PÅ MASTHUGGSKAJEN
En undersökning av temporära
projekt i en stadsutvecklingsprocess
Titel: På Masthuggskajen - En undersökning av temporära projekt i en stadsutvecklingsprocess Engelsk titel: At Masthuggskajen - A Research of Temporary Projects in a City Development Process Författare: Astrid Stang-Lund Sanne
Malmö Högskola
Program: Arkitektur, visualisering och kommunikation Huvudområde: Byggd miljö
Kurskod: BY212C
Fakultet: Kultur och samhälle Institution: Urbana Studier Handledare: Jesper Magnusson Utgivningsort: Malmö
Utgivningsår: 2017
Tack Jesper för allt stöd och bästa tänkbara handledning.
Tack Jasmine Isdrake och Cat Eyed People för givande samtal en blåsig dag
på kajen.
Tack Karin för all hjälp och motivation.
Tack Axel och mamma för allt.
Sammandrag
Den här uppsatsen har syftet att skapa en ökad förståelse för hur temporär
använd-ning kan påverka en plats i ett stadsutvecklingsprojekt, samt hur temporära projekt
kan användas för att skapa en relation mellan invånarna och en plats innan platsen
är färdigbyggd. Texten ska även redogöra varför det är viktigt att etablera aktivitet i
ett område som ingår i ett utvecklingsprojekt tidigt i processen. Detta för att läsaren
ska förstå sambandet mellan invånarnas relation till en platser som berörs av
utvecklingsprojektet och utvecklingsprojektets resultat.
Uppsatsen handlar om hur ett stadsutvecklingsprojekt kan gå till väga för att
etable-ra ett sådant folkliv på platser som tidigare inte varit tillgänglig för allmänheten eller
inte ansetts vara offentliga platser. Jag försöker ta reda på och förklara hur temporär
design och tillfällig användning kan hjälpa till att etablera en plats i medborgarnas
medvetanden – inom ramen för ett större stadsutvecklingsprojekt.
Det jag uppfattar som den kanske viktigaste egenskapen hos temporär användning
i utvecklingen av en plats som ingår i ett stadsutvecklingsprojekt är att den hjälper
till att etablera plasten i människors medvetande. I utvecklingen av en plats som
tidigare inte varit offentlig eller känd av allmänheten kan det vara viktigt att att
bygga upp människors relation till platsen innan man börjar bebygga den fysiska.
På så vis börjar människor bry sig om platsen och värdera utvecklingsprocessen.
Introduktion
8
Syfte
9
Forskningsfrågan
10
Avgränsningar
10
Metod
12
Bakgrund
14
Teori
16
Varför
temporär
användning?
18
Olika användningar och användare
19
Att
möjliggöra
21
Masthuggskajen 23
Temporära
projekt
23
Innehållsanalys 26
Översiktsplan
26
Vision
Älvstaden
27
Detaljplan
för
Masthuggskajen 28
Analys
30
Referens
-
Frihamnen
32
Aktiviteter
i
Jubileumsparken
34
Observationsstudie
38
Trädäcket
och
sittplatser
40
Containrar
42
Kajodlingen
46
Lekbåten
46
Bullerskyddet
48
Innehållsförteckning
Diskussion
56
Personer och projekt på Masthuggskajen
58
Svårigheter
med
temporär
användning 59
Avslut
62
Bostadsbrist och kraftig befolkningstillväxt gör att Sveriges städer måste byggas ut och förtätas - och det måste göras fort. Detta innebär att man måste bebygga platser som kan upplevas som avlägsna och som många människor tidigare inte haft någon relation till. För att dessa områden socialt sett ska fungera bra när de är färdigutvecklade måste man värna om att bygga upp invånarnas relation till området samtidigt som den fysiska miljön byggs upp. Därför är det relevant att fråga hur detta ska göras. Det finns många olika åsikter, teorier och projekt som berör detta ämne och jag har tagit reda på mer om hur Älvstranden Utveckling AB arbetar för att skapa relationer mellan invånarna och platserna som ingår i utvecklingsprojektet Älvstaden som pågår just nu i Göteborg.
Älvstaden är ett av Skandinaviens största stadsutvecklingsprojekt. År 2021 fyller Göteborg 400 år och tills dess kommer det att byggas 25 000 nya bostäder och 45 000 nya arbetsplat-ser. Staden ska bindas samman över Göta älv och få en tydligare stadskärna (Göteborgs stad, 2012). Idag är bebyggelsen längs älven av blandad karaktär från olika tidsepoker. Stora delar av de områden som ingår i utvecklingsprojektet längs Älvstranden tas upp av kvarva-rande varv och industrier, men där finns också aktiva hamnverksamheter och tillgänglighe-ten till vattnet är på många platser begränsad (Älvstranden Utveckling u.å.).
I visionen för Älvstaden står det att närheten till vattnet ska tas tillvara på då älven är viktig för stadens utveckling (Göteborgs stad, 2012). Det innebär att många av de platser som länge varit otillgängliga ska bli tillgängliga och utvecklas till att få ett myllrande folkliv. Den här uppsatsen handlar om hur ett stadsutvecklingsprojekt kan gå till väga för att etablera ett sådant folkliv på platser som tidigare inte varit tillgänglig för allmänheten eller inte ansetts vara offentliga platser. I uppsatsen försöker jag förklara hur temporär design och tillfällig användning kan hjälpa till att etablera en plats i medborgarnas medvetanden – inom ramen för ett större stadsutvecklingsprojekt.
Att invånare får en god relation till området de bor i är viktigt för att de ska känna sig tryg-ga och trivas. Om detta inte tas hänsyn till i början av processen när ett område utvecklas kan det resultera i att området inte lever upp till de sociala ideal som angetts i visionen för projektet. När människor inte har en relation till ett område vill de inte bo eller vistas där, vilket i sin tur leder till att området förlorar sitt värde. I arbetet med min kandidatuppsats har jag undersökt hur ett stadsutvecklingsprojekt kan ta sig an en plats för att få människor att uppskatta och bry sig om den.
Masthuggskajen som är ett relativt litet och outvecklat område längs södra älvstranden i Göteborg är ett av områdena som ska ingå i Älvstaden. Jag har titta närmare på hur
Älv-Introduktion
stranden Utveckling arbetar med just Masthuggskajen för att försöka förstå hur man kan gå tillväga för att börja bygga upp invånarnas relation till en plats innan den ska bebyggas fysiskt och mer permanent.
Älvstranden Utveckling AB som ansvarar för utvecklingen av Älvstaden skriver på sin hem-sida att de använder sig av en systematisk metod som de kallar för platsbyggnad. Platsbygg-nad innebär att man skapar byggPlatsbygg-nader och platser i området som ska utvecklas tillsammans med medborgarna för att fler ska känna att de har en relation till området (Älvstranden Utveckling u.å.). En del av de platser som ingår i utvecklingen av Älvstaden är förmodligen redan uppskattade av invånarna i det outvecklade, primitiva eller övergivna tillstånd de har idag. Därför står Älvstranden Utveckling inför utmaningen att ta reda på vad som är kärnan i det som uppskattas och att försöka bevara och utveckla detta.
Både Göteborgs Stad och Älvstranden Utveckling uttrycker i plan- och visionsdokument att platser som ingår i projektet Älvstaden inte ska upplevas som ofärdiga eller ödsliga i väntan på att omvandlingsarbetet ska ta fart. Därför tillämpas temporär design och till-fällig användning i stadsutvecklingsprocessen. Enligt Peter Bishop och Lesley Williams (2012:7) är temporära projekt i urban miljö är ingen ny företeelse, det har länge förekom-mit i många olika former. Det kan till exempel vara marknader, resande tivolin, festivaler eller pop-up-restauranger. I The Temporary City (Bishop & Williams 2012:3fff) beskrivs temporära projekt som en viktig del i urban kultur. Förklaringen är att projekten (Bishop & Williams 2012:7) kan användas för att fylla tomrum i staden och samtidigt lyfta upplevelsen av den urbana miljön. Den här uppsatsen använder Masthuggskajen som exempel för att tar reda på hur detta kan gå till i en stad som Göteborg.
Syfte
Syftet med min kandidatuppsats är att skapa en ökad förståelse för hur temporär använd-ning kan påverka en plats i ett stadsutvecklingsprojekt, samt hur temporära projekt kan an-vändas för att skapa en relation mellan invånarna och en plats innan platsen är färdigbyggd. Uppsatsen ska även redogöra varför det är viktigt att etablera aktivitet i ett område som ingår i ett utvecklingsprojekt tidigt i processen. Detta för att läsaren ska förstå sambandet mellan invånarnas relation till en platser som berörs av utvecklingsprojektet och utveck-lingsprojektets resultat.
Forskningsfrågaor
Huvudfråga:• Hur kan temporär design och tillfällig användning hjälpa till att etablera en plats i med-borgarnas medvetanden – inom ramen för ett större stadsutvecklingsprojekt?
Underfrågor:
• Hur påverkar det temporära användandet av Masthuggskajen besökarnas uppfattning av platsen?
• Vilka svårigheter kan finnas i att genomföra temporära projekt på Masthuggskajen?
Avgränsningar
Mitt kandidatarbete kretsar kring Älvstaden i Göteborg eftersom det är ett omfattande och högst aktuellt stadsutvecklingsprojekt som är relevant för undersökningen. Dessutom är jag personligt intresserad av Älvstrandens utvecklingen då jag kommer ifrån Göteborg och vill bo där i framtiden. Jag har valt att fokusera på Masthuggskajen som är en av platserna som står under förändring i Älvstaden. Masthuggskajen förklaras så detaljerat att platsen kan användas för att analysera begrepp och teorier som lyfts i uppsatsen. Jag beskriver och använder också Frihamnen, en annan plats i Älvstaden, som jämförande exempel. På grund av kandidatarbetets tidsbegränsning presenteras andra exempel lika utförligt som Mast-huggskajen. Uppsatsen behandlar främst sociala konsekvenser, och inte hur ekonomi eller miljö påverkas, av temporär design och tillfällig användning.
De slutsatser jag kan dra utifrån min läsning och undersökningen av Masthuggskajen är inte generella direktiv som kan appliceras på alla stadsutvecklingsprojekt. Men de kan förhoppningsvis ge en ökad förståelse för hur man kan skapa en relation mellan stadens invånare och en plats som ingår in ett utvecklingsprojekt innan platsen är färdigbyggd, samt förklara varför det kan vara viktigt att göra detta.
Metod
I fallstudien av Masthuggskajen har jag undersökt platsen som pusselbit i visionen om Älv-staden och som en plats där temporära projekt används för att etablera en ny plats i invån-arnas mentala karta över Göteborg.
Studien består av tre delar och den första delen är en arkivstudie där jag dels behandlar Masthuggskajen som en fysisk länk mellan Göteborgs innerstad och lindholmen på andra sidan älven, och dels som en länk mellan hur plasten har varit och vad den ska bli. I ar-kivstudien har jag beskrivit historia, fakta och rapporteringar i media om Masthuggskajen för att läsaren ska få en bakrund och förståelse för platsen.
Den andra delen är en innehållsanalys (Berelson i Bryman 2008:281) av visionsdokumentet för Älvstaden, Göteborg stads översiktsplan samt detaljplanen för området som Masthugg-skajen ingår i. Innehållsanalysen syftar till att ge en objektiv bild av vad i de olika doku-menten som berör temat i den här uppsatsen (Bryman 2008:282). För att mina personliga värderingar ska påverka processen så lite som möjligt har jag beskrivit det påtagliga inne-hållet i dokumenten som är intressant för mina forskningsfrågor.
Fallstudiens tredje del är en ostrukturerad observationsstudie (Davidson & Patel 2011:97) med syftet att samla så mycket information som möjligt om vad som händer och vad männ-iskors gör på Masthuggskajen. Observationsstudien utfördes under olika väderförhållan-den, tider på dygnet och veckodagar i perioden mars - maj. Jag tittade på hur människor rör sig på Masthuggskajen, hur de använder platsen och hur länge de uppehåller sig där. I samband med observationsstudien genomförde jag också semistrukturerade intervjuer (Bryman 2008:206). Jag ställde samma tre huvudfrågor till alla jag intervjuade och sedan fortsatte jag samtalet med relevanta uppföljningsfrågor för att få så utförliga svar som möj-ligt. Mina tre huvudfrågor var:
• Kommer du ofta till Masthuggskajen?
• Varför brukar du komma till Masthuggskajen/ Varför kom du till Masthuggskajen idag? (Beroende på svaret på första frågan.)
• Hur tycker du det är att vara på Masthuggskajen? Genom att ställa dessa frågor ck jag en bättre förståelse för Göteborgs invånares relation till Masthuggskajen.
I mitt arbete med kandidatuppsatsen har jag att analyserat vilka styrkor och svagheter som finns i Älvstranden Utvecklings sätt att ta sig an Masthuggskajen för att skapa en relation mellan invånarna och platsen, eller hur de skulle kunna arbeta för att göra det. Dessut-om använder jag Frihamnen sDessut-om ett jämförande exempel. Läsaren får en beskrivning av Frihamnen och de temporära projekt som på går i området under rubriken Referens – Frihamnen för att kunna följa resonemang och förstå de jämförelser jag tar upp i min diskussion. Genom att ta reda på hur Älvstranden Utveckling tidigare arbetat för att skapa aktivitet i ett liknande områden och sedan jämföra detta med Masthuggskajen samt att ana-lysera detta med hjälp av litteraturen försöker jag besvara forskningsfrågorna.
Bakgrund
Om arkitekter och stadsplanerare inte utgår ifrån omgivningen och invånarna som ska vis-tas i ett nybyggt område blir det svårt att etablera det stadsliv som var tänkt skulle infinna sig där. Det händer oftast inte bara av sig självt. Ett exempel på detta är området Barcode i Oslo där man först ett år efter att byggnaderna i området var helt färdigbyggda började an-lägga en huvudgata. Idag upplevs området som ganska öde och Oslo S Utvikling AS som är ansvariga för projektet har fått mycket kritik för att de inte satsade mer på att införa aktivi-tet i området innan de började bygga (Henriksen 2015).
Barcode ligger i den södra utkanten av centrala Oslo. När området byggdes ritade det om Oslo skyline från att ha haft ett småskaligt och historiskt uttryck till att bli mer pampig och nymodig. Höghusområdet som utgör Barcode färdigställdes år 2014 men saknade då folkliv och aktiviteter. När den norske arkitekten David Gianotten (Henriksen 2015) för några år sedan uttalade sig om projektet menade han att Oslo S Utvikling börjat i fel ände med planeringen. Ett mål för projektet var att skapa ett attraktivt område med många arbetsplat-ser och mycket aktivitet. Därför, menar Gianotten (Henriksen 2015), att det är viktigt att skapa aktivitet innan man skapar ett ramverk eventuellt som kan begränsa aktiviteten. Han förklarar att projekt där man skapar ett ramverk och sedan försöker tillföra aktivitet ofta misslyckas. Däremot går det inte att misslyckas om man gör tvärtom (Henriksen 2015).
Barcode sett från fjorden, Olso 2012 (Høifødt 2012).
Bishop och Williams (2012:19) förklarar att vi lever i en tid där trycket inom stadsutveck-ling är för stort i förhållande till de resurser som finns. Detta gör att vi inte kan vänta på att ta fram långsiktiga lösningar för övergivna eller outnyttjade platser. Med hjälp av temporär användning kan man på ett effektivt sätt stegvis uppnå förändringar (Bishop och Williams 2012:19). Därför menar Bishop och Williams (2012:19) att temporär användning bör ses som allt mer relevant i dagens stadsplanering. Några av fördelarna med temporära projekt är att de kan ta tillvara på outnyttjade platser, de kan genomföras med relativt enkla medel och de ger plats åt fler aktörer i processen som annars inte hade fått samma möjlighet att påverka stadsplaneringen (Bishop och Williams 2012:3). Enligt Bishop och Williams (2012:3) kan till och med stadsplanerarens yrkesroll komma att ändras om temporära pro-jekt får mer utrymme i stadsplaneringen.
I Achitecture Depends (2009) beskriver Jeremy Till att arkitektur är beroende, och på-verkas, av många fler faktorer än de allra flesta arkitekter vanligen förhåller sig till i sina projekt. Många arkitekter verkar enligt Till se sig själva som autonoma aktörer som vill skapa autonom arkitektur och därför inte tar hänsyn till alla de faktorer som påverkar arkitekturen, och som arkitekturen i sin tur påverkar (Till 2009:48). Till använder sig av Donna Haraways begrepp situerad kunskap (engelska situated knowledge) för att förklara hur arkitekten i mycket större utsträckning bör utgå ifrån den rådande situationen där hen ska genomföra ett projekt. Situerad kunskap syftar till att hitta drivkrafter och anledningar eller motiv för gestaltning direkt i och ur det sammanhang som den kommande byggnaden ska verka i och därmed bidra till. Eftersom vi aldrig kan förutse exakt hur framtiden kom-mer att se ut bör arkitekter ha ett kom-mer ödmjukt förhållningssätt till platser de arbetar med. Genom att ta hänsyn till det oförutsedda istället för att sträva efter ideal kan arkitekter och stadsplanerare ge sitt arbete bättre förutsättningar att möta framtiden (Till 2009:60). Arki-tekter och stadsplanerare bör alltså försöka samarbeta med platser de ska förändra istället för att bara bestämma över dem.
Peter Bishop och Lesley Williams diskuterar vilken roll temporära aktiviteter spelar för ut-vecklingen av moderna städer i sin bok The Temporary City (Bishop & Williams 2012:18). Bishop och Williams argumenterar för att städer bör betraktas som fyrdimensionella istället för tredimensionella. Den fjärde dimensionen är tiden, vilken ofta verkar nonchaleras i stadsutvecklingsprojekt. Eftersom städer i verkligheten är fyrdimensionella bör även urbana planeringsstrategier utgå ifrån detta faktum (Bishop & Williams 2012:19).
Många myndigheter verkar sträva mot permanenta och definitiva lösningar, för att staden ska nå ett sluttillstånd (Bishop & Williams 2012:19). I traditionell planering, där tidsdi-mensionen inte är i fokus, hamnar platser ofta i ett knepigt mellanläge under tiden som de förbereds för att utvecklas (Bishop & Williams 2012:19). När tiden inte tas med som en aspekt i planeringen så planerar man inte heller för de osäkerheter som tidsfaktorn för med sig, som till exempel oväntade sociala, naturliga eller ekonomiska förändringar (Bishop & Williams 2012:23). Dessa förändringar kan få till följd att en översiktsplan blir inaktuell re-dan innan den antagits. Då tiden gör att städer och platser konstant förändras kan de aldrig nå ett sluttillstånd och därför fungerar inte heller planering som syftar mot ett sluttillstånd (Bishop & Williams 2012:19).
Tiden kan vara arkitekturens största fiende då byggd miljö inte kan stå emot ovissa faktorer så som slitage genom användning, väder och smuts som tiden för med sig. Eftersom tiden
Teori
och människors användning har så stor inverkan på arkitekturen kommer den alltid att fortsätta förändras och aldrig bli “färdig”. Vad arkitekturen blir när arkitekten har avsutat sitt arbete ligger alltså utanför arkitektens kontroll. Därför menar Till att tid är en viktigare faktor än rum i arkitektur och stadsplanering (Till 2009:67).
Den sammankopplande aspekten (engelska connectedness) av tid innebär att arkitektur finns i ett samband mellan det som har varit och det som kommer att vara. Den samman-kopplande aspekten placerar arkitektur i en förlängd nutid, eller vad Till benämner som tät tid (engelska thik time). Att förhålla sig till tät tid innebär att betrakta nuet som en del av det större sammanhang som det ingår i, och inte som ett övergående ögonblick (Till 2009:95). Tät tid suddar ut gränserna mellan då-, nu- och framtid. På så sätt tvingar den oss att se på tid och byggd miljö som något annat än bara en följd av olika, på varandra följan-de, tillfällen. Det som existerar i tät tid är inte i en värld av statiska objekt, utan i en värld av sociala och materiella interaktioner (Till 2009:98).
Begreppet tät tid (Till 2009:96f) redogör för ett synsätt som ska hjälpa arkitekter och stads-planerare att skapa byggd miljö som både fungerar bra i nuet och är hållbar i längden. Att uppfatta världen som en värld av tät tid gör att man kan få en annan förståelse för att den byggda miljöns situation kommer att förändras, och därför vilja skapa en anpassningsbar miljö som klarar av väntade och oväntade förändringar. På vilket sätt situationen kommer att förändras är omöjligt att veta fullt ut och det är därför planeringen av byggd miljö bör ge plats åt ovissheter. Till förklarar det som att om tid är det primära sammanhanget för arki-tektur, och ovisshet är kopplat till tid, så är det ur just det sammanhanget vi kan börja skaffa oss en uppfattning om hur vi ska hantera ovisshet. Arkitekter och planerare måste förstå tid för att kunna förstå arkitektur som en oviss disciplin (Till 2009:96f).
Då byggd miljö ständigt förändras bör den också planeras utifrån sin formativa kontext (engelska formative context). Att arbeta utifrån formativ kontext kan förklaras som att ta hänsyn till att sammanhanget formas under utveckling. Det är viktigt att betrakta ovisshet som en potential med många möjligheter och inte som ett hot. Genom att inte betrakta sociala och arkitektoniska förutsättningar som fasta ramar och regler utan istället som faktorer under förändring skapas nya förutsättningar. Bland annat skapas förutsättningar som fokuserar mer på hur olika fenomen och aktörer relaterar till varandra och fungerar tillsammans - över tid. Arkitektens och stadsplanerarens roll är inte bara att skapa en snygg fungerande plats eller att ta fram generella lösningar för specifika problem. Deras roll är att samla och reda ut komplexa - ibland till och med motstridiga - faktorer och se hur de förhåller sig till varandra både rumsligt, tidsligt och socialt (Till 2009:191ff).
Varför temporär användning?
“Change is here to stay”
(Bishop & Williams 2012:21)
Bishop och Williams (2012:21) använder sociologen Zygmunt Baumans begrepp solid fas (engelska solid modernity) och flytande fas (engelska liquid modernity) för att förklara varför och hur temporära aktiviteter kan motiveras i moderna stadsutvecklingsprocesser. Bauman menar att vi under de senaste 40-50 åren har gått ifrån en att leva i en solid fas till att leva i en flytande fas. Tanken om den solida fasen utgår ifrån idén om att det går att skapa en perfekt och fulländad värld. Förändring ses i så fall som något tillfälligt och över-gående. Med hjälp av teknik och kunskap skulle man med detta synsätt kunna bygga städer som inte behövde fortsätta att utvecklas. Genom att införa regler, förordningar och hierarki skulle man kunna avlägsna personliga osäkerheter och få den kaotiska aspekten av männ-iskors vardag att upplevas mer organiserad. Det här tankesättet var rimligt under en tid när förändringar skedde relativt långsamt. Att vi har övergått till en flytande fas innebär att vi har insett att världen ständigt förändras - med eller utan människans påverkan. Den flytan-de fasen kan, precis som vätska, inte behålla en fast form unflytan-der en längre tid. Vi kommer aldrig att uppnå perfektion, utan godtar att förändring är det permanenta tillståndet. Med detta följer ambivalens och känslor av osäkerhet, och människor utmanas i att hitta nya sätta att organisera sina liv. Man får skarva ihop en rad olika kortsiktiga projekt som inte alltid ligger i linje med koncept som karriär och framgång. Det är en slags nomadisk livsstil där människor, likt turister, besöker olika platser, jobb, relationer och värderinga. Livet och verkligheten kan förändras från en dag till en annan. Detta har gjort att människor måste vara mer flexibla och anpassningsbara. Man måste snabbt kunna byta taktik och överge åtaganden för att kunna ta vara på nya möjligheter när de dyker upp. Eftersom förändring-ar sker snabbt och oavbrutet passförändring-ar temporära projekt och användningsområden in i en flytande fas (Bishop & Williams 2012:21).
Olika användningar och användare
I Urban Catalyst presenterar förklarar Philipp Oswalt, Klaus Overmeyer och Philipp Mis-selwitz (2013:35fff) att det finns olika typer av temporär användning och delar upp dessa i nio kategorier:
•
Stand-in
Den här typen av projekt har ingen långvarig inverkan på platsen. Den utnyttjar bara utrymmet/tiden mellan det senaste användningsområdet och nästa. Anspråkslösheten i projektet underlättar för genomförandet (Oswalt, Overmeyer & Misselwitz 2013:35).
•
Free flow
Användningen fortsätter genom att projektet flyttar till en ny plats när möjligheten ges. Den här typen av projekt kombinerar den praktiska aspekten av ett stand-in med långsiktig ut-veckling då använder den platsbytet för att uppdatera sin egna aktivitet (Oswalt, Overmeyer & Misselwitz 2013:37).
•
Impulse
Användning som påverkar den planerade profileringen av en plats. Den etablerar en ny aktivitet som får fortsätta i en ny form när det temporära projektet är över (Oswalt, Over-meyer & Misselwitz 2013:39).
•
Consolidation
Temporär användning som etableras och övergår till att bli långvarig användning. Projek-tets informella arrangemang ersätts av långsiktiga avtal och tillstånd (Oswalt, Overmeyer & Misselwitz 2013:41).
•
Co-existence
Temporär användning som får fortsätta i en mindre skala efter att den planerade kommersi-ella verksamheten har inrättats (Oswalt, Overmeyer & Misselwitz 2013:43).
•
Parasite
En typ av temporär användning som drar nytta av en existerande mer permanent använd-ning genom att etablera sig intill den (Oswalt, Overmeyer & Misselwitz 2013:45).
I diskussionskapitlet använder jag några av de ovanstående begreppen för att beskriva de olika temporära projekten på Masthuggskajen.
•
Pioneer
Tidigare outnyttjad mark som tas i anspråk för en enkel typ av temporär användning. Genom användningens framgång kan den få fortsätta utvecklas och anta en mer permanent form (Oswalt, Overmeyer & Misselwitz 2013:47).
•
Subversion
Temporär användning som strategiskt ockuperar utrymme som tillhör en långvarig an-vändning i syfte att störa och förändra den. Även om den här typen av ockupationer är oftast kortvariga kan de ha en markant inverkan på de berörda institutionerna (Oswalt, Overmeyer & Misselwitz 2013:49).
•
Displacement
Permanent användning som tillfälligt flyttas och får fortsätta i en något improviserad form tills den kan återvända till sin egentliga plats. Den tillfälliga flytten kan generera i nya influ-enser till återinförandet av användningen (Oswalt, Overmeyer & Misselwitz 2013:51).
Författarna till Urban Catalyst (Oswalt, Overmeyer & Misselwitz 2013:53) identifierar också tre olika grupper av temporära användare. Den första gruppen är unga entreprenörer som använder tillgänglig urban miljö för att kunna förverkliga sina idéer. Ett koncept kan testas med ett litet startkapital och sedan etableras och expandera om det är framgångsrikt. Med andra ord ger temporär användning dem möjligheten att inrätta ett ekonomiskt, socialt eller kulturellt koncept med låg insats, men med chans till fortsatt utveckling. Den andra gruppen består av personer som engagerar sig i temporära projekt som en typ av hobby. De har ofta en regelbunden inkomst och lever i väletablerade sociala strukturer men söker sig till lite mer experimentella erfarenheter vid sidan av vardagen. Till exempel kan det handla om att inleda sociokulturella projekt eller sportrelaterade användningsområden för att skaf-fa sig berikande upplevelser som ligger utanför konventionella ramar. Den tredje gruppen inkluderar båt- och husvagnsägare så väl som hemlösa personer. Författarna menar att denna relativt lilla grupp av temporära användare letar efter möjligheter dra sig undan från samhället och skapa alternativa levnadssätt. Vad de tre olika grupperna har gemensamt är att de inte har stora finansiella resurser men däremot ett stort socialt och kulturellt kapital.
Att möjliggöra
“With this approach, a minimum of effort achieves a maximum of effekt.”
(Oswalt, Overmeyer & Misselwitz 2013:217)
Oswalt, Overmeyer och Misselwitz (2013:217ff) förklarar skillnaden mellan traditionell stadsplanering och stadsplanering som tillämpar temporär användning. Istället för att, som i traditionell stadsplanering, börja med att gestalta ett slutresultat för att sedan komma fram till hur det ska uppnås börjar temporär användning med det motsatta. I Stadsplanering där temporär användning tillämpas börjar man med att ta reda på hur dynamik kan framkallas utan att först definiera ett slutresultat. Den typen av planering strävar inte efter att klarlägga hur utvecklingen ska se ut utan utvecklingen får istället lova att drivas av sig själv. Cedric Price (i Oswalt, Overmeyer & Misselwitz 2013:217ff) menade att den här typen av plane-ring har egenskapen att “möjliggöra”. Enligt honom är planeplane-ringens huvudsakliga syftet inte att framställa ett idealistiskt tillstånd utan att öppna upp nya möjligheter för deltagarna. Temporär användning (Oswalt, Overmeyer & Misselwitz 2013:217ff) kan aktivera resurser och energier genom att avlägsna hinder för utvecklingen och genom att omtolka och om-forma existerande strukturer. Detta tillvägagångssättet inte så resurskrävande, men är trots det mycket effektivt.
“The users themselves becomes producers of space.”
(Oswalt, Overmeyer & Misselwitz 2013:217)
Oswalt, Overmeyer och Misselwitz (2013:217ff) menar att detta innebär att rollen som stadsplanerare har förändrats. Planeraren får nu fungera som en agent vars uppgift är att ar-betar för, och medla mellan, olika aktörer så som användare, ägare, statliga organ och andra aktörer. Hen ska mer verka för att möjliggöra för olika användningsområden och samarbe-ten än att fatta beslut. Istället blir användarna de som styr utvecklingen av platsen. Förfat-tarna jämför den här typen av stadsplanering med open source-principen och i den här uppsatsen kallar jag det för öppen stadsplanering*. I Urban Catalyst (Oswalt, Overmeyer & Misselwitz 2013:218f) beskrivs tre fördelar med att involvera en rad olika sociala initiativ i en stadsutvecklingsprocess. Den första är att planeringen blir med dynamisk. Genom att börja med att tillföra aktiviteter och socialt liv som gradvis får utvecklas på platsen, istäl-let för att uppföra stora byggnader som sedan hyrs ut till olika användare, kan man forma platsens identitet under omvandlingsprocessen. Detta utan att använda stora kapitalinsatse. Den andra fördelen är att kontrollen över platsens utveckling delas upp mellan planeraren
och användarna. När användarna får påverka hur platsen ska designas och nyttjas minskar risken för missnöje - vilket båda parterna tjänar på. Den tredje fördelen är att likt en mu-siker kan samplar olika ljudslingor för att skapa sin egen musik kan planeringen ta till vara på kvaliteter från olika aktörer för att utveckla en plats. Författarna förklarar att detta är ett effektivt redskap med som gör att man kan kombinera tillfälliga och långsiktiga åtgärder och bevara både mjuka och hårda värden.
När informell användning kombineras med traditionell stadsplanering kommer det något nytt av dem båda, förklarar Oswalt, Overmeyer och Misselwitz (2013:222). Den här sam-mansättningen är egentligen ganska paradoxal då den försöker slå ihop två motpoler; den ena baseras på små, kortsiktiga steg utan ett långsiktigt mål medan den andra utgår ifrån ett storslagen målbild. Den ena verkar övervägande nerifrån och upp, och den andra uppifrån och ner. Den ena försöker möjliggöra för utveckling utan kapital, medan målet med den an-dra (i flesta fall) är kapitaltillväxt. Författarna förklarar vidare att den nya hybriden inte fullt ut kan följa karaktärerna av varken informell användning eller traditionell stadsplanering. Istället möter de varandra och ger olika utslag för varje unik process där öppen stadspla-nering tillämpas. Det enda som alla former av öppen stadsplastadspla-nering har gemensamt är att de integrerar rum, aktörer och utveckling med stadsplaneringsprocessen på ett sätt som traditionell stadsplanering inte kan uppnå (Oswalt, Overmeyer & Misselwitz 2013:222).
*Begreppet ’öppen stadsplanering’ är hämtat från White arkitekter (Gerdin, 2015).
Masthuggskajen ligger längs vattnet utanför Järntorget, mellan Skeppsbron och Fiskeham-nen. Området ramas in av älven i norr samt den hårt trafikerade Emigrantvägen i söder. Trots egenskapen av närhet till vatten, vilket vanligtvis brukar göra att en plats drar till sig uppmärksamhet, upplevs Masthuggskajen nästan som en baksida av Järntorget som är en central knutpunkt i staden. Detta beror bland annat på att de allra flesta verksamheter i om-rådet är centrerade runt, och har sina entréer riktade mot Järntorget. Dessutom upplevs den höga Folkets Hus-byggnaden tillsammans med den stora parkeringsplatsen och Emigrant-vägen som en barriär som avskiljer Masthuggskajen från centrum.
Masthugget har en historia som arbetarstadsdel då området växte fram när Göteborgs sjö-fart kraftigt expanderade under 1700-talet. Området blev en av Göteborgs första förstäder, men är idag en central stadsdel (Bostadsrättsföreningen Masthugget u.å.). Under åren 1888-1902 anlades Masthuggskajen som hamnens första kaj för oceangående fartyg och kajen hade länge en betydande roll för Göteborgs sjöfart och handel (Göteborgs hamn u.å.). Sedan 1960-talet tar Stena Lines Danmarksterminal upp större delen av kajen. Fram till 2014 låg där också ett servicekontor som tillhörde Stena Line, men det revs som ett första steg i utvecklingen mot Älvstadens visionen av området. Efter rivningen av servicekonto-ret är Masthuggskajen i princip bara en kal och ojämnt asfalterad yta. Denna yta kommer att börja bebyggas under 2018, men fram tills dess ska den fungera som en plats där göte-borgare kan uppleva saker och komma nära vattnet. För att detta ska bli möjligt tillämpar Älvstranden Utveckling (Masthuggskajen u.å.) “temporära åtgärder” på platsen. De vill inte att platsen ska stå öde, utan istället börja bygga upp invånarnas relation till Masthuggskajen. Därför har de skapat sittplatser, en lekplats och gett utrymme för olika aktörer att bidra med aktivitet till platsen (Masthuggskajen u.å.).
Temporära åtgärder
Älvstranden Utveckling har utrustat kajen har med ett 35 meter långt trädäck och två ro-busta bord med tillhörande bänkar på olika delar av platsen för att det redan nu ska finnas sittplatser intill älven.
En av de aktörer som getts utrymme på Masthuggskajen är Kajodlingen. Under 2016 bedrev de sin verksamhet (som handlar om att odla grönsaker för att sälja dem till lokala restauranger) på kajen. Odlandet var inte för alla att delta i, men det bidrog med grönska till platsen. Dessutom har kajodlingen som syfte att inspirera andra och visa på möjligheterna att göra affärer av stadsodling. Genom att bedriva verksamheten på en allmän plats bjuder de in andra se på och samtala om deras arbete (Masthuggskajen u.å.).
Intill odlingslådorna som tidigare tillhörde kajodlingen ligger lekplatsen som består av en lekbåt på mjukt underlag. Detta bidrag till platsen är en sponsring från Stena Line. Lekbåten används inte bara till lek för små barn. Den har också blivit ett föremål för parkour vilket gör att den lockar unga i olika åldrar.
Design- och spelstudion Playcentric Industries & Institute är en annan aktör som skapar aktivitet på kajen. De är grundare till Epic Unidragon som är ett galleri för TV-spel och konst (Playcentric Industries and Institute u.å.). Galleriet består av fristående containrar som utvändigt spraymålats av utvalda street art-konstnärer. Containrarna används vid olika event för TV-spel och elektronisk konst. Till exempel har Epic Unidragon bara under vin-tern 2015-2016 anordnat eventen Electrodome, Night by the Sea! och Älvornas strand samt medverkat under Kulturnatta (Playcentric Industries and Institute u.å.).
Det finns också en container på kajen som inte hör till Epic Unidragons verksamhet. Den lånas ut som kontor av entreprenörsgata.se som är en samling av entreprenörer och kon-torshotell i Göteborgs innerstad. Containern är 40 fot och har en långsida av insynsskyd-dat spegelglas som vetter mot älven. Eftersom Kajkontoret inte är värmeisolerat används det bara under sommaren och under soliga dagar går det också bra att sitta och arbeta på trädäcket utanför containern. För den som vill ha en arbetsplats med utsikt över hamnin-loppet är det är helt gratis att använda Kajkontoret och tillgång till el och wifi ingår. Då antalet platser är begränsat går de i första hand till Entreprenörsgatans hyresgäster, men utomstående går det bra att fylla i en intresseanmälan för att få en plats i kontoret (Entre-prenörsgatan u.å.).
I maj 2016 invigdes ett bullerskydd bestående av 15 hexagoner i ljudisolerat glas på Mast-huggskajen (IMCG u.å). Bullerskyddet skulle fungera som ett tyst offentligt rum men har vandaliserats och går idag inte att använda. Den trasiga glaskonstruktionen finns fortfaran-de kvar på platsen men är inhägna av galler.
Under sommaren 2016 fanns där även en en container som inrymde en mötesplats i form av ett kök och en matplats. Organisationen Kitchen on the Run bjuder in flyktingar och ortsbefolkning till att mötas, dela sina historier och laga mat tillsammans. De har rest runt med den mobila kökscontainern till flera städer i Europa som bland annat Marseille, De-venter och Duisburg (Masthuggskajen u.å.).
Från sommaren 2017 kommer man kunna besöka Ostindiefararen Götheborg vid Mast-huggskajen. Dessutom ska det anläggas ett temporärt besökscentrum intill skeppet. Ostin-diefararen Götheborg berättar om stadens historia och är ett populärt besöksmål för såväl turister som invånare i Göteborg. Planen är att skeppet, med sin starka attraktionskraft, ska bli en del av av Masthuggskajen och lagom till Göteborgs 400-årsjubileum kommer det att byggas en permanent besöksanläggning intill Ostindiefararen (Masthuggskajen u.å.).
Översiktsplan
Masthuggskajen hör till en kategori av områden som i Göteborgs översiktsplan (Stads-byggnadskontoret 2009) kallas för förnyelseområden. Indelningen av områdena skiljer på innerstaden, förnyelseområden, mellanstaden, kustnära områden/skärgården, framtida utvecklingsområden, storindustri och naturområden. Det som ligger till grunden för indel-ningen är bland annat stadens olika förutsättningar för kompletteringar och tillgången till kollektivtrafik, service, infrastruktur och trafiksystem (Stadsbyggnadskontoret 2009:111). I kategorin förnyelseområden ingår även de andra områdena som utgör Älvstaden. Målen för förnyelseområdena (Stadsbyggnadskontoret 2009:39) är att:
• Bygga blandat
• Skapa attraktiva mötesplatser och nya stora och små parker • Ta tillvara och förbättra vattenkontakten
• Prioritera kollektivtrafik, gående och cyklande • Förbättra kopplingar
• Skapa god regional tillgänglighet • Kraftsamla kring knutpunkterna • Utveckla kulturmiljöerna
Översiktsplanen (Stadsbyggnadskontoret 2009:114) menar att det finns stor potential i att omvandla före detta hamn-, järnvägs- och industriområden för utveckla stadskärnan. Sam-tidigt ska planeringen ta hänsyn till industrihistoriska värden och andra kulturmiljövärden. Planeringen måste dessutom ta hänsyn till framtida höjda vattennivåer. Genom att bebygga och förtäta Norra och Södra Älvstranden kan staden bindas ihop över älven. Upplevelsen av både Göta Älv och större trafikerade vägar som barriärer ska motarbetas. Vattenkon-takten ska tas till vara på och utvecklas för att människor lättare ska kunna komma nära och vistas vid vattnet. Detta ska göras bland annat genom att etablera nya stråk längs älven och planera nya lägen för småbåtshamnar. I förnyelseområdena kommer det att rymmas ett stort antal nya bostäder vilket innebär att områdena också kommer behöva förses med lokala serviceverksamheter som till exempel förskolor. För att göra förnyelseområdena re-gionalt tillgängliga ska det skapas goda förutsättningar kollektivtrafik. I områdena kommer kollektivtrafik också att prioriteras tillsammans med gång- och cykeltrafik (Stadsbyggnads-kontoret 2009:114).
Förnyelseområdena ska utvecklas till områden av blandstad där det finns attraktiva mö-tesplatser och en variation av funktioner. Människors upplevelser och trygghet ska ligga i fokus för utformandet av stadsrum med torg, gator, parker och lekplatser. För att få en hälsosam stadsmiljö ska det byggas både stora och små parker tillgängliga både för de som
Innehållsanalys
bor i området och besökare. Det kommer dröja flera år att färdigställa arbetet med förnyel-seområdena, men planeringen och ombyggnaden kommer att genomföras på ett sätt som undviker att ge intryck av halvfärdighet (Stadsbyggnadskontoret 2009:114).
Vision Älvstaden
Visionsdokumentet för Älvstaden antogs av kommunfullmäktige i oktober 2012. Älvsta-dens mål (Göteborgs stad 2012:10) är en attraktiv och hållbar stad ur ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt perspektiv.
I Vision Älvstaden (Göteborgs stad 2012:10) står det att den nya stadskärnan ska ha en varm atmosfär av öppenhet och delaktighet. Älvstaden ska vara inkluderande. Ett mål är att skapa 30 000 nya boenden och 40 000 nya arbetsplatser till år 2020 i stadsdelarna Centrum, Majorna-Linné och delar av Lundby. Boenden ska byggas i nära anslutning till kollektivtra-fiken. Redan år 2011 var målet halvvägs uppnått vilket visar att projektet är på god väg att lyckas. Älvstaden ska samtidigt skapa förutsättningar för att det ska kunna byggas ytterliga-re 30 000 boenden och minst lika många arbetsplatser efter år 2020. Detta skulle innebära att den regionala kärnan fortsätter att stärkas (Göteborgs stad 2012:10). Älvstaden (Göte-borgs stad 2012:6) ska bestå av grön blandstad med levande parker, stränder och kajer. Det kommer att finnas tillfälliga lösningar på platser som är under omvandling för att platserna inte ska upplevas som ödsliga under tiden som omvandlingsprojektet pågår. De tillfälliga lösningarna ska gynna mångfald och flexibilitet och en del av dem kan med tiden bli per-manenta (Göteborgs stad 2012:6).
Visionen (Göteborgs stad 2012:8) definierar styrkor och utmaningar som finns i Göteborg och som Älvstaden kommer att arbeta med. Göta älv, stadens historia och kulturell mång-fald benämns som styrkor i Göteborg för Älvstaden att bygga vidare på. Trots att Göta älv (Göteborgs stad 2012:8) är viktig för stadens utveckling är tillgängligheten till älven är idag på många platsen begränsad och vattnet används inte till sin fulla potential. Det var älvens kontakt med världshaven som bestämde att Göteborg skulle ligga där det ligger och kvar-varande varv och industrilokaler har ett historiskt värde. Göteborgare har en stark relation till vattnet och älven har stor betydelse för bilden av staden (Göteborgs stad 2012:8). För att invånarna ska komma närmare älven ska den utvecklas som ett grönt inslag i staden (Göteborgs stad 2012:20). Det ska finnas stråk, mötesplatser och platser för rekreation intill vattnet. Ett levande älvrum bidrar också till att binda samman staden över älven och därför ska möjligheterna att ta sig över älven på olika sätt utvecklas (Göteborgs stad 2012:20).
Älvstaden (Göteborgs stad 2012:14) ska sträva mot att vara befolkad dygnet runt i alla väder och under alla årstider. Därför behövs det olika typer av platser i staden. Det kommer att behövas allt ifrån stora samlingsplatser till små intima stadsrum. Det behöver finnas plats för både stora och små planerade eller spontana kulturevent och installationer. På gator, torg, kajer och i parker ska det vara möjligt att utföra olika aktiviteter (Göteborgs stad 2012:14). Visionen (Göteborgs stad 2012:15) beskriver att en mångfald i gatubilden ofta är ett kännetecken för framgångsrika städer. Därför ska Älvstaden arbeta med många olika ak-törer samt ta in och lyfta nya idéer om hur staden kan utformas (Göteborgs stad 2012:15). Den nya stadskärnan (Göteborgs stad 2012:18) ska vara till för alla och kommer att beröra hela Göteborg. Därför ska Älvstaden vara ett inkluderande stadsutvecklingsprojekt som tar tillvara på invånarnas kreativitet och idéer. Alla ska ha möjlighet att engagera sig eftersom det kan göra att fler känner tillhörighet (Göteborgs stad 2012:18).
Utvecklingen av Älvstaden (Göteborgs stad 2012:19) kommer att pågå under en väldigt lång tid men samtidigt som större projekt tar form kommer tillfälliga åtgärder att finnas i områdets olika delar. Många olika aktörer och privatpersoner kommer vara med och gemensamt utforma Älvstaden och tillfälliga åtgärder kan användas för att testa nya idéer. Konst och kultur blir en viktigt del i utvecklingen och visionen ger som exempel att det kan anordnas konserter, loppmarknader, odlingar, utställningar eller byggas installationer för att bidra till en mångfald av uttryck. De tillfälliga åtgärderna ska användas för att injicera liv och rörelse i ett område eller visa upp det som redan finns. Dessutom ska de användas för att uppmärksamma på områdets framtida potential (Göteborgs stad 2012:19).
Detaljplan för Masthuggskajen
Masthuggskajen (Stadsbyggnadskontoret 2015:8) ingår i detaljplanen för ett område som sträcker sig från Masthuggstorget i värst och Skeppsbron i öst. Planområdet ramas in av Stena Lines Danmarksterminal tillsammans med Göta älv i norr och Första Långgatan i söder. I detaljplanen (Stadsbyggnadskontoret 2015:8) för området står det att syftet med ombyggnationen är att stärka områdets identitet. Masthuggskajen med omgivning ska få en tydlig roll i innerstaden och en stark egen karaktär. Området ska byggas ut och förtätas och det kommer att skapas goda kopplingar till omkringliggande stadsdelar (Stadsbygg-nadskontoret 2015:8). Ambitionen med planförslaget (Stadsbygg(Stadsbygg-nadskontoret 2015:6) är att Masthuggskajen ska bli en både rumsligt och socialt integrerande stadsdel som bidra till att bilda samman Göteborg.
Cirka 125 000 kvadratmeter av Masthuggskajen (Stadsbyggnadskontoret 2015:6) ska förses med bostäder (inklusive bottenvåningar där bostäder inte är tillåtna) och lika många kva-dratmeter ska bebyggas för verksamheter. Dessutom kommer över 40 000 kvakva-dratmeter att utnyttjas för specifik användning så som förskolor och parkeringshus. Där Masthuggskajen ligger idag ska det byggas en ny halvö ut i älven. På halvön kommer det att uppföras bygg-nader som är 6-18 våningar höga för att ge plats åt bostäder och arbetsplatser (Stadsnadskontoret 2015:6). På andra sidan om Emigrantvägen kommer det att uppföras bygg-nader som är upp till 21 våningar höga och ett hotell med 27 våningar som ska ligga vid Järntorgets norra sida. Det kommer också att finnas en 4000 kvadratmeter stor park i om-rådet som ska anläggas ovanpå Götatunneln. Cykel- och gångtrafik kommer att prioriteras framför biltrafik i hela området (Stadsbyggnadskontoret 2015:6). Det kommer inte att göras några större förändringar i biltrafiken förutom en cirkulationsplats på Järnvågsgatan som går mellan Järntorget och Emigrantvägen fram till Masthuggskajen. Detta för att underlätta trafiken till och från E45/Oscarsleden (Stadsbyggnadskontoret 2015:7).
När nya Masthuggskajen (Stadsbyggnadskontoret 2015:30) är klar kommer den att knyta an till många stråk i flera olika riktiningar i staden. Bland annat kommer Masthuggskajen att ingå i cykel- och promenadstråket som kommer att skapas längs södra Älvstranden. Den nya halvön kommer göra att kajkanten får en längre sträckning och stråket längs kajen kommer att kopplas vidare över Skeppsbron och bort mot Stenpiren (Stadsbyggnadskon-toret 2015:30). Halvön kommer också att länkas samman med Linnégatan med en tydligt koppling över Järntorget (Stadsbyggnadskontoret 2015:6).
Det finns planer om att anlägga en linbana (Stadsbyggnadskontoret 2015:22) över Göta älv som en del av Göteborgs kollektivtrafik. I samarbete med Västtrafik, Västra Götalandsregi-onens kollektivtrafiksekretariet och Stadsbyggandskontoret har Trafikkontoret undersökt flera olika lägen för linbanestationen. Utifrån undersökningen drog de slutsatsen att det bästa läget för stationen är strax väster om Järntorget (Stadsbyggnadskontoret 2015:22). Den planerade stationen (Stadsbyggnadskontoret 2015:34) ska ligga i den nedre delen av ett kontorshus i korsningen Masthamnsgatan/Järnvågsgatan. Placeringen av stationen gör att linbanan har goda kopplingar till både Järntorget för anslutande bussar och spårvagnar, samt till det nya färjestationen som ska byggas vid halvöns nordvästra hörn (Stadsbygg-nadskontoret 2015:34). I och med det centrala läget och resemöjligheterna som linbanan och färjan innebär blir Masthuggskajen en viktig del av Älvstaden genom att det bidrar till att binda samman stadskärnan över älven (Stadsbyggnadskontoret 2015:10).
Masthuggskajen (Stadsbyggnadskontoret 2015:58) ska bli en social och rekreativ stadsdel som erbjuder diverse olika mötesplatser. Det kommer finnas icke-kommersiella och låg intensiva platser, mötesplatser för barn och unga, mötesplatser för grannskapet, förenings-lokaler och andra aktivitetsytor (Stadsbyggnadskontoret 2015:58). För att stadsdelen (Stads-byggnadskontoret 2015:59) ska bli levande och social kommer bottenvåningarna i området att inhysa offentliga verksamheter. Dessa ska också bidra till att ge boende i området en hållbar livsstil genom att erbjuda service som behövs i vardagen (Stadsbyggnadskontoret 2015:59).
Det kommer att skapas uppehållsplatser längs kajen i form av avsatser och trappor ner mot älven (Stadsbyggnadskontoret 2015:31). Längs med stråken som korsar Masthuggskajen kommer det att också att finnas varierade sitt möjligheter. Färjestationen utgör en naturlig samlingsplats och en målpunkt som ska markeras och framhävas. För att ytterligare upp-märksamma den nya stadsdelens närhet till vattnet ska offentlig konst längs kajen bli en tydlig del av Masthuggskajens karaktär (Stadsbyggnadskontoret 2015:31).
I och med att offentliga verksamheter sprider ut sig över Masthuggskajen kommer upplevda barriärer överbyggas(Stadsbyggnadskontoret 2015:57), men en del barriärer kommer att finnas kvar som till exempel trafiken längs Oscarsleden/E45 och Järnvågsgatan. Genom att området förtätas och exploateras kommer starka flöden och stråk att uppkomma samtidigt som barriärer i from av kala folktomma ytor att försvinna(Stadsbyggnadskontoret 2015:57). När barriärerna reducerats och området får egenskapen av att vara en urban knutpunkt med grönytor, uppehållsplatser, goda förutsättningar för handel och restauranger, samt möjligheten att ta sig över Göta älv kommer Masthuggskajen bidra till att knyta ihop staden över älven (Stadsbyggnadskontoret 2015:57).
Analys
Översiktsplanen, Vision Älvstaden och detaljplanen beskriver alla liknande
tillväga-gångssätt för hur Göteborg ska utvecklas. De tre dokumentens innehåll och budskap
stämmer väl överens med varandra och verkar mot samma mål. Bland annat är det
tydligt i dokumenten att Göteborg Stad kommer att prioritera kollektivtrafik och
satsa på att minska biltrafiken inne i staden. Dokumenten förklarar också att
när-heten till naturen ska tillvaratas och att naturliga inslag i staden ska utvecklas. Hur
detta ska göras presenteras dock inte lika explicit i de olika dokumenten.
Översikts-planen detaljÖversikts-planen ger konkreta exempel på hur Göteborg och Masthuggskajen ska
utformas för att utnyttja läget intill älven. Vision Älvstaden ger mer övergripande
förklaringar av hur staden kommer att uppfattas efter att utvecklingsprojektet
Älv-staden är genomfört. I översiktsplanen och detaljplanen beskrivs också hur
upplev-da barriärer i form av hårt trafikerade vägar eller folktomma ytor ska reduceras eller
omformas för att minska de mentala avstånden i staden.
Alla tre dokumenten lyfter trygghet som en viktig aspekt i stadsutvecklingen. Det
exemplifieras i att platser ska befolkas dygnet runt, det ska finnas icke-kommersiella
mötesplatser och alla ska känna sig välkomna. Gemensamt för de tre dokumenten
är också att de berättar om hur platser som ingår i utvecklingsprocessen inte ska
upplevas som ödsliga eller ofärdiga under tiden som arbetet pågår. De indikerar på
att någon typ av temporär användning kommer att etableras innan de mer
per-manenta byggplanerna börjar uppföras. Göteborg Stad kommer att ge flera olika
aktörer möjlighet att engagera sig i och påverka platser under omvandling. På så sätt
ska man få in fler kreativa och kulturella inslag i statsmiljön. Detta ger utrymme för
både entreprenörer och privatpersoner dela sina åsikter eller att testa sina idéer och
bli en del av stadsutvecklingen.
Frihamnen ligger på Hisingen mellan Götaälvbrons norra brofäste och Lindholmen. Området utgörs av tre pirar; Södra Frihamnspiren som också kallas för Bananpiren, Norra Firhamnspiren och Kvillepiren. Hamnen invigdes år 1922 av kronpirns Gustaf Adolf och ägdes av Göteborgs Frihamn AB fram till år 1943 då samtliga aktier togs över av Göteborgs stad. Frihamnens verksamhet dominerades länge av bananimport från Central- och Syd-amerika. Omkring 10 miljoner kartonger med direktimporterade bananer lossades och distribuerades ut i Sverige och vidare till Norge, Island, Finland, Ryssland och Danmark. År 2000 flyttades goodsverksamheten från Frihamnen ut till Skandiahamnen. Sedan dess får Bananpiren ofta agera scen vid större kultur- och sportevent som till exempel Göteborgs Kulturkalas, musikfestivalen Way out West och seglartävlingen Volvo Ocean Race (Göte-borgs Hamn u.å).
Den trafikverksamhet som Göteborgs Hamn har kvar i Frihamnsområdet är inriktad på kryssningar. Kvillepiren är idag avsedd för färjetrafik och används bland annat av Stena Line för deras järnvägsfärga till Fredrikshamn. Mindre kryssningsfartyg lägger också till vid Kvillepiren medans större fartyg lägger till vid Arendal och i Skandiahamnen (Göteborgs Hamn u.å).
Mellan Kvillepiren och Norra Frihamnspiren anlades år 2014 Jubileumsparken. Parken är en av jubileumssatsningarna till år 2021 då Göteborg fyller 400 år, men kommer inte att stå färdig till jubileet utan ska fortsätta att byggas på långt in i framtiden. Meningen är att parken ska vara en mötesplats skapad för och av alla. I parken ska det finnas plats att testa nya saker och aktiviteter (Göteborgs stad u.å). De aktiviteter som finns i parken idag är ett resultat av medborgardialogen inför Göteborgs 400-års jubileum. Många av aktiviteterna i parken belyser eller tar tillvara på närheten till vattnet, vilket var ett önskemål som fram-kommit genom Göteborg stads arbete med medborgardialog (Göteborgs stad u.å).
Aktiviteter i Jubileumsparken
2014 öppnade GKSS (Göteborgs Kungliga Segelsällskap) en seglarskola i Jubileumsparken. Seglarskolan är ett samarbete med den ideella föreningen Passalen som verkar för att per-soner med olika funktionsnedsättningar ska kunna ha en aktiv fritid. Visionen för projektet är att skapa möjligheten att prova på segling för nya målgrupper (GKSS u.å.). Därför är seglarskolan gratis och båtarna de använder sig av anpassade till att kunna seglas oavsett förkunskap eller funktionsförmåga (Göteborgs stad u.å).
För att försöka besvara Göteborgarnas önskan om att kunna bada mitt i staden har man anlagt en bastu, en badbassäng och en sandstrand med ett tillhörande trädäck precis intill strandkanten i Jubileumsparken.
Bastun togs fram i en workshop för allmänheten under ledning av det tyska arki-tektkontoret RaumlaborBerlin. Resultatet blev en spektakulär byggnad som till stor del be-står av återvunnet material (Göteborgs stad u.å). I en tävling som utlystes av SVT:s Västnytt fick göteborgarna komma med namnförslag till den nya bastun och efter omröstning stod det sedan klart att bastun skulle heta Svettekôrka, ett namn inspirerat av den karaktäristiska fisk- och skaldjursmarknaden Feskekôrka i Göteborg (Magné 2015). Bastun är gratis att an-vända, men måste förbokas enligt bokningssystemet som är uppdelat i kategorierna dam-, herr- och vän/henbastu.
Likaså är badbassängen gratis och öppen för alla att besöka. Bassängen som är 20 meter lång, 8 meter bred och 1,8 meter djup ligger utmed Kvillepiren i nivå med strandkan-ten. Det allmänna badet invigdes sommaren 2015 och ska hålla öppet varje år från slutet av maj till slutet av september(www8). Efter ännu en namntävling som utlystes av SVT fick bassängen namnet Pöl Harbour, en ordvits som anspelar på hamnen Pearl Harbour på ön Oahu som hör till Hawaii (Adolfsson 2015).
Stranden, som har fått namnet Playan, är en öppen mötesplats med närhet vattnet. Trädäck-et och sanden bjuder in till Trädäck-ett avslappnat sätt att uppehålla sig på platsen. Där finns också en grillplats med tillhörande bänkar och bord. Playan är framtagen av arkitekt-, konst- och designkollektivet MYCKET på uppdrag av Älvstaden Utveckling tillsammans med några utvalda grupper (Göteborgs stad u.å.).
Ett projekt som både främjar grönskan och aktiviteten i området är stadsodling. I Jubi-leumsparken finns över femtio odlingsbäddar som staden lånar ut till göteborgare. För att få låna en eller ett par odlingsbäddar ansöker man hos kommunen. Den som blir tilldelad od-lingsplats måste skriva under ett skötselavtal, men det kostar ingenting att använda bäddar-na. Dessutom finns det tillgång till vatten och odlingsjord på området. Stadsodlingen ger göteborgare möjligheten att odla grönsaker, sallad örter och andra ätbara saker samtidigt som det är en hälsosam utomhusaktivitet (Göteborgs stad u.å.).
Förutom de allmänna odlingslådorna som används för privat bruk pågår också en kommer-siell odlingsverksamhet i hamnen. Kajodlingen startade 2015 och har odlingar på sam-manlagt 900 kvadratmeter i Jubileumsparken och på Masthuggskajen där de producerar grönsaker som de sedan säljer till restauranger i Göteborg. I Jubileumsparken bedriver de verksamheten på ett inhägnat område som bara Kajodlingen har tillträde till, men på Mast-huggskajen sker odlandet på ett öppet område. 2016 har Kajodlingen två av Göteborgs mest välrenommerade restauranger som huvudkunder samtidigt som det sköter odlingen örter på på Hotell Scandic Rubinens takterrass (Kajodlingen U.å.).
I Jubileumsparken finns också Göteborgs enda utomhusbana för roller derby. Där kan den som vill testa på roller derby eller se på när elitlag tränar och tävlar. När banan inte är uppbokad för roller derby är det även tillåtet att använda den för andra aktiviteter som till exempel skate eller yoga (Göteborgs stad u.å.).
Parken har ett stort vattenkonstverk i from av en lekplats som kallas för Berget. Konstverket är skapat av konstnärerna Akay och E.B Itso i ett samarbete med studenter från program-met Teknisk fysik på Chalmers tekniska högskola (Göteborgs stad u.å.). Den lekfulla for-men med många vinklar, nivåskillnader och tunnlar uppmanar barn till att klättra omkring och utforska konstverket. Berget är till största del byggt i trä och är utrustat med kranar och rännor för att besökaren ska kunna undersöka vattnets väg genom berget. Under vintern är vattnet avstängt för att rören inte ska frysa sönder, men leken och klättrandet fortsätter ändå (Göteborgs stad u.å.).
För att de som vistas i Jubileumsparken ska kunna ta skydd från regn har kajskjul 113 gjorts om till ett uterum som kallas för Park 113. Där finns också offentliga toaletter. Intill det före detta kajskjulet har man byggt en soltrappa där många väljer att uppehålla sig när det är fint väder. Park 113 kan dessutom ge plats åt event, utställningar eller andra arrangemang (Göteborgs stad u.å.).
Under våren (2017) har jag besökt Masthuggskajen vid sju olika tillfällen för att undersöka hur platsen används. Besöken utfördes på olika veckodagar, både helg och vardag, mellan kl 08.00 och kl 20.00 och jag stannade på platsen mellan 30 minuter och två timmar. Vid två av tillfällena regnade det, vid tre tillfällen var det soligt och varmt väder, och de två andra tillfällena var det molnigt och ganska blåsigt väder. Jag tittade på hur människor rör sig på kajen, vad de gjorde där och vilka delar av platsen som användes mest. Några gånger när jag besökte platsen observerade jag bara, och andra gånger pratade jag med andra besökare. Jag testade att sitta och hänga vid olika delar av kajen. Vid tre av tillfällena hade jag med mig en vän som också fick delta i samtalen kring Masthuggskajen. En gång testade vi att bara sitta och fika på kajen och titta på folk omkring oss.
För ta reda på hur andra besökare upplever Masthuggskajen intervjuade jag 30 olika perso-ner jag träffade där. De jag talade med var i åldrarna 5-65 år och jag inledde alla intervjuer med att ställde samma tre frågor:
• Kommer du ofta till Masthuggskajen?
• Varför brukar du komma till Masthuggskajen/ Varför kom du till Masthuggskajen idag? (Beroende på svaret på första frågan.)
• Hur tycker du det är att vara på Masthuggskajen?
Till dessa ställde jag även anpassade följdfrågor för att få ett så utförligt svar som möjligt. Sedan fick intervjun övergå i ett naturligt samtal om besökarens tankar om allt möjligt rörande Masthuggskajen.
Efter att ha besökt Masthuggskajen vid olika tider på dygnet i olika väder kan jag konstatera att precis som de flesta andra utomhusmiljöer i göteborg har platsen flest besökare utan-för arbetstid(/på kvällar och helger) under dagar med soligt och klart väder. De flesta som kommer till Masthuggskajen gör det för att slå sig ner och uppehålla sig på kajkanten, nära vattnet. Under riktigt soliga dagar är det fullt med folk på trädäcket och intill container-väggarna som vätter mor kanalen. Många kommer i grupper om två till tre personer, men en del går också dit ensamma. Folk stannar på platsen i allt ifrån tio minuter till över en timme. Majoriteten av de som kommer till Masthuggskajen för att sitta ett tag vid vattnet är unga mellan 20 och 30 år, men också en del äldre personer i cirka 60-årsåldern.
En del av kajen som bjuder in till fysisk aktivitet är Stena Lines lekbåt. Dit kommer föräld-rar med små barn för att leka. Det är en ganska enkel lekplats, men den är mycket upp-skattad av barnen. Några andra som också uppskattar lekbåten är utövare av parkour och freerunning. Platsen är välkänd inom sportens kretsar och används nästan varje dag (om vädret tillåter) för att träna på. Övriga delar av Masthuggskajen används till vardagsmotion som hundpromenader och joggning och en del motionärer tar hjälp av föremål som finns på platsen för att styrketräna.
Olika delar av kajen används olika mycket, på olika sätt och av olika personer. Jag upplever att de som vistas på Masthuggskajen har ganska delade meningar om platsen och hur den utnyttjas. Det verkar som att platsens största dragplåster är närheten till vattnet, men några av de temporära projekten och objekten som finns på platsen idag gör också sitt för att locka besökare.
Sittplatser
Som ovan nämnt är det många som tar sig ut på Masthuggskajen för att komma nära älven och därför är trädäcket en mycket uppskattad sittplats. Där får man utsikt över Göteborgs hamninlopp och kan se solen gå ner bakom Älvsborgsbron och de ikoniska kranarna på Hisingsidan. Både trädäcket och borden med bänkar används mycket på kvällar och helger, men också en del under lunchtid av personer som jobbar i området. En del av dem tar med sig lunchen ut och sitter och äter på Masthuggskajen eller tar en promenad ut för lite frisk luft. Under standard kontorstid på vardagar är det generellt ganska folktomt på kajen. Däre-mot är det många som köper med sig mat eller fika för att gå dit och ha picknick på fritiden. Väldigt många kommer också bara dit för att hänga, umgås, läsa en bok eller bara koppla av. Under dagar med riktigt fint väder kan det sitta nästa 20 personer bara på trädäcket och kanske 20 till som sitter på andra platser nära vattnet. Det är vanligt att folk stannar i en till två timmar.
Att det är så många personer som använder sittplatserna på Masthuggskajen fick mig att tro att de tycker om platsen, men när jag pratade med några av dem fick jag reda på en del mot-satta åsikter. Flera av dem besökte platsen för första gången och var där för att de hade fått för sig att gå till ner till älven eller för att de hade följe med någon som tagit dem dit. Några tycker att Masthuggskajen är skräpig och ofräscht samt att odlingslådorna, containrarna och det avspärrade bullerskyddet ger ett stökigt intryck. Några tycker att det är bra med sitt-platserna, men att det inte är så mysigt. En ung tjej som jobbar i närheten tycker att “de har piffat upp Masthuggskajen bra” och berättade att hon går dit ibland efter jobbet. Trots detta tycker hon att platsen känns otrygg på grund av att det finns många hemlösa och tiggare i området.
Det är många som gillar att platsen är så öppen, som ett andrum i staden, och att man kan komma undan och vara lite ifred där. Jag har träffat flera personer som uppskattar det oplanerade intrycket och några av dem menar att de inte kan förstå att någon skulle tycka att platsen är skräpig. Många värdesätter det okonstlade och att platsens utformning inte handlar om konsumtion. Jag pratade med tre killar i som ofta är på kajen under
sommar-på Tredje Långgatan och därifrån är det nära att ta sig till Masthuggskajen. Killarna förkla-rade att de uppskattar kvaliteten i vattnet som ett naturligt inslag i stadsmiljön. Dessutom uppskattar de att platsen upplevs som avskild från övriga centrum eftersom de kan få vara ifred, hänga och dricka öl.
Även om det finns anordnade sittplatser såsom trädäcket och bänkar är det många som slår sig ner på marken. Oftast intill en container för att använda den som ryggstöd. Det avslapp-nade betendet hos besökarna tror jag beror på att platsens utformning och karaktär bjuder in till detta. Till exempel är det inte alls lika vanligt att se någon sitta på marken på Järntor-get. Jag upplever att Masthuggskajen är mer som en park dit människor kan komma för att ta det lugnt och njuta av naturen på sitt sätt.
Containrar
Jasmine Isdrake kontaktades för att ta fram ett förslag till hur Masthuggskajen skulle an-vändas innan ombyggnationen påbörjas. Hon har länge varit engagerad i, och arbetat med olika projekt som rör integration, konst och stadsplanering i Göteborg. Bland annat har hon varit konstnärlig ledare för Vetenskapsfestivalen. Jasmines förslag var att ge platsen ett “Ali-ce i underlandet”-tema med mycker växtlighet och interaktiv konst. Sedan visade det sig att budgeten från Älvstranden Utveckling inte räckte till att genomföra förslaget. Då beslutade Jasmine att ta sig an en mindre del av platsen istället för hela Masthuggskajen. Hon köpte en container som står mitt på kajen sedan slutat av sommaren 2015. Containern har hon gjort till ett galleri för digital och elektronisk konst. Epic Unidragon Gallery som galleriet heter, har bland annat varit hem för Electrodome som är en festival för elektronisk konst. Dessutom har Jasmine arbetat med att lyfta parkouren på Masthuggskajen genom samar-beten med parkourföreningen Stamped och genom att arrangera parkour- och danseventet Älvornas strand.
I november 2015 år flyttade konstnärsduon Cat Eyed People en container till plasten. Duon som består av Marita Isaksson och Geert Madsen, kallar sin container för Cat Eyed People’s Playground och använder den som atelje och till att visa upp sin konst i olika installationer och event. Geert går även under namnet Eye som gatukonstnär och har tillsammans med konstnären Sagie målat containrarna på Masthuggskajen. Ofta målas graffiti över av andra konstnärer eller klottrare, men enligt Geert har målningarna på kajen har fått vara i fred.
“Digital kultur diskrimineras när det gäller kulturstöd”
Epic Unidragon och Cat Eyed People samarbetar ofta och när jag träffade konstnärerna bakom gallerierna på kajen verkade de vara ganska överens i sina åsikter kring hur platsen fungerar idag. De förklarade att det är svårt att utveckla användandet av platsen och locka besökare utan tillgång till rinnande vatten, el och toaletter. Dessutom saknas det belysning för att göra platsen mer välkomnande under dygnets mörka timmar. Masthuggskajen är som en svart vägg i mörkret, förklarar Jasmine. Jag uppfattade att konstnärerna tycker att det har gjorts en skev fördelning i den ekonomiska budgeten för Masthuggskajen. Till exempel satsades en stor del av pengarna på bullerskyddet som idag inte ens går att an-vända. Jasmine berättade att underlaget till lekbåten också kostade en hel del och sedan var pengarna i princip slut. Både hon och Cat Eyed Peolpe har köpt sina containrar själva. Älvstranden Utveckling har sett till att de fått bygglov, men konstnärerna önskar att det hade satsats mer pengar och energi på deras verksamheter. Jasmine berättade för mig att spel är historiens äldsta interaktiva konstform, men trots att många spel idag är digitala så diskrimineras digital kultur när det gäller kulturstöd. Dock har kommuners intresse för just spelkultur ökat i och med att det är en växande trend och att det finns mycket pengar i spelindustrin. Konstnärerna på Masthuggskajen lägger själva ner mycket tid och pengar på sitt arbete med platsen. Geert förklarade att det som händer på kajen inte är planerat uppi-från utan att det är de som är på kajen som får saker att hända. Bredvid Epic Unidragon och Cat Eyed People’s Playground finns en till container. Geert förklarade att den används av en man som reparerar och säljer cyklar, men jag har bara sett honom på kajen när jag åkt förbi med buss. Dessutom förklarade Geert att han noterat att de flesta som utforskar Masthugg-skajen inte är Göteborgare, utan turister. Han tror att det kan bero på att många städer är uppbyggda med vatten i fokus och att det därför är vanligt att man tar sig till vattnen när man turistar och vill uppleva en ny stad.
“Det som händer här är inte planerat uppifrån”
- Geert Madsen
Entreprenörsgatans container med fönster ut mot älven som egentligen ska användas som kontor vandaliserades flera gånger under förra sommaren och har därför inte kunnat an-vändas på ett tag. Efter att ha kontaktat Entreprenörsgatan fick jag redan på att de gärna vill öppna Kajkontoret för användning i sommar igen, men att de hoppas på mindre vandalise-ring.
