Sida 1 av 37
Självständigt arbete (15 hp)
Författare Program/Kurs
Carl von Schantz OP SA 18-21
Handledare Antal ord: 11655
Prof. Jerker Widén Kurskod
1OP415
ATTACK EFFECTIVELY FIRST, PLATTITYD ELLER MAXIM?
ABSTRACT:
There are different ways to understand warfare. Some see it as an artform, some as a science. For hundreds of years writers and theorists have tried to explain war in terms of principles such as initi-ative, surprise, and simplicity. These principles are sometimes distilled into maxims that try to define the most meaningful, crucial rules of war. This essay examines naval writer Wayne P. Huhges’s maxim “attack effectively first”. The somewhat self-evident concept of attacking effectively first leading to naval victory is tested and discussed.
Hughes has developed three factors that he sees as essential in achieving the maxim, firepower, scouting and command and control (C2). The factors are analyzed and applied to the Yom Kippur war to investigate their meaning and value. The results of the analysis show that the factors are necessary to attack effectively first. However more research is required to evaluate how other factors can contribute and if the maxim is relevant in other maritime warfare cases.
Nyckelord:
Sida 2 av 37
Innehåll
1. INLEDNING ... 3 OFFENSIV ... 4 TILL SJÖSS ... 4 PROBLEMFORMULERING ... 5 SYFTE ... 6 FRÅGESTÄLLNING ... 6 AVGRÄNSNING ... 6 TIDIGARE FORSKNING ... 6 DISPOSITION ... 9 2. TEORI ... 10 VAL AV TEORI ... 10FLEET TACTICS AND NAVAL OPERATIONS ... 10
KRITIK MOT TEORIN ... 12
3. METOD ... 14
FORSKNINGSDESIGN ... 14
URVAL ... 15
KRITERIER FÖR VAL AV HUVUDFALL ... 15
MÖJLIGA VAL ... 16
VAL AV FALL ... 17
EMPIRI OCH KÄLLKRITIK ... 17
OPERATIONALISERING ... 18
FAKTORER FÖR ATT KUNNA SLÅ EFFEKTIVT FÖRST ... 19
METODDISKUSSION ... 22
FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 22
4. ANALYS ... 23
KORT OM YOM KIPPUR KRIGET ... 23
RÄCKVIDDSGAP ... 23
FALLEN ... 23
LATAKIA ... 23
PORT SAID ... 25
BALTIM ... 26
ANALYS AV SLAG MED POSITIVT UTFALL ... 27
ANALYS AV SLAG MED NEGATIVT UTFALL ... 28
ANALYS I STORT ... 29
VILKA BETYDELSEFULLA FAKTORER FINNS INTE MED I TEORIN? ... 30
RESULTAT ... 31 SLUTSATSER ... 31 5. AVSLUTNING ... 32 SVAR PÅ FRÅGESTÄLLNING ... 32 DISKUSSION ... 32 RELEVANS FÖR YRKESPROFESSIONEN ... 33
KRITIK TILL FORSKNINGSDESIGN ... 34
VIDARE FORSKNING ... 34
LITTERATUR OCH REFERENSFÖRTECKNING ... 35
BÖCKER ... 35
Sida 3 av 37
1. Inledning
Krig och konflikt tycks ligga i människans natur. Huruvida kriget är ett socialt fenomen, en vetenskap eller en konstform diskuteras ständigt av både teoretiker och praktiker. Dessa be-traktare och utövare har sedan långt innan vår tidräkning började försökt definiera vad krig är och hur man bedriver krigföring så framgångsfullt som möjligt. Detta har lett till skapandet av olika principer som sedan spridit sig till allt från företagsmarknaden till sportutövare. Koncept som överraskning och kraftsamling har i vissa sammanhang blivit självklara framgångsfak-torer.
Redan 500 år f.v.t. omnämns 13 principer av Sun Tzi i ”Krigskonsten” och har sedan dess i olika utsträckning och versioner använts av krigsmakter runtom världen.1 Vad de är, hur många de är och deras betydelse är omdiskuterat. Ett exempel på förekomsten är i Sveriges
doktrin för gemensamma operationer där det också förklaras hur de ska förstås:
”Krigföringens principer härstammar från krigs- och militärhistoriska erfarenheter. Princi-perna tjänar som vägledning vid planering och genomförande av militära operationer. De ska inte uppfattas som lagar, utan snarare som aspekter vid bruk av militära maktmedel samt som analysinstrument och vägledning vid planering och genomförande av militära operat-ioner.”2
Ses principerna som regler blir frågan vad som händer om båda parter i en konflikt följer reg-lerna? Blir då det viktigaste i vilken utsträckning man följer dem? Det går att hitta exempel som bekräftar undantag på nästan alla principer. Vissa regler och principer är så självklara att den enda rimliga frågan att ställa är varför en styrkechef INTE skulle eftersträva dem, t.ex. handlingsfrihet. Det ter sig intuitivt att handlingsfrihet är något positivt i en konflikt där det dessutom antas att motståndarens handlingsfrihet begränsas av den egna handlingsfriheten. Men hur uppnås det? Är inte halva striden redan vunnen om en part uppnår handlingsfrihet?
1 Lanir, Zvi. “The ‘principles of war’ and military thinking”, Journal of Strategic Studies, 16:1, 1-17, 1993, s. 1. 2 Försvarsmakten, Doktrin för gemensamma operationer, Stockholm, 2020, s. 128.
Sida 4 av 37
Offensiv
Trots att varken utövare eller teoretiker är överens om hur krigets principer ska förstås finns det oftast en gemensam tanke att en viktig framgångsfaktor är att agera offensivt. Det ger ini-tiativkraft och därigenom begränsas motståndarens möjligheter och rörelsefrihet.3 En av styr-korna med att agera offensivt är att det tillåter utövaren att besluta om, hur och när striden ska ske. Detta möjliggör också kraftsamling som är en av de viktigaste principerna enligt både stormakter och militära tänkare.4 Offensivt agerande och eldkraft har haft särskild prägel på taktik och teori i den marina arenan som karaktäriseras av platt men flerdimensionell terräng, stora avstånd och kraftfulla vapen.
Till sjöss
Sjömaktsteorins skrivande har historiskt präglats av sjömän som valt att lämna sina rullande skrov för att i stället segla stabila skrivbord. Det beror till stor del på att erfarenhet ombord länge ansågs viktigare än akademisk utbildning.5 Att inte utbilda officerare akademiskt be-gränsade den teoretiska utvecklingen i väst och gjorde att de som faktiskt valde att skriva om ämnet var få. De som lyckades blev därför betydelsefulla och många av deras visdomsord ekar än idag i klassrum och moderna tänkares böcker. Krigsvetenskapen är komplex och dess grund än idag omtvistad men empiriskt underlag för markstrid finns det gott om. Sjöslag är en raritet bland världshistoriens konflikter. Ett bevis på att sjömaktsteori är mer omogen än den på land är titlarna på några av de mest betydelsefulla verken inom ämnet. Begrepp som mari-time strategy, naval warfare och seapower kan alla förstås som samma sak menar Speller.6 Yt-terligare saker som skiljer sjöstrid från de andra arenorna är det tre-dimensionella hotet från luften, på och under ytan; förmågan att flytta stora styrkor (hela flottor) runt världen för egen maskin; havsytan låter sig inte ägas och frontlinjer existerar inte till sjöss; vädret till sjöss kan uppträda hotfullt.7
Flera av marinteoretikerna anser att sjöstrid kännetecknas av kravet på offensiva operationer. Milan Vego skriver t.ex: ”Regardless of the ratio of combat strength, one’s forces should be on offensive whenever possible; otherwise, no great success can be achieved.”8 Han menar att
3 Collins, John M., Military Strategy: Principles, Practices, and Historical Perspectives, Washington DC., 2002,
s. 82.
4 Ångström, Jan & Widén, Jerker, Contemporary military theory: the dynamics of war, Oxon, 2015, s. 78-79. 5 Speller, Ian, Understanding naval warfare, London, 2019, s. 4.
6 Ibid., s. 5.
7 Till, Geoffrey, Seapower: a guide for the twenty-first century, Oxon, 2018, s. 66. 8 Vego, Milan, General Naval Tactics: theory and practice, Annapolis, 2020, s. 29, 36.
Sida 5 av 37 risker alltid måste tas för att kunna uppnå en stark offensiv. Eftersom sjöstridsenheter är dy-rare, större och tar längre tid att producera9 och ersätta10 jämfört med de andra arenorna blir det viktigare att slå dåligt än att riskera att inte få slå alls. Dessutom kan det vara lättare att kraftsamla på havet än på land.11 En av de viktigaste moderna författarna är Wayne P. Hug-hes. I Fleet Tactics and Naval Operations presenterar han sex hörnstenar som kan förstås som sjöstridens principer. Fem av dessa ser han som vägar till den sjätte och viktigaste hörnstenen, ”attack effectively first”.
Problemformulering
”The best strategy is always to be very strong; first in general, and then at the decisive point.”12 Det är Clausewitz bevingade ord om strategi och vad som verkar vara dess i hans ögon viktigaste komponent. Men behöver man likt Clausewitz viga hela sitt liv till att studera och skriva om krig för att förstå att det är fördelaktigt att vara starkast i stort och vid avgö-rande punkter? På den strategiska nivån är det mesta mer abstrakt och generellt men på den taktiska nivån går det att konkretisera och specificera i sina förklaringar. Paret Robison kom efter många års studier fram till att krigföringens maxim är attack. Med ett ord beskrevs den enligt de viktigaste faktorn i krig. De skrev också: “Prescribing an approach which enables an action to be opened with full firepower enforces the soundest of all maxims.”13 Någon som tog inspiration från Robisons var Wayne P. Hughes. Han skriver att slå effektivt först är en maxim för marintaktik,14 alltså en aforism som ska styra hur taktikern tänker. Naturligtvis är det positivt att slå en motståndare effektivt först men för att förstå vad Hughes menar behövs en djupare tolkning. Julian Corbett som haft en betydande roll för ämnet skrev ”nothing is so dangerous in the study of war as to permit maxims to become the substitute for judgment”.15 Även om Hughes inte menar att hans regel kan ersätta en taktikers omdömesförmåga finns det en problematik i att prata om maximer inom krigslära. Detaljer, viktiga faktorer och komplex-iteten i krigsutövning riskerar att försummas i maximer. Förenklingarna skapar också ut-rymme för olika tolkning vilket kan leda till misstolkning eller att de används på fel sätt. Om marintaktik kan kokas ner till en regel bör tillvägagångssätt för att uppnå den utredas.
9 Till, Geoffrey, Seapower: a guide for the twenty-first century, s. 66.
10 Hughes, Wayne P. & Girrier, Robert, Fleet tactics and naval operations, Annapolis, 2018, s. 197. 11 Ibid., s. 32.
12 Clausewitz, Carl von, On war, Princeton, 1976, s. 204.
13 Robison, Samuel, & Robison, Mary, A History of Naval Tactics from 1530 to 1930. Annapolis, 1942, s. 896. 14 Hughes, Wayne P., Fleet tactics and naval operations, s. 30.
Sida 6 av 37 Hughes beskriver faktorer som gjorde att den vinnande parten tilläts slå effektivt först. Andra marinteoretiska tänkare har beskrivit liknande framgångsfaktorer som kraftsamling16 och eld-kraft17. Trots att han flera gånger beskriver marintaktikens komplexitet och striden som en flerdimensionell duell låter Hughes tre ord definiera det övergripande taktiska målet i sjöstrid. Det råder således stor oenighet angående vilka principer som är viktigast, om maximer ska användas, hur de ska förstås och sällan finns det tydliga tillvägagångssätt beskrivna för hur man uppnår dessa framgångsfaktorer.
Syfte
För att få större förståelse för maximer har Hughes ”slå effektivt först” valts som exempel. Detta i syfte att utreda vad som enligt Hughes krävs för att kunna slå effektivt först och stu-dera om det finns stöd för detta i ett modernt fall. Detta tillåter en diskussion om maximens betydelse och hur den ska förstås.
Frågeställning
Vilka faktorer gör det möjligt att slå effektivt först och går de att hitta i moderna exempel där en styrka lyckats slå effektivt först?
Avgränsning
Teorin i undersökningen berör till största del den taktiska nivån. Specifikt marintaktik och ”force on force” konflikter där parterna antas vara nationella flottor och förband. Geoffrey Tills definition av naval strikes är en bra definition av vilken typ av strid som utgör fokus för studien. ”A naval strike is an attack by naval forces designed to damage or destroy an
objective or a capability.”18
Tidigare forskning
Krigets principer
Krigets principer diskuteras i flera verk av Widén och Ångström, bl.a. i Contemporary
Military Theory: The dynamics of war. Historiens olika tolkningar, hur förekomsten samt
de-batten svingat fram och tillbaka i doktriner och litteratur utreds. I linje med det identifierade
16 Corbett, Julian, Some Principles of Maritime Strategy, s. 128-130.
17 Till, Geoffrey, Understanding victory: naval operations from Trafalgar to the Falklands, Santa Barbara, 2014,
s. 7.
Sida 7 av 37 forskningsproblemet ser de kritiskt på att principerna förekommer i flera stora staters och alli-ansers doktriner trots att det finns väldigt lite forskning som diskuterar och problematiserar principerna. Genom att belysa kritikernas och förespråkarnas perspektiv görs det tydligt att principerna är omtvistade. Inte bara antal och innebörd skiljer sig utan även vad principerna ska användas till, hur de bör förstås och vem de är till för är exempel på frågorna som diskute-ras.19
Även Biddle väcker kritik mot att basen som teorin står på är för vek. Perspektivet på stora delar av krigsteoretisk forskning kritiseras. I Military Power: Explaining Victory and Defeat
in Modern Battle skriver han om hur stor påverkan krig har globalt och att trots detta är
för-ståelsen för krig otillräcklig. Med historiska fall som exempel vill han visa hur snedvriden forskningen och teorin är. Han skriver t.ex. om att man historiskt ofta undersökt hur teknologi kunnat stärka sida A mot B när den egentliga frågan borde vara om den stärker försvararen eller anfallaren, oberoende av vem som agerar aggressivt.20 Biddles kritik väcker frågor om maximen i sig, men även om huruvida slå effektivt först har betydelse i ett större samman-hang.
Sjöteori, offensiven på havet
I Fleet tactics and naval operations beskrivs sex hörnstenar och med historiska och ett fiktivt fall försöker Hughes bevisa deras tidlöshet och betydelse. Sjöstriden beskrivs skilja sig från de andra arenorna bl.a. när det kommer till terrängen, som är platt och mer konstant än på land. Detta menar Hughes är en del av förklaringen till varför sjöstrid kännetecknas av en väl-digt digital strid där enheter antingen blir totalt förstörda eller trots motståndarens försök till anfall kan fortsätta verka. Utöver de historiska exemplen refererar Hughes också till strategi-spel på U.S. Naval War College på för att stärka sina påståenden.
I artikeln “Naval Tactics And Their Influence on Strategy” diskuterar Hughes behovet av att låta taktiken styra strategin i krigstid. I fredstid ska den tänkta strategin styra behov och där-med utveckling av nya fartyg. I krigstid ska förhållandet vända och låta den aktuella förmågan styra taktiken och därmed strategiska mål. Annars riskerar de strategiska målen bli
19 Ångström, Jan & Widén, Jerker, Contemporary military theory: the dynamics of war, s. 78-91.
20 Biddle, Stephen D., Military power: explaining victory and defeat in modern battle, Princeton University
Sida 8 av 37 ouppnåeliga och därmed tappar taktiken syfte. ”One builds decisions from the bottom up: tac-tics affect the efficacy of forces; the correlation of forces reveals what strategy our forces can support, and a supportable military strategy governs national aims and ambitions.”21 I samma artikel lyfter han fyra teoretiska stöttor som marintaktik vilar på:
• Naval warfare is attrition-centered. Attrition comes from the successful delivery of fire-power.
• Scouting is a crucial and integral part of the tactical process.
• Command and control (C2) transform scouting and firepower potential into the reality of de-livered offensive force upon the enemy.
• Naval combat is a force-on-force process involving the simultaneous attrition of both sides. To achieve tactical victory, one must attack effectively first.22
Eldkraft, spaning och C2 ska alltså ses som beståndsdelar eller verktyg i sjömakt och utnöt-ning är dess mål. Eftersom slå effektivt först är resultatet av de tre beståndsdelarna, och ska leda till utnötning av motståndarens styrkor, är det också det övergripande målet med sjöstrid.
Geoffrey Till är en annan samtida författare som också skriver om principer och framgångs-faktorer inom sjökrigföring. Det finns stora likheter i hur Hughes och Till beskriver krigföring till sjöss och metoden de använder för att stärka sina idéer. Bägge författarna beskriver med historiska sjöslag vad som varit konstant och vad som i deras ögon ändrats med tidens gång. I
Understanding Victory: Naval Operations beskriver Till elva ”perspektiv” som varit faktorer
för framgång och förlust. Precis som Hughes skriver Till om hur viktigt det är att slå först och hårdare än sin motståndare. Likheterna med Hughes gör sig också tydliga i hur Till betonar att eldkraft ensamt inte vinner sjöslag. Att slå sin motståndare med avgörande effekt ”[…] de-mands accurate targeting information and the capacity to provide it to the “shooters” when they need it.”23
Hughes och Till skriver om vad de taktiska målen bör vara på havet. Speller lyfter blicken nå-got och skriver även om vad som händer när de taktiska målen är uppfyllda i Understanding
21 Hughes, Wayne P., “Naval Tactics And Their Influence on Strategy” Naval War College Review, vol. 39, no.
1, 1986, pp. 2–17, s. 3.
22 Ibid., s. 7.
Sida 9 av 37
Naval Warfare. Boken utgör en samling av vad olika tänkare sagt och problematiserar olika
koncept med Spellers egna tankar och perspektiv. Med boken vill han lufta och förklara kon-cepten kring sjökrig som han menar ofta är gömda i dunkel och kanske aktivt görs svårförstå-eliga.24 Speller ställer genom hela verket marina operationer mot den strategiska nytta de kan ge på land.
Sammanfattning tidigare forskning
I den tidigare forskningen har två olika skolor kring krigets principer identifierats. De som vill utveckla och förfina dem, och de som kritiskt ser på dess förekomst och anser att de behöver utredas. Ett stort problem med principerna är att de är subjektiva och lämnar stort utrymme för tolkning. Hur de ska förstås, vad de ska användas till och nyttan beror på vem som skriver om dem. Principerna utgörs ofta av enstaka ord och måste konkretiseras till maximer eller blir mer utförliga för att möjliggöra prövning av dem. De som producerat principer och maximer svarar sällan på frågan om hur de ska uppnås och de som problematiserar principerna väcker frågor om grunden de baseras på och huruvida de har någon mening. Hughes teori har prövats i många olika sammanhang men kring hans maxim, hur den ska uppnås, och om hans påståen-den om detta stämmer verkar i stort obeprövat.
Disposition
I det första kapitlet i uppsatsen har bakgrunden för problemet, syfte och forskningsfråga, tidi-gare forskning om både krigets principer och sjöstrid presenterats. I nästa kapitel kommer det teoretiska ramverket presenteras och diskuteras för att för att ge en bas för analysen. I den tredje delen, metod, tas de faktorer som enligt teorin möjliggör det taktiska målet fram. Teorin operationaliseras för att skapa ett analysverktyg. I analys avsnittet appliceras sedan faktorerna på ett empiriskt fall för att i kapitel 5 kunna presentera slutsatser och relevans för professions-utövningen.
Sida 10 av 37
2. Teori
”In theory, a naval attack should be carried out without any delay after the target has been detected and classified – that is, from the maximum effective range of one’s weapons.”25
Val av teori
Att slå effektivt först valdes beror på att Hughes själv så tydligt beskriver den som en maxim och det yttersta taktiska målet på sjön. Han har kondenserat flera teoretikers tankar om strid och sjömakt till tre ord trots att både han själv och hans kollegor ser problematik i att förenkla krigskonst till regler. Det är ovanligt att teoretiker tydligt framställer en princip eller regel som viktigare än andra, Jomini, en författare som också diskuteras av Ångströn & Widén, är ett av de få exemplen med ”concentration of force against a decisice point”26. Den valda max-imen berör framför allt taktik under ett kort tidsintervall, precis innan och under eldöppnande vilket bidrar till dess tydlighet och konkreta typ.
Fleet Tactics and Naval Operations
Hughes viktigaste verk är en teoriutvecklande flerfallsstudie i vilken han presenterar hörnste-nar som definierar sjöstrid sedan segelfartygens tid. Genom att applicera dessa på fall från historien och ett fiktivt fall försöker han bevisa hörnstenarnas tidlöshet och betydelse för äm-net. Varför de ska vara tidlösa diskuteras inte. Fokus ligger till största del på taktik vid slag mellan flottor och Hughes är övertygad om att marintaktik handlar om att med kraft slå ut motståndarens styrkor. Vikten av att ha fler eller bättre skjutande enheter i striden än motstån-daren motiveras av Hughes med Lanchesters ekvationer som handlar om eldkraft och kraft-samling. Lanchesters ekvationer används som teoretiska beräkningar av hur två parter vid olika styrkeförhållanden har förmåga att slå ut varandras enheter över tid. Styrkeförhållandet mellan sidorna påverkar hur snabbt den förlorande sidans enheter förstörts. Enligt Lanchester spelar antal skjutande enheter större roll än kvalitén när riktad eld utbyts. Problemet och styr-kan i ekvationerna är enkelheten och att få variabler krävs för uträkningarna, de är enkla att använda men tar inte hänsyn till nyanser eller detaljer. Hughes menar att detta gör beräkning-arna passande för sjöstrid då den karaktärslösa terrängen har mindre påverkan på utfallet i striden än på land. Detta leder till att möjligheten att kraftsamla på det sätt som Lanchester be-skriver är mer applicerbar på havet.27
25 Vego, Milan N., General naval tactics: theory and practice, s. 44.
26 Ångström, Jan & Widén, Jerker, Contemporary military theory: the dynamics of war, s. 78. 27 Hughes, Wayne P., Fleet tactics and naval operations, s. 30-32
Sida 11 av 37 Bokens avstamp görs i slaget mellan britter och fransmän vid Nilen där Hughes menar att sex avgörande faktorer inom marin krigföring illustreras som sedan dess har präglat marintakti-ken. Den första är sailors matter most och handlar om hur ledarskap, moral, träning, beslut-samhet och uthållighet hos fartygens besättningar krävs för att få allt annat att fungera. Den andra hörnstenen är doctrine: the glue of tactics och beskriver doktriners roll i och inför stri-den. Doktriner har en viktig roll i utbildning och som en stomme att bygga sin taktik utifrån. Däremot gjorde Nelson utmärkta exempel på hur framgångsrikt det kan vara att frångå dokt-rin. To know tactics, know technology innebär att i takt med teknisk utveckling måste också taktiken utvecklas och anpassas för att utnyttja nya system till fullo. Den fjärde hörnstenen
The seat of purpose is on the land framhäver att även om sjöslagets mål är förstöring av
mot-ståndarens flotta finns det alltid ett större mål på land. De ekonomiska, politiska och säker-hetsmässiga målen finns på land, strategin sträcker sig alltid utanför havet. A ship’s a fool to
fight a fort har en stark koppling till forna tiders kustborgar men idag har de enligt Hughes
er-satts av flygplatser, kustförsvarsanläggningar, mineringar och robotbatterier. Landbaserade resurser är många fall lättare att förse med resurser och reparationer, är mer skyddade än far-tyg och lättare att gömma. Den sista och i Hughes ögon viktigaste som de andra hörnstenarna syftar till att uppnå är slå effektivt först.28
Slå effektivt först
Hughes beskriver skillnaden på markstrid och sjöstrid och att det på grund av terrängen är en-klare att kraftsamla till sjöss. ”At sea there is no high ground, no river barrier, no concealment in forests”29. Detta gör att tumregeln inom markstrid med 3:1 förhållande för att attackera för-beredda försvarspositioner inte är lika stark till sjöss. På havet leder ett 4:3 förhållande i stridskraft till avgörande vinst, om inte motståndaren lyckas slå effektivt först. Det är mer för-låtande att attackera till sjöss än på land, menar Hughes. Det centrala problemet i sjöstrid me-nas vara att få hela sin styrkas eldkraft redo samtidigt. För att uppnå det eftersträvas koncent-ration av egna styrka mot en del av fiendens styrka. Enligt Hughes har sjöslag alltid känne-tecknats av dess avgörande karaktär men sedan segelfartygens kanoner byttes ut mot vapen med längre räckvidd blev det ännu viktigare att slå först. Även timingen blev viktigare då flyg
28 Hughes, Wayne P., Fleet tactics and naval operations, s 15, 17. 29 Ibid., s. 32.
Sida 12 av 37 började användas. Flygplanen utökade vapenräckvidder men gjorde också att informationsin-hämtning kunde ske över gigantiska avstånd. Den sida som hade bäst spaning fick också bäst förhållanden för att kunna slå först.30
”The essential foundation of all naval tactics has been to attack effectively by means of supe-rior concentration, and to do so first, either with longer-range weapons, an advantage of ma-neuver, or shrewd timing based on good scouting.”31 Allt annat, som rörelser, vilseledning, planer, ledning, kontroll och samband, är till för att uppnå den första, effektiva attacken. Hug-hes själv påpekar att denna typ av maximer alltid ska beaktas med omsorg. Han skriver lite svävande om hur maximen också måste förstås utifrån vad det inte berör och säger. Alla sjö-operationer baserade på defensiv taktik är bristfälliga menas det. Däremot kan en defensiv strategi bli framgångsrik om kraftsamling och lyckade taktiska attacker utnyttjas.32 Det får inte heller glömmas bort att motståndaren ständigt kommer försöka begränsa rörelsefrihet, kommunikation och försök till informationsinhämtning. Vapenräckvidder ställs alltid i förhål-lande till motståndarens och det är inte den maximala räckvidden utan den effektiva, som spe-lar roll. Hughes poängterar att slå effektivt först inte innebär att offensiva operationer alltid är svaret. Det finns utrymme för defensiva operationer och det går inte att se attack i sig själv som ett sätt att förneka en motståndare framgång. T.ex. måste en styrkechef efter att hen lyck-ats inta sjökontroll över ett område också försvara det.
Kritik mot teorin
Inom sjömaktsteori finns som tidigare nämnts en viss dragning mot det offensiva. Det finns visserligen också de som skriver om defensiva strategier som fleet in being men i slutändan förlitar de sig på att invänta rätt tillfälle för attack eller offensivt agerande i ett annat om-råde.33 Även Hughes är övertygad om styrkan i attacken. Han skriver gärna, som många andra amerikanska författare, om stora flottor med hangarfartyg. Teorin riskerar därför också få bättre förklaringskraft när det kommer till stora flottor som bara supermakterna har tillgång till. Det vore intressant att applicera hans maxim på en mindre flotta med begränsade till-gångar, forskningsanläggningar, varv och personal.
30 Hughes, Wayne P., Fleet tactics and naval operations, s. 32-33, 151, 195. 31 Ibid., s. 33.
32 Ibid., s. 33.
Sida 13 av 37 Stora delar av resonemanget om hur viktigt slå först och kraftsamling är sker med stöd i Lan-chesters ekvationer. Enkelheten är som sagt problematisk och kan leda till gravt missvisande samband mellan styrkeförhållanden och förluster i striden. Det är just enkelheten Hughes ser som en styrka. Även det otydliga om vad maximen inte säger lämnar stort utrymme för tolk-ning, dessutom blir det ännu viktigare att utreda vad den faktiskt säger. Ett exempel på en för-enkling är eldkraft som i teorin reduceras till räckvidd. Antal vapen och kvalitén på dem antas vara av sekundär betydelse.
Ett problem med att teorin är så specifik är att den t.ex. är svår att bruka i en gråzonskonflikt. Vid uteblivet politiskt beslut om insättande av vapen eller då rules of engagement inte ger styrkechefer starka rättigheter att agera med eldkraft, blir det svårt att slå effektivt först. Hug-hes skriver att marina operationer oftast härrör från strategiska intressen på land, men hur den taktiska vinsten till sjöss ska ge strategisk frukt förklaras inte.
Sida 14 av 37
3. Metod
”Evidence for social phenomena seldom is as conclusive as it is for physical phenomena, but it will serve well nevertheless.”34
Forskningsdesign
I studien ska Hughes maxim prövas. Den övergripande metoden i uppsatsen är teoriprövande fallstudie. Det innebär att konkreta hypoteser prövas på empiriskt material.35 Hypoteserna ut-görs av de stöttor Hughes menar krävs för att uppnå det taktiska målet. Detta sker genom ett deduktivt angreppssätt för att se om empirin bekräftar teorin.36 Teorin bryts ner och prövas på empiriska fall för att utreda om hans påståenden stärks eller försvagas av exemplen.
För att möjliggöra en djupdykning i materialet och ta vara på detaljer och nyanser kommer en kvalitativ textanalys användas.37 Det ger utrymme för att ta fram det ”väsentliga innehållet ge-nom en noggrann läsning av textens delar, helhet och kontext vari den ingår”38. Den kvalita-tiva metoden ställs ofta som motsats till den kvantitakvalita-tiva där varje komponent i texten antas ha ett lika värde och summan av dessa komponenter söks. Med kvalitativ textanalys tillåts lä-saren ta vara på nyanser och kan skaffa sig större förståelse för detaljer i texten.39 Med hjälp av de operationaliserade frågorna kommer materialet att undersökas. Genom att noggrant läsa empirin och söka både detaljer och större samband i texterna vid analysen tillämpas den kvali-tativa metoden.
I studien kommer framgångsrikt effektivt första anfall utgöra den beroende variabeln. De obe-roende variablerna utgörs av faktorer som enligt teorin krävs för att uppnå det taktiska målet
slå effektivt först. Taktiska tillvägagångssätt och förhållanden mellan två sidor i en konflikt
antas påverka möjligheten att slå effektivt först mot varandra. Faktorerna kommer sedan bytas ner i frågor som ställs till empirin och gör dem mätbara. Då de oberoende variablerna antas påverka den beroende variabeln eftersöks ett kausalt samband.40 Eftersom det är de oberoende
34 Hughes, Wayne P., Fleet tactics and naval operations, s. 167.
35 Esaiasson, Peter et al., Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, Stockholm, 2017,
s. 41.
36 Johannessen, Asbjørn, et al., Introduktion till samhällsvetenskaplig metod, Stockholm, 2020, s. 37. 37 Ibid., s. 15.
38 Esaiasson, Peter et al., Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, s. 211. 39 Ibid., s. 211.
Sida 15 av 37 variablerna som är intressanta för undersökningen lämpar sig den jämförande mest lika desig-nen bra i detta fall. Detta gör att den beroende variabeln kan vara känd sedan tidigare utan att undersökningen blir tendensiös.41 Om ett lyckat exempel där slå effektivt först uppnås antas även indikatorerna vara uppfyllda. Vid ett misslyckande att uppnå det taktiska målet bör en-ligt samma hypotes de oberoende variablerna inte uppnåtts.
Urval
Som tidigare nämnts är sjöstrid ovanligt i förhållande till markstrid. Marina operationer pågår på alla världens hav, miljöskydd; kontroller av sjöburen industri som fiske och olja, och underrättelseoperationer pågår över tiden. Men att två flottor strider mot varandra sker sällan och bristen på moderna fall av sjöstrid är stor. Vid teoriprövande studier är det ofta fördelakt-igt att ha ett stort antal lika fall för att backa upp sina slutsatser om det som skiljer sig mellan fallen. Det finns flera fall av sjöstrid i historien men de skiljer sig åt så pass mycket att det inte går att dra slutsatser utifrån ”allt annat lika” designen. Därför är det i denna studie mer lämpligt att nyttja sig av mest lika-design, en jämförande fåfallsstudie. Fall som är så lika som möjligt förutom på de oberoende variablerna eftersöks då och ”mycket av det analytiska arbe-tet görs redan i samband med valet av fall”. Genom att låta ett krig utgöra huvudfallet och slag under kriget utgöra fallen blir de oberoende variablerna mer isolerade från faktorer som inte ska undersökas. Det ger stor homogenitet i analysenheterna och påverkan av bakomlig-gande variabler får liten påverkan på variationen. Genom att strategiskt välja fall som är ty-piska för fenomenet skapas trots det lilla urvalet generaliserbarhet i studien. Om fallen utgör typexempel på slå effektivt först bör ju också variablerna som påverkar resultatet i fallen vara betydelsefulla i mindre typiska fall.42
Kriterier för val av huvudfall
Huvudfallet, som ska utgöras av ett krig där själva fallen sedan utgörs av slag under kriget har valts utifrån följande kriterier:
Sjöburen operation/konflikt. Som tidigare diskuterat i avgränsningen är det sjöoperationer
som är intressanta i undersökningen.
Konventionella förband och konflikter ska utgöra huvuddelen av styrkorna då det främst är
denna typ teorin behandlar.
Fartyg mot fartyg -duellen är fokus i teorin och bör således vara avgörande i fallen.
41 Esaiasson, Peter et al., Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, s. 103. 42Ibid., s. 71, 101–103.
Sida 16 av 37
Tidsaspekt. De moderna fallen är få men det gör dem också betydelsefulla. Fallen ska
inne-hålla system och vapen som används idag, om än i utvecklade versioner.
Tillgång på källor måste vara tillräckligt god för att uppnå en god trovärdighet. Detta ställs
mot tidsaspekten då producering, insamling och bearbetning av data och material tar tid. Dessutom är majoriteten av materialet om krig hemligstämplat i flera år efter att de anses av-slutade.
Tydligt exempel på beroende variabeln. Ett exempel på slag där det förekom tydlig effektiv
första attack eftersöks.
Stark spridning på den beroende variabeln. Som diskuterades under forskningsdesign
ef-tersöks en stor spridning på den beroende variabeln mellan fallen. Motsatsen mot att slå
effek-tivt först är något subjektiv. Bevisligen bör den part som inte slår effekeffek-tivt först åtminstone
vara på den andra sidan spektret av att slå effektivt först. Det tillåter också en bra jämförelse mellan parterna.
Möjliga val Falkland 1982
Ett väldokumenterat och diskuterat slag som haft stor betydelse i marinteorin. Svarar bra på de flesta av kriterierna men är inte det bästa exemplet på en tydlig första attack. De vapenin-satser som skedde var ofta mellan ett fåtal enheter och ej av det avgörande slag som Hughes skriver om.
Indo-paki 1971
Ett intressant fall mellan den indiska och pakistanska flottan som också svarar bra mot kriteri-erna men som inte är lika väldokumenterat som de andra. Sjöstridkriteri-erna karaktäriserades av små underfinansierade flottor och var kanske det första exemplet på ytmålsrobot som avfyrats från en sjöburen enhet.43 Viss empiri finns men utbudet bedömdes svagare än på de andra två krigen.
Yom Kippur 1973
Ett krig som svarar bra på kriterierna och är väldokumenterat och diskuterat. Betydelsen av krigets sjöslag uppdagades inte initialt då mark och luftoperationerna fick uppmärksamheten. Mycket starka exempel på där en styrka lyckades slå effektivt först.
43 Goldrick, James, No easy answers: the development of the navies of India, Pakistan, Bangladesh and Sri Lanka, 1945-1996, New Delhi, 1997, s. 68.
Sida 17 av 37 Yom Kippur anses således vara det bästa fallet då det kännetecknas av vapen, spaning och te-lekrigssystem som än idag används men är tillräckligt långt bort i tid för att det ska finnas stark empiri. Det är intressant ur ett tekniskt perspektiv med anledning av motmedelsanvänd-ningen under konflikten. Framför allt utgjorde slagen under kriget typexempel på effektiva första attacker. Yom Kippur kriget är också ett betydelsefullt krig i utvecklingen av hur strid bedrivs till sjöss och ett av de första exemplen på robot mot robotstrid till sjöss. Hughes näm-ner Yom Kippur kriget men det får inget större utrymme i Fleet Tactics. Detta talar också för nyttan i att applicera teorin på fallet då han själv inte gjorde detta.
Val av fall
Vid val av fall på sjöslag under kriget har spridning på den beroende variabeln utgjort huvud-kriteriet. Två fall där slå effektivt först uppnåddes och ett där den inte gjorde det väljs för att möjliggöra jämförelser och att se skillnader. Till sjöss skedde de två mest betydelsefulla sla-gen utanför syriska Latakia och egyptiska Baltim. Vid båda dessa slag uppfylldes den bero-ende variabeln. Ett fall där den inte kunde uppnås utspelade sig utanför egyptiska Port Said.
Empiri och källkritik
För att uppnå bra trovärdighet har äkthet, oberoende, samtidighet och tendens i källorna utvär-derats och styrt vilka källor som använts.44 Då empirin främst utgörs av sekundärkällor där redan bearbetat material använts kan oberoendet påverkas negativt. Genom att använda flera källor motarbetas detta och påståenden kan bekräftas eller dementeras. Primärkällor riskerar att vara tendensiösa varför de måste jämföras med andra källor. Genom att eftersträva bredd i författare och källor kan tendensiösa spår motarbetas. Utöver det har källor som beskriver händelser valts framför de som bearbetar och analyserar händelser. En annan problematik kring tendens är att det ofta i krigssammanhang är den sida som ansetts vinna som det produ-ceras mest material om och av. Samtidigheten är svår att uppnå då krigshändelser ofta är hem-ligstämplade en tid efter konfliktens slut vilket gör att det öppna materialet som är fritt till-gängligt dröjer.
En författare som skrivit betydelsefulla verk om Yom Kippurkriget, framför allt dess sjöslag, är Rabinovich som baserat sin bok The Boats of Cherbourg: The Secret Israeli Operation
That Revolutionized Naval Warfare på över 100 intervjuer.45 Boken har också varit grund för en artikel från 2014 som finns publicerad bl.a. på U.S. Naval Institutes hemsida. Elusive
44 Esaiasson, Peter et al., Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, s. 288. 45 Rabinovich, Abraham, “From 'Futuristic Whimsy' to Naval Reality”, Naval history, 2014, Annapolis.
Sida 18 av 37
Victory av Dupuy behandlar striderna mellan Israel och dess arabiska grannar under
1947-1974 och i den finns ett kapitel som också beskriver sjöstriden under Yom Kippur kriget.46 Ett verk som fokuserar på Israels sjöstrategi som till delar baserats på Rabinovichs och Dupuys verk är From Ice-breaker to Missile Boat av Moshe Tzalel. Han konstaterar att många av de dokument som berör mellanösterns försvarsfrågor fortfarande (2000) var svåra att få tag på p.g.a. sekretess.47 I sin artikel “The impact of insignificance” använder Christian H. Heller många moderna källor för att diskutera hur doktriner och teknologi påverkades av och utveck-lades under och innan kriget.48 I nummer 1, 1977 av Tidskrift i sjöväsendet har föredrag av en israelisk49 och en egyptisk50 amiral om kriget översatts av Cay Holmberg och bidrar med en förstahandsinblick. Föga förvånande talar den israeliska representanten mest om deras fram-gångar i medelhavet och den egyptiske om röda havet där de hade störst framfram-gångar under kriget.
Operationalisering
Uppsatsen tar avstamp i Hughes teori om marintaktik för att utreda hur slå effektivt först ska uppnås. Att offensivt agerande är så viktigt i sjökrig särskiljer enligt många teoretiker det från markarenan. Teknologi, terrängen, enheterna och den globala påverkan sjöburna operationer har gör t.ex. att det sällan nyttjas reserver. Alla till buds stående medel brukas för att angripa motståndaren men hur uppnås detta sett utifrån teorin? Faktorer för att möjliggöra en effektiv första attack tas fram ur teorin. Därefter tillskrivs dessa indikatorer som möjliggör mätning och att de går att applicera på moderna fall av sjöstrid. På så vis utreds om de teoretiska fak-torerna återfinns i ett fall där en sida kan ansetts slå effektivt först. Undersökningen syftar till att pröva teorin och att lägga en bit i det föränderliga pusslet som maximer och krigets princi-per utgör.
46 Dupuy, Trevor Nevitt, Elusive victory, London, 1978.
47 Tzalel, Moshe, From ice-breaker to missile boat: the evolution of Israel's naval strategy, Westport, 2000, s.
xi-xiii.
48 Heller, Christian H. “The Impact of Insignificance: Naval Developments from the Yom Kippur War”, Center
for International Maritime Security, 2019.
49 Holmberg, Cay. ”Sjöoperativa lärdomar av Yom Kippur-kriget”. Tidskrift i sjöväsendet. Nr. 1, 1977: 11–21. 50 Holmberg, Cay, ”Sjöstriderna under oktoberkriget 1973 - sett ur egyptisk synvinkel”. Tidskrift i sjöväsendet.
Sida 19 av 37 Genom att operationalisera teorin tillskrivs de faktorer som krävs för att uppnå det taktiska målet indikatorer som tillåter mätning av deras förekomst.51 De operationella indikatorerna måste ligga nära de teoretiska begreppen för att ge bra validitet.52 Samtidigt måste de vara mer konkreta för att tillåta prövning av deras förekomst i empirin. För att uppnå denna balans används de tre faktorer som Hughes menar ska leda till marintaktikens mål men stöd tas också av andra marina samtida tänkare och deras definitioner. Genom att använda befintliga definit-ioner minskar risken att mäta fel saker och begreppsvaliditeten i denna undersökning stärks av tidigare forskning. För att nå en stark helhet behövs en god reliabilitet utöver begreppsvalidi-teten.53 I denna typ av studier stärks reliabiliteten genom noggrannhet vid analysen av empi-rin. För att testa detta hade en till studie med samma mätinstrument att jämföra med behövts. För att försöka överkomma detta har noggrannhet eftersträvats vid återberättelsen av fallen.
Faktorer för att kunna slå effektivt först
Faktorerna kommer att utgöras av de tidigare nämnda teoretiska stöttorna Hughes menar att marintaktik vilar på:
• Naval warfare is attrition-centered. Attrition comes from the successful delivery of
fire-power.
• Scouting is a crucial and integral part of the tactical process.
• Command and control (C2) transform scouting and firepower potential into the reality of
delivered offensive force upon the enemy.
• Naval combat is a force-on-force process involving the simultaneous attrition of both sides. To achieve tactical victory, one must attack effectively first.54
Dessa kommer med stöd i teorin skapa frågor som i analysen kommer ställas mot det empi-riska underlaget.
Eldkraft
De ekvationer Lanchester utvecklade visar att kvantitet är viktigare än kvalitet när det gäller vapen.55 Framför allt antal skjutande enheter. Det har lett till att kvalitén på vapensystemen inte berörs i teorin, de stridande parterna antas ha ungefär samma vapenverkan. Vapnens räckvidd anses i stället vara den avgörande faktorn, framför allt effektiv räckvidd56. Effektiv
51 Esaiasson, Peter et al., Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, s. 56-57. 52 Ibid., s. 57.
53 Ibid., s. 64.
54 Hughes, Wayne P., “Naval Tactics And Their Influence on Strategy”, s. 7. 55Hughes, Wayne P., Fleet tactics and naval operations, s. 31.
Sida 20 av 37 räckvidd påverkas av mängden bränsle, målsökarens förmåga att hitta mål, väder, robotens programmerade rutt och av motmedel som nyttjas av målet för att begränsa robotens verkan.
Om de primära vapnen har väsentligt mycket längre räckvidd än motståndaren är målet att hålla sig utanför motståndarens porté och attackera med en tillräcklig koncentration av en-heter för att förstöra motståndaren.57 Om fienden har räckviddsövertag, skriver Hughes, är målet i stället att försöka överleva motståndarens slag med tillräcklig eldkraft kvar för att ut-föra uppdraget, även Speller58 och Till59 skriver om denna ”motståndskraft”. Detta förhål-lande verkar initialt självklart men kommer att diskuteras under analysen. Det nämns också att manöver och timing baserad på underrättelser kan användas för att överkomma räckviddsgap. Eldkraft är alltså enligt teorin bundet till vapnens räckvidd, koncentrationen av skjutande en-heter och i vilken utsträckning motståndarens förmåga att verka begränsas.
Fanns det ett övertag i räckvidd?
Om inte: fanns det tillräcklig eldkraft kvar efter fiendens slag för att leverera stora skador på motståndaren?
Spaning
Hughes är tydlig när han beskriver målet med spaning. ”The goal of scouting is to help get weapons within range and aim them effectively.”60 Till betonar vikten av att känna till sin motståndares intentioner, metoder och förmågor, saker som också måste döljas från eget håll. Han skriver också att elkraft inte går att realisera utan målinformation hos de som ska
skjuta.61 Sedan andra världskriget har sensorer revolutionerat spaning och därmed sjöstriden. Radar, flygspaning och kommunikationsspaning möjliggjorde upptäckt, följning och målin-riktning mot motståndarens enheter.62 Samtidigt utvecklades system för att påverka motstån-darens möjligheter att utnyttja spaning effektivt. När detta sker samtidigt mellan två sidor uppstår en sensorduell. Denna process förklaras som en kedja från upptäck till bekämpning av motståndaren. Sensorduellen handlar om att förkorta tiden det tar att slutföra den egna kedjan
57 Hughes, Wayne P., Fleet tactics and naval operations, s. 194. 58 Speller, Ian, Understanding Naval Warfare, s. 31.
59 Till, Geoffrey, Understanding Victory, s. 7
60 Hughes, Wayne P., Fleet tactics and naval operations, s. 184. 61 Till, Geoffrey, Understanding Victory, s. 5-6.
Sida 21 av 37 och förlänga tiden det tar för fienden.63 Hughes konkretiserar kedjan med fyra taktiska medel för att uppnå effektiv attack:
Upptäckt – motståndarens position.
Följning – tillräcklig kunskap om motståndarens position för att möjliggöra en lyckad attack. Måldata – detaljerad data som möjliggör en attack med maximal effektivitet.
Attack – ledning av en koordinerad, effektiv attack.64
Användes de taktiska medlen för att upptäcka, följa och ge måldata om motståndaren? Hade åtgärder tagits för att försvåra motståndarens spaningskedja?
Ledning
Command and control, på svenska ledning, är den process där en taktisk chef styr och delger information till sitt förband i syfte att lösa sin uppgift. Konsten att styra, träna och inspirera är kritisk i ledarskap till sjöss enligt Till. Men framför allt handlar ledning om effektiv kommu-nikation och delgivning av målet.65 Enligt Hughes handlar ledning om fördelningen av stridskraft: ”Command is concerned with the distribution of force – the allocation of combat power.”66. Han skriver att ledning omvandlar spaning och eldkraft till faktisk offensiv kraft mot fienden.67 Det viktigaste syftet med ledning är enligt Hughes att bibehålla ordningen och ”hålla förvirring borta så länge som möjligt”68. Det sekundära målet är att kraftsamla sina styrkor i tid och rum.
Distribuerades egna styrkor med ett tydligt mål? Uppnåddes styrkeövertag?
Slå effektivt först
Den fjärde faktorn utgör den beroende variabeln och baseras på tidigare diskuterad teori.
Ledde en samlad attack i tid och rum till att man kunde slå effektivt först? Förlorade motståndaren flest enheter?
De framtagna frågorna kommer att ställas utifrån Israels perspektiv mot empiri från tre fall av sjöstrid under kriget.
63 Hughes, Wayne P., Fleet tactics and naval operations, s. 100. 64 Ibid., s. 101.
65 Till, Geoffrey, Understanding Victory, s. 3.
66 Hughes, Wayne P., Fleet tactics and naval operations, s. 202.
67 Hughes, Wayne P., “Naval Tactics And Their Influence on Strategy”, s. 7. 68 Hughes, Wayne P., Fleet tactics and naval operations, s. 205.
Sida 22 av 37
Metoddiskussion
Marinteori har historiskt präglats av ett fåtal författare som fått stor påverkan på ämnet. De som är aktiva idag och skriver om modern sjökrigföring är få. Därför blir deras verk viktiga för den fortsatta forskningen och förståelsen inom ämnet. Den teoriprövande ansatsen har valts för att utveckla förståelsen för Hughes perspektiv på marintaktik men också problemati-sera och pröva principer och maximers betydelse. Genom att analyproblemati-sera och pröva hans teori kan förståelsen för ämnet öka och förklaringskraften i teorin antingen stärkas eller försvagas.
Genom att använda Hughes egna definitioner i så stor utsträckning som möjligt och ta stöd av författare med liknande resonemang kan redan till viss del prövade resonemang återanvändas. Detta gör att denna studie tillsammans med tidigare studier kan skapa ett kumulativt resul-tat.69 Då denna studie inte berör en stor mängd fall är det svårt att uppnå generaliserbarhet.70 Under rubriken urval diskuterades detta. En ytterligare åtgärd för att uppnå större generaliser-barhet skulle vara att genomföra fler liknande studier med andra fall för att tillsammans skapa ett bredare underlag.
Forskningsetiska överväganden
Vid alla studier av krig och krigföring måste hänsyn tas till de som blivit drabbade av det våld, kaos och lidande som följer dessa konflikter. Handlingar i både krig och forskning som kan leda till konsekvenser för andra människor måste bedömas utifrån etiska regelverk.71 Fo-kuset för studien är en teoretisk princip som innebär att kinetisk verkan eftersträvas mot liv och egendom för att vinna striden. Uppsatsen syftar inte till att förespråka våld eller särskilda taktiska tillvägagångssätt utan ska utreda teorins betydelse och förklaringskraft. Genom trans-parens i val och motivering av hur de skett kan vissa av de subjektiva elementen i undersök-ningen motarbetas och läsaren få en större inblick i författarens tankegångar.
69 Esaiasson, Peter et al., Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, s. 61. 70 Ibid., s. 121-122.
Sida 23 av 37
4. Analys
Kort om Yom Kippur kriget
”Militarily, the naval battles of the Yom Kippur War played almost no part in its outcome. They did, however, initiate a technological and tactical maritime revolution.”72 Som Heller skriver var de sjöburna striderna under Yom Kippur kriget revolutionerande för sjöstrid och än idag utgör många av lärdomarna som togs under kriget grunden i doktriner runtom världen. Det var en av de första gångerna en robot mot robotduell skedde till sjöss och betydelsen och potentialen i elektroniska motmedel testades.
Räckviddsgap
De israeliska robotbåtarna som då var ett nytt koncept utrustades med Gabriel-robotar. Ga-briel är en sjömålsrobot med semiautonom styrning vilket innebär att den kunde styras av en ledstråle från skjutande enhet men att den även hade en egen målsökare. Israelerna ställdes inför ett stort problem då de insåg att den ryskutvecklade Styx-roboten som deras arabiska grannar hade bestyckat sina fartyg med hade mer än dubbelt så stor räckvidd som deras egen-utvecklade robot. Ett innovativt telekrigssystem som skulle fungera som motmedel mot Styxen utvecklades som en del på lösningen. Man insåg att det inte gick att förlita sig helt på systemet, därför utvecklade man också en speciell taktik med bl.a. häftiga undanmanövrar för att ta sig över det så kallade räckviddsgapet73. Den första veckan i oktober 1973 var första gången Israels nya Sa’ar robotbåtar deltog i övningar med resten av flottan. Dagen efter deras första övning bröt Yom Kippur kriget ut när Egypten och Syrien angrep Israel.
Fallen
De tre fallen beskrivs i kronologisk ordning utifrån det analytiska verktyget. Vid slagen vid Latakia och Baltim uppfylldes den beroende variabeln och vid Port Said misslyckades israe-lerna med att slå effektivt först.
Latakia
Israelerna antog att Syrien efter den inledande markoffensiven även skulle angripa norrifrån på havet.74 Därför skickade man en styrka norrut från Haifa i hopp om att kunna ta initiativet. Trots antagandet att det fanns ryska signalspaningsenheter i området talade styrkechefen
72 Heller, Christian H. “The Impact of Insignificance”, 2019.
73 Holmberg, Cay. ”Sjöoperativa lärdomar av Yom Kippur-kriget”, s. 15. 74 Ibid., s. 16.
Sida 24 av 37 Barkai i klarspråk till sina fartyg över radion för att inte tappa tid p.g.a. avkodning. Han de-klarerade att styrkans mål var att locka ut de syriska örlogsfartygen ur deras viktigaste hamn Latakia och sänka dem.75 Om de inte kom ut skulle styrkan ta sig in för att sänka motstånda-rens enheter med artillerield, deklarerade han.76 För att undvika syrisk kustradar manövrerade Barkai styrkan västerut för att sedan angripa Latakia norrifrån för att komma från det håll som var minst väntat.77 En syrisk torpedbåt som bedrev framskjuten spaning upptäcktes och blev israeliska flottans första offer i kriget när den sänktes.7879 Trots att torpedbåten sänktes lycka-des den med sin uppgift och kommunicerade den israeliska närvaron till syriska högkvarte-ret.80
Även en minsvepare föll offer för Barkais framryckning som trots varningar från torpedbåten under sin flykt mot Latakia upptäcktes på radar. Den syriska minsveparen hade satt full fart mot kusten och Barkai insåg att han behövde agera fort för att fånga övriga syriska enheter ute till sjöss innan de också tog sig in till den artilleriskyddade kusten. Han valde därför att
strunta i att vänta på flygunderstöd och övergav också vissa av de inövade manövrarna som var tänkta att ta robotbåtarna över räckviddsgapen och beordrade i stället full fart och kurs mot Latakia. Han var fast besluten om att stridens resultat skulle bli avgörande och att varje träffat fientligt fartyg skulle sänkas.81
Ett av de israeliska fartygen Gaash avfyrade den första roboten mot minsveparen på 20 km, maxräckvidden för Gabriel-roboten. Dock fick roboten slut på bränsle innan den kom fram.82 En stund senare hade kaptenen på en annan Sa’ar kontrollerat att de hade låst radarn och var väl inom porté innan han beordrade eldgivning mot minjakten.83 Två minuter senare såg de hur natthimlen lystes upp när Gabriel-roboten träffade sitt mål.
75 Rabinovich, Abraham, The boats of Cherbourg, New York, 1988, s. 211. 76 Ibid., s. 212.
77 Ibid., s. 212.
78 Heller, Christian H. “The Impact of Insignificance”. 79 Dupuy, Trevor Nevitt, Elusive victory, s. 599.
80 Rabinovich, Abraham, The boats of Cherbourg, s. 213. 81 Ibid., s. 214.
82 Ibid., s. 214.
Sida 25 av 37 Tre syriska robotbåtar dök upp på styrkans radarskärmar och världens första robot mot robot strid till sjöss hade börjat. När de syriska fartygen hade tagit sig ut ur hamnen i Latakia avfy-rade de en svärm Styx mot Barkais stryrka.8485 Motmedelssystemen på de israeliska fartygen började kasta sina remsor som var tänkta att förvirra målsökarna i Styxen och vilda manövrar vidtogs för att ytterliga försvåra för robotarna samtidigt som man påbörjade resan genom räckviddsgapet.86 De elektroniska motmedelssystemen började automatiskt analysera strål-ningen från målsökarna och skicka tillbaka signaler för att skapa falskmål för att dra robotarna bort från sina tänkta mål.87 Samtliga Styx-robotar missade sina mål.8889 I efterhand visade sig att den syriska marinledningen blivit helt överraskad av vad som hände. Innan kriget hade de trott att de hade en bra uppfattning om Israels förmågor och flotta men på deras radarskärmar såg det ut som att en gigantisk styrka av fartyg och helikoptrar rörde sig utanför Latakia när det egentligen bara var ett fåtal fartyg som med sina system förvirrade motståndarens spa-ningssystem.90 Barkais styrka tog sig över räckviddsgapet och avfyrade sina robotar.91 De is-raeliska fartygen sänkte tre syriska fartyg på 25 minuter.92 Totalt sänktes fyra syriska fartyg och ett tvingades till grundstötning för att undvika att sänkas.93
Port Said
Ett par israeliska fartyg hade samtidigt som Barkais styrka rörde sig mot Latakia fått i uppgift att placera sig en bit öster om egyptiska Port Said för att hindra en eventuell landstigning av egyptiska trupper. En landbaserad radar försåg styrkan med information för att fartygen själva inte skulle behöva riskera avslöja sig genom att sända med egen spaningsradar. Ungefär sam-tidigt som de fick indikationer på att ett antal egyptiska enheter rörde sig österut kunde de se ljusglimtarna av robotavfyrningar. När de aktiverade sina egna spaningsradarer kunde de se svärmen med robotar som var på väg mot radarstationen på kusten.94
84 Heller, Christian H. “The Impact of Insignificance”. 85 Rabinovich, Abraham, The boats of Cherbourg, s. 217. 86 Ibid., s. 218.
87 Ibid., s. 218. 88 Ibid., s. 219.
89 Heller, Christian H. “The Impact of Insignificance”. 90 Rabinovich, Abraham, The boats of Cherbourg, s. 219. 91 Heller, Christian H. “The Impact of Insignificance”. 92 Ibid.
93 Rabinovich, Abraham, The boats of Cherbourg, s. 221-222. 94 Ibid., s. 221-222, 225.
Sida 26 av 37 Denna sydliga sjöstyrka hade bara hunnit utrustas med remskastare och inte det avancerade elektroniska motmedelssystemet som fanns på Barkais fartyg. De egyptiska fartygen som ef-ter att ha avlossat det första salvot vänt väsef-terut delades upp mellan de två israeliska fartygs-cheferna för att de inte skulle beskjuta samma mål.95 De jagade i kapp den egyptiska fartygs-klungan och avlossade sina Gabriel väl innanför maximal räckvidd. Robotarna missade dock sina mål och bryggpersonal meddelade att vissa av robotarna trillade i sjön direkt efter avloss-ning.96 Efter utvärdering av vapenofficerarna ombord visade sig att det var ett fel på eldled-ningsradarn ombord som orsakade problemet.97 Ett ensamt stridsflyg lyckades träffa ett av de egyptiska fartygen med bomber samtidigt som de två israeliska fartygen närmade sig för att komma innanför artilleri-räckvidd, fast beslutna att också få göra skada. 98 När det visade sig att även pjäserna krånglade av samma anledning som robotarna fallerat beordrades styrkan att vända hem mot Israel.99
Baltim
Fartygen hann knappt förtöja i Haifa efter slaget vid Port Said innan de beordrades tillbaka till samma område. Deras nya uppgift var att provocera ut de egyptiska fartygen ut ur hamnen för att sedan sänka dem.100 Efter ett tag fick styrkan extern information om att fyra egyptiska Osa robotbåtar var på väg mot dem från Alexandria. Styrkan delade upp sig i tre par som parallellt rörde sig mot sina motståndare. De hade ingen kontakt med de egyptiska enheterna på egna system förrän flera timmar senare när telekrigssystemet på ett av fartygen rapporterade en möjlig egyptisk närvaro. Genom att avlossa ett moln av remsor med motmedelssystemet lock-ades ett egyptiskt eldöppnande fram mot skenmålen. På så sätt bekräftlock-ades att det var den ef-tersökta styrkan från Alexandria som närmade sig.101 Bara ett par sjömil från platsen där Nel-son nästan 200 år tidigare slagit Napoleons flotta effektivt först skulle det visa sig om israels framgång utanför Latakia var en tillfällighet. Precis som utanför Latakia satte den israeliska styrkan full fart mot sina Styxskjutande motståndare samtidigt som de med manövrar och
95 Rabinovich, Abraham, The boats of Cherbourg, s. 226. 96 Ibid., s. 226.
97 Ibid., s. 226.
98 Dupuy, Trevor Nevitt, Elusive victory, s. 562. 99 Ibid., s. 228.
100 Rabinovich, Abraham, The boats of Cherbourg, s. 256. 101 Ibid., s. 258.
Sida 27 av 37 motmedelssystem undvek de inkommande robotarna.102 Efter flera avfyrade salvon utan ver-kan vände egyptierna tillbaka mot Alexandria. Berkai talade återigen till sina fartygschefer och klargjorde att målen skulle vara väl innanför porté innan någon avfyrade sin första Ga-briel samtidigt som målen delades upp mellan befälhavarna.103 Framgången utanför Latakia var inte en tillfällighet. Alla förutom en Osa förstördes,104 de mål som inte sjönk efter robot-träff besköts med pjäseld. De israeliska fartygen kunde utan en skråma vända hemåt efter yt-terligare ett lyckat anfall.
Barkai ska enligt Rabinovich senare berättat för högkvarteret att han upplevt en känsla av déjà-vu under slaget. Faktum var att striden hade utspelat sig på nästan exakt samma sätt som de övat på i deras på den tiden avancerade stridssimulator.105
Analys av slag med positivt utfall
Fanns det ett övertag i räckvidd?
Nej.
Om inte: fanns det tillräcklig eldkraft kvar efter fiendens slag för att leverera stora skador på motståndaren?
Tack vare telekrigssystemen och deras inövade manövrar för att ta sig genom räckviddsgapet kunde israelerna ta sig nära nog för att skjuta Gabriel i bägge fallen.
Användes de taktiska medlen för att upptäcka, följa och ge måldata om motståndaren?
Av empirin tycks Israel till största del haft god följning på de arabiska enheterna både externt och ombord på fartygen. De arabiska fartygen hade följning för att skjuta men bristande måldata, deras robotar träffade inte sina tänkta mål.
Hade åtgärder tagits för att försvåra motståndarens spaningskedja?
Barkai försökte överraska vid Latakia genom att angripa från norr men upptäcktes av torped-båten som hann meddela det syriska högkvarteret. Den syriska ledningen blev ändå överras-kad när de på radarskärmar tyckte sig se en gigantisk israelisk flotta med flygunderstöd närma sig kusten. Utanför Baltim förvirrade man egyptierna och skaffade sig mer data genom att skjuta ett remsmoln.
102 Holmberg, Cay. ”Sjöoperativa lärdomar av Yom Kippur-kriget”, s. 17. 103 Rabinovich, Abraham, The boats of Cherbourg, s. 259.
104 Dupuy, Trevor Nevitt, Elusive victory, s. 563.
Sida 28 av 37
Distribuerades egna styrkor med ett tydligt mål?
Den inledande ordergivningen utan kryptering av Barkai satte tonen på ledarskapet under bägge slagen. Utanför Baltim formerade Barkai styrkan i stridsformation för att svepa mot egyptiernas fartyg. Med välinövade manövrar och taktik visste fartygscheferna hur de skulle agera och motståndarnas fartyg delades upp för att effektivisera eldgivningen. Det aggressiva agerandet och att man t.ex. inte efterfrågade flygunderstöd pekar också mot vågad beslutsam-het.
Uppnåddes styrkeövertag?
Vid Latakia var den israeliska styrkan nästan lika stor som den syriska. Utanför Baltim var förhållandet 4:6. Enligt empirin verkar det som att Israel skickat största tillgängliga styrka men inte haft krav på ett specifikt styrkeförhållande för att söka strid. När de efter Latakia in-sett sitt tekniska övertag var det inte lika viktigt med styrkeövertag.
Ledde en samlad attack i tid och rum till att man kunde slå effektivt först?
Striderna utanför Latakia och Baltim är kanske historiens tydligaste exempel på när en styrka lyckas slå effektivt först. Detta trots att Hughes första faktor är övertag i räckvidd. Israel slog inte först men de slog vid båda tillfällena effektivt först.
Förlorade motståndaren flest enheter?
Exakta antal förlorade enheter är än idag diskuterat men tydligt är att Israel tappade långt färre enheter än Syrien och Egypten tillsammans under dessa strider.
Analys av slag med negativt utfall
Fanns det ett övertag i räckvidd?
Nej.
Om inte: fanns det tillräcklig eldkraft kvar efter fiendens slag för att leverera stora skador på motståndaren?
Nej, det visade sig att samtliga vapensystem hade tekniska problem.
Användes de taktiska medlen för att upptäcka, följa och ge måldata om motståndaren?
Landstationen försåg fartygen med måldata tills den blev beskjuten därefter brukade de egen radar.
Sida 29 av 37 Genom att bara nyttja landstationen initialt doldes fartygens närvaro. Att de egyptiska farty-gen aldrig sköt mot israeliska fartyg kan ha berott på att de hade ofullständig information. Hade de gjort det är risken stor att det hade blivit förödande för israelerna.
Distribuerades egna styrkor med ett tydligt mål?
Målet var tydligt och man försökte in i det sista åstadkomma skada på motståndaren.
Uppnåddes styrkeövertag?
Nej.
Ledde en samlad attack i tid och rum till att man kunde slå effektivt först?
Nej. Utan fungerande vapensystem och brister i de defensiva telekrigssytemen kunde inte ens artillerield användas för att slå mot fienden.
Förlorade motståndaren flest enheter?
Ja, tack vare att israeliskt stridsflyg anslöt kunde skada åsamkas på en egyptisk enhet.
Analys i stort
Israelernas största nackdel, deras avsevärt sämre räckvidd tvingade dem att utveckla telekrigs-system och taktik som kom att bli deras största styrka under kriget. Med avancerad spanings-verksamhet, tydligt ledarskap och kraftig eldkraft övervann de sina brister i antal enheter och räckvidd.106 Eldkraft, spaning och ledning har enligt empirin stor påverkan och utifrån valda fall är de avgörande för att uppnå det taktiska målet.
Eldkraft
Israelerna hade inte i något av fallen räckviddsövertag vilket utifrån teorin är den viktigaste faktorn. Hughes skriver om hur man ska nyttja sitt övertag i räckvidd för att kunna slå
effek-tivt först och nämner att om övertaget inte finns ska man skydda sig tillräckligt bra för att
kunna slå överhuvudtaget. De valda fallen minskar förklaringskraften i denna faktor och påvi-sar i stället hur motmedel i princip helt kan motverka räckviddsövertag. Samtidigt vipåvi-sar undersökningen att utan eldkraft går det inte att slå överhuvudtaget. Det är alltså en betydande faktor men räckvidd har inte samma starka påverkan som antyds i teorin.
Sida 30 av 37
Spaning
Utifrån empirin tycks israelerna haft övertag i spaningsduellen under större delen av tiden. Detta kan till viss del förklaras av deras offensiva agerande som i början av uppsatsen konsta-terades kunna ge initiativkraft. Genom att agera aggressivt fråntar man motståndaren möjlig-het att förbereda sig och chansen att överraska ökar. Israels tekniska försprång gjorde också att de hade bra förmåga att spana med passiva system.
Ledning
Barkai har enligt empirin en stor roll som styrkechef under kriget. Men det var inte bara hans ledarskap som gjorde ledningen till en stark faktor. Taktiska förfaranden hade övats och prö-vats vilket kan underlätta ledning i strid då enskilda enheter får större förståelse för vad som händer och vad som ska göras. Hughes talar om att ledning handlar om att hålla förvirring borta så länge som möjligt. De tydliga målen och raka kommunikationen från chefer bidrog antagligen till detta.
Vilka betydelsefulla faktorer finns inte med i teorin?
Att Israel lyckades färdigställa sitt nya robotbåtskoncept och göra så pass många fartyg redo för strid bara timmar innan de blev angripna var kanske den största faktorn till att de på ett så pass effektivt sätt tilläts slå först. Egyptierna och syrierna hade om någon alls begränsad kun-skap om de nya projekten. Israelerna visste inte själva om telekrigssystemen fungerade när de påbörjade de första striderna utanför Latakia. Timingen berodde naturligtvis på många olika saker och det går att argumentera för att ett par nyckelpersoner i flottans driv för utveckling, hängivna sjömän och officerare och en nypa tur också var avgörande faktorer. Biddles tan-kar107 om teknologins påverkan på framgångsförhållandet mellan offensiv och defensiv som lyftes under tidigare forskning är också intressant här. Israels stora förmåga att slå effektivt
först möjliggjordes av defensiva system. Hughes nämner att defensiven har sin plats i taktik
men israelerna gör ett tydligt exempel på hur effektivt försvar kan leda till en framgångsrik offensiv.
