”Alla barn och familjer ska få ett bra bemötande på förskolan, vem man än är och var man än kommer ifrån”

”Alla barn och familjer ska få ett bra

bemötande på förskolan, vem man än är

och var man än kommer ifrån”

En kvalitativ intervjustudie om det första mötet med nyanlända barn och

familjer på förskolan

Sanna Andersson

Förskollärare 2021

”Alla barn och familjer ska få ett bra bemötande på förskolan,

vem man än är och var man än kommer ifrån”

En kvalitativ intervjustudie om det första mötet med nyanlända barn och

familjer på förskolan

“All children and families should be well received at preschool,

whoever you are and wherever you come from”

A qualitative interview study about the first meeting with newly arrived children

and families at the preschool

Handledare: Åsa Gyllefjord och Åsa Gardelli Förskollärarprogrammet, 210 hp

Abstrakt

Studiens syfte är att synliggöra hur förskollärare säger sig arbeta för att skapa trygghet till nyanlända barn och vårdnadshavare vid inskolning. Följande forskningsfrågor ligger till grund för studien: Hur beskriver förskollärare att inskolning sker av nyanlända barn och vårdnadshavare på förskolan för att skapa trygghet? Hur säger sig förskollärare kommunicera med nyanlända barn och vårdnadshavare vid inskolning för att skapa trygghet? Vilka utmaningar säger sig förskollärare uppleva vid inskolning av nyanlända barn och vårdnadshavare? Studiens teoretiska utgångpunkt utgår ifrån det sociokulturella perspektivet. Studien har genomförts med utgångspunkt i en kvalitativ metod med fokus på enskilda semistrukturerade telefonintervjuer. Urvalet av respondenter består av fyra verksamma förskollärare, samtliga respondenter är väl förtrogna i arbetet med nyanlända barn och vårdnadshavare inom förskolans utbildning. För att analysera studiens datamaterial har analysmetoden sortera, reducera och argumentera använts. Avslutningsvis har datamaterialet kodats och sorterats i relation till forskningsfrågorna, vilket har hjälpt till att dela upp empirin i teman för att få fram studiens resultat. Studiens resultat visar att förskolan är viktig för nyanlända familjer som kommer till Sverige eftersom förskolans utbildning ofta blir den första kontakten med samhället. Tryggheten är det allra viktigaste för alla barn och familjer på förskolan. För att skapa trygghet vid inskolning av nyanlända barn och familjer är det viktigt att lyssna och visa intresse för familjens språk och kultur. Slutsatser som dragits i studien är vikten av en fungerande kommunikation mellan förskola och nyanlända familjer för att skapa trygghet samt att det verbala språket inte alltid är det viktigaste vid kommunikation. Ytterligare en slutsats är hur viktigt det är med lyhördhet vid inskolning av barn och vårdnadshavare för att inskolningen ska vara trygg samt anpassas till varje enskild individ.

Nyckelord: Anknytning, inskolning, interkulturellt förhållningssätt, kultur, nyanländ, språk,

Förord

Inledningsvis vill jag tacka mina handledare Åsa Gyllefjord och Åsa Gardelli för stöd och vägledning under arbetets gång. Jag vill även tacka mina studiekamrater som funnits till hands oavsett tid på dygnet för att svara på olika fundering och tankar kring studien, eller bara funnits där för att prata. Jag vill rikta ett stort tack till den rektor som hjälpt mig att ta fram lämpliga respondenter till studien. Varmt tack till alla förskollärare jag fått möjlighet att intervjua, jag är tacksam över det engagemang ni visat och för de givande samtalen. Utan er hade denna studie inte gått att genomföra. Tack till min familj som stöttat och trott på mig under min studietid. Slutligen vill jag ge mig själv en klapp på axeln för att jag klarat av att genomföra detta examensarbete på egen hand. Det har varit 3,5 givande studieår där jag tillägnat mig mycket kunskap. Under dessa år har jag även fått möjlighet att träffa människor som kommer att bli vänner för livet.

Maj 2021

Innehållsförteckning

1. Inledning 1

2. Syfte och frågeställningar 3

3. Litteraturgenomgång 4

3.1 Det mångkulturella mötet 4

3.2 Nyanländ 4

3.3 Kultur 5

3.3.1 Kulturell kompetens 5

3.3.2 Mångkultur 6

3.3.3 Interkulturellt förhållningssätt 6

3.4 Nyanlända barn på förskolan 6

3.5 Samverkan med barnets vårdnadshavare 7

3.6 Inskolning 9

3.7 Anknytning, omsorg och trygghet 10

3.7.1 Trygghetscirkeln 11

3.8 Förankring i lagar och förordningar 12

3.9 Språk och kommunikation 12

4. Teoretisk utgångspunkt för studien 14

4.1 Sociokulturella perspektivet 14

4.1.1 Proximala utvecklingszonen 15

5. Metod 16

5.1 Metodologiska överväganden 16

5.2 Kvalitativ forskning 16

5.3 Semistrukturerad intervju och telefonintervju 17

5.4 Urval 17

5.5 Genomförande 18

5.6 Forskningsetiska principer 18

5.7 Bearbetning, tolkning och analys 19

6. Resultat 21

6.1 Det första mötet med nyanlända barn och familjer på förskolan 21

6.1.1 Första mötet med nyanlända familjer 21

6.1.2 Hur inskolning av nyanlända barn och familjer sker på förskolan 22 6.1.3 Skillnader i inskolning mellan ett nyanlänt barn och andra barn 23

6.1.4 Trygghet är en grundläggande aspekt på förskolan 23

6.2 Språk och kommunikation på förskolan för att skapa trygghet till nyanlända barn och

vårdnadshavare 24

6.2.1 Språk och kommunikation med nyanlända vårdnadshavare 25

6.2.2 Kommunicera med nyanlända barn 25

6.2.3 Kommunikation, samspel och lek mellan nyanlända barn och andra barn på förskolan 26

6.3 Utmaningar vid mottagandet av nyanlända barn och familjer 26

6.3.1 Utmaningar och stöd i mottagandet av nyanlända barn och familjer 27

7. Diskussion 29

7.1 Metoddiskussion 29

7.2.1 Det första mötet med nyanlända barn och familjer på förskolan 30 7.2.2 Språk och kommunikation på förskolan för att skapa trygghet till nyanlända barn och

vårdnadshavare 32

7.2.3 Utmaningar vid mottagandet av nyanlända barn och familjer 34

7.3 Slutsatser och implikationer 37

7.4 Förslag till fortsatt forskning 37

1. Inledning

Tidigt på morgonen, strax före gryningen, ringer det på dörrklockan. Ringningen övergår snart i bankningar på dörren. Pappa och mamma går hastigt ur sina sängar och barnen, de äldsta två, följer skrämda efter till dörren. Även det yngsta har vaknat och ligger och skriker i sin säng. Pappa öppnar, genom dörren tränger sig fem beväpnade män in med maskerade ansikten. Allt går mycket fort. Mamma och pappa ställs med ansiktena mot väggen, gevär riktas mot deras ryggar. Barnen gråter och en av männen ryter åt dem att hålla tyst. Huset genomsöks, möbler slås sönder, golv bryts upp. En av männen skriker åt pappan att ta av sig kläderna och följa med. Kvar i kaoset finns mamman och de tre barnen. Pappa är borta en tid, en tid av panikartad oro. Var finns han? Vad gör de med honom? Hur ska man kunna finna honom? Barnen vistas hos mormor och morfar, och vet inte hur många dagar som gått när mamma kommer och berättar att pappa har kommit hem igen. Men han mår inte riktigt bra, och kan inte stanna hos dem. Han måste resa långt, långt bort. Man återförenas allihopa en enda skälvande dag då längtan och sorgen löses upp i tårar och skratt. Nästa dag är pappa borta, och kommer att vara borta i åtskilliga månader innan familjen kan återförenas i ett främmande land. Ingenting blir någonsin som det varit förut. (Angel & Hjern, 2004, s. 58)

Ovanstående händelse är hämtad ur boken ”Att möta flyktingar” som visar på att händelser om våld är ett ständigt återkommande samtal i alla krigsdrabbade länder. Det finns flyktingbarn som själva varit utsatta för våld men det mest förkommande är att dessa barn bevittnar våld runt omkring sig (Angel & Hjern, 2004). Tänk dig att komma till ett alldeles främmande land, där språket, kulturen och miljön är helt annorlunda mot för vad du är van med. Du och din familj ska sedan integrera till det främmande landet Sverige. Ni ska bekanta er med det svenska samhället, lära er ett nytt språk samt förhålla er till en mängd nya saker. Den svenska förskolan är ofta det allra första mötet med det svenska samhället för många barn och familjer som sökt skydd i Sverige. Att arbeta med nyanlända barn och familjer kan många gånger innebära möten med människor som bär med sig traumatiska upplevelser från bland annat krig. Flera nyanlända familjer har behövt lämna sitt hemland samt sina nära och kära under mycket svåra förhållanden (Lunneblad, 2013a). Angel och Hjern (2004) lyfter att för många nyanlända familjer som har en flyktingbakgrund är förskolan en av de viktigaste platserna. Förskolans utbildning är viktig för familjer som lämnat sitt förflutna och ännu inte skapat nya nätverk. Förskolan erbjuder barnen struktur i vardagen där familjerna får tillgång till stöd.

Under hösten 2015 tog Sverige emot 163 000 asylsökande som sökte skydd till följd av krig och oroligheter i världen (Migrationsverket, 2020a). Detta innebär att den svenska förskolan behöver kunskaper om det första mottagandet av nyanlända familjer där trygghet och anknytning ses som viktigt för att barnen ska utvecklas och lära. Mottagandet av flyktingar och hur den svenska integrationspolitiken ska genomföras har sedan länge varit ett ideologiskt dilemma (Lunneblad, 2013a).

Det är en stor händelse för alla barn och familjer att börja på förskolan. Barnet går från att bara vara med sina vårdnadshavare till att befinna sig i en helt ny omgivning. Det är personalen på förskolan som ska se till att överlämningen sker på ett bra sätt, detta för att barnen ska känna sig trygga. Alla barn och vårdnadshavare är olika vilket gör att förskolans personal kommer att behöva arbeta på olika sätt för att skapa förutsättningar att alla individer ska känna trygghet (Källhage & Malm, 2020). Under min VFU (verksamhets förlagda utbildning) mötte jag nyanlända barn och familjer som inskolades till den svenska förskolan för första gången. Den svenska kulturen och språket var nytt för hela familjen där barnen och vårdnadshavarna hade svårt att skiljas från varandra. Det var då en fundering väcktes inom mig angående hur förskollärare organiserar inskolningen för att nyanlända barn och familjer ska känna sig trygga på förskolan. Lunneblad (2013a) skriver att pedagoger på förskolan möter oftast nyanlända familjer som inte har någon tidigare erfarenhet av den svenska förskolan. Jag anser att detta är ett viktigt problemområde att studera eftersom pedagoger på förskolor många gånger inte är överens om hur mottagandet av nyanlända barn och vårdnadshavare ska ske.

I litteraturgenomgången nämns de termer som respektive författare använder när de pratar om inskolning. Författarna berör termer som inskolning, introduktion och invänjning.

2. Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att synliggöra hur förskollärare säger sig arbeta för att skapa trygghet till nyanlända barn och vårdnadshavare vid inskolning.

Följande forskningsfrågor blir således relevant att undersöka:

- Hur beskriver förskollärare att inskolning sker av nyanlända barn och vårdnadshavare på förskolan för att skapa trygghet?

- Hur säger sig förskollärare kommunicera med nyanlända barn och vårdnadshavare vid inskolning för att skapa trygghet?

3. Litteraturgenomgång

I detta avsnitt sker först en förklaring av relevanta begrepp för studien. Vidare presenteras mottagandet av nyanlända barn i förskolan och samverkan med barnets vårdnadshavare. Sedan redogörs det för inskolningen, anknytning, omsorg och trygghet samt trygghetscirkeln. Därefter ges en förankring i lagar och förordningar. Avslutningsvis presenteras språkets betydelse.

3.1 Det mångkulturella mötet

Migration ses som en del av människans historia och ursprung där människan alltid har flyttat sig över stora geografiska områden. En migrant är en person som lämnat sitt ursprungliga land och befinner sig nu i ett annat land, tillfälligt eller permanent. I dagsläget bor över 200 miljoner människor i ett annat land än sitt ursprungliga. De flesta personer har flyttat av egen vilja för att förbättra sina livsvillkor genom till exempel arbete eller för att träffa sin familj. Flykting är de personer som tvingats fly beroende på en ohållbar situation som bland annat krig och fattigdom. Enligt FN:s flyktingkonvention anses en flykting vara en person som har en rädsla för att bli förföljd på grund av etnicitet, religiös eller politisk åsikt, sexuell läggning, kön eller beroende på vilken samhällsgrupp man tillhör. I världen är det mer än 45 miljoner människor på flykt och 21 miljoner av dessa människor är barn. De flesta barn tvingas fly från inbördeskrig, fattigdom och katastrofer. Under flykten är det vanligt att barnen kommer bort från sina familjer och barn är särskilt sårbara för sexuella övergrepp, vanvård och diskriminering (Unicef, u.å).

Utbildningsdepartementet (2018) redogör för att förskolan är en av de första samhällsinstitutionerna som nyanlända barn och familjer möter när de kommer till Sverige. Förskolan har en betydelsefull roll då familjen ska integreras in i det nya samhället. Det är viktigt att förskolans personal och rektor har kunskaper om interkulturalitet, detta för att barn och vårdnadshavare ska känna sig trygga med förskolans utbildning. Utbildningsdepartementet skriver även att det krävs kunskaper hos pedagogerna om språkutvecklingen för att kunna stimulera detta hos barn med annat modersmål än svenska.

3.2 Nyanländ

Enligt Migrationsverket (2020b) betraktas en nyanländ person vara en individ som kommer från ett annat land och blivit mottagen av en kommun. Personen har beviljats uppehållstillstånd för att bosätta sig beroende av bland annat flyktingskäl. En person anses vara nyanländ under tiden hen omfattas av lagen om etableringsinsatser, vilket är två till tre år.

mycket mer. Det som däremot överensstämmer med de flesta nyanlända barn är känslan av längtan efter det man lämnat bakom sig. Vidare skriver författaren att även hela familjen oftast befinner sig i en migrationsprocess, vilket har påverkan på barnet (Wångersjö, 2017).

För barn är flytten från sitt hemland till ett annat land en stor händelse som behöver hanteras. När familjen kommer till ett nytt land finns det en mängd olika praktiska bestyr som de nyanlända vuxna behöver ta tag i. Det är många känslor inblandande oavsett bakgrund och var i världen man kommer ifrån. Därför är det betydelsefullt att förskolan är en trygg ”landningsbana” för alla barn och vårdnadshavare. Det är av viktigt att förskolans personal förstår innebörden i begreppet ´nyanländ´. Det kan vara bra att diskutera begreppet inom arbetslaget för att definiera det (Wångersjö, 2017).

Förskolan är en av de viktigaste platserna för nyanlända barn och familjer som har en flyktingbakgrund och lämnat sitt förflutna. Förskolans utbildning erbjuder familjerna stöd och struktur i vardagen. Det är bland annat genom förskolan som nyanlända familjer ges möjlighet att skapa nya nätverk i det nya samhället (Angel & Hjern, 2004).

3.3 Kultur

Wångersjö (2017) lyfter fram att människor skapar kultur. Ordet kommer från latin och betyder odling. Med kultur menas att en grupp människor har samma referensramar och värderingar som gemensamt formar gruppens och individernas identitet. Stier (2016) framhåller att kultur kan ses som konstruktioner med en uppsättning av inlärda och allmänna mönster som tas för givet.

3.3.1 Kulturell kompetens

Det som menas med kulturell kompetens är vikten av att förstå att människor är delar av olika kulturer där vi socialiseras in i en kultur genom samspel med andra. Den kulturella kompetensen får stor betydelse bland verksamheter som arbetar med människor i ett samhälle med mångfald. Genom att inta kulturell kompetens gäller det att förstå det värdefulla i att alla människor är olika och att vara öppen för mångfald. Ungefär vart fjärde barn som växer upp idag i Sverige har rötter i andra länder. Förskolan är ofta den första mötesplatsen i det svenska samhället för de familjer som har olika social, etnisk och kulturell bakgrund (Ylvén & Wilder, 2014). Ellneby (2007) påpekar att det är svårt att skaffa sig kulturell kompetens för den som inte vuxit upp i det aktuella landet. Författaren menar att vi istället kan skaffa oss kulturförståelse, där fokus ligger på att lära oss om barnets hemkultur för att lättare få en förståelse för barnet och vårdnadshavarna.

Förskolans Läroplan (Skolverket, 2018) uttrycker värdet av att barnen ska bli medvetna om det egna kulturarvet samt skapa delaktighet i andras kulturer.

Ylvén och Wilder (2014) poängterar vikten av att alla som arbetar på förskolan måste vara medvetna om sin egen ställning om kultur och veta vikten av hur det kan påverka ens eget handlande.

3.3.2 Mångkultur

Mångkultur innebär att flera kulturer finns på samma plats samtidigt. I en mångkulturell miljö skulle de olika kulturerna kunna leva jämsides med varandra utan att överhuvudtaget mötas eller ha någonting med varandra att göra (Wångersjö, 2017).

3.3.3 Interkulturellt förhållningssätt

Wångersjö (2017) och Lunneblad (2013b) framhåller att ett möte med nyanlända familjer innebär för det mesta ett möte mellan olika kulturer. Interkulturalitet förutsätter ett möte mellan kulturer där mötet ska präglas av ömsesidig respekt, tålamod, samarbete, jämlikhet och social rättvisa. Genom att ha ett interkulturellt förhållningssätt inom förskolans utbildning kommer de nyanlända barnen och deras ursprungliga kultur att få en lika självklar plats i utbildningen som den svenska kulturen. Wångersjö lyfter fram att en grundläggande del i ett interkulturellt förhållningssätt är viljan att lära av den man möter samt viljan att tillåta sig själv förändras. Alla barn och familjer oavsett bakgrund ska lyftas fram och olikheter ska ses som en resurs snarare än ett problem (Wångersjö, 2017). Lahdenperä (2004) hävdar att ovanstående kan bidra till att synliggöra hur stereotypier, rasism, makt, diskriminering, fördomar och sociala orättvisor påverkar människors liv.

Stier (2016) skriver att inom förskolans utbildning pågår interkulturell kommunikation. Det är en kommunikation mellan barn och personal samt vårdnadshavare som bland annat har olika kulturella bakgrunder och erfarenheter där dessa gemensamt påverkar varandra. Stier skriver även att interkulturell kommunikation inom förskolan handlar om samspelet mellan personer utifrån olika språkliga kategorier, vilket kan leda till att kommunikationen handlar om språkförståelse istället för kulturellförståelse.

3.4 Nyanlända barn på förskolan

Nyanlända barn har rätt till förskola på precis samma villkor som andra. Nyanlända och asylsökande barn kan även ha ett eget behov av att få plats i förskolan på grund av familjens situation i övrigt. Då är det barnets behov som ska styra från vilken ålder och i viken omfattning, barnet ska vistas i förskolan. (Wångersjö, 2017, s. 35)

behov. Studien synliggör den utmaning som finns med att åstadkomma ett bemötande i förskolan som stödjer nyanlända utan att inta ett bristperspektiv (Lunneblad, 2013a).

Lunneblad (2006, refererad i Wångersjö, 2017) lyfter att ett monokulturellt förhållningssätt är vanligt inom förskolans utbildning. Det innebär att den svenska kulturen ses som en norm där andra kulturer betraktas som avvikande. Pedagoger förmedlar inte uttryckligen att den svenska kulturen är mer värd att uppmärksammas, utan detta är någonting som sker omedvetet. På vissa förskolor ses det som en självklarhet att svenska traditioner och språket skall lyftas fram medan det är mindre fokus på andra kulturer och språk.

Stier (2016) belyser några utmaningar i arbetet med att arbeta interkulturellt inom förskolan utbildning. Hur mycket hänsyn ska förskolan ta till barnen, vårdnadshavarna eller personalens kulturella, religiösa och etniska bakgrund? Hur ska förskolans utbildning och arbetssätt anpassas till vårdnadshavarnas önskemål? Detta kan ses som en fälla för en oreflekterad föreställning om ”vi och dem”. Förskolans personal ser sig själva som normen samt ”de andra” som icke-normen och annorlunda. Vidare lyfter Stier att det finns en risk för kulturell hemmablindhet, där den svenska kulturen sätts främst och ”andra” kulturer anses annorlunda och får komma lite i skymundan. Författaren menar även att förskolan ofta utgår ifrån att andras etnicitet kan förklara varför de beter sig på ett visst sätt. Osäkerheten kring hur man bör förhålla sig till mångfalden i verksamheten kan leda till att det skapas förställningar hos personalen på förskolan att mångfaldsarbetet leder till problem, konflikt eller mer arbete (Stier, 2016).

3.5 Samverkan med barnets vårdnadshavare

Barn i förskoleåldern tillbringar mesta delen av sin tid i hemmet och på förskolan. Tillsammans med hemmet ska förskolan skapa de bästa förutsättningarna för att barnet ska utvecklas rikt och mångsidigt (Ylvén & Wilder, 2014). Vårdnadshavare som känner sig trygga och välkomna i förskolan kommer föra vidare denna känsla till sitt barn (Wångersjö, 2017).

Utbildningen i förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Den ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn. Utbildningen ska utgå från en helhetssyn på barn och barnens behov, där omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. I samarbete med hemmen ska förskolan främja barnens utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. (Skolverket, 2018, s. 7)

och Vuorinen (2008) har i sin studie sett att ett samarbete mellan vårdnadshavare och förskollärare underlättas om parterna delar samma referensram, tankemönster och uttryckssätt. I förskolan Läroplan står det att ”Förskolan ska samarbeta med hemmen för att ge barnen möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar” (Skolverket, 2018, s. 8). I Skolverket (2018) står det även att ett samarbete med barnens vårdnadshavare är en förutsättning för att barnen ska kunna utvecklas och lära. Ylvén och Wilder (2014) framhåller att det är en utmaning att hitta vägar för samarbete mellan förskolan och hemmet. Förutsättningarna kan se olika ut beroende på familj, vilket ställer krav på kompetens hos pedagogerna. Det krävs flexibilitet, social och kulturell kompetens i möte med enskilda familjer. Författarna redogör även för att det aldrig får uppstå tillfällen där någon part känner sig i underläge.

Vårdnadshavarna är de viktigaste samarbetspersonerna på förskolan. Utan ett fungerande kontaktnät är det svårt för personalen på förskolan att utföra ett riktigt bra arbete med barnen, eftersom det är vårdnadshavarna som känner det enskilda barnet bäst. Barnen kan även komma att påverkas av sinnesstämningen mellan pedagogerna och vårdnadshavarna. Vårdnadshavare som kommer från olika kulturer och bakgrund ska ses som en viktig tillgång när det gäller förskolans genomförande av sitt uppdrag. Det krävs ett nära och förtroendefullt samarbete med barnens vårdnadshavare om förskolan ska kunna vara ett stöd för familjer i deras ansvar för barnen (Niss & Söderström, 2015). Lotta Törnblom som är rektor på en förskola framhåller i boken Professionell yrkesutövning i förskola att ansvaret ligger på förskolan att relationerna med hemmet ska fungera. Det är aldrig vårdnadshavarnas ansvar. Hon lyfter att personalen på förskolan är proffsen och det är dem som ska försöka hitta vägarna till vårdnadshavarna (Tallberg Broman, 2017).

pedagogerna att människor som kommer från Sverige kan ha vissa kulturella koder som de som inte kommer från samma land kan ha svårt att förstå.

3.6 Inskolning

Mötet med förskolan innebär en förändring för alla barn oavsett bakgrund. Broberg et al. (2012) framhåller vikten av att barnet under inskolningen får möjlighet att lära känna och skapa minst en trygg och tillitsfull relation till en pedagog. Pedagogen fungerar som barnets tillfälliga anknytningsperson under tiden vårdnadshavaren är borta. Brandtzæg et al. (2013) påpekar vikten av att organisera inskolningen på förskolan så att barnet ges tid att till en början knyta an till en pedagog. Det är vanligt att det sker ett inskolningssamtal med vårdnadshavarna där parterna får möjlighet att dela med sig av viktig information. Genom att möta personalen blir inskolningssituationen tryggare för både barn och vårdnadshavare.

Källhage och Malm (2020) argumenterar för att istället använda begreppet introduktion istället för inskolning i samband med förskolestart. Källhage och Malm poängterar att i svensk ordbok betyder inskolning, gradvis tillvänjning till ny miljö. Författarna hävdar att det kan tolkas som att barnen ska vänjas med att vara i förskolan, vilket de menar inte överensstämmer med förskolans Läroplan och hur personalen bör arbeta. Ordet introduktion i svensk ordbok betyder däremot framställning som ger en första förtrogenhet med något ämne (Källhage & Malm, 2020). I Skolverkets publikation Måluppfyllelse i förskolan står det att ”förskollärare och annan personal bör under introduktionen i förskolan lägga grunden för att barnet och dess vårdnadshavare känner trygghet och förtroende för utbildningen och personalen” (Skolverket, 2017, s. 24). Källhage och Malm framhåller att förskolans personal måste arbeta aktivt för att skapa förtroendefulla relationer med barn och även deras vårdnadshavare. Syftet med introduktion i förskolan är att barnen och deras vårdnadshavare ska känna sig välkomna och trygga samt få en förståelse för utbildningens uppdrag.

Söderström, 2015). Wångersjö (2017) påpekar att introduktionen kan ta längre tid då nyanlända barn och vårdnadshavare introduceras till förskolan. Detta eftersom familjerna ofta inte har någon tidigare erfarenhet av en förskola. I en studie av Markström och Simonsson (2017) visade studiens resultat att förskolans personal tycker att invänjningsperioden är viktig där de ges möjlighet att lära känna barnet och dess vårdnadshavare. Då barnet börjar på förskolan anser förskolans personal att det är betydelsefullt att skapa en förtroendefull relation både hos barnet och vårdnadshavarna. Genom en föräldraaktiv invänjning blir det möjligt att lära känna både barn och vårdnadshavarna eftersom de är tillsammans med sitt barn i förskolans utbildning under invänjningsperioden.

En studie av Ljunggren (2018) visar att i arbetet med att ta emot nyanlända familjer i förskolan har det varit viktigt med en genomtänkt introduktion. Deltagarna i studien diskuterade att en avgörande del är att lägga ned tid på att lära känna familjerna där tolk kunde underlätta introduktionen. Syftet med dessa introduktionssamtal var att skapa möjligheter att förstå och kunna möta barnen samt att bygga upp förtroende mellan förskolan och hemmet.

3.7 Anknytning, omsorg och trygghet

Broberg et al. (2012) beskriver att begreppet anknytning kommer från det engelska begreppet attachment. ”Begreppet betonar betydelsen av något mindre som hänger ihop med och är beroende av något större” (Broberg et al, 2012, s. 33). Anknytning handlar om att hjälpa barnet hantera svåra känslor som kan uppkomma samt att stötta dem i deras utforskande. En viktig del i arbetet med anknytning är att de positiva känslorna där barnet känner närhet och trygghet till vuxna i omgivningen ses som viktigt. Barn har ett medfött anknytningsbehov och strävar efter att söka skydd och omvårdnad hos en vuxen som finns i deras närhet. Barn har även ett behov av att utforska världen och för att de ska få denna möjlighet krävs det att barnen känner sig trygga och att de vet att det finns någon i deras närhet som beskyddar dem (Brandtzæg et al., 2013).

Brandtzæg et al. (2013) belyser att för de flesta barn är vårdnadshavarna de primära anknytningspersonerna. Då vårdnadshavarna lämnar barnet på förskolan behöver barnet knyta an till en eller fler sekundära anknytningspersoner. Detta för att få trygghet till utforskande och lärande. Källhage och Malm (2020) lyfter att pedagogerna på förskolan behöver vara närvarande och aktiva i barngruppen för att skapa trygghet och bygga relationer. Det är inte bara under introduktionen det är viktigt att skapa trygghet utan anknytning och trygghet pågår under hela barnets förskoletid. Författarna hävdar att anknytning i förskolan är svårt där det behövs mer forsknings om detta område.

Persson och Gustafsson (2016) skriver att god omsorg är en förutsättning för lärandet, det har man vetat om så länge förskolan har funnits. Omsorgen är en viktig del av pedagogens professionella uppdrag eftersom forskning visar att ängsliga och otrygga barn får stora problem med lärandet. För att barnen ska lära sig någonting inom förskolans utbildning krävs det att pedagogerna är måna om barnen samt ser till att de mår och har det bra. I skollagen (SFS 2010:800, 8 kap, 2§) står det att ”Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda barnen en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet”.

I Läroplan för förskolan (2018) står det även att:

Förskolan ska erbjuda barnen en trygg omsorg och har en viktig roll för att bidra till att grundlägga barnens trygghet och självkänsla. Utbildningen ska präglas av omsorg om barnets välbefinnande och trygghet. Alla barn ska få uppleva den tillfredsställelse och glädje det ger att göra framsteg, övervinna svårigheter och att vara en tillgång i gruppen. (Skolverket, 2018, s. 10)

Källhage och Malm (2020) poängterar att för alla barn och familjer är det en stor händelse att börja på förskolan. Barnet går från att bara vara med sina vårdnadshavare till att vistas i en ny och främmande miljö. För att barnen ska känna sig trygg på förskolan är det förskolans personal som ska se till så att överlämningen sker på ett bra sätt. Personalen på förskolan måste använda sig av varierande arbetssätt för att ge förutsättningar för alla barn och familjer att känna trygghet på förskolan.

3.7.1 Trygghetscirkeln

3.8 Förankring i lagar och förordningar

I Läroplan för förskolan står det att ”Enligt skollagen ska utbildningen vara likvärdig oavsett var i landet den anordnas” (Skolverket, 2018, s. 6). I Skolverket (2018) står det även att utbildningen ska anpassas till alla barn på förskolan och ta hänsyn till barns behov och olika förutsättningar. Vetenskapsrådet (2015) skriver att en förskola som inte är likvärdig riskerar att förstärka segregation samt bristande jämlikhet. Likvärdighet innebär inte att alla barn ska erbjudas en likadan förskoleverksamhet utan att utbildningen bör utgå ifrån hur barns olika villkor kan mötas, där alla barn ges möjligheter att utveckla sin egen kompetens.

Det är genom lek och socialt samspel som barn lär sig. Samspelet mellan barnen på förskolan är en viktig del för barnets utveckling och lärande. Förskolans undervisning ska baseras på ett samspel mellan både barn och vuxna. Förskolans personal ska vara uppmärksam på vilka möjligheter som finns tillgängligt för att barnen ska ges möjlighet till samspel mellan enskilda barn som såväl barngrupp och vuxna på förskolan (Skolverket, 2018).

3.9 Språk och kommunikation

Stier och Riddersporre (2019) framhåller att det är kommunikationen mellan människor som ger oss en uppfattning om gemenskap och sammanhang. Språk och språkutvecklingen är en central del i människans liv. Vidare lyfter författarna att inom förskolans utbildning sker det ständigt samspel i form av kommunikation mellan barn och personal. Det är i de kommunikativa situationerna som barnen ges möjlighet att utforska sig själv och sin omgivning. Cekaite (2018) nämner att nyanlända barn vanligtvis möter det svenska språket för första gången på förskolan. Författaren nämner flera studier som handlar om barn med andra språk som visar att barns deltagande i en leksituation förutsätter att man blir accepterad i leken. Studierna visar att för de nyanlända barnen som ännu inte har någon erfarenhet av det svenska språket blir de kroppsliga handlingarna såsom pekningar, nickningar samt artefakter betydelsefulla hjälpmedel för att delta i aktiviteter med andra. Då barn ska lära sig ett andraspråk är social interaktion en bidragande faktor (Cekaite, 2018). Resultatet i Skaremyrs (2014) avhandling visar att nyanlända barn deltar i språkliga händelser med andra barn genom att kombinera olika kommunikativa redskap. Nyanlända barn deltar genom att använda verbalt språk, kroppsspråk och olika material. De blandar även olika språk, hittar på ett eget språk, använder gester samt gör uttryck med rösten.

Niss och Söderström (2015) nämner att samspel och kommunikation ska ha en central plats inom förskolans utbildning. Genom att delta i olika aktiviteter med vuxna och barn lär vi oss ständigt nya saker. Vidare menar författarna att språket och leken utvecklas genom samspel med andra. Björk-Willén (2018) poängterar att det vilar ett stort ansvar på pedagoger i förskolan att stödja barns lek. Det är viktigt att inte lägga hela ansvaret till barnet gällande sitt lekdeltagande, sociala samspel och språklärande.

4. Teoretisk utgångspunkt för studien

I detta avsnitt redogörs det för Vygotskij och hans tankar om sociokulturella perspektivet samt centrala begrepp inom teorin såsom proximala utvecklingszonen. Det sociokulturella perspektivet ligger till grund för studien eftersom syftet med studien är att undersöka hur förskollärare säger sig arbeta för att skapa trygghet till nyanlända barn och vårdnadshavare vid inskolning. Grunden inom det sociokulturella perspektivet är att lärandet sker i sociala samspel tillsammans med andra individer vilket blir betydelsefullt vid första mötet med nyanlända barn och familjer (Säljö, 2014).

4.1 Sociokulturella perspektivet

Vygotskij anser att grunden inom det sociokulturella perspektivet består av att lärandet sker i sociala samspel tillsammans med andra individer. Vygotskij menar att människan lär sig i alla olika situationer som exempelvis förskola och skola samt inom kulturella sammanhang (Säljö, 2014). Enligt Vygotskij utvecklas kunskap genom samspel med andra människor och kunskap förekommer mellan individer och inte enbart inom individen. Språket är centralt inom det sociokulturella perspektivet där språket ses som en länk mellan människor och omgivningen (Dysthe & Igland, 2003). Vygotskij anser att det är genom kommunikation med andra människor som vi kan förmedla och uttrycka oss där språkliga begrepp hjälper oss att ordna upp vår omvärld (Säljö, 2014). Den samverkan som sker mellan barn och vuxna är betydelsefull för att barn ska kunna utvecklas och lära. Inom det sociokulturella perspektivet är utgångspunkten för utveckling och lärande den sociala samverkan där de kommunikativa processerna och dialogen är i fokus. Dialogen bidrar till att barn skapar mening, kunskap och lärande (Dysthe & Igland, 2003).

Säljö (2014) framhåller att ett av de grundläggande begreppen inom sociokulturella perspektivet är mediering. Vygotskij lyfter fram att med mediering menas det att människor använder sig av språkliga eller materiella redskap när vi förstår vår omvärld och agerar i den. Ett språkligt redskap kan vara ett tecken, symbol eller ett teckensystem som människan använder för att kommunicera eller tänka. Bokstäver, räknesystem, siffror samt begrepp är exempel på språkliga redskap. Vygotskij (1995) anser att människan skapar, tolkar och gestaltar sin omvärld. Denna kunskapsprocess menar Vygotskij är en förbindelse mellan kreativitet och reproduktion. Alla människor är kreativa där reproduktionen hänger ihop med minnet och behövs för att vi ska kunna tänka. Genom kreativa aktiviteter kan människan skapa någonting nytt (Vygotskij, 1995).

barn som inte har svenska som modersmål är ett vuxenstöd grundläggande. Dessa barn behöver tydliga strukturer och hjälp att utveckla egna strategier för att de så småningom kan utöka sin förståelse för det svenska språket. Säljö (2014) betonar att enligt det sociokulturella perspektivet är det genom det skrivna och talade språket som vi kan kommunicera och skapa en gemensam förståelse med andra människor. Det är även betydelsefullt att komma ihåg att människor är olika där vi även kan kommunicera med bilder samt kroppsspråk (Säljö, 2014). Vygotskij (1995) lyfter att grunden för barns skapande finns i leken där barn tolkar sina upplevelser och ger dem liv. Lek och berättelser hänger samman med varandra där de tar sig uttryck i de estetiska och kulturella formerna. Barn berättar och dramatiserar händelser baserat på sina egna erfarenheter och känslor. Ju större erfarenhet ett barn har desto mer möjlighet finns det till fantasi. Vygotskij framhåller att det är dialogen med en vuxen är en nödvändig förutsättning för barns lärande.

4.1.1 Proximala utvecklingszonen

5. Metod

Inledningsvis i detta avsnitt redogörs det för metodologiska överväganden. Därefter presenteras den metod som ligger till grund för studien. Vidare presenteras studiens urval, genomförande samt forskningsetiska principer. Slutligen redogörs det för bearbetning, tolkning och analys av insamlat datamaterial.

5.1 Metodologiska överväganden

De överväganden som gjordes i studien var att genomföra telefonintervju istället för intervju på plats på förskolor med respondenter. Detta på grund av rådande omständigheter med covid-19 i samhället. Observationer ute på förskolor har inte gått att genomföra, resultatet hade möjligtvis kunnat se annorlunda ut då. Patel och Davidsson (2011) framhåller att observationer är användbara när det ska samlas in information inom områden som berör beteenden och naturliga händelser. Författarna menar även att observationsmetoden används ofta som ett komplement till andra metoder. I denna studie hade det varit betydelsefullt att kombinera både intervju och observation för att med egna ögon kunna se hur förskollärare arbetar för att skapa trygghet till nyanlända barn och familjer vid inskolning. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) skriver att med observation som metod kan forskaren beskriva händelser utifrån sitt eget perspektiv, men perspektivet hos den som studeras kan endast förstås om man intervjuar den. Vidare framhåller författarna att svagheter vid intervju är att metoden ger en begränsad bild av en händelse vilket forskaren måste ta i beaktning och eventuellt komplettera intervju med andra metoder. Studien har en teoretisk utgångpunkt i det sociokulturella perspektivet där Vygotskij anser att språket är centralt och är en länk mellan människor och dess omgivning. Vygotskij menar även att kunskap utvecklas genom samspel med andra människor och kunskap förekommer mellan individer och inte enbart inom individen (Dysthe & Igland, 2003). Med den teoretiska utgångspunkten i åtanke blir det relevant att använda en kvalitativ metod för att försöka uppnå studiens syfte och finna svar på forskningsfrågorna, vilket jag redogör för i avsnittet nedan. Utifrån det sociokulturella perspektivet blir det betydelsefullt att i denna studie genom telefonintervju undersöka hur förskollärare säger sig arbeta för att skapa trygghet till nyanlända barn och vårdnadshavare vid inskolning.

5.2 Kvalitativ forskning

(2011) framhåller även att kvalitativ intervju kan bestå av en låg grad av strukturering, vilket innebär att respondenterna ges utrymme att svara på frågor med sina egna ord.

5.3 Semistrukturerad intervju och telefonintervju

För att få svar på studiens syfte och frågeställningar ligger som tidigare nämnt en kvalitativ intervju till grund för studien. Bryman (2011) lyfter att kvalitativa intervjuer varierar där det finns två huvudsakliga typer av intervjuer, dessa är ostrukturerad intervju och semistrukturerad intervju. Bryman framhåller att i en semistrukturerad intervju kan det hända att forskaren endast ställer en fråga där respondenten därefter får svara. I denna studie lämpar sig en semistrukturerad intervju bättre än en ostrukturerad intervju. I en semistrukturerad intervju använder ofta forskaren sig av en intervjuguide där frågorna inte behöver komma i samma ordning, utan anpassas till intervjusituationen (Bryman, 2011). Intervjun i studien har utformats med hjälp av Brymans intervjuguide. Backman et al (2015) framhåller att en semistrukturerad intervju innehåller några förbestämda frågor där den som intervjuas har mer frihet att svara på sitt sätt.

Fördelen med intervju som metod är att det finns möjlighet för forskaren att kontrollera om man förstått någonting rätt samt redogöra för missförstånd. Nackdelen med denna metod är att intervjuer är tidskrävande samt risken finns att forskaren påverkar den som intervjuas (Bjørndal, 2005; Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). Intervjuerna genomfördes via telefon. Genom att göra telefonintervju understryker Bryman (2011) och Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) att det är en metod där en stor datamängd brukar kunna samlas in. Nackdelen med en sådan intervju är att det kräver planering av den som intervjuar så att inte intervjun riskerar att stanna av, eftersom metoden blir mer formell. Bryman (2011) nämner att eftersom inte forskaren och respondenterna är fysiskt närvarande för varandra, innebär det att det kan vara enklare att ställa och svara på mer känsliga frågor via telefon. Ytterligare en nackdel är att minspel och gester inte blir synliga, vilket kan vara en viktig del i intervju för att få syn på reaktioner på den som intervjuas.

5.4 Urval

studien skedde intervjuerna individuellt med fyra förskollärare på tre olika förskolor i samma kommun i norra Sverige. Två förskollärare arbetar på samma förskola men på olika avdelningar. Svensson och Ahrne (2015) lyfter att fördelen med att studera flera händelser leder till större variation samt att resultatet blir bredare och mer jämförbart.

5.5 Genomförande

Av rektorn fick jag fick namn och telefonnummer till fyra förskollärare, vilka jag sedan kontaktade för att presentera mig och informera mer ingående om studiens syfte samt bokade datum och tid för telefonintervju. Respondenternas mailadress samlades in för att kunna skicka ut information angående studien och kommande intervju. Informationsbrev (se bilaga 1) och intervjufrågor (se bilaga 2) skickades ut till respondenterna en vecka innan telefonintervju. Inför telefonintervjuerna förberedde jag mig genom att tillägna förkunskaper och vara påläst kring ämnet studien handlar om, detta för att lättare kunna ställa följdfrågor till deltagarna samt för att få ut så mycket som möjligt av intervjusituationerna (Patel & Davidson, 2011; Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). Under intervjuernas gång fördes anteckning samt ljudupptagning. Respondenterna fick information om forskningsetiska principer både i mail samt muntligt vid intervjutillfället. Löfdahl (2014) framhåller att det är betydelsefullt att forskaren ger ut både skriftlig och muntlig information till respondenterna i studien. Telefonintervjun inleddes med att muntligt presentera forskningsetiska principerna där respondenterna fick godkänna att det gick bra att ljudinspelning skedde. Patel och Davidsson (2011) menar att det krävs tydlig information till respondenterna för att få använda ljudinspelning vid intervju. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) framhåller att det är betydelsefullt att föra anteckningar samtidigt som ljudinspelning. Genom att kontinuerligt anteckna under intervjuns gång bidrar det till ännu mer djup vid intervjutillfället. Patel och Davidsson (2011) framhåller att en fördel med att använda ljudupptagning är att intervjupersonens svar registreras exakt. Nackdelen med ljudupptagning är att det är en tidkrävande process när ljudfilerna ska transkriberas till text. Ahrne och Svensson (2015) menar även att respondenterna kan påverkas av ljudinspelning, vilket kan hämma deras sätt att uttrycka sig eftersom de vet att inspelning pågår. Under samtalets gång användes högtalarfunktionen på telefonen och jag använde programmet ”quick time player” på datorn för att spela in röstsamtalet. Detta övade jag på någon dag innan första intervjun för att säkerställa att det skulle fungera. Varje intervju tog mellan 35–50 min att genomföra.

5.6 Forskningsetiska principer

Det är viktigt att forskaren är medveten om vilka regler och riktlinjer som gäller vid forskning. I förevarande studie har de fyra forskningsetiska principerna tagits i beaktande då studien genomförts (Vetenskapsrådet, 2002).

Vetenskapsrådet (2002) beskriver de fyra forskningsetiska principerna vilka är:

informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet.

studiens syfte. Samtyckeskravet handlar om att det finns inget tvång till medverkan av studien och respondenterna kan när som helst avbryta sin medverkan utan någon som helst förklaring.

Konfidentialitetskravet innebär att information och personuppgifter om respondenterna

kommer att hanteras på ett sätt så att obehöriga ej får tillgång till materialet. Nyttjandekravet handlar om att det insamlade datamaterialet endast ligger till grund för att ge nytta till studien samt innehåller inga uppgifter som kan identifiera respondenterna (Vetenskapsrådet, 2002). Vetenskapsrådet (2017) ställer krav på sekretess och anonymitet. Det innebär att forskaren inte får föra vidare information angående respondenterna i forskningen. I forskningen får det ej framkomma någon koppling till respondenterna och svaren. I förevarande studie är namn på respondenterna samt förskolor i studien anonyma där samtliga respondenter har fingerade namn. Insamlat datamaterial kommer att raderas då studien blir godkänd, detta för att uppnå ytterligare konfidentialitet.

5.7 Bearbetning, tolkning och analys

Bearbetning, tolkning och analys av insamlat datamaterial till studien har bland annat hanterats utifrån Rennstam och Wästerfors (2015) metod att kvalitativt analysera genom att sortera och reducera. Författarna menar att forskaren i det första steget först måste bli förtrogen med sitt datamaterial och läsa det i sin helhet flera gånger om samt att materialet måste delas och ordnas upp. Forskaren skapar ordning genom att sortera datamaterialet (Rennstam & Wästerfors, 2015). Direkt efter samtliga intervjuer transkriberades ljudfilerna till text i enskilda Word dokument på datorn samt att anteckningar och intryck skrevs ner i dokumentet. Intervjuerna transkriberades ordagrant utifrån respondenternas svar. Bjørndal (2005) framhåller att transkribera innebär bland annat att överföra verbala yttranden till text. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) lyfter fram att transkribering av datamaterialet skapar ett underlag för den första tolkningen av analysen där forskaren bekantar sig med materialet. När alla intervjuerna transkriberats till text skapades ett gemensamt Word dokument där respondenternas svar sorterades upp under respektive intervjufråga, för att lättare bilda en överblick över respondenternas svar. Det insamlade datamaterialet av respondenternas svar blev ett omfattande material på totalt 25 A4 sidor.

6. Resultat

I detta avsnitt presenteras studiens resultat. Resultatet presenteras utifrån tre huvudteman vilka hänger ihop med studiens syfte och frågeställningar. Följande huvudteman är: Det första mötet

med nyanlända barn och familjer på förskolan, Språk och kommunikation på förskolan för att skapa trygghet till nyanlända barn och vårdnadshavare samt Utmaningar vid mottagandet av nyanlända barn och familjer.

Syftet med studien är att synliggöra hur förskollärare säger sig arbeta för att skapa trygghet till nyanlända barn och vårdnadshavare vid inskolning. Följande forskningsfrågor har legat till grund för studien. Hur beskriver förskollärare att inskolning sker av nyanlända barn och vårdnadshavare på förskolan för att skapa trygghet? Hur säger sig förskollärare kommunicera med nyanlända barn och vårdnadshavare på förskolan för att skapa trygghet? Vilka utmaningar säger sig förskollärare uppleva vid inskolning av nyanlända barn och vårdnadshavare?

Samtliga namn i studien är fingerade där respondenterna namnges som Josefin, Carola, Sofia och Malin.

6.1 Det första mötet med nyanlända barn och familjer på förskolan

I detta avsnitt presenteras inledningsvis temat som handlar om det första mötet med nyanlända barn och familjer på förskolan.

6.1.1 Första mötet med nyanlända familjer

Samtliga förskollärare i studien berättar att de har god erfarenhet i mottagandet av nyanlända barn och familjer på förskolan. Förskollärarna som deltagit i studien har varit verksamma inom förskolans utbildning mellan 9–46 år.

I exemplet nedan beskriver Maria sitt första möte med nyanlända barn och familjer i förskolan. Exemplet kan tolkas som att förskolan är viktig för nyanlända familjer som kommer till Sverige eftersom förskolans utbildning blir den första kontakten med det svenska samhället.

Jag ska ge ett exempel på det första mötet med nyanlända barn som vi hade på förskolan. Det var en ensam mamma som kom hit från Somalia. Mamman födde sitt barn här i Sverige och hon hade lämnat två tidigare barn i sitt hemland. Förskolan blev den första svenska kontakten för henne. Hon hade ett fåtal släktingar här i Sverige så förskolan betydde väldigt mycket för henne. (Maria)

Jag tycker det är viktigt att ge nyanlända barn och familjer tid då de börjar på förskolan. Och att visa att du är engagerad av deras barn och visar intresse för deras kultur och språk. Det räcker med att bara säga en fras, eller ett hej och hejdå på deras språk. De brukar bli jättelyckliga. (Carola)

I studien framkommer det att de flesta förskollärare tycker det är viktigt att tydliggöra för nyanlända vårdnadshavare vad förskolans uppdrag innebär samt beskriva vad utbildning är. Många nyanlända har ingen erfarenhet av förskola i sitt hemland. I studien beskrivs även vikten av att pedagoger visar barnen rutiner och aktiviteter på förskolan.

6.1.2 Hur inskolning av nyanlända barn och familjer sker på förskolan

Alla förskollärare i studien berättar att inskolning oftast omfattar två veckor på förskolan. Förskollärarna nämner att de behöver vara flexibel att anpassa tiden utifrån varje enskilt barn. Samtliga förskollärare är överens om att inskolningarna anpassas utifrån barnets behov, oavsett bakgrund. En förskollärare i studien berättar att vårdnadshavare ibland vill att inskolningen ska pågå en kortare tid än det som är planerat, andra gånger har vårdnadshavare svårt att släppa sitt barn, vilket gör att inskolningen kan ta längre tid. Malin påpekar vikten av att vara lyhörd inför familjernas behov och önskemål vid inskolning för att skapa trygghet.

Samtliga förskollärare i studien poängterar att inskolningen sker på liknande sätt oavsett vilket land barnen kommer ifrån. Malin berättar att hela familjen ska känna sig välkommen och inkluderad i förskolans utbildning:

Det är jätteviktigt att man får en fin relation till alla i familjen. Att de känner sig fint bemötta och att de ser glädjen hos oss, att just den familjen kommer. De goda relationerna med vuxna gör ju att barnen ser våra glada skratt tillsammans och den fina kontakten vilket gör att barnen också får fin kontakt med oss. (Malin)

Sofia nämner att vid inskolning av nyanlända barn och familjer måste man ta i beaktning att alla människor har med sig olika tidigare erfarenheter. Det kan vara erfarenheter som andra kan ha svårt att förstå och föreställa sig. Vidare säger Malin att ibland vill familjerna berätta vad de varit med om, andra gånger vet förskolans personal ingenting om familjens tidigare upplevelser. Även Carola berättar att hon upplever att det inte är många nyanlända vårdnadshavare som vill berätta om de har varit med om någonting traumatiskt eller svårt. I exemplet nedan beskriver Sofia en nyanländ mamma som blivit väldigt orolig då hennes barn sovit ute i vagnen på förskolan. Exemplet kan visa hur viktigt det är att vara medveten om att alla människor som kommer till förskolan har upplevt olika saker i sitt liv:

6.1.3 Skillnader i inskolning mellan ett nyanlänt barn och andra barn

Alla förskollärare i studien nämner att en tydlig skillnad mellan inskolning av ett nyanlänt barn och andra barn är att det oftast sker tolksamtal med nyanlända familjer. Tolksamtalet sker på familjens modersmål för att parterna lättare ska kunna förstå varandra. Dessa tolksamtal sker huvudsakligen via telefon. Samtliga förskollärare i studien berättar att de sällan varit med om att de haft samtal med en fysiskt närvarande tolk.

Man kan tänka att man i regel alltid ska ha tolk om man vet att det kommer familjer som inte helt förstår det svenska språket, eftersom det lätt kan bli missförstånd. Man kan tro att de förstår men många gånger tror jag att de kan svara ja men sen har de ändå inte förstått. (Carola)

De flesta förskollärare i studien påpekar att ytterligare en skillnad vid inskolning med nyanlända familjer är att förtydliga regler och rutiner. Josefin berättar att eftersom inskolning är en ny företeelse för de flesta nyanlända vårdnadshavare har de ibland trott att de direkt ska lämna barnen ensam på förskolan vid inskolning.

När de nyanlända familjerna kommer till inskolningen så vill föräldrarna ofta lämna barnet på en gång. De förstår sällan att de måste ha en inskolning och att föräldrarna måste sitta med. Så det får man alltid säga att ni ska vara med och ni kan inte bara lämna och åka iväg sen. (Josefin)

6.1.4 Trygghet är en grundläggande aspekt på förskolan

Förskollärarna i studien uttrycker att för alla barn och familjer som kommer till förskolan är tryggheten det allra viktigaste. Carola nämner att det blir svårare för barnen att ta in kunskaper om de inte känner sig trygga i den miljö de befinner sig i. Malin berättar att omsorg är grundläggande för trygghet och för att ge förutsättningar för att främja inlärning. Även Sofia berättar att det är av stor vikt att alla individer känner sig trygga på förskolan. Det är viktigt att vårdnadshavare känner sig trygga för att även barnen ska bli det. Sofia nämner även att alla familjer ska få ett bra bemötande oavsett från vilket land man kommer ifrån ”Det är just det att alla barn och familjer som kommer till förskolan ska få ett bra bemötande, vem man än är och var man än kommer ifrån” (Sofia).

Ytterligare en aspekt som framkommer i studien för att skapa trygghet för nyanlända familjer vid inskolning är vikten av att visa intresse för familjen och dess kultur. Förskollärarna berättar att ett sätt att visa intresse kan vara att pedagogerna på förskolan visar att de vill lära sig några ord på familjens modersmål. Exemplet nedan visar betydelsen för vårdnadshavare att barnets namn finns skrivet på hyllan i hallen på förskolan:

Malin berättar att under inskolningen brukar pedagogerna samla på sig ord på barnets modersmål genom vårdnadshavarna eftersom detta underlättar i kommunikationen. Majoriteten av förskollärarna i studien nämner att det är viktigt att involvera vårdnadshavarna genom att fråga om barnets intresse. Carola berättar att hon brukar fråga vilken musik barnen lyssnar på och vilka sånger de sjunger. Hon föreslår att be vårdnadshavarna om hjälp att översätta någon sång: “Jag tänker det är viktigt för barnen att vi frågar föräldrarna om det är någon speciell musik som barnen är van att höra på. Då kan vi spela upp den musiken och det brukar ge barnet trygghet” (Carola).

För att skapa trygghet vid inskolning av nyanlända barn och familjer framhäver alla förskollärare i studien vikten av att låta barnen knyta an till några få personer i taget. För att underlätta anknytning har samtliga förskolor valt en pedagog på deras förskola som ansvarar för inskolningen de första dagarna. Allt eftersom ges även familjen möjlighet att lära känna övrig personal på förskolan. I exemplet nedan berättar Sofia att de på hennes förskola har utsett fler pedagoger som finns i ”närheten” vid inskolningen om ansvarig pedagog skulle bli sjuk eller av någon anledning inte kan full följa inskolningen:

Av erfarenhet valde vi att se över detta med en ansvarig pedagog eftersom det är så skört om den personen blir sjuk eller någonting händer. Då blir det nästan som att börja om inskolningen igen, därför är det viktigt att det i alla fall finns en person till som barnet har träffat. (Sofia)

Vidare lyfter Sofia att den pedagog som först tar emot en nyanländ familj brukar bli den person som familjen känner mest trygghet till. För att lättare knyta an till barnet och för att barnet ska bli trygg vid inskolning framkommer det i studien att förskollärare lägger inskolningarna inomhus de första dagarna. När barnet har fått vänja sig vid den nya miljön får fler barn vara inne på avdelningen. Detta för att barnet som inskolas succesivt ska få lära känna miljön och vänja sig vid andra barn. Sofia framhåller även att det är viktigt att barnet får se andra barn på avdelningen samt att det är lika viktigt för vårdnadshavarna.

Det viktigaste är ju att skapa en relation och att föräldrarna också känner att deras barn blir inbjuden i lek med andra, det tycker jag att man har känt, att det är viktigt för dem att har mitt barn haft någon att leka med. (Sofia)

Malin berättar att på deras förskola brukar de inte ha så långa möten de första dagarna för att barnen inte ska bli för trötta. Hon lyfter även fram att det är bättre att barnen får gå hem pigga och ges möjlighet att längta tillbaka till förskolan. På samtliga förskolor i studien har de en grundtanke om hur en inskolning genomförs. Förskollärarna i studien berättar att varje inskolning dock är unik och anpassas utifrån familjerna och vad som är det bästa för barnet.

6.2 Språk och kommunikation på förskolan för att skapa trygghet till nyanlända

barn och vårdnadshavare

6.2.1 Språk och kommunikation med nyanlända vårdnadshavare

Det framkommer i studien att kommunikationen är en viktig del mellan vårdnadshavare och personalen på förskolan. Samtliga förskollärare i studien poängterar vikten av att ta reda på vilken nationalitet som familjerna har och vilket modersmål barnet talar. En förskollärare berättar att en del nyanlända vårdnadshavare som kommer till Sverige kan varken skriva eller läsa, i vissa fall får då personalen hjälpa till att fylla i vissa uppgifter: ”Där får man som förskollärare känna in situationen för en del vårdnadshavare vill inte säga att de inte kan skriva, och det där kan vara jättejobbigt för vissa föräldrar” (Carola).

Samtliga förskolor i studien använder liknande tillvägagångssätt i kommunikationen mellan nyanlända vårdnadshavare och personal på förskolan. Bildstöd, översättningsappar, blanketter på familjens språk, tolk, kroppsspråk, miner, gester samt tydlighet i samtal är olika verktyg för att förtydliga och förstärka kommunikationen. Carola påpekar även vikten av att pedagoger talar tydligt och inte för fort eller använder långa meningar.

I den dagliga kontakten använder vi mycket kroppsspråk och visar med kroppen. Man får vara tydlig och att tänka på att inte prata fort och långa meningar. Sen är det viktigt att kolla så föräldrarna hänger med i samtalet för som generellt är de väldigt snabb på att säga ja men att de kanske ändå inte förstått. För det gör man ju själv. (Carola).

Sofia berättar att hon skulle vilja studera vad nyanlända vårdnadshavare med annat modersmål upplever när de kommer första gången till förskolan i Sverige. ”Ibland brukar jag tänka på hur jag skulle känna om jag var tvungen att åka till ett varmt och främmande land, där jag inte känner någon annan människa, maten eller kulturen” (Sofia).

Studien visar att på två förskolor påminner personalen nyanlända vårdnadshavare att prata sitt modersmål med sina barn. Förskollärarna har märkt att vårdnadshavarna ibland undviker att prata sitt modersmål eftersom de tror att barnen lär sig svenska fortare utan modersmålet. ”Det är så viktigt för föräldrarna att barnen får lära sig svenska så de vill inte att de pratar sitt modersmål. Vi på förskolan får uppmuntra dem att prata modersmålet och förklara att svenska språket tränar de på förskolan” (Sofia).

6.2.2 Kommunicera med nyanlända barn

För att kommunicera med nyanlända barn på förskolan berättar alla förskollärare i studien att de förstärker talspråket med kroppsspråk, bildstöd och tecken som stöd. Carola nämner att hon brukar använda sig av bildprat för att kommunicera med nyanlända barn. Hon berättar även att bildprat gagnar kommunikationen med samtliga barn i gruppen.

att de får känna sig trygg. Det här är ju egentligen någonting som vi gör med hela gruppen för alla barn behöver få veta vad som ska hända. (Carola)

Det lyfts även fram i studien att det är viktigt att ta in barnens modersmål i förskolans utbildning för att barnen ska känna trygghet. Två av förskollärarna nämner att de arbetar med Polyglutt, en digital bilderbokstjänst som stöd i arbetet med språkutveckling och litteratur i förskolan. Barn med olika modersmål kan läslyssna till böcker på varandras språk. ”Man kan till exempel lyssna på en kortare bok på något barns modersmål och det tycker barnen är jätteroligt. Det är så roligt att se lyckan i ögonen när de hör sitt eget modersmål” (Sofia).

6.2.3 Kommunikation, samspel och lek mellan nyanlända barn och andra barn på förskolan

Majoriteten av förskollärare i studien nämner att när barn leker med varandra på förskolan har inte det talade språket så stor betydelse utan de använder ofta kroppsspråk, miner och gester. Carola berättar att barnen kommunicerar med kroppen:

En del barn kan i leken sitta och prata med varandra. Om de sitter och bygger tågbana eller magneter så bygger de tillsammans och förstår och samspelar med varandra. De kanske inte förstår vad den andra säger men de kan samspela ändå det är helt otroligt faktiskt. (Carola)

Studien visar att barn är duktiga på att kommunicera och leka med varandra trots att de inte talar samma språk. Två förskollärare i studien berättar att i leken samlar barnen på ett naturligt sätt på sig nya ord. Sofia uttrycker att det är viktigt att pedagogerna på förskolan är närvarande tillsammans med barnen i deras lek och stöttar dem i deras utforskande där alla barn ska bli inkluderade och sedda. ”Det är viktigt i lek mellan barn att vi vuxna är med och att man inte lämnar dem. Att man hjälper genom att leka och stötta upp samt att vi finns där” (Sofia). Josefin nämner att om det är flera barn på förskolan som kommer från samma land söker de ofta upp varandra. Hon säger att de svenska barnen många gånger har svårt att ta in nyanlända barn i sina lekar. Ju mer språk de nyanlända barnen lär sig desto mer kommer de in i leken med andra barn. Josefin säger även att det tar ett tag innan nyanlända barn lär sig att leka. ”En del barn som kommer kanske aldrig har lekt med någon förut. De kanske inte har haft någon att leka med om de har varit på flykt. Det tar som ett tag innan dom lär sig hur man leker” (Josefin). I dessa situationer nämner Josefin att en pedagog behöver vara närvarande och visa hur leken går till. Att försöka få in barnen i gruppen genom att göra smågrupper så barnen lär känna varandra bättre.

6.3 Utmaningar vid mottagandet av nyanlända barn och familjer

6.3.1 Utmaningar och stöd i mottagandet av nyanlända barn och familjer

Samtliga förskollärare i studien berättar att de är eniga om att språk och kommunikation ses som en av de största utmaningarna vid inskolning av nyanlända familjer på förskolan. Sofia lyfter fram att pedagoger behöver bli bättre på att reflektera över hur vi använder och förhåller oss till det svenska språket.

Det finns i det svenska språket ord som vi använder och då kan vi få skärpa oss själva när vi pratar. Vi använder ord som ”nog” och kanske. Det händer att vi lägger in ett kanske då vi pratar fast vi egentligen menar att det är så här det ska vara. (Sofia)

De flesta förskollärare i studien nämner att förutom kommunikation är vardagsrutiner, passa tider och kläder efter väder en utmaning. Josefin beskriver att nyanlända familjer ofta har svårt för tider och rutiner. ”I deras länder så har de ofta ingen klocka som de går efter. Och nu får de en tid som de ska anpassa sig efter och det är den här tiden, och ni kan inte komma en timme senare” (Josefin). Malin lyfter fram att det ibland inte alltid är lätt för nyanlända familjer att passa tider, då måste personalen på förskolan vara ett stöd för familjerna och påminna samt hjälpa dem. Vidare nämner även Malin att det svenska klimatet och årstiderna är en stor omställning för nyanlända familjer och kan vara svårt att anpassa sig till. Personalen på förskolan får förklara till familjerna att på förskolan går de ut i alla väder. Sofia berättar att det kan vara svårt för nyanlända vårdnadshavare att anpassa kläder utifrån väder och aktivitet. Exemplet nedan visar på hur svårt det kan vara att förstå ny kultur och klimat som man inte tidigare upplevt.

Jag tror inte alltid det är språket som brister utan det är nog bara så att det är svårt att förstå. Det är nog inte så lätt att förstå vissa saker om man inte varit ute så mycket själv i kyla. (Sofia)

Förutom kommunikation och rutiner berättar Carola om en annan stor utmaning hon stött på i arbetet med nyanlända barn och familjer. Inte bara vårdnadshavare som kommer från andra länder och kulturer kan ha upplevt traumatiska händelser utan även barnen. Vidare berättar hon hur tidigare traumatiska upplevelser kan påverka barnen i leken. Hon beskriver även vikten av att barnen får bearbeta sina upplevelser. I exemplet nedan beskriver Carola en händelse med en syrisk pojke på förskolan.

7. Diskussion

I följande avsnitt diskuteras metoddiskussionen därefter presenteras resultatdiskussionen med förankring till tidigare genomgång av litteratur och forskning. Avslutningsvis presenteras slutsatser och implikationer samt förslag till fortsatt forskning i relation till första mötet med nyanlända barn och familjer på förskolan.

7.1 Metoddiskussion

En kvalitativ forskning och semistrukturerad intervju har legat till grund för att uppnå studiens syfte och frågeställningar. Kvalitativ forskning samt semistrukturerad intervju har lämpat sig väl för studien eftersom metoden har hjälp till att skapa en djupare förståelse för hur förskollärare säger sig arbeta för att skapa trygghet till nyanlända barn och vårdnadshavare vid inskolning. Backman et al. (2012) redogör för att inom kvalitativ forskning vill forskaren söka en förståelse för hur människor upplever och uppfattar olika saker. Backman et al. skriver även att i en semistrukturerad intervju har respondenten större frihet att svara på sitt eget sätt eftersom intervjun brukar innehålla vissa förbestämda frågor. Jag har använt Brymans (2011) intervjuguide vilket gjorde det lättare att strukturera upp intervjufrågorna.

När information inom områden som berör naturliga händelser och beteenden ska samlas in är observationer en betydelsefull insamlingsmetod. Observation används oftast som ett komplement till andra metoder (Patel & Davidsson, 2011). Det hade varit betydelsefullt att kombinera intervju och observationer som metod för att med egna ögon se hur förskollärare arbetar för att skapa trygghet till nyanlända familjer vid inskolning. I förevarande studie var detta dock ej någonting som var aktuellt eftersom studiens syfte är att synliggöra hur förskollärare säger sig arbeta för att skapa trygghet till nyanlända familjer. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) framhåller att forskaren kan beskriva händelser utifrån sitt eget perspektiv med hjälp av observation. Perspektivet hos den som studeras kan endast förstås om forskaren istället intervjuar personen. Fortsättningsvis menar författarna att forskaren möjligen måste komplettera intervju med andra metoder eftersom intervju som metod ger en begränsad bild av en händelse (Zetterquist & Ahrne, 2015).