Barnprogram ur ett lärandeperspektiv

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn Unga Samhälle

Examensarbete

Avancerad nivå

15 högskolepoäng

Barnprogram ur ett lärandeperspektiv

A learning perspective on Television shows for children

Lisette Wahlgren

Sofie Jönsson

Lärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare Barndoms- och ungdomsvetenskap

Datum för slutseminarium: 2011-11-09

Examinator: Magnus Wikdahl Handledare: Stefan Nyzell

3

Förord

Författarna till detta examensarbete heter Lisette Wahlgren och Sofie Jönsson. Vi går lärarutbildningen på Malmö Högskola och utbildar oss till förskollärare.

Utifrån våra erfarenheter saknas insikt i barnprograms potentiella pedagogiska möjligheter, istället lyfts ofta negativa aspekter upp. Detta konstaterande medförde att vi ville fördjupa oss i ämnet och granska barnprogram ur ett lärandeperspektiv med barnprograms pedagogiska möjligheter i fokus. I samråd med varandra valde vi ut den litteratur, teori och forskning vi uppfattade som relevant för ämnet och båda har bearbetat samtlig litteratur. Barnprogrammet och avsnitten har gemensamt valts ut, varpå de valda avsnitten först observerades enskilt och sedan tillsammans. De resultat som framkom av observationerna diskuterade vi med varandra och analyserade gemensamt.

Lisette Wahlgren har ansvarat för sammanfattning, inledning, disposition, teori, forskningsöversikt och analysdel. Sofie Jönsson har ansvarat för programinformation, metodval och metoddiskussion, slutsats och diskussion samt referenslista.

Författarna har skrivit examensarbetet i samråd med varandra och beslut kring innehållet har fattats tillsammans. Följaktligen tas därför ett gemensamt och lika stort ansvar för samtliga moment i detta examensarbete.

4

Sammanfattning

I detta examensarbete diskuteras huruvida barnprogram kan vara lärande för förskolebarn och vilka möjligheter det finns att använda barnprogram som material för lärande i förskolan. Undersökningen syftar till att uppmärksamma barnprogram ur ett lärandeperspektiv med fokus på matematik, teknik, språk och naturkunskap eftersom dessa lärandeområden kan förankras i förskolans läroplan och dess definition av kunskap och lärande. Observationer av ett barnprogram ligger till grund för undersökningen och tolkas med hjälp av aktuell forskning i ämnet. Undersökningen utgörs av TV-observationer av tio avsnitt ur barnprogrammet Stor

och Liten. Resultatet av undersökningen visar att barnprogram innehar flertalet möjligheter att

vara lärande för barn utifrån ovanstående lärandeområden samt även som material för lärande i förskoleverksamheten. Att se teknik och multimedias potential och vara öppen för barnprograms möjligheter till lärande för små barn är viktiga slutsatser i denna undersökning. En annan viktig slutsats är insikt kring de möjligheter som finns för vidare användning av barnprogram som material för lärande i förskolan.

Nyckelord: Barn, Barnprogram, Förskola, Lärande, Läroplan, Matematik, Naturkunskap, Språk, Teknik, Utveckling

6

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 9

1.1 Syfte och frågeställning ... 9

1.2 Disposition ... 11

2 Teori ... 12

3 Forskningsöversikt ... 14

4 Metodval och metoddiskussion ... 20

4.1 TV- observation och analys ... 20

4.2 Urval ... 22

4.2.1 Programinformation ... 22

4.2.2 Karaktärerna ... 23

4.2.3 Lärande ... 23

4.2.4 Avsnittsinformation ... 24

4.3 Genomförande av TV- observation och analys ... 26

4.4 Validitet och reliabilitet ... 28

5 Analys ... 29

5.1 Matematik ... 29

5.1.1 Längd ... 29

5.1.2 Mönster ... 30

5.1.3 Addition och subtraktion ... 31

5.1.4 Vikt ... 32

5.1.5 Form och storlek ... 33

5.1.6 Ökning och minskning ... 34

5.2 Teknik ... 35

5.2.1 Uppfinningsrikedom ... 35

5.3 Språk ... 36

7

5.4 Naturkunskap ... 39

5.4.1 Naturliga fenomen ... 40

5.4.2 Kunskap om växter och djur ... 40

5.5 Stor och Liten som lärandeobjekt ... 42

6 Slutsats och diskussion ... 46

6.1 Resultatdiskussion ... 46

6.2 Användning av materialet i förskolan ... 47

6.3 Fortsatt forskning ... 48

7 Referenser ... 49

7.1 Litteratur ... 49

9

1 Inledning

I boken Lärande i praktiken diskuterar professor Roger Säljö (2000) lärande utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Han menar att lärande utgör en viktig del i vår kultur som inte är begränsat till enbart skola och utbildning utan flera grundläggande kunskaper och färdigheter förvärvas i även andra sammanhang. Karakteristiskt för dessa sammanhang är att de är sociala miljöer och inte har i direkt syfte att vara kunskapsförmedlande. Det kan exempelvis vara bland familj, vänner och kamrater. Lärande genom interaktion mellan människor kan ske såväl under samtalet under middagen som framför TV:n. Lärande skall ses som en aspekt av allt människan gör, vilket medför att det finns ett lärande i varje samtal, handling eller händelse som kan tas med och vara användbart i en framtida situation. Det kan även ses som ett resultat av all mänsklig verksamhet varpå det inte går att koppla till enbart bestämda arrangemang som skola och undervisning (Säljö, 2000:11ff).

TV och populärkultur utgör en central del i många barns vardag. Debatten kring TV och datorkonsumtion hos yngre barn är stor. Frågan kring om detta har en positiv eller negativ inverkan på barns utveckling och lärande är ämne för flertalet diskussioner och det är även något forskaren Margareta Rönnberg framhäver i sin bok TV är bra för barn (1997:10)

Dagens tultbarn är uppvuxna med audiovisuella medier samt tv och video och inte minst med videoinspelningar av dem själva. Tv-apparaten och fjärrkontrollen är ett av deras tidigaste trollspön. Barnen lär sig redan i 1-årsåldern att peka på fjärrkontrollen eller själv hålla i den, byta program genom att trycka på den eller på tv-apparatens knappar, liksom höja och sänka ljudet (Rönnberg, 2008:174).

10

Denna undersökning syftar till att uppmärksamma barnprogram i TV ur ett lärandeperspektiv med fokus på programmets pedagogiska möjligheter. Barnprogrammets möjligheter att användas som material i förskolan i lärandesyfte utgör fokus då användandet av multimedia och informationsteknik poängteras i Läroplanen för förskolan Lpfö 98/10 (Skolverket, 2010:9). I Läroplanen för förskolan Lpfö 98/10 utgör matematik, teknik, naturkunskap och språk centrala delar av lärandeperspektivet (Skolverket, 2010:12). Det är även dessa delar som utgör fokus vid vår granskning av lärande i barnprogram. Det råder en allmän uppfattning kring TV-mediets passiviserande av barn men möjligheterna kring huruvida barnprogram kan användas som ett främjande material för lärande belyses sällan.

Undersökningen är betydelsefull och relevant då den kan bidra till ökad förståelse och större insikt kring vad förskolebarn lär sig av barnprogram. Denna ålder har valts med anledning av brist på forskning kring huruvida barnprogram kan generera lärande hos små barn. Vår undersökning kan ge ökad insikt och kunskap till läsaren kring detta ämne. Det finns en tanke om att den kan komma till användning i pedagogiskt arbete inom förskoleverksamheten

Följande frågeställningar är utgångspunkter för undersökningen:

 På vilka sätt kan innehållet i barnprogram vara lärande för barn ur ett matematiskt, tekniskt, naturkunskapligt samt språkligt perspektiv?

 Vilka möjligheter finns det att använda barnprogram som material för lärande i förskolan?

För att uppnå syftet och besvara frågeställningarna har vi valt att observera innehållet i barnprogrammet Stor och Liten. Anledningen till valet bakom detta program är att det finns lättillgängligt och är estetiskt tilltalande. Detta program granskas ur ett lärandeperspektiv med fokus på matematik, teknik, naturkunskap och språk eftersom dessa ämnen utgör en del av Läroplanen för förskolan Lpfö 98/10 och dess definition av lärande (Skolverket, 2010:12). Detta är av stor betydelse då ett arbete med barnprogram som material för lärande i förskolan, precis som allt annat arbete skall kunna förankras i läroplanen.

11

1.2 Disposition

I nästkommande kapitel Teori behandlas lärande utifrån ett sociokulturellt perspektiv varpå kapitlet Tidigare forskning ger en forskningsöversikt kring relevant litteratur för undersökningen. Kapitlet Metodval och metoddiskussion behandlar undersökningens metod, urval samt genomförandet och studiens tillförlitlighet. Kapitlet Analys innefattar resultatet av TV- observationerna samt analys av det som framkommit utifrån relevant forskning och styrdokument. Även didaktiska exempel på hur materialet kan användas som material för lärande i förskolan framhävs i detta kapitel. Kapitlet Slutsats och diskussion innehåller diskussion av resultatet och de slutsatser som framkommit. Fortsatt forskning samt diskussion kring möjligheter för användandet av barnprogram i förskolan tillhör även detta kapitel.

12

2 Teori

I detta kapitel behandlas och framställs det sociokulturella perspektivet på lärande utifrån det professorn Roger Säljö (2000) skriver i boken Lärande i praktiken: ett sociokulturellt

perspektiv samt det Oddbjørn Evenshaug & Dag Hallen (2001) skriver i boken Barn- och ungdomspsykologi om denna teori.

Lärande har en viktig del i vår kultur som inte är begränsat till enbart skola och utbildning. Människan får många av de mest grundläggande insikterna och färdigheterna i andra sammanhang. Exempelvis vid sociala sammanhang med familj och vänner som inte har direkt syfte att vara kunskapsförmedlande. Detta kan innefatta samtalet under middagen eller framför TV:n, gemensamt är dock att lärandet sker genom interaktion mellan människor. Lärande kan ses som en aspekt av allt människan gör och enligt det sociokulturella perspektivet finns ett lärande i varje samtal, handling eller händelse. Karakteristiskt är att människor i sådana situationer ges möjlighet att få kunskap som kan komma till användning i en framtida situation. Som art är människan läraktig och har förmåga att ta vara på erfarenheter och använda dessa i framtida sammanhang. Lärande är ett resultat av all mänsklig verksamhet och kan som tidigare nämnts inte kopplas till enbart skola och undervisning. Ett sociokulturellt perspektiv på lärande innefattar intresse för hur människan både individuellt och i grupp tillägnar sig kunskap (Säljö, 2000:11ff, 18).

Färg, form och vikt är begrepp som hjälper oss att se likheter och skillnader mellan objekt vilket även ger oss information om hur vi skall förhålla oss till dem i olika sammanhang. För att människan skall kunna ta till sig och använda kunskap och information behövs kategorier och begrepp för att ordna våra upplevelser med. Språket medför en unik förmåga att dela och kommunicera erfarenheter med varandra och det utbyts och lånas ständig information, kunskaper och färdigheter i samspel med andra. I interaktion med andra finner vi sätt att tolka och resonera kring vår verklighet som senare används som resurs för att förstå och

13

kommunicera i framtida situationer. I ett sociokulturellt perspektiv är lärande inte en passiv process och information och kunskaper är inte något individen färdigt erhåller (Säljö, 2000: 34, 105ff, 125). Barn utvecklar sina grundläggande kognitiva färdigheter i ett samspel och samarbete med andra varpå det sociokulturella sammanhanget är av stor betydelse för barns utveckling (Evenshaug och Hallen, 2001:135).

Skolan anses vara en språklig verksamhet där skrift, läsning och talande utgör centrala delar där skolan skapat särskilda traditioner för hur dessa aktiviteter skall bedrivas. Dessa traditioner utmanas av den nya informationstekniken och medieverkligheten. En uppenbar konsekvens av den nya utvecklingen är att lärande förutsätter behärskning av den nya tekniken. I förhållande till våra tidigare traditioner för att bilda och sprida kunskaper genom skrift och verbalspråk kan informationstekniken vara ett stödjande redskap i läroprocesser på ett något annorlunda sätt än vad text kan. En annan intressant komponent i den digitaliserade tekniken är möjligheterna att visualisera och göra det som är osynligt, exempelvis skrift tillgängligt för ögat (Säljö, 2000:207, 241, 245).

Intresse för hur människan tillägnar sig kunskap står i centrum i det sociokulturella perspektivet. Lärande är mycket mer än enbart begränsat till institutioner för skola och utbildning, lärande finns i allt och i allt människan gör. Detta synsätt genomsyrar denna undersökning varpå vi vill visa på mediets styrka och möjlighet att vara ett medel för lärande. Vi vill fokusera på barnprograms möjligheter för lärande och öppna upp för eventuella pedagogiska möjligheter inom förskoleverksamheten. Genom det sociokulturella perspektivet ser vi att lärande är en del av livets alla delar varpå barnprogram också innefattas och kan vara ett medel för lärande. Det sociokulturella perspektivet på lärande har vi som grund och bärs på så sätt med in i den empiriska undersökningen.

14

3 Forskningsöversikt

I detta kapitel presenteras den forskning som använts vid tolkningen och analysen av resultatet och diskussionen kring det som framkommit genom undersökningen.

I boken TV är bra för barn hävdar barn- och mediekulturforskaren Margareta Rönnberg (1997) att de flesta barn tycker om att titta på TV. En stor del av vuxna uppmärksammar främst TV-konsumtionens negativa sidor. Exempelvis att våld och aggression samt att stereotypa könsroller skulle främjas. Utöver detta även att barnens moral och omtanke skulle minska. Rönnberg anser dock att detta inte stämmer, tvärtom är barns reaktioner på TV att de vill veta, lära och att barn i TV tittandet bland annat gör följande:

 Ordnar

 Samlar

 Jämför

 Värderar

(Rönnberg, 1997:10,16).

Vidare menar Rönnberg (1997) att TV är bra för barn eftersom figurer och handlingar på TV:n är användbara byggstenar vid barnets eget identitetsskapande. Dessutom underlättar TV ifrågasättande av stereotypa könsroller. Genom TV får barn möjlighet att bearbeta olika känslor och inte bara aggressioner som det oftast fokuseras på. Barn får även möjlighet till olika synvinklar och perspektiv samtidigt som mediet främjar både social och estetisk fantasi (Rönnberg, 1997:18).

Rönnberg (1997) ifrågasätter uppfattningen om att TV skulle göra barn passiva och menar bestämt motsatsen. Hon menar att TV är ett språkutvecklande medium genom att barn hör svåra meningar och ord som de måste koppla samman med vad de ser för att förstå helheten. Dessutom understryks det att TV i hög grad är ett ordmedium samtidigt som det är en social

15

aktivitet. Med detta menas att barn mycket sällan sitter tyst vid TV:n. Det har iakttagits tolv olika interaktioner och samspel med TV program. Barnen sitter ofta mycket nära TV:n och är därmed engagerade. De har även observerats prata med figuren, rakt ut i luften eller med medtittare. De härmar, sjunger med och samtalar kring innehållet och är ofta kritiska (Rönnberg, 1997:10ff, 40, 44ff)

Rönnbergs bok Blöjbarnsteve (2008) motsäger en del av det hon tidigare skrivit i boken TV är

bra för barn om huruvida TV är språkutvecklande. Enligt Rönnberg (1997) är TV ett

språkutvecklande medium genom att barn hör svåra meningar och ord samt understryker att TV är ett ordmedium (Rönnberg, 1997:40, 44ff). I boken Blöjbarnsteve poängterar Rönnberg (2008) att TV inte är skadligt för barnets språk men inte heller nämnvärt språkutvecklande eftersom det verbala i programmen utgör en mycket mindre del jämfört med det språk barnet hör och tar del av under dagen. Däremot kan det ge ett ökat ordförråd även om det poängteras att vokabulären endast utgör en liten del av den språkliga förmågan. Det understryks dock att interaktionen mellan barn och vuxen under TV-tittandet kan bidra till att öka barnets självkänsla vilket i sin tur påverkar språkutvecklingen. Barnets självkänsla stärks genom den vuxnes benägenhet att låta barnet styra kommunikationen kring TV-tittandet. Barnet får respons från föräldern eller medtittaren genom stödjande av barnets kommentarer och vid behov även korrigering av uttal. Mycket i TV:n benämns eller imiteras av barnet eller etiketteras av föräldern, nästan som en talande pekbok (Rönnberg, 2008:179ff).

I boken Nya medier skriver Rönnberg (2006) att de flesta anser att barn är passiva när de tittar på TV trots att detta inte är fallet. För att barn skall lära sig något krävs det att de är aktiva vilket de är vid exempelvis användandet av datorspel. Hon hävdar att vad man lär sig huvudsakligen hänger samman med vad man redan kan och vet, vad man är intresserad av att få reda på och hur motiverad man är. TV mediet har sin styrka i att utbudet är stort och brett, att det nästan alltid finns något program som kan ge svar på de frågor barnet för tillfället bär på. Eller ge kunskaper om saker och ting man inte visste var intressanta. Det lärande som sker av egen fri vilja brukar även vara det lärande som stannar kvar (Rönnberg, 2006:220,223).

Rönnberg (2006) skriver även att det är svårt att uttala sig om vad exakt barn lär sig när de tittar på TV eftersom lärandet kan vara allt möjligt beroende på vem TV-tittaren är och vad den är intresserad av. Eftersom barnen vid TV- tittande blir åskådare och inte deltagare har de

16

möjlighet att fundera över vad de ser och jämföra med vad de själva gör, ser och hör i det vardagliga livet. När barnen tittar på TV väljer de ut det som är begripligt för dem och finner en likhet med det som barnen redan har varit med om eller något de vill finna svar på. Vidare menar hon att barn beroende på ålder och intresse riktar sin utveckling mot sådant de kan behärska och hämta från vardagen och TV, följaktligen väljer barnen ut den kunskap de har användning för (Rönnberg 2006:231).

Anledningen till varför Rönnbergs forskning används i denna undersökning är för att hon har en gedigen forskningsbakgrund inom detta område. Rönnberg ger oss en informativ grund om forskningsläget kring kunskap och lärande kopplat till TV tittande. Dock innehåller hennes forskning inte i någon större utsträckning information kring lärande inom matematik, teknik och naturvetenskap varpå vi vill råda bot på detta.

I boken Små barn matematik hävder förskolläraren, forskaren och projektledaren Elisabet Doverborg och redaktören Göran Emanuelsson (2008) att boken bygger på forskning och erfarenheter kring små barns lärande, utveckling och upptäckande kring matematik. Boken utgår från erfarenheter och dokumentation från barn och lärare i ett kompetensutvecklingsprojekt kallat Pilotprojektet. Projektet syftade till att förskolans lärare skulle prova ett program för att fördjupa kunskapen i matematik samt stimulera och utmana barns intresse för matematik utifrån förskolans läroplaner. I projektet arbetade de med lärarnas och barnens lärande, där Doverborg & Emanuelsson tar upp olika sätt att dokumentera och stimulera barns vardagliga matematik (Doverborg & Emanuelsson, 2008:1)

För att konkret koppla lärande inom matematik i barnprogram till forskning om små barns sätt att möta och ta till sig matematik används denna forskning. Med hjälp av denna möjliggjordes kopplingar mellan barnprogrammet och matematiskt lärande förankrat i aktuell forskning kring detta.

I boken Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv skriver professor Roger Säljö (2000) att huvudsyftet med boken är att argumentera för att lärande bör förstås i ett kommunikativt och sociohistoriskt perspektiv. Ett sociokulturellt perspektiv på lärande menar författaren innebär ett intresse för hur människan både individuellt och i grupp tillägnar sig

17

kunskap samt att lärande inte är en passiv process där information och kunskaper färdigt fås (Säljö, 2000:18, 125).

Evenshaug & Hallen (2001) skriver i boken Barn- och ungdomspsykologi i kapitel sex om Vygotskijs sociokulturella perspektiv med fokus på den kognitiva utvecklingen. Barn utvecklar grundläggande kognitiva färdigheter i ett samspel och samarbete med andra där det sociokulturella sammanhanget har stor betydelse för utvecklingen (Evenshaug och Hallen, 2001:135).

Säljö samt Evenshaug & Hallens forskning används då en grund kring passande lärandeteori behövs. Den sociokulturella teorin kan konkret förankras i ett lärandeperspektiv på barnprogram. Det sociokulturella perspektivet inbegriper förhållandet mellan lärande och informationsteknik, digitaliserad teknik och media samt hur människor tar till sig kunskap och information.

I rapporten Småungar & Medier 2010 - Fakta om små barns användning och upplevelser av

medier beskriver Statens Medieråd medieanvändningen hos barn mellan två och nio år och

bygger på svar från 2 000 tillfrågade föräldrar. Detta är första gången de allra yngsta barnens medievanor kartlagts (Statens Medieråd 2011). Denna rapport är aktuell och relevant för denna undersökning då små barns medievanor granskas med fokus på lärande.

I boken Barn och unga i medieåldern skriver forskaren Cecilia von Feilitzen (1989) att barn som får lyssna på en berättelse minns mindre än barn som sett samma berättelse. Bilderna barnen sett kan ha ett pedagogiskt värde eftersom det kan vara svårt att gestalta en händelse som är svår för barnet att föreställa sig. För de barn som inte är vana vid att läsa böcker och inte får någon stimulans hemifrån kan TV-program eller video bidra till inlärning och det skulle även kunna användas i ett mer pedagogiskt sammanhang exempelvis i förskolan och skolan (Feilitzen 1989:126ff).

Feilitzen (1989) menar att det i svenska barnprogram ofta finns ett betydelsefullt innehåll som bidrar till eftertanke och reflektion hos barnen. Barnen kan under och efter programmen ställa frågor och de uppmuntras att diskutera sina funderingar så att det kan bli ett bättre barnprogram. Hon hävdar även att barn med svagt språk och begränsade språkliga

18

erfarenheter troligen har lättare att ta till sig TV-program än skriven text eftersom bilden på TV:n kan få barnet att ta till sig de kunskaper och erfarenheter det saknar. Författaren tar även upp att det i Sverige kom pedagogiska barnprogram som exempelvis ”Fem myror är fler än fyra elefanter”, vilket inte enbart sågs av barnen utan de även av de vuxna. Detta barnprogram skulle höja barns kunskapsnivå och hade även en mycket positiv inverkan på hela familjen. Detta gjorde att barnen och föräldrarna samtalade med varandra både under och efter barnprogrammet (Feilitzen, 1989:137ff, 156ff).

Barn kan enligt författaren Feilitzen (1989) ta till sig kunskaper genom TV. Dock behöver riktigt små barn mycket tydliga program med en enkel handling där barnen kan känna igen sig. Barnen lär sig olika saker på TV, men också olika mycket. Det är många områden som barnen har kännedom om på grund av att de har tittat på TV. Exempelvis lär sig barnen i skolan om andra länder, politik och annat som är aktuellt i världen och i samhället (Feilitzen, 1989:157).

Feilitzen (1989) tar upp kunskap och inlärning i förhållande till TV samt det faktum att pedagogiska program finns. Eftersom hon hävdar att TV-program kan bidra till inlärning och möjligheten att använda barnprogram i pedagogiska sammanhang i förskolan är denna forskning relevant då den kan kopplas direkt till denna undersöknings syfte och frågeställningar.

I artikeln Barnens favoritsajt i nytt läge från Sydsvenska Dagbladet Snällposten skriver journalisterna Andreas Ekström och Anna Simonsson om barnwebben på Sveriges Television (SVT). Artikeln baseras bland annat på intervju av barnwebbens projektledare Sara Ohlsson som berättar att de utvecklar nya spel, nya tävlingar, ny grafik och ny pedagogik. Hon säger även att teamet ibland jobbar med andra leverantörer som är experter på pedagogik och på att ta fram nya spel till barnwebben. Ekström & Simonsson skriver i artikeln att SVT har gjort en webbsatsning för barn i cirka tio år. Deras utveckling går mot att inte skriva mycket text utan använda fler bilder eftersom deras målgrupp till stor del inte är läskunnig. Barnen använder sig av barnwebben fram tills de är sju år, då de istället börjar titta på andra TV-program än Bolibompa (Sydsvenska Dagbladet Snällposten 2011-04-10).

19

Med anledning av att undersökningen syftar till att granska huruvida barnprogram kan användas som pedagogiskt material för lärande i förskolan används artikeln Barnens

favoritsajt i nytt läge. Detta då det hävdas att pedagogik utvecklas samt att arbete med

experter på pedagogik sker.

Forskaren Inga Sonesson (1979) hävdar i sin bok Förskolebarn och TV att majoriteten av barnen tycker bäst om underhållande och lärorika program. Det visade sig att det fanns skillnader mellan flickor respektive pojkars inställningar till tre programkategorier. Flickorna var övervägande mer positiva till de underhållande och lärorika programmen medan pojkarna visade större intresse än flickorna för de mer spänningsinriktade programmen (Sonesson, 1979:65).

Sonessons forskning används för att kartlägga det tidigare forskningsläget och få mer information kring ämnet och på så sätt se vad denna undersökning kan tillföra i relation till Sonessons forskning.

Ovanstående forskning har varit en hjälp till denna undersökning genom att ge en bild av forskningsläget samt ge en inblick av innebörden av barns TV användning. Vare sig denna undersökning bekräftar eller motbevisar tidigare information bidrar den till ökad kunskap inom ämnet. Detta är av stor betydelse eftersom det finns marginellt med forskning kring TV och barnprogram som föremål för små barns lärande och barnprograms möjligheter att användas som pedagogiskt material i förskolan. Den forskning som granskats inför undersökningen tar upp lärande kopplat till TV och dator med visst fokus på språk men dock mycket lite kring teknik, matematik och naturkunskap och inte några konkreta didaktiska exempel på användning av barnprogram som material i förskolan. Detta bär vi med oss in i den empiriska undersökningen då fokus ligger på att granska lärande utifrån dessa ovanstående perspektiv.

20

4 Metodval och metoddiskussion

I detta kapitel presenteras undersökningens empiriska del med stöd av relevant forskningsmetodik. Undersökningens urval, metod, genomförande och tillförlitlighet diskuteras tillsammans med information om programmet Stor och Liten och de avsnitt som granskats.

4.1 TV- observation och analys

Barnprogrammet Stor och Liten har valts ut för denna undersökning med anledning av att programmet är relevant för den tänkta åldersgruppen samtidigt som det är estetiskt tilltalande för författarna. Undersökning har genomförts med strukturerad observation som metod.

Beslutet av detta metodval föll sig naturligt då vi redan visste att det var lärandeperspektivet med fokus på matematik, teknik, språk och naturkunskap som skulle observeras. Arbetspsykologen Jan-Axel Kylén (2004) skriver i boken Att få svar att planerad observation innebär att observatören redan i förväg bestämt vad som skall observeras samt vad och hur det registreras (Kylén, 2004:97). Professor Judith Bell (2006) skriver i sin bok Introduktion till

forskningsmetodik också om planerad observation men kallar istället detta för strukturerad

observation. Innebörden är dock detsamma, det vill säga att observatören själv bestämt fokus på observationen. Hon understryker vikten av att som observatör förlita sig på den planering och de beslut som fattats på förhand, detta för att få den information som sökes (Bell, 2006:191, 197). Bell (2006) menar att innan man bestämt sig för att observation skall vara en form för datainsamlingen bör man ha bestämt sig för vad man skall observera, vad man är intresserad av att veta och varför man anser att observationer kommer att ge en den information man behöver (Bell, 2006:187). Redan innan genomförandet av observationerna stod det klart att det var lärandeperspektivet med fokus på matematik, teknik, språk och

21

naturkunskap som skulle observeras. Det som skulle belysas var på vilka sätt innehållet i barnprogram vara lärande för barn ur ett matematiskt, tekniskt, språkligt samt naturkunskapligt perspektiv samt även vilka möjligheter det finns att använda barnprogram som material för lärande i förskolan. I boken Forskningsmetodik skriver forskarna Idar Magne Holme & Bernt Krohn Solvang (1997) att forskaren vid observation skall skapa sig en uppfattning av det som sker med objektet för observationen genom att aktivt iaktta och lyssna (Holme & Solvang, 1997:122). Eftersom det var barnprogram på TV som skulle granskas fanns det inte något annat val än att titta och lyssna på avsnitten och eftersom vi redan bestämt oss för vad som skulle granskas kändes strukturerad observationsmetod självklar för denna undersökning.

Det är enligt Bell (2006) inte tillräckligt att enbart registrera den information man fått genom observationerna. Det måste även göras en analys med reflektion samt dras slutsatser kring informationens innebörd (Bell, 2006:194ff). TV-observationer och analysering av programserien Stor och Liten ligger till grund för undersökningen. Vid analysen gjordes anteckningar som därefter analyserades tillsammans med reflektioner kring avsnitten. Holme & Solvang hävdar att vi ska hitta en form för att ta tillvara på det som har observerats. Om det vi observerat inte skrivs ned kommer hela arbetet med observationen inte ha något värde i undersökningen. Att anteckna observationerna är ett bra sätt för att sedan kunna göra en analys av materialet som framkommit. Holme & Solvang (1997) anser att forskaren genom observationen ska titta, lyssna och fråga för att skapa en bild av vad som verkligen sker i det som forskaren observerar (Holme & Solvang, 1997:116, 122).

TV-observationerna utfördes av de båda författarna till detta examensarbete. Detta val stöds av Kylén (2004) som skriver att flera personer som observerat samma händelse kan ge olika beskrivningar då var och en upplever och ser olika saker. Detta kan vara positivt då fler infallsvinklar tas i akt (Kylén, 2004:97, 101). Vidare poängterar Bell (2006) risken att bli anklagad för skevheter eller feltolkningar. Därför är det av stor vikt att som observatör vara medveten om dessa risker, vara objektiv och neutralisera förutfattade meningar samt vara uppmärksam på eventuella skevheter och missvisningar (Bell, 2006:188). Dessa risker var författarna väl medvetna om redan innan observationerna genomfördes.

22

Vidare beskriver Bell (2006) olika registreringsmetoder. Det kan vara i form av en checklista, schema, dagbok, tabell eller loggbok. Val av metod bestäms utifrån vad som passar bäst i den tänkta undersökningen. Hon menar dock att det är viktigt att ha i åtanke att det inte är möjligt att registrera allting varpå fokus och syfte för undersökningen bör styra val av registreringsmetod. Val av registreringsmetod för observationerna är personlig beroende på vad man som observatör föredrar och finner passande för sin undersökning (Bell, 2006:191ff, 194).

4.2 Urval

Undersökningen granskar barnprogram ur ett lärande perspektiv med fokus på barnprogrammet Stor och Liten vilket är inriktat mot barn i förskoleåldern. Denna ålder har valts med anledning av brist på forskning kring små barns TV-vanor.

Urvalet består av programserien Stor och Liten där det från början observerades och analyserades fem avsnitt. Detta material var inte tillräckligt omfattande för att ge studien validitet. Anledningen bakom valet av enbart en programserie och fem avsnitt var att avgränsa undersökningen för att inte få ett allt för omfattande material att bearbeta och analysera. Valet av en programserie medförde möjligheten att djupare bearbeta innehållet i denna. För att få ihop tillräckligt med analyserbart material för studien gjordes ett aktivt val av att öka antalet avsnitt att observera till tio. De tio avsnitten valdes inte medvetet ut baserat på deras innehåll utan valdes ut med anledning av den ordning de låg i visningsprogrammet. Nedan följer en vidare beskrivning av de avsnitt som observerats.

4.2.1 Programinformation

För att ge en grundförståelse för barnprogrammet Stor och Litens innehåll följer nedan information kring programmet utifrån skaparnas perspektiv.

Genre: Handdockor Målgrupp: 4 -7 åringar

23

Stor och Liten är ett äventyr där tittarna följer två mycket olika kompisar som trots detta är

bästa vänner. Stor levde lycklig i sitt mysiga hus på landet, men när Liten kom insåg Stor att det hade saknats något i hans liv, även om Liten vänder upp och ner på hans liv ibland. Deras skillnad i storlek innebär att de har olika perspektiv på världen. Deras speciella vänskap definieras av deras skillnader, den är stark, äkta och innehåller mycket vänlighet, tolerans och skratt.

4.2.2 Karaktärerna

Stor tar saker som de kommer och är även full av projekt som han aldrig gör färdigt. Stor

visste inte riktigt vad som fanns utanför hans hem förrän Liten blev kompis med honom. Utanför hemmet fanns en stor trädgård och en damm. Stor är drömmande, hänsynsfull, omtänksam och rättvis. Han tycker om sitt hus och sin trädgård, älskar att titta upp mot stjärnorna och tycker om att uppfinna fantastiska maskiner.

Liten tycker om att vara just liten, livet är som ett stort, stort äventyr för honom. Liten har rest

en del, men nu har han hittat Stor och sitt nya hem. Liten är snabb, högljudd, översvallande och dramatisk. Liten tycker om äventyr som att köra racing i sin leksaksbil, utforska ett mushål eller kittla grodor.

4.2.3 Lärande

Barnen kommer att identifiera sig med problem, men de kommer aldrig att känna sig nedlåtna. Stor och Liten närmar sig världen på ett barns sätt som dock inte kan anses som barnsligt. Barnen kommer att lära sig värdefulla lärdomar om perspektiv. Det är svårt för vissa barn att förstå att människor ser saker annorlunda. Detta är kärnan i Stor och Litens vänskap.

Nyckelord för programmet Stor och Liten är:

 Smart

24

 Utmanande

 Underhållande

 Unika och minnesvärda karaktärer

 Vackra, fantastiska och fantasifulla miljöer både inomhus och utomhus

Stor och Liten erbjuder framför allt barn massor av skoj (Studio 100 Media 2011-10-09)

produktionens val att göra ett barnprogram som är både underhållande och utmanande för barn styrkes även av forskaren Inga Sonesson som i sin bok Förskolebarn och TV understryker att barn tycker bäst om underhållande och lärorika program (Sonesson, 1979:65).

4.2.4 Avsnittsinformation

I avsnitt 27 utgör det matematiska begreppet längd en central del. Liten pratar om att han vill vara lång och masken Missä påstår att hon är längre än Liten. Liten försöker på flertalet sätt demonstrera för masken Missä att han är både länge och större. De bygger en uppfinning för att möjliggöra detta. Den nya uppfinningen består av att göra Litens ben längre genom att tillföra material i form av styltor och bygga till längre armar. Uppfinningen namnges

Långregator och fyller sin funktion genom att göra Liten längre. Begreppen stor och liten

visas konkret genom skillnaden på figurerna Stor och Liten. Kort, lång, längre visas genom att

Liten är kort, Stor är Lång och masken Missä sitter högt upp i trädet, längre upp än vad Liten

kan nå.

I avsnitt 28 ligger fokus på matematiska mönster. Det är blinkningarna eldflugan gör som ska räknas och försöka finna ett mönster. Mönstret hittas och konkritiseras genom att det beskrivs tydligt hur det ser ut. De fångar eldflugor och efter en stund vill Stor släppa dessa fria men det vill inte Liten. Stor har tillverkat en ficklampa för att kunna titta på stjärnorna, lampan lyser väldigt starkt.

Avsnitt 29 innehåller addition och subtraktion vilket lärs ut genom flertalet repetitioner och på ett sätt som både är kopplat till handling och lekfullhet. Följande uttalanden kopplat till addition respektive subtraktion görs: ”Min bästis plus jag blir 2 ihop ju” och ”två bilder kvar minus en blir en kvar”. Skillnaden mellan actionfoto och porträtt konkretiseras genom att

25

musen Ronja berättar att ett actionfoto innebär att det händer någonting på bilden och porträttfoto innebär att personen är stilla och fotograferas i närbild. Ordet geni kopplas till att

Ronja lyckas med något bra. Hon kom på ett sätt att få en bra bild på både Stor och Liten.

Avsnitt 30 handlar om grönsaken selleri och dess egenskaper. Det låter när den tuggas, den smakar grönt, jätte grönt som den allra först vårdagen. Liten vet inte vad en selleri är varpå

Stor hämtar en riktig selleri och visar Liten hur den ser ut. De kommer fram till att det låter

när den tuggas och den smakar grönt, jätte grönt som den allra först vårdagen. Inspiration. Avsnittet har även mycket fokus på ordet inspiration. Det beskrivs som en gnista i huvudet och idéen går från okej till super. Man vet aldrig när det händer

Avsnitt 32 har fokus på begreppet vikt. Liten har packat mycket saker i sin väska som de ska ha med när de vandrar ut med vägen. Den väger mycket och blir för tung för Liten varpå Stor får bära den. Liten hittade en vagn för att dra deras tunga saker i. Vagnen lastas på med mer saker och blir ännu tyngre. Skillnaden mellan lunkar och skuttar visas visuellt genom sätten

Stor och Liten går på. När Stor går på kallas det i avsnittet för att han lunkar och när Liten går

kallas det istället för att han skuttar. Stor ser en snigel varpå Liten uppmärksammar att Stor går mycket långsamt, precis som snigeln. Stor menar istället att han lunkar. När de i avsnittet är ute och promenerar träffar de på olika djur och det berättas kortfattat i sångform om djurens egenskaper.

I Avsnitt 33 presenteras begreppet naturligt genom att det på Stor och Litens fest finns en tårta, Tårtans form och hur den skall delas utgör avsnittets handling. De korta uttalanden kring matematiska begrepp som är i fokus. Exempel på uttryck i avsnittet:

 Rund tårta

 Dela lika

 Halv

 Lika stora

Även i avsnitt 35 utgör vikt en central del. Stor och Liten skall bygga en gungbräda varpå det behövs samma tyngd på vardera sida för att uppnå balans. De experimenterar och testar hur de skall göra för att det skall fungera optimalt, Stor försöker göra sig lättare med hjälp av ballonger och Liten försöker göra sig tyngre genom att sätta saker på sin sida av gungbrädan

26

och sig själv högst upp. När Stor och Liten skall bygga gungbrädan använder de sig av en ritning. Ritningen ändras allt eftersom de testar sig fram i sina försök att uppnå balans.

I avsnitt 37 pratas det om regnbågar. Stor tittar i en bok för att förstå vad en regnbåge är. Han tar reda på att den består av vattendroppar och lyses upp av solljus. Den innehåller alla nyanser av färgspektret och färgerna vi talar om är röd, orange, gul, grön, blå, indigo och violett.

I avsnitt 38 skapar Stor en uppfinning han kallar Argometer. Detta är en maskin som visar om en person är lite upprörd, en aning ursinnig, eller rent rosenrasande. Argometern kan tolkas som en början till förståelse för ökning och minskning samt skala. Stor uppfinner en elektronisk uppfinning kallas Argometer. Denna uppfinning piper och lyser när någon är arg och ökar ju argare personen blir.

I avsnitt 39 är Liten intresserad av att prova musen Ronjas nya fina scooter. Liten övertalar

Stor att de ska köra den en stund. Det som framkommer är scooterns egenskaper, hjulen är

runda, och den kan köra i cirklar.

4.3 Genomförande av TV- observation och analys

TV- observationen och tillhörande analys utgår från Bells (2006) checklista vid genomförande av observationer. Nedanstående är hänvisningar till Bells modell kring utförandet av TV observationer (2006:198ff). Hennes modell består av en numrerad lista från 1 till 8. Under vardera nummer finns en vidare beskrivning kring genomförandet av vår undersökning.

1. Bestäm vad som skall undersökas, skriv upp de aspekter och ämnesområden det behövs information om.

Innehållet i barnprogrammet Stor och Liten skall undersökas utifrån ett lärandeperspektiv med fokus på lärandeområdena matematisk, teknisk, språk och naturkunskap samt vilka möjligheter det finns att använda barnprogram som material för lärande i förskolan.

27

Informationen är viktig eftersom den kan bidra till ökad förståelse för barnprograms innehåll sett ur ett lärandeperspektiv samt pedagogiska möjligheter i förskoleverksamheten.

3. Vad skall observeras?

Barnprogrammet Stor och Liten observeras och granskas utifrån ett lärandeperspektiv med fokus på lärandekategorierna matematik, teknik, språk och naturkunskap samt vilka möjligheter det finns att använda barnprogram som material för lärande i förskolan.

4. Utforma en egen checklista, schema eller registreringsmetod så att denna passar den aktuella uppgiften.

Checklistan innehåller kolumner för vardera lärande kategori varpå det antecknas huruvida programmet innehåller något av ovanstående kategorier och i sådana fall vad och på vilket sätt.

5. Utför en pilotobservation. Det vill säga gör en observation utifrån det du tänkt och se om det är genomförbart och passande.

Vid ett tillfälle utfördes en provobservation av programmet för att se om den valda registreringsmetoden verkar passande och genomförbar för undersökningen. Den bekräftade valet av registreringsmetod.

6. Det är viktigt att vara väl förberedd innan observationen genomförs, att allt är redo och samtliga är införstådda i vad som skall göras.

I god tid innan TV-observationerna genomfördes diskuterades kategorierna och deras innebörd för att specificera vad som skulle identifieras och analyseras. Detta för att båda observatörer skulle vara införstådda i vad som skulle göras.

7. Vad skall göras med den information som kommit fram? Är informationen tillräcklig för att kunna dra några slutsatser?

Informationen genomarbetas för att konstatera huruvida materialet var tillräckligt omfattande eller om ytterligare TV- observationer ansågs nödvändiga för att kunna dra någon slutsats. Efter genomarbetningen av informationen från fem avsnitt konstaterades att ytterligare TV- observationer var nödvändiga för undersökningen varpå totalt tio avsnitt observerades.

28

Beskrivningar av innehållet genomfördes även om det endast utgjorde en mindre del av arbetet. Det fortsatta arbetet bestod av att tolka och analysera informationen utifrån undersökningens preciserade syfte och frågeställningar samt relevant forskning och teori.

4.4 Validitet och reliabilitet

Med validitet menar Kylén (2004) värdet av de insamlade uppgifterna, huruvida uppgifterna är relevanta som kan leda till slutsatser (Kylén, 2004:12). Det material som samlats in under TV-observationerna har varit relevant och användbart för att uppnå syftet med undersökningen eftersom materialet som påvisats i avsnitten direkt gått att koppla till undersökningens lärandeperspektiv. I förhållande till det insamlade materialet har slutsatser dragits. För att uppnå syftet med undersökningen och besvara frågeställningarna krävdes att antalet observationer och avsnitt ökades från fem till tio stycken. Hade inte detta utförts hade validiteten sänkts då slutsatser inte kunnat dras eftersom de insamlade uppgifterna inte varit tillräckligt omfattande.

Kylén (2004) menar att reliabiliteten anger i vilken utsträckning uppgifterna är tillförlitliga samt hur pass sanna de insamlade uppgifterna är strukturerade metoder medför större sannolikhet att uppnå reliabilitet (Kylén, 2004:13, 142). En strukturerad metod användes vid TV-observationerna och analysen av dessa då metoden utgick från Bells modell (Bell, 2006:198ff). Detta medför en större sannolikhet att hög reliabilitet uppnåtts. Generella slutsatser kring barnprogram och lärande kan inte dras av denna undersökning då denna enbart har fokuserat på granskning av barnprogrammet Stor och Liten som exempel. Denna undersökning kan inte påvisa exakt vad barn lär sig utan visar endast på de möjligheter för lärande som programmet innehåller. För att få en mer konkret bild av vad barn faktiskt lär sig av att titta på barnprogram hade intervjuer och observationer av barn varit nödvändiga.

29

5 Analys

I detta kapitel analyseras resultatet utifrån styrdokument samt relevant forskning. Diskussion och reflektion av barnprogrammet Stor och Litens möjligheter ur ett lärandeperspektiv utgör här en central del. Analysens disposition består av läroplanens prioriterade kategorier rörande lärande. Kategorierna är matematik, teknik, språk och naturkunskap. Frågan är vilka lärandemöjligheter barnprogrammet innehar och hur pedagoger kan dra nytta av detta med hjälp av didaktiska exempel på hur barnprogrammet kan användas som material för lärande i förskolan.

5.1 Matematik

Säljö (2000) hävdar att begrepp som form och vikt hjälper oss att se likheter och skillnader mellan objekt och vi kan lära oss något om hur vi skall förhålla oss till dem i olika sammanhang. Förutsättningen för att människor skall kunna ta till sig och bevara kunskaper och information är beroende av att vi har kategorier och begrepp att ordna våra upplevelser med (Säljö, 2000:34). Flertalet begrepp har påvisats vid TV-observationerna och nedan följer analys av de matematiska begrepp som påvisats i avsnitten.

5.1.1 Längd

I avsnitt 27 utgör det matematiska begreppet längd en central del. Liten pratar om att han vill vara lång och masken Missä påstår att hon är längre än Liten. Liten försöker på flertalet sätt demonstrera för masken Missä att han är både länge och större. Barnen får i avsnitt 27 härmed möjlighet att lära sig betydelsen och bekanta sig med jämförelseorden kring längd och storlek. I detta avsnitt ligger fokus främst på dessa jämförelseord vilket gör att de bearbetas och

30

tydligt förklaras. Doverborg & Emanuelsson (2006) menar att det förekommer många olika jämförelseord i förskolans vardag, det kan vara tillexempel tung-lätt, lång-kort, fler-färre. Barn lär sig orden stor och liten innan de lär sig orden lång och kort och som i sin tur kommer före högt och lågt. I förskolan är det viktigt att barnen får erfarenheter av jämförelseorden i olika situationer för att barnen skall utveckla förståelse för sin omvärld med hjälp av matematik (Doverborg & Emanuelsson, 2006:48ff). En möjligen negativ aspekt är att barn efter detta avsnitt börjar jämföra sig med varandra, men om detta är negativt eller inte är beroende på hur situationen kring detta utvecklas. Det behöver inte vara negativt att barnen uppmärksammar skillnader hos varandra då samtal kring likavärde och jämställdhet naturligt kan uppstå.

Enligt Läroplanen för förskolan Lpfö 98/10 skall förskolan sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för mätning samt intresset för att undersöka och reflektera kring matematik (Skolverket, 2010:10). Med avsnitt 27 som utgångspunkt kan det i förskolan arbetas vidare med längd och tillhörande jämförelseord. Ett didaktiskt exempel att arbeta vidare med detta är att efter gemensamt tittande på avsnittet diskutera tillsammans med barnen kring storlek och längd. Vad som kan vara stort, litet, långt eller kort. På så sätt lyfts olika åsikter och tankar kring detta upp. Vidare kan undersökande vara en del av det fortsatta arbetet. Barnen kan aktivt undersöka olika materials längder. Genom att ta med sig ett material, exempelvis en penna kan denna utgöra mätstock för att finna saker som är längre än och kortare än pennan. Även material för saker som är stora och små kan aktivt användas i undersökande arbete. För att göra det enkelt kan exempelvis en sko användas för att diskutera och upptäcka vad som kan uppfattas som större än och mindre än denna.

5.1.2 Mönster

Enligt Doverborg & Emanuelsson (2006) är mönster i matematisk mening en sekvens som upprepas enligt en bestämd regel. När barnen börjar upptäcka mönster kan de hitta ett mönster i allt som tillexempel ränder i en tröja (Doverborg & Emanuelsson, 2006:121). I avsnitt 28 ligger fokus på matematiska mönster. Det är blinkningarna eldflugan gör som skall räknas och därigenom försöka finna ett mönster. Mönstret hittas och konkretiseras genom att det tydligt

31

beskrivs hur det ser ut. Att matematiska mönster tas upp på ett lekfullt sätt i detta avsnitt ger möjlighet för barnen att få ett intresse för detta och implementera det i sin vardag.

Läroplanen för förskolan Lpfö 98/10 menar att förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för ordning och förändring (Skolverket, 2010:10). Ett sätt att arbeta vidare med mönster utifrån detta program kan vara att göra en direkt koppling till avsnittet genom att ge barnen möjlighet att experimentera med ficklampor. Detta kan göras genom att använda ficklampan till att skicka ett mönster till någon mitt emot som sänder tillbaka ett annat eller samma mönster. Ett annat sätt att arbete med mönster är att lägga mönster med hjälp av pärlor, klossar eller naturmaterial. Möjligheterna är oändliga, det viktiga är att innebörden av begreppet mönster konkretiseras och tydliggörs för barnen. De ska få möjlighet att lära sig att ett mönster är något som upprepas efter en speciell ordning. Vilket kräver att barnen får kunskap och insikt i vad ett mönster är. Samtal kring begreppet och vikten av att barnens tankar lyfts kan inte nog understrykas, det är genom observation och diskussion med barnen som det framgår huruvida förståelse för begreppet uppnåtts.

5.1.3 Addition och subtraktion

Avsnitt 29 innehåller addition och subtraktion vilket lärs ut genom flertalet repetitioner och på ett sätt som både är lekfullt och kopplat till handling. Följande uttalanden kopplat till addition respektive subtraktion görs: ”Min bästis plus jag blir 2 ihop ju” och ”två bilder kvar minus en blir en kvar”. Enligt Läroplanen för förskolan Lpfö 98/10 skall förskolan sträva efter att varje barn utvecklar sin matematiska förmåga att följa och föra olika resonemang inom matematikens grunder (Skolverket, 2010:10). Härmed ger ovanstående avsnitt ur Stor och

Liten tittarna möjlighet att följa resonemang kring addition och subtraktion samt förståelse för

dessa matematiska begrepp. Detta möjliggörs genom användandet av ett konkret och lättförståligt sätt som barn kan relatera till.

Att i förskolan arbeta med addition och subtraktion kan göras på många olika sätt där endast pedagogens kreativitet sätter stopp. Exempelvis kan ett konkret material (Doverborg & Emanuelsson (2006:82) som leksaksdjur användas då de ofta är storleksmässigt fördelaktiga att arbeta med. Här kan barnen själv laborera och flytta runt djuren. Genom att pedagogen

32

benämner vad som görs blir det tydligt för barnen. Exempelvis kan två leksakskor står på mattan och sen kommer det en till, varpå en diskussion med barnen kring hur många kor kan det nu vara uppstår. Läroplanen för förskolan Lpfö 98/10) poängterar att förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar en förståelse för antal (Skolverket, 2010:10).

5.1.4 Vikt

Avsnitt 32 har fokus på begreppet vikt. Liten har packat mycket saker i sin väska som de skall ha med när de vandrar ut med vägen. Den väger mycket och blir för tung för Liten varpå Stor får bära den. Liten hittade en vagn för att dra deras tunga saker i. Vagnen lastas på med mer saker och blir ännu tyngre.

Även i avsnitt 35 utgör vikt en central del. Stor och Liten skall bygga en gungbräda varpå det behövs samma tyngd på vardera sida för att det skall bli balans. De experimenterar och testar hur de skall göra för att det skall fungera optimalt, Stor försöker göra sig lättare med hjälp av ballonger och Liten försöker göra sig tyngre genom att sätta saker på sin sida av gungbrädan och sig själv högst upp.

När Stor och Liten skall bygga gungbrädan använder de sig av en ritning. Ritningen ändras allt eftersom de testar sig fram i sina försök att uppnå balans. Dovenborg & Emanuelsson (2006) hävdar att äldre barn i förskolan utmanas av att bygga något efter en ritning. De kan rita av sina byggen för att minnas dem. När barn bygger och ritar av sina byggalster utvecklar de ett tänkande kring längd, bredd och höjd, men även kring perspektiv och proportioner (Doverborg & Emanuelsson 2006:97).

Enligt Läroplanen för förskolan Lpfö 98/10 skall varje barn sträva efter att utveckla och använda matematik för att undersöka, reflektera och pröva egna lösningar och utveckla egna problemlösningsstrategier (Skolverket, 2010:10). I både avsnitt 32 och 35 syns en tydlig koppling till just detta. Stor och Liten ifrågasätter och omprövar sina tankar för att nå sitt tänkta mål vilket även kan inspirera tittande barn att börja undersöka och experimentera med sina egna tankar, idéer och strategier för problemlösning.

33

Det som beskrivs i Läroplanen för förskolan Lpfö 98/10 kring vikten av att undersöka och pröva egna lösningar och föra resonemang kan exempelvis göras på följande sätt för att närma sig begreppet vikt (Skolverket, 2010:10). Ett exempel kan vara att låta barnen samla och leta efter saker varpå de får jämföra det de hittat. Deras åsikter kan skilja sig åt eftersom vad som uppfattas som lätt respektive tungt är individuellt och i relation till det som jämförs med. Ett glas kan vara lätt om det jämförs med en stol men det kan också vara tungt om det jämförs med en penna. Det är inte rätt och fel som är i centrum utan diskussionen kring begreppet vikt och vad som kan vara lättare än respektive tyngre än något.

5.1.5 Form och storlek

I Avsnitt 33 och 39 är det de matematiska begreppen form och storlek som står i fokus. Begreppen presenteras naturligt i avsnitten genom att det i avsnitt 33 på Stor och Litens fest finns en tårta, tårtans form och hur den skall delas utgör avsnittets handling. I avsnitt 39 tas form och egenskaper upp genom att musen Ronjas scooter kan köra i cirklar och att dess hjul är runda.

I avsnitt 33 beskrivs tårtan som rund men det nämns ingenting om att den har formen av en cirkel. Däremot benämns det i avsnitt 39 att scootern kan köra i cirklar och hjulen är runda. Det kan tyckas märkligt att denna skillnad finns och vad anledningen till varför begreppet cirkel inte används även i avsnitt 33. Cirkel betecknar en specifik egenskap exempelvis att en boll är rund och kan avbildas som en cirkel medan en rockring eller omkretsen av den är en cirkel. Då det handlar om en rund tårta vore det främjande att även använda cirkel i detta avsnitt. Genom att konsekvent använda begreppet cirkel repeteras detta begrepp för tittarna. Doverborg & Emanuelsson (2006) menar att forskning visar vikten av repetition för att barnen skall lära sig innebörden av olika begrepp och lägga till dessa i deras eget ordförråd (Doverborg & Emanuelsson, 2006:51).

Exempel på uttryck i avsnitt 33 och 39:

 Rund tårta

 Dela lika

34

 Lika stora

 Hjulen de är så runda

 Jag kollar om den här scootern kan köra i cirklar och det kan den

Ovanstående uttryck lägger grund för förståelsen för form och bråk. Den form som fokuseras på är cirkel. Uttryck som dela lika, halv och lika stora utgår från tårtan som är rund och har formen av en cirkel. Doverborg & Emanuelsson (2006) hävdar att cirkeldiagram används för att förstå sambandet mellan bråk och procent där det finns en koppling till del och helhet (Doverborg & Emanuelsson, 2006:69).

Enligt Läroplanen för förskolan Lpfö 98/10 skall förskolan sträva efter att varje barn utvecklar en förståelse för form och mätning och prova olika lösningar (Skolverket, 2010:10). Genom detta avsnitt får barn bekanta sig med delar. Detta kan införas som en del av exempelvis fruktstunder. För att frukten skall räcka till samtliga barn skall den delas och detta i lika stora delar för rättvisans skull. Vid fruktstunden har pedagogen möjlighet att samtala med barnen kring hur många delar som behövs för att det skall räcka till alla. Barnen kan också vara med och räkna hur många barn frukten skall räcka till och jämföra med antalet delade bitar. På så sätt kan barnen resonera kring om det räcker eller om det behövs fler bitar. Även konkret koppling mellan antalet barn och antalet bitar som behövs kan göras genom att pedagogen belyser sambandet mellan att fyra bitar räcker till fyra barn.

Med cirkeln som utgångspunkt i detta avsnitt kan barnen i förskolan bekanta sig med denna form samt andra. Barnen kan exempelvis leta cirklar i närmiljön, både inne på förskolan och runtomkring. Med siktet inställt på specifika former kan dessa hittas på många olika ställen. För att inleda denna utforskande aktivitet kan en pedagogledd diskussion vara nödvändig för att barnen konkret skall veta vad de skall göra och hur den form de skall leta efter ser ut.

5.1.6 Ökning och minskning

I avsnitt 38 skapar Stor en uppfinning han kallar Argometer. Detta är en maskin som visar om en person är lite upprörd, en aning ursinnig, eller rent rosenrasande. Argometern kan tolkas som en början till förståelse för ökning och minskning samt skala.

35

Enligt Läroplanen för förskolan Lpfö 98/10 skall förskolan sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att se samband mellan olika matematiska begrepp (Skolverket, 2010:10). För att göra ökning och minskningsbegreppen visuellt konkreta för barn i förskolan kan en personvåg användas. På denna kan saker placeras varpå sambandet mellan fler saker och ökning blir påtagligt för barnen, likaså färre saker och minskning. Barnen kan härmed experimentera och upptäcka vad som händer beroende på om de tar bort eller lägger till saker och vad konsekvenserna blir beroende på om det är tunga eller lätta saker.

5.2 Teknik

Läroplanen för förskolan Lpfö 98/10 poängterar vikten av att förskolan skall sträva efter att varje barn ges möjlighet att forma, konstruera och använda olika material och tekniker i olika processer (Skolverket, 2010:7). Nedan följer analys av de avsnitt som innefattar teknik och uppfinningsrikedom.

5.2.1 Uppfinningsrikedom

Tre av avsnitten präglas av uppfinningsrikedom och konstruktion. I avsnitt 38 skapar Stor en elektronisk uppfinning kallad Argometer. Denna uppfinning piper och lyser när någon är arg och ökar desto argare personen blir. Detta avsnitt innehåller förutom det tidigare nämnda kring matematik aven glädje och intresse för att uppfinna och utforska. Stor och Liten utforskar Argometerns egenskaper då de rör sig i närmiljön för att testa den. Detta kan kopplas till förskolans läroplan då förskolan enligt Läroplanen för förskolan Lpfö 98/10 skall sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar (Skolverket, 2010:10).

I avsnitt 27 skall Stor hjälpa Liten att bli lång varpå de bygger en uppfinning för att möjliggöra detta. Den nya uppfinningen består av att göra Litens ben längre genom att tillföra material i form av styltor och bygga till längre armar av trä, uppfinningen namnges

Långregator och fyller sin funktion genom att göra Liten längre. Enligt Läroplanen för

36

bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap (Skolverket, 2010:10). Denna del av förskolans läroplan kan även kopplas till avsnitt 28 där Stor tillverkar en ficklampa för att kunna titta på stjärnorna, lampan lyser väldigt starkt. I både avsnitt 27 och 28 används olika material vid skapandet av uppfinningarna.

Gemensamt för samtliga avsnitt präglade av teknik och uppfinningsrikedom är innehållet av inspiration. Stor och Liten bygger och konstruerar med hjälp av olika tekniker och material och omprövar sina strategier kring hur saker fungerar. Avsnitten inspirerar till att uppfinna, upptäcka och utforska.

Med dessa avsnitt kring uppfinningsrikedom som inspiration kan barn i förskolan få möjlighet att konstruera egna uppfinningar med hjälp av olika material. De kan göra egna ficklampor av exempelvis papp, lera eller folie. Som en annan del av detta kan barnen få fundera på vad de skulle vilja bygga för uppfinning. Med inspiration från Stor och Liten som byggde uppfinningarna Långregator och Argometer kan barnen uttrycka tankar kring vad de skulle vilja uppfinna, vilket material som skulle behövas, vad den skulle heta och hur den skall konstrueras. Detta kan kopplas till förskolans läroplan då arbetslaget enligt Läroplanen för förskolan Lpfö 98/10 skall ta vara på barns vetgirighet samt stärka tilliten till den egna förmågan (Skolverket, 2010:11).

5.3 Språk

Säljö (2000) menar att språkbrukandet medför en unik förmåga att dela erfarenheter samt låna och ständigt utbyta information, kunskaper och färdigheter i praktiska och kommunikativa samspel med andra. Skolan utmärks av att vara en språklig verksamhet. Man läser, talar och skriver som huvudsaklig aktivitet. I denna mening avviker den från många andra verksamhetssystem. Skolan har genom åren skapat särskilda traditioner för hur dessa aktiviteter skall bedrivas, traditioner som nu på allvar utmanas av den nya informationstekniken och medieverkligheten (Säljö, 2000:34, 207).

Läroplanen för förskolan Lpfö 98/10 hävdar att förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar ett sätt att leka med ord, berätta, uttrycka sina tankar, ställa frågor, kommunicera

37

och argumentera. Varje barn skall få möjlighet att utveckla ett nytt sätt att förstå och upptäcka sin omvärld med hjälp av olika begrepp samt utveckla ett mångsidigt talspråk och ordförråd (Skolverket, 2010:10). Doverborg & Emanuelsson (2006) poängterar att barn som möter ord och begrepp många gånger i meningsfulla och varierande situationer lär sig innebörden av dessa och tar till sig dessa i sitt eget ordförråd (Doverborg & Emanuelsson, 2006:51). Rönnberg (2008) hävdar att TV inte har någon skadlig inverkan på ett barns språk. Det kan dock inte heller ses som nämnvärt språkutvecklande eftersom det verbala i programmen utgör en mycket mindre del jämfört med det språk barnet hör och tar del av under dagen. TV tittande kan däremot ge barn ett ökat ordförråd (Rönnberg, 2008:179, 181).

Nedan följer vidare analys av centrala ord och begrepp i avsnitten utifrån ett språkligt perspektiv.

5.3.1 Centrala ord och begrepp i avsnitten

I följande avsnitt används skillnader mellan olika ord och begrepp för att tydigt visa dessas innebörd:

Avsnitt 27:

 Begreppen Stor och Liten benämns och visas konkret genom den fysiska skillnaden på handdockorna Stor och Liten.

 Begreppen kort, lång och längre visas genom att Liten är kort, Stor är Lång och masken Missä sitter högt upp i trädet, längre upp än vad Liten kan nå. Detta konkretiseras genom att det visuellt visas samtidigt som det benämns.

Avsnitt 32:

 Skillnaden mellan lunkar och skuttar visas visuellt genom de olika sätt Stor och Liten går på. När Stor går kallas det i avsnittet för att han lunkar och när Liten går kallas det istället för att han skuttar.

38

 Skillnaden mellan ett actionfoto och ett porträtt konkretiseras genom att musen Ronja berättar att ett actionfoto innebär att det händer någonting på bilden medan porträttfoto innebär att personen är stilla och fotograferas i närbild. Här får barn en konkret beskrivning av skillnaderna mellan de olika orden.

I följande avsnitt är det konkret ord och begreppsförståelse i fokus:

Avsnitt 29:

 Ordet geni kopplas till att musen Ronja lyckas med något bra, hon kommer på ett sätt att få ett bra fotografi där både Stor och Liten är med. Enligt Rönnberg (1997) är TV ett språkutvecklande medium genom att barn hör svåra meningar och ord som de måste koppla samman med vad de ser för att förstå helheten (Rönnberg, 1997:40). Barn som ser detta avsnitt måste själva koppla samman ordet geni med att de ser

Ronja lyckas med något eftersom det inte konkret beskrivs vad geni betyder. Denna

förmåga kanske inte alla barn besitter varpå det kan vara svårt att förstå betydelsen av ordet geni.

Avsnitt 30:

 Liten vet inte vad en selleri är. Stor hämtar då en riktig selleri och visar för Liten hur den ser ut. De kommer fram till att det låter när den tuggas och den smakar grönt, jätte grönt som den allra först vårdagen.

 Avsnittet innehar även mycket fokus på ordet inspiration. Inspiration beskrivs som en gnista i huvudet varpå en idé uppstår som går från okej till super. Man vet aldrig när det händer.

Ovanstående ord förtydligas genom att det i avsnitten konkret visas visuellt samtidigt som ordet benämns.

Interaktion mellan barn och vuxen under TV tittandet understryks av Rönnberg (2008) som hävdar att denna interaktion kan bidra till att öka barnets självkänsla vilket i sin tur påverkar språkutvecklingen. Barnets självkänsla stärks genom den vuxnes benägenhet att låta barnet styra kommunikationen kring TV tittandet. Barnet får respons från föräldern eller medtittaren