Malmö högskola
Lärarutbildningen
Barn Unga Samhälle
Examensarbete
15 högskolepoängPedagogers syn på normer och
normbrytande beteenden
i förskolan
Educationalists Views on Standards and Norm Breaking Behavior in Preschool
Sofie Bengtsson
Annika Nilsson
Lärarexamen 210hp
Barndoms- och ungdomsvetenskap 2010-11-02 slutseminarium Grundnivå
Examinator: Mariann Enö Handledare: Annika Månsson
Abstract
Sofie Bengtsson och Annika Nilsson
Arbetets titel är Pedagogers syn på normer och normbrytande beteende i förskolan. Vi har undersökt hur man ser på normer och normbrytande beteende i förskolan. Frågorna är; Hur ser pedagoger kring normer och normbrytande beteende i förskolan? Vilken variation finns i synen på normer och normbrytande beteende i förskolan? Vi har valt att göra intervjuer med förskollärare och barnskötare. Syftet med undersökningen är att fördjupa oss i normer och normbrytande beteende. Att få en större förståelse för barn med normbrytande beteende ur ett individuellt och miljöperspektiv. Vi har använt oss av tidigare forskning som handlar om normer, avvikande beteende och normbrytande beteende. Studien har visat att pedagogernas syn på normer i förskolan är regler och avvikande beteende. Att ett normbrytande beteende både kan vara barn som bryter mot uppsatta regler och barn som är tysta. Det har även framkommit i undersökningen att pedagogerna ser ett normbrytande beteende på ett individuellt respektive ett miljöperspektiv. Nyckelord: Barnet, miljön, normbrytande beteende, normer, regler.
Förord
Vi vill börja med att tacka de pedagoger som har ställt upp på våra intervjuer och bidragit med den fakta som vi redovisar i arbetet. Vi vill även tacka Annika Månsson (Lärare på Malmö högskola) som har varit vår handledare under hela arbetets processen.
När vi skulle börja skriva arbetet delade vi upp det så att vi sökte efter olika böcker till forskningslitteraturen. Det första stycket 1.1 har Annika skrivit. Stycke 1.2 om förskolans läroplan har vi tillsammans arbetat fram och gemensamt tagit fram de olika riktlinjerna. I Kapitel 2 om den tidigare forskningen delade vi upp arbetsansvaret, Annika har skrivit 2.1 och 2.3 medan Sofie har skrivit 2.2. Vi har gjort fem stycken intervjuer, där Annika varit närvarande på fem stycken och Sofie på tre stycken. Under de olika intervjutillfällena där vi både varit delaktiga delade vi upp det så att en ställde de förberedda frågorna och den andra lyssnade och kunde flika in med följdfrågor. Transkriberingen av intervjuerna har vi gjort tillsammans. De etiska övervägandena har Sofie skrivit. Resultatet av undersökningen som finns i analysen började Annika att skriva och efter granskning av handledaren har vi tillsammans ändrat och rättat. Analysdelen delade vi från början upp där Sofie skrev kapitlet 4.1 och Annika 4.2. Vi har tillsammans arbetat fram diskussionen, sammanfattning och kritisk granskning.
Innehållsförteckning
1 Inledning... 7
1.1 Normer och normbrytande beteende ... 7
1.2 Styrdokument ... 8
1.3 Syfte och frågeställningar... 8
1.4 Disposition ... 8
2 Tidigare forskning ... 9
2.1 Begreppsdefinitioner ... 9
2.2 Normer i förskolan ... 9
2.3 Avvikande beteende beroende på den sociala miljön ... 11
2.4 Normbrytande beteende i förskolan som ett individualiserat problem ... 12
2.4.1 Utagerande beteende ... 13
2.4.2. Fostran ... 14
3 Metod ... 16
3.1 Metodval... 16
3.2 Undersökningsgrupp och genomförande ... 17
3.4 Forskningsetiska överväganden ... 18
4 Analys... 20
4.1 Pedagogernas uppfattningar om normer ... 20
4.1.1 I pedagogernas svar skiljer sig graden av regelstyrning... 21
4.1.2 Föräldrars medvetenhet om normer/regler på förskolan ... 22
4.2 Pedagogernas syn på normbrytande beteende i förskolan. ... 23
4.2.1 Individuellt perspektiv... 23
4.2.2 Miljörelaterat perspektiv ... 25
4.2.3 Pedagogernas syn på utveckling av normbrytande beteende i hemmet ... 27
4.2.4 Pojkar och flickor ... 28
5 Diskussion och sammanfattning... 30
5.1 Kritisk reflektion av vår studie... 31
Referenslista ... 33
1 Inledning
Vi som skriver detta examensarbete blev väldigt nyfikna när vi fick höra talas om barn med normbrytande beteenden. Vår tanke med arbetet var från början att ta reda på vad pedagoger ute på förskolor vet om normbrytande beteenden. Under processens gång har vi även funderat på om ett normbrytande beteende bara uppstår på grund av individen, kan det uppstå beroende på normer och regler i förskolan? Arbetet handlar därför om pedagogers syn på normer och normbrytande beteenden i förskolan.
1.1 Normer och normbrytande beteende
Enligt Markström (2007 Ann-Marie Markström, pedagogisk forskare) framgår det att problemet inte alltid beror på individen när det uppstår avvikande beteenden. Markström (2007:30-31) menar att barn är deltagare precis som vuxna och att de bidrar till ständigt pågående förändringar av rutiner, regler och normaliteter i verkligheten. Hon menar även med referens till William Corsaro (professor i sociologi) att när det gäller forskning om yngre barn har det visat att barn tar till sig omgivningen och vuxenvärldens normsystem, men att de själva med hjälp av denna information tillsammans med andra barn är medskapare av sina egna liv. Sammanfattningsvis menar Markström (2007) att förskolan som institution med sina normer och regler bidrar till det som ses som det ”normala”. Att inte följa dessa regler och normer ses då som avvikande från det ”normala”.
Enligt Henrik och Anna-Karin Andershed (2005:17-18 forskare och psykologer) är däremot ett normbrytande beteende, ett beteende hos individen som på olika sätt bryter mot normer och regler i miljön som individen befinner sig i. Enligt dessa författare omfattar normbrytande beteenden en rad olika beteenden till exempel aggressiva och utagerande beteenden mot sina kamrater. Det kan även vara att barnet bryter mot förskolans regler som till exempel att man tar med sig leksaker hem.
1.2 Styrdokument
Vad säger läroplanen om normer på förskolan? I Lärarens handbok hittar man läroplanen och i läroplanen (Lpfö 98) finns det en rubrik som heter Normer och värden, under den står det:
Arbetslaget skall
• Ansvara för att varje barn får sina behov respekterade och tillgodosedda och få uppleva sitt eget värde,
• ansvara för att förskolan tillämpar ett demokratiskt arbetssätt där barn aktivt deltar,
• ansvara för att det utvecklas normer för arbetet och samvaron i den egna barngruppen och
• samarbete med hemmen när det gäller barnens fostran och med föräldrarna diskutera regler och förhållningssätt i förskolan (Lärarens handbok 2006:29-30).
1.3 Syfte och frågeställningar
Syftet med detta examensarbete är att fördjupa oss i normer och normbrytande beteenden och få en större förståelse för normbrytande beteende ur ett individuellt och miljöperspektiv. Undersökningsfrågorna är;
• Vilken syn ha pedagoger kring normer och normbrytande beteende i förskolan? • Vilken variation finns i synen på normer och normbrytande beteende i förskolan?
1.4 Disposition
Arbetet är indelat i olika rubriker och underrubriker. Först kommer tidigare forskning som är relevant till undersökning. Ett kapitel handlar om metodval, urvalsgrupp och genomförande. Därefter följer analysen där den underbyggs från resultat med hjälp av den tidigare forskningen. Till sist kommer diskussion och kritisk reflektion.
2 Tidigare forskning
I detta kapitel behandlas tidigare forskning. Forskningen är relevant för arbetet då den handlar om normer i förskolan, ett avvikande beteende ur ett individuellt och miljöperspektiv. Forskningen handlar även om ett normbrytande beteende, vad det är och orsaker till beteendet.
2.1 Begreppsdefinitioner
Norm - handlingsregel, påbud om hur man bör handla eller om hur något bör vara beskaffat eller organiserat. Det "normala"; det godtagna eller ideala t.ex. i en social grupp; konvention, praxis; det vartill man bör anpassa sig (http://www.ne.se/ 2010-11-05)
Regel - en föreskrift, norm; vana; sats som anger det normala eller vanliga; i allmänhet (Svenska akademiens ordlista 2006).
Pedagog - menar vi förskollärare och barnskötare.
2.2 Normer i förskolan
Det är i mötet med andra som det skapas regler för hur vi ska uppträda i olika sammanhang, vilket innebär att i förskolan finns det inte något som är givet på förhand utan det är något som blir till genom sociala sammanhang (Corsaro i Markström 2007:31). Barn och pedagoger intar olika möjliga sociala positioner som både begränsar och möjliggör sociala handlingar. De sociala verksamheterna bärs upp av kunskaper, regler och normer som skapas och används i samspelet och som hjälper oss att strukturera vårt handlande. Förskolan bidrar därmed till att ange vad som är ett ”normalt handlingsmönster” (Markström 2007:31).
Barns olika förmåga att i situationer handla annorlunda och styra sociala tillfällen påverkas av en rad olika faktorer, såsom organisation och maktstruktur. Erwing Goffman som är sociologisk forskare menar att en del förskolor är mer regelstyrda än andra och där finns inte så stort utrymme för förändring. Vid första mötet med förskolan möter barnet en socialt definierad verksamhet med regler, rutiner och andra typer av sociala ordningar som de ska
förhålla sig till. Är detta nya regler och rutiner kan det skapas förvirring hos barnet och ett avvikande beteende kan uppstå (Markström 2007:32).
Markström (2007:33) utgår från ett dynamiskt och integrerande perspektiv i användningen av begreppet social ordning. Hon menar att det handlar om hur barnet handlar i förhållande till förskolan och samtidigt skapar förutsättningar för handlandet. Ordning skapas av socialt sammanhang. Med social ordning menar Markström såväl tydliga som otydliga regler och normer. Det är utifrån dessa förutsättningar som anges hur barnet bör och kan handla och hur barnet uppfattar verkligheten i ett visst sammanhang.
Enligt Markström (2007:73-79) gör eller beter sig inte barn alltid som de förväntas göra utan testar ständigt både synliga och dolda regler. De skapar egna normer och ordningar för sig själva och tillsammans med andra barn. Barn och vuxna skapar hela tiden nya regler, rutiner och situationer. Vardagen i förskolan präglas av styrning, rutiner och regler som ständigt överträds och bryts av både vuxna och barn. Detta visar på en oklarhet mellan förskolorna och reglerna i relation till olika situationer.
Genom att lära barnen följa de normer och regler som finns på förskolan förbereder man dem för skolan och livet, men man anser även att det är ett sätt att förebygga kommande problem. De barn som inte klarar av att följa regler utan avviker från uttalade och outtalade regler och rutiner kallar man för besvärliga eller att de blir till problem. Ett annat krav på förskolan är att barnen ska uttrycka sig språkligt för att fungera bra i barngruppen. I undersökning framgår det även att barnet med språkliga svårigheter kommer lättare i konflikt med andra barn eller med vuxna i förskolan. De barn man anser vara besvärliga och bråkiga barn, det är de barn som inte följer reglerna (Markström 2007:150, 151, 153, 154).
Förskolans olika praktiker bidrar till föreställningar om vad och hur förskolan, barnen och i viss mån även hur föräldrarna ska vara (Markström 2007:210).
Avslutningsvis vill Markström poängtera;
Förskola och skola är exempel på institutioner som jag menar kan förstås och betecknas som normaliseringspraktiker, d.v.s. verksamheter som producerar normaliteter via samspel mellan aktörer och strukturer. Konstruktionen av det normala är emellertid en fråga som är kontextuellt och situationellt skapad. Det som i ett sammanhang kan anses som problematiskt kan i ett annat sammanhang
upplevas som något positivt (Markström Ann-Marie 2007:212 Att förstå förskolan
– vardagslivets institutionella ansikte).
Författarna Magnus Kihlblom (2009:19-22 barnpsykiater, psykoanalytiker) Birgitta Lidholt (doktor i pedagogik) och Gunilla Niss (barnpsykolog) beskriver rutinernas betydelse av att förskolan ska sträva efter att skapa en stomme. Denna stomme ska sedan både pedagoger och föräldrar sträva efter. Stommen de ska sträva efter är att det ska finnas rutiner i vardagen. Om man skapar klara och tydliga strukturer blir det ett bra hjälpmedel till att ge barnen en trygghet. Med rutiner känner barnen igen sig och de vet vad som kommer att hända i olika situationer. Författarna tar även upp att förskolans största uppgift är att skapa goda relationer, både mellan vuxna och barn men också mellan barnen. Detta är en förutsättning för att barnen ska känna sig trygga.
För att ge trygghet åt små barn krävs att personal och föräldrar hittar ett samarbete med varandra där de inte ifrågasätter varandra utan kan ha en öppen och respektfull dialog. Även små barn känner och förstår när föräldrar och personal har förtroende för varandra (Kihlblom, Lidholt och Niss 2009:23)
2.3 Avvikande beteende beroende på den sociala miljön
Kristian Lutz (2009:27-28 forskare) beskriver enligt Peder Haug (1995 professor i pedagogik) hur specialpedagogiken skiljer mellan ett kompensatoriskt och demokratiskt perspektiv. Kompensatoriska perspektiv innebär att barnen ska uppnå liknande nivåer som de andra barnen inom ett visst område. Det demokratiska perspektivet innebär att miljön på förskolan inte ”normaliseras”, vilket han menar att gränserna för normalt beteende omformuleras så att fler barn inkluderas i den allmänna pedagogiken. Om det avvikande beteendet ses som en brist i samspelet mellan miljö och individen ska fokuseringen ligga på att hitta nya sätt att omforma miljön så att den passar det enskilda barnet.
Lutz (2009:28-29) skriver med referering till Kerstin Bladini (2004 forskare inom pedagogik) som menar att det skiljer mellan två olika perspektiv som kännetecknar specialpedagogisk forskning. När det gäller individperspektivet så söks förklaringar till svårigheter hos individen som baseras på ett psykologiskt, medicinskt, kategoriskt eller kompensatoriskt synsätt. Ur ett miljörelaterat perspektiv förklaras svårigheterna genom relation mellan invididens förutsättningar och omgivningens krav.
Agneta Hellström (1993:9 beteendevetare) påpekar att miljön har stor betydelse för om ett barn får problem. Om ett barn är på en förskola som har svårt att samarbeta och inte orkar med de barn som finns i barngruppen är det troligt att något barn i gruppen kommer få svårigheter att anpassa sig. ”Förhållandena i förskolan kan med andra ord förebygga eller skapa problem hos ett barn”(Hellström 1993:9).
2.4
Normbrytande
beteende
i
förskolan
som
ett
individualiserat problem
Enligt exempelvis Andershed och Andershed (2005:48) beskrivs det normbrytande beteendet som ett individualiserat problem, det är hos individen man måste söka efter problemet och inte i till exempel förskolan. Terje Ogden (2001:89 skolforskare) beskriver att en beteendestörning kännetecknas av ett beteende som kränker andra grundläggande rättigheter eller bryter mot viktiga åldersbestämda normer och regler i samhället och på förskolan.
Eresund (2008:53 psykolog) och Wrangsjö (2008:53 docent, barn och ungdomspsykiater) tar upp att barn med beteendeproblem oftast har svårt att ställa om sig, att hantera övergångar mellan olika sammanhang, växla från en uppgift till en annan eller anpassa sig till nya omständigheter i vilka nya regler som gäller. Om man då pressar barnet till att anpassa sig kan det leda till inre kaos och frustration som oftast leder till ett utbrott.
Barn med koncentrationssvårigheter har svårt att uppfatta tillsägelser och instruktioner men ännu svårare att uppfatta och anpassa sig till de mer eller mindre underförstådda regler som gäller för de sociala situationerna. Barnen håller sig inte till de regler som man har kommit överens om. Ett barn som har svårt att uppfatta och följa regler klarar inte av ostrukturerade situationer. Då barnet har svårt att uppfatta regler som styr det sociala samspelet växer irritation hos omgivningen. Då det inte är reglerna som styr deras handlandade är de mer påverkade av vad som ”råkar” hända i omgivningen. Pågår detta under längre tid blir barnen allt mer socialt osäkra. En del av barnen försöker dölja den sociala osäkerheten, genom att dra sig undan och hålla sig för sig själv. Andra barn tar på sig en beteendestil som de använder sig av oavsett var de än kommer, de spelar en roll för att inte visa sin osäkerhet. Lyckas man
skapa en trygg situation omkring barnet hemma och i förskolan är de många gånger positiva och tillgivna barn (Kadesjö 2001:40,42,43 forskare och docent i sociologi).
Kadesjö (2001:14-15) menar att om ett barn har stora och varaktiga koncentrationssvårigheter påverkar detta barnets hela utveckling och uppväxtsituation. Både samspelet i familjen och förskolesituationen påverkas av barnets svårigheter. Barnen hamnar ofta i konflikter med andra barn och förstår inte varför deras kamrater blir arga på dem. Under barnets dag i förskolan möter de en mängd olika människor, barnet ingår i flera grupper, upplever olika händelser i olika miljöer. En del av barnen har svårt att klara av detta. Förskolan ansvarar för att skapa en vardagssituation som ger dem chansen att utvecklas utifrån sina förutsättningar. För barn med koncentrationssvårigheter är det även viktigt att de vuxna i omgivningen förstår dem och kan hjälpa dem och då i första hand deras föräldrar.
En del barn visar att de inte mår bra genom att få ständiga utbrott, de bråkar och förstör för andra, de hamnar i konflikter med både vuxna och barn. Det kan även vara så att det är svårt att få kontakt med barnet eller så har barnet stort behov av uppmärksamhet. Det kan också ha svårt att anpassa sig till regler som gäller för gruppen. Andra barn kan vara väldigt otrygga och ängsliga, kanske passiva eller hämmade. Detta kan vara lika allvarliga tecken som när ett barn visar ett utagerande beteende. Orsaken till att ett barn mår dåligt kan vara många, det kan vara bristande faktorer i hemmet men även på förskolan (Hellström 1993:83-89).
2.4.1 Utagerande beteende
När det gäller det aggressiva beteendet inom normbrytande beteendet har forskning visat att det är mellan 4-11 procent bland pojkar i olika undersökningsgrupper och mellan 3-10 procent bland flickor i olika undersökningsgrupper som uppvisar detta beteende bland sina jämnåriga kamrater i tidig ålder (Andershed & Andershed 2005:48).
I en del forskning har man även funderat kring att skillnaden mellan könen kan bero på hur vuxna är mot pojkar och flickor i omgivningen. Med detta menar Andershed och Andershed att med flickor lär man ut vilka beteenden som är lämpliga i samhället för flickor, till exempel omtanke om andra. Forskningen pekar även på att det är mer tillåtit för pojkar att visa ett mer aggressivt beteende medan det oftast fördöms hos flickor (Andershed & Andershed 2005:51)
Även Eresund och Wrangsjö (2008:32) tar upp skillnaden mellan pojkar och flickor. Först och främst tar de upp att alla barn under fyra år beter sig fysiskt aggressivt när de blir arga men att det är fler pojkar som fortsätter med detta beteende när de passerat fyra år.
Terje Ogden (2001:89-94 Asmervik, Svere & Rygvold, Anne-Lisa) menar att några barn utvecklar beteendestörningar i tidig ålder under förskoleåren. Han menar även att när det aggressiva beteendet ökar skapas negativa relationer till vuxna och till kamrater på förskolan. Han påpekar även att orsakerna till beteendet kan vara många, det kan till exempel bero på den sociala bakgrunden, förskolans struktur och innehåll samt samhälleliga faktorer. Det kan även bero på egenskaper hos barnet, familjen, gruppen jämnåriga och miljön i övrigt.
En del barn med primära koncentrationssvårigheter utvecklar tidigt ett utagerande beteende med aggressivt trotsiga inslag i samspel med vuxna och barn i sin omgivning. De vuxnas förhållningsätt, sammansättningen av barngruppen och andra allmänna förhållanden påverkar ofta ett barns beteende och kan både förebygga och framkalla problem hos barnet. Genom att planera verksamheten utifrån de barn med svårigheter innebär i regel en bra verksamhet för alla barn (Kadesjö 2001:161.228).
2.4.2. Fostran
Forskning har visat att uppfostringsmetoderna kan vara en orsak till normbrytande beteende då man anser att beteendet beror på brist i socialisationen hos barn. En annan orsak till normbrytande beteende kan vara föräldrarnas bestraffningsmetoder. Det har visat att detta har en negativ effekt i hemmet med barn med normbrytande beteende. Framförallt kan aggressivt normbrytande beteende bero på bestraffningsuppfostran och aggressivt tonläge från föräldrarna Andershed & Andershed (2005:95-97,109-110).
Ett barn med koncentrationssvårigheter behöver hjälp med att skapa struktur i sin värld. Att ge barnet struktur och rytm i vardagen innebär att man genom rutiner hjälper barnet att minska olika intryck och valsituationer. På detta sätt blir vardagen mer förutsägbar för barnet. Strukturen ger barnet en trygg och bekant grund att stå på så att de kan möta nya situationer. En del vuxna har svårt att ge struktur till barnens vardag då man anser att de inte stämmer med deras personlighet eller uppfostrings filosofi. För ett barn med koncentrationssvårigheter
kan strukturen vara en förutsättning för att de ska kunna fungera som andra. Att ge struktur kan innebära att man ger barnet en fast rutin för vardagens nyckelsituationer. När man som pedagog uppfattar att ett barn har svårigheter i sin förskola ska man tala med barnets föräldrar genom en ständig dialog mellan hemmet och förskolan. Gör pedagogerna detta blir föräldrarna delaktiga i hur deras barn har det på förskolan (Kadesjö 2001:156,157,222).
3 Metod
I metoddelen pressenteras valet av metod, urvalsgrupp, genomförande, forskningsetiska överväganden och en analysbeskrivning.
3.1 Metodval
I undersökningen har vi använt oss av intervjuer. Vi valde att göra det för att kunna ta del av pedagogernas erfarenheter och tankar. Med hjälp av intervjuer tar vi del av pedagogernas erfarenheter och uppfattningar om normer och normbrytande beteende. Den intervjumetod som vi använde oss av benämns som semistrukturerad intervju. Enligt Denscombe (1998:234) innebär det att intervjuaren har en färdig lista med ämnen som ska behandlas och frågor som ska besvaras. Denscombe (1998:135) menar att vi som intervjuar ska vara flexibla när det gäller ordningsföljden på frågorna och att den som blir intervjuad ska kunna utveckla sina idéer och synpunkter. ”Genom att använda sig av kvalitativa intervjuer ges det utrymme för intervjupersonen att svara med egna ord” (Patel & Davidson 2003:78). Vi anser att när man intervjuar är det viktigt att ställa följdfrågor. Björklund & Paulsson (2003:70) skriver att man genom intervju kan ta upp direkt information som är relevant för studiens syfte och ger en möjlighet till en djupare förståelse.
Registreringen av intervjuinformation handlar om att fånga svarspersonens perspektiv och synsätt så exakt som möjligt. Det finns gränser för hur mycket man hinner anteckna under en intervju då målet är att få med hela och riktiga citat. I stor utsträckning måste man använda sig av band- och/eller videoinspelning när man intervjuar. Med hjälp av bandinspelning blir intervjusituationen bättre eftersom intervjuaren kan koncentrera sig på att ställa bra frågor, lyssna ordentligt på svaren och ha ögonkontakt med personen man intervjuar, för att på så sätt se vad som händer icke- verbalt (Løkken och Søbstad 1995:107).
Nackdelen med att göra intervjuer kan vara att pedagogerna säger det de tror vi vill höra och göra sedan på ett annat sätt ute i verksamheten. Genom intervjuer får vi inte med egna ögon se hur pedagogerna arbetar med normer och normbrytande beteende i barngruppen.
3.2 Undersökningsgrupp och genomförande
Vi har valt att intervjua fem pedagoger på tre förskolor. På två av dessa förskolor har vi gjort vår verksamhetsförlagda tid. Vi har även gjort en intervju på en förskola som inte är bekant för oss sedan tidigare. Vi har valt att kalla förskolorna för A, B och C.
På förskola A och B har vi gjort vår verksamhetsförlagda tid. På förskola A som ligger i ett mindre samhälle har Anna varit en av våra handledare, medan Sara som arbetar på förskola B som ligger i en större stad också har varit en handledare. Vi valde att göra två intervjuer på förskola A då man arbetet med normbrytande beteende. Anna är en av de pedagoger som går en utbildning om normbrytande beteende. Vi tyckte det skulle vara intressant att intervjua en till pedagog på den förskolan som inte är lika insatt i ämnet som Anna. Detta ville vi göra för att se om svaren blev dem samma eller om de skilde sig från Saras. Förskola C som inte är bekant för oss sedan tidigare har en av oss en kontakt som vi har frågat om det gick bra att vi kom dit och gjorde några intervjuer. Förskolan ligger i ett mindre samhälle men med nära anknytning till en större stad.
Intervjufrågorna som vi använde oss av (bilaga) har vi formulerat utifrån arbetes syfte och frågeställningar. Vi kontaktade pedagogerna på olika sätt, förskola A kontakta vi genom att besöka förskolan, förskola B skickade vi mail till och förskola C ringde vi till. När vi kontaktade pedagogerna berättade vi att intervjun skulle ta cirka 45 minuter då vi tidigare gjort en ”test” intervju som varade i cirka 45 minuter.
Vi valde att använda oss av en diktafon, detta valde vi att göra då det är lättare att följa intervjun samt att vi kan lyssna på svaren många gånger. Skulle vi missa något är det lätt att lyssna av det igen om vi har det inspelat. Genom att använda diktafon kan man lyssna till tonfall och ordval upprepade gånger. Man behöver inte göra anteckningar utan man kan koncentrera sig på frågorna och svaren man fått (Trost 1997:50).
Förskola Förskollärare Barnskötare
A Lotta & Anna
B Sara
Efter hand som intervjuerna blev färdiga transkriberade vi dem. En av oss skötte diktafonen medan den andra sätt och skrev intervjuerna direkt på datorn. Vi skrev ut intervjuerna på papper för att lättare kunna jämföra dem. Efter transkriberingen jämförde vi intervjuerna och gick igenom materialet. När vi hade studerat det empiriska materialet jämförde vi detta med den tidigare forskningen för att hitta skillnader och likheter.
3.4 Forskningsetiska överväganden
Enligt vetenskapsrådet forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning (2010) är riktlinjer; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. I informationskravet står det:
”
[…]
Det skall dessutom tydligt framgå att deltagandet är frivilligt och att de uppgifter som insamlas inte kommer att användas för något annat syfte än för forskning […]” (Vetenskapsrådet 2010:7).
Innan intervjun ägde rum hade vi frågat pedagogerna om de ville ställa upp på en intervju. Vi informerade även våra respondenter innan intervjun om vad vårt arbete skulle komma att handla om, varför vi skriver det och hur det deras svar skulle presenteras.
Utifrån samtyckeskravet står det att: ”De som medverkar i en undersökning skall ha rätt att självständigt bestämma om, hur länge och på vilka villkor de skall delta. De skall kunna avbryta sin medverkan utan att detta medför negativa följder för dem” (Vetenskapsrådet 2010:10).
Vi har inte på något sätt försökt påverka våra respondenter i deras svar eller deras deltagande utan har varit öppna med att det sker på deras villkor.
Enligt konfidentialitetskravet står det att: ”Alla uppgifter om identifierbara personer skall antecknas, lagras och avrapporteras på ett sådant sätt att enskilda människor ej kan
identifieras av utomstående. [..] Detta innebär att det skall vara praktiskt omöjligt för utomstående att komma åt uppgifterna (Vetenskapsrådet 2010:12).
Denna riktlinje har vi följt genom att ge förskolorna samt pedagogerna fingerade namn och man kommer inte kunna koppla dem till deras riktiga namn. Även Løkken & Søbstad (1995:16) tar upp hur viktigt det är att låta de som deltar i undersökningen får vara anonyma. Om man utgår ifrån nyttjandekravet står det att: ”Uppgifter om enskilda, insamlade för forskningsändamål, får inte användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften” (Vetenskapsrådet 2010:14).
Den information vi har tagit del av har vi varit noga med att påpeka att det inte kommer att användas i något annat syfte än denna forskning.
3.5 Analysbeskrivning
När intervjuerna var transkriberade skrev vi ner resultatet. Vi delade sedan in det i olika rubriker för att det skulle bli lättare att se skillnader och likheter. För att få en tydlig koppling till våra frågeställningar försökte vi hitta passande rubriker till analysen. Därefter kopplade vi resultat till den tidigare forskningen i analysen.
4 Analys
I analysen kopplas resultatet med den tidigare forskningen.
4.1 Pedagogernas uppfattningar om normer
Pedagogerna är alla överens om att normer handlar om regler på förskolan. På förskola A och C anser pedagogerna att det finns regler man ska kunna och att normer går in på regler. Genom att lära barnen redan på förskolan vilka normer och regler som finns, förbereder man dem för skolan och livet, men det är även ett sätt att förebygga kommande problem (Markström 2007:151). Det som pedagogerna på förskola A, B och C anser vara ett ”normalt handlingsmönster” när man utgår ifrån normer på förskolan, är att man ska vara en bra kompis, man ska fungera i grupp, kunna skilja på vad som är rätt och fel, att du vågar stå för vad du tycker och tänker, barnen ska kunna lyssna på både de vuxna som finns på förskolan och på sina kamrater och att det finns en bra stämning på förskolan.
Man ska fungera i grupp och det sociala ska fungera. Barnen ska kunna vad som är rätt och fel och våga stå för vad de tycker och tänker (Lotta).
Det är att man ska visa respekt mot varandra, att vi är lyhörd och att vi kan se alla barnen (Anna).
Regler för hur vi ska vara mot varandra (Lena).
Man ska respektera och lyssna på varandra i grupp (Sara).
Man ska vara en bra kompis och man ska lyssna på vuxna och sina kamrater (Pethra).
Enligt Markström (2005:17-18) bidrar förskolan även till att ange vad som anses som ett ”normalt handlingsmönster” och begränsar på så sätt alternativ handlande i olika situationer vilket framgår av pedagogernas svar.
På förskola B skiljer sig svaret lite från de andra pedagogerna från förskola A och C när de definierar vad ett normbrytande beteende är. Pedagogen på förskola B anser precis som de andra att ett normbrytande beteende är när ett barn bryter mot normer, regler och värderingar.
I förskolan är det ganska viktigt att man är medveten om att det finns normer, även att det finns normer ute i samhället så man vet vilka förväntningar som ställs på en (Sara).
Ogden (2001:89-94) påpekar att orsakerna till beteendet kan vara många, det kan till exempel bero på den sociala bakgrunden, förskolans struktur och innehåll samt samhälleliga faktorer. Men Sara ger även som ett exempel att ett enkelt normbrytande beteende kan vara att en pojke älskar rosa.
Ett normbrytande beteende är när ett barn bryter mot normer, regler och värderingar, ett enkelt normbrytande beteende kan vara att en pojke älskar rosa (Sara).
Hon anser att när det gäller kön och färg finns det en tradition som många följer och som man kan se som ett normbrytande beteende om man bryter mot detta. Barn gör och beter sig inte alltid som de förväntas att göra utan testar både synliga och dolda regler. Barn skapa egna normer och ordningar för sig själva och tillsammans med andra barn. Om förskolan präglas av normer och regler blir det tydligt när ett avvikande beteende uppstår (Markström 2007:73-79).
4.1.1 I pedagogernas svar skiljer sig graden av regelstyrning
På förskola A och C arbetar man på en mer regelstyrd förskola. Med regelstyrd förskola menar pedagogerna att det finns uppsatta regler som man arbetar med och diskuterar tillsammans med barnen.
Vi diskuterar även reglerna med föräldrarna på föräldramöten och på utvecklingssamtal. Om det är ett barn som har det lite besvärligt kan det underlätta för barnet om det har samma regler på förskolan som i hemmet (Lotta).
På förskola A menar en av pedagogerna att en del regler gäller i hela huset, medan andra bestäms på avdelningarna tillsammans med barnen. En del förskolor är enligt Goffman mer regelstyrda än andra och där finns inte så stort utrymme till förändring (Markström 2007:32). På förskola B finns det sedan en tid tillbaka inarbetade regler som pedagogerna har bestämt utan barnen. Man har inte lyft fram vilka regler som finns för barnen utan man tar upp dem
när det uppkommer en situation som behöver en regel. ”Med inarbetade regler menar jag regler som har funnits på förskolan under många år” (Sara).
Markström (2007:73-79) framhåller att vardagen i förskolan präglas av styrning, rutiner och regler som ständigt överträds och bryts av både vuxna och barn. På förskola B skiljer sig svaret från förskola A och C eftersom pedagogen inte vill arbeta i en miljö med en massa regler eller tynga barnen med en massa de inte får göra. Pedagogen tycker att det är viktigt att det inte finns för många regler, utan förskolan ska vara en tillåtande atmosfär. Hon menar att föräldrarna inte är medvetna om vilka regler som gäller.
Det är inget vi diskuterar med föräldrarna och inget vi tar upp på föräldramöten. Dock tar vi upp någon regel om behovet uppstår (Sara).
Jag vill inte arbeta i en miljö med en massa regler eller tynga barnen med en massa de inte får göra. Jag tycker att det är viktigt att det inte finns för många regler, utan förskolan ska vara en tillåtande atmosfär (Sara).
Enligt Markström (2007:32) är första mötet med förskolan där barnet möter en socialt definierad verksamhet med regler, rutiner och andra typer av sociala ordningar som de ska förhålla sig till.
4.1.2 Föräldrars medvetenhet om normer/regler på förskolan
På förskola A och C strävar man efter att ha rutiner i vardagen för barn, föräldrar och pedagoger. På förskola C upplyser man föräldrarna om vilka regler som finns. Kommer det nya barn som ska inskolas tar man upp en del regler under ett föräldramöte, annars brukar man skicka ut ett ”månadsbrev” till föräldrarna då man skriver ner en del regler. När de finns rutiner känner barnen igen sig och de vet vad som kommer att hända i olika situationer. Kadesjö (2001:156,157,222) menar att det finns en struktur kan det innebära att man ger barnet en fast rutin för vardagens nyckelsituationer. När man som pedagog uppfattar att ett barn har svårigheter i sin förskola ska man tala med barnets föräldrar och försöka ha en ständig dialog mellan hemmet och förskolan. Gör pedagogerna detta blir föräldrarna delaktiga i hur deras barn har det på förskolan.
Vi diskuterar även reglerna med föräldrarna på föräldramöten och på utvecklingssamtal. Om det är ett barn som har det lite besvärligt kan det underlätta för barnet om det har samma regler på förskolan som i hemmet (Lotta).
Kadesjö (2001:156,157,222) menar att ett barn med koncentrationssvårigheter behöver hjälp med att skapa struktur i sin värld. Att ge barnet struktur och rytm i vardagen innebär att man genom rutiner hjälper barnet att minska de olika intryck och valsituationer. På detta sätt blir vardagen mer förutsägbar för barnet. Strukturen ger barnet en trygg och bekant grund att stå på så att de kan möta nya situationer.
Enligt Kihlblom, Lidholt och Niss (2009:19-22) är förskolans största uppgift att skapa goda relationer, både mellan vuxna och barn men också mellan barnen. Detta är en förutsättning för att barnen ska känna sig trygga.
4.2 Pedagogernas syn på normbrytande beteende i förskolan.
4.2.1 Individuellt perspektiv
Lutz (2009:28-29) diskuterar i sin avhandling avvikande beteende utifrån ett individuellt och ett miljö perspektiv. På förskola A och C anser pedagogerna att ett normbrytande beteende framförallt är ett utagerande beteende, där barnet slåss, är aggressiv, inte lyssnar och bryter mot regler som är uppsatta. En av pedagogerna på förskola A anser att ett normbrytande beteende är om ett barn till exempel bits, om man hela tiden svär, om man hela tiden slår och sparkar, man lyssna aldrig, men det kan även vara de som är väldigt tysta, de som går in i sig själv, inte svara på tilltal och inte tittar en i ögonen.
Ett normbrytande beteende är ett beteende där barnet bryter mot de här ”normala normerna”. Det kan vara utagerande beteende med det kan också vara ett beteende där barnet vill försvinna in i mängden (Lena).
Att bryta mot ”normala normer” menar Lena att man inte fungera socialt i grupp och att man bryter mot regler som finns på förskolan.
Ett normbrytande beteende är om barnet till exempel bits, om man hela tiden svär, om man hela tiden slår och sparkar, man lyssna aldrig, men det kan även vara de som är väldigt tysta, de som går in i sig själva, inte svara på tilltal och inte tittar en i ögonen (Lotta).
Ett normbrytande beteende är ett barn som är väldigt tyst, som inte säger någonting och bara flyter med. Det kan vara ett barn som är väldigt aggressivt, som slåss och är utagerande, man tar helt enkelt stor plats (Anna).
Ett normbrytande beteende är ett beteende där man antingen är väldigt utagerande eller att man är inagerande, man slåss, förstör eller så flyter man bara med, man vill inte synas (Pethra).
Hellström (1993:83-89) menar att en del barn visar att de inte mår bra genom att få ständiga utbrott, de bråkar och förstör för andra, de hamnar i konflikter med både vuxna och barn. Det kan även vara så att det är svårt att få kontakt med barnet eller så har barnet stort behov av uppmärksamhet. Det kan också ha svårt att anpassa sig till regler som gäller för gruppen. Andra barn kan vara väldigt otrygga och ängsliga, kanske passiva eller hämmade. Detta kan vara lika allvarliga tecken som när ett barn visar ett utagerande beteende. Orsaken till att ett barn mår dåligt kan vara många, det kan vara bristande faktorer i hemmet men även på förskolan
Terje Ogden (2001:89) beskriver att en beteende störning kännetecknas av ett beteende som kränker andra grundläggande rättigheter eller bryter mot viktiga åldersbestämda normer och regler i samhället och på förskolan. Hos flera av pedagogerna fanns en syn på avvikande, normbrytande beteende som ett individuellt relaterat problem. På förskolorna A, B och C kan det förekomma individuelltanpassade regler men de är noga med att förtydliga att det gör de tillsammans med föräldrarna. Genom att använda sig av individuellt anpassade regler fokuserar pedagogerna på barnets problem.
Vi sätter inte upp individuella regler för barnen om vi inte har föräldrarnas medgivande, detta ska vara ett samarbete med föräldrarna (Lotta).
Detta gör vi tillsammans med föräldrarna för att man ska kunna arbeta med reglerna både på förskolan och i hemmet (Pethra).
Jag tycker det är bra med individuella regler, alla barn är inte lika och inte stöpta i samma form. Vi pratar och diskutera om hur vi arbetar med barnet och föräldrarna berättar om hur de brukar göra hemma, det är ett utbyte som vi gör för att kunna underlätta för barnet (Anna).
Enligt Lutz (2009:28-29) referering till Bladini (2004) menar hon att specialpedagogiken skiljer mellan två olika perspektiv, individ och miljöperspektiv. När det gäller individperspektivet söks förklaringar till svårigheter hos den enskilda individen som baseras på ett psykologiskt, medicinskt, kategoriskt eller kompensatoriskt synsätt.
Föräldrarna berättar hur de gör hemma och vi berättar hur vi gör på förskolan och sen försöker vi komma överens om ett snarlikt sätt som kan fungera både i hemmet och på förskolan för barnet (Lena).
Lotta tror att en bidragande orsak till ett normbrytande beteende kan vara att språket är dåligt hos barnet.
Jag tror att en bidragande orsak kan vara att språket är dåligt hos barnet och att man därför gör på sitt sätt. Man kanske inte kan kontrollera sin ilska och man gör saker och ting utan att tänka efter (Lotta).
Markström (2007:150, 151, 153, 154) menar att ett annat krav på förskolan är att barnen ska uttrycka sig språkligt för att fungera bra i barngruppen. I undersökning framgår det även att barnet med språkliga svårigheter kommer lättare i konflikt med andra barn eller med vuxna i förskolan. De barn man anser vara besvärliga och bråkiga barn, det är de barn som inte följer reglerna.
4.2.2 Miljörelaterat perspektiv
Ur ett miljörelaterat perspektiv enligt Lutz (2009:28.29) förklaras svårigheterna genom relation mellan invididens förutsättningar och omgivningens krav.
Pedagogen på förskola B tror att om ett barn inte kan anpassa sig efter förskolans regler utvecklas ett normbrytande beteende. Hon tror även att det kan bero på förskolans miljö som regelstrukturerad omgivning.
Om ett barn inte kan anpassa sig efter förskolans regler tror jag att ett normbrytande beteende utvecklas, men jag tror även att det kan bero på förskolans miljö som regelstrukturerade omgivning (Sara).
Markström (2007:73-79) menar att vardagen i förskolan präglas av styrning, rutiner och regler som ständigt överträds och bryts av både vuxna och barn. Detta visar på en oklarhet mellan förskolorna och reglerna i relation till olika situationer. Barn och vuxna skapar hela tiden nya regler, rutiner och situationer. ”En förskolemiljö skulle kunna skapa ett normbrytande beteende” (Anna).
Ogden (2001:89.94) påpekar att orsakerna till beteendet kan vara många, det kan till exempel bero på den sociala bakgrunden, förskolans struktur och innehåll samt samhälleliga faktorer. Det kan även bero på egenskaper hos barnet, familjen, gruppen jämnåriga och miljön i övrigt.
Barn kan ha svårt att anpassa sig till en omgivning som inte har en trygg miljö, eller en omgivning som är väldigt tillåtande och att det därför är bra att barnen får en viss struktur med en del uppsatta regler (Anna).
Pedagogen på förskola A påpekar att omgivningen på förskolan kan vara en bidragande faktor till att ett barn får ett normbrytande beteende. Pedagogen på förskola A lyfter fram att det är pedagogerna som ska anpassa sig efter barnens behov, till exempel om ett barn inte klarar av att sitta i en stor samling. För att barn ska skapa goda relationer anser pedagogen på förskola C att barnen måste känna sig trygga i miljön de befinner sig i.
Alla barn klarar till exempel inte av att sitta i en stor samling och då måste vi pedagoger kunna anpassa oss åt det. Det är något som vi kanske inte alltid är så bra på, alla barn är olika och har olika förutsättningar som vi måste kunna ta hänsyn till (Lotta).
Om det avvikande beteendet ses som en brist i samspelet mellan miljö och individen måste fokuseringen ligga på att hitta nya vägar att omforma miljön så att den kan passa det enskilda barnet.
Miljön kan vara en bidragande orsak till att man sätter upp en del regler, det kan vara en barngrupp som är väldigt stor och därför behöver andra regler jämfört med en barngrupp med lite färre barn (Pethra).
Hellström (1993:9) påpekar att miljön har stor betydelse för om ett barn får problem. Om ett barn är på en förskola som har svårt att samarbeta och inte orkar med de barn som finns i barngruppen är det troligt att något barn i gruppen kommer få svårigheter att anpassa sig. Pedagogen på förskola C tror även hon att ett normbrytande beteende kan ha att göra med omgivningen.
Med omgivning menar jag en stökig miljö på förskolan, en otrygg hemmiljö eller otydliga struktur när det gäller till exempel regler. Jag har sett tydligt på ett barn om det har hänt något i hemmet och att det påverkar hur barnet är på förskolan (Lena).
barnen har svårt att klara av detta. Förskolan ansvarar för att skapa en vardagssituation som ger dem chansen att utvecklas utifrån sina förutsättningar.
Haug (Lutz 2009:27-28) menar om det avvikande beteende ses som en brist i samspelet mellan miljö och individen måste fokuseringen ligga på att hitta nya vägar att omforma miljön så att den kan passa det enskilda barnet.
4.2.3 Pedagogernas syn på utveckling av normbrytande beteende i hemmet
De fem pedagogerna tror att föräldrarnas uppfostran kan ha en bidragande orsak till att ett barn visar upp ett normbrytande beteende. Andershed och Andersheds (2005:95-97) forskning har visat att uppfostringsmetoderna kan ha en bidragande orsak till ett normbrytande beteende. Några av pedagogerna tror att ett normbrytande beteende kan bero på allt ifrån att föräldrar missbrukar till att man inte har några regler hemma. Det kan även vara så att man har olika regler, eller att man kanske inte har några regler alls i hemmet.
Det finns många anledningar, det kan vara det sociala och hur hemmiljön ser ut, om föräldrarna har missbruksproblem. Det kan även vara så att man har olika regler, eller att man kanske inte har några regler alls i hemmet (Lotta).
Jag tror att de handlar om hur de vuxna behandlar individen. Det finns många olika faktorer som leder till hur det blir för barnet (Sara).
Enligt Kadesjö (2001:40, 42, 43) kan ett barn som har svårt att uppfatta och följa regler inte klara av ostrukturerade situationer. Kadesjö (2001:156, 157, 222) menar även att en del vuxna har svårt att ge struktur till barnens vardag då man anser att de inte stämmer med deras personlighet eller uppfostrings filosofi. Pedagogen på förskola C menar att ”det kan handla om att föräldrarna inte har samma värderingar och uppfostran med sig från sin egen barndom och det kan göra det förvirrande för barnen”(Lena).
Andershed och Andershed (2005:95-97) påpekar att det är föräldrarnas ansvar att bidra med den positiva socialisationen till barnen under de första levnadsåren. Även här menar pedagogen på förskola C att det har med regler att göra, vad barnet får och inte får göra hemma. Hur föräldrarna är till barnet, om de har tydliga gränser och regler hemma är de lättare för dem att anpassa sig till en förskola som har regler.
Det är viktigt för de barn som behöver extra hjälp att vi har snarlika regler på förskolan och i hemmet, då blir det lättare för dem att anpassa sig. Om föräldrarna har tydliga gränser och regler hemma kan de vara lättare för de att anpassa sig till en förskola som har regler (Lotta).
Jag tror att det beror lite mer på individen och hur trygg individen känner sig, om hon/han kommer från en trygg hemmiljö. Det kan ha betydelse för hur barnet tar till sig sin omgivning på förskolan (Pethra).
Eresund och Wrangsjö (2008:53) menar att ett barn med beteendeproblem ofta har svårt att ställa om sig, att hantera övergångar mellan olika sammanhang, växla från en uppgift till en annan eller anpassa sig till nya omständigheter i vilka nya regler som gäller.
4.2.4 Pojkar och flickor
Pedagogerna på förskolorna A, B och C är alla överens om att fler pojkar än flickor uppvisar ett normbrytande beteende och att det finns olika anledningar till det. Det kan vara att pojkarna är mer rakt på sak och att man då ser det utagerande beteendet mer. Pedagogen på förskola A påpekar att det är ju statistisk bevisat att det är fler pojkar än flickor som visar upp ett normbrytande beteende.
Det är ju statistisk bevisat att det är fler pojkar än flickor som visar upp ett normbrytande beteende. Jag tror att det kan bero på att pojkar är mer rakt på sak och att man då lättare ser de utagerande beteendena (Anna).
Andershed och Andershed (2005) påpekar att när man tittar på det normbrytande beteendet som innefattar det aggressiva beteendet, har man gjort en undersökning som visar att det finns en skillnad mellan pojkar och flickor. Skillnaden är inte stor men den visar att det är fler pojkar än flickor som visar upp ett aggressivt beteende i tidig ålder Det finns olika anledningar till att det är fler pojkar än flickor som visar upp ett normbrytande beteende. Pedagogen på förskola B tror att flickor har lättare för att foga sig, de har lättare för att anpassa sig än vad pojkar har och därför är det fler pojkar som utvecklar ett normbrytande beteende.
Jag tror att pojkar gör sin röst hörd på ett annat sätt än flickor. Jag tror att flickorna är bättre på att foga sig, de har lättare för att anpassa sig än vad pojkarna har (Sara).
Jag upplever att tjejerna inte utmärker sig lika mycket som pojkarna på förskolan (Lena).
Andershed och Andershed (2005) menar att man lär ut till flickor vad som är ett lämpligt beteende i samhället och att det är mer tillåtet för pojkar att visa upp ett aggressivt beteende. Eresund och Wrangsjö (2008:32) tar upp att skillnaden mellan pojkar och flickor har en biologisk grund men att den förstärks även av omgivningens förväntningar och bemötande. Genom att avsluta hela analysen refererar vi till Markström som vill poängtera:
Förskola och skola är exempel på institutioner som jag menar kan förstås och betecknas som normaliseringspraktiker, d.v.s. verksamheter som producerar normaliteter via samspel mellan aktörer och strukturer. Konstruktionen av det normala är emellertid en fråga som är kontextuellt och situationellt skapad. Det som i ett sammanhang kan anses som problematiskt kan i ett annat sammanhang upplevas som något positivt (Markström Ann-Marie 2007:212 Att förstå förskolan
5 Diskussion och sammanfattning
Syftet i vår undersökning var att ta reda på pedagogernas syn på normer och normbrytande beteende i förskolan, ur ett individuellt och miljö perspektiv. På förskolorna där undersökningen utfördes har det framkommit att normer på förskolan innebär regler och avvikande beteende. Reglerna på förskolan kan till exempel vara hur barnen ska vara mot varandra och hur de ska uppföra sig på förskolan. Pedagogernas syn på normbrytande beteende varierade då några pedagoger ansåg att ett normbrytande beteende är när barnet bryter mot normerna på förskolan. Den pedagogen som skiljer sig delvis i synen på normbrytande beteende är att hon anser att ett normbrytande beteende kan vara när en pojke älskar rosa. Pedagogerna var överens om att ett normbrytande beteende är när ett barn visar upp ett utagerande beteende, till exempel slåss och sparkar, att barnet aldrig lyssnar. Det har även framkommit att det kan vara ett barn som är väldigt tyst, inte säger någonting och bara flyter med. I undersökningen har det framkommit att pedagogerna ser på ett normbrytande beteende ur ett individuellt och ett miljöperspektiv. Ur ett individuellt perspektiv menar pedagogerna att individen har svårt att till exempel anpassa sig till sin omgivning. Medan de ur ett miljö perspektiv syftar på förskolans verksamhet och barnets hemmiljö.
Genom denna undersökning har vår syn på normer inte ändrats då vi anser att normer handlar om värderingar och regler. Vår syn på normbrytande beteende har delvis förändrats. Från början trodde vi att det normbrytande beteende var ett problem som först och främst låg hos individen och att miljön hade en mindre betydelse. Efter undersökningen har vi ändrat uppfattning och anser att ett normbrytande beteende beror på både individen och den sociala miljön (förskolan och hemmet) som individen befinner sig i.
En viktig punkt att diskutera som framkommit i undersökningen är att en pedagog anser att ett normbrytande beteende kan vara att en pojke älskar rosa. Vi anser att samhället har utvecklats till att det är ”normalt” om en pojke går klädd i rosa. Vi förstår dock hennes tankar då samhället länge har varit präglat ur ett traditionellt genus perspektiv.
I olika hög grad anser vi att man kan tolka pedagogernas svar kring normer i överensstämmelser med Lpfö 98:s riktlinjer kring normer och värden. Utifrån dessa riktlinjer
ska arbetslaget ansvara för att det utvecklas normer för arbetet och samvaron i den egna barngruppen. På förskola A arbetar man för att barnen ska fungera i grupp och att den ”sociala biten” ska kunna fungera i barngruppen.
Det står även i Lpfö 98 att pedagogerna ska ansvara för att förskolan tillämpar ett demokratiskt arbetssätt där barn aktivt deltar, men demokrati nämns lite explicit av pedagogerna då man på förskola A och C lyfter fram att de diskuterar reglerna med barnen för att skapa en bra miljö. På förskola C går man tillbaka till de bestämda reglerna för att barnen aktivt ska kunna delta i vad de har bestämt tillsammans. Vi tycker det är viktigt att man på en förskola arbetar utifrån att alla barn får vara delaktiga. Genom att låta barnen vara med och bestämma en del av reglerna, får de vara med och påverka sin vistelse på förskolan.
Riktlinjen i Lpfö 98 som handlar om samarbete med hemmen när det gäller barnens fostran och med föräldrarna diskutera regler och förhållningssätt i förskolan kan kopplas till några svar från två av förskolorna. På förskola C samarbetar pedagogerna med föräldrarna då de upplyser föräldrarna om vilka regler som finns på förskolan. En av pedagogerna på förskola A påpekar att om det finns ett barn på förskolan som har det lite besvärligt diskuterar man med föräldrarna och sätter upp gemensamma regler för att då underlätta för barnet både på förskolan och i hemmet. Det är bra att det finns ett samarbete mellan förskolan och hemmet, en del barn har svårigheter och behöver extra hjälp. Vi anser att det kan vara bra att ha individuellt anpassade regler för de barn som är i behov av det. Men man ska som pedagog inte glömma bort att titta på verksamheten som man arbetar i, för att se om det finns något man kan ändra i den för att underlätta för barnet.
5.1 Kritisk reflektion av vår studie
Vid en kritisk granskning av vår studie hade vi gjort insamlingen av det empiriska materialet annorlunda. Vi hade börjat tidigare med våra intervjuer, vi hade även då valt att båda skulle varit närvarande under alla intervjuerna. Då hade både fått direkt information om vad pedagogerna ansåg i de olika frågorna. Vi hade kunnat hjälpa varandra med eventuella följdfrågor. Hade det funnits möjlighet hade vi velat intervjua fler pedagoger, detta för att vi
då hade kunnat få fler och eventuellt varierande svar. Istället för att bara använda oss av intervjuer hade vi kunnat använda oss av metoden enkät. Genom att använda oss av enkäter som ett komplement till intervjuerna hade vi kunnat få mer empiriskt material att arbeta med. Fler pedagoger hade då kunnat medverka i undersökningen för att få fler och eventuellt varierande svar.
Vi kan i vårt material identifiera ett flertal uttalande då följdfrågor hade behövts för att kunna vidareutveckla och förtydliga en del svar. Ett exempel kan vara, vad innebär ”normala
normer”? En läroprocess har varit att följdfrågor är viktiga då respondenternas uttalande är en viktig källa och grund för vidare analys.
Utifrån undersökning har det framkommit nya frågor som man hade kunnat undersöka. Förslag till sådana frågor är följande; Varför är det fler pojkar än flickor som utvecklar ett normbrytande beteende? Vad skulle förskolan kunna göra för att minska ett normbrytande beteende?
Referenslista
Andershed, Henrik & Andershed Anna-Karin (2005). Normbrytande beteende i barndomen:
Vad säger forskningen? Stockholm: Gothia Förlag.
Asmervik, Sverre, Ogden Terje & Rygvold Anne-Lisa (2001). Barn med behov av särskilt
stöd. Lund: Studenlitteratur.
Björklund, Maria & Paulsson, Ulf (2003). Semenarieboken – att skriva, presentera och
opponera. Lund: Studentlitteratur
Denscombe, Martyn (1998). Forskningshandboken – för småsakliga forskningsprojekt inom
samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Eresund, Pia & Wrangsjö, Björn (2008). BRÅKIGA BARN. Malmö: Holmbergs.
Hellström, Agneta (1993). Ungar är olika. Hur kan förskolan hjälpa barn med svårigheter? Stockholm: Liber.
Løkken, Gunvor & Søbstand Frode (1995). Observation och intervju i förskolan. Lund: Studentlitteratur.
Lutz, Kristian (2009). Kategoriseringar av barn i förskoleåldern - styrning & administrativa
processer. Malmö Högskola: Lärarutbildningen.
Lärarförbundet (2006). Lärarens handbok. Stockholm: Tryckindustri Information. Kadesjö, Björn (2001). Barn med koncentrationssvårigheter. Stockholm: Liber.
Kihlbom, Magnus, Lidholt Birgitta & Niss Gunilla (2009). Förskola för de allra minsta. På
gott och ont. Stockholm: Karlsson bokförlag.
Markström, Ann-Marie (2007). Att förstå förskolan – vardagslivets institutionella ansikte. Lund: Studentlitteratur.
Nationalencyklopedin (2010-11-05). http://www.ne.se/
Patel, Runa & Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur. Trost, Jan (1997). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.
Svenska akademiens (2006). Svenska akademiens ordlista över svenska språket. Stockholm: Nordsteds Akademiska förlag.
Vetenskapsrådet (2010). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning. http://www.vr.se Senast tillgänglig: 2010-11-05.
Wehner-Godee, Christina (2003). Att fånga lärandet, pedagogisk dokumentation med hjälp av
Bilaga
Normer
Vad innebär normer?
Vad har ni för regler på förskolan?
Vem bestämmer reglerna på förskolan? Varför? (Pedagoger, föräldrar & barn tillsammans?) Är föräldrarna medvetna om vilka regler som finns på förskolan? Varför/Varför inte? / Arbetar ni och föräldrarna tillsammans när det gäller regler i hemmet och på förskolan? Hur arbetar ni med reglerna med barnen?
Har ni alltid haft samma regler? Om inte – vem bestämmer när det är tid att byta? Har ni några individuellt anpassade regler eller alla barn har samma?
Vad tycker du om individuella regler till barnen? Vad är ett normbrytande beteende?
De som vet:
Arbetar ni med normbrytande beteende? Varför?
Hur har du fått information om normbrytande beteende? Hur arbetar ni på förskolan med normbrytande beteende? Är föräldrarna delaktiga i arbetet med normbrytande beteende?
Är föräldrarna medvetna om att det görs en bedömning av deras barn?
Anser du att det är fler pojkar än flickor som visar upp ett normbrytande beteende? Om ja vad tror du det beror på?
Varför tror du att ett barn visar upp ett normbrytande beteende? Vad är anledningen till beteendet? Barnet, föräldrarna, förskolan - pedagogerna, barngruppen? Om en elev på förskolan har ett normbrytande beteende tror du att det beror det på omgivningen eller individen?
Vad tror du normbrytande beteende kan få för konsekvenser om det följer med i vuxen ålder? Hur kan omgivningen på förskolan bidra till att eleverna inte får ett normbrytande beteende? Tror du att föräldrarnas uppfostran kan bidra till att eleven utvecklar normbrytande beteende?
Finns det något samband mellan era normer på förskolan och de barn som visar ett normbrytande beteende?
Tror du att ett normbrytande skulle kunna undvikas om man upptäcker det i tid? De som inte vet:
Vad innebär normbrytande beteende för dig? Vill du arbeta mot/med normbrytande beteende?
Skulle det hjälpa er verksamhet om ni fick information och arbete med normbrytande beteende?
Varför tror du att ett normbrytande beteende uppstår hos ett barn?
Det har visat sig vara fler pojkar än flickor som har ett normbrytande beteende, varför tror du det är så?
