“Tidningar är som tveeggade svärd”
En jämförelse hur den indiska tidningen The Hindu skrev om ämnet hiv/aids och hiv-positiva personer under 16 dagar år 2005 respektive 16 dagar år 2007.
Lena Finnas & Lovisa Granberg
Examensarbete, 15 hp Handledare: Titti Forsslund
Journalistik (C-nivå) Institutionen för kommunikation och design Höstterminen 2007 Högskolan i Kalmar
Dedikation
Uppsatsen tillägnas alla personer som lever med hiv/aids samt de som kämpar för att förebygga spridningen av epidemin och hjälper de drabbade.
Vår tacksamhet går till alla Er som har delgett oss Era kunskaper och upplevelser om hiv och aids.
Ni som har gett oss support under vår Indien-resa, vår inre resa och under uppsatsens frambringande betyder också väldigt mycket för oss.
”Hiv sprids från människa till människa och svaret, förlösningen måste också komma från människa till människa”
Lars O. Kallings
Authors: Lena Finnas & Lovisa Granberg Title: Newspapers are like double edged swords Level: BA Thesis in Journalism
Location: University of Kalmar Number of pages: 101
Abstract
We wanted to know how the subject HIV/AIDS was handled in the Indian newspaper The Hindu, which is written in English, during a period of 16 days (30 October-14 November) in 2005 compared to the corresponding period during 2007. Because we liked to study what kind of differences there were in the reporting between these two years. In addition we also wanted to learn how people living with HIV and AIDS are represented in pictures and text. To find out this was the purpose with this investigation.
The study is made from the theory of stigma, semiotics and from a professional model of the normative theory. The articles about HIV/AIDS were quantitatively analyzed with help of a schedule of codes and we performed a qualitative analysis on several articles, four from 2005 and four from 2007. We also did four research interviews based on how people infected with HIV thought about journalists’ reporting in general and also one specific article that was written about HIV/AIDS.
A journalist at The Hindu was interviewed so that we could learn more about how the
editorial staff on a newspaper work and what they should have in mind when they write about the subject. He told us that the newspaper didn’t have any written guidelines to follow when they made an article about HIV/AIDS.
The result of our study was that The Hindu wrote more about HIV/AIDS 2007 compared to 2005 and the articles were larger and had more pictures. In the qualitative text analysis we found out that the articles from 2005 often were about the disease, while the articles from 2007 were more about the HIV-positives and the problems they sometimes face with discrimination and stigmatisation. 2005 journalists used doctors and experts as sources, two years later the journalists talked more with ordinary people. These results are similar to earlier research in the same subject. We could also see that children living with HIV/AIDS now could be found in the articles, they were the ones who got least space in the media before. Even though the media are starting to talk more with people living with HIV/AIDS, we found out during our research interviews with PLWHA in India that it may be hard to get someone to openly talk about the subject, because it’s taboo. And one man we interviewed said he would commit suicide if a journalist revealed his status. The PLWHA are less stereotyped in the paper nowadays, but the fear and the discrimination in the society still seem to be there.
Key words:
HIV, AIDS, India, PLWHA, HIV-positive, journalism, The Hindu, press, representation, stigma, discrimination
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Inledning... 6
Syfte... 6
Frågeställningar ... 6
Avgränsningar och urval... 7
Bakgrund ... 7
Indien ... 7
Språk ... 8
Religion ... 9
Kastsystemet... 9
Kultur och samhälle... 10
Kvinnans plats, sexuell aktivitet och tabu ... 10
Den indiska pressfriheten ... 11
The Hindu ... 12
Historien om hiv och aids ... 13
Indiska regeringen om hiv/aids... 13
Sjukdomsförloppet - från hiv till aids ... 14
Organisationer... 16
NACO... 16
AIDS Desk - National Martin Lutheran Health & Medical Board ... 16
Kaiser Family Foundation (KFF) ... 17
Tidigare forskning ... 18
Admassu Tassews studie om hur tidningar i skriver om hiv/aids ... 18
Internationella journalistförbundet (IFJ)... 19
Teori ... 20
Schudson om val av nyhetskällor ... 20
Stigmatiseringsteori ... 21
Identitet och representation ... 22
Stereotyper... 23 Semiotik ... 23 Förankring/ancorage... 23 Denotation ... 23 Konnotation ... 24 Kontext ... 24 Normativ teori ... 24
Metod och genomförande ... 24
Insamling av material ... 25
Analysmetoder... 25
Om den kvantitativa analysen... 25
Om den kvalitativa analysen... 26
Hur vi valde journalist att intervjua ... 27
Intervjupersoner ... 27
Journalisten M. Dinesh Varma ... 27
Man, 40 år... 28 Man, 42 år... 28 Kvinna, 29 år ... 28 Kvinna, 33 år ... 28 Forskningsetiska överväganden... 28 Metodkritik... 29
Validitet och reliabilitet ... 29
Resultat ... 30
Kvantitativ analys ... 30
The Hindu 2005 (30 oktober -14 november) ... 30
The Hindu 2007 (30 oktober -14 november) ... 32
Sammanfattning The Hindu 2005 och 2007 ... 33
Kvalitativ analys... 34
Textanalys The Hindu 2005 ... 34
Bildens förankring till texten 2005 ... 36
Textanalys The Hindu 2007 ... 37
Bildens förankring till texten 2007 ... 38
Sammanfattande textanalys för The Hindu 2005 och The Hindu 2007... 39
Forskningsintervjuer med hiv-positiva ... 40
Slutsatser och diskussion ... 45
Förslag till vidare forskning... 49
Referenslista ... 50
Tryckta källor... 50
Litteratur ... 50
Rapporter och riktlinjer ... 50
The Hindu... 51
Internet... 51
Muntliga källor... 54
Personlig kommunikation... 54
Bilagor ... 55
Bilaga 1: Kodschema (Kvantitativanalys) ... 55
Bilaga 2: Svarsresultat (Kvantitativanalys)... 57
År 2005... 57
År 2007... 61
Bilaga 3: Analysschema (Kvalitativanalys) ... 67
Bilaga 4: Intervjuschema... 68
Bilaga 5: Kaiser Family Foundation – Ethics Guidelines... 69
Bilaga 6: Intervju med journalisten M. Dinesh Varma... 71
Inledning
Miljontals människor i Indien är hiv-smittade. Ämnet är tabubelagt och enligt NACO (the National AIDS Control Organisation) kan personer som lever med hiv i landet utsättas för våld och bli utstötta från sina familjer. Dessa exempel på förtryck har fått oss intresserade av att ta reda på hur journalister i Indien hanterar ämnet hiv/aids, eftersom de tillhandahåller information.
Det är allmänt vedertaget att kunskap är ett av de bästa vaccinen mot epidemin. Mediernas sätt att uppmärksamma vissa saker, men inte andra, kan göra att en del frågor skjuts fram i människors medvetande (McQuail 2005), vilket innebär att journalisterna kan påverka kunskapen om hiv/aids och därmed utvecklingen av epidemin. Därför anser vi att journalisterna på de indiska tidningarna, däribland The Hindu, har ett ansvar i sin rapportering, då de bidrar till medborgarnas upplysning om hiv och aids.
Syfte
Vårt syfte är att beskriva och analysera hur tidningen The Hindu skriver om hiv och aids samt hur smittade personer gestaltas i tidningen. Vår undersökning är viktig då den både visar en äldre och en nyare, mer uppdaterad, bild av rapporteringen om hiv/aids och om hiv-positiva personer i Indien. Undersökningen går ut på att ta reda på om The Hindu har någon förändring i hiv/aids-rapporteringen mellan åren. Likheter och skillnader mellan artiklar från år 2005 respektive år 2007 kartläggs och analyseras. Ett specifikt problem för Indiens
medierapportering om hiv och aids är att ämnet sex är tabubelagt (IFJ 2006), därför tycker vi att det har varit relevant att i vår kvantitativa undersökning se hur ofta ordet förekommer. Vi vill också veta hur några hiv-smittade själva tycker att de framställs och höra en journalists tankar bakom sina och andras texter om hiv/aids.
Frågeställningar
Hur framställs hiv och aids i en indisk tidning?
Vi vill veta:
• Hur framställs hiv/aids i ett urval artiklar? - Inom vilka genrer förekommer ämnet?
• Hur framställs personer med hiv/aids i text och bild i tidningen The Hindu 16 dagar under år 2005 respektive år 2007?
- Förekommer det stereotyper och nämns stigman eller diskriminering?
• Hur uppfattar de hiv-smittade att hiv/aids beskrivs och hur ser de på framställningen av personer som lever med hiv/aids?
• Hur ser de intervjuade hiv-smittade på journalisternas rapportering? • Hur tänker journalisterna när de skriver sina artiklar om hiv/aids?
- Vilka källor används?
- Vem/vilka får uttala sig i artiklarna?
Avgränsningar och urval
Vi har avgränsat oss till tidningen The Hindu som skrivs på engelska och är en av Indiens fyra största tidningar (Landguiden, 2007-12-17). The Hindu har sitt huvudkontor i Chennai i staten Tamilnadu i sydöstra Indien. Tamilnadu är ett av de områden som hade störst antal
hiv-smittade i Indien år 2005, enligt uppgifter från NACO.
Vi har undersökt hur hiv/aids omnämns i hela tidningen inklusive dess bilagor, med undantag för reklam och annonser. Vi har avgränsat oss till att studera perioden 30 oktober till och med 14 november, både under år 2005 och år 2007.
Bakgrund
Eftersom studien äger rum i Sydasien, långt bort från Europa och vårt eget land Sverige, finner vi att det är viktigt att delge grundläggande fakta och information om Indien. Vi tar upp språk i landet, religion, kultur och samhälle samt den indiska pressfriheten. Tidningen The Hindu beskrivs och vi berättar mer om hiv/aids och olika organisationer som förekommer i uppsatsen. Detta tycker vi är viktigt för att få en djupare förståelse för vår undersökning.
Indien
Indiens officiella namn är Republiken Indien (CIA, 2007-11-23).
Yta, huvudstad och antal invånare:
Indiens yta är 3 287 590 km², drygt sju gånger Sveriges ytstorlek.
Huvudstaden är New Delhi och 2006 hade staden uppskattningsvis 11 200 000 personer, i hela landet bodde det samtidigt 1 119 500 000 invånare.
Statsskick: Republik, förbundsstat Statschef: President A.P.J Abdul Kalam (Sveriges Ambassad, 2008-01-05). Regeringschef: Premiärminister Manmohan Singh BNP per invånare: 769 US dollar (2006), Sverige hade 41 945 US dollar samma år.
Språk
Enligt en indisk befolkningsräkning från år 2002 var 52 procent av kvinnorna och 27 procent av männen analfabeter (Landguiden, 2007-12-18).
I Indien finns det cirka 300 olika språk varav 18 är officiella, till dem hör bland annat telugu och tamil som talas i staterna Andhra Pradesh respektive Tamilnadu, de två stater vi besökte i samband med vår studie. Engelskan är det viktigaste språket för nationell, politisk och
kommersiell kommunikation, då Indien var en brittisk koloni fram till år 1947. Men engelska är inte ett första hands språk, vilket kan vara värt att ha i åtanke då vi undersöker en
Religion
Religionen ingår i vardagslivet och spelar en viktig roll för de flesta indier, vilket genomsyrar hela det indiska samhället. Synen på hiv/aids påverkas också av religionerna. Därför är det relevant att titta närmare på landets religioner.
Indien är officiellt en sekulariserad stat, det vill säga det finns ingen särskild statsreligion - alla stora världsreligioner finns representerade, men år 2002 tillhörde i praktiken cirka 80 procent av befolkningen hinduismen. Näst största religionen var islam, ungefär 14 procent var muslimer (Landguiden, 2007-12-18).
Siffror från året innan, år 2001, visar att antalet kristna och sikher utgjorde omkring två procent av befolkningen (CIA, 2007-11-23). Buddismen har förhållandevis få anhängare, under en procent.
Hinduismen är en mångfasetterad religion. Det finns hinduer som är vediska ritualister, som noga följer gamla heliga skrifter, men det finns också fruktbarhetsdyrkare och hinduiska modernister, som är mer inspirerade av västerländska samhällsideal och vetenskap.
Tron på att allt har sitt ursprung i den stora världssjälen är en grundläggande föreställning som förenar alla hinduer. Något som också är centralt för alla hinduer är reinkarnationen eller återfödelsen/själavandringen. Den styrs av begreppet karma, människans handlingar. Den som gör goda handlingar kan få ett bättre nästa liv (Landguiden, 2007-12-18).
Kastsystemet
Kastsystemet är ett gammalt system som lever vidare i det indiska samhället trots att det är avskaffat. I våra frågeställningar tar vi upp begreppet stigma. Den som stigmatiseras blir enligt Goffman kastmärkt, se avsnittet om stigmatisering. Det är ännu en anledning varför vi finner att det är av vikt att beskriva kastsystemet.
Sedan 1000-talet f Kr har det i Indien funnits en uppdelning i fyra klasser eller stånd. Uppdelningen i klasser är välkänt från många andra kulturer (exempelvis i Sverige), men i Indien har klasserna kommit att betyda olika nivåer av religiös rituell renhet.
Människor utanför kastsystemet kallas för ”de förtryckta”. De betraktas traditionellt som oberörbara (de bör ej beröras fysiskt) av högkastiga hinduer. Man kan inte heller byta kast. Numera är det enligt lag förbjudet att diskriminera någon på grund av kasttillhörighet; men många behandlas fortfarande illa på grund av systemet.
Kastsystemet har av Indiens högsta domstol kallats för en nationell plåga. Hösten år 2006 kom ett föreslag att högkastiga som gifter sig med lågkastiga skulle få ett särskilt bidrag
”…som ett led i en strävan att på sikt avskaffa det. […] Inom medelklassen i städerna håller kastsystemet idag på att luckras upp” (Landguiden, 2007-12-17).
Kultur och samhälle
De sociala och kulturella faktorerna spelar stor roll i spridningen av hiv då den har ett nära samband med livsstil och djupt rotade traditioner.
Enligt Shireen J. Jejeebhoy, som har skrivit den medicinska och samhällsvetenskapliga rapporten ”Adolescent sexual and reproductive behaviour”, för de äldre vidare en tradition som lägger en stor vikt på de indiska kvinnornas ”renhet” och kyskhet.
Lars O Kallings, före detta generalsekreterare för International AIDS Society och professor i medicinsk mikrobiologi, menar att exempelvis mannens promiskuitet, prostitution och
kvinnans underordnade status samt syndabockstänkande och tabubeläggning av sexualitet har betydelse för smittspridningen (Kallings 2005, baksidan av boken). Kallings som sedan 1985 har varit en förgrundsfigur för den globala kampen mot hiv och aids påpekar också
spridningens starka samband med ekonomiska faktorer, fattigdom och migration, både legal eller illegal(Kallings 2005, s 26).
Kvinnans plats, sexuell aktivitet och tabu
Enligt indisk lag ska kvinnan likställas med mannen men detta tillämpas inte i verkligheten. I den indiska kulturen har kvinnan en lägre status än mannen. (Utrikesdepartementet, 2007-12-17)
Den sexuella aktiviteten för en indisk kvinna börjar i samband med giftermålet, vilket för majoriteten av kvinnorna sker i en tidig ålder. När de unga kvinnorna gifter sig, och har sex, innebär det att de blir gravida relativt tidigt och snabbt tvingas inta en vuxenroll, menar Jejeebhov (1996). Hon skriver också att indiska män börjar relativt tidigt med sexuella aktiviteter men då ofta med äldre kvinnor i samhället, och utan skydd.
Anshi Zachariah, Programme Officer, AIDS Desk – NMLHMB, säger att sexuellt umgänge före äktenskapet förekommer, men att folk inte öppet accepterar det på grund av tradition (Anshi, personlig kommunikation, Chennai, 2007-11-01). Anshi Zachariah menar att det inte accepteras på grund av att det är tabu. Begreppet tabu står för något man inte vågar tala om, och i det här fallet innebär det även att sexuellt umgänge är förbjudet av religiösa eller sociala skäl. När något är tabu förhindrar det ofta ett samtal eller en diskussion om det ämne tabut handlar om, vilket kan leda till att ord som är tabu byts ut. Och tabut kan leda till skam (SAOB, 2008-02-02).
Den största risken att få hiv idag är om man är kvinna och gifter sig säger Dr. K.M.
Shyamprasad (Dr. K. M. Shyamprasad, AIDS Desk - NMLHMB, personlig kommunikation, Chennai, 2007-10-31). Enligt Shyamprasad är det vanligt att kvinnan är oskuld medan
mannen har besökt prostituerade under sin ungdom, sedan smittar mannen kvinnan vilket i sin tur kan leda till att barnen också smittas.
Usha Nallabantu och Sumana Nallabantu, hjälparbetare vid Santhi Nilayam Community Health Care Centre i Chilakaluripet och Lutheran General Hospital i Rajmundhry, berättar att det finns kondomansvariga som delar ut kondomer i de indiska byarna. Men även om folk är medvetna om att kondomer förhindrar att smittan sprids, är det inte alla som använder dem. Enligt Usha använder prostituerade kondom vid ungefär hälften av sexmötena i staden Chilakuripet, i staten Andhra Pradesh, och där är de flesta som säljer sex hiv-positiva. Anledningen är att sexarbetarna får dubbelt så mycket betalt om de har sex utan kondom. Detta är ett exempel på hur prostitution i Indien bidrar till spridningen av hiv/aids (Usha och Sumana, personlig kommunikation, Chilakaluripet, 2007-11-03).
Unga kvinnor är biologiskt mer sårbara för en hiv-infektion än unga män. Detta förvärras av bristen på tillgång till information om hiv och aids. Kvinnans låga sociala status i det indiska samhället gör också att hon har små möjligheter att utöva kontroll över sitt eget sexliv (NACO, 2008-01-06).
Kvinnan räknas också vara mindre värd än mannen i ekonomiskt hänseende. Detta medför att brudens familj tvingas att betala en hemgift, en penningsumma, i samband med giftermålet. Detta är förbjudet enligt indisk lag men denna tradition är så djupt rotad i den indiska kulturen att påtvingade giftermål fortfarande förekommer. (Utrikesdepartementet, 2007-12-17) Enligt NACO blir nästan hälften av alla flickor bortgifta innan de fyllt 18 år (NACO, 2008-01-06).
Den indiska pressfriheten
Eftersom vi undersöker en tidning tycker vi att det är av intresse att ge en bakgrund till medieklimatet i Indien i stort och ge en ökad förståelse för de indiska journalisternas arbetsmiljö, i jämförelse med till exempel de svenska journalisternas arbetsförhållande. I Indien är de flesta tidningar privatägda och det råder pressfrihet enligt lag, tidningarna kan kritisera makthavarna utan att bli censurerade (Landguiden, 2007-12-17). Men enligt en rapport från Reportrar Utan Gränser händer det att journalister i Indien blir hotade till tystnad. Varje år skickar organisationen Reportrar Utan Gränser ut ett frågeformulär med 50 frågor om
pressfrihet till 15 frihetsorganisationer, 130 korrespondenter, journalister, researchers, jurister och aktivister för mänskliga rättigheter. 169 länder ingår i undersökningen, övriga länder är inte med på grund av att det saknas information (Reportrar Utan Gränser, 2007-12-18). Enligt förra årets rapport dödades två journalister i Indien år 2006 under sitt arbete. På tidningen The Hindu blev en korrespondent utsatt för dödshot av beväpnade män och på samma sätt har flera journalister blivit utsatta för hot och våld (Reportrar Utan Gränser, 2007-12-18). Av 169 länder befinner sig Indien i år på 120:e plats när det gäller säkerheten för landets journalister. Det är en nergång sedan år 2005 då Indien befann sig på plats nummer 106. Sverige befinner sig på plats nummer fem tillsammans med Belgien och Finland (Reportrar Utan Gränser, 2007-12-06).
The Hindu
Tidningen vi undersöker, The Hindu, är en av Indiens största engelskspråkiga dagstidningar och har över tre miljoner läsare. Enligt deras hemsida grundades tidningen år 1878 och ägs av Kasturi och Sons Ltd. Tidningen ges ut i 1 180 000 exemplar varje dag. I en jämförelse med svenska tidningar har vår största morgontidning Dagens Nyheter en upplaga på cirka 347 100 exemplar, drygt tredjedel av The Hindus upplagestorlek (TidningsUtgivarna, 2008-01-06). The Hindus huvudkontor ligger i Chennai i Tamilnadu. Tidningen har också kontor i städerna Coimbatore, Bangalore, Madurai, Hyderabad, New Delhi, Vizag, Thiruvanathapuram, Kochi, Vijayawada, Mangalore och Tiruchirapalli. Tillsammans med huvudtidningen ges dessa bilagor ut, enligt deras hemsida:
Måndagar: Metro Plus, Business Review och Education Plus. Tisdagar: Metro Plus, Education och Book Review.
Onsdagar: Metro Plus och Job Opportunities.
Torsdagar: Metro Plus, Science, Engineering och Technology & Agriculture. Fredagar: Friday Features (som innefattar bio, konst, musik och underhållning),
Young World (en bilaga speciellt för barnen) och Quest (en bilaga av barn för barn som dyker upp en fredag i månaden)
Lördagar: Metro Plus
Söndagar: Weekly Magazine (som innehåller sociala frågor, konst, litteratur, trädgård,
resor, hälsa, mat, hobbys etc.), Open Page och Literary Review (som kommer första
söndagen varje månad).
De bilagor som var med under vår undersökningsperiod har fått var sin förkortning i kodschemat, detta för att göra det lättare att hitta de undersökta artiklarna.
The Hindu utges också i en internetupplaga av papperstidningen, The Hindu Digital Edition, samt från och med 2006 även som en internettidning, The Hindu ePaper.
Historien om hiv och aids
Någon gång på 1930-talet överfördes hiv-1 från schimpanserna i västra Ekvatorialafrika till människor. Enstaka dödsfall som kan vara orsakade av hiv, finns belagda från 1950- och 60- talen. Det första dokumenterade fallen, som vi idag vet var hiv, upptäcktes år 1981 i New York. På ungefär tjugo års tid spreds hiv över världen till nästan åttio miljoner människor, varav trettio miljoner redan dött i aids (Kallings 2005, s 15, 21-22, 32 och 61).
Dess omfattning är redan större än någon annan känd epidemi i vår historia men det är inte bara det som gör den speciell, smittan är bunden till människans mest basala drift, den till fortplantning och den överförs också till nästa generation i födelseögonblicket från mor till barn och genom den livgivande modersmjölken. (Kallings 2005, s 13-14).
År 2005 var det enligt UNAIDS 5,7 miljoner personer som levde med hiv i Indien, det högsta antalet i världen. I juli 2007 kom nya uppgifter som visade att det år 2006 fanns 2,5 miljoner hiv-positiva i landet. Den drastiska minskningen av hiv-smittade mellan de två åren och osäkerheten i UNAIDS uppgifter gör att det verkliga antalet hiv-infekterade i Indien får anses vara okänt.
Männens promiskuitet är en förutsättning för den sexuella spridningen av HIV. Det gäller såväl hetero- som homosexuellspridning […] Men de många tiotals miljoner fallen världen över orsakas av heterosexuella samlag och injektionsmissbruk (Kallings 2005, s 33-34).
Människor som lever med hiv i Indien kommer från olika bakgrunder, kulturer och livsstilar. De som tillhör högriskgrupper, t.ex. sexarbetare, män som har sex med män och
lastbilschaufförer, har proportionellt sett större risk att få hiv. De flesta som blir smittade tillhör emellertid inte någon högriskgrupp, utan blir det genom heterosexuellt sex (AVERT, 2008-01-05).
Enligt Kallings tror västerlänningar att hiv/aids har bemästrats i utvecklade länder men han säger att det inte är alldeles sant. ”Antalet HIV-infektioner ökar åter i t.ex. [...] Sverige. Vi har aldrig haft så många smittade i livet som nu” (Kallings 2005, s 38).
Indiska regeringen om hiv/aids
Enligt Kallings visade den indiska regeringen ingen oro då de första fallen av hiv blev kända i New York 1981.
Talesmän för regeringen i New Delhi avvisade våra varningar för en förestående epidemi med att Indien var immunt mot HIV. ’Vi är inte homosexuella som
amerikanerna eller promiskuösa som afrikanerna’. Så sent som 1993, när jag höll ett inledningstal vid den indiska Läkarföreningens årliga medicinska konferens, öppnade ordföranden för föreningen med en deklaration att HIV/AIDS inte var en prioritet för Indien (Kallings 2005, s 35).
”Iakttagande av mänskliga rättigheter kom tidigt att väga emot tvångsåtgärder. Tolkningen av mänskliga rättigheter kom att utfalla något olika beroende på ländernas tradition” (Kallings 2005, s 36-37). När de första fallen av hiv i Indien upptäcktes hos några sexarbetare i Chennai år 1986 reagerade staten med att sätta de smittade kvinnorna i fängelse. Under resten av 80-talet sattes hiv-positiva i karantän, de vägrades sjukvård och man satte upp restriktioner mot utlänningar. Under början av 90-talet ökade antalet hiv-positiva och som gensvar bildade indiska staten NACO (National AIDS Control Organisation), en organisation det går att läsa mer om under rubriken hiv- och aids-organisationer. Nu accepterades hiv/aids som ett problem i Indien men den allmänna uppfattningen bland folket var att problemet endast var relaterat till högriskgrupperna kvinnliga prostituerade, injicerande droganvändare samt homosexuella (Follér 2005, s 151).
I dag visar den indiska regeringen en större medvetenhet beträffande hiv/aids. Staten Tamilnadus hälsominister är med och flaggar av 10 transportbilar som ger sig ut för att erbjuda hiv-tester och rådgivning till människor med hiv (The Hindu 2007-11-10). Staten ger ut fri ART-medicin (The Hindu 2007-11-04) och har lagstadgat att människor med hiv och aids ska få behandling vid de statliga sjukhusen (Anshi Zachariah, Programme Officer, AIDS Desk - NMLHMB, personlig kommunikation, Chennai, 2007-11-01).
Sjukdomsförloppet - från hiv till aids
Då det fortfarande förekommer missuppfattningar om hiv/aids, och eftersom vi undersöker hur personer som lever med hiv och aids representeras i en tidning, tycker vi att det är viktigt att förmedla information om smittan.
Hiv (human immune deficiency virus) är ett virus som angriper kroppens vita blodkroppar. Viruset gör att immunförsvaret långsamt bryts ner. Den hiv-smittade drabbas så småningom av svåra infektioner, hiv-smittan har då utvecklats till sjukdomen aids (aquired
immunodeficiency syndrome). I genomsnitt tar det åtta till tio år från hiv-smitta till aids-utveckling, men detta varierar mycket från fall till fall. Vissa hiv-smittade utvecklar aids redan inom något år, andra kan bära på viruset i 20 år innan sjukdomssymptom uppkommer.
Hiv kan smitta via anala och vaginala samlag, oralsex, via blod och blodprodukter, via sprutor till exempel missbruk, samt från mor till barn via förlossning och amning.
Risken att ett barn med en hiv-positiv mamma blir smittad vid födseln och via modersmjölken är cirka 15-25 procent, men idag kan man eliminera riskerna till under en procent med hjälp av mediciner och kejsarsnitt. För sjukvårdspersonal som utsätts för hiv-exposition vid stick eller skärskada har infektionsrisken beräknats till cirka 0,3 procent (Iwarson-Norrby, 2007). Vid en hiv-infektion överförs information från virus-DNA till våra egna cellers arvsmassa, vilket gör att våra egna celler börjar producera hiv. När hiv-DNA väl har integrerat sig i cellerna, förblir viruset i kroppen livet ut (Kallings ÅR).
Två till tre veckor efter att en person har blivit smittad börjar kroppens uppvisa symptom som feber, svällande halsmandlar, lymfkörtlar och utslag på olika delar av kroppen. Sår kan
uppkomma i munhåla, genitalier, svalg och matstrupe. Magproblem, muskelvärk och huvudvärk förekommer också (Iwarson-Norrby, 2007).
De första symptomen försvinner ofta efter en till två veckor och därefter är den hiv-smittade ofta helt besvärsfri i flera år. Den hiv-smittade personen verkar vara helt frisk, men är smittsam.
Det är inte lätt att inse, vare sig för den HIV-positiva människan eller för omgivningen. Det faller sig inte att uppfatta en person som utstrålar hälsa och skönhet som bärare av en dödlig och smittsam sjukdom. Det är en grym list som kostar miljontals människor livet (Kallings 2005, s 14).
För att upptäcka om en person har hiv och för att avgöra när en hiv-positiv behöver
behandling, mäter man halten av CD4-celler. Halten visar om personen har hiv och hur långt personen har kommit i sin sjukdomsprocess. Medan sjukdomen fortskrider sjunker halten av CD4-celler i blodet och kroppens immunförsvar blir allt svagare. Idag finns det inget vaccin eller botemedel mot hiv, men det finns bromsmediciner som gör sjukdomsförloppet
långsammare.
När hiv har utvecklats till aids blir personen mottaglig för svampar, parasiter, bakterier och virus som är ofarliga för friska människor, men livsfarliga för de smittade eftersom deras immunförsvar är så försvagat (Kallings, 2005). I sista stadiet av sjukdomen får den smittade nattliga svettningar, feber och tappar mycket av sin vikt, personen dör sedan oftast i någon följdsjukdom, till exempel tuberkulos (Iwarson-Norrby, 2007).
Organisationer
NACO
År 1992 inrättade regeringen NACO (the National AIDS Control Organisation), för att övervaka formulering av policys, styra förebyggande av hiv/aids, undervisning samt kontrollera och utvärdera indiska hiv- och aids-program, enligt M. Bhumpesh (AVERT, 2008-01-05).
Organisationen arbetar för att förse människor med riktig, komplett och konsekvent
information om hiv, stödja användandet av kondom som skydd och framhålla behandling av sexuellt överförbara sjukdomar. Den strävar efter att nå fram till unga innan de blir sexuellt aktiva, så de kan lägga grunden för en ansvarsfull livsstil, inklusive hälsosamma förhållanden och ofarliga sexvanor.
Den lägger fram riktlinjer och undervisningsmoduler för läkare, kirurger, laboratorietekniker, sjukvårdsarbetare icke-statliga organisationer och utbildare. Kunskap sprids bland olika riskgrupper, unga och barn utanför skolan genom ett antal kanaler och särskilda program. NACO samarbetade med regeringen för att utveckla ett skolbaserat program (Adolescence Education Programe) som är realiserat i 144 409 skolor för ungdomar i olika åldrar. Ett annat program (UNDER) tränar lärare och andra undervisare som, i sin tur, utför programmet inom studentgruppen. Programmet har sträckt sig över 11 200 skolor och har utbildat 288 000 lärare (NACO, 2008-01-06).
NACO strävar efter ett Indien där alla som lever med hiv har tillgång till bästa möjliga vård och blir behandlade med värdighet, människor som lever med hiv ska ha likvärdig tillgång till sjukvård. Genom att samarbeta med icke-statliga organisationer, självhjälpsgrupper,
trosbaserade organisationer och nätverk för hiv-positiva, hoppas NACO på att förbättra tillgången till och ansvarigheten hos inrättningarna(NACO, 2008-01-06).
AIDS Desk - National Martin Lutheran Health & Medical Board
AIDS Desk, National Lutheran Health & Medical Board (NMLHMB) har sitt huvudkontor i Chennai i Tamilnadu. Där finns även Gurukul Clinic, en klinik där det bland annat görs hiv-test, rådgivning, behandling, rehabilitering och nätverksmöten för hiv-positiva människor. I staden Guntur i Andhra Pradesh finns Health & Counselling Centre. Dess nätverk för hiv-positiva, HAPPEN, har mer än 2000 medlemmar. Santhi Nilayam i Chilakaluripet som också ligger i Andhra Pradesh har, liksom de andra organisationerna, support och hembaserad vård.
Vi besökte alla organisationer utom Lutheran General Hospital i Rajmundhry, men vi talade med Sumana Nallabuntu som representerade den organisationen.
Dr. K. M. Shyamprasad och Anshi Zachariah arbetar för AIDS Desk. Anshi har många gånger fått agera tolk när vi har träffat hiv-smittade personer som inte kunnat engelska. Det har även Usha Nallabuntu fått göra, som arbetar för Santhi Nilayam.
Kaiser Family Foundation (KFF)
Kaiser Family Foundation (KFF) är en icke vinstbringande privat stiftelse som fokuserar på hälsofrågor i USA. Kaiser Family Foundation utvecklar och driver sina egna
kommunikationsprogram, ibland i samarbete med andra organisationer och större medieföretag (Kaisar Family Foundation 2008-01-05).
År 2005 gav Kaiser Family Foundation, i samarbete med Kalpana Jain, den före detta
hälsoredaktören på den indiska tidningen The Times of India, ut rapporten ”Reporting Manual on HIV/AIDS: India”. Manualen innehåller sociala, politiska och medicinska fakta om hiv och aids i Indien, samt 10 etiska riktlinjer om vad journalister ska tänka på när de skriver om hiv och aids. Rapporten har utformats tillsammans med hiv- och aids-experter. Tanken med manualen är att bekämpa hiv och aids genom att utbilda folket och sprida medvetenhet. Stiftelsen har också skrivit liknande manualer till Ryssland, Ukraina, Latinamerika och Västindien (Kaiser Family Foundation 2008-01-05).
Här följer en sammanfattning av de etiska riktlinjerna (vår översättning)
* Säg alltid sanningen.
* Informera läsarna om de senaste uppdateringarna i ämnet hiv och aids. * Se till att all fakta stämmer. Att felaktigt desorientera läsare för att göra en sensationell story är oacceptabelt och journalisten måste visa alla sidor av saken. * Se till att din källa är äkta. Annars kan fler myter och missuppfattningar
skapas, som idag då en del tror att man kan bli smittad av hiv om man delar badrum och toalettsits med en hiv-positiv.
* En persons identitet ska endast anges om det finns tillåtelse till det. Även familjemedlemmar som inte är infekterade måste bli tillfrågade om de vill att deras namn och bild ska synas. Journalisten måste respektera individens rätt till privatliv och värdighet.
* När du intervjuar någon med hiv eller aids, måste du visa hänsyn och respekt. * Samtal får endast spelas in då källan har gett sitt tydliga tillstånd till detta. Inga dolda kameror får användas. Allting måste få vara konfidentiellt.
Information som har getts i förtroende får inte rapporteras. Det har hänt att personer med hiv/aids blivit utfrysta, trakasserade och till och med mördade efter att deras identitet och hiv-status blivit offentliga.
* Alla källor måste skyddas.
* Ta inte emot något från byråer – annat än fakta. * Ta aldrig emot mutor.
Vi undersöker hur människor som lever med hiv och aids representeras i medierna och i våra bakgrundsintervjuer frågade vi hiv-positiva personer hur de tycker att människor med hiv/aids framställs i tidningarna. Enligt IFJ:s forskningsrapport har en fjärdedel av landets
mediearbetare fått utbildning i hiv och aids och 33 procent av dem har tillgång till en kopia av sin redaktions etiska riktlinjer (IFJ 2006). I en intervju med journalisten M. Dinesh Varma berättar han att det inte finns några färdigskrivna riktlinjer för hur journalisterna på The Hindu bör skriva om hiv och aids. Han förklarar att hur man ska behandla ämnet är något som lärs ut av tidigare generationers reportrar. “Det ges inte till oss som en föreläsning eller en bok eller något sådant; det är något som man snappar upp under möten på jobbet” (M. Dinesh Varma, personlig kommunikation, Chennai 2007-11-14).
Tidigare forskning
Admassu Tassews studie om hur tidningar i skriver om hiv/aids
År 1995 publicerade Admassu Tassew, forskare vid Institutionen för journaliskt ochmasskommunikation i Göteborg, forskningsrapporten Reporting A Pandemic, A compartative study of AIDS News Coverage in African and European Presitge Dailies
(Rapportering av en epidemi: En jämförande studie av aids-rapporteringen i inflytelserika afrikanska och europeiska dagstidningar). Rapporten granskar hur aids har gestaltats i tidningarna Dagens Nyheter i Sverige, The Times i Storbritannien och i de två afrikanska tidningarna Daily Nation och The New Vision under perioden 1983 till 1990. Tassew undersökte hur mycket utrymme som aids har fått i respektive tidning mellan åren och hur detta utrymme stått i proportion med antalet hiv-infekterade. Enligt rapporten fick aids allt mindre utrymme i tidningarna efter år 1987, vilket är intressant då antalet smittade stadigt ökade i de länder som studerades, samtidigt som mediebevakningen av aids minskade. Enligt Tassews rapport minskades bevakningen av aids när antalet smittade ökade, då det inte längre var en ovanlig nyhet. Tassew studerade också hur de kulturella aspekterna och folkets syn på
aids påverkar nyhetsrapporteringen om sjukdomen. Som exempel tar han upp Kenya, som under de första åren av sjukdomens spridning, förnekar att aids hade drabbat landet, vilket även var fallet i Indien (Kallings, 2005).
Från år 1987, när Kenya öppet accepterade att aids var ett problem i landet, producerades fler artiklar i Daily Nation om hiv/aids-problematiken.
Vi anknyter till liknande förhållanden i bakgrundskapitlet där vi visar hur Indiens kulturella och sociala förhållanden bidrar till spridningen och stigmatiseringen av sjukdomen.
Tassew undersöker också vilka nyhetskällor som används samt vem/vilka som får synas i artiklarna. Enligt hans forskningsrapport har det skett en minskning av antalet experter, myndigheter och organisationer som syns och får uttala sig i artiklarna om hiv och aids. År 1984 fick eliten hälften av utrymmet, medan hiv och aids-offren hade en fjärdedel av utrymmet. År 1990 hade experternas, myndigheternas och organisationernas roll minskat betydligt, de upptog då 16 procent av utrymmet i tidningarna, medan hiv och aids-offren nu upptog hela 41 procent av nyhetsutrymmet.
Vi knyter an till Tassews resultat i vår undersökning.
Internationella journalistförbundet (IFJ)
IFJ (International Federation of Journalists), internationella journalistförbundet bildades år 1926 och är idag en världsomspännande organisation med cirka 500 000 medlemmar från mer än 100 olika länder. Internationella journalistförbundet arbetar för pressfrihet, social rättvisa, de mänskliga rättigheterna, demokrati samt åsiktsmässigt och kulturellt mångfald.
Organisationen har en fond för journalister som behöver humanitär hjälp och vart tredje år har det internationella journalistförbundet ett möte där de skapar gemensamma riktlinjer för organisationen (Internationella journalistförbundet 2007-12-28).
I juli år 2006 gav IFJ, det internationella journalistförbundet, med stöd från den svenska biståndsnämnden LO-TCO, ut rapporten ”IFJ research findings on reporting HIV/AIDS in six countries in Africa and Asia”.
Under en tvåveckors period år 2005 granskade IFJ hur medierna rapporterar om hiv och aids i de sex olika länderna Kambodja, Indien, Nigeria, Filippinerna, Sydafrika och Zambia. Forskningen i Indien gjordes mellan 28 november till den 11 december år 2005, då IFJ granskade 10 stycken indiska mediers rapporteringar om ämnet hiv och aids.
Medierna som granskades var de fyra engelska tidningarna, The Hindu, Times of India, Deccan Chornicle och Deccan Herald, de engelska TV-stationerna DD-news och NDTV samt
den engelsktalande radiostationen AIR news. IFJ granskade också de två tidningarna Dinamalar och Daily Thanthi samt TV-stationen Sun TV som rapporterar på språket tamil. IFJ skickade också ut två frågeformulär, ett frågeformulär till 125 icke statliga
aidsorganisationer och ett frågeformulär till 370 journalister, nyhetsredaktörer och
redaktionsmedarbetare i Indien. 46 mediearbetare och 12 icke-statliga organisationer svarade på undersökningen (IFJ, 2005, s 23).
Generellt fann man ingen negativ stereotypering av människor som lever med hiv och aids i Indien (IFJ 2005, s 21). Men det förkommer missvisande ord som ”AIDS-patient”, ”AIDS sufferers” och ”AIDS scare” (IFJ 2006, s 4).
Forskningsrapporten visade att det de indiska medierna främst rapporterar om, när de skriver om hiv och aids, är hur hiv överförs och behandlingar mot sjukdomen (IFJ 2006, s 21). Det som fick minst utrymme i de indiska medierna var människor som lever med hiv och aids, medicinska genombrott samt föräldralösa barn som själva har hiv och aids eller på något sätt påverkats av hiv och aids (IFJ, 2006, s 21).
Enligt resultatet av frågeformulären framgick det att det rådde en förförståelse hos de icke-statliga organisationerna om att hiv-positiva får komma till tals i media, men enligt
undersökningen är det minst troligt att människor som lever med hiv och aids används som källa i medierna (IFJ 2006, s 7).
Teori
Schudson om val av nyhetskällor
Michael Schudson är professor i sociologi och kommunikation vidthe University of California, där han har varit lärare sedan år 1980. Han har skrivit boken The Sociology of News och han skriver artiklar om Amerikas nyhetsmedier, politik och kultur. Schudson har en teori om att nyheter som produceras idag i stor utsträckning har en agenda som styrs av eliten i samhället.
Enligt Schudson är dagspress, radio och tv-kanaler inte helt oberoende i sitt arbete då de styrs av pengar och pressade tidsramar som journalisterna måste arbeta efter. Det gör att medierna ständigt behöver tillgång till ett snabbt, lätt tillgängligt och tillförlitligt flöde av information. Statliga verk, politiker och korrespondenter har insett mediernas behov och tar ofta första kontakten med till exempel tidningar genom att tillhandahålla information i form av
från de statliga verksamheterna än att ge sig ut och sätta sig in i vad som händer i samhället. Enligt IFJ:s (Internationella journalistförbundet) forskningsrapport var det år 2005 minst troligt att en hiv-smittad person används som nyhetskälla i de indiska medierna (IFJ, 2006). I Admassu Tassews rapport, Reporting a Pandemic, står det att det skedde en klar minskning av antalet byråkratiska människor som fick uttala sig om hiv- och aids-frågor mellan åren 1983 och 1990. Under samma tidsperiod fick människor som lever med hiv och aids ett större utrymme i tidningsmedierna.
Vi tillämpar Schudsons teori då vi i den kvantitativa och den kvalitativa analysen räknar antalet citat och vilka som får uttala sig i medierna. I vår undersökning intresserar vi oss för om det är eliten eller de smittade som i störst utsträckning får komma till tals i tidningen och om det finns någon skillnad mellan åren 2005 och 2007. Vi frågar journalisten vilka han och hans kollegor främst använder som nyhetskällor och de hiv-positiva får svara på hur ofta de upplever att människor med hiv/aids får uttala sig i medierna. I slutdiskussionen återanknyter vi till Schudsons teori då reflekterar över hur tidningen The Hindu väljer sina nyhetskällor. Vi utgår då ifrån intervjun med journalisten M. Dinesh Varma.
Enligt Schudson är det inte medierna som sätter folkets agenda, utan det är folkets åsikter och syn på saker som etablerar sig i samhället och sedan sprider sig till medierna (Schudson 2003, s 20).
Stigmatiseringsteori
I vår uppsats tillämpar vi den så kallade stigmatiseringsteorin. Stigma är en term som skapades av grekerna för att påvisa något ovanligt eller nedsättande i en persons moraliska status. Slavar, brottslingar och förrädare fick tecken inbrända eller inristade i kroppen för att skilja dem från mängden (Goffman 2001, s 11). Det finns inga tydliga forskningsdefinitioner av ordet stigma. Vi tillämpar Erving Goffmans förklaring av begreppet. Erving Goffma var professor i sociologi och antropologi vid Universitity of Pennsylvania och har skrivit boken Stigma: den avvikandes roll och identitet.
Stigma betyder att en person blir kastmärkt och utstött om han/hon besitter en egenskap som kan anses negativ och avvikande från samhällets vanliga normer. Enligt Goffman finns det tre olika sorters stigman:
1. Kroppsligt stigma, till exempel missbildningar
2. Fläckar på den personliga karaktären, som bristande hederlighet och homosexualitet 3. 'Tribala' (stambetingade) stigman, till exempel nation och religion
Personer med hiv/aids bär ibland på kroppsligt avvikande symptom, så som magerhet, utslag på kroppen och svettningar. Deras karaktärer kan också ses som befläckade. Hinduismen är den största religonen i Indien och hiv-smittade anses av en del hinduer har gjort något orent. Det finns människor som tror att hiv och aids är guds straff och att människorna som blir utsatta får skylla sig själva för sitt syndiga leverne (Kallings 2005, s 19). I våra
bakgrundsintervjuer med representanter från hiv- och aids-organisationer, personer som lever med hiv och aids samt läkare har de beskrivit hur hiv-positiva stigmatiserats i form av
förföljelser, avståndstaganden och förnedring. I våra forskningsintervjuer tillämpas därför stigmatiseringsteorin. Vi frågar fyra hiv-smittade i Indien om de själva har upplevt stigma och om de tycker att det förekommer stigmatisering av människor med hiv/aids i tidningar. I den kvantitativa analysen räknar vi antalet gånger som orden stigma och stigmatisering nämns för att se om det finns någon skillnad i hur ofta begreppen förekommer mellan åren 2005 och 2007.
Identitet och representation
Ordet identitet betyder en-het eller likhet. När vi är små delas vi in i kategorierna pojkar och flickor, och vi får vi en identitet och samhörighet med pojk- eller flicklaget, beroende på vilket kön vi har. På samma sätt kan vi identifiera oss med människor som har samma
etnicitet, som har en liknande ålder eller bor i samma bostadsområde. Medierna hjälper till att förstärka de olika identiteterna, då de beskriver skillnader och likheter mellan män och kvinnor, ungdomar och pensionärer och skillnaden mellan att bo i Stockholm och i New Delhi.
Det finns två olika sorters identiteter, social identitet och personlig identitet. Den personliga identiteten beskriver hur vi ser på oss själva, våra känslor och egna upplevelser. Den sociala identiteten talar om vilken grupp vi identifierar oss med och hur människor uppfattar oss genom det kollektiva sammanhang som vi ingår i.
De indiska tidningarna skapar en slags föreställd gemenskap, där de gestaltar och tillskriver hiv-positiva vissa egenskaper, likheter och skillnader med andra grupper.
Ordet representation betyder att ’stå för’. Den folkvalda riksdagsmannen är en person som står för, det vill säga representerar, väljarna. På samma sätt representeras Sverige av kungen och i medierna kan någon få träda fram och stå för den större gruppen. Till exempel kan en hiv-organisation få uttala sig i en fråga som rör hiv och aids, och blir då en representant för hiv-positiva. I den kvantitativa analysen undersöker vi vilka personer som får komma till tals och representera gruppen hiv-positiva (Gripsrud, 2002).
Stereotyper
En stereotyp är enligt Simon Lindgren, forskare inom kultur, semiotik och media, en grovt förenklad föreställning om hur individer som inordnas till en given grupp är beskaffade. Stereotyper är problematiska i och med att de gör att skillnader mellan människor ignoreras, till förmån för ett betraktande av gruppens individer som inget annat än exempel på det generella fallet, vare sig det de besitter de aktuella egenskaperna och attribut eller inte (Lindgren 2005, s 91).
Semiotik
Semiotiken är läran om tecken, deras funktioner och egenskaper enligt Gert Z Nordström, professor i bildpedagogik (Z Nordström 2003, s 115). Det handlar om hur vi skapar mening av det vi läser. Denna teori använder vi när vi söker bildens förankring i texten.
”Semiotiken är ett vetenskapligt verktyg nödvändigt för att analysera de bilder och texter vi dagligen konfronteras med i medierna…” (Z Nordström 2003, bokens baksida).
Förankring/ancorage
Ancorage är det franska ordet för förankring. Uttrycket kommer från Roland Barthes uppsats Bildens retorik där Barthes beskriver hur texten förankrar det visuella innehållet i en annons. Enligt Barthes teori är bilder mångtydliga och det är texten som låser bilden och gör den entydig (Z Nordström 2003, s 8). Bilden förankras i texten och får en tydligare och mindre mångfasetterad innebörd. I vår kvalitativa undersökning tillämpas begreppet förankring när det genomförs näranalyser på bilderna till artiklar om hiv och aids. Bildernas denotativa och konnotativa egenskaper kontextualiseras tillsammans med artikelns textinnehåll för att skapa en tydligare bild av fotografiernas innebörd. Vi tittade också närmare på bildtexten för att granska om den tillförde bilden någon ytterligare information.
Denotation
Synonymer till denotation är grund- eller kärnbetydelse
Denotation har med tecknens bokstavliga innebörd att göra. Den denotativa (manifesta) nivån brukar vara den som först ställs under observation i bild- och textstudier (Z Nordström 2003, s 14). Den denotativa/bokstavliga betydelsenivån innebär en konkret redogörelse av vad som iakttas på ett objektivt sätt.
Ett exempel är att en ko på ett fotografi på ett denotativt sätt kan beskrivas som ett nötkreatur, medan kon på ett konnotativt sätt kan göra att beskådaren associerar bilden till förslagsvis bondgårdar, mjölk eller Indien (Z Nordström 2003, s 14-15, 23 och 69).
Konnotation
Konnotation brukar beskrivas som bi- eller medbetydelse.
Andra steget i en bild/textanalys utgörs av en undersökning av ett analysobjekts konnotativa (latenta) betydelsenivå. En konnotativ analys uppmärksammar de tecken som uppstår i huvudet på dem som tolkar analysobjektet, om de delar samma kultur.
Konnotation handlar om symboliska och känslomässiga innebörder. Kulturell association är en synonym beteckning för konnotation (Z Nordström 2003, s 6, 25, 26, 60 och 69).
Kontext
Kontext betyder sammanhang och är en av semiotikens centrala termer.
Att till exempel text påverkar en bild tillhör det som kallas för den yttre kontexten. Det kan givetvis vara tvärtom också, att en bild påverkar en text (Z Nordström 2003, s 74). Den primära kontexten i papperstidningen handlar om hur alla delar (bild, bildtext, rubrik, ingress samt brödtext) är sammanställda. Nordström skriver att alla delar som ingår i helheten är beroende av varandra (Z Nordström 2003, s 92).
Normativ teori
En normativ teori är enligt McQuail en teori som inriktar sig på att undersöka och föreskriva hur media borde fungera. De kallas normativa teorier eftersom de sätter vissa normer och standarder, kriterier för vad som är bra och dåligt. Ett samhälles normativa teorier som gäller de egna medierna hittas ofta i lagar, regler och mediepolicys.
I den kvalitativa analysen använder vi oss av organisationen Kaiser Family Foundations riktlinjer för hur journalister bör rapportera om hiv/aids i Indien. Vi frågar journalisten om han känner till dessa riktlinjer och om de på The Hindu applicerar denna kunskap i praktiken. Vi tillämpar även en del av KFF:s riktlinjer i våra forskningsintervjuer, när vi intervjuar de hiv-smittade (McQuil, 2005).
Metod och genomförande
Under vår resa i Indien fick vi genom olika hiv- och aids-organisationer möta personer som arbetar med människor som lever med hiv/aids. De delade alla med sig av sina kunskaper och erfarenheter och de drabbade berättade för oss om problemen med att leva som hiv-smittad i Indien. Under intervjuerna närvarade vi båda två, för även om vi fick hjälp med översättning till engelska är det endast ett andraspråk i Indien och vi ville undvika
frågor samt föra anteckningar. Vid våra forskningsintervjuer och längre bakgrundsintervjuer spelade vi in ljudet från samtalen med en mp3-spelare och gjorde samtidigt noteringar med block och penna.
Insamling av material
Vi samlade under de två 16 dagar långa perioderna, 30 oktober-14 november 2005 och 30 oktober-14 november 2007, in alla artiklar från The Hindu som innehöll orden hiv och aids som empirisk data. Vi lyckades få tag i tidningsartiklar från 2005 genom biblioteket Connemara Library i Chennai. Den senare perioden sammanföll med vår studieresa,
tidningarna från den perioden köpte vi på egen hand i Indien. Av totalt insamlade 34 artiklar valde vi bort de artiklar där hiv och aids endast nämndes flyktigt. Slutligen blev det kvar 7 artiklar från år 2005 och 14 artiklar från år 2007 för vidare kvantitativ analys. 8 av dessa, 4 från år 2005 och 4 från år 2007 analyserade vi kvalitativt.
I den kvalitativa undersökningen analyserades 4 bilder, ett par från vartdera året, utifrån Z Nordströms teori om att bilden förankras i texten.
Analysmetoder
Vi har använt både en kvantitativ och en kvalitativ metod i vår undersökning. Vi har valt två olika analysmetoder eftersom två eller fler metoder kompletterar varandra, som Williams visar i boken Researching communication ”the weakness of any single method, qualitative and quantitative, are balanced by the strengths of other methods” (Deacon 1999, s 114).
Om den kvantitativa analysen
Vi räknade och registrerade hur många gånger orden hiv och aids nämndes i The Hindus artiklar. Vi följde då ett kodschema som vi utarbetat, Bilaga 1. Kodschemat reviderades flera gånger under vår testkodning.
En kvantitativ innehållsanalys gjordes på de tidningsartiklar vi valt ut.
Variabler i kodschemat som besvarar våra frågeställningar: • Hur framställs hiv/aids i ett urval artiklar?
- Inom vilka genrer förekommer ämnet?
- Hur mycket utrymme får artiklarna från år 2005 jämfört med artiklarna från år 2007? • Hur framställs personer med hiv/aids i text och bild i tidningen The Hindu 16 dagar
- Förekommer det stereotyper och nämns stigman eller diskriminering?
Vi undersökte vilka genrer texterna hör hemma i och vad journalisterna skriver mest om när det gäller hiv/aids. För att se hur mycket utrymme artiklarna får mätte vi deras storlek, det vill säga hur stor plats räknat i kvadratcentimeter de getts i tidningen.
Vi registrerade alla bilder och faktarutor och mätte även deras storlekar. Vid artiklar med bild mätte vi från översta kanten på bilden till och med nedersta textraden. När artiklar enbart innehöll brödtext mätte vi från bokstävernas kanter i översta textraden och nedersta textraden. Vi har i vårt kodschema bland annat tagit med följande stereotyper som svarsalternativ: sexarbetare/prostituerade, sprutnarkomaner och barn påverkade av hiv/aids som några av svarsalternativen, stigma och diskriminering. (Läs mer om stereotyper, stigma och diskriminering i teoridelen).
För att säkerställa tillförlitligheten, interkodarreliabiliteten, testades kodschemat och vi kontrollerade att vi hade fått samma svar.
Vi har granskat hur ofta människor som lever med hiv och aids används som källor och hur ofta de får komma till tals, dessa grupper fick minst utrymme i medierna under 2005 enligt IFJ:s rapport från 2006.
Vissa av dessa kvantitativa resultat redovisas i diagramform.
Om den kvalitativa analysen
Vi genomförde näranalytiska studier på åtta utvalda artiklar. Den kvalitativa undersökningen följde också ett analysschema, (bilaga 3). Vi undersökte bilderna utifrån idén att bildens betydelse förankras i texten.
Sista veckan gjorde vi våra forskningsintervjuer med fyrahiv-positiva personer. Frågor ställdes kring en av artiklarna från år 2005 enligt ett intervjuschema, se bilaga 4. Schemat till dessa intervjuer skapade vi medan vi sammanställde materialet av tidningsartiklarna.
Att vi valde just denna artikel från år 2005 var för att den har en bild och att vi bedömde den som lagom lång att läsa för intervjupersonerna. Det som togs upp i artikeln, sjukvården för personer med hiv och aidspatienter, tyckte vi var intressant att fråga om, då vi våra
bakgrundssamtal med folk från hiv och aids-organisationer uppfattar att det fortfarande finns problem inom det området. Vi lät intervjupersonerna, en i taget, läsa artikeln och ställde sedan våra frågor helt enligt intervjuschemat. Under bakgrundsamtalen gjorde vi en tydlig
lovade dem att deras identitet inte skulle röjas. Några av de intervjuade, särskilt från hiv- och aidsorganisationerna, hade dock ingenting emot att deras namn skulle komma att finnas med i uppsatsen. Även om vissa har sagt att det har varit okej att vi använder deras namn har vi valt att inte göra det, eftersom vi vill vara konsekventa och namnen egentligen inte tillför något av värde.
Hur vi valde journalist att intervjua
För att få veta hur journalisterna på The Hindu tänker när de skriver sina artiklar om hiv/aids ville vi intervjua dem. Journalisterna hoppades vi också skulle kunna besvara
frågeställningarna om vilka källor som används och vilka det är som får uttala sig i artiklarna. När vi sökte journalister att intervjua om hiv/aids ringde vi till The Hindu och frågade efter personer vars namn vi hade sett som byline under våra insamlade artiklar.
Den ende vi fick tag på för en intervju var journalisten M. Dinesh Varma. Han fick därmed bli The Hindus representant avseende hur redaktionen skriver om hiv/aids. Det kändes lämpligt att få träffa Varma eftersom han har skrivit artiklar i ämnet både under år 2005 och år 2007. En sammanfattning av intervjun finns att läsa i Bilaga 6. Det var ibland svårt att höra vad M. Dinesh Varma sa då vi blev störda av andra på hans arbetsplats, fläkten och ringande
telefoner, men det var där han ville att vi skulle sitta vid intervjutillfället.
Intervjupersoner
Journalisten M. Dinesh Varma
M. Dinesh Varma har arbetat som journalist på dagstidningen The Hindu i femton år. Första åren arbetade han på The Hindus redaktion i Keralas huvudstad Trivandrum, de senaste tre åren på huvudredaktionen i Chennai där han nu arbetar. Varma har författat några av de tidningsartiklar om hiv/aids som vi har funnit inom undersökningsperioderna.
Han säger att tidningar är som tveeggade svärd, som svar på frågan vilket ansvar tidningar som The Hindu har när det gäller att skriva om och ge allmänheten information om hiv/aids och liknande. De kan göra nytta eller ställa till skada. En sammanfattning av denna intervju finns i Bilaga 6.
Presentation av de hiv-positiva intervjupersonerna
De intervjuade har valts efter vissa önskemål från vår sida, till exempel att de är
engelsktalande personer i Indien som lever med hiv. Dessa har vi fått kontakt med genom lokala hiv/aids-organisationer.De personer vi intervjuat har varit personer som råkat befinna
sig på samma plats som vi själva och som kunnat ställa upp på en intervju om sin hiv-infektion. Vi intervjuade fyra hiv-positiva personer, två kvinnor och två män. Frågorna vi ställde baserades på C-uppsatsens forskningsfrågor, resultatet från IFJ:s forskningsrapport och Kaiser Family Foundations etiska riktlinjer. Vi ville veta hur de hiv-smittade
intervjupersonerna upplever att hiv/aids beskrivs och hur de ser på framställningen av personer som lever med hiv/aids i artikeln vi visade samt i The Hindu och indiska tidningar mer allmänt. Och om intervjupersonerna upplever att det förekommer stereotyper, stigman eller diskriminering samt hur de ser på journalisternas rapportering. Forskningsfrågorna och deras delfrågorna presenteras under avsnittet Forskningsintervjuer med hiv-positiva.
De etiska riktlinjerna har tillämpats i samband med intervjuerna och vid intervjutillfället var vi noga med att poängtera att materialet är helt konfidentiellt. Sammanfattningen av
intervjuerna innehåller ett urval av frågor från intervjuerna, se intervjuschemat i bilaga 4.
Man, 40 år
Han är hiv-positiv och han läser en engelskspråkig tidning varje morgon. I åtta år har han vetat om att han har hiv och han är öppen med sin status.
Man, 42 år
Han fick reda på att han var hiv-positiv för 16 år sedan. Han läser två tidningar på tamil varje dag. Efter att han fick veta att han är positiv har han bestämt sig för att aldrig gifta sig.
Kvinna, 29 år
Hon är änka med två små barn. När hon födde sitt andra barn för två år sedan fick hon veta att hon är hiv-positiv. Hon läser inte någon tidning men hon har en uppfattning om hur
människor som lever med hiv och aids representeras i media.
Kvinna, 33 år
Hon har varit hiv-positiv i 11 år. Hon läser både tamil- och engelskspråkiga tidningar när hon får tid.
Forskningsetiska överväganden
Vi har följt skriften Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning från Vetenskapsrådet. Dessa forskningsetiska riktlinjer har vi använt för att skydda individer från skada eller kränkning.
Förutom våra forskningsintervjuer har vi gjort många bakgrundsintervjuer. När vi samtalade med unga hiv-smittade hade vi föräldrars eller ansvarig persons tillstånd.
Vi informerade och klargjorde för alla som deltog i vår undersökning vårt syfte och hur vår forskning skulle representeras. Efter att de samtyckt fick de delta i vår studie.
Personerna som deltog garanterades konfidentialitet och anonymitet.
Metodkritik
Vår studie innehåller endast artiklar från en indisk tidning, the Hindu, under två 16-dagars perioder. Det betyder att vi har haft ett begränsat material att jobba med. Vilket gör att resultatet/utfallet av vår undersökning inte är så detaljerat och tillförlitligt som det skulle ha kunnat bli om vi hade haft ordentliga resurser (enkom avsatt tid, penningbidrag typ stipendier eller från sponsorer) till att göra en större studie.
Alla vi har intervjuat har haft ett annat förstaspråk än engelska, vilket gjorde att det ibland var svårt att förstå varandra. Men personal från hiv- och aidsorganisationer har hjälpt oss att tolka, så det har för det mesta gått bra.
Vi använde oss av mp3-spelare för att spela in intervjuerna och vi fick bra kvalitet på det inspelade materialet. Det gick också bra att genomföra transkriberingarna av ljudfilerna, trots att några intervjuer stördes av ljud från takfläktar och annat.
Vi har under arbetets gång valt bort tidningsartiklar till vår studie där det talas om hiv och aids bara i förbigående. Det är möjligt att andra skulle ha bedömt vissa tidningsartiklar på ett annat sätt än vi gjort och då också gjort ett något annorlunda urval. På grund av tidsbrist har vi inte haft möjlighet att analysera fler än åtta artiklar kvalitativt.
Det var inte heller lätt att hitta tolk som hade tid att ställa upp precis när vi behövde. Endast en tidningsjournalist har intervjuats i vår undersökning, det är förstås en svaghet då det skulle ha varit önskvärt att ha med fler i studien. Vi ville intervjua fler journalister men det fanns inga andra journalister på The Hindu som kunde, eller ville, ställa upp. Dessutom var våra resurser alldeles för små för att ha råd med en tolk för att klara av att intervjua någon på exempelvis en tamilsk tidning som skriver om hiv/aids.
Validitet och reliabilitet
Validitet betyder giltighet och reliabilitet betyder tillförlitlighet.
Vi anser också att vi har samlat in rätt, det vill säga giltigt, material till vår studie. Vi tror också att vi har lyckats bra med att analysera och tolka materialet eftersom vi använde oss av ett systematiskt och strikt kodsystem för att sortera och klassificera detta material.
En tänkbar felkälla kan vara att vi inte fick ihop en tillräckligt stor mängd med material för att alltid kunna dra precis rätt slutsatser och alltid få reliabla svar på frågorna vi ställt.
En annan tänkbar felkälla i undersökningen skulle kunna vara missförstånd på grund av språksvårigheter, flera av de vi intervjuade kunde inte engelska så bra och vi själva förstår inte tamilska. Vi fick dock ibland hjälp av en indisk kvinna som är duktig på engelska och detta minskade risken för missuppfattningar i intervjuerna.
En tredje tänkbar felkälla är misslyckade inspelningar av intervjuer. Vi var i stort sett
förskonade från brister i ljudupptagningarna. Enstaka ord gick förlorade på grund av fläktljud, ringande telefoner och annat, men det har ändå gått bra att transkribera ljudfilerna.
Resultat
Kvantitativ analys
Vi har undersökt hur mycket utrymme artiklarna om hiv/aids gavs i The Hindu under respektive undersökningsperiod år 2005 och år 2007.Vi jämförde resultaten av vår studie mellan de två undersökningsperioderna. Resultaten av redovisas i den gemensamma sammanfattningen.
The Hindu 2005 (30 oktober -14 november)
Av alla tidningar och bilagor under denna 16-dagarsperiod fanns 13 tidningsartiklar som nämnde orden hiv och/eller aids varav 7 av artiklarna i huvudsak handlade om hiv/aids, 3 innehöll bild. Dessa artiklar undersöktes kvantitativt. Medelvärdet på brödtexternas yta i de utvalda artiklarna är 91,7 cm². I tre av artiklarna förekommer det bilder.
Alla artiklar tillhör genren nyheter, utom en som är en bokrecension. Fyra är skrivna av journalister, under olika beteckningar, två har nyhetsbyråer som avsändare och en artikel har ingen byline alls.
Enligt IFJ:s forskningsrapport förekom det generellt ingen negativ stereotypisering av människor som lever med hiv och aids i de indiska medierna år 2005. Vi hittade inte en enda stereotyp i artiklarna. Orden stigma och diskriminering nämndes inte alls.
Vi undersöker vilka personer som får komma till tals och representera gruppen hiv-positiva, se representation i teoridelen. Av dem som uttalar sig i artiklarna tillhör fyra stycken
hiv/aids-organisationer eller liknande, ett par är läkare och ett par hamnar under kategorin Övrigt, se diagram 1. 0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 4,5 1. H iv-sm ittad 2. Ick e st atlig organ isation* 3. Lä kare 4. P oliti ker, rege ringen, stat lig or gani sation 5. Ing en uttal ar s ig 6. Ö vrig t
Figur 1. Vem/vilka uttalar sig i texten? (Y-axel: Antal personer, X-axel: Svarsalternativ)
De källor journalister använde sig mest av när de skrev sina artiklar om hiv/aids var personer från hiv/aidsorganisationer och andra icke-statliga organisationer, se figur 2. Det kan stämma väl med Tassews forskningsrapport där han skriver att det har skett en minskning av antalet myndigheter och experter som syns och uttalar sig i artiklar om hiv och aids. Däremot verkar organisationerna fortfarande se ut att spela en stor roll enligt våra resultat.
0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 4,5 1. H iv-sm ittad 2. Ick e st atlig organ isation* 3. Lä kar e 4. P oliti ker , rege ringen, statl ig or gani satio n 5. R ätts fall 6. B ok 7. Ing en k älla eller fram går ej 8. Ö vrigt
Figur 2. Vilka källor har texten? (Y-axel: Antal personer, X-axel: Svarsalternativ)
Det finns med en hiv-smittad i en av artiklarna och den personen framställdes med namn i artikeln.
The Hindu 2007 (30 oktober -14 november)
Under denna 16-dagarsperiod förekom orden hiv och/eller aids i 21 tidningsartiklar, 14 av dem behandlar ämnet och undersöktes vidare. I 6 av dessa 14 artiklar finns det bilder. Medelvärdet på brödtexternas yta är i snitt 119 cm². De flesta av dessa, 8 stycken, tillhör nyhetsgenren.
9 av artiklarna är skrivna av journalister. En artikel saknar byline och 4 artiklar är författade av insändare eller debattörer. I 5 av de 14 artiklarna nämns stigma/diskriminering i texten. Det förekommer för det mesta inga stereotyper i texterna, men tre prostituerade, tre barn som berörs av hiv/aids och en lastbilschaufför figurerade i detta års artiklar.
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1. H om osex uella 2. S exar bet are/ pros titue rad e 3. La stbi lschauf förer 4. S prut nar koman er 5. H em mafr uar /änk or 6. B arn påv erkade av h iv/a ids 7. Ing a ster oty per 8.Ö vrigt
Figur 3. Förekommer det stereotyper av personer som lever med hiv/aids? (Y-axel: Antal personer,
X-axel: Svarsalternativ)
De flesta som uttalade sig, 7 personer, tillhör hiv- och aids-organisationer eller liknande, tätt följt av tre personer som passar in i svarsalternativet Övrigt. Källorna är främst från dessa organisationer, i övrigt är källorna utspridda. Det förekommer dock ingen hiv-positiv som källa i denna period.
Sammanfattning The Hindu 2005 och 2007
Det författades dubbelt så många artiklar i The Hindu om hiv/aids under 16 dagar år 2007 jämfört med motsvarande dagar år 2005, 14 artiklar respektive 7 artiklar. Till skillnad från Tassews undersökning på tidningar i andra länder ser vi att hiv/aids har fått ett ökat utrymme i indiska tidningen The Hindu.
Det förekommer dubbelt så många bilder år 2007 jämfört med år 2005, 6 bilder respektive 3 bilder. Gemensamt för båda undersökningsperioderna är att de flesta artiklarna var skrivna i nyhetsgenren och att de endast har var sin faktaruta.
Faktarutan från år 2005 var något större jämfört med år 2007, 19,3 cm² respektive 17,2 cm². Brödtexterna är i snitt 27,3 cm längre under år 2007 jämfört med år 2005, 119 cm respektive 91,7 cm. Att faktarutorna minskats kan däremot kunna tänkas stämma in med Tassews rapport om att bevakningen av smittan minskas när hiv/aids inte längre är en ovanlig nyhet. Det finns inget nämnt om barn i artiklarna från år 2005, medan det år 2007 finns 3 artiklar som handlar om gruppen hiv-positiva barn.
