EN STUDIE AV GENUS BETYDELSE I
AKTIVITETER UR ÄLDRES PERSPEKTIV
MARIA ENGVALL
CECILIA VOSS WEINELIN
Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola C- uppsats 15 hp Hälsa och samhälle Äldrepedagogisk fördjupning 205 06 Malmö Maj 2010
A STUDIE ABOUT GENDERS SIGNIFICANCE IN
ACTIVITIES FROM AN ELDERLY PERSPEKTIVE
ENGVALL, M
VOSS WEINELIN, C
Engvall, M & Voss Weinelin, C. Kvinnor och män i träffpunktens aktiviteter. En studie av genus betydelse i aktiviteter ur äldres perspektiv. C- uppsats i socialt arbete äldrepedagogisk fördjupning 15 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle enheten för socialt arbete, 2010.
Abstrakt
I vår studie har vi velat ta reda på om män och kvinnor har olika intresse av vilka aktiviteter man är intresserad av på en träffpunkt. Vi ville på så sätt undersöka om det var något som man som personal på en träffpunkt i så fall behöver ta hänsyn till vid planering och utförande av träffpunktens aktivitetsutbud. Syftet var även att studera huruvida livsloppsperspektivet har någon betydelse för vilka aktiviteter man söker sig till på en träffpunkt. Människan idag lever längre och är friskare högre upp i åldrarna. Detta leder till att andelen äldre personer i Sverige ökat. I det svenska samhället råder både kvarboende principen och det aktivitetsteoretiska perspektivet. Äldre personer skall ges större möjlighet att bo kvar i det egna hemmet samtidigt som en aktiv livsstil är den rätta vägen mot ett friskt åldrande. Kommunens svar på detta är verksamheter som Träffpunkter. Äldreomsorgen domineras av kvinnor, kvinnor lever längre, döttrar vårdar sina föräldrar och även ibland personalen är kvinnor i majoritet. Enligt riksdagens motion 2006/07:So395 är männens möjlighet till en socialt meningsfull vardag mindre än kvinnornas. Detta skulle kunna tolkas som att kommunens träffpunkter inte tillgodoser männens behov av aktiviteter. I vår studie ingick 4 kvalitativa intervjuer utav två män och två kvinnor. Resultatet visar att det finns skillnad i män och kvinnors intresse av aktiviteter på Träffpunkter, och att intresset av aktiviteter skiljer sig åt kvinnor och män emellan. Det dominerande perspektivet, vilket intresset för aktiviteter på en träffpunkt grundar sig på,
framkommer som livsloppsperspektivet. Vilken typ av aktivitet intervjupersonerna är intresserade av beror mer på hur deras personlighet och intresse byggt upp under livets gång än beroende av om de är män eller kvinnor. Individuellt anpassade aktiviteter är av stor betydelse för att kommunens verksamheter skall kunna tillgodose varje enskild äldres behov.
Nyckelord: Aktivitetsteorin, genus, livsloppsperspektiv, kvinnligt, manligt, träffpunkt.
Vi vill rikta ett tack till vår handledare Finnur Magnusson, som med varsam men fast hand har guidat oss fram till slutet av vår uppsats. Vi passar även på att tacka de lärare som under våra tre år på Malmö högskola öppnat våra sinnen för all ny kunskap. Ett tack till de fyra informanter, som utan vars hjälp denna uppsats inte hade blivit till. Sist men inte minst riktas det största tacket till våra familjer som under hela studietiden många gånger har fått stå tillbaka för att ge oss utrymme för våra studier. Tack.
Vi har under vår studie tid på Malmö Högskolas Äldrepedagogprogram fått läsa om hur kvinnor dominerar inom äldreomsorgen, något som vi även kan bekräfta utifrån vår yrkeserfarenhet som vårdbiträde inom äldreomsorgen. Kvinnor är i majoritet både vad gäller personal och ibland de äldre vårdtagarna. Efter utbildningen kommer vi båda att arbeta som aktivitetsansvariga äldrepedagoger inom äldreomsorgens verksamheter, vilket väckte vårt intresse gällande genus och aktiviteter i
äldreomsorgen. De senaste veckorna har vi arbetat med genusperspektivet utifrån aktiviteter på äldreomsorgens träffpunkter.
Malmö 2010-05-24 Cecilia och Maria
INLEDNING 6 Statistik 6 Krav på äldreomsorgen 6 Bakgrund 6 Problemformulering 7 Syfte 8 Frågeställningar 8 METOD 9 Kvalitativa intervjuer 9Fördelar med kvalitativ analys 10
Nackdelar med kvalitativ analys 10
Hermeneutik 10 Semistrukturerade intervjuer 11 Förförståelse 11 Validitet 11 Reliabilitet 11 Generaliserbarhet 12 Undersökningspersonerna 12 Datainsamling 12
Bearbetning av den insamlade informationen 12
Etiska överväganden 13 TEORI 13 Genus 13 Livsloppsperspektivet 15 Genus i livsloppet 17 Aktivitetsteorin 17 Disengagemangsteorin 18
Det goda åldrandet 19
Tidigare forskning 19
RESULTAT 20
Tidigare aktiviteter och yrkesliv 21
Ulla 21 Maja 21 Stig 22 Olle 22 Sammanfattning av resultat 23 Tematisering 24
Utvecklas genom träffpunktens aktiviteter 24
Ny teknik för att upprätthålla social kontakt 24
Socialt umgänge 25
Mötesplats för socialt umgänge 26 Upprätthållande av tidigare aktiviteter 26
Ambivalenta känslor inför eget deltagande
av träffpunktens aktiviteter 27
Sammanfattning av tematisering 27 ANALYS 28 Skillnad mellan äldre män och kvinnors intresse 28
Personalens planering och utförande av aktivitetsutbudet på en
träffpunkt 28
Betydelsen av hela människans liv i ett helhetsperspektiv 29
Sammanfattning av analys 31
DISKUSSION 31 Livslopp som dominerande perspektiv 31
Reflektioner 32
Genus som dikotomi 32
Krav från medborgarna 32 Metoddiskussion 33 Etiskt övervägande 33 Avslutande reflektioner 34 REFERENSER 35 BILAGOR Bilaga 1 38 Bilaga 2 39 Bilaga 3 40
StatistikEnligt socialstyrelsens Folkhälsorapport är ca 1,6 miljoner personer av Sveriges befolkning över 65 år eller äldre. Detta utgör 17% av befolkningen. På grund av att medellivslängden har ökat under det senaste seklet, stiger andelen äldre i
befolkningen och det är stora års- kullar som nu når pensionsåldern. År 2007 hade kvinnor som uppnått 65 års ålder 21 år kvar att leva och männen hade 18 år kvar att leva i genomsnitt. Andelen äldre som uppfattar sitt allmänna hälsotillstånd som gott har ökat, men bland kvinnorna är det framförallt de yngre pensionärerna som
rapporterat bättre hälsa. Enligt SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden har det allmänna hälsotillståndet bland männen ökat i alla åldersgrupper (Socialstyrelsen – Folkhälsorapport 2009, internetkälla 1).
Krav på äldreomsorgen
Vi blir äldre, lever längre och bibehåller en god hälsa högre upp i åldrarna, vilket ökar kraven på Sveriges äldreomsorg. Människan påverkas av de värderingar och uppfattningar som råder i samhället, och så även vår syn på gamla människor och åldrande (Wadensten 2010). I svensk äldreomsorg talar man idag om kvarboende principen, vilket innebär bland annat att äldre skall så långt det går få möjlighet att bo kvar i sin ursprungliga bostad så länge de själv önskar (Nationell handlingsplan för äldrepolitiken 1997/98:113, internetkälla 2). Samtidigt råder det
aktivitetsteoretiska synsättet i dagens äldreomsorg. Detta visas i bland annat socialtjänstlagen och i andra offentliga utredningar där vikten av att äldre skall erbjudas ett aktivt liv i gemenskap med andra människor betonas.
5 kap 4 § SoL anger att socialnämnden skall verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra (Norström & Thunved 2004).
Enligt det aktivitetsteoretiska perspektivet, som är en vanlig teoretisk utgångspunkt i socialgerontologiska sammanhang, anses alla former av aktivitet vara det viktigaste för att människan skall må bra. Olika slags aktiviteter är av stor vikt för att de äldre skall få möjlighet att välja den aktivitet som passar dem bäst. Betydelsefullt är även möjligheten till samvaro med andra människor, då alla anses vara i behov av social kontakt (Wadensten 2010).
Kvarboendeprincipen samt aktivitetsteoretiska synsättet ställer höga krav på kommunens tillgänglighet av verksamheter där den äldre ges möjlighet att delta i aktiviteter och upprätthålla social gemenskap (Internetkälla 3). En träffpunkt kan vara en sådan verksamhet där den äldres sociala nätverk tillgodogörs samtidigt som verksamheten skapar meningsfullhet i vardagen och delaktighet i samhällslivet. Bakgrund
En träffpunkt, vilket är ett vedertaget begrepp, är en mötesplats för seniorer. På träffpunkterna strävar man efter att stimulera och aktivera besökarna och därmed bidra till att höja välbefinnande och livskvalité. I tex Malmö väljer man att kalla det just för mötesplats. Mötesplatsen är ett ställe där äldre och deras anhöriga kan gå för
social samvaro, upplevelser, stimulerande aktiviteter och förhoppningsvis få nya vänner. Mötesplatser för äldre stödjer möjligheten att bo kvar hemma
genom att de äldre ges tillfälle att träffa andra människor och därigenom bryta isolering och bygga upp sociala nätverk (Internetkälla 4).
I Lunds kommun kallar man det just för träffpunkter. Man ges som pensionär
möjlighet att träffa andra runt ett gemensamt intresse och det finns möjlighet att vara med och forma verksamheten. Verksamheten är fri och man behöver inget
medlemskap (Internetkälla 5).
Annelie Andersson arbetar på träffpunkten Papegojelyckan i Lund. Under
äldrepedagogdagen den 11 maj 2010 berättade hon i en föreläsning om sitt arbete som aktivitetssamordnare, ”En träffpunkt är ett ställe som gör det möjligt att träffas”. Träffpunkterna i Lund har olika profiler för att nå ut till så många av kommunens äldre invånare som möjligt. Vidare berättar hon att år 2008 var det i genomsnitt 430 besökare per dag på Lunds 16 träffpunkter. För att besökarna själva skall få forma aktiviteterna hålls pensionärsråd och öppna möten, vilka båda är välbesökta (Föreläsning Äldrepedagogdagen).
Betydelsen av en mötesplats är stor då det både är en plats för social samvaro och för olika aktiviteter, vilka båda är lika viktiga. Där möter man andra människor under trevliga omständigheter och man har en chans att bryta det vardagliga mönstret. I Lars Svenssons (2006) doktorsavhandling (Internetkälla 6) tar han upp att
gemenskap och social samvaro är hälsobefrämjande och att det för äldre är ett sätt att upprätthålla sin identitet där man i samtalen med varandra ägnar tid åt
tillbakablickande av händelser och människor man mött. Det framhålls också att aktiviteter som skapar nya upplevelser, skärper sinnet och bevarar rörligheten är av vikt för de äldre på en mötesplats. Det tas också upp att det är sannolikt att social samvaro och aktiviteter får de äldre att hålla sig vitala längre, vilket gör att stöd från anhöriga och den kommunala omsorgen kan skjutas fram.
Problemformulering
Idag domineras äldreomsorgen av kvinnor, både ibland personalen, anhörigvårdare och brukare. Enligt riksdagens motion (Riksdagens motion 2006/07:So395, internetkälla 7) är det ändå männen som har makten. Männen sätts som norm i samhället och kvinnan blir konsekvent den underordnade parten. Vården och omsorgen utgör inget undantag. Insatserna i äldreomsorgen är traditionellt kvinnliga vilket gör männens möjlighet till en socialt meningsfull vardag mindre än
kvinnornas. Detta skulle kunna tolkas som att kommunens träffpunkter inte
tillgodoser männens behov av aktiviteter. För att synliggöra könsrelaterade problem i vården krävs en mer systematisk könsuppdelad statistik, samtidigt som en metod för att kartlägga könsskillnader i vårdresurser och resultat behöver utvecklas. Dessa frågor bör, enligt motionen, behandlas genom en nationell handlingsplan för jämställdhet i vård och omsorg (a a).
Enligt folkhälsoinstitutets rapport Liv till åren (Internetkälla 8) finns det skillnader i pensionerade kvinnor och mäns val av fritidsaktiviteter. Fler kvinnor än män, oavsett socialekonomisk tillhörighet deltar i t.ex. gudstjänster och andra religiösa möten, medan fler män tittar på idrott. Tabell 1 visar frekvensen av aktiviteter för män respektive kvinnor.
Tabell 1. Fritidsaktiviteter för pensionärer, 1990-91. Anger procent av de tillfrågade pensionärerna. Ur Liv till åren (Internetkälla 8) s 46.
Män Män Kvinnor Kvinnor 65-70 år 75-85 år 65-74 år 75-84 år Läsa böcker 1) 36 37+ 45 33 - Musikinstrument 4 4 4 3 Gudstjänst 12 - 22 20 30 Teater 2 1 4 1 Bio 1 1 1 1 Restaurang 16+ 10 18+ 10 Sett på idrott 13 7 2 0 Fiskat 21 14 4 1 Strövar i skog och mark 2) 43+ 32 36+ 20
+ har ökat sedan 1976 - har minskat sedan 1976 1)Läser böcker varje vecka
2) Strövar i skog och mark mer än 20 gånger per år.
Övriga aktiviteter har utförts mer än 5 gånger det senaste året.
Männens möjlighet till en socialt meningsfull vardag ansågs vara mindre än kvinnornas, samtidigt som män och kvinnors intresse av aktiviteter anses skilja sig åt. Detta skapar funderingar hos oss. Hur väl anpassade är träffpunktens aktiviteter efter männens respektive kvinnornas eventuellt skilda intressen? Vilken skillnad finns det mellan män och kvinnors intresse av aktiviteter på en träffpunkt? Behöver man ta hänsyn till eventuella skillnader i mäns och kvinnors intresse av aktiviteter för att de ska uppleva en socialt meningsfull vardag?
Syfte
Syftet med studien var att undersöka ifall det finns någon skillnad mellan män och kvinnors intresse av aktiviteter på en träffpunkt, och i så fall hur, detta är något som personalen måste ta hänsyn till vid planering och utförande av träffpunktens
aktivitetsutbud. Syftet var även att studera huruvida livsloppsperspektivet har någon betydelse för vilka aktiviteter man söker sig till på en träffpunkt.
Frågeställningar
• Finns det någon skillnad mellan äldre män och kvinnors intresse av aktiviteter på en träffpunkt och vad består skillnaderna av i så fall?
• Är eventuella skillnader mellan mäns och kvinnors intresse av aktiviteter på en träffpunkt något som träffpunktens personal måste ta hänsyn till vid planering och
utförande av aktivitetsutbudet och på vilket sätt ska de då gå till väga?
• Vilken betydelse har hela människans liv i ett helhetsperspektiv för valet av aktiviteter man söker sig till på en träffpunkt?
METOD
Vi utgick ifrån en kvalitativ forskningsansats när vi började vårt arbete. För oss kändes det som om vi skulle få ut mest av att intervjua personer som ganska fritt fick berätta om sina liv, med en del hjälp på traven av oss som inflikade frågor som passade syftet till vår forskning. Vi ville inte ställa frågor utifrån ett standardformulär där alla frågorna var samma. Utan vi tyckte att det var viktigt att intervjupersonerna fick fördjupa sig i sina egna berättelser.
Valet att göra intervjuer gjordes utifrån att vi ville samla mer detaljerad information från ett litet antal personer, än att samla ytlig information från ett stort antal
människor. Vi tycker att det i detta fallet kändes viktigare att gå på djupet än på bredden. Vi ville också att vår forskning skulle vara baserade på emotioner, känslor och erfarenheter (Denscombe 2000).
Till uppsatsen gjordes fyra kvalitativa intervjuer. I början var avsikten att endast koncentrera oss på genusskillnader vid intresset för aktiviteter, men vid insamlingen av litteratur kom medvetandet om att även livsloppsperspektivet var av betydelse för undersökningen.
Kvalitativa intervjuer
Förhållningssättet i den kvalitativa forskningen är förutsättningslös, och forskaren försöker möta situationen som om den alltid vore ny (Olsson & Sörensen 2007). Kvalitativa intervjuer har en låg grad av standardisering. Vi har med våra frågor under intervjuerna gett utrymme för intervjupersonen att svara med egna ord. Syftet med att vi gjorde sådana intervjuer, var att upptäcka karaktärsdrag och egenskaper hos intervjupersonens livsvärld eller dennes uppfattningar om något fenomen. Innebörden av detta är att vi aldrig i förväg kan formulera svarsalternativ för den vi intervjuar. Vi kunde inte heller avgöra vad det ”sanna” svaret på en fråga var. Både intervjuaren och den som blir intervjuad är medskapare i ett samtal i den kvalitativa intervjun. För att lyckas med de kvalitativa intervjuerna, hjälpte vi
intervjupersonerna att i samtalet bygga upp ett resonemang som var meningsfullt och sammanhängande om det ämne som vi studerade (Patel & Davidson 2003).
Kvalitativ data är produkten av en tolkningsprocess (Denscombe 2000). I vår kvalitativa undersökningen har vi utifrån informanternas egna ord försökt finna uttryck och meningsbeskrivningar, och nå kunskap om deras subjektiva upplevelser. Mot bakgrund av den undersökte individens egna ord, beskrivningar, tankar, känslor, kunskaper, minnen, bedömningar och tolkningar, har vi försökt förstå
informanternas kognitiva- emotionella upplevelsevärld. Vårt mål var att så långt det var möjligt se världen med deras ögon eller uppleva det som dom upplever (Larsson 2005).
Fördelar med kvalitativ analys
Kvalitativ forskning är förankrad i verkligheten. Den antyder att materialet och analysen har sin grund i den sociala tillvarons villkor. Kvalitativ forskning har fallenhet för att hantera invecklade situationer och att ge rättvisa åt de många nyanser i det sociala livet, då materialet är innehållsrikt och detaljerat. Det återspeglar den sociala verkligheten som undersöks. Eftersom det bygger på forskarens
tolkningsskicklighet, finns det i kvalitativ analys tillåtelse till mer än en giltig förklaring. Man förutsätter inte att det bara finns en korrekt förklaring utan
accepterar att beroende på forskaren kan resultaten se olika ut, fast metoderna i stort sett är samma (Denscombe 2000).
Nackdelar med kvalitativ analys
Våra egna identiteter, bakgrund och egna övertygelse i rollen som forskare kan ha haft betydelse i hur materialet frambringas och analyseras. Det finns också en risk att vi vid kodning och kategorisering förlorat data, genom att det kan ha rycks loss från sin placering i datasekvensen eller i det förhållande i omgivningen vilket har en inverkan på enhetens betydelse, som det från början uppfattades vid tiden för datainsamlingen. Som forskare kan man känna sig tvingad att vara återhållsam eller förbise data som inte passar in, i sin strävan att identifiera teman och allmänna slutsatser i materialet. Tvetydigheter, alternativa förklaringar och inkonsekvens, kan vara frustrerande hinder när man som forskare vill få fram en klar och tydlig slutsats. Dock är detta naturliga inslag i det sociala livet (Denscombe 2000).
Hermeneutik
I vårt arbete med uppsatsen har vi använt oss av det hermeneutiska synsättet genom att utifrån vår egen förförståelse närma oss forskningsobjekten. För att förstå forskningsobjektet använde vi oss av våra egna tankar, vilka känslor vi fått under intervjuerna och i den fortsatta bearbetningen av materialet och vilka intryck vi intervjupersonerna har förmedlat. Vi försökte se en helhet i det valda
forskningsarbetet, istället för studera det bit för bit. Helheten är mer än summan av delarna, vilket kallas holism. Vi har använt vår empati och medkänsla för att förstå objektet, vilket man gör genom att använda den egna förförståelsen som ett verktyg (Patel & Davidson 1991).
Hermeneutiken är ett rikt nyanserat fenomen inom vetenskapen och det är därför svårt att precisera kännetecknen exakt för en hermeneutisk ståndpunkt. Hermeneutik är en vetenskaplig tolkningslära där man genom språket, och i människors handlingar och i mänskliga livsyttringar har möjlighet att studera, tolka och söka förståelse i grundbetingelserna för människans existens (Patel& Davidson 1991). Hermeneutiken bygger på inkännande förutom empiri och logik. Man vill förstå, inte bara begripa. Hermeneutikerns tolkning är viktig när det gäller att förstå människor, deras handlingar och resultatet av deras handlingar (Thurén 2007). I den hermeneutiska modellen behöver forskaren inte hålla sig själv utanför forskningsprocessen utan använder sig själv och sin livserfarenhet för att förstå och tolka den värld
intervjupersonen lever i. Forskaren rör sig mellan helheten och delarna, helheten kan inte förstås om man inte sätter sig in i delarna och på liknande sätt kan inte delarna förstås om man inte ser till helheten (Larsen 1996).
Semistrukturerade intervjuer
Vid de semistrukturerade intervjuerna hade vi en lista på ämnen som skulle
behandlas och frågor som skulle besvaras. Vi var flexibla när det gällde ordningen på frågornas följd och vi lät intervjupersonen utveckla sina idéer och tala fritt och utförligt om de ämne som vi tog upp. Svaren var öppna och tonvikten låg på intervjupersonen och att denne utvecklade sina synpunkter (Denscombe 2000).
Förförståelse
Innan våra studier till äldrepedagoger har vi båda två arbetat i äldrevården. Genom vårt arbete har vi upplevt att de äldre i många fall behandlas som en homogen grupp. Värdet av att se individen känns därför extra viktigt. För att få tiden i vård arbetet att räcka till är det tyvärr ofta bara basbehoven som tillgodoses. Vår förförståelse ligger i att vi har sett att behoven för de äldre är så mycket större än att bara vara hel, ren och mätt. Vi har upplevt hur mycket det gör för en människa när du ser och hör henne eller honom. Detta har fått oss att bilda våra egna åsikter om hur det ser ut där och även att ha en viss uppfattning om hur det borde vara. Tanken på att kunna göra mer för vårdtagarna har drivit oss båda till att utbilda oss för att på så sätt hjälpa till att skapa möjligheter för ett större utrymme för individen. Vår egen förförståelse har hjälpt oss i arbetet med uppsatsen eftersom vi båda uppfattar de äldre som olika individer. Vårt intresse för genusperspektivet har gjort att vi har läst olika uppsatser i ämnet, vilket också gjort att vi har blivit mer uppmärksamma på hur det är runt omkring oss. Under vår utbildning har vi diskuterat genus och dess betydelse i olika kulturer, under många av våra kurser. För oss som har skrivit denna uppsats har diskussionerna om genus och dess betydelse i vardagen varit påtaglig och den förståelse vi har fått för att den har stor betydelse. Vårt intresse för genus och dess betydelse gjorde också att vi i början av skrivandet hade svårt att se att det i vårt intervjumaterial framträdde ett annat perspektiv, livsloppsperspektivet. Detta gjorde oss glatt överraskade eftersom vi då kom tillbaka till det som var kärnan för vår utbildning, nämligen individen.
Validitet
Validitet är förknippat med forskarens hantverksskicklighet, vilket betyder att validiteten är beroende av förmågan att kontrollera, ifrågasätta och teoretiskt tolka sina upptäckter som forskare. Vi har under intervjuernas gång ansträngt oss för att få så informationsrika beskrivningar som möjligt från intervjupersonerna, för att på så sätt möjliggöra för dem att i detalj få uttrycka sina upplevelser och uppfattningar i vissa studerade avseende (Larsson 2005).
Reliabilitet
Vi har i intervjusituationerna prövat konsistensen i svaren genom att vi låtit intervjupersonerna vrida på svaren då vi ställt liknande frågor inom samma tema (Larsson 2005). I fallet med Ulla som gav väldigt korta svar och, som trots
medgivande, var uppenbart besvärad av av att intervjun spelades in, fick frågorna vid flera tillfällen formuleras om för att intervjun skulle ge något resultat. Trots detta fick vi till slut ett användbart material. Vi kan i viss mån ha ställt ledande frågor i våra intervjuer där vårt utgångsläge var genusperspektivet. Men då vår forskning visar på ett helt annat resultat än det vi trodde från början, anser vi att de frågor som möjligen varit vinklade inte gett missvisande svar eftersom resultatet blev ett annat än vi från början kanske hade förväntat oss.
Generaliserbarhet
Vi har till vårt arbete intervjuat fyra personer. Vår möjlighet att generalisera var liten vilket berodde på att vi i den kvalitativa intervjuerna använde oss av få
intervjupersoner som gav sin bild på hur de tänkte, kände och upplevde vissa situationer. Då vi har arbetat med en kvalitativ studie med ett bestämt syfte, är våra möjligheter att generalisera små. Vi tror dock genom vårt resultat, att vi kan göra vissa uttalanden om våra resultat som kan vara tillämpbara på liknande situationer men som inte har exakt samma förhållanden. Detta kallas för extrapolering och är logiska, analytiska och problemorienterade yttranden och påståenden mot bakgrund av resultatet i den kvalitativa studiens resultat om det studerade fenomenet (Larsson 2005).
Undersökningspersonerna
Till uppsatsen intervjuades fyra personer. Urvalsgruppen kom att bestå av två kvinnor och två män. Alla utom en man var födda 1934 (76 år), han var född 1935 (75 år). Alla var gifta sedan många år tillbaka. Valet, att de inte skulle ha någon form av hjälpinsatser, gjordes på grund av att informanterna inte skulle vara formade eller påverkade av tidigare vård och omsorgskontakt. Eftersom syftet var att undersöka om genus har någon betydelse för vilka aktiviteter man önskar sig på en träffpunkt, ville vi ha lika många kvinnor som män. Informanterna valdes ut och tillfrågades i vänkretsen runt våra föräldrar, svärföräldrar, mor och farföräldrar.
Intervjupersonerna valdes ut ifrån följande kriterier: • över 65 år gamla
• boende i eget boende
• inte ha någon form av hemtjänst eller annan omvårdnadshjälp • ej regelbundet uppsöka en träffpunkt
Datainsamling
Vi utförde vars två intervjuer. Intervjuerna gjordes på sådan plats där informanterna kände sig bekväma, såsom i deras eget hem eller hemma hos en vän. Intervjuerna spelades in, då vi hade fått informanternas samtycke. Efter intervjutillfällena transkriberades de inspelade intervjuerna. Vi transkriberade våra egna intervjuer. I samband med varje transkribering gjordes en noggrann kontroll genom att ytterligare en gång lyssna igenom den inspelade intervjun och följa med i den nedskrivna texten.
Bearbetning av den insamlade informationen
Efter transkriberingen av intervjuerna började vi bearbeta den insamlade informationen. Intervjuerna bearbetades var för sig där centrala teman och
tankegångar lyftes fram. Teman som framträdde var: tidigare aktiviteter och yrkesliv, utveckling genom träffpunktens aktiviteter, ny teknik för att upprätthålla social
kontakt, socialt umgänge, mötesplats för socialt umgänge, upprätthållande av tidigare aktivitet, positiv inställning till träffpunktens aktiviteter, ambivalenta känslor inför eget deltagande av träffpunktens aktiviteter. Sedan gjorde vi jämförelser av alla intervjuerna för att se om samma teman framträdde i flera av intervjuerna. På så vis har vi inte varit hänvisade till att förlita oss på enstaka källa till vad som är ”korrekt”. Återkommande teman i intervjuerna har antytt att det delas av flera i intervjugruppen (Denscombe 2000). Vi granskade sedan informanternas uttalanden utifrån teorierna som vi presenterat i teoriavsnittet. Uppsatsens frågeställningar har gett analysen dess struktur och det är frågeställningarna som utgör stommen i vårt arbete.
Etiska överväganden
Efter godkännande av Malmö Högskolas lokala etikprövningsnämnd av vårt projekt (diarienummer HS60-10/218:9, daterat 2010-03-29), tog vi kontakt med personer som skulle kunna passa i vår undersökningsgrupp. Personerna blev muntligt tillfrågade om de ville ingå i studien. Vi berättade om syftet med uppsatsen och vi poängterade att det var frivilligt att deltaga och att man när som helst kunde avbryta utan att behöva lämna någon förklaring till varför. Vi påpekade också att
intervjumaterialet skulle behandlas konfidentiellt och att det bara var författarna som hade tillgång till materialet. Innan uppsatsen presenteras kommer materialet att vara avkodat så att inga personer kan identifieras. I samband med att de tillfrågades fick det också ett brev med samma information som vi hade presenterat muntligt. Därefter fick de en veckas betänketid på sig. När intervjuerna skulle göras fick de skriva på ett dokument om samtycke till att deltaga i studien.
Teorierna har valts som ett redskap för analys av det empiriska materialet. I vår studie ville vi undersöka huruvida det fanns någon skillnad mellan äldre män och kvinnors intresse av aktiviteter på en träffpunkt varför vi valde genus teorin. Med genus menar man de sociala och kulturella aspekter på skillnader mellan män och kvinnors roller och beteende (Olsson & Sörensen 2007).Under intervjuernas gång framkom att vilken typ av aktivitet intervjupersonerna var intresserade av berodde mer på hur deras personlighet och intresse byggts upp under livets gång än beroende av om de var man eller kvinna. Varav vi lade stort fokus på livsloppsperspektivet. Vägen mot ett friskt åldrande anses vara genom en aktiv livsstil. Träffpunkter, vilka genom syras av ett aktivitetsteoretiskt perspektiv, är just en sådan verksamhet där äldre kan upprätthålla social gemenskap och leva ett aktivt liv. I vår studie ville vi även undersöka om träffpunktens personal borde ta hänsyn till eventuella genus skillnader i sina aktiviteter. Därför låg det i vårt intresse att studera vårt empiriska material utifrån det aktivitetsteoretiska perspektivet. I vårt empiriska material
framkom även ett visst motstånd till deltagande i träffpunktens aktiviteter. Varför vårt intresse att även använda oss utav disengagemangsteorin väcktes.
Genus
”Sex” och ”gender” har i den internationella feministiska forskarvärlden använts för att separera det kroppsliga, biologiska och fysiska könet ifrån det sociokulturellt
konstruerade genus. Anledningen till uppdelningen var att förstå kön, kvinnligt och manligt utifrån en mängd tolkningar och förståelser liksom utifrån sociala och kulturella konstruktioner.
”Kön är något man föds med, men genus är något man formas till” - Yvonne Hirdman (Internetkälla 9).
Denna uppdelning i natur respektive kultur har dock mött stor kritik under 1980 -1990-talen, varför en mängd teorier har utvecklats kring samspel och sammanhang mellan samhällsmässiga genussystem och bekönade kroppar (Internetkälla 10). Även om gränsen mellan kön och genus tunnats ur så är det av betydelse vilket perspektiv man väljer att använda. Genusforskarna anser att könsperspektivet inte kan förklara varför kvinnor har mindre makt och lägre status än man, och inte heller kan genus perspektivet förklara varför kvinnan och inte mannen föder barn (Internetkälla 9). Det sociala och kulturella könet förklaras genom genus och innebär samhällets uppfattningar och föreställningar om vad som anses vara kvinnligt respektive
manligt. Värderingar, attityder och erfarenheter om kvinnor och män uttrycks genom genus. Redan ifrån födseln socialiseras människan in i våra föreställningar av
kvinnligt och manligt. Vi sätter en rosa mössa på våra flickor och en blå på våra söner. Döttrarna får dockor och sönerna får bilar, och så vidare genom livet, generation efter generation. På detta vis skapas genus, varje dag och varje minut. I olika kulturer, tidsepoker och i olika delar av världen ser genus olika ut (Internetkälla 11).
West och Zimmermans definition av genus framhäver hur män och kvinnor lär sig att spela olika roller i särskilda situationer och att genus görs hela tiden. Dagligen framkallas, skapas och bekräftas genus av samspelet människor emellan. Genus är därför inte individens tillhörighet utan ett kännetecken av sociala situationer som både anstiftar och bekräftar genusets olikheter (Arber mfl. 2003).
1988 introducerade professor Yvonne Hirdman genus begreppet i Sverige, i Kvinnovetenskaplig tidskrift 1988:3 (Internetkälla 10). Hirdman resonerar för ett genussystem, en definition av vad som anses kvinnligt och manligt, ett system där kvinnor och män föds in i, hålls isär och tilldelas olika områden. Hirdman liknar genussystemet vid ett slags apartheidsystem som tilldelar kvinnor och män olika platser, arbeten och egenskaper. Kvinnor dominerar exempelvis inom vård och omsorgsyrkena, medan de tekniska verksamheterna domineras av män. Mannen utgör normen i systemet. Han svarar för hur en människa ska vara och kvinnan utgör undantaget. Därför blir kvinnan underordnad i samhället, hon avviker i från normen och ges inte fullt värde. Kvinnodominerande yrken har i regel lägre löner än de mansdominerade (Internetkälla 9). Vidare pratar Hirdman om ett genuskontrat, en segregering som håller isär kvinnor och män och som upprättas av båda könen (Internetkälla 11).
Inom feminismen har Nancy Chodorows (Nilsson Motevasel 2002)
könssocialisation fått en stor betydelse. Chodorows teori bygger på att individer i det tidigare utvecklingsstadiet utvecklar olika personligheter för pojkar och flickor på grund av att det är en kvinna, modern, som är den närmaste vårdnadshavaren. För att pojkar ska kunna utveckla en riktig könsidentitet måste de bete sig annorlunda och
lösgöra sig ifrån modern i form av en psykisk separation. Detta anser Chodorow vara en anledning till att män varken vill eller kan skapa nära relationer. Till skillnad ifrån pojkar tvingas inte flickor genomgå denna psykiska separation eftersom hon är av samma kön som modern. Därför utvecklar flickor en personlighet mer benägen att upprätthålla nära och personliga relationer. Kritiken mot Chodorow pekar på att hennes könssocialisation inte tar hänsyn till de sociala och historiska
omständigheterna som exempelvis klass och etnicitet. Samt att den bevarar de stereotypa framförandena om olikheter mellan kvinnor och män (a a).
Många forskare har riktat kritik mot uppdelningen av genus som en dikotomi, kvinnligt och manligt. För det första så pekar de på att människornas personligheter inte kan sorteras in i två kategorier, och att det inte är så verkligheten ser ut. För det andra så resonerar de kring definitionen baserad på skillnader i genus. De menar att denna definition skulle innebära att det inte fanns något genus då man inte kan påvisa skillnader. Till sist så anser de att en dikotomi bortser ifrån skillnaderna kvinnorna respektive männen emellan (Connell 2003).
Livsloppsperspektivet
Hagberg (2004) anser att sättet vi åldras på är ett resultat av hur våra levnadsvanor varit och det beteendemönster som vi har utvecklat under vårt tidigare liv. I våra intervjuer kunde vi se ett mönster framträda hos samtliga informanter. Det var att deras tidigare liv hade stor roll i hur de var som personer nu. Vi ville därför tydliggöra vad livsloppet har för betydelse för vår forskning.
Omständigheter inom individen och i dennes omvärld är faktorer som styr hur livsloppet gestaltar sig. Viktigaste individuella faktorn utgörs av vår personlighet, eller vår läggning. Andra människor, och då framförallt nära anhöriga, är bland det mest betydelsefulla bland omvärldsfaktorerna. De kulturella och sociala
samhällsstrukturer vi befinner oss i, har en central roll i hur vårt liv utformar sig. Mentaliteten reglerar till stor del vilket förhållande vi har till omgivningen. Sammantaget är det personligheten som är en av faktorerna som har en avgörande betydelse för skeendena under en persons livslopp och därmed hur den senare delen av livet kommer att utforma sig.
Jeppsson- Grassman och Hydèn (2005) skriver att åldrandet ska ses som en livslång process. Olika faser och eller tidsperioder i individens utveckling har betydelse, men även den epok eller historiska tid, med den specifika tidens rådande föreställningar och normsystem som individens liv är omgärdat av.
Öberg (2002) påpekar att förutsättningen för att förstå en speciell fas i livet, kräver kunskap om det övriga livsloppet och att de olika utvecklingsperioderna ses bäst i relation till människans hela liv. Förloppet att åldras består av flera dimensioner och åldersperioder, som förutsätter varandra och som är lika mycket värda i processen. För att skapa mening betraktar, konstruerar och omkonstruerar framförallt äldre människor sina levda och upplevda liv i ett retrospektivt perspektiv. Detta för att på så sätt skapa mening och förklaring till att livet har förflutit på ett speciellt sätt och till slut utformar sig i den särskilda tillvaro de upplever som äldre (Trossholmen 2000).
Rennemark (2004) tar upp Erik H Eriksons kvalitativt inriktad psykosociala
utvecklingsteori. Enligt Erikson är den mänskliga naturen ordnad så att utvecklingen sker genom åtta så kallade epigenetiska faser. Faserna innehåller var och en, en specifik psykosocial konflikt och det är kvalitativa aspekter av lösningen på konflikten som formar personligheten och utgör förutsättningen för att kunna lösa den psykosociala konflikten i nästa fas. Utvecklingsprocessen anses vara pågående under hela livet. Detta gör Eriksons teori speciellt intressant när man beskriver åldrandet i ett livsloppsperspektiv. Det är intressant eftersom det täcker hela livscykeln och för att den är generell. Den lämnar också, inom sina ramar, plats för andra mer specifika teorier.
Idag betraktar man de äldre som en produkt av en lång utvecklingsprocess, där dagens aktuella händelser och händelser från förr ingår i ett dynamiskt samspel. Grundläggande antagande av det livslånga utvecklingsperspektivet vilar på att utveckling och förändring är möjlig genom hela livet om de rätta betingelserna ges (Fromholt 2003). Man kan studera den livslånga utvecklingen utifrån tre synvinklar, där den första är åldersberoende förändringar, vilka är knutna till den kronologiska åldern, vilket medför att individer i samma ålder kan uppvisa gemensamma drag, tex biologiska drag. Nästa synvinkel är den sociokulturella påverkan, vilket består av de skilda kulturella eller historiska omständigheter som gör sig gällande under en generation. Här kan man urskilja de olika tidsepokerna med tanke på inställningen till de olika frågor som är typiska för de olika perioderna. Tex beträffande könsroller och auktoritet eller levnadsvillkor såsom hälsotillstånd, social trygghet, utbildning och tillgång till arbete. Sista synvinkeln handlar om individspecifika faktorer som skiljer det ena livet från det andra, och som medverkar till att öka den individuella skillnaden med åldern (a a).
Varje stadie bygger på erfarenheter man skaffat sig från de tidigare stadierna, på så vis har nuet sina rötter i det förflutna. För att livsloppet skall ses som lyckat enligt Eriksson skall man under de olika stadierna förvärvat tillit, autonomi, initiativkraft, skaparglädje, stark identitet, förmåga till intimitet, generativitet och integration. Ett misslyckat livslopp skulle omvänt innebära erfarenheter av misstro, skam, skuld, underlägsenhet, identitetsförvirring, isolering och förtvivlan. Ur ett gerontologiskt perspektiv är den sista fasen av särskilt intresse, integration - förtvivlan. Den äldre människans uppgift blir att värdera och förstå sitt liv och bekräfta om det varit meningsfullt vilket skapar ett behov av att återblicka och att tillsammans med andra få bekräfta vad man åstadkommit. Vishet blir en lyckad lösning på problematiken i denna fas. Grundtesen utifrån Erikson är att hur man ser på sitt liv idag bestäms av tidigare erfarenheter. För att öka de äldres livstillfredsställelse behöver avgörande händelser under livsloppet medvetande göras, kritiskt granskats och omvärderas, så en nytolkning av dessa erfarenhet kan öka livstillfredsställelsen (Öberg 2002). När ålderdomen betraktas ur ett livslångt perspektiv kan man se hur mönster för att anpassa sig, utvecklas och sammanbinds genom hela livet. En del människor organiserar sitt liv så att de har några centrala livsteman som upptagit deras handlingar och tankar. Det kan tex vara personer som har haft sitt arbete som det centrala livsinnehållet, kvinnor som haft sin roll som mamma och hustru eller en människa som har haft idrott och ett sunt och aktivt liv, vilket har skänkt livskvalitet. Genom intervjuerna kunde vi se att männen hade haft arbetet som ett stort tema. Speciellt hos en av dem, där det upptagit största delen av det vuxna livet, och till viss
del fortfarande gör. Ett ensidigt liv betyder att en eller två livsarenor fyller hela ens värld och att andra sidor inte väcker intresse eller utvecklas. Detta sätt att leva innebär inte sämre livskvalitet, så länge det fortsätter i enlighet med de önskade villkoren. Däremot kan det vid oönskade förändringar, öka sårbarheten och på så vis utgöra en riskfaktor när man måste anpassa sig till ålderdomen. Om det som varit centralt i livsinnehållet försvinner, tex när man blir pensionär, maka/ makes bortgång eller fysisk svaghet, kan den äldre som levt enkelspårigt hamna i en större kris än personer som har fler och mer anpassningsbara förankringspunkter i livet (Fromholt 2003).
Genus i livsloppet
Enligt Erikson är mäns vuxna identitetskänsla knuten till att klara sig själv och sin familj, via en yrkesroll. Kvinnor har en mer avvaktande attityd när det gäller uppbyggnaden av sin identitet, vilket var särskilt tydligt hos en av de intervjuade kvinnorna. Hon har tagit små steg i utbildning och utveckling av sin identitet för att balansera familjens behov med sina egna. Kvinnor väntar enligt Erikson på den man som ska ”ge” henne en vuxen identitet. Utvecklingen av identiteten genom hela livet är särskilt gällande kvinnor. Kvinnor får fler och mer genomgripande signaler att ge sig i kast med för att foga samman pusselbitarna för att hitta andra bottnar, än vad männen får. Detta genom att kvinnor genomgår kroppsliga förändringar så som cyklicitet, graviditet, föräldraskap och klimakterium som alla understryker och fördjupar livskriser (Fredelius 2004).
Aktivitetsteorin
Att inta en roll är att handla efter vad man ska göra och hur man ska bete sig när man befinner sig i en bestämd social position. En roll med oklar definition kan vara problematisk att hantera (Repstad 1997). I studien vi gjort kommer det fram att en av männen inte släpper sin roll som den försörjande maken. Åldringsrollen är en roll med diffusa och oklara rollförväntningar (Tornstam 2005). Roller utifrån positiva förebilder och handlingsmönster för äldre människor saknas i dag i vår kultur. Det finns sjukroller och roller baserade på aktivitet förbundna med verksamheter utifrån det tidigare livet samtidigt som en mängd populärvetenskaplig litteratur beskriver hur en pensionär skall leva och åldras på rätt sätt. Valet står ofta mellan att leva ett aktivt åldrande, karakteriserat av oberoende, gemenskap och ett fortsatt bidragande till samhället eller en passiv ålderdom, karakteriserat av sjukdom, beroende, isolering och ett kostsamt vårdbehov (Jönsson 2002). Att vara sjuk i kroppen med ändå aktiv är en ideal bild av det friska åldrandet som vi många gånger möter i äldreomsorgen, och som förknippas med det meningsfulla åldrandet. Det kroppsliga och psykiska förfallet skall skjutas upp och funktionerna ska bevaras genom att den äldre tränas och uppmuntras till att leva ett så aktivt och meningsfullt liv som möjligt
(Magnússon 1996). Detta grundläggande synsätt brukar gå under benämningen aktivitetsteorin med ett antagande om att den äldre människan fortsätter att ha samma önskningar och behov som man hade som medelåders, vilket är extra tydligt hos en av våra kvinnliga informanter. Hon vill mycket gärna hålla fast vid de aktiviteter som hon sysselsatt sig med innan. Att fortsätta vara aktiv i social samvaro med andra människor ses därför som viktigt liksom att den förlorade yrkesrollen ersätts med nya roller i familjeliv, föreningar och samhällslivet. Detta för att den positiva
Människans roller förändras och ökar fram till pensioneringen för att sedan i regel minska i antal och inte vara lika betydelsefulla. Att hålla sig så aktiv som möjligt skall motverka dessa förluster som åldrandet åtföljs av (Tornstam 2005). Då vår undersökning fokuserar på vilka aktiviteter som lockar kvinnor respektive män, är aktivitetsteorin en av de bärande teorierna i vårt arbete.
Sociologen Lars Tornstam är en av dem som kritiserat detta synsätt och menar att aktiveringsprinciperna ger en bild av åldrandet som något negativt i form av en process med ständiga och upprepade förluster (Magnússon 1996). I Åldrandets socialpsykologi (2005) lyfter Tornstam fram analyser utav ett flertal longitudinella studier vilka resulterat i tre slutsatser.
1) Vid normal pensionsålder har pensioneringen, för den genomsnittlige individen, små eller inga negativa hälsoeffekter.
2) Vid normal pensionsålder har pensioneringen liten inverkan på
aktivitetsnivån, om man bortser ifrån reduktionen av yrkes relaterade aktiviteten. Denna kompenseras ofta genom ökning av andra aktiviteter.
3) Vid normal pensionsålder har pensioneringen ingen eller liten påverkan på den syn individen har på tillvaron. En del individer blir missnöjda medan andra blir mer nöjda med sin tillvaro (Tornstam 2005).
De flesta människor som har hälsan känner sig tillfredsställda med tillvaron efter pensionen. De har förmågan att ställa om sig inför de förändringar som är oundvikligt i förändringsprocessen som åldrandet innebär, både vad gäller det
sociala, psykologiska och det fysiska. Helhetsintrycket vi får under intervjuerna är att samtliga informanter har hittat sin plats i tillvaron som pensionärer. Genom att vi känner in atmosfären, genom vår empati och utifrån deras egna ord, uttryck och beskrivningar kan vi dra denna slutsats. Även det icke sagda, känsloyttringar ger oss en bild av hur de ser på sin tillvaro (a a).
Disengagemangsteorin
Disengagemangsteorin presenterades på 60- talet som en skarp kontrast till det interaktioinistiska och aktiveringsteoretiska synsättet. Det antogs att det finns en närmast genetiskt nedlagd instinkt i oss människor att lösgöra oss från samhället när vi blir gamla. Denna instinkt sägs gå hand i hand med samhällets utstötning av de äldre. Processens ömsesidighet antas vara både funktionell och ofrånkomlig. Denna lösgörelse är inte förenat med obehag eller otillfredsställelse för den enskilde. Tvärtom är det förenat med tillfredsställelse och inre harmoni.
Disengagemangsteorin innebär något fundamentalt annat än aktivitetsteorins grundläggande antagande att aktiviteter är det enda som skapar tillfredsställelse och är det enda riktiga. Begreppet disengagemang är kulturellt obundet men kan ha olika uttryck i olika kulturer (Tornstam 2005). Genom uttryck från informanterna om att de gärna företar sig lugna aktiviteter och att det är färre aktiviteter nu, uppvisar de ett visst mått av disengagemang.
Disengagemangsteorin framställer tre typer av hypoteser:
Hypotes nummer ett innebär att alla samhällen på ett eller annat sätt skjuter gamla individer åt sidan. Pensioneringssystemet kan i västvärlden ses som samhällets sätt
att i institutionaliserad form reglera denna utstötningsmekanism. Hypotes nummer två innebär att individen frivilligt och på olika sätt avskärmar sig från samhället, vilket kan ske genom frivillig minskning av rollrelationer eller begränsning i interaktionsgraden inom de olika rollrelationer som finns kvar. Hypotes nummer tre antar att disengagemanget är förknippat med känslor av tillfredsställelse och välbehag och inte med negativa subjektiva upplevelser (a a).
Det goda åldrandet.
Hagberg (2002) har skrivit om det goda åldrandet och tar då upp ett antal kriterier som skulle kunna identifiera detta. Dessa kriterier är: hälsa, god kognitiv förmåga, social kompetens, personlig kontroll, livstillfredsställelse och lång överlevnad. Enkelt uttryckt kan man säga att välbefinnande avser individens subjektivt upplevda livstillfredsställelse. Det vill säga i vilken utsträckning som de psykologiska och sociala behoven upplevs tillgodosedda av individen.
De flesta människor som har hälsan känner sig tillfredsställda med tillvaron efter pensionen. De har förmågan att ställa om sig inför de förändringar som är oundvikligt i förändringsprocessen som åldrandet innebär, både vad gäller det sociala, psykologiska och det fysiska (Fromholt 2003). Det psykologiska
välbefinnandet inbegriper dimensioner som självuppfattning, självvärdering, positiva relationer till betydelsefulla andra individer, graden av autonomi och kontroll, kapacitet att bemästra den vardagliga omgivningen, livsmål och personlig mognad. Livstillfredsställelse innebär en jämförelse med hur man har det jämfört med vad han eller hon förväntar sig att få ut av livet som helhet, eller på något speciellt område. Ju mer personen upplever sig ha uppnått sina förväntade ambitioner, ju större
tillfredsställelse. Karaktären av livstillfredsställelse är en värdering av hur livet har gestaltat sig fram till nutid. Sammantaget är välbefinnande och livstillfredsställelse båda bidragande till det överordnade begreppet livskvalitet. Från en allmän
gerontologisk utgångspunkt har det identifierats nio olika viktiga områden som påverkar individens livstillfredsställelse: hälsostatus (framför allt den subjektivt upplevda hälsan och funktionell förmåga), tillfredsställelse vad avser ekonomi och status, ålder, kön, civilstånd, etnisk tillhörighet, sociala roller och rollförluster och till sist aktivitetsgrad, socialt nätverk och sociala interaktioner (Hagberg 2002).
Att göra sig själv rättvisa, dvs. att var och en tar vara på sina förutsättningar och att man utvecklar dessa efter bästa förmåga och i förhållande till vad som är
omgivningens möjlighet tar Hagberg (2002) upp och riktar då fokus på personligheten som ett styrmedel för att nå upp till ett långt och gott liv. Våra informanter verkar nöjda med livet efter pensionen och den förändringsprocess som åldrandet innebär. De finner sina egna vägar att hitta tillfredsställelse i vardagen, med olika aktiviteter, såsom promenader, socialt umgänge eller med att till viss del
fortfarande vara aktiv i arbetsrelaterade sysslor osv. Tidigare forskning
När vi började leta information om tidigare forskning letade vi efter tidigare studier om bland annat träffpunkter. Vi letade också efter avhandlingar som tog aktiviteters betydelse för äldre. Vi sökte även efter vad det finns skrivet om utbud av aktiviteter. Vi försökte hitta forskning om genus betydelse när det gäller aktiviteter. Att vi letade efter just denna typ av forskning var för att vi skulle ha något att jämföra våra egna
resultat med och se om man genom olika metoder kom fram till samma resultat eller om det blev skillnad genom att man kanske använde sig av olika metoder.
Det visade sig att man kunde finna en del om aktiviteters betydelse. Men det finns väldigt lite studier om träffpunkter och likaså om genus och aktiviteter. Detta gör att vår studie känns viktig och att det då finns möjlighet för andra att göra de jämförelser som vi önskade göra.
Det är en myt att alla gamla är ensamma och det är endast 10% av personer som är 65+ som anser sig vara ensamma. Objektiva undersökningar visar att äldre inte lever isolerade. Det visar även på undersökningar med livskvalitetsskalor att friska äldres livskvalitet är högre än yngre människors (Gulman 2003).
Tidigare forskning visa på att graden av aktivitet är relaterad till livslängd (Hagberg 2004). Dukes longitudiella studie visade på att fysiskt aktiva kvinnor
levde i genomsnitt 3- 4 år längre än andra kvinnor. För båda könen visade det sig överhuvudtaget att deltagande i aktiviteter även utanför familj och grannskap gynnar ett långt liv. Resultatet av Duke- studien var att en mer utåtriktad hållning gynnar ens möjlighet att leva längre. Bonns Longitudinella studie av Åldrandet visade på att livslängd framför allt sattes i sammanhang med individuella särdrag och speciellt de kognitiva resurserna och ens personlighet. Vid studie av vad som bestämde det goda åldrandet (livslängd, välmående och hälsa sammantaget) visade det sig att för männen var det först och främst faktorer som arbetstillfredsställelse och ekonomi som var viktiga. För kvinnor var det helt andra faktorer såsom emotionell trygghet, aktiviteter utanför hemmet och grannskap. Detta bekräftar det som många andra studier har kommit fram till, nämligen att i sitt sociala beteende är män mer prestationsinriktade och att kvinnor är relationsinriktade (a a).
Neda Agahi har i sin doktorsavhandling kommit fram till att kommande kohorter av äldre människor, har större resurser att vara mer aktiva än tidigare kohorter.
Resultaten av forskningen visar också på att individer fortsätter med sina aktiviteter som de utförde i medelålder upp till den sista delen av livet. Hon föreslår för myndigheter och organisationer att de är viktigt att de är förberedda på att kunna möta sina klienter på ett bra sätt genom att veta vad individerna har haft för intresse tidigare i livet. Hennes forskning indikerar även att aktiviteter verkar påverka hälsan positivt även i den senare delen av livet. Det konfirmerar andra studier som också har givit indikation på att aktiviteter och speciellt sådana som involverar social
interaktion är av godo när det gäller hälsa (Internetkälla 12)
RESULTAT
I följande avsnitt kommer vi först att ge en kort bakgrund till intervjupersonernas tidigare yrkesverksamma liv samt tidigare intresse för aktiviteter. Detta för att möjliggöra för en analys av intervjupersonernas intresse för träffpunktens aktiviteter utifrån studiens valda teorier. Därefter kommer vi att redogöra för de teman som vi tagit fram utifrån de kvalitativa intervjuerna. Temana är: tidigare aktiviteter och yrkesliv, utveckling genom träffpunktens aktiviteter, ny teknik för att upprätthålla social kontakt, socialt umgänge, mötesplats för socialt umgänge, upprätthållande av tidigare aktivitet, positiv inställning till träffpunktens aktiviteter, ambivalenta känslor inför eget deltagande av träffpunktens aktiviteter. Rubrikerna utgör det övergripande
temat och följs av en kort sammanfattande beskrivning, samt citat ifrån studiens intervjupersoner. Citaten är framtagna ifrån alla studiens informanter. Sist i varje stycke görs en kort analys baserade på det empiriska materialet.
Tidigare aktiviteter och yrkesliv
För att lättare kunna följa texten ges informanterna fingerade namn. De båda kvinnorna, Ulla och Maja, samt en av männen Stig var alla 76 år gamla vid intervju tillfället. Den andra mannen Olle var 75 år gammal.
Ulla
Ulla är en kvinna som arbetat inom restaurang branschen under hela sitt yrkesliv. Genom teoretisk utbildning och praktik har hon utvecklats för att klättra högre och högre i status vad gäller restaurangens yrkeskategorier.
Jag började ju med att sitta i kassan och så förkovrade jag mig till, ja vad heter det nu, chef. Jag kallar det springtös för det innebar ju att man fick göra allt möjligt När Ulla tänker tillbaka på sin barndom berättar hon att hon tyckte mycket om att vara med sina vänner. Hon menar på att de lekte som man gjorde då, att aktiviteterna ifrån hennes barndom skiljde sig mycket ifrån hur man umgås idag. I yngre barnaåren tyckte Ulla om att hoppa hage och senare i ungdomen hade Ulla och hennes vänner bland annat sy möten, gick på matlagningskurser och satt mycket hemma och bara umgicks.
Maja
Maja arbetade som vårdbiträde och undersköterska i unga år och senare som sekreterare. Hon har även arbetat som dagmamma under de år som hon själv hade små barn. För Maja har den personliga utvecklingen varit viktigare än utveckling i högre status. Hon har gått olika kvällskurser i bland annat språk för sin personliga utvecklings skull. Hon har genom utbildning läst inom två olika yrkesverksamheter med samma status.
Utbildade mig sedan till sekreterare och började jobba på reumatologen och jobbade där fram till pensionen
Maja berättar att hon vuxit upp med många syskon och att det var ganska fattigt. Man använde sin fantasi och var ofta sysselsatt med sådant som inte krävde någon större tillgång av utrustning. Man virkade tex sina egna bollar som man
”bollade”med. Närheten till havet utgjorde en stor del av sommarens aktiviteter. Speciell utrustning som kunde behövas till vissa aktiviteter var begränsade och man fick dela och turas om. Maja berättar att de många gånger fick improvisera för att kunna utföra olika aktiviteter.
I familjen fanns det”ett par sillarör”. Med dom var man ute på isen och låtsades att man åkte skridskor. Det var svårt. Jag lärde mig aldrig. Eftersom vi bara hade ett par gällde det att inte flera av syskonen hade friluftsdag samtidigt
Maja har alltid varit glad för att sy. Redan i unga år var det en syssla som hon hade stort nöje av. I vuxen ålder har hon haft stor nytta av sitt tidiga intresse vid
symaskinen. Hon har sytt mycket till dottern och gått sykurs som vuxen. Nuförtiden blir det inte så mycket sytt som tidigare mest på grund av att behovet inte är så stort.
Som barn stickade och virkade flickorna i familjen. Detta gjorde man dels som sysselsättning men även för att det var nödvändigt. Maja hade dock svårt för att lära sig sticka men till slut gick det. Stickning har fortsatt vara ett stort intresse men virka lärde hon sig aldrig ordentligt.
Dom skojade om att jag stickade ”hossa” till katten. Mor lade upp 10 maskor till mig och till slut hade jag bara två. Vi virkade bollar som man fyllde med trasor. Dom hade vi och kastade med. Har alltid stickat men virka har jag aldrig lärt mig
När det gäller idrott har hon har gått på husmorsgymnastik i olika omgångar sedan 35 år tillbaka, men går inte längre. De aktiviteter hon företar sig nu för tiden är av det stilla slaget. Hon har en trädgårdstäppa som hon tycker om att vara i. Hon är också intresserad av resor och reseprogram på tv, promenerar gärna och mycket, och träffar vänner för matlagningsstunder.
Provar nya recept, mer avancerat vartefter, provar mycket nytt Stig
Stig har under alla sina år haft slitsamma arbetaryrken där han fått använda händerna och kroppen Han har byggt bilar på Saab, arbetat på fabrik som maskinoperatör, som reparatör på företaget Unifors, byggt bowlingbanor och reparerat bowlingmaskiner. I senare medelåldern blev han egen företagare då han drev en bowlinghall. Detta gav Stig möjligheten att slippa fara runt. Att kunna försörja sig och sin familj har varit Stigs huvudsyfte under hela yrkesbanan.
När Stig ska beskriva sitt intresse av aktiviteter genom livets gång berättar han hur han tidigt fick börja arbeta för att hjälpa till med familjens försörjning. Han hade inte tid att vara barn eftersom hans styvfar, Tore, blev sjuk och Stig fick hjälpa sin mor att skaffa mat åt dem själva och två mindre bröderna. Han fick fiska för att sedan sälja fisken till bönderna. Det var här hans stora intresse för fiske började växa fram. Ja när man gick i skolan så var det ju nästan bara fisket. Jag fiskade ju för mathållning. Tore hade ju tuberkulos och låg inne ett år. Då levde vi tre barn och morsan på fem kronor om dagen. Så jag fick fiska, och så sålde jag fisken till bönderna. För då kunde man få liksom ett kilo ägg för en fisk. Det var sådana saker. Så då fick jag ett jädrans stort intresse för att fiska.
Idag sysselsätter sig Stig genom frivilligarbete, på ett fiske två dagar i veckan, och att vara aktiv i föreningslivet, där han är kassör i en bowlingklubb. Trots att Stig är en mycket aktiv person, och pensionär sedan flera år tillbaka så ser han inte sig själv som en person med mycket aktiviteter.
Jag gör ju egentligen inte så mycket. En fritidssysselsättning det har jag ju egentligen inte.
Olle
Olle har arbetat på samma ställen med samma arbetsuppgifter under hela sitt yrkesverksamma liv. Familjen hade ekonomisk tillgång för att låta Olle läsa vidare efter grundskolan, men Olle själv ville inte.
Jag hade möjlighet att läsa vidare, men var inte intresserad
En person som bodde i samma trappa som familjen ordnade så att han kunde få jobb på posten. Olle stannade på posten till pensioneringen.
När jag gick i sjunde klass, kunde jag börja hjälpa till på posten
Olle började knacka tennfat, när han delade ut post där någon hade öppnat en liten affär med verkstad. Postjobbet tillät att han hade ett jobb till vid sidan om. Efterhand blev han väldigt duktig och gjorde många olika modeller. Yrket som tennslagare har han fortsatt med hela livet och även till viss del efter pensionen. Eftersom
tennslagning är ett gammalt hantverk var de efterfrågade på olika ställe där de fick visa hur det gick till.
Kopparslagaren som brukade slå fat åt honom, var glad kröken och han knackade ett par fat tills han blev full och var sedan borta en vecka. Jag blev bättre och bättre och det växte till 13 olika modeller. Höll på med det ända till för 4 år sedan. Visade upp oss på Kulturen på skyltsöndag osv.
Olle har spelat mycket boule med korpen under sommar säsongen i stadsparken i Lund. Han var med i postens kamratförening där han också spelat mycket boule. Olle spelar fortfarande en del boule och då mest med korpen där han är med och anordnar tävling och han slår tennfat vilket delas ut som pris. Olle har även haft ett visst golfintresse och spelat med en av sönerna och en grann med vilken han gjorde en del golfresor tillsammans. Olle har varit mycket engagerad i postens kamratförening under hela sitt yrkesverksamma liv. De hade mycket tävlingar och gjorde en del resor tillsammans. Skytte har varit ett stort intresse för Olle i kamratföreningen.
Sköt mausergevär. Men jag skjuter inte längre. Jag kan börja igen för geväret finns kvar
Olle precis som Maja företar sig annars mer stilla aktiviteter nuförtiden. Olle och hans fru är gärna är ute och promenerar och umgås med vänner.
Nu blir det långa härliga promenader. Det blir mindre och mindre av andra
aktiviteter men träffar del bekanta. Mest ett par från Lund som vi umgåtts med i alla år. Träffar dom regelbundet och gör även lite resor ihop
Sammanfattning av resultat
Genom de fyra olika intervjuerna framträdde 4 olika levnadsberättelser. Alla fyra intervjupersoner har berättat om olika intressen genom livet och olika yrkesbaner. Ifrån informationen om intervjupersonernas intressen av aktiviteter på en träffpunkt framträdde olika teman. Ulla berättar hur hon vill ”Utvecklas genom träffpunktens aktiviteter”. Genom Ulla och Olles intervjuer framträdde temat ”Ny teknik för att upprätthålla social kontakt”. I tre av intervjuerna, Ulla, Maka och Olles, framkom vikten av temat ”socialt umgänge”. Kvinnorna berättar om ”Upprätthållande av tidigare aktiviteter, och i männens intervjuer framkom ”Ambivalenta känslor inför deltagandet av träffpunktens aktiviteter”.
Tematisering
Nedan presenteras de teman som vi plockat fram i intervjuerna. Utvecklas genom träffpunktens aktiviteter
Ett övergripande tema som återkommer i flera intervjuer är utveckling i olika former. Två av informanterna pratar om hur de vill utvecklas och fördjupa sina kunskaper inom olika områden . De ser utvecklingen av tekniska hjälpmedel som något väldigt spännande. Båda informanter berättar att de gärna vill utveckla sina färdigheter i användandet av datorer och internet.
Jag vill gärna lära mig att lägga in egna bilder och hänga med i tiden med internet och Google (Olle 75 år)
De pratar om att söka kunskap för utveckling, men specificerar inte att det är på en träffpunkt som denna utveckling skulle kunna ske. Ulla tar även uppsamhället utveckling som en förklaring till varför dagens aktiviteter och sättet man umgås på skiljer sig ifrån aktiveringen och umgänget under hennes barn och ungdomsår. Hon framhåller att det för henne känns viktigt att hålla sig uppdaterad när det gäller användandet av datorer och andra medier.
Ja man umgicks ju på ett helt annat sätt på den tiden, det fanns ju inte tv direkt (Ulla 76 år)
Ulla ser många möjligheter att utvecklas genom att ta del av det utbud som kan finnas på en träffpunkt. När hon berättar om vad hon hade kunnat tänka sig att ta del av kommer många förslag och önskningar upp. Det handlar bland annat om att utveckla sin färdighet i köket. Hennes yrkesverksamhet har alltid varit inom restaurangbranschen och hon har en önskan om att upprätthålla och förnya sina kunskaper inom detta område.
Kanske lite modernare matlagning, lite av det här nya dom har. Ja det skulle jag kunna tänka mig (Ulla 76 år)
Ulla ser studiecirklar på en träffpunkt som en möjlighet att fördjupa sina kunskaper språkmässigt också. Hon vill gärna lära sig mer engelska
Kanske förkovra sig i språk, det går väl hyfsat att prata engelska fastän den är dålig, men läsa och skriva det klarar jag inte (Ulla 76 år)
Det vi kan se under detta tema är att två personer, en man och en kvinna gärna vill utveckla sina färdigheter och att träffpunkten kan vara en möjlig plats för denna utveckling. Det finns ingen signifikant skillnad vad gäller genus i detta tema, utan det tycks snarare vara bådas intresse för utveckling och teknik som väckt denna önskan. Ny teknik för att upprätthålla social kontakt
Både Ulla och Olle berättar att de vill använda sig utav den nya tekniken för att kunna upprätthålla social kontakt. Olle ser en möjlighet att hålla kontakt med vänner och släktingar som är ute och reser bland annat.
Maila och sånt när folk är ute, visst fan hade det varit roligt (Olle 75 år)
Ulla ägnar en del tid åt att sitta och leta runt på olika intressanta sidor på internet. Och så tittar jag på bilder, på olika hemsidor där det finns vackra bilder, som jag kan skicka till mina vänner (Ulla 76 år)
Ulla tycker också om att spela datorspel i form av nätverk. Detta gör hon i olika former, antingen ensam eller flera. För henne är det ett sätt att vara social på, där man kan använda ny teknik för att umgås med andra.
Spelar mest, ja det kan vara bingo, det kan vara fia med knuff, det kan vara Las Vegas heter det, där man kan bygga hus, och flera olika spel. En del spelar man ensam andra spelar man med personer över datorn. Till exempel yatzy, likadant fia med knuff det spelar man ju antingen fyra eller tre eller två, det är upp till hur många man vill vara. (Ulla 76 år)
Som tidigare tema visar kan utvecklande aktiviteter på en träffpunkt leda till att befintliga sociala kontakter upprätthålls, och även att nya sociala nätverk skapas. Inte heller här gör sig genus signifikant.
Socialt umgänge
Temat socialt umgänge förekommer i intervjun med Ulla, Maja och Olle. Alla tre berättar att de i dag umgås mycket med familjen, släkt och vänner. Maja träffar regelbundet ett par vänner för att laga middag tillsammans med.
Lagar mat tillsammans med maken och ett par vänner två gånger i månaden sedan 45 år tillbaka (Maja 76 år)
Maja umgås med vänner som blivit bekanta genom olika resor hon och maken varit på. Samvaron tillsammans med släkt och vänner betyder mycket för henne.
Träffar en del vänner som jag och min man träffat under våra resor. Och träffar våra syskon, barn och barnbarn (Maja 76 år)
Även Olle träffar ett par vänner regelbundet för att åka på olika resor tillsammans. Ingen av dem nämner träffpunkten som en mötesplats för gemenskap och social samvaro med andra.
Umgås med barn, barnbarn och några vänner. Mest ett par från Lund som vi umgåtts med i alla år. Träffar dom regelbundet och gör lite resor ihop (Olle 75 år)
Ulla uttrycker också att hon är nöjd med sitt sociala umgänge som det ser ut idag. Ja hälsa på goa vänner. Och min familj händer ju också att jag hälsar på (Ulla 76 år) Varken Ulla, Maja eller Olle tänker sig träffpunkten som ett forum för att tillgodo se sitt sociala behov. Ingen uppenbar skillnad gällande genus. Alla tre har genom åren
