ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2020
“Man får inte vara ledsen”
Kuratorers syn på psykisk ohälsa bland unga killar
Författare: Hannah Lillevang
&Sara Sternegård
Handledare: Anna-Karin Larsson
ÖREBRO UNIVERSITET
“MAN FÅR INTE VARA LEDSEN” - KURATORERS SYN PÅ PSYKISK OHÄLSA BLAND UNGA KILLAR
Hannah Lillevang, Sara Sternegård Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2020
Sammanfattning
Psykisk ohälsa bland ungdomar är ett växande samhällsproblem i Sverige. I en studie av folkhälsomyndigheten (2019) rapporterade 35 procent av tjejerna och 20 procent av killarna ett nedsatt psykiskt välbefinnande. Forskning visar att killar söker hjälp för psykisk ohälsa mer sällan än tjejer och att killar rapporterar färre psykiska besvär (Randell, 2016). Samtidigt visar en undersökning att självmord är dubbelt så vanligt bland unga killar jämfört med unga tjejer (Karolinska Institutet, 2020). Syftet med denna studie var att undersöka kuratorers uppfattningar om psykisk ohälsa bland unga killar. Empiri samlades in genom semi-strukturerade intervjuer med sex kuratorer som arbetar på högstadium, gymnasium, barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) och ungdomsmottagning i olika delar av Sverige. Materialet har analyserats med genusteori, hegemonisk maskulinitet, intersektionalitet och stigma. Resultatet visade att de könsnormer som råder blir begränsande för unga killar och ökar risken för psykisk ohälsa. En slutsats av resultatet och analysen var att killar påverkas i relation till andra killar då de håller upp en fasad i rädsla för att gå emot mansidealet. Tjejer och killar uttrycker även psykisk ohälsa på olika sätt, vilket skapar hinder i att upptäcka killarna i tid.
“IT’S NOT OKAY TO BE SAD” - COUNSELORS VIEWS OF BOY’S MENTAL HEALTH
Hannah Lillevang, Sara Sternegård Örebro University,
School of Law, Psychology and Social Work, Social Work,
Undergraduate Essay 15 credits, Spring 2020.
Abstract
Mental health issues among young people is an increasing problem in Sweden. Statistics from 2019 show that 35 percent of the girls and 20 percent of the boys reported reduced mental well-being (Folkhälsomyndigheten, 2019). Research shows that boys seek help mental health issues less often than girls do and that boys report fewer mental health issues (Randell, 2016). However, another study shows that suicide is twice as common among boys compared to girls (Karolinska Institutet, 2020). The purpose of this study was to investigate counselors' perceptions of mental illness among boys. The data was conducted through semi-structured interviews with six counselors who work in high school, upper secondary school, kids and youth psychiatry and the youth clinic in different parts of Sweden. The data has been analyzed with gender theory, hegemonic masculinity, intersectionality and stigma. The result showed that gender norms can be limiting for boys and increase the risk of mental illness. A conclusion from the results and analysis was that boys are affected in relation to other boys as they hide their emotions in fear of going against the dominating male role. Girls and boys also express mental illness in different ways, which creates obstacles in discovering boys at an early stage. Keywords: adolescent boys, mental health, gender, masculinity, counselors, qualitative study
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 6
1.1 Syfte ... 7
1.2 Frågeställningar ... 7
2. Definition av centrala begrepp ... 7
2.1 Psykisk ohälsa ... 7
2.2 Ungdomar ... 7
2.3 Kön ... 7
3. Bakgrund ... 8
4. Tidigare forskning ... 9
4.1 Skillnader i psykisk ohälsa beroende på kön ... 9
4.2 Unga killar och psykisk ohälsa...10
4.3 Klass, etnicitet och sexualitet ...10
4.4 Motivering till föreliggande studie ...11
5. Teoretiskt ramverk ...11 5.1 Genusteori...11 5.2 Hegemonisk maskulinitet ...12 5.3 Intersektionalitet ...12 5.4 Stigma ...13 6. Metod ...14 6.1 Litteraturanskaffning...14 6.2 Datainsamlingsmetod ...14 6.3 Urvalsmetod ...15 6.4 Analysmetod ...16 6.5 Etiska överväganden ...16 6.6 Studiens tillförlitlighet ...17
7. Resultat och analys ...18
7.1 Likheter och skillnader i psykisk ohälsa beroende på kön ...18
7.1.1 Förekomst av psykisk ohälsa...18
7.1.2 Att sätta ord på känslor ...18
7.1.3 Sätt att uttrycka psykisk ohälsa ...19
7.1.4 Hjälpsökande ...21
7.2 Könsnormer ...22
7.2.1 Normer och förväntningar...22
7.2.2 Killar i grupp ...24
7.3 Bidragande faktorer till psykisk ohälsa ...24
7.4 Intersektionella faktorer ...25
7.4.1 Klass ...25
7.4.2 Etnicitet...26
7.4.3 Sexualitet ...26
7.5 Hinder och främjande arbete ...27
7.5.1 Hinder ...27
7.5.2 Främjande arbete ...28
8. Slutsatser och diskussion ...29
8.1 Slutsatser ...29
8.2 Metoddiskussion ...31
8.3 Slutdiskussion ...32
6
1. Inledning
Unga killar med psykisk ohälsa är en grupp som kuratorer ofta möter och som ofta blir ärenden för socialtjänsten. De kuratorer som möter ungdomar med psykisk ohälsa är ofta anställda på skolor eller på olika hjälpinstanser för ungdomar, som ungdomsmottagningen och barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Om killarna inte får hjälp i ungdomen kan problemen öka i vuxenlivet och eventuellt leda till andra sociala problem som missbruk, arbetslöshet och problem i relationer (Wigzell 2019). Därav är psykisk ohälsa bland unga killar ett relevant problem för det sociala arbetets praktik. När det gäller psykisk ohälsa rapporterar ungdomar bekymmersamt höga nivåer av stress, samt psykiska och somatiska besvär (Hiltunen, 2017). De personer som i störst utsträckning lider av psykisk ohälsa är ungdomar mellan 16 och 24 år (Hilli & Wasshede, 2017). En studie av Folkhälsomyndigheten (2019) visar även att det har skett en ökning av psykisk ohälsa bland ungdomar i Sverige de senaste 30 åren, vilket indikerar att det är ett växande samhällsproblem. I samma studie uppgav 35 procent av tjejerna och 20 procent av killarna att deras psykiska välbefinnande var nedsatt. Forskning på området visar att ungdomar som lider av psykisk ohälsa tenderar att ha svårt att identifiera sina symtom och oroar sig för att andra ska få reda på att de inte mår bra psykiskt (Bluhm, Covin, Chow, Wrath, & Osuch, 2014). Enligt Hiltunen (2017) påverkas ungdomar av social status, relationer till jämnåriga och skolprestationer, vilket medför psykiska besvär. De faktorerna visade sig påverka tjejer i större utsträckning än killar, vilket väcker frågor om vad som påverkar killars psykiska ohälsa.
Killar söker även hjälp mer sällan än tjejer och rapporterar färre psykiska besvär (Randell, 2016). Att killar inte söker hjälp för psykisk ohälsa i lika stor utsträckning kan ha flera anledningar. Randell (2016) resonerar att det bland annat kan bero på att killar inte upplever sig själva som ohälsosamma på samma sätt som tjejer. Hilli och Wasshede (2017) menar att det finns ett motstånd bland ungdomar gentemot att söka hjälp som beror på stigma och skam, samt att tjejer söker hjälp i större utsträckning än killar. Detta motstånd i kombination med svårigheter att känna igen sina symptom som psykisk ohälsa gör att många inte söker hjälp trots att de har behov av det. Unga killar påverkas även av de könsnormer som finns i deras sociala omgivning. Killar som umgås i grupper där könsnormerna är mer maskulina tenderar att hålla emotionell smärta inom sig och ha svårare att hantera sina känslor (Randell, Jerdén, Öhman, Starrin, & Flacking, 2015). Med grund i detta kan tänkas att motståndet till att söka hjälp är ännu större hos killar än hos tjejer. Folkhälsoguiden (2018) visar att det är hälften så många män som kvinnor som söker vård för psykisk ohälsa och att fler män begår självmord. En motsättning i forskningen blir därmed att killar inte uppger lika mycket psykisk ohälsa som tjejer, samtidigt som de är överrepresenterade när det gäller självmord.
Fortsättningsvis finns det ett behov av mer forskning om vilka faktorer som påverkar unga killar med psykisk ohälsa, där normer om vad som anses vara manligt i vår samtid kan tänkas spela en stor roll (McQueen & Henwood, 2002). Unga killar med psykisk ohälsa är även en grupp som riskerar att hamna i skymundan och som kan må dåligt länge utan att problemet synliggörs. Det krävs därmed mer kunskap om hur psykisk ohälsa tar sig uttryck hos unga killar. Ny kunskap skulle förhoppningsvis även kunna leda till att minska sjukskrivnings- och självmordstalen även för vuxna män. Med andra ord kan framtidens vuxna män gynnas av den yngre generationen får hjälp för sina psykiska besvär. En slutsats som är återkommande i forskningen om psykisk ohälsa bland ungdomar att det finns skillnader mellan könen, både när det gäller förekomst, orsaker och hjälpsökningsbeteende. Ett genusperspektiv kan därför bidra med en ökad förståelse för fenomenet. För att skapa ny kunskap om unga killar med psykisk ohälsa blir det intressant att utforska vad kuratorer från skolan, barn- och ungdomspsykiatrin och ungdomsmottagningen har för erfarenheter av ämnet. Vår förhoppning är att studien ska
7
bidra med mer kunskap om hur psykisk ohälsa kan skilja sig mellan tjejer och killar, vilka orsaker som finns till psykisk ohälsa bland unga killar. Slutligen vill vi även lyfta vilka hinder och möjligheter som finns för att unga killar ska få den hjälp de behöver för sin psykiska ohälsa.
1.1 Syfte
Syftet med studien är att undersöka kuratorers uppfattningar om psykisk ohälsa bland unga killar, för att få en djupare förståelse för olika aspekter av killars psykiska ohälsa samt hur det kan förstås ur ett genusperspektiv.
1.2 Frågeställningar
• Vad kan kuratorerna identifiera för likheter och skillnader mellan tjejer och killar när det gäller psykisk ohälsa?
• Vilka orsaker till den psykiska ohälsan bland unga killar kan kuratorerna identifiera?
• Vilka hinder och möjligheter i att hjälpa unga killar med psykisk ohälsa kan kuratorerna identifiera?
2. Definition av centrala begrepp
I följande avsnitt presenteras vår definition av begreppen psykisk ohälsa, ungdomar och kön som är relevanta för studien.
2.1 Psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa kan vara allt från lättare oro och nedstämdhet till allvarligare tillstånd som kräver hjälp från hälso- och sjukvården, där det kan handla om svår ångest och depression eller psykiatriska diagnoser (Folkhälsomyndigheten, 2020). Vi har valt att inkludera psykisk ohälsa i alla grader, från lätt till svår då kuratorerna som vi intervjuat möter ungdomar som befinner sig på hela spektrat. Olika former av psykisk ohälsa som nämndes i intervjuerna var ångest, stress, prestationsångest, depression, ätstörningar, självskadebeteende och självmord. Det kunde även vara psykisk ohälsa kopplat till identitetsfrågor, könsidentitet, existentiella frågor, problem i relationer eller neuropsykiatriska problem och diagnoser.
2.2 Ungdomar
I detta arbete definieras ungdomar utefter de som är mellan 13–24 år, då det är åldrarna på de ungdomar som kuratorerna möter i sina verksamheter. Santrock (2015) menar att ungdomstiden är mellan 12–18 år och att personer i åldrarna 18–25 år gör en övergång till vuxenblivandet. I ungdomsåren sker en biologisk utveckling där både hjärnan och kroppen påverkas. Ungdomsåren är även en tid då identiteten utvecklas och formas i olika sociala relationer (Frisén & Hwang, 2006). Aspekter som kan ha en särskilt stor inverkan på ungdomars identitetsutveckling är relationer till jämnåriga och vuxna, förväntningar på kön, kroppsideal, självbild, sexualitet, risktagande och en känsla av samhörighet med andra. Med andra ord har ungdomar många faktorer att förhålla sig till som spelar roll i deras utvecklande av en identitet (Frisén & Hwang, 2006).
2.3 Kön
Den definition av kön som vi utgår från i den här studien är tagen från Dahl (2016). Kön ses därmed som något biologiskt tillskrivet men även som något socialt konstruerat. I den här studien används begreppet kön för att göra jämförelser mellan tjejer och killar, vilket ständigt kopplas till ett genusperspektiv. Vi är medvetna om att det finns ungdomar med andra könsidentiteter, vilket även lyfts genomgående i studien. Dock har fokus för den här studien
8
legat på att undersöka killar med psykisk ohälsa och hur de skiljer sig från tjejer. Med tjejer respektive killar menas de som identifierar sig som tjej eller kille.
3. Bakgrund
När det kommer till ungdomars psykiska ohälsa visar en undersökning att 52 procent av ungdomar i åldrarna 16–29 år har haft lätta eller svåra besvär av ängslan, oro eller ångest (Folkhälsomyndigheten, 2019). Samma undersökning visade att 62 procent av de 15-åriga tjejerna, och 35 procent av de 15-åriga killarna upplevt återkommande psykosomatiska besvär. Resultatet visar att andelen ungdomar i åldrarna 13–15 som uppger psykosomatiska besvär har ökat under 2000-talet. Vidare visade Folkhälsomyndighetens (2019) internationella rapport om skolbarns hälsovanor 2016 att andelen barn som har återkommande psykosomatiska besvär är relativt hög. Jämfört med andra nordiska länder hade Sverige en betydligt högre andel barn med psykosomatiska besvär och låg något över världsgenomsnittet. När det kommer till psykiatrisk vård av barn är det vanligare att pojkar vårdas inom psykiatrin än flickor (Folkhälsomyndigheten, 2019). En annan skillnad mellan tjejer och killar är att fördelningen av diagnoser ser olika ut. Statistik från Folkhälsomyndigheten (2019) visar att ADHD och autismspektrumtillstånd är vanligast bland killar, medan ångest och depression är vanligast bland tjejer. När det gäller självmord är det dubbelt så vanligt bland unga killar jämfört med unga tjejer (Karolinska Institutet, 2020). Vidare tenderar killar att prata mindre om självmordstankar innan de begår självmord, vilket gör att det ofta sker plötsligt. Därför kan det vara extra viktigt att uppmärksamma tecken på psykisk ohälsa hos unga killar (Karolinska Institutet, 2020).
Kuratorernas roll är därmed av vikt för ungas psykiska välbefinnande. Enligt Skollagen (2010: 800) [SkolL] 2 kap. 25 § måste alla skolor tillhandahålla en kurator som en del av elevhälsan. Skolkuratorns uppdrag är att arbeta hälsofrämjande och förebyggande mot psykisk ohälsa, mobbning, kränkande behandling, diskriminering och trakasserier. Skolkuratorer ska även uppmärksamma elever som far illa eller befinner sig i utsatta situationer, samt elever som visar tecken på psykisk ohälsa (Akademikerförbundet SSR, 2015). Även om kuratorer som jobbar inom skolan ska verka stödjande och arbeta med de ungdomar som har lindrig problematik, möter de även de som har måttlig till svår psykisk ohälsa. Det kan exempelvis bero på att det kan dröja innan ungdomarna får tid på Barn- och ungdomspsykiatrin eller hos hälso- och sjukvården. I en kartläggning gjord av Novus (2013) framkom att var tionde gymnasieelev skulle vilja gå och prata med kuratorn oftare om möjligheten fanns. I en undersökning av Rädda barnen (2012) framkom att en kurator på en gymnasieskola i snitt ansvarar för 400–800 elever. Dock finns det även flera exempel på skolor där skolkuratorn ska räcka till för flera tusen elever. Psykologförbundet anser att 500 elever per heltidsanställd psykolog är att rekommendera, dock finns det ingen sådan siffra som avser skolkuratorer. Ett problem som uppstår när skolan har bristande resurser är att skolorna tenderar att koppla in barn- och ungdomspsykiatrin i större utsträckning. BUP blir då överbelastade och otillräckliga i sitt uppdrag att hjälpa och behandla barn och ungdomar med svår problematik (Rädda barnen, 2012).
När det kommer till kuratorers roll på BUP och ungdomsmottagningen skiljer sig deras arbete något från skolkuratorns. På BUP arbetar kuratorn i team tillsammans med bland annat läkare, psykologer och specialpedagoger (Barn-och ungdomspsykiatrin, 2018). Kuratorer på BUP kan arbeta både utredande och behandlande med ungdomar som lider av måttlig till svår psykisk ohälsa, till skillnad från skolkuratorn som främst ska arbeta hälsofrämjande och förebyggande. Kuratorerna på BUP arbetar främst efter Hälso- och sjukvårdslagen [HSL] (2017:30). Vidare arbetar kuratorer på ungdomsmottagningen med att ge samtalsstöd till ungdomar som behöver någon att prata med (Ungdomsmottagningen, 2020). Det kan till exempel handla om relationer,
9
låg självkänsla eller psykiskt mående. Ungdomsmottagningarnas arbete med psykisk ohälsa kan se olika ut i olika kommuner och landsting, en del erbjuder psykosociala insatser enligt HSL medan andra arbetar med råd och serviceinsatser enligt Socialtjänstlagen [SOL] (2001:453) (Uppdrag Psykisk Hälsa, 2016). Uppdraget som kuratorer på ungdomsmottagningar har kan därför se lite olika ut. Antingen kan det handla om att arbeta främjande och förebyggande eller också kan det vara mer fokus på stöd och behandling.
4. Tidigare forskning
I detta avsnitt presenteras både internationell och nationell forskning. Vi har valt att hålla oss till internationell forskning som gjorts i Europa och USA då dessa områden har en västerländsk kultur, i likhet med Sverige. Inledningsvis tas skillnader beroende på kön upp när det gäller psykisk ohälsa för att sedan gå in på forskning som förklarar unga killars perspektiv på psykisk ohälsa. Den tredje och sista delen rör forskning om ungdomar och psykisk ohälsa kopplat till etnicitet, sexualitet och klass, det vill säga forskning som bidrar med ett intersektionellt perspektiv.
4.1 Skillnader i psykisk ohälsa beroende på kön
Flera tidigare studier visar att det finns skillnader mellan tjejer och killar när det kommer till psykisk ohälsa. I en studie rapporterade två till tre gånger så många tjejer som killar att de upplevde hälsoproblem som huvudvärk, trötthet, sömnproblem, sorg, ångest och stress (Wiklund, Malmgren-Olsson, Öhman, Bergström & Fjellman, 2012). Stor press och höga krav från skolan hade ett starkt samband med rapporterade hälsoproblem. En sådan press upplevdes av 63,6 procent av tjejerna och 38,5 procent av killarna. Det vanligaste rapporterade hälsoproblemet var trötthet och nedstämdhet och även detta rapporterades oftare av tjejer än killar. I en annan studie undersöktes hur kön påverkar depression hos unga tjejer och killar i åldrarna 17–25 (Danielsson, Bengs, Samuelsson & Johansson, 2010). Tjejer och killars berättelser visade sig påverkas av samhällets könsnormer. Exempelvis framgick att tjejerna oftare pratar om sina känslor och tankar med andra, medan killar oftare håller känslor och tankar inom sig och försöker att lösa sina problem på egen hand. Andra skillnader som framkom var att tjejer hade problem relaterade till prestation, medan killar kämpade mer med att upprätthålla en fasad av att vara tuff och hård för att dölja sin sårbarhet och nedstämdhet. Flera av killarna i studien berättade att deras nedstämdhet visat sig genom ilska, irritation och våldsamt beteende, eftersom de kände skam inför att visa sig sårbara och ledsna (Danielsson, et al., 2010). Fortsättningsvis lyfter en del forskningsartiklar fram skillnaden mellan tjejer och killar med fokus på de orsaker som gör att ungdomarna söker hjälp. Exempelvis visade en studie att tjejerna oftare uppmuntrades till att söka hjälp av skolpersonal för problem med familjen, depression och mental hälsa. Killarna däremot, tenderade att hänvisas till psykologisk hjälp av domstolarna för problembeteenden och brottslighet (Maschi, Schwalbe, Morgen, Gibson, & Violette, 2009).
Som tidigare nämnt kan psykisk ohälsa i ungdomen öka risken för psykisk ohälsa i vuxen ålder (Wigzell 2019). Även för vuxna kan psykisk ohälsa ta sig olika uttryck beroende på kön. I en studie visades att självskadebeteende främst sker bland kvinnor och sällan bland män (Inckle, 2014). Dock visar studien att det snarare kan vara så att manlig självskada kan vara lika vanlig men inte lika erkänd. Osynligheten av manlig självskada antas vara ett resultat av de strukturer som råder för det normativa kring att vara man eller kvinna. Dessa strukturer hindrar erkännandet av manlig självskada och att män ges lämpligt stöd. Inckle (2014) skriver även om skillnader i hur kvinnor och män hanterar psykisk ohälsa där hennes forskning visar att kvinnor tenderar att vara mer inåtvända medan män är mer utagerande. Detta benämns som internalisering (inåtvänd) och externalisering (utagerande). Enligt Andersson Vogel (2016)
10
tenderar tjejers våldsamma beteende att bortförklaras som symptom på internaliserad psykisk ohälsa. Det utagerande beteendet kopplas ihop med en maskulin förståelse av psykisk ohälsa, vilket leder till att den definitionen utesluts när det handlar om tjejers symtom. I och med uteslutandet av tjejer som utagerande finns en risk att stereotypa konstruktioner av kön reproduceras (Andersson Vogel, 2016).
4.2 Unga killar och psykisk ohälsa
När det gäller unga killar och psykisk ohälsa finns det svensk forskning på området som presenteras nedan. Randell (2016) menar att unga killar inte uppfattar sig själva som ohälsosamma i lika stor utsträckning som tjejer och att de rapporterar färre psykiska besvär än tjejer. Samtidigt är unga killar överrepresenterade när det gäller riskbeteenden, neuropsykiatriska störningar, beteendeproblematik, våldsamt beteende och självmord. Killar och män är alltså mindre benägna att uppfatta sig själva som ohälsosamma, vilket i sin tur bidrar till att färre killar och män söker hjälp. Att söka hjälp är ofta kopplat till känslor av förlägenhet och skam, vilket leder till att begära professionell hjälp sällan anses vara ett alternativ menar Randell (2016). Samma rapport visar att skam i att söka hjälp är starkt kopplat till hegemonisk maskulinitet som handlar om hierarkier mellan killar där tuffhet och risktagande är högt värderat. Hegemonisk maskulinitet begränsar killars sätt att uttrycka sina känslor, vara sårbara och öppna upp sig om sina problem. Vidare menar Randell (2016) att oviljan att uttrycka känslor kan leda till en ökad risk för psykisk ohälsa, självskadebeteenden och ökat antal självmord. Vidare finns det sociala regler som styr vilka känslor som är tillåtna att visa i olika sammanhang (Randell, Jerdén, Öhman, Starrin & Flacking, 2016). Samhällets normer påverkar män till att dölja eller hålla inne sårbara känslor, vilket påverkar välbefinnandet negativt. Depression bland ungdomar är vanligast mellan 15 och 18 år, vilket innebär att det finns en risk för ökade psykiska hälsoproblem hos äldre ungdomar menar Randell et. al. (2016). I en studie av McQueen & Henwood (2002) framkom att självskadebeteenden och självmord de senaste åren har ökat bland unga killar i Storbritannien. Författarna har även studerat hur killar använder andra ord för att uttrycka sin nöd som de menar hör ihop med könsnormer och en traditionell syn på maskulinitet. Ett dilemma som killarna i studien brottades med var att å ena sidan välja att visa sig ”tuff” eller å andra sidan visa sig mjuk och då riskera att ses som kvinnlig, sårbar och maktlös. Forskarna drog slutsatsen att vilka ord som används för att beskriva psykisk ohälsa kan kopplas ihop med kön och skapa hinder för män att söka hjälp för sina besvär (McQueen et al., 2002).
4.3 Klass, etnicitet och sexualitet
Det finns flera faktorer som kan ha inverkan på psykisk hälsa. Klass, etnicitet och sexualitet är tre faktorer som forskningen berör utöver kön. Inledningsvis tenderar ungdomar med en lägre socioekonomisk status att ha en sämre psykisk hälsa, särskilt om de lever i ett ojämlikt samhälle (Yunhwan, Hagquist & Evans, 2018). Socioekonomisk status kan vara begränsande för ungdomar om de till exempel inte har råd med saker som andra ungdomar i deras närhet har. Det kan handla om vardagliga saker som exempelvis fritidsaktiviteter. En sådan begränsning av vardagslivet tenderar att påverka ungdomars psykiska hälsa negativt. Ytterligare en aspekt som kan öka risken för psykisk ohälsa för ungdomar är etnicitet där minoritetsgrupper riskerar att utsättas för rasism och diskriminering (Lau, Aalsma, Holloway, Wiehe & Vachon, 2015). Även kulturell mångfald kan bidra till att främja ungdomars psykiska hälsa. Vidare visar en studie att självmordsförsök ökar bland ungdomar som identifierar sig som LHBTQ-personer (McDermott, Hughes & Rawlings, 2018). Studien visade att personerna tenderade att vänta med att söka hjälp tills en krispunkt var nådd då de normaliserade sitt dåliga mående. Motviljan att söka hjälp berodde på faktorer som tankar om sin sexuella läggning, självförtroende, kön, svårigheter med att prata om sina känslor, åldersnormer och coping-strategier. McDermott,
11
Roen & Scourfield (2008) menar att frågor gällande sexuell läggning är en faktor som bidrar till att öka psykisk ohälsa bland ungdomar. De tar även upp samband mellan att vara utsatt för homofobi i kombination med alkoholkonsumtion och självskadebeteende. Homofobin drabbar människor på en djup, individuell nivå vilket skapar skamkänslor och gör att personen försöker hantera känslorna själv, utan hopp om att få hjälp utifrån (McDermott et al., 2008).
4.4 Motivering till föreliggande studie
Utifrån tidigare forskning går det att se att fokus tenderar att hamna på unga tjejer med psykisk ohälsa där killarna hamnar i skymundan eftersom de inte visar tecken på psykisk ohälsa på samma sätt. Att killarna uttrycker psykisk ohälsa annorlunda bidrar till att de inte rapporterar lika mycket psykisk ohälsa. Samtidigt är det killar som begår självmord i högst utsträckning, vilket visar på en motsättning i statistiken. Vidare handlar forskning om killar ofta om riskbeteenden och inte om psykiska besvär. Flera forskare har påpekat att det behövs mer forskning om ungdomar och psykisk ohälsa, särskilt betonas behovet av ytterligare forskning om psykisk ohälsa med ett genusperspektiv (se Inckle, 2014). Det finns även en brist på forskning om kuratorers uppfattningar om ungdomar med psykisk ohälsa. Denna studie avser att studera professionella inom socialt arbetes perspektiv på unga killar med psykisk ohälsa. Förhoppningen är att kuratorerna kan bidra med sina erfarenheter om skillnader och likheter beroende på kön, vilka orsaker till psykisk ohälsa som finns bland unga killar, samt hinder och möjligheter i att hjälpa killarna. Förhoppningen är således att denna studie ska bidra till forskning om psykisk ohälsa bland unga killar genom att använda ett genusperspektiv.
5. Teoretiskt ramverk
Det här avsnittet tar upp de teorier som valts för att analysera resultatet av studien. De teorier som valts är genusteori, hegemonisk maskulinitet, intersektionalitet samt stigma. I denna studie används genusteori för att förstå hur könsnormer kan påverka psykisk ohälsa hos unga killar. Begreppet hegemonisk maskulinitet bidrar med att förstå hur killar i grupp påverkar unga killar med psykisk ohälsa. Genom att använda intersektionalitet sätter vi killar med psykisk ohälsa i en större kontext där kategorier som klass, etnicitet, kön och sexualitet tas upp. Slutligen, används Goffmans teori om stigma för att förstå unga killars sätt att uttrycka och dölja psykisk ohälsa. Gemensamt för dessa teorier är att de handlar om hur samhällets strukturer och normer påverkar individen. Tillsammans används teorierna för att tolka och förstå unga killar med psykisk ohälsa med hjälp av kuratorernas utsagor.
5.1 Genusteori
Inom den genusvetenskapliga forskningen ses kön som en social konstruktion, det vill säga något som skapas genom språk, socialisering och uppfostran (Mattsson, 2010). Begreppet genus uppstod som ett sätt att skilja kön som social konstruktion från kön som något biologiskt. Kön och genus används för att sortera och kategorisera människor men även olika kulturella, sociala, politiska och biologiska fenomen (Dahl, 2016). En central tes inom genusforskningen är att tilldelningen av kön/genus påverkar människors liv och spelar stor roll både på individ- och gruppnivå, i och med de olika förväntningar som läggs i att vara man respektive kvinna. Det är alltså människors förväntningar och normer i samhället som bestämmer vad som är maskulint respektive feminint (Mattsson, 2010). De föreställningar som samhället har om maskulinitet och femininitet är även beroende av kontext och föränderliga över tid. Ett sätt att förändra och påverka normer och föreställningar är att uppmärksamma och synliggöra alternativa sätt att uttrycka maskulinitet och femininitet. Kön/genus konstrueras redan när barn föds, då flickor kläs i färger som definieras som feminina medan pojkar kläs i maskulina färger. Samhället gör alltså skillnad på pojkar och flickor genom att ge dem olika kläder och leksaker, och det finns även skillnader i sättet att behandla flickor och pojkar. Till exempel tenderar vuxna
12
att tala mjukare och lugnare till flickor, och med hårdare och mer bestämda tonlägen till pojkar. Samhället fortsätter sedan att göra skillnad på kvinnligt och manligt, vilket visar sig i exempelvis medier och sociala sammanhang kopplat till både arbetsliv och privatliv. Något som konkret bidrar till att upprätthålla könsnormerna är att män och kvinnor fortsätter göra olika saker, till exempel ha olika intressen, sysslor och yrken. Det innebär att män och kvinnor får öva sig på olika saker och blir därmed bra på olika saker, vilket i sin tur upprätthåller föreställningen av män och kvinnor som olika (Mattsson, 2010).
5.2 Hegemonisk maskulinitet
Det är inte bara mellan könen som skillnader skapas, utan även inom grupper av killar. Begreppet hegemonisk maskulinitet myntades av sociologen Raewyn Connell på 1980-talet och efter det har andra forskare utvecklat och använt sig av begreppet. Johansson och Lalander (2003) beskriver hegemonisk maskulinitet som en dominerande maskulinitet som skiljer sig från andra mer flexibla sätt att se på maskulinitet. Till perspektivet kan identitet kopplas där män inte antas uppvisa samma identitet i alla sammanhang, utan visar olika sidor av sig själva beroende på situation. I grupper av killar är framställandet av varje persons identitet påverkat av gruppens tolkningar av allas agerande i olika situationer. I alla olika maskulina gemenskaper finns det regler som styr agerande. Exempelvis finns det regler för hur genus och sexualitet bör förmedlas. Dock kan reglerna för hur maskulinitet förväntas presenteras skilja sig mellan olika grupper av män. Med andra ord utvecklas en homosocialitet när män samlas i grupp, vilket står för manlig gemenskap. Målet i gruppen är att stärka känslan av manlighet och hålla fasta gränser mot omgivningen och avvikanden som kan upplevas hotfullt, som exempelvis homosexualitet. Eftersom den hegemoniska maskuliniteten definieras utifrån att vara skild från femininitet skapas därför en homogen uppfattning om att feminina drag inte hör ihop med att vara man. Eftersom mansnormen innebär en man ska vara stark kopplas egenskapen att vara känslosam ihop med att vara svag, då den går i linje med normen av vad det innebär att vara kvinna. På så sätt blir psykisk ohälsa kopplat till svaghet och därmed hör till en underordnad typ av maskulinitet (Connell, 2005). Det finns alltså många män som får en underordnad position då de inte passar in i den dominerande maskuliniteten. Det kan exempelvis vara män med invandrarbakgrund, män från arbetarklassen och män som inte följer heteronormen (Mattson, 2010). De kan ses som subgrupper av män som ordnas hierarkiskt under den dominerande maskuliniteten. Med hjälp av hegemonisk maskulinitet kan vi förstå den dominerande synen på maskulinitet i relation till kvinnor och andra former av maskulinitet. Genom att se att det finns olika former av maskulinitet blir det ett steg mot att utmana den dominerande mansnormen och göra det mer nyanserat (Connell, 2005).
5.3 Intersektionalitet
För att ytterligare synliggöra hur människor ordnas hierarkiskt på olika sätt kan intersektionalitet bidra som perspektiv. Genom att använda sig av intersektionalitet går det att synliggöra hur makt uppstår i interaktioner där flera kategorier samspelar (Baianstovu, 2018). Det handlar med andra ord om att se situationer med människor där flera kategorier bidrar till att en person försätts i underläge på grund av att en maktobalans skapas. De vanligaste kategorierna inom begreppet intersektionalitet är etnicitet, kön, klass och sexualitet (Mattsson, 2010). Det är även de kategorierna som valts att ta upp i denna studie. Kategorier innefattar de grupper som människor tillhör och är uppbyggda av sociala konstruktioner och idéeer. Vissa kategorier är frivilliga som vi själva väljer att identifiera oss med, medan andra som exempelvis kön, etnicitet och klass tillskrivs oss ofrivilligt. Med social konstruktion menas att vi tenderar att se det vi förväntar oss att se och därmed konstruerar verkligheten (Mattsson, 2010). Det innebär även att människor tenderar att förklara saker/fenomen i relation till det de redan tror sig veta och konstruerar därmed sin förståelse av verkligheten. Även sociala konstruktioner som
13
egentligen inte stämmer överens med verkligheten kan vara svåra att förändra eftersom majoriteten redan har bestämda uppfattningar om hur det är. Kategorier baseras med andra ord på samhällets normer och förväntningar (Mattsson, 2010).
Fortsättningsvis förklarar Mattsson (2010) kategorisering som en handling som sker när någon ser en person och tillskriver denne en särskild grupp. Kategorisering används som ett sätt att ordna, tolka och förstå världen. Det genomsyrar ständigt människors vardag då det används så fort vi möter en ny människa. När vi kategoriserar tenderar vi att ordna olika saker hierarkiskt vilket medför en ojämlikhet. Ofta ordnas kategorierna som dikotomier, det vill säga motsatspar, vilket medför att det uppstår ett förtryck mot de som tillhör den kategori som är underordnad. Personen tillhör då “de andra” vilket medför en utsatthet då denne bemöts med attityder som blir könande, värderande och rasifierande. Vidare, när en kategori tillskrivs en person blir personen därmed ihopkopplad med vissa egenskaper som antas höra till gruppen. Att personer ofrivilligt tillskrivs en kategori benämner Mattsson (2010) som tvingande kategorisering. En negativ konsekvens av tvingande kategorisering är stereotypifiering, vilket innebär att personer reduceras ner till ett antal förenklade egenskaper och förväntas vara på ett visst sätt. Ett exempel är att kvinnor förväntas vara omhändertagande, husliga och i kontakt med sina känslor, medan män förväntas vara självständiga och starka, både fysiskt och psykiskt. Hur personer tolkas av omgivningen formar hur de blir, som en självuppfyllande profetia. Stereotypifiering innebär även att komplexiteten i människans personlighet förbises, vilket kan vara begränsande. Så länge gråzonerna mellan kategorier fortsätter att vara tabubelagda upprätthålls kategorierna och maktobalansen kvarstår. För att nå förändring krävs det att kategorierna blir utmanade och mer nyanserade, vilket kan bidra till att människor känner sig mer accepterade (Mattsson, 2010).
5.4 Stigma
Som nämnt ovan innebär kategorisering att människors handlande påverkas av omgivningens förväntningar. Detta kan kopplas till Goffmans teori om stigma som handlar om hur människor påverkas av samhällets strukturer. Stigmatisering handlar om det som är fysiskt, psykiskt eller socialt avvikande från samhällets normer (Goffman, 2011). Att bli stigmatiserad innebär att bli stämplad som avvikande på grund av exempelvis utseende eller beteende som inte lever upp till samhällets normer. Att stämplas som avvikande innebär även en förlust av socialt erkännande från omgivningen (Persson, 2012). Det gör att “den stigmatiserade” tvingas välja hur den ska förhålla sig till samhällets stereotypa förväntningar. Eftersom stigmatisering ofta medför känslor av skam är det vanligt att personen försöker dölja stigmat, vilket påverkar det sociala samspelet och kan leda till olika undvikanden. Personens sätt att dölja sitt stigma kan även benämnas med begreppet identitetsstyrning (Persson, 2012). Identitetsstyrning innebär således att personen försöker dölja den delen av sin identitet som avviker från normen för att istället kunna passa in i samhället. Om personen å andra sidan skulle erkänna sitt stigma öppet riskerar personen att bli bortstött från sitt sammanhang. Stigma hänger på så sätt ihop med skam och känslan av att vilja passa in utan att mötas av nedvärderande attityder från omgivningen. Vidare poängterar Goffman (2011) att handlingar eller egenskaper som är stigmatiserande för vissa individer snarare kan ses som något mycket positivt för andra individer. Således behöver det inte vara själva handlingen eller egenskapen i sig som är positiv eller negativ, utan det handlar snarare om vilka normer och förväntningar som är kopplade till en viss grupp eller individ. De som tillhör majoriteten skapar sig en stigmateori för att förklara sin överlägsenhet över den avvikande personen. Detta görs genom att framställa det som avviker som en fara för gruppen (Goffman, 2011).
14
6. Metod
I detta avsnitt presenteras de delar som rör alla val angående metod, etiska överväganden, samt studiens tillförlitlighet. I avsnittet redovisas hur litteraturanskaffning gått till samt vilken
datainsamlingsmetod, urvalsmetod och analysmetod som valts för studien.
6.1 Litteraturanskaffning
I inläsningen av tidigare forskning om psykisk ohälsa bland unga killar har vi genomfört ett antal litteratursökningar. För att hitta forskningsartiklar har databaserna Social Services Abstract, Swepub och Örebro universitets databas Primo använts. Vi har använt flera kombinationer av sökord för att hitta artiklar men har haft följande ord som utgångspunkt: (“youth” OR “juvenile” OR “adolescent” OR “teenagers”) AND (“boys” OR “young men”) AND (“mental health” OR “depression”). I majoriteten av sökningarna har engelska ord använts med undantag för enstaka sökningar av svenska artiklar i Primo och Swepub. Den sökning som vi hämtat flest artiklar från kom av en sökning i databasen Social Services Abstract med sökorden (masculinity) AND (mental health) som gav 52 träffar. Litteratursökningen avgränsades med hjälp av inkluderings- och exkluderingskriterier som att artiklarna skulle vara vetenskapligt granskade, samt inte vara mer än 20 år gamla. I allmänhet var målet med sökningen av tidigare forskning att inhämta information om unga killar eller män med psykisk ohälsa som depression, ångest eller självskada. Forskning om manlighet och könsnormer var också något som söktes för studien.
6.2 Datainsamlingsmetod
Då vårt syfte är att undersöka kuratorers uppfattningar om unga killar med psykisk ohälsa har kvalitativa intervjuer valts som datainsamlingsmetod. Fördelen med en kvalitativ studie är att den ger fördjupade kunskaper och detaljerade beskrivningar om personers egna upplevelser som kan bidra till kunskap om helheten (Kvale & Brinkmann, 2014). En nackdel kan även vara att det finns risk att göra intrång i personers privatliv, vilket kräver en medvetenhet hos forskaren om vilka frågor som kan ställas och huruvida det är värt intrånget för att nå den eftersträvade kunskapen om fenomenet. Anledningen till att en kvalitativ metod valdes är dock att den kan tänkas bidra till att förstå fenomenet om kuratorers upplevelser av unga killar med psykisk ohälsa. Det som eftersöktes var en fördjupad förståelse av kuratorers uppfattningar om förekomsten av psykisk ohälsa bland unga killar, hur det tar sig uttryck samt vilka skillnader som finns beroende på kön. Eftersom studien syftar till att tolka och förstå kuratorers upplevelser anses den höra till hermeneutiken som vetenskaplig teoretisk ansats. Ett grundläggande antagande inom hermeneutiken är att människor möter sin omvärld med en förförståelse (Andersson, 2017). Det innebär att det är omöjligt för forskaren att förhålla sig helt objektiv, då dennes tolkningar i regel påverkas av förutfattade meningar om olika saker. I intervjuer gör forskaren även tolkningar av intervjupersonernas tolkningar, vilket Kvale och Brinkmann (2014) benämner som dubbel hermeneutik. I och med att vi i denna studie har undersökt kuratorers uppfattningar om unga killar med psykisk ohälsa, kommer vi att tolka andras tolkningar av ett fenomen.
Eftersom vi sökte efter djupgående information på området, ansåg vi att det kunde vara mer lämpligt med en kvalitativ metod än en kvantitativ. Ur tidigare forskning gick det att avläsa att de flesta har använt sig av en kvalitativ metod, vilket även är en vanlig metod inom socialt arbete. De forskare som har använt sig av en kvantitativ metod med exempelvis självskattningsformulär har fått fram statistik på att tjejer rapporterar mer psykisk ohälsa än killar. Det blev därför intressant att undersöka kuratorers tankar om skillnader i psykisk ohälsa beroende på kön. Bluhm et al. (2014) tog även upp att självskattningsformulär som metod i forskning med ungdomar kan vara svårt då de till exempel inte alltid känner igen sina symtom
15
eller vet att det är psykisk ohälsa de lider av. Det kan innebära att svaren inte blir representativa för hur ungdomarna egentligen mår. Det denna studie kan tänkas bidra med är ett perspektiv från de professionella, som i det här fallet utgörs av kuratorer. Slutligen skedde insamlingen av data genom semi-strukturerade intervjuer som innebär att införskaffa intervjupersonernas beskrivningar av sin livsvärld för att sedan tolka fenomenets innebörd med hjälp av teori (Kvale et al., 2014). En fördel med semi-strukturerade intervjuer är att det går att ställa följdfrågor, vilket gör den till en flexibel metod. Bryman (2011) beskriver att semi-strukturerade intervjuer kan användas för att samla in kvalitativa data som exempelvis människors beskrivningar, upplevelser och erfarenheter. Se intervjufrågor under bilaga 1.
6.3 Urvalsmetod
Informanterna i denna studie bestod av kuratorer som på olika sätt arbetade med unga killar med psykisk ohälsa. Kuratorerna valdes från högstadium, gymnasium, barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) och ungdomsmottagningen. Målet var att fånga in kuratorer från skolans perspektiv i kombination med BUP och ungdomsmottagningen, dit ungdomar blir hänvisade eller söker hjälp själva för sin psykiska ohälsa. Kuratorerna på de olika instanserna möter även ungdomar med olika grader av psykisk ohälsa och arbetar på olika sätt, till exempel stödjande eller behandlande. I och med det innefattar studien även hur killar fångas upp i olika skeden, samt bidrar med en bredare förståelse för fenomenet. Förhoppningen var att få en förståelse för hur psykisk ohälsa bland unga killar tar sig uttryck, samt vilka skillnader som finns beroende på kön. Vi har valt att inte lägga någon vikt vid åldersskillnader i den här studien, utan har fokuserat på kön snarare än faktorer som beror på ålder när det kommer till ungdomars psykiska ohälsa. Med åldersskillnader menas skillnader i förekomsten av olika typ av psykisk ohälsa beroende på om ungdomen är 12 eller 18 år exempelvis. Anledningen till det är att vi bland annat var intresserade av att undersöka varför killar inte söker hjälp i samma utsträckning som tjejer, samt hur killar uttrycker psykisk ohälsa. Därför blev det intressant att jämföra psykisk ohälsa beroende på kön. Eftersom några av kuratorerna arbetar med barn och ungdomar från sex år bad vi dem att endast utgå från de ungdomar och unga killar som de möter.
Fortsättningsvis kontaktades informanterna på olika sätt. Några kontaktades genom att vi mailade olika arbetsplatser, där en person från ungdomsmottagningen valdes ut. Andra nåddes genom vänner som hade kontakter på sina arbetsplatser, där två kuratorer från högstadiet respektive gymnasiet valdes ut som respondenter. Slutligen hörde flera av sig efter att vi skrivit kort om studien i ett forum för socionomer på Facebook där tre personer valdes ut för intervjuer. Kvale och Brinkmann (2014) menar att vilka informanter som väljs ut bör grundas i den kunskap som ska inhämtas. Bryman (2011) benämner det som ett målinriktat urval där informanterna blir de som kan besvara frågeställningarna. På grund av att Coronakrisen uppstod i början av uppsatsskrivandet valdes att hålla intervjuerna på distans istället för att ses. Vi valde dock att sträva efter att ha videosamtal för att ändå få se respons och ansiktsuttryck. På grund av dålig teckning gjordes två intervjuer utan video, vilket inte upplevdes hindrande för insamlingen av data. Eftersom vi valde att hålla oss till telefonintervjuer behövde vi inte begränsa respondenterna till en viss kommun exempelvis, utan kunde välja kuratorer från olika delar av landet. Vi var båda med vid intervjutillfällena, men turades om att leda intervjuerna. Intervjuerna inleddes med att informera om studiens syfte samt om att deltagandet i studien var frivilligt och att de när som helst kunde ta tillbaka sitt samtycke. Kuratorerna fick även information om att intervjun spelades in och att den inspelade versionen endast skulle användas till transkribering av materialet och raderas när uppsatsen blivit godkänd. Inspelningen skedde med hjälp av inspelningsutrustning, tillhandahållen av universitetet.
16
För studien gjordes även val angående antal intervjuer och urvalskriterier. Det antal intervjuer som valdes var sex efter rekommendationen att göra fem till sju intervjuer i examensarbetet. På så sätt kunde vi få med kuratorer från alla instanser vi önskade, samtidigt som det fick plats i vår tidsplan. Genom valet av mängden intervjupersoner från de fyra arbetsplatserna var vår förhoppning att uppnå teoretisk mättnad för studien. De informanter som valdes bort var kuratorer på sjukhus då dessa riskerade att ge studien ett för brett resultat och vi önskade undersöka mer generella aspekter av psykisk ohälsa än det som är kopplat till skador och sjukdomstillstånd. Även kuratorer som själva uttryckte att de hade kort yrkeserfarenhet med målgruppen exkluderades från studien.
6.4 Analysmetod
Den analysmetod som valdes för studien var tematisk analys. Det insamlade materialet sparades ner på ljudfil och transkriberades till text. Efter transkribering och en första läsning av materialet delas de olika textstyckena in i teman som namngavs där målet var att ringa in det väsentliga i texten (Back & Berterö, 2015). Vanligt i en tematisering är att 20–30 teman kan identifieras i början och de kan bestå av en blandning av gissningar, magkänsla och anteckningar som kan bekräfta en tanke eller något som förvånat en (Lindgren, 2014). Efter att de första temana satts skapas fyra till fem övergripande teman som de första temana förs in under. Vår tematisering gick till som beskrivits ovan, samt att alla teman fördes in i en tabell med överordnade och underordnade teman (Se bilaga 2). Vidare läste vi igenom det transkriberade materialet, tog ut cirka 30 teman innan de ordnades under fem rubriker. Våra överordnade teman bestod av; skillnader och likheter beroende på kön, könsnormer,
bidragande faktorer samt hinder & främjande arbete. Vi valde även att ta med citat som
avidentifierades och framhävde intervjupersonernas upplevelser. En risk som vi övervägde angående tematiseringen var att våra egna hypoteser skulle påverka valet av teman för mycket, istället för att låta forskningsfrågan styra tematiseringen. Å andra sidan är ingen forskning helt objektiv då den är gjord av människor som alla bär på en förförståelse av fenomen, vilket hermeneutiken betonar (Back et al., 2015).
6.5 Etiska överväganden
Vetenskapsrådet (2017) har tagit fram fyra grundläggande etiska krav för forskning: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet och samtyckeskravet uppfylldes genom att intervjupersonerna fick information om riktlinjerna för studien, att personlig information avidentifieras, samt att samtycke krävdes för att delta. De gav sedan sitt samtycke genom mejl. För att säkerställa att kuratorerna ställde upp på att göra intervjuer frivilligt betonade vi det i den första kontakten, informationsbrevet, samt muntligt i början av intervjun och informerade om att det var tillåtet att när som helst avbryta intervjun. Intervjupersonerna avidentifierades genom att information som ort och arbetsplats utelämnades och alias användes i resultatet för att benämna intervjupersonerna i enlighet med konfidentialitetskravet. Efter intervjuerna sparades ljudfilerna ner på våra datorer tills dess att uppsatsen blivit godkänd, vilket intervjupersonerna informerades om och gav sitt samtycke till. Ljudfilerna användes endast till transkriberingen av materialet. Studien anses även uppfylla nyttjandekravet då de uppgifter som samlats in från intervjupersonerna inte kommer att användas för icke-vetenskapliga syften.
Då en maktobalans uppstår i intervjuer krävs en etisk värdering av förhållandet mellan riskerna och nyttan. Inledningsvis utformades frågorna genom att vi operationaliserade så att språket blev mer lättförståeligt och öppet för att minska risken för ledande frågor. Kvale och Brinkmann (2014) skriver att en risk med intervjuer är att intervjupersonerna kan uppleva situationen som stressande då de tvingas reflektera över svåra saker eller dela med sig av sina egna liv och
17
upplevelser. Dock var detta inte en stor risk då intervjufrågorna endast rörde personernas arbete med en särskild grupp. Informanterna för denna studie bestod med andra ord av ett andrahandsled där kuratorerna beskrev sina erfarenheter av gruppen unga killar med psykisk ohälsa. Risken att göra intrång på personens integritet hade varit större om vi direkt intervjuade unga killar om deras upplevelser av psykisk ohälsa. En annan risk som vi var medvetna om angående intervjuerna var risken att kuratorerna skulle kunna uppleva att forskningen syftar till att hitta brister i deras arbete med målgruppen. För att hantera risken för intrång formulerade vi frågor som lät kuratorerna berätta fritt om deras tankar, med fokus på hur ohälsan ser ut bland unga killar snarare än på deras arbete. Som kontrast till riskerna är en fördel med intervjun att den skulle kunna medföra terapeutiska inslag för intervjupersonerna då de får möjlighet att berätta om sina erfarenheter och bli lyssnade på (Kvale et al., 2014).
6.6 Studiens tillförlitlighet
Bryman (2011) tar upp begreppen validitet och reliabilitet som krav för att stärka en studies tillförlitlighet. Dock är de begreppen anpassade efter kvantitativa studier och kan översättas med begreppen tillförlitlighet och äkthet för kvalitativa studier. Tillförlitlighet innefattar delarna trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjlighet att styrka och konfirmera. Med trovärdighet menas att studien utförs i linje med de regler som finns för forskning, samt att resultatet ska kunna redovisas för de som deltagit i studien och bekräftas vara korrekt (Bryman, 2011). För att uppnå trovärdighet har studien följt de forskningsetiska riktlinjerna som nämnts ovan. Studien kommer även vara tillgänglig för deltagarna efter publicering. Fejes och Thornberg (2015) menar vidare att kvalitativa studier oftast görs i en specifik kontext och att det gör det svårt att generalisera studien och föra över den till ett större sammanhang. För att göra kvalitativa studier så överförbara som möjligt bör forskaren därför beskriva resultatet så detaljerat som möjligt för att läsaren ska kunna avgöra om studien kan överföras till en annan kontext. Vidare, för att uppnå pålitlighet ska det finnas en fullständig redogörelse över alla faser i forskningsprocessen, så som exempelvis problemformulering, val av undersökningspersoner et cetera (Bryman, 2011). För att uppnå överförbarhet och pålitlighet har studiens tillvägagångssätt beskrivits i detalj och resultatet har redovisats med citat som som ger en detaljerad och sanningsenlig bild av respondenternas upplevelser. Vidare är det viktigt att studien i så liten utsträckning som möjligt påverkats av forskarens personliga värderingar eller teoretisk inriktning. För att i så stor utsträckning som möjligt undvika påverkan av egna värderingar har en reflektion gjorts löpande under forskningsprocessen över hur egna åsikter skulle kunna påverka studien. Det finns också en medvetenhet om att ämnet valts utifrån intresse, dock har vi varit noggranna i utformandet av intervjufrågor för att låta respondenterna ge sina svar utan påverkan av forskarnas hypoteser.
Fortsättningsvis handlar äkthet om att ge en rättvis bild av deltagarnas uppfattningar, ge deltagarna en ökad förståelse för det studerade fenomenet och komma med förslag för att gruppen ska kunna förändra sin situation (Bryman, 2011). Förhoppningen är att denna studie ska bidra med en ökad förståelse för unga killar med psykisk ohälsa, samt kuratorers upplevelser av att arbeta med målgruppen. Förslag till insatser som kan bidra till att minska den psykiska ohälsan hos unga killar har presenterats i slutdiskussionen. Därmed finns förhoppningen om att situationen för unga killar med psykisk ohälsa kan förändras. När det gäller generaliserbarhet är detta en kvalitativ studie där målet inte är att få fram generaliserbar data. Studien kan dock ge med en bild som bidrar till fenomenet i sin helhet. Då kuratorer som vi intervjuade arbetade i olika delar av Sverige och resultatet visade många likheter kan en del slutsatser dras även om resultatet inte kan generaliseras. Vad gäller kunskapsanspråk kan konstateras att studien kan bidra med kunskap om kuratorernas uppfattningar om unga killar med psykisk ohälsa. Däremot kan studiens resultat inte säga något om vad unga killar med
18
psykisk ohälsa själva har upplevt. Trots att studiens fokus är på kuratorernas perspektiv kan det resultat och de slutsatser som studien presenterar bidra med intressanta aspekter och uppmärksamma behov av ytterligare forskning.
7. Resultat och analys
I detta avsnitt har valts att presentera resultatet utifrån de teman som framgått efter tematiseringen. Det finns fyra huvudrubriker samt ett antal underrubriker. Våra huvudrubriker är: likheter och skillnader i psykisk ohälsa beroende på kön, könsnormer, bidragande faktorer
till psykisk ohälsa samt hinder och främjande arbete. Resultatet har analyserats med hjälp av
följande teorier: genusteori, hegemonisk maskulinitet, intersektionalitet och stigma. Namnen på kuratorerna i citaten har bytts ut till alias för att hålla konfidentialitetskravet, däremot har vi skrivit ut var kuratorerna jobbar för att ge en kontext.
7.1 Likheter och skillnader i psykisk ohälsa beroende på kön
Nedan följer de likheter och skillnader i psykisk ohälsa som beror på kön som framkommit i intervjuerna med kuratorerna. De presenteras med underrubrikerna: Förekomst av psykisk
ohälsa, att sätta ord på känslor, sätt att uttrycka psykisk ohälsa och hjälpsökande.
7.1.1 Förekomst av psykisk ohälsa
Gemensamt för nästan alla kuratorerna var uppfattningen om att det egentligen inte skiljer sig särskilt mycket i förekomst av psykisk ohälsa beroende på kön. Det visade sig vara det enda som var detsamma oavsett kön. Mia, kurator på BUP & gymnasium uttryckte sig såhär: ”Jag tänker att det (psykisk ohälsa) är lika vanligt förekommande som hos tjejer. Jag ser ingen skillnad i det”. Flera kuratorer förklarade att ungdomar ofta funderar över samma saker och har samma sorts problem. Exempel på saker som både tjejer och killar funderar över är skolstress och prestationsångest, samt påverkan av sociala medier. Problem som nedstämdhet, ångest och depression uppgavs även från flera av kuratorerna vara lika förekommande bland tjejer som killar. En av kuratorerna upplevde även att oavsett om eleverna var killar eller tjejer så var det lättare att komma åt att prata med de som var mer introverta än de som var mer utåtriktade. Kuratorn menade även att introverta ungdomar verkade ha lättare att öppna upp om sina känslor och ta emot hjälp av kuratorn medan de extroverta tenderade att hålla uppe en fasad av att allt var bra. Trots att kuratorerna inte upplevde några skillnader i förekomst framkom att flera skillnader beroende på kön fanns på andra områden, vilka presenteras nedan.
7.1.2 Att sätta ord på känslor
Något som var återkommande hos nästan alla kuratorer var att killar inte pratar lika mycket om sina känslor som tjejer gör. Några av kuratorerna tog upp att anledningen till att tjejer uppger mer psykisk ohälsa än killar i olika undersökningar är en sanning med modifikation. Det kan exempelvis vara så att killar uttrycker sig annorlunda eller att de är ovana att använda termer av psykisk ohälsa och att det påverkar deras svar i enkäter. En genomgående tanke från kuratorerna var att tjejer förmodligen är mer vana vid att formulera sig kring tankar och känslor, och att de tränas i det redan från ung ålder på ett annat sätt än killar.
Men att killar mer sådär ”ja och så blev jag förbannad och så small det” och då bara ”okej eh. Men att mer detaljerat, okej du var arg men kände du någonting annat också?” ”Nej det jag vet inte”. Alltså att det blir oftare svårare att benämna känslor men också tankeinnehåll.
19
Att kunna sätta ord på hur tankar, känslor och handling hänger samman uppgav en av kuratorerna även bidrar till att tjejer har lättare att få hjälp i samtalsstöd då de är vana att formulera sig kring det. Flera kuratorer uppgav att tjejer har lättare att känna igen sina symtom än killar och kan benämna att det exempelvis är ångest de har. De flesta upplevde även att tjejer är mer öppna om sina känslor, medan killar gärna håller det för sig själva. Dock var en tanke att tjejerna kan fastna i sin ångest och bli hindrade av det, medan killar kan ha ångest men göra saker ändå. Mia, kurator på BUP och gymnasium, beskrev skillnaden mellan tjejer och killar såhär: ”I det stora hela upplever jag att det är samma symtom men att tjejerna är bättre på att känna igen dem. Generellt sett också lite bättre på att beskriva sina känslor och vad de känner.” En annan skillnad som framkom var att killar ofta benämner sitt dåliga mående på ett sätt som gör att det i början inte verkar röra sig om psykisk ohälsa. En kurator från en gymnasieskola tog upp att hon hört killar prata om att de inte orkar, att de är lata eller ointresserade av skolan, vilket kan vara saker de hört från omgivningen som de internaliserat. Oftast förstår de inte att det egentligen handlar om att de mår dåligt, utan de bara känner att de inte orkar med. En av kuratorerna menade att en konsekvens av att killar inte känner att de kan prata med någon om sitt mående kan bli att de blir väldigt ensamma i sitt lidande. Att killar istället försöker fixa sitt dåliga mående på egen hand men inte klarar av det kan leda till känslor av misslyckande. På så sätt kan det psykiska måendet försämras ytterligare, vilket i förlängningen kan innebära en risk för självmord.
Mattsson (2010) beskriver att kön konstrueras redan i barndomen, där olika uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt skapas och påverkar barnen. Därav kan killarnas ovana att prata om sina känslor, som kuratorerna beskriver att pojkarna har, vara en följd av att de inte har uppmuntrats till sådana samtal i barndomen. Med andra ord kan tänkas att könsnormer har påverkat dem eftersom omgivningen bemöter tjejer och killar olika utifrån deras könstillhörighet. Vidare kan killarnas motvilja till att prata med någon om hur de mår bero på att de är påverkade av av de förväntningar som är kopplade till mansnormen, (se Mattsson, 2010) - ett resonemang som vidareutvecklas ytterligare under avsnittet “Könsnormer”. Således kan könsnormer påverka killarna till att inte dela med sig av sitt känsloliv med andra, eftersom de inte uppmuntras till det i samma utsträckning som tjejer. Goffman (2011) menar att det finns handlingar eller egenskaper som kan vara stigmatiserande för vissa grupper men samtidigt ses som något positivt i andra grupper. Vad som ses som avvikande kan bero på vilka normer och förväntningar som är kopplade till just den gruppen. Att killar inte vill prata om sina känslor kan bero på en rädsla för att avvika från normen och därmed bli stigmatiserade. Normerna för tjejer är däremot annorlunda, vilka innebär att det är normalt att prata om känslor. Till skillnad från killar, riskerar tjejer inte att stigmatiseras när de pratar om känslor.
7.1.3 Sätt att uttrycka psykisk ohälsa
Hur psykisk ohälsa tar sig uttryck skiljer sig beroende på om det är en tjej eller kille, uppgav majoriteten av kuratorerna. Exempelvis tenderar killar att inte ha lika lätt för att formulera sig kring sina känslor och tankar. Flera av kuratorerna tog även upp är att killar generellt sett vänder sig mer till droger, alkohol och riskbeteende. En vanlig aspekt som också togs upp var att killar oftare får diagnoser som exempelvis ADHD då de uppvisar ett aggressivt och utagerande beteende.
Och där är ju den största skillnaden som vi märker, just i och med att det går så långt innan vi upptäcker grabbarna så blir det ju att den här fasaden hålls så hårt. Man tänker många gånger först att ”ja men vad beror det här beteendet på?”, man tänker inte ens psykisk ohälsa utan, jag ser hos många av mina kollegor som inte har mitt perspektiv, att då är det ju direkt att man ska tänka ”jaha vad är det för bokstavskombination?” men man ser inte det underliggande.
20
Linn, kurator på högstadium
Det kan till exempel vara att de bråkar hemma och i skolan, och de uttrycker ilska när de får ångest eller känner sig nedstämda. Ett resonemang från kuratorerna var att det utagerande beteendet kan vara en fasad som de använder som strategi för att maskera sitt dåliga psykiska mående som egentligen är det som ligger bakom. Det kan även vara en anledning till att kuratorerna upplever att killarna som mår dåligt inte syns lika väl, vilket gör att det oftast hinner gå längre innan killarna får hjälp. Exempelvis är det vanligt att killar har svårare psykiska symptom som självmordstankar, vilket skulle kunna förhindras om de fått hjälp tidigare. Det pratades även om hur självmordsstatistiken ser olika ut bland tjejer och killar i ett par intervjuer där en kurator tog upp att risken är högre för killar att begå självmord än för tjejer. Risken är större för tjejer att försöka ta sitt liv men det är större risk för killar att lyckas. Att ungdomar begår självmord ansågs vara en av de mest allvarliga konsekvenserna av att ungdomar mår psykiskt dåligt. Vidare tog en av kuratorerna upp att självskadebeteende kan se olika ut för tjejer och killar där killarnas uttryckssätt kanske inte klassas som självskada i lika stor utsträckning. Tjejer kanske använder sig av mer “klassiska” självskadebeteenden i form av att exempelvis skära sig, medan en del killar uppsöker riskfyllda situationer och bråk för att få utlopp för sin frustration och ångest.
Jag jobbar mycket med självskadepatienter och där upplever jag att när det gäller killarna så är det väl mer den självskadebeteende-sorten som inte är så synlig. Till exempel som de själva inte klassar som ett självskadebeteende för egen del, att va så förbannad och frustrerad så att man slår knytnäven i väggen och får blåmärken eller sår till exempel. Det kan vara att man utsätter sig för risker, att man förleder ångest genom alkohol.
Josefin, kurator på BUP
Det uttrycktes att en följd av att tjejer och killar uppvisar olika uttryck för psykisk ohälsa kan bli att de hänvisas till olika insatser där killar tenderar att bli mer aktuella inom socialtjänsten, medan tjejer hamnar inom hälso- och sjukvården. Skillnader mellan könen togs även upp när det gäller typer av psykisk ohälsa. Till exempel framkom att det är vanligare att killar mår dåligt på grund av bråk med kompisar eller har svårigheter i skolan medan självskadebteende och ätstörningar är vanligare bland tjejer. Kuratorerna uppgav slutligen att tjejer tenderar att uttrycka sig genom att vara mer introverta medan killar agerar ut sin psykiska ohälsa på ett annat sätt.
När människor kategoriseras blir de reducerade vissa förenklade egenskaper, vilket benäm ns som stereotypifiering (Mattsson, 2010). Detta visar sig exempelvis genom att människor delas in kategorin kvinna respektive man, där de tillskrivs vissa egenskaper som beror på omgivningens förväntningar. Stereotypifiering blir därmed begränsande för människor, då det kan vara svårt att bryta mot de normer som finns kopplade till exempelvis kön. Kuratorerna tog upp att killar tenderar uttrycka psykisk ohälsa genom utagerande beteende som våldsamhet eller olika riskbeteenden, medan tjejer generellt sett är mer introverta. Att killar uppvisar utagerande beteenden istället för att prata om sina känslor kan bero på de är påverkade av de stereotypa föreställningarna om hur män ska vara. Då det enligt normen är mer accepterat för en kille att vara utagerande snarare än känslosam, kan det leda till att killarna använder utagerande beteende som en strategi för att hantera sitt dåliga mående. På samma sätt är det mer accepterat för en tjej att vara känslosam än att vara utagerande, vilket kan vara en anledning till att tjejer är mer introverta i sitt sätt att uttrycka psykisk ohälsa. Att killarna inte erkänner att de behöver hjälp för sitt psykiska mående kan även förstås som att de upprätthåller en fasad på grund av rädsla att bli betraktade som avvikande från vad som anses manligt (se Johansson et al., 2003).
21
Vidare berättade kuratorerna att fler killar än tjejer får diagnoser som ADHD, vilket också skulle kunna bero på normen att det är mer okej för killar att visa utagerande beteenden. Att killarna oftare får en psykiatrisk diagnos kan således bero på att omgivningen anser att det är mer normalt för killar att ha beteendeproblem än problem med psykisk ohälsa.
Fortsättningsvis går det att förstå killars sätt att uttrycka psykisk ohälsa genom självskada med hjälp av hegemonisk maskulinitet. Johansson och Lalander (2003) menar att det finns regler som styr individens agerande i olika maskulina gemenskaper. Det innebär att individens beteende påverkas av den övriga gruppens förväntningar. Inom maskulina gemenskaper är det även viktigt att upprätthålla känslan av manlighet. Det görs bland annat genom att ta avstånd från allt som kan anses feminint. Kuratorerna berättade att mer “klassiska” självskadebeteenden som att skära sig var vanligare bland tjejer, medan killar vanligtvis självskadar genom att uppsöka riskfyllda situationer och bråk. Att killar självskadar på andra sätt än tjejer kan bero på att “klassiskt” självskadebeteende ses som något feminint, medan riskbeteenden och bråk kan vara ett sätt att hävda sin maskulinitet.
7.1.4 Hjälpsökande
Ett återkommande mönster som skolkuratorerna såg var att tjejer är mer benägna att söka sig till kuratorn på egen hand, genom att till exempel knacka på dörren eller skicka ett sms. Killar blir däremot oftast hänvisade till kuratorn av en annan vuxen, eller också behöver kuratorn själv söka upp eleven. En konsekvens av att killar verkar ha svårare att söka hjälp självmant är att när de kommer till skolkuratorn har den psykiska ohälsan ofta gått väldigt långt, till skillnad från tjejer som oftast får hjälp i ett tidigare skede. Gemensamt för nästan alla kuratorer var att de upplevde att det krävs en del press för att få killarna att söka hjälp, samt att ta det vidare till en läkare exempelvis, eller att berätta för en förälder.
Alltså, ofta handlar det om att någon har puttat på dem. Antingen att kanske flickvännen har sagt något eller att kompisen har sagt ”Du, jag har varit hos kuratorn. Jag tror du också behöver det.” Eller ”Du borde söka upp någon för jag tror inte du mår bra”.
Anita, kurator på gymnasium
Flera av kuratorerna sa även att samhällets föreställning att det framförallt är tjejer som mår dåligt kan hindra killar från att söka hjälp. Sådana normer kan även visa sig i hemmet, då tjejer oftast är mer öppna mot sina föräldrar vilket gör det lättare för föräldrarna att ge stöd, hjälp och att hänvisa vidare till exempelvis kuratorn. En av kuratorerna tog upp att det händer att föräldrar ringer och ber om hjälp med deras dotter som mår dåligt, men att det sällan händer med killar. Vidare kan det vara lättare för killar att söka hjälp för något fysiskt, upplevde flera kuratorer. Att få veta att det rör sig om något psykiskt kan ofta uppfattas som ett tyngre besked och det är bättre att det är fel någonstans i kroppen istället. En kurator från gymnasiet berättade att tjejer ofta kommer med fysiska symtom som huvudvärk och magont i högstadiet men att de sen kan benämna det som något psykiskt när de kommer upp i gymnasiet. För killar kan det ta längre tid och de kan fundera på om de har något fel på hjärtat exempelvis.
…det kanske är lättare att söka hjälp för om man exempelvis har ont i sin fot eller har brutit ett ben eller sådär, men att söka för att man mår dåligt på insidan, det kanske bedöms fortfarande som att då är man lite svag och lite klen på något sätt
