2020, s. 305) poängterar även skillnader mellan hur ett bemötande speglat av humor skiljer sig åt, genom olikheter i sjuksköterskestuderandes sätt att uttrycka humor i relation till patientens kön. Såväl Claxton-Oldfield och Bhatt (2017, s. 419) som Flynn (2020, s. 305) uppmärksammar patientens ålder som en betydelsefull aspekt kring användandet av humor.

Ökad livskvalité

Humor i form av terapi beskrivs innebära en rad positiva händelser (Zhao et al., 2019, s. 2712-2713). Vilka handlar om att humor i interaktion till andra individer kunde bidra med minskad oro och färre depressiva symtom. Humor kunde även härledas till bättre sömnvanor hos dessa patienter. Humor var även en viktig del vid vårdandet i livets slutskede, då humor kan ses som ett lim vilket för oss samman (Kinsman-Dean och Gregory, 2004, s. 141). Humor har visat sig vara en viktig del i att skapa relationer som är betydelsefulla även i samband med död och döendet. Det är viktigt att som sjukvårdspersonal förstå att patienten som ligger framför dig inte alltid varit en patient. Hen är inte den person som den en gång var. Utifrån det synsättet ska man inte vara rädd för att introducera humor oavsett sammanhang (Kinsman-Dean och Gregory, 2004, s. 141).

Humor kan användas i vardagliga situationer i livet, genom att diskutera ett tv-program eller vad som lästs i en bok (Claxton-Oldfield och Bhatts, 2017, s. 420). Cable-Williams (2020, s. 9) tydliggör det viktiga i att få skratta tillsammans med personalen och på så vis skapa en känsla av gemenskap och ökad tilltro. Forskningen visar på positiva aspekter för dessa patienter. Det gemensamma skrattet för gav för många en ökad känsla av att känna sig

”hemma”. Fynd visar på att upplevelser som gav välbefinnande exempelvis var relaterat till när personal inte bara utfört sitt jobb, utan när arbetet speglades av den ytterligare

dimensionen humor (Cable-Williams, 2020, s. 9). Betydelsen av humor är relaterad till hur viktig humor är allmänt i livet, där sjuksköterskor beskriver det som ”if they had a good sense

of humor, it will shine through’’ (Claxton-Oldfield och Bhatt, 2017, s. 419).

Äldre patienter uppskattar i allmänhet humor mer än yngre patienter och det finns även skillnader i relation till ålder hos sjuksköterskorna (Flynn, 2020, s. 419). Flynn (2020, s. 305) delar med sig av en sjuksköterskestuderandes tankar kring den egna yrkesidentiteten och eventuella svårigheter och såldes även en önskan om att behålla hennes ungdomliga optimism i mötet med patienter. Vikten av humor var ej relaterad till kön, ålder eller sjukdomstillstånd utan visade sig vara lika viktigt oavsett (Samant et al., 2020, s. 351-352).

DISKUSSION

Metoddiskussion

Metoden har utförts av de innevarande författarna till denna allmän litteraturöversikt för att besvara syftet som var att beskriva hur humor i relationen mellan sjuksköterska och patient kan användas inom omvårdnad. Detta ger en överblick gällande tidigare forskning och även eventuella behov av ny forskning i förhållande till vårt problemområde (Polit & Beck, 2020, s. 82). Användandet av niostegsmodellen i enlighet med Polit och Beck (2020, s. 85) har bidragit med struktur samt transparens till forskningsansatsen. Vilken på så sätt påverkat såväl studiens trovärdighet som överförbarhet på ett positivt vis samt minimerat risken för

systematiska fel.

De inklusionskriterier författarna har haft var att artiklarna skulle vara skrivna på engelska eller svenska. Då svenska är författarnas modersmål kunde felaktigheter gällande

översättningar av det engelska språket uppstå vid tolkningen vilket kan ha påverkat

tillförlitligheten av resultatet i litteraturöversikten negativt, och därför kan bias ha uppstått. Författarna inkluderade forskning inom en tidsram på 20 år tillbaka, vilket har låtit resultatet spegla utvecklingen av humor under tid. Användandet av humor inom vården kunde ha förändrats över tid vilket då kan ses som en svaghet när det gäller att redovisa ett resultat som är korrekt i tiden. Även den icke befintliga geografiska begränsningen hade kunnat påverka litteraturöversiktens resultat negativt, dock visade den inkluderade forskningen på liknande resultat trots den geografiska skillnaden, vilket i sin tur tyder på överförbarhet (Polit & Beck, 2020, s. 157).

Författarna använde sig utav ämnesordlistorna MeSH och Cinahl headings för att få fram de allra mest lämpade söktermerna, detta gav författarna en bredare sökning innehållande relevant material särskilt anpassat till varje enskild databas (Polit & Beck, 2020, s. 91-93). Sökningarna fullbordades i PubMed och Cinahl, vilka båda ansågs vara relevanta databaser för att finna omvårdnadsforskning (Polit & Beck, 2020, s. 90). På detta vis ökade möjligheten

att få tillgång till fler artiklar av vikt för att studiens syfte skulle besvaras. De artiklar vilka inte kunde tillgås via Cinahl och PubMed hittades genom sökning i Google Scholar. På så vis gavs författarna mer forskningsunderlag, vilket är något som Polit och Beck (2020, s. 110) poängterar som ett bra alternativ för att öka tillgången av artiklar till en litteraturöversikt. De två artiklarna som valdes ut genom manuell sökning bidrog likväl som övriga artiklar med viktiga aspekter för att besvara syftet med denna studie.

De innevarande författarna inkulderade till störst del kvalitativ forskning men även artiklar med kvantitativ ansats. Litteraturöversikten gavs därmed ökad trovärdighet vilket ökade möjligheten till ett djupare resultat, som omfattas både av relevanta kvalitativa och kvantitativa insikter kring det valda problemområdet humor.

De studier som valts ut till att vara en del av litteraturöversikten gick samtliga igenom en granskningsmall för kvalitativ respektive kvantitativ forskning från SBU och EPHPP. Granskningsmallarna hade kunnat vara tydligare i form av exempelvis ett poängsystem likt granskningsmallen ifrån EPHPP. Vilket skulle minskat risken för egen tolkning gällande forskningens trovärdighet avsevärt och i sin tur styrka översiktens tillförlitlighet. Fyra av de artiklar som valts ut var äldre än tio år gamla, de ansågs av författarna ha innehåll som var relevant och kunde visa på liknande slutsatser som de nyare artiklarna gjorde. Att en litteraturöversikt visar upp ett trovärdigt resultat är viktigt. Det finns flera sätt att förbättra trovärdigheten (Polit & Beck, 2020, s. 154). Därför arbetade de innevarande författarna kontinuerligt med begreppen trovärdighet, överförbarhet och tillförlitlighet för att säkerställa att de slutsatser som drogs överensstämmer med sanningen (Polit & Beck, 2020, s. 153-154). En tematisk analys har utförts för att tydligt kunna sammanställa artiklarnas resultat och hitta likheter dem emellan, utifrån dessa likheter skapades teman. Med hjälp av dessa teman kunde författarna tydligt redovisa och skapa ett nytt resultat (Polit & Beck, 2020, s. 543).

Under hela denna ansats har författarna i enlighet med Helgesson (2015, s. 59) haft ett öppet tillåtande klimat gentemot varandra, där bådas talan och åsikter har respekterats och

synliggjorts, vilket har varit gynnsamt för tillförlitligheten. På detta vis har en kreativ process berikat författarna genom viljan att förstå samt att veta mer kring det valda fenomenet humor. Det öppna klimatet sinsemellan har i praktiken betydelse i form av att fynden svarar för sig själva, vilket Helgesson (2015, s. 60) relaterar till författarnas förmåga att skilja sak från person. Helgesson (2015, s. 60) menar att maktstrukturer inom forskarpar kan innebära att en enskild forskares åsikter väger tyngre, vilket därmed kan leda till förvridna och manipulerade forskningsresultat (Helgesson, 2015, s. 60).

Bias innebär exempelvis när en eller flera yttre faktorer påverkar, vilka kan hota giltigheten av en studie. Något som är svårt att komma ifrån oavsett hur skicklig en forskningsinsats än är (Polit & Beck, 2020, s. 154-155). Forskningsansatsens felkällor skulle kunna uppenbara sig genom vad Polit och Beck (2020, s. 144) beskriver som granskarens subjektivitet, som i detta fall handlar om författarnas tidigare egna upplevda erfarenheter av humor i sjukhusmiljö. Vilket omfattas av författarnas egen förförståelse för humor i mötet med patienter, dock har författarna varit medvetna om detta genom hela forskningsprocessen, och arbetat utifrån Polit

och Becks (2020, s. 156) åtaganden som exempelvis att kritiskt granska den egna

medvetenheten genom hela arbetets gång och på så vis minimerat risken för bias i relation till detta.

Resultatdiskussion

Syftet med denna allmänna litteraturöversikt var att beskriva hur humor används inom

omvårdnad och då särskilt vad humor spelar för roll i mötet mellan patient och sjuksköterska. Resultatet av humor är delvis beroende av situationen i vilken fenomenet används.

Litteraturöversiktens resultat har lagts fram med hjälp av en tematisk analys, där författarna får fram olika teman som kopplade de olika studierna samman. Huvudtemana är

relationsskapande, humor som verktyg samt individualitet och sammanhang. Alla dessa teman pekar tillsammans på hur användandet av humor främjar relationer, tillåter patienter att

hantera sina sjukdomstillstånd mer effektfullt och ger både patienten och sjuksköterskan ett större sammanhang än vad som går att ta på. Dessa tre teman har diskuteras utifrån

Travelbees teori (1971, s. 126-173) “Interpersonal aspects of nursing”, vilken omfattas av centrala begrepp; mänskligt relationsskapande, individens storhet, en djupare mening med tillvaron, kommunikation samt lidande.

Mänskligt relationsskapande

Enligt Travelbee (1971, s. 16) innebär omvårdnadens mål att uppnå en mellanmänsklig relation. Denna form av relation sker stegvis och utgör en betydande del i att möta enskilda individers behov (Travelbee, 1972, s. 99). Travelbee (1971, s. 17, 124) beskriver att

relationskapandet bör ske genom ömsesidighet, där sjuksköterskan bär det övergripande ansvaret för att relationen såväl fördjupas som förstärks, dock sker detta mänskliga relationsskapande enbart genom en gemensam syn på varandra som människor. Temat relationsskapande visar på humorns funktion som en given beståndsdel inom ett mänskligt relationsskapande men även att humor har ett komplext samband mellan olika faktorer och dimensioner hos enskilda individer, därför kan inga enkla slutsatser kring humor dras. Trots detta har humor en viktig funktion i samspelet mellan patient och sjuksköterska, där humorns varande eller icke varande i relationsskapandet sker utifrån medmänsklighet samt storheten av patientens egna unika behov. Tvärtom fungerar humor på ett adekvat vis både till att upprätthålla, skapa och att fördjupa relationen mellan sjuksköterska och patient. På så vis skapas förutsättningar för en betydelsefull relation speglad av förtroende dem emellan.

En individs välbefinnande påverkas av flertalet omgivande faktorer, däribland en känsla av glädje relaterat till sociala faktorer (Nordenfelt, 2004, s. 69). Djupa relationer fås genom ett samspel och en förståelse mellan de två parterna och är något som Nordenfelt (2004, s. 69) och Travelbee (1972, s. 119) är rörande överens om. Denna förståelse leder till en

föreställningar kring en sjukhusvistelse eller sjukdomar i allmänhet ofta är grundade ur känslomässig oro, spänningar eller är kopplade till frågeställningar kring mänsklig existens (Greenberg, 2003, s. 27) . Människor gynnas av närhet, interaktion och positivitet tillsammans med andra människor (Weiss et al., 2020, s. 10-12).

Resultatet visar inte enbart positiva bemärkelser av humor. I interaktionen mellan

sjuksköterska och patient kan humor vara problematiskt och tidvis på bekostnad av patientens eget behov. Eftersom patientens humor istället används i syfte att vara sjuksköterskan till lags och humor i interaktionen istället blir patientens strävan om en god relation till

sjuksköterskan. Campbell et al. (2015, s. 5) menar att den “goda patienten” är ett välkänt fenomen bland både personal och patienter i vårdsammanhang. Även om detta är mer kopplat till de överlag obalanserade maktstrukturer som finns mellan sjuksköterska och patient än humor som fenomen (Campbell et al., 2015, s. 6). I likhet med resultatet visar Campbell et al. (2015 s. 6) på patientens känslomässiga utsatthet i ett vårdsammanhang i relation till

begreppet den “goda patienten”. Campbell et al. (2015, s. 6) poängterar hur sjuksköterskors maktutövande påverkar patienten negativt och får hen att bli “en god patient”. Eftersom detta i annat fall leder till såväl rädsla och motvilja som en hotfull eller våldsam situation. Detta tyder på ytterligare en dimension av allvarsamhet kopplat till den “goda patienten” i förhållande till relationsskapandet mellan sjuksköterska och patient. Denna ojämna maktbalans är något som även belyses av Travelbee (1972, s. 119) där hon i likhet med Campbell et al. (2015 s. 6) beskriver att sjuksköterskan besitter en auktoritär position jämte patientens mer underordnade natur. Denna obalans av makt mellan sjuksköterska och patient är något som Travelbee (1972, s. 119) visar förakt inför, och menar i enlighet med resultatet, att ett relationsskapande mellan sjuksköterska och patient ska ske utifrån mänskliga värden. Resultatet visar även att relationsskapande är något som kräver såväl tillit som

medmänsklighet. Följaktligen kan relationsskapandet mellan sjuksköterska och patient omfattas av ett flertal komplexa dimensioner (Travelbee, 1972, s. 119).

Humorns betydelse av att lindra lidande

Travelbee (1971, s. 62-63) beskriver att det finns skilda nivåer av lidande, såväl temporärt fysiskt obehag, själsliga förnimmelser, emotionellt betingat lidande och oerhört lidande (angusish) vilket i sin tur leder till en uppgivenhet som mynnar ut i total likgiltighet och apati. Det är betydande för sjuksköterskan att ha förmåga att vända individens lidande, särskilt innan den apatiska nivån äger rum, eftersom det då är näst intill omöjligt att ta sig ur detta tillstånd (Travelbee, 1971, s. 62-63). Människor reagerar på olika vis av lidande dock förklarar Travelbee (1971, s. 66-67) att den vanligaste reaktionen är att individen frågar sig varför just detta drabbar den enskilde, i sin tur kan detta leda till svårigheter av acceptans kring nya situationen och sjukdomen, där lidandet skapar känslor av hopplöshet (Travelbee, 1971, s. 66-67). Humor har i resultatet visat sig vara ett betydelsefullt fenomen att nyttja i en omvårdnadssituation. Delvis för att skapa ett band mellan patient och sjuksköterska, men även för att skydda sig själv mot yttre påfrestningar. Humor har visat sig lindra både lidande och rädsla genom att personen i fråga tillåts att temporärt fly från verkligheten. Vid användandet