”VI GÅR JU IN OCH SKYDDAR
ETT BARN NÄR VI PLACERAR”
EN KVALITATIV STUDIE OM UPPLEVDA
FÖRSVÅRANDE OCH UNDERLÄTTANDE
FAKTORER VID LVU-PLACERINGAR
”WE PROTECT THE CHILD WHEN
WE USE FORCED PLACEMENT”
A QUALITATIVE STUDY ON EXPERIENCED
AGGRAVATING AND FACILITATION FACTORS IN
FORCED PLACEMENT OF CHILDREN
DAWUD NASSEF
Nassef, Dawud. ”Vi går ju in och skyddar ett barn när vi placerar”. En kvalitativ studie om upplevda försvårande och underlättande faktorer vid LVU-placeringar. Examensarbete i Socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, Socionomprogrammet, 2020.
ABSTRACT
The study's ambition is to investigate which factors make it more difficult and easier in an investigation process linked to investments based on Law (1990: 52) with special provisions on the care of children. The aim is also to highlight how children and parents are affected by an investigation where forced placement is relevant based on the experiences of social workers. A qualitative approach from a phenomenological perspective provides a rich material and increased
understanding of social workers' experiences in the investigation process. To reach the knowledge that social workers possess based on their own world of life and perception, semi-structured interviews have been used. The results show that there are structural challenges during forced placement that make social work more difficult for children and affect children and parents. Further results show that there are several factors that make it more difficult for an investigation where forced placement is relevant for the child.
Nyckelord: Barnutredning, barnkonventionen, hemtagningsutredning, LVU, tvångsplacering
Ett stort tack till min handledare Lotti Ryberg Welander som har var ett stort stöd och motiverat mig under hela arbetets gång. Tack till informanterna som kunde ta sin tid och bli intervjuade! Och ett tack till min familj och mina vänner som också
har varit motivation och stöd! TACK!
Innehåll
1. INLEDNING ... 4
1.1 Problemformulering ... 5
1.2 Syfte & Frågeställningar ... 5
1.3 Avgränsningar ... 5
1.4 Bakgrund och begreppsdefinition ... 6
2. KUNSKAPSLÄGE ... 6
2.1 Barnens rätt ... 6
2.2 SOU 2015:71, Barns och ungas rätt vid tvångsvård ... 7
2.3 Prop 2017/2018:186 Inkorporering av barnkonventionen ... 8
2.4 SOU 2016:19, Barnkonventionen blir svensk lag ... 9
2.5 Tvångsvård av ungdomar ... 9
2.6 Barn i Familjehem ... 9
2.7 Utvecklingspsykologi & Anknytningsteori ... 10
3. TEORETISK GRUND ... 12
3.0 Makt-teori, det relationella maktbegreppet ... 12
3.1 Barnkonventionen som teoretiskt ramverk. ... 12
3.2 Anknytningsteori ... 13
4. METOD ... 14
4.1 Fenomenologi ... 15
4.2 Den semistrukturerade intervjun ... 15
4.3 Intervjumomentet ... 16
4.4 Urval ... 17
4.5 Litteratursökning & Rättskällor ... 18
4.6 Forskningsetiska principer ... 18
4.7 Analysverktyg ... 19
4.8 Metoddiskussion ... 19
5. RESULTAT OCH ANALYS ... 20
5.1 Strukturella utmaningar ... 20
5.2 Påverkan på barnet ... 22
5.3 Förståelse och mottaglighet ... 23
5.4 Stöd till föräldrar ... 25 5.5 Stöd till barnet ... 27 6. DISKUSSION ... 29 REFERENSER ... 31 BILAGOR ... 33 Informationsbrev ... 33 Intervjuguide ... 34
1. INLEDNING
Efter att som socionomstudent gjort min verksamhetsförlagda utbildning (VFU) i en kommun i Stockholm fick jag ett jobb över sommarlovet i
barnutredningsenheten. Barnenheten lyder under socialförvaltningen och utreder barnens situation utifrån en orosanmälan där det beslutats om att antingen inleda en utredning eller inte utreda. Redan efter första veckan pratades det om att det under året har varit en hel del (Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga) LVU-placeringar av barn som farit illa. En LVU-placering innebär att ett barn omhändertas från sin familj och sina föräldrar och placeras i ett exempelvis familjehem.
Sveriges domstolar skriver på sin hemsida om vård av unga genom LVU. Skulle ett barn riskera att fara illa så kan barnet vårdas enligt lagen om vård av unga, det som brukar förkortas med LVU. LVU är en så kallad skyddslagstiftning som fokuserar på barnets bästa (Sveriges Domstolar 2019). Processen går till som så att det är socialtjänsten som ansöker om att ett barn ska vårdas enligt LVU genom en ansökan till förvaltningsrätten (ibid.).
På arbetsplatsen togs det upp att det har skett en ökning av överklaganden kopplat till LVU-placeringar, vilket ledde till en hög av så kallade
hemtagningsutredningar. Jag började därför undra vad det är som försvårar och vad det är som underlättar i en utredning där en placering är aktuell. På
gruppmöten pratades det som om att det var ett nytt fenomen att föräldrar
överklagar direkt efter en placering, vilket befarades att det påverkar barnen då de behöver gå igenom hela utredningsprocessen en gång till. Frågor som dök upp då var hur utredningsprocessen kan påverka barnen och hur brukar föräldrar reagera på en LVU-placering.
Sedan 2013 har antalet tvångsomhändertagna barn ökat. Siffror visar att mellan 2013 och 2017 har barn som omhändertagits ökat med 27% i Sverige. Många av fallen överklagas och det har skett en ökning av överklaganden i Högsta
förvaltningsrätten och kammarrätten. Ökningen i den högsta insatsen, Högsta förvaltningsdomstolen, är på 74% mellan 2013 och 2017. Kammarrätten har en ökning på 51% sedan 2013. Samtidigt som det har skett en ökning av
överklaganden så är det bara ett fåtal fall som tas upp för en ny bedömning (SVT 2018).
Uppfattningen på arbetsplatsen var att det påverkade arbetsmiljön på arbetsplatsen och att det även påverkade de placerade barnen. På arbetsplatsen fanns det en uppfattning om att det var familjernas juridiska ombud som uppmanar föräldrar att överklaga placeringen vilket också måste ske inom två veckor efter beslutet. Trots att de placerade barnen inte ansågs vara redo för hemtagning.
En LVU-placering innebär att ett barn riskerar att fara illa i sin hemsituation eller genom sitt eget beteende. Meningen är att lagen ska skydda barnet från att fara illa och syftar även till att staten ska skydda barnet (Sveriges Domstolar 2019).
från socialnämnden. Däremot är det socialnämnden i kommunen som beslutar hur placeringen ska göras och skickar ansökan om placering till förvaltningsrätten (ibid.). När det kommer till överklagan gällande förvaltningsrättens beslut om tvångsvård görs överklagan till kammarrätten.
1.1 Problemformulering
I ett rättssamhälle finns det en princip om att det ska finnas möjlighet för
överklagan gällande beslut som fattas i rätten. Däremot kan rätten till överklagan leda till utmaningar i en barnutredning hos socialtjänsten. En LVU-placering som överklagas kan leda till längre handläggningstider då socialtjänsten måste göra en hemtagningsutredning. Det blir också en osäkerhet för barnet som är placerat då hen måste gå igenom hela utredningsprocessen ytterligare en gång. Det pratades också på arbetsplatsen om att det är för långa jourplaceringar som leder till att vårdnadshavare begär hem sina barn. En annan osäkerhet är att olika enheter kopplat till barnet har olika syn på hur umgänget mellan ett placerat barn och dennes föräldrar bör se ut. Studien kommer att titta på faktorer som försvårar och underlättar för barnutredaren i socialtjänsten kopplat till LVU-placeringar. 1.2 Syfte & Frågeställningar
Syftet med föreliggande studie är att undersöka eventuella faktorer som
underlättar och försvårar en utredning hos socialtjänsten gällande placerade barn. Studien avser också att synliggöra sociala praktikers erfarenheter och upplevelser av utredningsprocessen och hur dessa, utifrån anknytningsteorin, påverkar barnen. Studien tar vidare avstamp i FN:s konvention om barnets rättigheter
(barnkonventionen) för att beakta ett barnrättsperspektiv. Studiens syfte har lett till följande frågeställningar:
Hur beskriver sociala praktiker sina upplevelser gällande tvångsplacerade barn och hur anser de att det påverkar barn och deras vårdnadshavare?
Vad försvårar och förenklar en utredning där en placering är aktuellt för det berörda barnet?
Vilka regleringar finns i barnkonventionen som kan kopplas till LVU-placeringar?
1.3 Avgränsningar
För att få en så bred bild som möjligt av samma problematik så har jag valt att intervjua sociala praktiker inom samma kommun men med olika
arbetsbefattningar. En avgränsning har gjorts så att det är sociala praktiker som jobbar med placering av barn som kommer att studeras. Det är också enbart sociala praktikers erfarenheter och perspektiv på hur placeringarna och utredning påverkar barn och föräldrar som studeras. Studien gör inget anspråk på föräldrars och barns levda erfarenheter då de kan ha andra upplevelser på hur en placering påverkar dem.
1.4 Bakgrund och begreppsdefinition
BBIC, Barns behov i centrum, är en utredningsmall som används nationellt i handläggning, uppföljning och genomförande när det kommer till barn och unga. BBIC har sin grund i barnkonventionen och socialtjänstlagen (2001:453), SoL. Huvudmålet med BBIC är att skapa en nationell struktur för genomförande, handläggning och uppföljning av den sociala ungdoms- och barnvården (Socialstyrelsen 2018:8). BBIC är bland annat menat att underlätta arbetet gällande barnets inflytande och delaktighet men också förbättra samarbetet med barnets aktuella nätverk och familj. BBIC syftar också till att skapa systematik och struktur kring arbetet så att insatser och handläggning med lätthet kan följas upp (ibid.)
2. KUNSKAPSLÄGE
Nedan presenteras både forskning och rättskällor som är relevanta för studiens frågeställningar och syftesformulering.
2.1 Barnens rätt
Sverige skrev under FN:s konvention om barnets rättigheter (numera kallas det barnkonventionen) år 1990. Synsättet på barn förändrades under 1900-talet och i början av 1970-talet påbörjades en mer målmedveten reform och översyn över regleringar och lagar som rör barn (Singer 2017:14). Lagändringarna prioriterade att lyfta fram barn och skyddet för barnens mänskliga rättigheter. Sedan Sverige undertecknade konventionen har Sverige förpliktat sig internationellt och folkrättsligt att följa barnkonventionen även om domstolarna inte är bundna till konventionen på samma sätt som svensk lag (ibid.). Från och med den 1 jan år 2020 är barnkonventionen numera lag.
När det kommer till socialnämndens ansvar skriver Singer att det i första hand är barnens vårdhandshavare som har ett ansvar till att barnen får sina grundläggande behov av trygghet, god fostran och omsorg tillgodosedda (Singer 2017:128). I svensk rätt har samhällets ansvar för barns levnadsförhållanden en lång historia. Redan år 1842 fick Sverige sin första lagstiftning gällande skolan genom en folkskolestadga som menade att alla barn i skolålder ska inställa sig i skolan (Singer 2017:129). Om barnen inte gick till skolan kunde staten se till att barnen togs ifrån föräldrarna och lämnas till andra som kunde se till att barnen kunde gå i skolan (ibid.). Idag kan man läsa om samhällets ansvar för barn som föreskrivs i 5 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) (SoL):
”Socialnämnden ska
1. Verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden, 2. I nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och unga,
3. Bedriva uppsökande verksamhet och annat förebyggande arbete för att förhindra att barn och unga far illa,
4. Aktivt arbeta för att förebygga och motverka missbruk bland barn och unga av alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel eller beroendeframkallande medel samt dopningsmedel,
och unga,
6. Tillsammans med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs,
uppmärksamma och verka för att barn och unga inte vistas i miljöer som är skadliga för dem,
7. Med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och unga som har visat tecken till en ogynnsam utveckling,
8. I nära samarbete med hemmen sörja för att barn och unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om barnets eller den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet,
9. I sin omsorg om barn och unga tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan ett mål eller ärende om vårdnad, boende, umgänge eller adoption har avgjorts, och
10. I sin omsorg om barn och unga tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan vård och fostran utanför det egna hemmet upphört eller sedan
verkställighet av sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård upphört. Lag (2017:809).” (Riksdagen.se)
För att ett barns bästa ska tydliggöras så är det viktigt att barnet får säga vad den vill och önskar. Barnet bör också få information om sitt ärende så att barnet får en uppfattning om vad som händer och vad som står på spel (Singer 2017:130). Vid beslut kopplat till Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) tar man hänsyn till barnets mognad och ålder. Däremot har ett barn över 15 år en starkare ställning eftersom de själva kan föra sin talan i ärenden och mål. Detta gäller både SoL och LVU insatser.
SoL 11 kap. § 10 2st:
”Ett barn som har fyllt 15 år har rätt att föra sin egen talan i mål och ärenden enligt denna lag. Ett barn som är yngre får höras i domstol, om barnet inte kan antas ta skada av det.” LVU (1990:52) § 36 2st:
”Ett barn som har fyllt 15 år har rätt att föra sin egen talan i mål och ärenden enligt denna lag. Ett barn som är yngre får höras i domstol, om barnet inte kan antas ta skada av det.” När det kommer till barn under 15 år har de enligt LVU 36§ rätt till ett juridiskt ombud som även är barnets ställföreträdare. I LVU-processen så för barnets vårdnadshavare som huvudregel inte barnets talan (Singer 2017:131).
Om ett barn skulle riskera att fara illa och åtgärder inte kan ges med samtycke från föräldrarna måste socialtjänsten ha möjlighet att ingripa med insatser genom tvång, det sker med hjälp av LVU (Singer 2017:133). Ett krav för ingripande med tvång står i barnkonventionens artikel 9 som menar att barn får separeras från föräldrar mot deras vilja när en sådan insats är nödvändig för barnets bästa samt efter beslut, utifrån utredning, från socialtjänsten (ibid.).
2.2 SOU 2015:71, Barns och ungas rätt vid tvångsvård
En av huvuduppgifterna för SOU 2015:71 är att vidare förstärka rättssäkerheten och barnrättsperspektivet för de barn som har placerats och tvångsvårdas enligt LVU. Sen år 2011 står det skrivet i 1 kap. 2§ 5st i regeringsformen (RF) att allmänheten ska verka för att barnens rätt ska tas till vara. Det som refereras till är FN:s konvention om barnets rättigheter, det som kallas för Barnkonventionen. Det SOU:n menar är att barnrättsperspektivet behöver ingå i andra konventioner som Europakonventionen men också i grundläggande rättsliga principer (SOU 2015:71 s. 111). Barnkonventionen är fokuserad på det enskilda barnet, individen, och artiklarna förmedlar stadgar gällande barns rätt att få sina grundläggande behov och rättigheter uppfyllda och tillgodosedda. I barnkonventionen står det om
barnets rättigheter i de olika artiklarna. Däremot finns det fyra grundläggande allmänna principer som relaterar till varandra och kallas tillsammans för
barnkonventionens barnsyn (ibid:136). Principerna står skrivna i artikel 2, artikel 3, artikel 6, och artikel 12.
Artikel 2 handlar om förbud mot diskriminering. Med det menas att alla barn har lika rättigheter och lika värde. Artikel 3 är principen om barnens bästa och gäller att beslut och åtgärder som handlar om barn så ”ska barnets bästa komma i främsta rummet”. Artikel 6 som handlar om rätten till liv, överlevnad och
utveckling ger barn rätt till utveckling och överlevnad men också att skyddas från att bli dödade. Artikel 12 handlar om rätten att bilda och uttrycka sina åsikter och få den beaktade i alla frågor som rör barnet självt (SOU 2015:71 s. 136). I den artikeln finns en utvecklingsaspekt då ”barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad”, det gäller beslut och frågor som rör barnet själv (SOU 2015:71 s. 137).
Dessa fyra huvudprinciper, artiklarna som kallas för barnkonventionens barnsyn, ska användas som glasögon när man tittar på de andra artiklarna i
barnkonventionen (SOU 2015:71 s. 136). Huvudprinciperna ska också på alla nivåer i samhället vara som en grund för alla åtgärder och beslut som rör barn (ibid:137). I artikel 4 menar barnkonventionen att staterna har en skyldighet att vidta åtgärder ”med utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser” för att tillgodose dessa grundläggande behov hos ett barn (ibid:137).
Det som definieras som ”barnets bästa” har blivit populärt i svensk rätt och praxis. Det framkommer i artikel 3 att det alltid är barnets bästa som ska sättas i det främsta rummet (SOU 2015:71 s. 138). På engelska innehåller texten frasen ”the best interests of the child shall be a primary consideration”. Primary
consideration har översatts till ”komma i främsta rummet” och med consideration menas att barnets bästa ska i alla ärenden som berör barn alltid bedömas och övervägas. Barnets intressen, behov och situation ska alltid vägas in i beslut som rör barnet (ibid.)
2.3 Prop 2017/2018:186 Inkorporering av barnkonventionen
Regeringen föreslog en lag om inkorporering av barnkonventionen i Sverige. Genom det så ger man barnkonventionen en position som svensk lag (Prop. 2017/18:186 s. 1). Propositionen menar att genom att inkorporera
barnkonventionen så kommer det skapas bra förutsättningar till att kunna
tillgodose barnens rättigheter i Sverige (ibid:2). Enligt flera instanser, bland annat Unicef Sverige och Barnombudsmannen, finns det brister när det kommer till effekten av barnets rättigheter samt den ställning barnet har i rätten i juridiska processen behöver stärkas (ibid:70).
Regeringens bedömning är att barnkonventionen borde inkorporeras inom svensk rätt. En viktig aspekt är den kritiken som bland annat Riksdagens ombudsmän, Humanistiska och teologiska fakulteterna i Lunds universitet samt Linköpings universitet, som beskriver att barnkonventionens artiklar är för svåra att tolka då de innehåller många otydliga och vaga formuleringar, samt att det även saknas förarbeten till barnkonventionen (Prop 2017/186 s.71).
2.4 SOU 2016:19, Barnkonventionen blir svensk lag
Utredningens fokus gäller en kartläggning om hur tillämpning av föreskrifter och lagar överensstämmer med barnens rättigheter utifrån barnkonventionen (SOU 2016:19 s. 19). Utredningen visar på ett flertal brister när det kommer till barns rättigheter utifrån barnkonventionen. Där bristerna syns tydligast handlar om barns rätt att få uttrycka sina åsikter samt principen om barnets bästa (ibid:21). Man menar i kartläggningen att även om det finns tydligt uttryckliga
bestämmelser om barnets bästa i svenska lagrum så är det vanligt att den slutgiltiga bedömningen inte har sin grund i barnets enskilda situation (ibid.). Barnets bästa bedöms utifrån generella uttalanden i policydokument, förarbeten och andra riktlinjer (SOU 2016:19 s. 21).
När det kommer till att barnet har fått rätt till att komma till tals visar studien att det till största del inte hålls ett samtal med barnet och det många gånger inte har motiverats i beslutet om varför det inte har skett (SOU 2016:19 s. 21). De gånger barn har fått komma till tals så är samtalen många gånger inte relevanta för beslutsunderlaget (ibid.).
2.5 Tvångsvård av ungdomar
Claes Levin studerade (1998) tvångsplacerade ungdomar och skriver om olika strategier som de placerade ungdomarna utvecklade (Svensson mfl. 2008:129). Flera klienter berättade om att tiden som placerad var negativ medan vissa pratade om omhändertagandet som något positivt eftersom den bröt en negativ situation (ibid.). Den vanligaste strategin som ungdomar utvecklade var att försöka bli så lite påverkade som möjligt, det handlade om att ligga lågt. Andra strategier var att försöka hålla fasaden uppe och inte visa känslor. Ungdomar kunde också tillämpa en strategisk skötsamhet som gjorde att de hade tillgång till olika förmåner. Men de fanns också de ungdomar som utvecklade en motståndskraftig roll med
rymningar, manipulationer och intriger främst mot personal men också mot andra klienter (ibid).
Tvångsvården är upplagd på det sätt att skapa en process för en person som först görs till klient, klienten fråntas sin identitet som till exempel utåtagerande tonåring, missbrukare, en förälder och därefter få en ny identitet som är fri från det oönskade beteendet (ibid.). Helheten med processen har ett laddat syfte då meningen är att få bort problemet eller det oönskade beteendet och hjälpa
personen som inte har förmåga eller möjlighet att göra det själv. Det är en positiv tanke men det tar inte hänsyn till den enskildes integritet (ibid.).
2.6 Barn i Familjehem
Titti Mattsson som är professor i offentlig rätt har tillsammans med Bo
Vinnerljung som är professor i socialt arbete tagit fram forskningsrapporten ”barn i familjehem”. Rapporten tar fram förslag på åtgärder som skulle göra skillnad för placerade barn (Mattsson 2016:7). När det kommer till hälsa och sjukvård kopplat till placerade barn föreslår Mattsson att alla barn vid dygnsplacering ska erbjudas en undersökning av psykisk hälsa, eller det som presenteras som ett sämre
alternativ med standardiserade rutiner med screening av psykisk hälsa (ibid:9). En annan åtgärd som författarna föreslår är att det ska vara socialtjänstens ansvar och
skyldighet att alltid ta kontakt med den berörda skolan vid en
familjehemsplacering. Författarna menar att idag faller många barn mellan stolarna (ibid.). En annan åtgärd som presenteras är att införa systematiska
färdighetester i räkning och läsning för att få reda på vilka insatser barnet behöver i skolan (ibid.). Också vid behov ge det placerade barnet de insatser som krävs för att kompensera bristande skolfärdigheter (ibid:10). Föräldrarna till det placerade barnet bör också ha rätt till rehabiliterande insatser när barnet placeras. Men också att barnet ska ha rätt till kontakt med anhöriga, syskon och föräldrar inkluderat under vårdtiden (ibid.).
Enligt forskningsrapporten tar de flesta för givet att ”rätten till bästa uppnåeliga hälsa” från Barnkonventionens 24e artikel är uppfyllt för alla barn i Sverige (ibid:17). Men den rätten är enligt studien försummad för barn i institutions- och familjehemsvård (ibid.). I motsats till andra länder, bland annat England, finns det ingen särskild reglering av placerade barns hälsoomhändertagande (ibid). Det betyder att i praktiken kan alla de 290 svenska kommunerna göra som de vill eller inte vill (ibid.). I jämförelse med England har barnavårdsmyndigheter egen hälsovårdspersonal tillgängligt, vilket vi i Sverige inte har. Studien presenterar att ett skäl beror på att socialtjänsten är bemannad av enbart socionomer som inte har kompetens i hälsofrågor (ibid:18).
I en undersökning som gjordes i södra Sverige på 120 barn som var aktuella för placering fick alla genomgå en hälsokontroll som var standardiserad. Resultatet blev att den ansvariga barnläkaren skrev ut 99 remisser till specialister, vilket innebar minst en remiss för vartannat barn (ibid:18–19). Utan den hälsokontrollen hade de flesta ohälsotillstånden sannolikt varit okända för de institutioner där barnen hade placerats menar undersökningen (ibid:19).
2.7 Utvecklingspsykologi & Anknytningsteori
Den som anses vara anknytningsteorins fadersfigur är John Bowlby (Broberg 2016:14) När det kommer till hur separation påverkar barnens anknytning började Bowlby intressera sig för vad som händer med barn som av någon anledning har en bruten kontakt med sina föräldrar (Broberg 2016:38).
Bowlby jobbade som lärare på en skola för barn med olika slags sociala utmaningar eller social problematik. Bowlby intresserade sig särskilt för två pojkar som hade att göra med bristande stabilitet och förluster kopplat till barnens primära vårdnadshavare (Broberg 2016:39). Det ledde till att Bowlby intresserade sig mer för barn med olika typer av problematik och deras familjebakgrund när han fick arbete på en barnpsykiatrisk mottagning i London (ibid.). Det ledde till en studie där 44 barn och ungdomar som var placerade och behandlades på grund av asocialt beteende jämfördes med andra placerade barn som led av ångest, oro, bekymmer och depression (ibid.).
Den största skillnaden var att de mest problematiska barnen hade varit med om fler separationer och förluster från sin primära omsorgsgivare, oftast mamman, jämfört med de andra barnen (Broberg 2016:39). Bowlby blev övertygad om att långvariga avbrott i tidig ålder för barnen kopplat till sin mamma påverkade barnen negativt både på lång sikt och kort sikt (ibid.).
En annan undersökning som Anna Freud och Dorothy Burlingham genomförde handlade om att rädda barnen under andra världskriget i London. När tyskarna utsatte London för intensiva bombningar under 1940-talet, skyddades vissa barn genom att skickas till landsbygden och fick bo hos andra familjer (Broberg 2016:39). En del barn fick stanna kvar hos sina föräldrar i storstaden och senare gick en del av dessa barn, både de som åkte till landsbygden och de som stannade kvar i London med sina föräldrar, i en förskola som Anna och Dorothy drev (ibid.). De kunde då jämföra utvecklingen hos de barnen som separerades från sina föräldrar och de barn som stannade kvar med sina föräldrar när London bombades (ibid.).
Till forskarnas förvåning visade undersökningen att barnen som sluppit separation från sina föräldrar klarade sig bättre än de barn som sluppit flygbombningarna (Broberg 2016:39). Ett begrepp som används inom anknytningsteorin är trygg bas/säker hamn. Begreppet definieras av Mary Ainsworth i sin doktorsavhandling. Begreppet innebär att barnet är biologiskt programmerat för att använda den primära omsorgspersonen, oftast mamman, som en trygg hamn, för att utforska sin omgivning och återvända till den trygga hamnen om världen upplevs som hotande eller farlig (Broberg 2016:216). Bowlby kunde genom detta bekräfta att den säkra hamnen/trygga basen inte handlade om föräldrars fysiska närhet utan mer handlade om tillgänglighet som barnet strävade efter genom sin anknytning (ibid.).
Inom utvecklingspsykologin pratas det om barns sårbarhet, där menar de att med barns sårbarhet är i vilken utsträckning barnet är negativt påverkbar kopplat till sin utveckling och sitt beteende (Askland 2014:14). När det kommer till yngre barn brukar det skiljas på biomedicinsk risk, som innebär till exempel att bli utsatt för rökning och alkohol under graviditet eller för tidig födsel, och stressfaktorer i miljön, det som benämns som stressorer (ibid.). Ett exempel på en stressor kan vara en upplevelse eller en händelse som väcker känslomässig instabilitet hos barnet (ibid.)
Askland (2014) refererar till Rutter och Rutter (2000) som beskriver fem olika typer av miljöstressorer som kan göra yngre barn mer sårbara (Askland 2014:14). Den första stressorn gäller förlust av en omsorgsgivare. Det kan handla om en eller båda föräldrarna, men även någon annan omsorgsgivare som står barnet nära skulle försvinna eller avlida (ibid.). Den andra stressfaktorn är när barnet lever i en situation eller situationer där barnet har en svår relation med sina
omsorgsgivare (ibid.). Den tredje stressorn handlar om situationer i barnets närmiljö som förändrar familjens funktion, det kan handla om förlorat arbete hos omsorgsgivarna, eller att familjen skulle hastigt behöva flytta (ibid.). Den fjärde stressorn handlar om situationer som kräver mycket hög grad av social anpassning hos barnet, exempelvis snabba byten av omsorgsgivare eller
familjekonstellationer (ibid.). Den femte stressorn handlar om traumatiska situationer och händelser som barnet kan bli utsatt för (ibid.)
Forskningen utifrån anknytningsteorin och utvecklingspsykologi kommer att användas i studien för att förklara hur en placering och utredningsprocess kan påverka barnen utifrån vad informanterna har sagt.
3. TEORETISK GRUND
De teoretiska grunderna som används är barnkonventionen samt ett
utvecklingspsykologiskt perspektiv där anknytningsteorin är central. Teorierna är valda för att förklara hur barn kan påverkas under utredning och placering samt för att diskutera dessa i relation till varandra.
3.0 Makt-teori, det relationella maktbegreppet
En av de som formulerat det relationella maktbegreppet är Michel Foucault (1980b:119–121). Han skrev:
”…makt är inte någonting som förvärvas, avhändas eller delas. Makt utövas från oräkneliga håll i ett växelspel av ojämlika och rörliga relationer; ...Där makt finns, finns motstånd, och likväl, eller kanske just därför, står motståndet aldrig i utanförställning i förhållande till makten..”
Mats Franzén skriver när han tolkar Foucault att makt är något som vi kan räkna med att hitta i varje typ av relation men är tydlig med att allt inte endast handlar om makt, utan att man bör titta på makt i olika sammanhang. Till exempel om man inte hittar makt i en relation så betyder det att makten är jämnt balanserad. Däremot kan en sådan balans visa sig vara en tillfällighet (Goldberg 2005:90). Franzén menar när han tittar på maktaspekten i klientrelationen inom
socialtjänsten. Han menar att det redan från början finns en ojämn maktrelation mellan klienten och socialsekreterare, så tidigt som innan de möts.
Professionaliteten, socialtjänstlagen och socialtjänsten som organisation skapar ett sådant maktförhållande (ibid.). Men också att klienten själv är i behov av hjälp, även om hen själv anser det eller inte. Det är enligt Franzén viktiga grunder för hur maktrelationen mellan klienten och socialsekreterare kommer att utspelas (ibid:91).
Makten har också en produktiv roll i och med att den verkar positivt genom att upprätthålla någonting. Makten vill åstadkomma någonting och hjälper till att forma relationer och det som händer i relationen (ibid.). Där makt existerar finns också motstånd. Någon är i överläge och någon i underläge, men makten är relativ då underläget aldrig är absolut (ibid.) Exempel på motstånd kan handla om att ignorera socialtjänstens kallelser, apati, samt generellt ointresse. Det går också att säga att motstånd föder makt genom att socialtjänsten har tvångsinsatser om det skulle behövas och då kan den ointresserade klienten utsättas för olika
aktiveringsprogram (ibid:92). Det maktrelationella begreppet kommer att
användas som teoretisk grund till barnkonventionen i studien. Barnkonventionen och andra lagrum kommer att ses som någonting socialsekreterarna vill
upprätthålla utifrån den verksamhet de arbetar i.
3.1 Barnkonventionen som teoretiskt ramverk.
Barnkonventionen, eller FN:s konvention om barns rättigheter som
bestämmelserna egentligen heter, innehåller stadgar eller regler om mänskliga rättigheter för barn. Jag kommer i studien använda mig av barnkonventionen som ett teoretiskt ramverk då jag behöver en juridisk grundpelare till vad som anses
svensk lag år 2020. I barnkonventionens artikel 1 kan det läsas om vad ett barn är. Där stadgas det:
”I denna konvention avses med barn varje människa under 18 år, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller barnet”. (Barnkonventionen)
Johanna Schiratzki (2017) skriver att med detta menas att alla födda barn omfattas av barnkonventionen. Hon menar att ur ett juridiskt och rättsligt perspektiv startar barndomen vid födseln (Schiratzki 2017:25–26). I svenska lagrum blir barnet egen myndig person vid 18 års ålder, däremot är 15 år en viktig åldersgräns inom svensk rätt. Barnet blir då straffmyndigt och får då bestämma mer omfattande kopplat till socialtjänsten, exempelvis vad gäller kontaktperson och öppna insatser (3:6a-b SoL) samt behörighet till processen vad gäller LVU-ärenden (36§ LVU). Inom barnkonventionen har gynnsamma uppväxtvillkor delats in i tre
huvudkategorier som också är principer. Dessa är: participation, provision och protection. Askland (2014) menar att konventionen har som fokus att barnens uppväxtvillkor ska både motverka riskfaktorer och främja en önskvärd utveckling (Askland 2014:15). Askland menar att de som växer upp i en svår barndom med flera traumatiska upplevelser utgör en större risk att utveckla psykosocial
problematik samt utveckla hälsoproblem (ibid.). Det forskning har visat är att barn som har så tidigt som möjligt har haft en fast, varm och stabil relation till en omsorgsgivare är den skyddsfaktor som bäst kan kompensera för barns sårbarhet (ibid.)
I studien blir Barnkonventionens 5:e artikel relevant, som lyder:
”Konventionsstaterna ska respektera det ansvar och de rättigheter och skyldigheter som till-kommer föräldrar eller, där så är tillämpligt, medlemmar av den utvidgade familjen eller gemenskapen enligt lokal sedvänja, vårdnadshavare eller andra personer som har juridiskt ansvar för barnet, att på ett sätt som står i överensstämmelse med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i denna konvention.”
Artikeln är tydlig med att föräldrar har ett ansvar i att uppfostra sitt barn och främja dess utveckling. Föräldraansvaret innebär också att ge barnet stöd i att få sina rättigheter uppfyllda. Utifrån Asklands (2014) tre huvudprinciper relevanta då de menar att konventionens huvudfokus är att barns villkor vid uppväxt ska främja önskvärd utveckling samt motverka riskfaktorer (Askland 2014:15). Dessa tre huvudprinciper som Askland skriver om kan erfaras användas som grund i studien för att titta på det stöd som finns tillgängligt för föräldrar samt placerade barn får och vilket inflytande de har i utredningsprocessen.
3.2 Anknytningsteori
Begreppet anknytning används inom utvecklingspsykologin som en översättning av det engelska ordet attachment. Med det syftar man på något svagare och mindre som är sammankopplat eller hänger ihop med något starkare och större. Anknytningsteorin förklarar den process där resultatet är ett psykologiskt ”band” mellan barnet och sina närmsta vårdnadshavare (Broberg 2016:13). Teorin tar
också upp hur anknytningen leder till mentala representationer, det som inom teorin kallas för inre arbetsmodeller, hos barnet – av sig själv, av viktiga närstående och samspelet mellan sig själv och dessa (ibid.). Eftersom
anknytningsteorin menar att detta sätter sig i barnets hjärna blir det en viktig del av personlighetsutvecklingen och får därför betydelse för barnet under hela dess liv (ibid.).
Bransaeg m.fl (2016) skriver att minderåriga barn skulle kunna ha olika
upplevelser och erfarenheter av anknytning till personer som är nära barnet. Vissa barn kan ha en varierad anknytning som kan vara både otrygg och trygg. Med en trygg anknytning menas att barnet har omsorgspersoner som är tillgängliga, ger trygghet, tillgodoser barnets behov samt ger tröst och utmanar barnet till att utforska (Brandsaeg 2016). Brandsaeg m.fl (2016) beskriver att ett barn behöver en vuxen som fungerar som en trygg hamn där barnet kan få närhet, stöd och trygghet. När barnet då känner trygghet öppnar det upp för att barnet kan utforska sin omgivning och omvärld. När omgivningen skulle bli otrygg för barnet går då barnet tillbaka till den trygga hamnen för att återsamla sig. Detta är enligt
Brandsaeg m.fl (2016) att barnets föräldrar är mottagliga för barnets känslor, vilket även är inlärt hos barnet, vilket då bekräftar och delar barnets känslor. Med en trygg anknytning kan då barnet uttrycka sina känslor för sina omsorgspersoner utan att känna rädsla.
Brandsaeg m.fl förklarar också att det finns tre olika anknytningsmönster som är kopplat till otrygg anknytning. Dessa är ambivalent anknytning, undvikande anknytning och desorganiserad anknytning.
Med ambivalent anknytning har lärt sig att vara närvarande vid sina föräldrar, de har ett inlärt beteende av att hålla sig nära sina omsorgspersoner och har hindrats när det kommer till barnets utforskande. Barn med ambivalent anknytning kan söka närhet och uppfattas som gnälliga, klängiga och osjälvständiga (Brandsaeg m.fl. 2016).
Med undvikande anknytning har barnet en vana att fortsätta med aktiviteter och undantrycka sina negativa känslor som att vara ledsen eller nerstämd. Detta kan ge vuxna personer vilseledande signaler då barnet egentligen är nerstämd men uppfattas som självständig (Brandsaeg m.fl. 2016).
När det kommer till en desorganiserad anknytning så kan barnet vara
kontrollerande och aggressiv men också visa tecken på att de är förvirrade och rädda. Det förklaras av Brandsaeg m.fl (2016) att de barn som har en
desorganiserad anknytning till dess omsorgspersoner kan vara utsatta för förlust och sorg eller bristande omsorg (Brandsaeg m.fl. 2016).
4. METOD
Studien har en kvalitativ metod och har utgått från ett fenomenologiskt perspektiv för att fånga upp erfarenheter och upplevelser. Genom semistrukturerade
intervjuer samlades data in där intervjufrågorna har relevans för studiens syfte. Fyra personer intervjuades och alla jobbar med barn och tvångsplaceringar och är professionella sociala praktiker. Efter att data samlats in gjordes en
4.1 Fenomenologi
Då syftet med studien är att studera sociala praktikers erfarenheter vad gäller utredningar av tvångsplacerade barn blir det av intresse att anlägga ett
fenomenologiskt perspektiv. Inom fenomenologin studeras mänskliga erfarenheter (Denscombe 2017:188). Ett fenomen kan definieras som något som behöver förklaras och som något vi är medvetna om. Det är ett relevant förhållningssätt om jag vill fånga upp och få en tydlig bild av informanternas erfarenheter samt
upplevelser som kan kopplas till studiens syfte kring socialarbetares upplevelser kring utredning av tvångsplacerade barn (Denscombe 2017:188).
Betoningen med fenomenologisk forskning innebär att försöka påvisa informanters erfarenheter på ett så troget sätt som möjligt, dvs deras egna autentiska erfarenheter (Denscombe 2017:191). En av fördelarna med
fenomenologisk forskning är att man kommer in på djupet och inte fokuserar på det subtila (ibid.). Fenomenologiska undersökningar brukar innefatta inspelade intervjuer, vilket även har använts i denna studie (Denscombe 2017:193). Vid fenomenologisk forskning är det också viktigt att jag som forskare ska distansera mig från vardagsövertygelser och det sunda förnuftet, samt ifrågasätta dessa. Jag måste så långt det går stänga av mina egna övertygelser för att kunna ge en så tydlig bild som möjligt av hur andra ser världen (Denscombe 2017:192– 193). En viktig aspekt att ha med är att det inte går helt att befria sig från sina egna övertygelser och det sunda förnuftet (Denscombe 2017:199). Däremot kan jag som forskare dämpa dess inverkan genom att vara självmedveten om mina egna erfarenheter och reflekterande (ibid.).
Kritiken som fenomenologisk forskning har fått är bland annat att den enbart kopplas till beskrivningar och inte tolkning av folks utsagor, däremot behöver inte den kritiken vara befogad då fenomenologin kan det steget längre och utvecklar förklaringar på ett material som är deskriptivt (Denscombe 2018:198). Därför har det i studien också använts teorier som anknytningsteorin, maktrelationella teorin, tidigare forskning och lagrum för att förklara informanternas utsagor utifrån deras upplevelser och erfarenheter.
4.2 Den semistrukturerade intervjun
Studier med liten budget och begränsad tid ger bäst resultat med intervjuer om forskaren vill studera ett fenomen som är komplext och subtilt (Denscombe 2017:268). Intervjuer rekommenderas om forskaren vill fånga upp erfarenheter, känslor, uppfattningar och åsikter. Även komplexa frågor där studien har fokus på ett problem som kräver kunskap om hur ett fenomen eller en sak fungerar. Det gäller också priviligierad information, med det menas information som
nyckelpersoner på fältet har tillgång till och kan ge värdefulla insikter och kunskaper utifrån sin position eller erfarenhet (ibid.).
En semistrukturerad intervju innebär att forskaren har en lista med ämnen och frågor som ska besvaras av informanterna. Däremot är forskaren inställd på att vara flexibel när det gäller ordningsföljden på ämnen och låta informanten utveckla sina tankar och tala mer utförligt om det som tas upp under samtalet.
Frågorna är öppna och fokus ligger på informanten som utvecklar sina tankar och åsikter (Denscombe 2017:269).
För att kunna komma in mer på djupet så formulerades det ett antal öppna frågor som rekommenderas för att få levande berättelser och innehållsrika svar (Kvale & Brinkmann 2014:176). Jag använde mig även av sonderande frågor, det innebär att informanten uppmanas att utveckla sina tankar och resonemang (ibid:177). Det fanns även en öppenhet för följdfrågor för att inte begränsa datainsamlingen och den information som informanten delar med sig av. En annan aspekt som är viktig för att komma in på djupet med informanterna är att vara påläst om det område som jag har tänkt att studera. En noggrann kunskapsgenomgång om fältet gjordes innan intervjuerna genom att läsa på om LVU-placeringar och
utredningsprocessen för barn (ibid:180).
Intrevjueffekten beskriver Denscombe som informanterna svarar olika beroende på hur de uppfattar den person som intervjuar dem. Denscombe menar att det i synnerhet handlar om personens ålder, kön och etniska ursprung som kan påverka hur mycket en informant vill berätta och hur ärliga de är (Denscombe 2017:277). För att minimera risken och bemöta detta kan jag under intervjun inta en neutral och passiv hållning. Tanken är att jag ska presentera mig på ett sätt som inte förargar eller stöter bort informanten. Det gör jag genom att vara artig, tillmötesgående och exempelvis ha på mig konventionella kläder. Samt under samtalet förhålla mig försiktigt till det informanten berättar, men också hela tiden vara neutral. På det här sättet kan jag som forskare gömma mitt ”jag” bakom en fasad av lyhördhet och hjärtlighet för informantens ord. Denscombe beskriver det som att forskaren är där för att lära och lyssna. Meningen med den strategin är att få informanten att öppna upp sig (Denscombe 2017:277–278).
4.3 Intervjumomentet
Jag kontaktade gruppledaren för den enheten där jag gjorde mitt sommarjobb, som sedan tipsade om fler informanter. De fick själva bestämma tid och plats när det kom till genomförandet av intervjuerna. Samtliga intervjuer gjordes på
kommunhuset där alla arbetade. Jag fick ett eget kontor och alla informanter blev intervjuade på arbetsplatsen. Intervjuerna pågick mellan 30 till 60 minuter och intervjuerna spelades in med informanternas samtycke.
Intervjuerna börjades med att informanterna fick göra en kort presentation om sina meriter och sig själva och hur länge de har arbetat med barn. Valet av en semistrukturerad intervju gav mig möjligheten att vara öppen för förändring i frågorna och följdfrågor ställdes beroende på hur informanten svarade. En viktig punkt är att varje intervju gav nya tankar och kunskap vilket bidrog till att det utvecklades fler följdfrågor hos nästa informant.
Efter varje intervju fick informanten möjlighet att lämna tankar och funderingar som uppstod under intervjumomentet. Det är viktigt för informanten att få möjlighet att beskriva sina upplevelser och funderingar av intervjun för att klargöra och uppnå de forskningsetiska principerna (Kvale & Brinkmann 2014:171). Under en intervju finns det alltid en maktaspekt mellan intervjuaren och informanten då informanten är den som blir tillfrågad och skulle kunna känna
sig att hen blir ställd mot väggen. Under genomförandet av intervjun är det viktigt att som forskare vara bekant och insatt i det specifika ämnet för att få respekt och uppnå en harmoni under intervjun (Kvale & Brinkmann 2014:187).
Om forskaren skulle visa för stor dominans gentemot informanten finns det en risk att informanten talar runt ämnet eller undanhåller information. Men med god förkunskap i det berörda ämnet kan man reducera riskerna (Kvale & Brinkmann 2014:52). Mina upplevelser med intervjuerna var att informanterna var
tillmötesgående, trevliga och öppna, vilket gjorde att samtalen flöt på. Jag upplevde inte att någon informant som styrande i samtalen. Samtalen flöt på och samtliga informanter förklarade och berättade utifrån sina egna upplevelser och erfarenheter.
Kritiken som riktats mot intervjuer som metod är att data från intervjuer baseras på vad människor säger. Med det menas att det som sägs inte alltid stämmer med det som görs (Denscombe 2018:293). För att svara på den kritiken är intervjuer en bra metod för att samla in data gällande informanternas idéer, åsikter och
prioriteringar (ibid.). Genom en fenomenologisk ansats utgå ifrån informanternas erfarenheter och upplevelser. En annan nackdel är att det genom
semistrukturerade intervjuer är tidskrävande med transkribering och kodning (ibid:294). Det löstes genom att under den perioden av studien prioritera detta före annat. Fördelen med intervjuer är också att det brukar ge en hög svarsfrekvens, i denna studie 4/5 informanter, vilket var fördelaktigt med tanke på studiens begränsade tidsram (Denscombe 2018:292).
4.4 Urval
Jag har också använt mig utav ett bekvämlighetsurval när det kommer till att hitta informanter då undersökningens tidsperiod är begränsad. Ett bekvämlighetsurval rekommenderas till forskare som har begränsat med resurser eller tid (Denscombe 2017:71).
Jag tog kontakt med en gruppchef för en barnutredargrupp där jag jobbade i som barnutredare över en sommar. Genom gruppchefen blev jag rekommenderad till andra sociala praktiker som har koppling till studiens syftesformulering. Det leder till att det även finns inslag av snöbollsurval i studien. Det innebär att en
informant hänvisar till nästa informant (Denscombe 2017:70).
Det är gruppchefen i studien som hänvisat till de andra informanterna.
Snöbollsurval anses vara en effektiv metod i småskaliga forskningsprojekt då det går att bygga upp ett rimligt urval under kort tid (Denscombe 2017:70). För mig blir det en fördel med tanke på studiens begränsade tidsram.
Gruppchefen som intervjuades har varit socionom och jobbat med
myndighetsutövning i 17 år. Han har även varit barnutredare hos polisen i fyra år. Han har arbetat som gruppchef i enheten i fem år.
Socionomkonsulten har 20 års erfarenhet av arbete med barn, hon har varit barnutredare, familjehemssekreterare, barnsekreterare, jobbat i jourhem och varit gruppchef. Hennes arbetsuppgift i enheten var att ta hand om alla
Socialsekreteraren har arbetat som utredare i barnenheten i fyra år. Hon berättar att hon utreder barns behov av stöd och skydd. Samt utreder behov av insatser i föräldraskap och även följer upp och utreder insatser kopplat till LVU.
Familjehemssekreteraren har jobbat med barn och familjer i 13 år, varav sex år av dessa har han jobbat som gruppchef. Han berättar att han har klivit av den posten men handlägger och utreder numera familjehem.
Att jag som student har jobbat på arbetsplatsen gjorde det lättare för mig att få intervjutider. Fyra av fem intervjuer blev av. Den person som inte valde att ställa upp var juristen i kommunhuset och skulle komma med sitt perspektiv. Däremot gjorde det inte mycket för resultatet. Att jag som forskare har haft kontakt med informanterna tidigare gav mig en fördel genom att jag upplevde att
informanterna hade förtroende för mig.
4.5 Litteratursökning & Rättskällor
En del av studien har en grund från en rättsdogmatisk metod där rättskällorna i studien har sin grund i analysen. I analysen används svenska rättskällor och barnkonventionen som teoretiskt ramverk. Den rättsdogmatiska metoden delas in i två inriktningar (Kleineman 2013:36). Studien kommer utgå ifrån den så kallade ”de-lege-lata-argumentation”, vilket innebär att beskriva rättsläget som det är, i denna studie utifrån sociala praktikers erfarenheter och upplevelser gällande LVU-placeringar(ibid.). Då med utgångspunkt i barnkonventionen samt svenska rättskällor.
När det kommer till litteratursökning användes det bland annat sökmotorer för att hitta SOU:n och propositioner. Söktermer som användes var ”Barnkonventionen blir lag”, ”Barnkonventionen”, ”LVU-placeringar”, ”Barns rätt”, ”Barnets bästa SOU”.
4.6 Forskningsetiska principer
Vetenskapsrådet skriver i ”Forskningsetiska principer” (2002) att det finns fyra huvudkrav. Dessa är nyttjandekravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och informationskravet (Vetenskapsrådet 2002:6). Informationskravet innebär att jag som forskare ger information gällande syftet med studien till de som medverkar som informant. Samtyckeskravet handlar om att en medverkande informant har själv rätt att bestämma om denne vill medverka i studien eller inte och har uppfyllts genom att ställa frågan och meddela att de när de vill kan avbryta sin medverkan. Konfidentialitetskravet handlar om att de uppgifter som
informanterna lämnat till mig förvaras och hanteras på ett sätt så att ingen obehörig har tillträde till informationen. Vilket har uppfyllts genom att spara all information bakom lösenordsskydd. Nyttjandekravet innebär att alla uppgifter som samlats in under studiens gång endast används till forskningens syfte, vilket har uppfyllts genom att endast använda inhämtad information till studien och inget annat (Vetenskapsrådet 2002:7–14)
Till de forskningsetiska principerna skriver vetenskapsrådet (2017) om fyra centrala begrepp som kan kopplas till principerna. Det handlar om
konfidentialitet, tystnadsplikt, sekretess och anonymitet. Här handlar konfidentialitet om en plikt att inte sprida uppgifter och information som
uppkommit under studiens gång, även inneha en säkerhet för dessa uppgifter så att obehöriga inte kan ta del av dessa (Vetenskapsrådet 2017:40). Tystnadsplikt finns som krav för mina informanter relaterat till klienter och familjer de träffar, därför är det viktigt att informanterna inte delar med sig av namn eller uppgifter om familjer som kan röja identiteten (ibid.). Jag kommer under studien förvara informationen på en säker plats så att inga obehöriga har tillträde till den. Med anonymisering menas att informanternas identitet inte ska visas i studien (ibid.). Jag kommer i studien radera information som gör identifiering av informanter omöjlig, detta är så att obehöriga eller forskare inte kan ta reda på identiteten på de medverkande.
4.7 Analysverktyg
En meningskoncentrering kommer att tillämpas på texten från intervjun. Det första steget var att transkribera samtliga intervjuer. Att transkribera tog lång tid men det gav mig tillfälle att komma närmre inhämtade data. Det anses vara en tillgång att i forskningen för att samla in kvalitativa data (Denscombe 2017:395). Innan transkriberingen så bör man som forskare fundera kring hur man ska inkludera tonfall, ansiktsuttryck och kroppsspråk i texten. Då dessa kan gå förlorade när en transkribering görs. Det är två olika former av berättande som också är bundna till olika språkliga normer, vilket i sin tur kan leda till att
informanternas utsagor inte synliggörs på ett neutralt och nyanserat sätt (Kvale & Brinkmann 2014:217f).
Den fenomenologiska utgångspunkten går ut på att förmedla och beskriva människors levnadsvärld (ibid:46) så har jag valt att ha med tveksamheter, betoningar och citationstecken i transkriberingen för att dessa uttryck inte ska gå förlorade i transkriberingen (Kvale & Brinkmann 2014:221). Dessa har sedan tagits bort när jag har citerat i analysen. Med den fenomenologiska grunden kan det erfaras att meningskoncentrering blir en bra analysmetod. Metoden syftar till att skilja på innebörden i långa uttalanden och reducera dessa till kortare meningar som underlättar att skilja på dominerande och gemensamma huvudteman (Kvale & Brinkmann 2014:247–248). Intervjutekniken som användes gav mig ett rikt material som minimerar risker för övertolkning, då jag har valt att beskriva sociala praktikers erfarenheter bör jag som forskare undvika tolkningar av deras
berättelser (ibid:256–259).
4.8 Metoddiskussion
När det kommer till urvalet så är urvalet begränsat geografiskt då alla jobbar inom samma kommun och är kollegor. Alla jobbar inte inom samma enhet men har barn och ungdomar som målgrupp. Däremot ger det en inblick i hur det ser ut i den kommun där de arbetar. Risken är också att de inte vill dela med sig utav information till utomstående då alla dela arbetsplats. Min upplevelse av
intervjuerna var att de var öppna och rik på information utifrån studiens syfte och frågeställningar.
Det är viktigt att ha med sig att studien hade kunnat få ett annat resultat om man även studerade föräldrars upplevelser av en LVU-placering och utredning. Däremot skulle det kunna få ut liknande resultat om man intervjuade socialsekreterare från andra kommuner med ungefärlig lika folkmängd då socialsekreterarna utgår ifrån samma lagrum och har ungefärligt likadant handlingsutrymme utifrån nationella riktlinjer.
Begränsningarna i studien handlar om urvalet då det handlar om informanter som arbetar i samma kommun. Hade urvalet varit med fördelat utifrån flera kommuner och/eller städer så hade det förmodligen varit en större variation när det kommer till upplevelser och erfarenheter hos informanterna när det kommer till utredning och placering av barn. Generaliserbarheten i studien är liten då det handlar om ett litet antal informanter. Det går att generalisera utifrån den kommun som
informanterna jobbar i då det är deras erfarenheter och upplevelser som gestaltas i studien. Däremot visar socialstyrelsens siffror på att antalet överklaganden och omhändertagen har ökats de senaste åren. När det kommer till socialarbetarnas utsagor kopplat till deras erfarenheter och upplevelser vad gäller organisatoriska och strukturella uppfattningar kan man eventuellt dra mer generella slutsatser.
5. RESULTAT OCH ANALYS
5.1 Strukturella utmaningar
”Sen så blir ju barnen familjehemsplacerade och familjehemsenheten tar över, vi är ju två olika enheter. Ibland kan ju jag uppleva att vi har lite olika syn på umgänge mellan barn och föräldrar, men jag vet att vi tittar över det mycket inom organisationen nu...”
Här berättar informanten om oenighet gällande umgänge då de två olika enheterna har olika uppfattningar på hur umgänget mellan föräldrar och det placerade barnet ska se ut. Det är något som dessutom verksamheten är medvetna om och tittar på internt. Att två enheter inom en kommun som arbetar med placerade barn har två olika åsikter kring hur ett barn ska ha umgänge med sina föräldrar kan tolkas bli problematiskt för barnet genom att det blir en stressor för barnet om barnet befinner sig i ett jourhem. Då jourhemmet är en tillfällig placering behöver barnet ha kontakt med sin primära omsorgsgivare om det inte finns en grund för att inte ha kontakt med sina biologiska föräldrar. Den primära omsorgsgivaren anses inom anknytningsteorin vara den trygga hamnen för barnet (Brandsaeg m.fl 2016). Det kan anses vara viktigt att ha kontakt med sin primära omsorgsgivare även om barnet är placerat då det har visat att en av stressorerna som påverkar barnen gäller förlust av omsorgsperson, en eller båda av dom (Askland 2014:14). Detta kan också kopplas till den tredje stressorn som handlar om att barnets situation i sin närmiljö förändrar familjens funktion (ibid). Även den fjärde stressorn blir relevant då den handlar om situationer som kräver hög grad av social anpassning hos barnet. Utifrån barnkonventionen blir det också problematiskt då den problematik som finns, att två enheter har olika syn på umgänge, kan tolkas skapa förvirring för barnet och dess utveckling då det finns flera stressorer inblandade.
Stressorer kan också erfaras att påverka föräldrarnas mottaglighet och graden av motstånd i relationen mellan socialsekreterare och föräldrar. Det går att anlägga analysen att ju högre motstånd desto mindre mottaglighet. Eftersom passivitet och ointresse är en del av motstånd enligt den maktrelationella teorin (Goldberg 2005:92).
Olika syn på umgänget mellan ett placerat barn och föräldrar, från två olika enheter som båda sitter i en maktposition gentemot klienten och det placerade barnet. Kan utifrån den maktrelationella teorin leda till mer motstånd från klienten då de olika maktenheterna vill olika saker för klienten.
Detta blir något som kan tolkas som en utmaning för socialarbetare som jobbar med placeringar då det läggs energi på att diskutera umgänge med den andra enheten istället för att fokusera på placeringen.
”Det är ju för långa jourplaceringar… på tok för långa… dom vet ju att dom ska någon annanstans så helt plötsligt så begär förälder hem dom... då kan en förälder säga nu har ni ju flyttat från två jourhem... om ni flyttar till en tredje så är det bättre att dom kommer hem till mig för jag har gjort de här och de här förändringarna… alltså det är en osäkerhet på alla plan och jourhemsplaceringen blir för lång.”
Informanten upplever att det är för lång placeringstid på jourhem och att det ibland blir så att barnet får omplaceras på olika jourhem. Detta kan tolkas som att utifrån anknytningsteorin rubba anknytningsmönstret. Barnets trygga bas
försvinner som då är den biologiska föräldern eller föräldrarna, även om det har förekommit exempelvis omsorgsbrister så behöver fortfarande barnet sin trygga bas för att kunna utforska världen (Broberg 2016:216).
Att flytta barnet mellan olika jourhem kan ses som en stressor för barnet. Ett exempel på en stressor kan vara en upplevelse eller en händelse som väcker känslomässig instabilitet hos barnet (Askland 2014:14). Det kan erfaras att genom en jourplacering och bli borttagen från sin biologiska förälder i sig är en stressor för barnet då den första miljöstressorn anses vara att en omsorgsperson försvinner (ibid.). En annan stressor handlar om situationer som kräver mycket hög grad av social anpassning hos barnet, exempelvis snabba byten av omsorgsgivare eller familjekonstellationer (ibid.).
Det kan tolkas som att barnet vid ett flertal byten av jourhemsplacering på kort tid i sig också blir en stressor för barnet. Dessutom går det att anlägga tolkningen att detta också blir en utmanande omständighet då informanten bekräftar att de långa jourhemsplaceringarna blir en anledning till att föräldrarna begär hem barnet. Utifrån ifrån vad SOU 2016:19 kommit fram till så visar det på att det finns en strukturell problematik kring placering av barn. Då det visar sig att beslut sällan grundar sig i vad barnet har uppgett (SOU 2016:19 s. 19). Detta går också emot vad prop. 2017/18:186 säger om att målet för barnrättspolitiken är att barn ska respekteras och ges möjlighet till trygghet samt utveckling men även inflytande och delaktighet (Prop. 2017:18:186 s. 67).
”Ibland kan det vara så att istället för att förändras så tar man en annan väg genom dom här snabba lösningarna, sen ska man värda överklagningsrätten det säger jag inte… men det blir väldigt svårt ibland när vi har varit uppe i förvaltningsrätt och kammarrätt och fått slutgiltiga domen om fortsatt vård med stöd av LVU utifrån att det är sådana stora omsorgsbrister… och så har vi kanske planerat för en vårdplan där föräldrarna ska få stöd och hjälp och det stödet hinner inte komma igång innan det kommer en hemtagningsbegäran… Så där kan jag känna att man tappar fokus på det man faktiskt som förälder ska jobba med…”
Här berättar informanten om problematiken kring överklagan om att föräldrars fokus är på den rättsliga processen i att få hem sitt barn. Det går också att se som en utmaning i processen då föräldrar begär hem barnet innan en vårdplan har påbörjats.
5.2 Påverkan på barnet
Informanterna berättar om hur ett barn kan påverkas av att utredas och placeras samt hur de påverkas när ett beslut överklagas och det blir en
hemtagningsutredning.
”Så det beror lite på hur anknytningen ser ut. Hur svårt de blir. Så dåligt anknutet barn litet, då är det svårare så att säga. Samtidigt som ett barn är bra anknutet så blir det lättare att ta till sig en ny vårdare. Man kan ju ha god och bra anknytning även om man har egna svårigheter, då klarar man det bättre skulle jag säga.”
Ovanstående citat refererar till att barnets påverkan av en tvångsplacering beror på hur barnets anknytning till sina föräldrar ser ut. Med dåligt anknutet barn går det att referera till någon av de otrygga anknytningsmönster som finns. Informanten bekräftar också att det blir lättare att ta till sig en ny vårdare om barnet har en trygg anknytning. Här bekräftar informanten utifrån sina egna erfarenheter att om ett barn har en av de otrygga anknytningarna ambivalent anknytning, undvikande anknytning eller desorganiserad anknytning kan avgöra hur svår en placering blir. Tryggt anknutna barn tar lättar till sig en placering varav de otrygga har det svårare. Detta kan också kopplas till vad informanterna har sagt om föräldrars mottaglighet och förståelse och på vilket sätt föräldrarna vill få hem sitt barn, genom att överklaga till sig barnet eller försöka förändra sin situation. Enligt informanterna blir placeringarna kortvariga om föräldrarna är mottagliga för förändring. Beroende på hur barnets anknytning ser ut så blir placeringen förmildrande eller utmanande. Ett barn som är tryggt anknutet har lättare att ta tills en ny vårdnadshavare enligt informanten.
Studien som handlade om tvångsplacerade ungdomar berättar hur ungdomar utvecklar en motståndskraftig roll (Svensson mfl. 2008:129). Att det även skulle gälla yngre går inte att uteslutas. Om föräldrarna har tagit en motståndsroll i
att de också tar samma roll som sina föräldrar utifrån deras anknytning till varandra.
”Så det ska man ha med sig, det är inga liksom mirakelmetoder det här att placera barn, jag tycker det är en viktig hållning. Kortsiktigt så är det ju också väldigt individuellt, men vi går ju in och skyddar ett barn när vi placerar. Vi väger ju då omständigheterna kring barnet här och nu. Och det finns väldigt mycket höga risker kring barnet och ibland hittar vi inget annat instrument än att behöva gå in och placera.”
Informanten berättar att en placering inte är det bästa för barnet men att det ibland finns omständigheter för barn som gör att det behövs placeras. Detta bekräftas av Askland som nämner att den första miljöstressorn för barn handlar om att en omsorgsgivare försvinner (Askland 2014:14). Informanten är medveten om att det inte är en ”mirakelmetod” men att barnet befinner sig i en situation som inte är hållbar för barnet självt i det läget då man gör en placering. Även om
socialsekreteraren sitter på en maktposition i relation till klienten visar detta på kunskap om att en placering har sina konsekvenser för barnet och familjen. Däremot om det blir ett beslut om tvångsvård går det att se det som att föräldrarna inte uppvisat mottaglighet, och en hög grad av motstånd utifrån den
maktrelationella teorin, för förändring.
Den femte miljöstressorn som handlar om traumatiska situationer och händelser som barnet kan bli utsatt för (ibid.). Vilket i sig kan tolkas vara grunden för en placering då det kan handla om omsorgsbrister i den grad att det krävs en placering. Informanten bekräftar att den sista lösning som används är att med tvångsplacering av barnet då det inte finns andra instrument tillgängliga. En annan aspekt är att den största skillnaden, utifrån Bowlbys studier, var att de mest
problematiska barnen hade varit med om fler förluster och separationer från sin primära vårdnadshavare, oftast handlade det om mamman, jämfört med andra barn. Bowlby blev övertygad om att placeras från sin mamma i tidig ålder under lång period påverkade barnen negativt både på lång sikt och kort sikt (Broberg 2019:39). Informanten visar på en medvetenhet när det kommer till
konsekvenserna av placering och indikerar på att det är viktigt att ha med sig detta som social praktiker. Däremot har föräldrar ett ansvar att utifrån
barnkonventionens 5:e artikel som i sig kan ses som en kompromiss om vad föräldrar har för ansvar i uppfostran och utveckling av sitt barn.
5.3 Förståelse och mottaglighet
Samtliga informanter nämner föräldrarnas förståelse för sin situation som en faktor till hur komplicerad en utredning och placering av ett barn blir. Om föräldrarna är förstående för situationen och mottagliga för förändring blir
processen bra för barnet under placeringsperioden. I de ärenden som föräldrar inte varit förstående och/eller mottagliga har det försvårat för barnen och för
utredningsprocessen.
”Det är ju det här med mottagligheten som jag pratade om tidigare och föräldrar där som kan identifiera och någonstans ändå förstå varför vi har
placerat barnet och har en behandlingsföljsamhet med våra insatser som vi sätter in. Det är klart att dom har mycket lättare att ta till sig behandlingarna då, och det är ju där det blir dom här tillfälliga placeringarna.”
Här bekräftar informanten utifrån sina erfarenheter att de placeringar som blir tillfälliga för barnet är när det finns en mottaglighet och förståelse till
placeringen. Föräldrarna har även, vad informanten kallar,
behandlingsföljsamhet till insatserna som sätts in av socialtjänsten. Detta anses enligt informanten vara viktiga faktorer till en tillfällig placering. Det kan kopplas till de tre huvudprinciperna i barnkonventionen när det gäller gynnsamma uppväxtvillkor som handlar om participation, provision och protection (Askland 2014:15). Participation kan översättas till ”medverkande” och anses vara enligt informanterna en viktig aspekt från föräldrars sida gentemot utredningen för att få en tillfällig placering. En avsaknad av
medverkande till socialtjänstens utredning och insatser från föräldrars sida kan leda till en lång placeringstid för barnen. Samtidigt kan det handla om någon av dessa tre begrepp när det kommer till grunden för placeringen.
Förståelse anses vara en central del för en lyckad placering enligt
informanterna. Informanten tar upp föräldrar som kan identifiera och förstå varför en placering har skett är mottagliga för insatser. Informanten använder ordet behandlingsföljsamhet och syftar till att genomgå den insats som lagts in.
”jag vill påstå att alla föräldrar har en vilja att få hem sina barn men sen ser vägen dit väldigt olika ut utifrån, vi har ju placerade barn vars föräldrar har olika typer av handikapp, det är ju klart att vägen för dom blir ännu längre. Och då får man ju stötta dom i det. Och ibland är det ju så att det blir en långvarig placering.”
Enligt informanten finns det olika sätt att försöka arbeta hem sitt barn och menar att det finns föräldrar som har någon form av funktionsvariation. Vilket kan påverka tidslängden på placeringen. Då finns det insatser i form av stöd kopplat till förälderns funktionsvariation. Att växa upp i en barndom där det finns svårigheter hos föräldrar i form av någon funktionsvariation kan öka risken att utveckla hälsoproblem och psykosocial problematik (Askland 2014:15).
Informanten påpekar att vägen till att få tillbaka sina placerade barn ser olika ut utifrån. Vilket kan tolkas att det går att som förälder vara mottaglig och
hjälpsökande och få hem barnet genom förändring av hemsituationen eller annat, beroende på anledning till placering. Informanten berättar också om att stötta föräldern i sin funktionsvariation vilket även Barnkonventionen tar upp i artikel 18 st 3 som säger:
”Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barn till förvärvsarbetande föräldrar har rätt att åtnjuta den barnomsorg som de är berättigade till.” (Barnkonventionen)
