Lärares syn på specialpedagogens arbete

(1)

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

10 poäng

Lärares syn på specialpedagogens arbete

Teachers views on special needs educational competence

Marie-Louise Wiklund

Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning 60 poäng Vårterminen 2007

Examinator: Lotta Anderson Handledare: Lars Berglund

(2)

(3)

Malmö högskola Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Specialpedagogiskpåbyggnadsutbildning Vårterminen 2007

Wiklund, Marie-Louise (2007) Lärares syn på specialpedagogens arbete. (Teachers views on special needs educational competence)

Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildning, Malmö högskola.

Syftet med detta arbete är att beskriva och undersöka lärarnas syn på specialpedagogens arbete. Baserat på lärarnas arbetssituation i skolan vill jag undersöka hur man använder sig av specialpedagoger i dag och se vilka övriga önskemål och behov som finns.

Med hjälp av en strukturerade intervjuer vill jag åskådliggöra lärarnas syn på specialpedagogens arbete.

Sammanfattningsvis visar mitt resultat på att specialpedagogen är en viktig person i skolan. Att undervisa är vad lärare är vana vid att specialpedagogen gör. Att det behövs både specialpedagoger och speciallärare visar resultatet Det som behövs är att lärarna, specialpedagoger och speciallärarna hittar ett forum där de kan mötas och hitta

arbetsformer som harmoniserar med varandra.

Alla har vi samma ansvar för att eleverna ska lyckas i skolan, för att få känna tillhörighet och vara trygga i den miljön.

Nyckelord: skola, speciallärare, specialpedagog, yrkesroll.

Marie-Louise Wiklund Handledare: Lars Berglund

Orustgatan 3 Examinator: Lotta Andersson

(4)

(5)

Förord

Tack till…

… Familj och vänner för er hjälp, ert stöd och engagemang och som uppmuntrat mig när det känts motigt.

… Till alla lärare som tog sig tid till intervjuer, utan er hjälp hade det inte blivit något resultat.

… Till min handledare Lars Berglund som gav mig råd och synpunkter under tiden med arbetet.

(6)

(7)

1 Inledning... 9 1.1 Bakgrund ... 9 2 Syfte... 11 2.1 Frågeställningar ... 11 3 Litteraturgenomgång ... 13 3.1 Historik ... 13 3.2 Specialundervisning ... 15 3.3 Specialpedagogens utbildning ... 17 3.4 Styrdokument ... 18 3.5 Tidigare forskning ... 18 4 Metod... 21 4.1 Metodval... 21

4.2 Urval och Undersökningsgrupp... 22

4.3 Datainsamling... 23 4.4 Databearbetning... 24 4.5 Tillförlitlighet ... 25 4.6 Etik ... 25 5 Resultat ... 27 5.1 Introduktion ... 27

5.2 Specialpedagogens utmärkande arbete... 27

5.2.1 Individnivå... 27

5.2.2 Gruppnivå ... 28

5.2.3 Organisationsnivå ... 28

5.3 Specialpedagogens viktigaste uppgifter ... 29

5.3.1 Individnivå... 29 5.3.2 Gruppnivå ... 29 5.3.3 Organisationsnivå ... 30 5.4 Specialpedagogens kompetens ... 30 5.4.1 Individnivå... 30 5.4.2 Gruppnivå ... 31 5.4.3 Organisationsnivå ... 31

5.5 Lärarnas uppfattning av specialpedagogen... 32

6 Analys av resultatet ... 35

6.1 Specialpedagogens utmärkande arbete... 35

6.2 Specialpedagogens viktigaste uppgifter ... 35

(8)

7

6.3 Specialpedagogens kompetens ... 36

6.4 Lärarnas uppfattning av specialpedagogen... 37

6.4.1 Individnivå... 37 6.4.2 Gruppnivå ... 37 6.4.3 Organisationsnivå ... 37 6.5 Sammanfattande analys ... 37 7 Diskussion ... 39 7.1 Svar på frågeställningar... 39 7.1.1 Individnivå... 39 7.1.2 Gruppnivå ... 40 7.1.3 Organisationsnivå ... 40 7.2 Slutdiskussion... 41 8 Pedagogiska konsekvenser ... 43 9 Fortsatt forskning... 45 Referenser………47 Bilagor………..49

(9)

9

1 Inledning

Dagens utveckling och politik som gäller undervisning av barn i behov av särskilt stöd präglas av starka och motstridiga intressen. Det verkar finnas ett stort behov av insatser för denna grupp barn men det är oklart och råder delade meningar om vilka åtgärder som är de bästa (Haug 1998). Specialpedagogiken är i dagens skola ett nödvändigt kompetens- och kunskapsområde i utvecklingen av skolans pedagogiska arbete.

I utbildningsplanen för specialpedagogexamen (SFS 2001:23 39) sägs att specialpedagogen utbildas och förberedes för handledning, undervisning och utveckling. Specialpedagogen ska också kunna vara kompetent att arbeta med pedagogisk rådgivning, handledning och skolutveckling på individ- grupp- och organisationsnivå. Är det denna yrkesroll som skolan behöver och vill ha? Enligt lärarutbildningskommittén är en av specialpedagogikens mest angelägna uppgifter att bidra till att all personal i skola och förskola kan möta den naturliga variationen av elevers olikheter. Det handlar om varje individs rättighet att få utbyte av skolan genom att få delta utifrån sina unika erfarenheter, kunskaper, förutsättningar och behov. (SOU1999: 63).

Mitt intryck är att inom skolans värld används specialpedagoger till att vara

speciallärare, handledare, rådgivare och ambassadör. Därför vill jag med detta arbete visa på vilken syn som lärarna i grundskolan har på specialpedagogens arbete. Vad vill lärarna att specialpedagogen ska göra?

1.1 Bakgrund

Jag har upplevt att både kollegor och skolledare har svårt att definiera

specialpedagogens kunskapsområde. I den verksamhet som jag gjort mitt arbete i finns pedagogiska diskussioner om hur specialpedagogen ska arbeta. Verksamheten har idag sex specialpedagoger som är låsta i gamla traditionella roller. Det finns mindre grupper som varit statiska genom åren. Den resursen som avsatts till dessa grupper är

(10)

10

innebär att specialpedagogen är låst i sin ”lilla” grupp och kan inte vara flexibel i arbetslaget eller i skolans arbete. Detta fick mig till att börja fundera över hur jag som nyutbildad specialpedagog kommer att bemötas och efterfrågas i verksamheterna. Kommer jag att få arbeta med det som utbildningen har gett mig förberedelse för?

(11)

11

2 Syfte

Mitt syfte med denna uppsats är att undersöka vilken syn åtta grundskollärare, i en F-9 skola, har om specialpedagogens arbete. Utifrån lärarnas arbetssituation i skolan vill jag se på hur arbetet ser ut och se vilka övriga önskemål och behov som finns. Motsvarar denna verksamhet, dessa behov och önskemål, de förberedelser som jag fått i min utbildning?

2.1 Frågeställningar

För att uppnå mitt syfte har jag följande frågeställningar:

Vad är utmärkande för specialpedagogens arbete ur lärares perspektiv? Vad är specialpedagogens viktigaste arbetsuppgifter?

Hur ska specialpedagogens kompetens tas tillvara? Hur uppfattas och beskrivs specialpedagogen av lärarna?

(12)

(13)

13

3 Litteraturgenomgång

Urvalet av litteratur är stort inom det specialpedagogiska området. Jag har valt att läsa både ny och äldre litteratur och riktat in mig på den litteratur som jag tycker passar för mitt syfte och frågeställningar. Jag börjar med en historisk tillbakablick när det gäller specialpedagogens yrkesroll och skolans utveckling.

3.1 Historik

1842 fick vi allmän folkskola i Sverige. Barn som innan detta årtal fått undervisning var först och främst barn till mellan- och överklassen. Det fanns redan då föreskrifter på att göra minikurser till elever som var fattiga och obegåvade. De kurser som hölls för dessa barn hade lägre kunskapskrav. Även om man inte segregerade dessa elever till särskilda klasser så blev de ändå sedda som en belastning i klassrummet. (Brodin & Lindstrand 2004)

Senare delades barnen in i tre grupper när de började i skolan: de elever som inte

motsvarade normalitetsnivån, de vanartiga och de elever som var normalbegåvade. 1882 blev det allmän skolplikt i Sverige men det dröjde till 1889 att gälla för blinda barn. 1896 fick även döva barn skolplikt. Däremot omfattades andra barn med

funktionshinder inte av skolplikten. Filantropiska verksamheter engagerade sig i dessa barn och fick landstinget att 1875 inrätta särskoleinternat.

Under tidiga delen av 1900-talet fortsatte skolan att särskilja elever med motivationen att klasser som var homogent sammansatt var fördelaktigt för undervisningen.

(Malmgren, Hansen, 2002)

1955 kom en undervisningsplan för specialskolan och specialundervisningen blev lagstadgad och fick ett allmänt erkännande. Fram till dess hade det oftast varit personer utan lärarutbildning som undervisat elever med svårigheter. (Malmgren, Hansen, 2002)

(14)

14

1962 startade speciallärareutbildningen. Specialläraren riktades mot elever med handikapp och andra funktionshinder. Utbildningen inriktades mot olika

undervisningsmetoder och åtgärder för att kunna anpassa elever i samhället. Under 1960 och 70-talet var det stora förändringar i samhället. Enligt Vernersson (2002) så berodde detta på arbetslöshet, stress, familjebildning och psykisk ohälsa. Även skolan påverkades av dessa förändringar vilket visade sig i att specialpedagogiska insatser ökade.

Begreppet barn med särskilda behov kom 1968 då i samband med

Barnstugeutredningen. Dit räknades barn vars svårigheter var av psykisk, emotionell, social eller språklig karaktär. Man ansåg att det var individen som var bärare av problemet därför måste också lösningen finnas hos individen (SOU 1972:26).

1972 försvann realskolan och grundskolan infördes. Realskolan hade varit för de elever som var studiebegåvade och för de som behövde behörighet för fortsatta studier på universitetet. En av de stora frågorna vid denna förändring var inte hur elever med dåliga studieresultat skulle klara sig utan hur skulle den nya skolan ge studiemotiverade elever lika goda resultat som den gamla realskolan. Det var tänkt som en skola för alla men fortfarande fanns särskilda skolor eller klasser för utvecklingsstörda och elever med andra handikapp.

Speciallärarutbildningen lades ner 1989 efter att regeringen gjort en utredning, SIA (Skolan Inre Arbete), där det framfördes kritiska synpunkter på specialundervisningen. ”SIA framhöll vikten av att den specialpedagogiska metodiken genomsyrade skolans hela verksamhet och i analysen av skolsvårigheter framfördes behovet av att se över skolans mål, organisation och arbetsformer.” (Persson 1997, s. 9) I utredningen såg man också att många elever hade specialundervisning, och endast en liten procent

undervisades av specialutbildade lärare.

Detta förändrade lärarens roll i skolan. Innan var klassläraren van att arbeta

självständigt med sina elever. Nu skulle arbetslag bildas och tillsammans skulle de ha ansvaret för eleven. Det skulle vara en skola för alla, där barn i svårigheter också skulle få undervisning i klassen. Ett av de viktigaste målen var att motverka att elever får svårigheter.

(15)

15

1990 började man utbilda specialpedagoger. ”Utbildningen skulle vidgas mot handledning istället för undervisning och specialpedagogen skulle erhålla grundläggande kunskap inom utvecklings- och forsknings metodikområdet…” (Malmgren, Hansen, 1989, s. 15)

I och med namnbytet på yrkesrollen växte det fram nya metoder och inriktningar för den blivande specialpedagogen. Skolans övriga personal saknade den ”gamla” specialläraren som hade tagit ut eleverna och undervisat i s.k. kliniker. Det som klassläraren upplevde störande eller avvikande från det normala betraktades som ett specialfall. Det var skönt att kunna lämna över detta problem till någon annan för åtgärd. Det var ofta klassläraren som tog initiativet till att få hjälp av specialläraren. De hade svårt att se hur den nya rollen skulle användas i skolan. Innan hade man tyckt att speciallärarens uppgift hade hjälpt klassläraren att kunna bedriva en undervisning som var till nytta för de övriga eleverna. (Malmgren, Hansen,1989).

När man år1991 ändrade begreppet barn med särskilda behov till barn i behov av särskilt stöd, ville man påtala att barns eventuella problem inte alltid beror på barnet utan kan vara i samspelet mellan individ och den miljö som barnet vistas i.

Vilket kan innebära att barnet behöver mer stöd och hjälp av vuxna i sin omgivning för att tillgodogöra sig sin utbildning. I Lgr 80 menade man att insatser för speciella identifierade elevgrupper skulle uppmärksammas och skolan hade skyldigheter att motverka att svårigheter uppstår.

(Lgr 80, 1980).

3.2 Specialundervisning

Specialundervisning är ett tvärvetenskapligt kunskapsområde, som hämtar teori inom psykologi, sociologi och medicin. Men specialpedagogiken är också ett politiskt - normativ eftersom den handlar om hur samhället och dess medlemmar uttrycker hur människor med avvikelser av olika slag ska ha det nu och i framtiden (SOU1999: 63).

Med specialundervisningen menar Haug (1998) att den har som uppdrag att ta hand om ”speciella” elever och göra dem mer normala så att de kan återföras till den vanliga undervisningen i klassrummet.

(16)

16

Denna lösning innebär att man genom extra resurser vill stärka barnets svaga sidor, målet är att lyfta barnet till den nivå där andra elever befinner sig inom ett visst område. Författaren skriver vidare att kriterierna för specialundervisning är tolkningar som att eleven har brister eller att läraren har problem med enskilda elever i klassen. Enligt Skolverkets attitydundersökning anser sig en av tre lärare sakna kunskaper för att upptäcka och ta hänsyn till elever i behov av särskilt stöd i grundskolan.

(SOU, 1999:63)

Målet för eleven som tas ut ur klassrummet är att eleven ska tillbaka igen och fungera som de andra eleverna. ”Målet är att individen ska vara i stånd att delta i det vanliga samhällslivet som alla andra.” (Haug, s. 23) Med detta menar Haug (1998) att det som är mest rättvist och det bästa för eleven, är att eleven ska kunna delta i samma

samhällsgemenskap och få gemensam undervisning.

Vidare fortsätter författaren och anser att genom att ge eleverna individuell undervisning utan att de blir utstötta, så visar vi på att det är en likvärdig skola.

Brodin och Lindstrand (2004) skriver att forskare börjat diskutera om att sluta använda ordet behov och ”istället tala om elevers rättigheter till en adekvat skola/utbildning”. (s. 88) Författarna frågar sig om det inte är fel på skolans system eller på eleverna vad är det då som är fel? (s. 88) Lpo (94) menar att de elever som avviker från kunskapsnivån ofta blir föremål för specialpedagogiska insatser i skolan.

Allt för ofta är det eleven som ses som problemet. För det mesta tas eleven ut från klassrummet för att få specialundervisning. Att skolan kan vara problemet bortser man ifrån och skickar eleven till andra åtgärder. (Haug 1998).

.

Det är som Persson (1997) skriver att när någon elev får specialundervisning har det redan gjorts en definition av avvikelser från den vanliga undervisningen. Våra

definitioner är inom skolans ramar och för att komma närmare målet, en skola för alla, måste alla pedagoger själva röja hindren i sitt förhållningssätt och anpassa innehåll och undervisningsmetoder så att alla barn känner att de befinner sig i meningsfulla

(17)

17

3.3 Specialpedagogens utbildning

I SOU1999: 63 betonas det att specialpedagogens roll är att vara en kompetent pedagog som även ska kunna ge råd vid handledning, stöd och utveckling av åtgärdsprogram.

I specialpedagogutbildningen, som finns sedan 1990, framgår det att specialpedagogen ska förberedas för handledning, undervisning och utveckling. Detta är dessa tre benen som specialpedagogen ska stå på och arbeta med.

Att handleda någon eller något betyder en typ av praktisk-pedagogiskt stöd som ges kontinuerligt under utbildning eller praktik. (Nationalencyklopedin 2007)

Specialpedagogen ska kunna verka som en kvalificerad samtalspartner i pedagogiska sammanhang. Samt att kunna leda och utveckla samverkansformer

Undervisning innefattar att specialpedagogen ska på individ, grupp och

organisationsnivå ha fördjupade kunskaper i undervisning av barn, ungdomar och vuxna i skolsvårigheter.

Utveckling innefattar att specialpedagogen kan se och analysera pedagogisk verksamhet för att kunna vara aktiv i den pedagogiska utvecklingen inom

verksamhetens organisation. (SFS 2001:23 39.)

I utbildningsplanen för Specialpedagogexamen står att läsa, vilket visar på att specialpedagogen är kompetent inom många områden.

Utbildningen ger kompetens att utveckla och tillämpa specialpedagogiska kunskaper i pedagogisk verksamhet. Den utbildar och förbereder för:

* Undervisning och pedagogisk utredning i syfte att analysera individers svårigheter på organisations-, grupp- och individnivå.

* Samtal: att vara en kvalificerad samtalspartner i pedagogiska frågor i samverkan med lärare, föräldrar och barn/elever.

* Uppföljning och utvärdering inom det pedagogiska området.

* Skolutveckling och ledarskap i ett specialpedagogiskt perspektiv. (Förordning SFS 2001:2339).

Specialpedagogens kunskaper behövs i skolans arbete för att se till så att eleverna får bästa tänkbara förutsättningar för en god lärandemiljö. Det ska vara en självklarhet för

(18)

18

alla elever att få det stöd som de behöver för att tillgodogöra sig undervisningen i skolan. Skolans verksamhet skall anpassas till individen.

3.4 Styrdokument

I Lpo94 sägs det att alla barn ska välkomnas till den svenska skolan. Oavsett kön, bostadsort, sociala och ekonomiska förhållanden ska de ha samma rätt till utbildning. Det står också:

Att hänsyn ska tas till individuella behov och att skolan har ett speciellt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårt att nå de mål som skolan utformat. (Skollagen, 1985: 1100; Lpo 94; Lpfö 98)

I förordningstexten kan man läsa: ” En elev som av något skäl har svårt att följa undervisningen i sin klass kan få stöd på olika sätt. Exempelvis kan en specialpedagog stödja och hjälpa eleven i klassrummet eller ge eleven undervisning i en särskild grupp utanför klassen”. (Grundskoleförordningen, 1994:1194) . I läroplanens riktlinjer framgår att all personal på skolan skall arbeta för att anpassa undervisningen till varje elevers förutsättningar och behov.

FN: s barnkonvention som antogs 1989 värnar om alla barns mänskliga rättigheter i samhället och i skolan. Även Salamancadeklarationen från 1994 förutsätter att den vanliga skolan skall vara tillgänglig för alla barn som behöver särskilt stöd.

Sedan den 1 april 2006 finns en ny lag, barn- och elevskyddslagen (2006:67) Lagens ändamål att främja barns och elevers lika rättigheter. Att motverka diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder. Att motverka annan kränkande behandling. (s.9)

3.5 Tidigare forskning

I den litteratur som jag läst, om den tidigare forskningen, fann jag att de faktorer som påverkar elevernas inlärning positivt, är när eleverna blir sedda och känner tillhörighet.

(19)

19

Några av forskarna menar att specialpedagogiken har fått sitt berättigande genom skolans oförmåga att inte kunna nå alla barn.

Persson (1997) undersöker i sin forskning om specialpedagoger får som sin uppgift att ta hand om det som skolan har misslyckats med? Han menar att skolan kräver en funktion som tar hand om det som inte klaras av i den ordinarie undervisningsgruppen. Denna funktion har blivit en vanlig uppgift för specialpedagogen.

Holmberg (1983) har skrivit om en speciallärares vardag och fann att

specialundervisning behöver sättas in när eleverna av olika skäl inte uppfyller kraven som lärare och skolan ställer. Holmberg (1983) menar att dessa elever upplevdes som besvärliga och hade dålig relation till vuxna och andra elever. Eleverna började skolka och specialundervisning sattes in för att komma tillrätta med konsekvenserna av dessa problem. Skolan inrättade kliniker som skulle vara så hemlika som möjligt. På detta vis kom eleverna tillbaka till skolan och undervisningen utformades så att eleverna fick en möjlighet att hinna med och klara av sina uppgifter.

Gunnarsson (1999), som gjort ett forskningsprojekt med elever som möter en anpassad skolmiljö, menar att dessa elever växte genom att känna tillhörighet. Dessa elever hade tidigare skolkat och tyckt att skolan var tråkig och alltför teoretisk. Författaren menar att genom att erbjuda dessa elever en annan och mer värdig skolsituation: en skolsituation där de trivs och blir sedda, får man en positiv inverkan på lärandet. ”En miljö som inbjuder till växande, utveckling och kunskap.” (s. 6)

Genom att få eleverna att känna tillhörighet och att möta dem med respekt, samtidigt som föräldrar och lärare är överens om elevens lärande, blir skolmiljön positivare. Gunnarsson (2004) menar att det pedagogiska innehållet i skolan är riktat mot en ”tänkt normalelevs lärande och utveckling” (s. 89). Elever som inte tillhör denna grupp får någon form av specialpedagogiskt stöd. I en skola för alla eller i en rättvis skola, där varje barn ska få det stöd han/hon behöver, ska barnen inte sorteras efter sin sociala bakgrund eller begåvning. Gunnarsson (2004) skriver att… ”i skolan missgynnas ofta elever som redan är försummade i samhället”

(20)

20

I en rättvis skola ska det pedagogiska innehållet vara så att det gestaltar rättvisa för eleverna. Elever lyckas olika beroende på hur de upplever sin skolgång. Att skolan ska kunna skapa upplevelser och kunna tillfredställa grundläggande behov. Detta menar Gunnarsson (2004) var av stor betydelse för att nå målet ”en skola för alla”.

Tideman, Rosenqvist, Lansheim, Ranagården och Jacobsson (2004), som intervjuade flertalet lärare i forskningssyfte, fann att lärare betecknade specialpedagogisk

undervisning som stödinsatser för elever med sociala problem och för de elever som stör den vanliga klassen. För att lärarna skulle klara av att hantera den övriga klassen så avskiljdes de elever som var i behov av stöd från den vanliga undervisningen.

Specialpedagogerna i intervjun menade att detta var det allra mest effektiva sättet. Den vanligaste arbetsformen för specialpedagogen var att arbeta individuellt eller i liten grupp. Ofta var det klassläraren som fick avgöra vem som var i behov av särskilt stöd.

Författarna kunde också se ett drag av yrkesstolthet hos lärarna, som att klassläraren har kompetensen att ge alla elever den undervisning som de behöver. I denna undersökning visar det att nya behov av specialundervisning, som upptäcks på högstadiet, ofta är kopplade till sociala problem eller till kravet på godkänd i de olika ämnena.

Resursneddragningar är en av orsakerna till den sociala oron som finns i klasserna. Detta innebär också en ökad belastning för klasslärarna, genom ändrade arbetstider och arbetsformer.

Persson (1997) har funnit i tidigare forskning att elever som får specialpedagogiska insatser permanentar sina särskilda behov. Detta medför att många lärare undrar om det verkligen är lönt att satsa resurser på dessa elever som ändå inte tillgodogör sig sin undervisning. Samtidigt menar lärarna att det hade varit bättre om man satsade

specialpedagogiska resurser på elever som inte hade allt för dåliga inlärningsodds. ”De hopplösa fallen får man offra” (Persson 1997, s. 82) De intervjuade personerna menade att utbytet av de specialpedagogiska resurserna borde bli bättre. En anledning till dessa frågor var de ekonomiska nedskärningarna i skolan. Lärarna menade att det var bättre att satsa på de elever som kunde uppvisa ett resultat.

(21)

21

4 Metod

Denna del av arbetet har som avsikt att redogöra för mitt tillvägagångssätt för val av metod. Syftet med uppsatsen var att se på vilken syn det fanns på specialpedagogens arbete och vilka övriga önskemål och behov som fanns.. Fokus låg på att se

specialpedagogens yrkesroll i samarbete med skolans övriga pedagoger och undersöka om dessa synpunkter kan förankras i den specialpedagogiska utbildningen.

4.1 Metodval

Enligt Kvale (1997) är det uppsatsens syfte och frågeställningar som avgör om det skall vara en kvalitativ eller kvantitativ undersökningsmetod som ska användas.

Den kvalitativa forskningen är mer intresserad av att ta reda på hur människor upplever sin värld. Eftersom jag ville ta reda på vilken syn åtta lärare på en grundskola har om specialpedagogen, ville jag ha en djupare förståelse för vad individen tänker och tycker. I den kvalitativa metoden får jag en förståelse för människorna runt omkring mig och kan även få ett djup om åsikter och tankar. Kvale (1997) menar om man vill veta hur människor uppfattar sin värld och sitt liv, varför inte prata med dem?

Stukát (2005) menar att ”det är ju lättare att låta bli att besvara en skriftlig enkät än att säga nej till en person som frågar vänligt om hon får ställa några frågor”. (s. 38)

Detta ger då högre deltagarprocent. Det är möjligt att ge följdfrågor i en intervju, om det skulle behövas. Detta kan ge en ny information som man inte räknat med.

Mitt val föll på den kvalitativa metoden, eftersom jag ville öka förståelsen om specialpedagogens arbete.

Den kvalitativa forskningen har fått kritik för att vara subjektiv, beroende på vem som tolkar innehållet. Trost (1994) menar att den kvalitativa forskningen är användbar vid beskrivande av karaktär och till att tolka relationer. Fokus riktas på förståelse för individers sätt att reagera och resonera.

Om valet fallit på den kvantitativa forskningen hade jag inte fått djupet i min

undersökning. Eftersom att frågeställningarna och svarsställningarna i den kvantitativa metoden är valda av mig som undersökare, så avgränsar den resultatet genom de

(22)

22

tänkbara svaren. Det hade varit omöjligt att ställa följdfrågor. Denna metod menar Kvale (1997) är en monolog text som görs tillgänglig för statistik bearbetning.

Jag valde en strukturerad intervju, vilket innebar att jag på förhand valde ut frågor som jag ville belysa. Frågorna i intervjuerna riktades så att jag skulle få en variation av svar, men inom de gränser som strukturen utgör. Jag ställde vissa frågor, men gav också utrymme åt respondenten att reagera på frågorna och de tankar som de väckt.

4.2 Urval och Undersökningsgrupp

Jag har valt att göra mitt arbete på en grundskola i en mellanstor skånsk kommun. Det är en grundskola från förskoleklass - årskurs 9, och hela den obligatoriska särskolan med grundsärskola och träningsskola från förskoleklass - årskurs 10. Elevantalet är 850 och antalet pedagoger är 72. Det finns 10 arbetslag som vardera har mellan 6-10 lärare. Två av arbetslagen tillhör grundsärskolan, och dessa skulle inte delta i min

undersökning.

I sex av arbetslagen, som tillhör grundskolans senare år, finns en koordinator som har som största uppgift att förmedla information från rektorerna. De planerar att träffas en gång varje vecka och har en fast tid som är avsatt för detta extra uppdrag. Urvalet av respondenter föll sig på koordinatorerna. Från de tidiga åren från grundskolan finns inga koordinatorer, så jag frågade slumpvis en person från varje arbetslag. Det blev åtta respondenter med skiftande bakgrund, utbildning och kön. Deras yrkesverksamma år var skiftande, några respondenter hade varit lärare i 30 år, medan en del har fått sin lärarexamen för några år sedan. Det fanns de som varit på denna skola i 20 år och de som varit där mindre än fem år. I valet av respondenter fanns det skiftande utbildningar fil kand. 1-7 lärare, 4-9 lärare, speciallärare, specialpedagog, mellanstadielärare,

lågstadielärare och ämneslärare.

Grundsärskolan ingår inte i min undersökning eftersom jag ansåg att deras behov av specialpedagoger är av annan art än i grundskolan. Dessutom är deras roller låsta vid specifika problem och behov. I grundsärskolan behöver alla elever stöd i sin

undervisning av personalen som arbetar där. De flesta som arbetar inom grundsärskolan har specialpedagogisk utbildning.

(23)

23

Att göra intervjuer med personer från samma skola föll sig naturligt för mig eftersom jag ville titta på en arbetsplats som har hela grundskolan från F-år 9. Området ligger också i en utvecklingsfas när det gäller specialpedagogens roll på skolan. Den är på väg att förändras och utvecklas mot dagens sätt att arbeta. Skolledningen vill forma

specialpedagogens uppdrag utifrån den utbildningsplan som finns.

4.3 Datainsamling

Med hjälp av ett brev (bilaga 1) där jag beskrev mitt arbete och mitt syfte med

undersökningen bad jag den utvalda personen svara på bifogad talong om han eller hon kunde tänka sig att delta i mitt arbete. De personer som jag valde ut var från samma skola men tillhör olika arbetslag.

Jag ville få bredden genom att tillfråga alla arbetslagen som tillhörde grundskolan från förskoleklass till år 9. Jag valde att lämna ut frågorna (bilaga 2) innan intervjun dels för att förbereda personerna och dels för att kunna få igång en diskussion i arbetslagen.

Koordinatorerna fick med sig frågorna till sina respektive arbetslag när de delgett mig att de ville delta i mitt arbete. På det viset nådde jag ut till alla lärare/pedagoger på skolan. I arbetslagen som är av olika struktur finns blandade åldrar, yrkesbakgrund, etniska ursprung och skilda utbildningar.

Det var inte alla koordinatorer som ville delta och detta beaktades med respekt. Jag frågade i stället annan person i arbetslaget om de ville vara med och göra det arbete som var tänkt till koordinatorn.

När jag först skickade ut en förfrågan om personen ville delta fick jag tillbaka tre svar inom den tid som jag angivit. Eftersom jag ville få med hela skolan fick jag personligen fråga och maila om deras deltagande. Det var inte det att de inte ville delta, utan att de glömt bort att ge mig svar. Jag fick upprepade gånger be respondenterna om deras deltagande. Från grundskolans tidigare år var det svårt att få kontakt. Vid upprepade tillfällen skickade jag mail till ansvarig rektor men det gav inte någon respons. Jag frågade även en lärare och skickade med mitt brev om en förfrågan om deras deltagande. Detta ledde inte till någon kontakt. Det var först när jag besökte deras

(24)

24

verksamhet som jag lyckades få två personer att delta i mitt arbete. Jag hade tur som fick ett positivt svar från de första två personerna som jag mötte.

Mina åtta intervjupersoner fick själv välja dag och tidpunkt för intervjuer. De första intervjuerna gjorde jag innan jag fått svar från alla deltagare.

Det fanns två respondenter som av olika skäl inte ville bli inspelade på band. Detta hade jag fullrespekt för. Istället fick jag anteckna vilket gjorde att jag inte kunde få med nyanser, mimik eller andra iakttagelser hos respondenten.

De andra intervjuerna spelades in digitalt och skrevs sedan ut i sin helhet. Intervjuerna tog mellan 30-45 minuter och genomfördes på skolan.

Det viktigaste var att varje persons berättelse innehöll allt väsentligt utifrån arbetslagets horisont.

4.4 Databearbetning

Att analysera en intervju kan göras på många sätt menar Kvale (1997). Syftet med analysen är att hitta de dolda budskapen som intervjun inte valt att belysa. Vid upprepning av ord eller uttryck hos intervjupersonerna kan de ge skepnad åt en ståndpunkt som inte intervjufrågorna kommer åt.

Eftersom jag spelat in intervjuerna digitalt så sparade jag samtalen som en fil på min dator. Detta var ett enkelt sätt att arbeta. Jag kunde lyssna på intervjuerna på ett smidigt sätt, när jag gjorde stopp för att hinna med att skriva, var det enkelt att repetera de sista orden som sagts.

Först gjorde jag en kartläggning av materialet genom att lyssna och skriva ner

intervjuerna i sin helhet och därefter… eliminera överflödigt material (Kvale, s.171). Jag koncentrerade mig på texternas innebörd, gjorde tolkningar av intervjuerna och utvecklade dess betydelse. När alla intervjuer var klara gjorde jag en sammanställning och fann liknande svar som jag satte ihop. Jag valde också ut en del meningskoncentrat som var av betydelse för mitt arbete.

Eftersom många av frågorna var likartade valde jag att ha tre grupper av svar på varje fråga i mitt resultat. Ur mina frågeställningar fann jag att det var ett tydligt sätt att redovisa resultaten i tre grupper, på individ-, nivå- och organisationsnivå. Jag gjorde en

(25)

25

koppling till examensordningen för specialpedagogen. Specialpedagogen ska vara förbered på att arbeta på individ-, grupp- och organisationsnivå.

Det blev klart och tydligt hur jag som specialpedagog väntas arbeta och jag kunde se om dessa förväntningar motsvarade mina förberedelser som jag fått på min utbildning.

4.5 Tillförlitlighet

Det primära med min studie är att återge och få en bild av verkligheten och hur den upplevs av människor som verkar i den. Eftersom endast åtta personer varit med i studien kan deras uppfattning inte generaliseras till andra lärare och deras verksamhet. Om studien skulle ha innefattat flera personer eller andra skolor hade studien visat på en större variation, vilket möjligen hade påverkat resultatet.

Merriam (1995) menar att tillförlitligheten måste bedömas utifrån forskarens

erfarenheter och de tolkningar som görs. Det finns inte något objektivt sätt att garantera tillförlitligheten, det finns däremot olika sätt att tolka den.

Informationen talar inte för sig själv, det finns alltid en uttolkare eller översättare.

För att få tillförlitligheten så bra som möjligt har jag vid intervjuerna frågat

respondenten om jag uppfattat deras svar rätt, genom att återberätta vad som sagts. När jag skrev ut intervjuerna, ord för ord, och varit tveksam på vad respondenten menat har jag frågat respondenten för att undvika feltolkningar. Vi har då kunnat samtala om de tveksamheter som jag haft med hjälp av mina anteckningar.

4.6 Etik

Det finns två aktuella tidpunkter som är viktiga ur etisk aspekt. Dels vid insamling av informationen och dels när resultatet redovisas. Jag tänkte på att inte bli för engagerad i frågan eller situationen vilket kunde göra att jag påverkade respondenten. Detta var jag medveten om i mitt agerande.

Respondenten hade olika värderingar och egna tankar kring mina frågor vilket gör att jag kommer att tänka på hur jag redovisar svaren. Jag kommer inte att återge hela samtal eller lägga intervjuer som bilaga, eftersom det inte är fler personer med i

(26)

26

Jag har skriftligen gett pedagogerna och rektorerna mitt syfte med uppsatsen, och hur mitt material kommer att användas. Jag spelade in samtalen digitalt där det delgivits. De digitala filerna kommer jag att förstöra efter att uppsatsen blivit godkänd av min

examinator.

Alla insamlade uppgifter kommer endast att användas som forskningsändamål. Jag kommer inte att använda de riktiga namnen i min uppsats, inte heller namnet på skolan eller staden. Jag har lovat full konfidentialitet.

Respondenterna hade naturligtvis rätt att avbryta sitt deltagande när de ville.

När jag läser vad HSFR (Humanistisk och samhällsvetenskapliga forskningsrådet) rekommendationer är, så ska individer som deltagit skyddas och den nya kunskapen får vägas mot detta krav. Individen får inte utsättas för kränkning, förödmjukelse, fysik- eller psykisk skada detta är den självklara utgångspunkten.

Kvaliteter i vetenskapligt arbete är att inte fuska med den egna uppfattningen av vad som är sanning.

(27)

27

5 Resultat

5.1 Introduktion

I denna del ska jag redovisa sammanställningarna från intervjuerna, som respondenterna bidragit med, utifrån diskussioner i sina respektive arbetslag.

Jag fann att många av svaren var lika vid de olika frågorna. Detta hade kunnat undvikas om jag gjort en pilotstudie. För att lättare kunna förtydliga intervjusvaren valde jag att göra sammanställningen i tre grupper, på individ- grupp- organisationsnivå.

Hos alla respondenter fann jag att specialpedagogen är en värdefull person i skolan. Specialpedagogens egenskaper är att vara kunnig inom många områden och vara behjälplig i många situationer, vara en hjälpande hand, ta sig ann den problematik som uppstår vid inlärning och samtidigt vara en generös, tålmodig, flexibel, engagerad, omtänksam och tolerant person.

Jag har valt att redovisa några citat från respondenterna, för att visa på vilka resonemang som fördes.

5.2 Specialpedagogens utmärkande arbete

5.2.1 Individnivå

I det specialpedagogiska arbetet arbetar man mer pratiskt och ser varje elevs behov. Som klasslärare riktar man sig till en hel klass, medan specialpedagogen till enskilda elever. De arbetar mer individualiserat

För de äldre eleverna vill man att specialpedagogen ska hjälpa eleven att hitta strategier för sitt lärande. Främst då genom att handleda och stötta eleverna.

Specialpedagogen ska kunna sätta fingret på ömma punkter och upptäcka elever i svårigheter och se de specifika problemen.

För att slippa ta ut elever från deras klass så vill tre respondenter att specialpedagogen ska komma med konkreta tips och material som underlättar för de elever som har någon form av problem. I grundskolans lägre år var det några lärare som tyckte att:

(28)

28

Det specialpedagogiska arbetet skiljer sig inte så mycket från det som vanliga lärare gör. Möjligtvis har de mer tid och kan vara mer konkreta, fast det kan ju vi också vara, men de kan vara ännu mer konkreta

En annan respondent menade att:

Specialpedagogen individualiserar mer fast vi bedriver en viss specialpedagogiskt undervisning vi också genom att vi individualiserar i klassen.

5.2.2 Gruppnivå

När klassläraren känner oro över en elev så ska det finnas tillgång till en

specialpedagog. Någon som man kan bolla tankar och idéer med. Specialpedagogen ska vara en idébank som kan ge material och speciella tips för elever i svårigheter. Finnas med i klassrummet men även ta hand om en liten grupp elever som har det behovet. Vederbörande ska också komma med konkreta tips till ämneslärare och vara inspiratör.

Alla var överrens om att specialpedagogen måste finnas på skolan för elevernas och lärarnas skull. Det ska vara samma människa för att eleverna ska kunna ha en bra relation med specialpedagogen och kunna bygga broar som ska leda till ett bra samarbete. För lärare ska specialpedagogen också vara en hjälp när den vanliga pedagogiska kunskapen inte räcker till. Någon menade att de som har vanlig

lärarutbildning inte har någon specialpedagogisk utbildning och vill få den hjälpen av personen som har den kompetensen. Specialpedagogen ska vara en specialist.

5.2.3 Organisationsnivå

Sex av åtta respondenter gav som önskemål att de ville att specialpedagogen skulle skriva åtgärdsprogram. Fördelen, tyckte dessa respondenter, med att låta

specialpedagogen göra åtgärdsprogrammen var att deras kompetens var att beskriva konkret vad eleven behövde för åtgärder. Många tyckte också att många av de elever som har åtgärdsprogram redan är hos specialpedagogen.

Sju av respondenterna vill att specialpedagogen tillsammans med mentorn ska vara med och bestämma vem som ska få den specialpedagogiska hjälpen. En av respondenterna menade på att rektor skulle ta det beslutet.

(29)

29

Tycker tyvärr att en rektor bör vara avgörande eftersom det är knappa resurser. Han får avgöra. Detta är ju en resurs som vi alla är rädda om.

Men alla poängterade att det inte fick vara så att den som skriker högst får hjälpen.

5.3 Specialpedagogens viktigaste uppgifter

Alla respondenter förväntar sig att fokus ska ligga på eleverna. Specialpedagogen ska i första hand vara till för eleverna. De ska finnas där för att hjälpa. Kunna se vilka behov eleverna har och behöver och få elevernas självförtroende att växa. En respondent från grundskolans lägre år ville absolut att specialpedagogen skulle fokusera på eleverna.

De ska användas till barnen, inte utveckla skolan. Det är min absoluta mening. Barnen framför allt. Det är kanske speciallärare vi vill ha?

Hon menade att det finns för lite resurser och de som finns måste barnen få användning av.

Respondenterna var överrens om att specialpedagogen måste bygga upp ett förtroende hos eleverna och lärarna för att arbetet ska fungera.

Alla respondenterna uttryckte sig om att det behövs små grupper för eleverna, alla klarar inte av gå i stor grupp. De gav uttryck åt att det ibland behövdes små grupper för att dessa elever ska känna sig trygga och lugna. I dessa mindre grupper ska det finnas en specialpedagog.

Det ska finnas ett rum dit eleverna kan komma. Där det kan vara mer lugn och ro och där det finns ett annat utbyte av material som är komplement till det som finns i klassrummet.

Samtidigt vill lärarna att specialpedagog ska vara med i klassrummet också.

Det optimala skulle vara att ha en specialpedagog i den lilla gruppen och en i klassen. Kanske skulle specialpedagogen jobba 80 % med den lilla gruppen och

(30)

30 5.3.3 Organisationsnivå

Tre respondenter ville gärna att specialpedagogen skulle kunna göra tester av olika slag för att se vad som är specifikt med elevens problem.

En av respondenterna uttryckte sig att:

Det är så lång kö till talpedagoger och andra specialister i kommunen. Tänk om specialpedagogen kunde göra dessa tester istället. Då hade vi ju kunnat hjälpa eleverna snabbare.

5.4 Specialpedagogens kompetens

Specialpedagogen ska arbeta i klasserna, små grupper eller med enskilda elever. Gärna arbeta i kortare perioder med eleverna, antingen enskilt eller i en mindre grupp.

Någon kanske inte hänger med i just detta matteområde som vi gör nu. Då hade det varit bra för eleven att kunna få en intensivkurs, för att eleven ska kunna vara kvar i klassen. Det är viktigt att specialpedagogen finns på skolan och kan ha en nära relation till eleverna, för att kunna ta tillvara kompetensen. Eleverna måste känna sig trygga med den personen som ska hjälpa dem.

Det ska vara en naturlig sak att få hjälp av en specialpedagog, eleverna ska vilja gå dit av egen fri vilja. Det ska vara hög status att gå till specialpedagogen.

Man vill se en positiv utveckling hos individerna som får specialpedagogisk hjälp. Eleverna ska kunna se sina förmågor och stärka sitt självförtroende och sin självkänsla. Lyckas detta så blir eleven mer aktiv i klassrummet.

Som en respondent uttryckte sig:

Det betyder jättemycket för resultaten att självkänslan stärks.

När man pratar om effekter som kan märkas av specialpedagogiska insatser svarade sju av respondenterna:

När självkänslan och självförtroendet stärks så visar det på den bästa effekten.

Medan en respondent tyckte att de nationella proven i årskurs fem och nio är mätbara resultat som kan visa på effekter.

(31)

31

Någon menade att eleverna ska klara vissa delmål, som man gjort tillsammans med specialpedagogen och mentorn, genom detta stärka sitt självförtroende för att på sikt kunna gå tillbaka till klassen.

Specialpedagogen ska finnas med under hela dagen och vara en hjälp vid olika ämnena under en skoldag. Det hade varit bra om det fanns möjlighet att ”snabbt” kunna ge hjälp till specifika problem som kan dyka upp. Förutom denna hjälp så vill respondenterna att specialpedagogen ska kunna hjälpa till med olika sorters hjälpmedel och lära ut till andra lärare.

Därför är det viktigt att man har gemensamma planeringar, för det måste vara ett givande och tagande på båda hållen.

Denna respondent arbetar nära en specialpedagog och menade på att det är viktigt att tala om för lärarna också vad de ska tänka på. Hon gav som exempel:

… när lärarna skriver på tavlan, att de inte fyller hela tavlan med anteckningar medan läraren pratar. Man kan ge anteckningar till eleven innan eller låta den kopiera av från en kompis.

Flera av respondenterna menade på att specialpedagogen ska vara länken emellan eleverna med speciella behov och arbetslaget.

För lärarna är det viktigt att specialpedagogen finns på skolan för att få ett bra samarbete. Den goda relationen byggs med dagliga möten. Det finns ett behov av att prata när man möts i korridoren eller i fikarummet.

Specialpedagogen är en viktig medarbetare som ska ha helheten. De ska kunna vara flexibla och hjälpa till där det behövs. Hjälpen behöver inte vara i deras eget arbetslag, utan där behov finns. Önskemålet är att varje arbetslag borde ha en specialpedagog knytet till sig. En respondent ville att specialpedagogen skulle var med vid beställning av läromedel och vid schemaläggning.

Det är viktigt att denna kompetens finns med när hela läsåret planeras. Läraren kan inte veta vad alla elever behöver för material.

(32)

32

5.5 Lärarnas uppfattning av specialpedagogen

Det är bra med en kollega som kan mer om elever med särskilda behov. Detta är en hjälp i det dagliga arbetet då mycket av undervisningen ska individanpassas.

Synen på specialpedagogen varierar. Det ses som en naturlig del att specialpedagogen ska komma och vara den som kan lösa problemen som kan uppstå med eleverna. Att ha specialpedagogen som sin högra hand, en person som alltid finns med i klassrummet, var en positiv tanke av alla respondenter. Om man ska ha ett sådant arbetssätt så är det viktigt med personkemin. Det får inte vara distraherande att ha ytterligare en person i klassrummet.

En respondent menar att det är viktigt att specialpedagogen kan smälta in i arbetslaget och inte vara någon expert som tror att de har alla lösningar.

Någon respondent tyckte att det tidigare var så att specialpedagogen var en slaskhink att dom eleverna som lärarna inte kunde fixa själv satte man hos specialpedagogen.

Nu lämnar vi över till dom så får dom fixa det så behöver inte jag befatta mig mer. Strulpellarna hamnar oftast hos specialpedagogen och det är inte det som är meningen. Alla respondenter tycker att resursen specialpedagog är för liten det skulle behövas många fler.

Det saknas fortfarande många specialpedagoger, man skriker efter dem. Trots att det utbildas många så försvinner de. Går de tillbaka till sina grundyrken? Vart tar de vägen någonstans?

Samma respondent tyckte att det var de elever som stod längst ifrån målen som fick specialpedagogisk hjälp. De elever som tillhör ”gråzonen”, dom som hade behövt hjälp och som man kunde lyfta. De missar man. Dessa elever hade man kunnat rädda om man haft fler specialpedagoger.

Någon respondent trodde att det var skillnad på de äldre och de yngre lärarna när det gäller deras uppfattning om specialpedagogen. Det kunde bero på att innan var

(33)

33

Samma respondent menade på att innan var det vanligt att de som undervisade elever med speciella behov inte hade någon utbildning. Vilket gjorde att specialpedagogiken inte hade någon status. ”Det var en trevlig människa som kom in i den lilla gruppen och gjorde roliga saker”, svarade en av respondenterna.

Numer är lärarna jättetacksamma, vill samarbeta och samplanera. Men någon menade på att det handlar om personkemi, en bra specialpedagog är positivt.

Hon ska ta ett stort ansvar för eleverna och vara med i hela verksamheten med sin specialpedagogiska kompetens. Specialpedagogik är en fördjupning så det är klart man tycker det är bra.

Specialpedagogen ska kunna vara ett bollplank när man är osäker.

En respondent menade på att skolledningen inte har förstått hur betydelsefull

specialpedagogen är för skolan. Många gånger frågar de sig ska vi behöva en hel tjänst till det här? Respondenten menade att skolledningen måste titta på verksamheten och förstå att specialpedagoger är viktiga i skolan.

(34)

(35)

35

6 Analys av resultatet

I detta kapitel ska jag analysera svaren från intervjuerna. För att göra det lättare för läsarna så redogör jag för analysen tillsammans med mina frågeställningar för undersökningen.

6.1 Specialpedagogens utmärkande arbete

Denna fråga gav upphov till många olika svar. Det som alla respondenterna poängterade var att specialpedagogen ska komma med material och konkreta tips som underlättar för de elever som har problem, för att slippa ta ut eleven från klassrummet.

Inte oväntat gav respondenterna liknande svar om att specialpedagogen ska vara en inspiratör till lärarna. Specialpedagogen ska vara en hjälp när den vanliga pedagogiska kunskapen inte räcker till. Detta fann jag intressant, det visar på att specialpedagogen kommer att få använda den fördjupade kunskap inom det pedagogiska området som utbildningen gett.

Inte oväntat så gav respondenterna en önskan om att låta specialpedagogen skriva åtgärdsprogram.

Det var sju av åtta respondenter som ville att specialpedagogen skulle var med när det beslutades om specialpedagogisk hjälp. Detta är något som jag tycker är relevant att arbeta med, tillsammans med lärarna för att få bra pedagogiska åtgärder.

6.2 Specialpedagogens viktigaste uppgifter

Det var påtaligt att lärarna ville att fokus skulle ligga på eleverna och inte på utveckling av skolan. Detta menar jag är en följd av att lärarna inte känner till den utbildning som specialpedagogen har. Den pedagogiska utvecklingen på en skola gynnar eleverna

(36)

36

också. Det finns många sätt att vara till för eleverna, undervisning men också utveckling.

Jag kan se att specialpedagogen ska vara en flexibel person som kan undervisa i den lilla undervisningsgruppen, enskilda elever och även vara en hjälp i klassrummet. Ett föränderligt arbetssätt som är specialpedagogens styrka.

Det som förvånade mig var att en respondent ville att specialpedagogen skulle göra tester av olika slag. Tanken låter bra, det skulle ge eleverna en snabbare hjälp, men till det behövs en utökad kompetens.

6.3 Specialpedagogens kompetens

Att göra stödinsatser för elever i korta intensiva perioder, tror respondenterna är ett bra arbetssätt. Detta skulle motsvara den undervisning som specialpedagogen är förberedd på att göra under utbildningen.

En fråga, som jag inte hade med i mina frågeställningar, som kom upp under

intervjuerna, var handledning. Det är få lärare som är positiva till handledning. Detta kan bero på att man inte har någon erfarenhet av handledning eller att man inte vet att specialpedagogen har denna kompetens att utöva.

Flera av intervjupersonerna tog upp att det är viktigt att specialpedagogen är med under hela dagen i skolan. Dels för att kunna ge hjälp till specifika problem som kan dyka upp och dels för det specialpedagogiska stödet som specialpedagogen kan vara.

Specialpedagogen ska se helheten i hela verksamheten, vilket kom fram i

undersökningen, detta stämmer med den kompetens som specialpedagogen har. Någon respondent pratade om att det var viktigt att vara med vid beställning material och vid

(37)

37

schemaläggningar. Det tolkar jag som att specialpedagogen behövs i det hela det pedagogiska arbetet.

6.4 Lärarnas uppfattning av specialpedagogen

Att ha en kollega som kan mer om elever med specifika problem menar respondenterna är positivt. Det är en hjälp när arbetet i skolan ska vara individanpassat.

Jag blev förvånad över den positiva bild som respondenterna hade om specialpedagogen Undersökningen visar att lärarna vill samarbeta och planera tillsammans med

specialpedagogen. De vill ha fler specialpedagoger i verksamheten.

Att göra något åt ”gråzonsbarnen”, är en fråga som även lärare i Perssons (1997) forskning ställer sig. Detta menar jag är en fråga som bör diskuteras vidare om. Vad är det vi menar med ”gråzonsbarn”?

Flera respondenter uttryckte sig om att skolledningen måste förstå innebörden av att ha fler specialpedagoger i verksamheten. Detta var inte så oväntat resultat för mig. Jag har av egen erfarenhet sett att skolan har ett behov av fler specialpedagoger, men på grund av de ekonomiska nedskärningarna finns inte möjligheten att anställa fler.

6.5 Sammanfattande analys

I denna undersökning visar det sig att specialpedagogen ska kunna hjälpa elever och lärare med många olika saker.

Av utbildningens tre ben ser jag att ett område är mer efterfrågat än de andra två. Att undervisa är vad lärare är vana vid att specialpedagogen gör. Det är också det som är det största behovet. När eleverna inte når målen så måste något göras. Lärarna vill då gärna ha specialpedagogens hjälp, för att hitta strategier för elevers lärande.

Jag kan se att det finns ett behov av att specialpedagogen ska vara med i den pedagogiska utvecklingen. De exempel som framkom i mitt resultat är att

(38)

38

vara med i hela verksamheten så måste det finnas utrymme för att påverka. Detta tror jag är det andra benet som specialpedagogen kommer att arbeta med.

Handledning, som är det tredje benet, är inte bekant för lärarna, men jag ser i resultatet att lärarna har ett behov av att handledas. Lärarna påtalar att de vill ha råd och det pedagogiska stödet från en specialpedagog.

(39)

39

7 Diskussion

I detta kapitel kommer jag att göra en sammanfattning där jag redogör för mina resultat. Syftet med mitt arbete var att intervjua en grupp lärare, vad de har för syn på

specialpedagogens arbete.

7.1 Svar på frågeställningar

Jag fann att lärarna ser att den största effekten på när elever får specialundervisning, är när elevens självförtroende växer. Lyckas detta så blir eleven mer aktiv och delaktig i sitt lärande. Detta stämmer väl överens med vad Gunnarssons (1999) kom fram till i sin forskning att det är viktigt för eleven att bli sedd och få känna tillhörighet, för att få en positivare lärandemiljö.

I detta arbete ser jag och har fått berättat att ibland blir det för stora grupper för vissa elever och då är det bättre för dessa elever att växa i den lilla gruppen. Att göra stödinsatser under kortare perioder och därmed ta eleven ut från klassrummet är en åtgärd på kort sikt. Detta visar sig också i Tidemans, m.fl. (2004) undersökning att den vanligaste formen av specialundervisning är i mindre grupper och att det är mest effektivt.

Även om Malmgren, Hansen (2002) menar på att tanken med den nya

specialpedagogiska utbildningen skulle vara att eleverna skulle kunna vara kvar i sin ordinarie klass. …”genom att specialpedagogen arbetade via läraren skulle eleverna med svårigheter inte behöva utmärkas eller skiljas från sin ordinarie

undervisningsgrupp.”(s.16) Även Haug (1998) skriver om att det bästa för eleven är att eleven stannar kvar i sin ordinarie undervisningsgrupp.

Detta tycker jag är ett bra mål för verksamheten, men jag tror att även om vi anpassar undervisningen och individualiserar den, så finns behovet av mindre grupper. I dessa diskussioner bör specialpedagogen ha inflytande över hur de mindre grupperna utformas, genom att påverka, verka och informera om olika metoder.

(40)

40 7.1.2 Gruppnivå

Det påtalas hos alla respondenter att de inte ville vara ensamma om problemen med enskilda elever. Lärarna vill ha rådgivning samt stöd och hjälp med åtgärdsprogram och det är enligt SOU 1999:63 och specialpedagogexamen (SFS2001:23 39) vad som förväntas av en specialpedagog. Jag tycker det är viktigt att specialpedagogen får vara med vid dessa pedagogiska utredningar och vara en rådgivare i pedagogiska frågor för elever och kollegor.

Lärarna vill ha ett samarbete med en specialpedagog eftersom alla upplever att de har elever som behöver mer stöd och hjälp. Många lärare har säkert tankar om hur de vill bedriva undervisningen, men har inga möjligheter att genomföra det. Lärare har ett stort behov av avlastning eftersom de förväntas klara av och utföra en mängd olika

arbetsuppgifter. Detta ser jag som en form av att arbeta med utveckling. Att tillsammans med lärare utveckla skolans pedagogiska arbete.

I grundskolans senare år handlar mycket av resurserna om att få eleverna godkända enligt läroplanen, det är detta som styr behovet. I grundskolans lägre åldrar tittar man mer på målen som skolan satt upp tillsammans med eleven.

Det akuta arbetet, som att hjälpa eleverna, är det som lärare bäst behöver. När lärarna ser att elever inte kommer att nå målen för betygskriteriet godkänd, så vill de ha hjälp och känner sin egen begränsning för att kunna göra underverk med dessa elever. Precis som Persson (1997) beskriver så finns ett önskemål att specialpedagogen ska ta hand om det som inte klaras av i den ordinarie undervisningsgruppen.

Då eleven riskerar att inte nå målen så anser jag att specialpedagogen ska se på hela elevens lärandemiljö och inte bara på problemet som uppstått just nu.

I intervjuerna framkom det att ingen av de intervjuade personerna visste med säkerhet vad specialpedagogutbildningen innehåller. Någon hade hört berättat om den men var inte säkra. Det gjorde mig en aning fundersam, och jag undrar hur vi ska få lärare medvetna om vilka kunskapsområde som specialpedagogen innehar?

(41)

41

7.2 Slutdiskussion

Det finns många traditioner och föreställningar inom skolan, vilket gör det svårt att bryta den traditionella speciallärarrollen. Lärarutbildningskommittén konstaterar att traditioner och föreställningar om specialpedagogiska insatser tycks vara djupt förankrade i synsätt och värderingar. (SOU1999: 63).

För att lärarna ska få mer vetskap om vad specialpedagogens kunskapsområde är, så måste det föras fram mer information till olika aktörer.

Skolledningen måste föra de pedagogiska diskussionerna ute på skolorna och se över vilka behoven är.

På grundskollärarutbildningen måste de studerande få veta mer om specialpedagogens kunskapsområde.

Specialpedagogen måste samtidigt marknadsföra sig för att organisationen ska bli medveten om vilken hjälp man kan ha av specialpedagogen.

Att det behövs både speciallärare och specialpedagoger ser jag i min undersökning. Det största behovet hos lärarna är att få stöd i undervisningen till elever med svårigheter. Samtidigt behövs det ett medvetet deltagande i skolans utveckling, som på sikt gynnar både eleverna och personalen.

När det gäller handledning så tror jag att alla lärare någon gång behöver få handledas för att få hjälp till att möta alla elever.

Specialpedagoger, speciallärare och lärare har tillsammans en mycket stor kunnighet att kunna skapa en skola för alla. Det som behövs är att lärarna, specialpedagoger och speciallärare hittar ett forum där de kan mötas och hitta arbetsformer som harmoniserar med varandra.

(42)

(43)

43

8 Pedagogiska konsekvenser

När regeringen valde att göra en ny utbildning så var tanken att det skulle vara mer handledning än enskild undervisning. I detta arbete visar det sig att enskild undervisning är det största behovet.

Jag som nu ska ut och arbeta som specialpedagog har förstått att jag måste berätta om vilka kompetenser jag har och vad skolorna kan förvänta sig av mig. Jag ser att specialläraren är den yrkesroll som det finns mest behov av. Någon som kan sätta rätt bok i händerna på eleven och ta med eleven ut och ”rätta” till problemen. Därför är det viktigt att jag är medveten om vilken väg jag vill att specialpedagogiken ska gå. Jag måste bidra med utveckling av verksamheten för skolan behöver specialpedagogens kompetens i vårt gemensamma ansvar för eleverna.

(44)

(45)

45

9 Fortsatt forskning

Under detta arbete har nya frågeställningar vuxit fram som jag funderat över och finner intressanta att forska vidare om. Specialpedagogen ska vara en unik människa som ska besitta massor av kunskap. Lärare har många förväntningar på specialpedagogen och behöver denna yrkesroll som ett stöd.

Vid många av intervjuerna fick jag frågor om vad vi ska göra med gråzonsbarnen. Detta tycker jag är en bra fråga att fördjupa sig i. De resurser som finns räcker bara till för de elever som ligger längst ifrån målen.

Med gråzonsbarnen menar jag de elever som inte får specialpedagogisk undervisning men som skulle behöva för att stärka sina kunskaper för att inte hamna alltför långt bort från målen.

Vad gör vi åt ”gråzonsbarnen”, som inte får specialpedagogisk undervisning? Hur ska vi inkludera dessa elever så att de inte hamnar utanför?

En annan fråga som väckts är hur vi tillfredställer behoven hos elever som är understimulerade i sitt skolarbete? Skolan kanske inte upplevs som tillräckligt

utmanande av dessa elever. De får inte tillräcklig stimulans och kanske då ägnar sin tid åt mindre lämpliga sysselsättningar?

Vi pratar om en skola för alla, i den skolan finns även de högpresterande eleverna. Skolans verksamhet skall anpassas till elevens behov och förutsättningar.

Hur tar skolan hand om dessa elever? Är dessa elever också i behov av stöd och stimulans?

(46)

(47)

47

Referenser

Backman, J. (1998). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.

Brodin. J. & Lindstrand. P. (2004). Perspektiv på en skola för alla. Lund: Studentlitteratur.

Gunnarsson, B. (1999). Lärandets ekologi. Lund: Studentlitteratur Grundskoleförordning (1994:1194)

Haug. P. (1998). Pedagogiskt dilemma. Specialundervisning. Stockholm: Skolverket. HSFR http://www.codex.vr.se/oversikter/humsam/humsam.html

Holmberg, L. (1983). Om en speciallärares vardag. Analys av en dagbok. Gleerup: Lund.

Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Lgr 80. (1980). Läroplan för grundskolan. Regeringskansliet. Skolöverstyrelsen. Liber: Stockholm

Lpo94. (1994). Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklass och fritidshemmet. Anpassad till att också omfatta förskoleklass och fritidshemmet.

Malmgren, Hansen, A. (2002). Specialpedagoger- nybyggare i skolan. Högskoleförlaget vid lärarhögskolan i Stockholm. HLS Förlag

Merriam, S. B. (1994). Fallstudien som forskningsmetod. Lund: Studentlitteratur. Nationalencyklopedin:

http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=125643&i_word=behov Persson, B. (1997). Specialpedagogiskt arbete i grundskolan. Göteborgs universitet. Institutionen för specialpedagogik.

SFS 2001:23 39. Specialpedagogexamen

Skolverket. Stockholm. Utbildningsdepartementet.

Skolverket (2005). Skollagen (SFS). (1985:1100). Utbildningsdepartementet Skolverket (2006). Barn- och elevskyddslagen (2006:67)

SOU (1972:26). Barnstugeutredningen

SOU, 1999:63 Vem tror på skolan? Attityder till skolan 1997. Rapport nr.144. Stukat, S. (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

(48)

48

Tideman, M., Rosenqvist, J., Lansheim, B., Ranagården, L., Jacobsson, K. (2004). Den stora utmaningen. Halmstad: Högskolan i Halmstad och Malmö.

Trost, J. (1994). Enkätboken. Lund: Studentlitteratur

Vernersson, I. (2000). Specialpedagogik i ett inkluderat perspektiv. Lund: Studentlitteratur.

(49)

49 Hej!

Jag ska avsluta min utbildning till specialpedagog nu i vår och det skulle vara oerhört värdefullt att få din hjälp, som koordinator, med att göra min C-uppsats.

Min uppsats ska handla om lärarnas syn på specialpedagogens arbete. Mitt syfte med denna uppsats är att visa på vilka önskemål och behov som finns om specialpedagogens arbete. Jag vill lägga fokus på specialpedagogens existens utifrån olika perspektiv i den pedagogiska verksamheten, och undersöka om dessa synpunkter är relevanta inom skolans verksamhet.

Min tanke är att DU som koordinator får några frågor av mig som ni diskuterar i

arbetslaget. När detta är gjort vill jag göra en intervju (ca 30-45 minuters) med DIG. Då ställer jag samma frågor och får arbetslagets syn på dessa. Vid intervjuerna kommer jag också att fördjupa mig i vissa frågor för att få en klarhet i era åsikter och tankar. Jag kommer att spela in vårt samtal. Banden kommer att förstöras efter att uppsatsen blivit godkänd av min examinator.

Alla insamlade uppgifter kommer endast att användas som forskningsändamål. Jag kommer inte att använda era riktiga namn i min uppsats, inte heller namnet på skolan eller staden. Jag lovar er full konfidentialitet.

Ni har naturligtvis rätt att avbryta ert deltagande när ni vill. När uppsatsen är klar kommer ni att få ta del av resultatet.

Jag skulle uppskatta om du kunde hjälpa mig med detta och fylla i uppgifterna nedan.

Hälsningar

Marie-Louise Wiklund xxx

--- Ja, Jag deltar gärna i ditt arbete

Nej, tyvärr kan jag inte delta Det passar mig bäst att bli

intervjuad:__________________________________________

______________________________________________________________________ Namn:_________________________________________________________________

(50)

50 Frågor till intervjuerna.

1. Vet du vilken utbildning specialpedagogen har? Vad innehåller specialpedagog utbildningen?

2. Vad är specialpedagogens viktigaste uppgifter? 3.När ska kompetensen specialpedagog användas? 4. Hur ska specialpedagogens kompetens tas tillvara?

6. Vilken syn och vilka attityder finns hos lärarna om specialpedagogik? 7. Vad skiljer specialpedagogisk undervisning från ”vanlig” undervisning? 8. Var tycker du specialpedagogisk undervisning ska ges?

9. Hur tycker du specialpedagogisk undervisning ska ske?

10. På vilket sätt ska det visa på effekter? I vilket sammanhang ser pedagoger ett förbättrat resultat?

11. Vad är lämpligast att specialpedagogen finns på skolan eller utgår från ett team? 12. Har alla rätt till specialpedagogisk undervisning?

13. Eller vem har rätt till specialpedagogisk kompetens? 14. Vem ska besluta om specialpedagogisk hjälp? 15. Vad är specialpedagogens viktigaste egenskaper?