Säljö (2000) menar att språkbrukandet medför en unik förmåga att dela erfarenheter samt låna och ständigt utbyta information, kunskaper och färdigheter i praktiska och kommunikativa samspel med andra. Skolan utmärks av att vara en språklig verksamhet. Man läser, talar och skriver som huvudsaklig aktivitet. I denna mening avviker den från många andra verksamhetssystem. Skolan har genom åren skapat särskilda traditioner för hur dessa aktiviteter skall bedrivas, traditioner som nu på allvar utmanas av den nya informationstekniken och medieverkligheten (Säljö, 2000:34, 207).
Läroplanen för förskolan Lpfö 98/10 hävdar att förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar ett sätt att leka med ord, berätta, uttrycka sina tankar, ställa frågor, kommunicera
37
och argumentera. Varje barn skall få möjlighet att utveckla ett nytt sätt att förstå och upptäcka sin omvärld med hjälp av olika begrepp samt utveckla ett mångsidigt talspråk och ordförråd (Skolverket, 2010:10). Doverborg & Emanuelsson (2006) poängterar att barn som möter ord och begrepp många gånger i meningsfulla och varierande situationer lär sig innebörden av dessa och tar till sig dessa i sitt eget ordförråd (Doverborg & Emanuelsson, 2006:51). Rönnberg (2008) hävdar att TV inte har någon skadlig inverkan på ett barns språk. Det kan dock inte heller ses som nämnvärt språkutvecklande eftersom det verbala i programmen utgör en mycket mindre del jämfört med det språk barnet hör och tar del av under dagen. TV tittande kan däremot ge barn ett ökat ordförråd (Rönnberg, 2008:179, 181).
Nedan följer vidare analys av centrala ord och begrepp i avsnitten utifrån ett språkligt perspektiv.
5.3.1 Centrala ord och begrepp i avsnitten
I följande avsnitt används skillnader mellan olika ord och begrepp för att tydigt visa dessas innebörd:
Avsnitt 27:
Begreppen Stor och Liten benämns och visas konkret genom den fysiska skillnaden på handdockorna Stor och Liten.
Begreppen kort, lång och längre visas genom att Liten är kort, Stor är Lång och masken Missä sitter högt upp i trädet, längre upp än vad Liten kan nå. Detta konkretiseras genom att det visuellt visas samtidigt som det benämns.
Avsnitt 32:
Skillnaden mellan lunkar och skuttar visas visuellt genom de olika sätt Stor och Liten går på. När Stor går kallas det i avsnittet för att han lunkar och när Liten går kallas det istället för att han skuttar.
38
Skillnaden mellan ett actionfoto och ett porträtt konkretiseras genom att musen Ronja berättar att ett actionfoto innebär att det händer någonting på bilden medan porträttfoto innebär att personen är stilla och fotograferas i närbild. Här får barn en konkret beskrivning av skillnaderna mellan de olika orden.
I följande avsnitt är det konkret ord och begreppsförståelse i fokus:
Avsnitt 29:
Ordet geni kopplas till att musen Ronja lyckas med något bra, hon kommer på ett sätt att få ett bra fotografi där både Stor och Liten är med. Enligt Rönnberg (1997) är TV ett språkutvecklande medium genom att barn hör svåra meningar och ord som de måste koppla samman med vad de ser för att förstå helheten (Rönnberg, 1997:40). Barn som ser detta avsnitt måste själva koppla samman ordet geni med att de ser
Ronja lyckas med något eftersom det inte konkret beskrivs vad geni betyder. Denna
förmåga kanske inte alla barn besitter varpå det kan vara svårt att förstå betydelsen av ordet geni.
Avsnitt 30:
Liten vet inte vad en selleri är. Stor hämtar då en riktig selleri och visar för Liten hur den ser ut. De kommer fram till att det låter när den tuggas och den smakar grönt, jätte grönt som den allra först vårdagen.
Avsnittet innehar även mycket fokus på ordet inspiration. Inspiration beskrivs som en gnista i huvudet varpå en idé uppstår som går från okej till super. Man vet aldrig när det händer.
Ovanstående ord förtydligas genom att det i avsnitten konkret visas visuellt samtidigt som ordet benämns.
Interaktion mellan barn och vuxen under TV tittandet understryks av Rönnberg (2008) som hävdar att denna interaktion kan bidra till att öka barnets självkänsla vilket i sin tur påverkar språkutvecklingen. Barnets självkänsla stärks genom den vuxnes benägenhet att låta barnet styra kommunikationen kring TV tittandet. Barnet får respons från föräldern eller medtittaren
39
genom stödjande av barnets kommentarer och vid behov även korrigering av uttal. Mycket i TV:n benämns eller imiteras av barnet eller etiketteras av föräldern, nästan som en talande pekbok (Rönnberg, 2008:179, 180ff). Med Rönnbergs ovanstående uttalanden i förhållande till denna undersökning kan det ifrågasättas om barn får ökad ord och begreppsförståelse genom att titta på programmet Stor och Liten. Detta eftersom kommunikation under eller efter tittandet kring innehållet inte kan styrkas genom denna studie. Dock påvisar undersökningen möjligheter för ökad ord och begreppsförståelse då flertalet avsnitt i programserien behandlar just detta.
Rönnberg (2008) poängterar att barn inte lär sig ett språk medfött eller genom imitation. Istället är språkinlärningen beroende av ett barnavpassat språkutbud vilket även finns på TV samt barnets möjlighet att bearbeta den nya informationen. Hon hävdar även att det är medieinnehållet som är avgörande för barnets språkutveckling (Rönnberg, 2008:20). Med detta i åtanke kan Stor och Liten ses som språkutvecklande då det innehållet upplevs som barnavpassat samt att det i denna undersökning påvisats flera språkfrämjande delar i avsnitten. Som tidigare nämnts kan inte bearbetning och kommunikation styrkas genom denna undersökning, dock finns möjlighet att för vidare samtal utifrån avsnittens innehåll.
Läroplanen för förskolan Lpfö 98/10 understryker att förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sitt ordförråd och med nya begrepp och ges möjlighet att leka med ord (Skolverket, 2010:10). Ett sätt att arbeta med ord och begreppsförståelse utifrån Stor och Liten kan vara att som pedagog observera de ord och begrepp som kan tänkas svåra för barnen eller sådana som kan vara intressanta för barngruppen att arbeta vidare med. Varpå dessa registrerats kan det samtalas kring innebörden. Barnen får möjlighet att lyfta sina tankar kring orden och begreppens innebörd. Här utgör avsnitten ett stöd eftersom barnen kan titta igen och göra kopplingar mellan begrepp, ord och det som visas visuellt.