Innehåll
1. INLEDNING ... 1
1.1 Problemformulering ... 1
1.2 Syfte och frågeställningar: ... 2
1.3 Ontologi och begrepp ... 2
1.4 Tidigare forskning ... 3
2.TEORI ... 6
2.1 Klass – ett teoretiskt ramverk ... 6
2.2 Attityder och intressen ... 9
2.3 Hypoteser ... 10
3.METOD OCH DATA ... 11
3.1 Logistisk regressionsanalys med oddskvoter ... 11
3.2 Enkät ... 12
3.3 Avgränsning och urval ... 13
3.4 Etiska överväganden ... 14
3.5 Operationalisering ... 15
3.6 Validitet och reliabilitet ... 17
3.7 Oberoende variabler ... 18
3.8 Beroende variabler ... 21
4. RESULTAT OCH ANALYS ... 26
4.1 Attityder till jämlikhetssträvanden ... 26
4.2 Attityder till statlig utjämning av orättvisor ... 28
4.3 Attityder till offentliga bidrag och tjänster ... 28
4.4 Attityder till bidragsökningar ... 28
4.5 Attityder till nedskärningar av sociala reformer ... 29
4.6 Attityder till skattehöjningar ... 29
4.7 Attityder till de rådande skattenivåerna ... 30
4.8 Attityder till ett eventuellt fusk med arbetslöshetsersättning ... 31
4.9 Attityder till ett eventuellt fusk med socialbidrag ... 31
5. SLUTDISKUSSION ... 32
REFERENSER ... 35
1
1. INLEDNING 1.1 Problemformulering
I Sverige arbetar en majoritet av de yrkesverksamma socionomerna inom
verksamheter som tillhör välfärdsstatens kärnområden.1 I denna bemärkelse utgör det professionella sociala arbetet en del av den statliga välfärds- eller
socialpolitiken. Den svenske nationalekonomen Åke Elmér definierar socialpolitik som ”det som staten gör […] för att tillförsäkra de enskilda människorna drägliga levnadsförhållanden eller med andra ord för att lösa eller förebygga sociala problem”.2
Hos Elmér framstår välfärdsstaten som ett finjusterat system med uppgiften att motverka olika samhällsproblem och garantera en skälig levnadsnivå för alla människor. Elmérs definition faller inom ramen för det som professorerna Anna Meeuwisse och Hans Swärd har kallat för ett socialdemokratiskt perspektiv på socialpolitiken och det sociala arbetet. I det socialdemokratiska perspektivet betraktas välfärdsstaten som ett med tiden alltmer välfungerande trygghetssystem. Det sociala arbetet betraktas som ett sista skyddsnät för personer som av någon anledning inte får tillgång till de generella socialpolitiska åtgärderna. Vid sidan av det socialdemokratiska perspektivet ser Meuwisse och Swärd ett radikalt
perspektiv med två förgreningar. I den första förgreningen, som hämtar inspiration från den franske filosofen Michel Foucault, kritiseras det socialdemokratiska perspektivet för dess utvecklingsoptimism. Här framstår socialpolitiken som ett instrument för utövande av ”social kontroll, disciplinering och makt”. I den andra förgreningen, som förknippas med marxistisk teoribildning, skildras
socialpolitiken och det sociala arbetet som det kapitalistiska systemets ”städgumma”.3
Som bekant är konflikter kring socialpolitikens funktion och målsättningar inte avgränsade till det akademiska fältet. Flera studier har visat att det finns stora välfärdspolitiska attitydskillnader mellan olika samhällsgrupper. Till exempel har sociologen Stefan Svallfors visat att det finns samband mellan människors
klasstillhörighet och välfärdspolitiska attitydmönster.4 I en av sina senaste studier visar Svallfors att arbetare och lägre tjänstemän är mer positiva än andra
yrkesklasser till ett omfattande statligt engagemang och höga välfärdsutgifter.5 Svallfors visar även att klasstillhörigheten under uppväxten är av betydelse för attityderna till välfärdsstaten senare i livet. Detta gäller även sedan hänsyn tagits till nuvarande klassposition och inkomst.6 Enligt Svallfors uppstår skillnaderna som härstammar från klassbakgrunden genom en samhällelig
socialisationsprocess som äger rum inom familjen, kamratkretsen, skolan och den övriga uppväxtmiljön.7
Samtidigt som det finns flera studier som bekräftar sambandet mellan klasstillhörighet och attityder till välfärdsstaten hos den svenska befolkningen som helhet, saknas tidigare forskning om relationen mellan klassbakgrund och attityder till välfärdsstaten inom olika professioner. I ett sådant sammanhang framstår socialarbetarna som en intressant grupp att studera. Den
1 Lundström & Sunesson (2006), s. 184.
2 Elmér, Blomberg, Harrysson, m fl. (2000), s. 11. 3 Meeuwisse & Swärd (2006), s. 67.
4
Svallfors (1989), Svallfors (1996:a), Svallfors (2004).
5 Svallfors (2004), ss. 113-127, 213. 6 Svallfors (2004), ss. 128-132, 136. 7
2
nordamerikanske sociologen Michael Lipsky har framställt socialarbetarna som en grupp gatubyråkrater med ett omfattande tolknings- och handlingsutrymme i myndigheternas relationer till medborgarna. Enligt Lipsky har gatubyråkraterna en stor inverkan på medborgarnas liv, bland annat genom att de påverkar medborgarnas förväntningar på välfärdspolitiken och de egna möjligheterna till politiskt inflytande.8 Med en sådan utblick verkar det angeläget att titta närmare på den sociala bakgrunden och de välfärdspolitiska attityderna hos den kommande generationen av socialarbetare.
1.2 Syfte och frågeställningar:
Syftet med denna studie är att analysera i vilken utsträckning socionomstudenters sociala bakgrund påverkar deras attityder till välfärdspolitisk omfördelning. För att syftet ska uppfyllas har arbetet utgått från följande frågeställningar:
a) I vilken utsträckning påverkar studenternas klassbakgrund deras attityder till välfärdspolitisk omfördelning mellan olika grupper med skilda
ekonomiska resurser?
b) I vilken utsträckning påverkar andra faktorer som ålder, kön, födelseland och politisk hemvist studenternas attityder till välfärdspolitisk
omfördelning mellan olika grupper med skilda ekonomiska resurser?
1.3 Ontologi och begrepp
Denna studie utgår från en materialistisk historieuppfattning där organiseringen av produktionen och fördelningen av de materiella resurserna betraktas som
avgörande för samhällets utveckling. I ett sådant perspektiv betraktas
människornas handlingsutrymme som format av deras historiska förutsättningar och materiella levnadsförhållanden.9 Som Karl Marx uttryckte det:
gör [människorna] själva sin historia, men de gör den inte efter eget gottfinnande, inte under omständigheter som de själva valt utan under omständigheter, som är omedelbart för handen givna och redan existerande. Traditionen från alla döda släktled trycker som en mara på de levandes hjärna. Och just då dessa tycks vara i färd med att omforma sig själva och tingen, att skapa något som man hittills aldrig skådat, just i sådana revolutionära krisepoker besvär de ängsligt gångna tiders andar att komma till sin hjälp, lånar deras namn, kampparoller, kostymering för att i denna gamla ärevördiga förklädnad och med detta lånade språk uppföra de nya världshistoriska scenerna.10
I citatet framträder Marx föreställning om ett dialektiskt förhållande mellan samhällets struktur och människornas handlande. De rådande omständigheterna tillhandahåller en viss uppsättning möjligheter och hinder, men omständigheterna förändras genom människornas tänkande och handlande. Människorna är fria att tänka och handla, men deras föreställningar och handlingsutrymme påverkas av de rådande omständigheterna. Senare sociologer har med liknande utgångspunkter betonat klassbakgrundens betydelse för människors nuvarande klasstillhörighet och livschanser. Eric Ohlin Wright och Pierre Bourdieu har till exempel talat om ett socialt arv (eller habitus) som följer människorna genom livet men som också förändras genom deras eget aktiva handlande.11
8
Lipsky (2010), s. 4.
9 Sohlberg & Sohlberg (2002), s. 43., Thorsén (2010), s. 70. 10 Marx (1852).
11
3
En persons klassbakgrund kan betraktas som synonym med föräldrarnas klasstillhörighet.12 Den kan även tänkas vara synonym med personliga föreställningar om klasstillhörigheten och den ekonomiska situationen under uppväxten. Därutöver kan klassbakgrunden betraktas som grundad på tidigare erfarenheter från arbetslivet. I denna studie betraktas samhällsklasser som ”organiserade kring anställningsrelationer som utmärker olika positioner i den samhälleliga arbetsdelningen”.13 I ett sådant perspektiv framträder klasser som ”grupperingar av positioner på arbetsmarknad och i produktionsenheter” där positionerna bland annat åtskiljs när det gäller ägande av produktionsmedel, utbildningskrav och detaljövervakning av arbetsuppgifter.14 Studien utgår från ett antagande om att människors klassbakgrund påverkar deras attityder till den svenska välfärdspolitiken.15 På en allmän nivå omfattar välfärdspolitiken statens åtgärder för att trygga befolkningens reproduktion samt ”öka dess kvantitet, kvalitet och/eller […] levnadsvillkor.16 Denna studie fokuserar huvudsakligen på attityder gentemot en viss typ av sådana reproduktiva åtgärder, nämligen åtgärder för omfördelning mellan olika grupper med skilda ekonomiska resurser.
Strålkastarljuset hamnar därmed på attityder tillhörande det den svenske sociologen Stefan Svallfors har kallat för en välfärdspolitisk
”fördelningsdimension”.17
Fördelningsdimensionen är en teoretisk konstruktion som används för att fånga upp och avgränsa en viss typ av politiska uttryck. I fördelningsdimensionen fokuseras välfärdspolitiken, inte helt oväntat, som ett fördelningsproblem där den huvudsakliga motsättningen antas finnas i
relationerna mellan ”resursstarka” och ”resurssvaga” grupper.18
1.4 Tidigare forskning
Under slutet av 1980-talet började europeiska välfärdsforskare intressera sig för allmänhetens attityder i välfärdspolitiska frågor.19 Sedan dess har det publicerats en rad studier som visar att välfärdsstaten är föremål för ett utbrett folkligt stöd. Samtidigt pekar dessa studier på avsevärda attitydskillnader mellan olika samhällsgrupper och olika typer av välfärdspolitiska åtgärder.20
Flera tidigare studier visar att det finns betydande klasskillnader i de
välfärdspolitiska attitydmönstren.21 I en svensk studie från 1996 visade Svallfors att arbetarna, i jämförelse med de högre tjänstemännen, var förhållandevis positiva till ökade välfärdspolitiska utgifter22 och en ”offentligt organiserad och kollektivt finansierad välfärdspolitik”.23
I en annan studie av välfärdsattityderna
12 Svallfors (2004), s. 19. 13 Svallfors (2004), s. 19. 14
Svallfors (2004), ss. 19-20.
15 Begreppet ”attityd” avser respondenternas inställningar till välfärdspoliska åtgärder för
omfördelning mellan resursstarka och resurssvaga samhällsgrupper. Svallfors (1989), s. 44. och Svallfors (2004), s. 31.
16 Definitionen utgår från sociologen Göran Therborns definition av begreppet ”välfärdsstat”.
Therborn citerad i Svallfors (1989), s. 37.
17 Svallfors, Stefan (1996:b), s. 43. 18 Svallfors, Stefan (1996:b), s. 43. 19
Andreβ & Heien (2001), s. 337.
20 Hasenfeld & Rafferty (1989), s. 1035., Svallfors (1989), s. 50., Svallfors (1996:b), ss. 60-61.,
Taylor-Gooby (2007), s. 11.
21 Hasenfeld & Rafferty (1989)., Svallfors (1997)., Andreβ & Heien (2001)., Lewin-Epstein,
Kaplan & Levanon (2003)., Blekesaune & Quadagno (2003)., Derks (2004)., Mau (2004)., Dillinger (2010)., Kulin & Svallfors (2010).
22 Svallfors (1996:a), ss. 76-79. 23
4
hos befolkningarna i åtta länder från 1997 visade Svallfors att de högre
tjänstemännen i betydligt högre utsträckning än arbetarna var negativt inställda till välfärdspolitiska omfördelningsåtgärder. Dessutom var de högre tjänstemännen i högre utsträckning än arbetarna positivt inställda till stora inkomstskillnader.24 Även skillnader i klassbakgrund har visat sig vara betydelsefulla för de välfärdspolitiska attityderna. I en studie från år 2004 jämförde Svallfors attityderna bland svenskar som vuxit upp i egenföretagarfamiljer och högre tjänstemannafamiljer med attityderna hos svenskar som vuxit upp i lågutbildade arbetarfamiljer. Studiens resultat visar att de två förstnämnda grupperna var förhållandevis negativt inställda till offentlig service, offentliga utgifter och offentlig finansiering av olika välfärdsprogram. Skillnaderna som kunde återföras till klassbakgrund visade sig i vissa fall vara nästan lika viktiga som människors aktuella klasstillhörighet när det gällde att förklara attitydskillnader mellan olika grupper.25
Det finns även studier som har påvisat åldersskillnader i attityderna till välfärdsstaten. I en nordamerikansk studie från 1988 visade Ponza att personer över 65 år var mindre benägna än övriga åldersgrupper att stödja ökade
utbildningsutgifter och att tycka att för stora resurser spenderades på pensioner. Samtidigt uppvisade de äldre ett, i jämförelse med medelvärdet för samtliga grupper, något större stöd för transfereringar till barnfamiljer med låga inkomster och ett mindre stöd för transfereringar till låginkomsttagare i sin egen
åldersgrupp.26 I en annan nordamerikansk studie som publicerades 1989 visade Hasenfeld och Rafferty att åldersgruppen 30-39 år hade en större, dock ej statistiskt signifikant, benägenhet att vara positivt inställd till välfärdspolitiska åtgärder som socialbidrag och arbetslöshetsersättning än åldersgruppen 18-29 år. De fyra därpå följande åldergrupperna (40-49, 50-59, 60-69 och 70+) uppvisade däremot en linjär minskning av det välfärdspolitiska stödet i förhållande till den ovan nämnda referensgruppen.27 Även när det gäller svenskarnas välfärdsattityder finns det studier som pekar på vissa åldersrelaterade skillnader. I en studie som publicerades 1989 visade Svallfors att de äldre åldersgrupperna (40-64 och 65+) i högre utsträckning än de yngre (16-25 och 26-39) ansåg att det fanns för mycket jämlikhetssträvanden. Mer konkret visar studien att 46 procent av åldersgruppen 16-25 år, 49 procent av åldersgruppen 26-39 år, 60 procent av åldersgruppen 40-64 år och 59 procent av åldersgruppen 65+ år instämde i påståendet, som löd ”Det finns alldeles för mycket jämlikhetssträvanden i Sverige idag”.28
Flera studier har även framlagt belägg för könsskillnader i de välfärdspolitiska attitydmönstren. I den tidigare nämnda studien från 1996 visade Svallfors att kvinnor i högre utsträckning än män förespråkade höjda välfärdspolitiska utgifter. Även om det fanns undantag för vissa indikatorer hade kvinnor dessutom en förhållandevis stor benägenhet att vara positiva inställda till offentligt organiserad service och kollektiv finansiering.29 I studien från 1997 visade Svallfors vidare att kvinnor hade en större benägenhet än män att vara positivt inställda till
välfärdspolitiska program för omfördelning av resurser och en mindre benägenhet att acceptera stora inkomstskillnader.30 När andra faktorer som klasstillhörighet och arbetsmarknadsstatus konstanthållits har dock dessa könsskillnader,
24 Svallfors (1997), s. 292.
25 Svallfors, Stefan (2004), ss. 128-132.
26 Ponza, Duncan, Corcoran, m.fl. (1988), s. 462. 27
Hasenfeld, Yeheskel & Rafferty (1989), s. 1040.
28 Svallfors (1989), s. 90. 29 Svallfors (1996:a), s. 79. 30
5
åtminstone när det gäller de svenska attitydmönstren, framstått som förhållandevis obetydliga.31
Födelseland är ytterligare en faktor som kan påverka människors
välfärdspolitiska attityder. Det är sannolikt att socialisation inom ramen för en annan välfärdsregim än den skandinaviska påverkar människors senare
ställningstaganden i välfärdsfrågor. Det saknas dock svenska studier om
betydelsen av födelseland och etnicitet för människors välfärdspolitiska attityder. Den tidigare nämnda nordamerikanska studien av Hasenfeld och Rafferty visade att respondenternas ”rastillhörighet” hade en avgörande betydelse för
uppslutningen bakom olika välfärdspolitiska program, och att detta var särskilt påtagligt för de behovsprövade åtgärderna. De ”icke-vita” gruppernas stöd till de välfärdspolitiska programmen var betydligt starkare än de ”vitas” stöd till samma program. Detta gällde även sedan man kontrollerat för respondenternas sociala status (inkomst och utbildning).32
Slutligen kan människors politiska hemvist tänkas ha en viss betydelse för deras politiska attityder. Svallfors studie från 1989 visade att det fanns vissa samband mellan människors ”partival” och deras välfärdspolitiska attityder. Detta gällde särskilt attityder i frågor gällande välfärdspolitikens ”utfall” och
”administration”.33
Som Svallfors påpekar skulle detta samband lika gärna kunna innebära att attityder har betydelse för människors partival som att partierna påverkar människors attityder. Samtidigt menar Svallfors att det oavsett sambandets riktning kan vara av intresse att ta reda på om kopplingen mellan politisk hemvist och välfärdspolitiska attityder är konstant eller varierar mellan olika attitydområden.34
31Svallfors (1989), s. 86., Svallfors (1996:a), s. 79., Svallfors (2004), s. 121. 32 Hasenfeld & Rafferty (1989), s. 1043.
33
Tyvärr visar den aktuella studien inte vilka partier som hänger ihop med vilka attityder. Den redovisar enbart styrkan i sambandet mellan partival och olika attitydindex. Svallfors (1989), ss. 108-110.
34
6
2. TEORI
2.1 Klass – ett teoretiskt ramverk
I uppslagsverket Encyclopedia of Political Theory finns följande definition av klassbegreppet:
Class refers to various forms of social stratification, primarily along broadly economic lines. As such, class became particularly salient to political theory in the nineteenth century, after the decline of feudalism had rendered more directly political forms of stratification, such as ranks of nobility, largely irrelevant. For some political theorists, notably Marxists, sharp differences between classes provide the fundamental framework through which politics is to be understood, whereas for other theorists class forms one among a number of significant differences within society (alongside, e.g., gender and ethnic diversity). For still others, more fluid economic gradations are more important than distinct classes.35
Som citatet visar används klassbegreppet för att beskriva och analysera social ojämlikhet. I Västeuropa fick begreppet sitt samhällsvetenskapliga uppsving i samband med feodalismens och godssystemets nedgång under 1800-talet. Det var i detta historiska sammanhang som Karl Marx och Max Weber framlade sina analyser av det framväxande kapitalistiska klassamhället.
I Karl Marx teori definieras klasser utifrån deras inbördes relationer i
varuproduktionen.36 Summan av dessa produktionsförhållanden bildar enligt Marx samhällets ekonomiska struktur.37 Varje samhälle måste under en given tidsperiod producera en viss mängd varor för att befolkningen ska överleva. Under historiens gång inhämtar människorna kunskaper och färdigheter som möjliggör skapandet av en större mängd varor än den som krävs för befolkningens överlevnad. Uppkomsten av ett sådant överskott möjliggör i sin tur frigörandet av vissa samhällsskikt från arbetet med att framställa livsnödvändigheter (som livsmedel och bostäder) och inledandet av ett exploateringsförhållande mellan en härskande och en underordnad klass.38 Enligt Marx konstitueras det kapitalistiska samhället av tre huvudklasser; ”kapitalister”, ”arbetare” och ”bönder”. Kapitalismens huvudklasser är kapitalisterna som äger produktionsmedlen (verktygen och egendomen som krävs för att producera varor) och arbetarna, som använder produktionsmedlen till att framställa varor som kapitalisterna sedan kan avyttra på en marknad.39 Enligt Marx är det exploateringen av arbetarna som ligger till grund för kapitalisternas profiter. Enkelt uttryckt menar Marx att arbetarna under en viss tidsrymd producerar mer än det som krävs för att de ska upprätthålla en viss materiell nivå. Mervärdet, eller det som blir över sedan arbetarna fått sin del, går till kapitalisterna.40 I denna bemärkelse menar Marx att arbetarna exploateras av kapitalisterna.41 Exploateringsförhållandet leder till uppkomsten av en (öppen
35 Fisken (2010). 36 Western (2010). 37 Marx (1859). 38 Western (2010).
39 Western (2010). Som Boglind, Eliæson & Månsson uttrycker det var Karl Marx dock inte
främmande för tanken att det ur huvudklasserna ”kunde […] utmönstras olika klasskikt, som utifrån sin ställning inom ekonomin och olika konkreta omständigheter kunde komma i konflikt med varandra”. Boglind, Eliæson & Månsson (2005), s. 90.
40 Boglind, Eliæson & Månsson (2005), s. 80.
41 Som Boglind, Eliæson & Månsson påpekar är det viktigt att inse att Marx inte betraktade det
7
eller underliggande) intressekonflikt mellan kapitalister och arbetare. För att vidmakthålla sin position i konkurrensen med andra kapitalister måste den enskilde kapitalisten (eller företaget) sträva efter att maximera vinsten genom att utöka sin del av mervärdet.42 På motsvarande sätt finns det tendenser i
kapitalismens utveckling som driver arbetarna till att bevaka sina intressen gällande exempelvis löner och arbetsförhållanden.43 Marx menar att
exploateringen innebär en diametral motsättning som inte kommer att få en
varaktig lösning utan en genomgripande förändring av det kapitalistiska systemet. Max Webers klassanalys kan betraktas som ett svar på Marx tankegångar om det kapitalistiska klassamhället.44 Medan Marx påbörjar sin analys med att studera klassernas relationer i produktionssfären utgår Weber från en metodologisk individualism i sin empiriska analys av individernas klassituationer på marknaden.45 I Webers tankevärld är klasser sammansatta av individer som befinner sig i samma klassituation. För Weber motsvarar begreppet klassituation:
den typiska sannolikheten för 1) materiell försörjning, 2) yttre social ställning och 3) inre liv som är en följd av omfattningen och arten av den kontroll (eller brist på kontroll) som en individ har över materiella ting eller prestationsförmåga och av dessas användbarhet för att få inkomster inom en given ekonomisk ordning.46
Som citatet visar lägger Weber i likhet med Marx viss tonvikt vid människornas materiella levnadsförhållanden. I sin analys inkluderar Weber dock en rad andra faktorer, såsom prestationsförmåga samt upplevd/tillskriven status. Weber identifierar dessutom ett större antal klasser. För Weber har dessa klasser inte någon direkt motsvarighet i verkligheten. De är snarare tänkta att fungera som idealtyper, en sorts teoretiska renodlingar av verkligheten. För det första nämner Weber ägarklasserna, som grundar sig i klassituationer bestämda av skillnader i ägande. Ägarklasser utmärks genom sitt monopol på vissa inköp och viss
försäljning, förmögenhets- och kapitalbildning och statusprivilegier (till exempel utbildning). Mellan ägarklasserna och de fattiga (som på olika sätt är föremål för ägarnas monopol) finns olika mellanskikt eller medelklasser. För det andra nämner Weber yrkesklasserna, som grundar sig i klassituationer bestämda av ”chanserna till avyttring av varor och tjänster på en marknad”.47
Yrkesklasserna utmärks genom sina försök till monopolisering av produktionsledningen och kontroll över samhällsekonomin till gagn för klassmedlemmarnas
arbetsförtjänster. Även här ser Weber en glidande skala från privilegierade till icke-privilegierade klasser.48 För det tredje nämner Weber sociala klasser, som motsvarar ”totaliteten av de klassituationer mellan vilka mobilitet, individuellt eller för generationen, lätt kan ske och är typisk”.49 Som sociologen Mark Western uttrycker det kan Webers sociala klasser förstås som kluster av
”följd av det kapitalistiska systemet [kursiv i orginal]”. Boglind, Eliæson & Månsson (2005), s. 75. Se även Sohlberg & Leiulfsrud (2005), s. 41.
42 Detta kan exempelvis ske genom förbilligandet av sådana konsumtionsvaror som arbetarna
behöver. Boglind, Eliæson, Månsson (2005), s. 81.
43 Western (2010), Boglind, Eliæson, Månsson (2005), ss. 81-82. 44 Western (2010), Boglind, Eliæson, Månsson (2005), ss. 163-164. 45
I Webers teori är marknaden inte en fysisk plats utan ett teoretiskt koncept som avser att fånga upp vissa ekonomiska relationer. Den australienske sociologen Mark Western definierar begreppet marknad som ”the arena in which buyers and sellers come together to exchange goods and services”. Western (2010).
46
Weber citerad i Boglind, Eliæson & Månsson (2005), s. 164.
47 Weber citerad i Boglind, Eliæson & Månsson (2005), s. 164. 48 Boglind, Eliæson & Månsson (2005), ss. 164-165.
49
8
individuella marknadssituationer med en hög grad av inbördes mobilitet.50
Exempel på sådana klasser är ”arbetarklassen”, ”egendomslösa intellektuella” och ”specialister”. För det fjärde nämner Weber statusgrupperna som grundar sig på faktorer som livsstil, härkomst/börd, utbildningstitel eller yrkestillhörighet.51 Statusgrupperna skiljer sig från klasserna genom att de formas i
konsumtionssfären snarare än i produktions- och distributionssfären. Deras inträdeskrav gäller inte heller ekonomiska resurser som sådana, utan handlar snarare om (värderingar av) individernas livsstil, särdrag och bakgrund (till exempel kön, etnicitet, ålder och religion) och hur individerna använder sina ekonomiska resurser på marknaden.52
I samband med det senaste århundradets samhällsförändringar har även klassteorierna förändrats. Samtidigt tycks Marx och Webers teorier även fortsättningsvis vara betydelsefulla både för klassforskningen och för den sociologiska forskningen i övrigt.53 I sekundärlitteraturen om moderna
klassteorier framträder den nordamerikanske sociologen Eric Olin Wright och den brittiske sociologen John Goldthorpe som särskilt inflytelserika. I Eric Olin Wrights klassmodell är fördelningen av materiella resurser samt kontrollen och styrningen av produktionen viktiga skiljelinjer mellan olika klasser.54 Till att börja med skiljer Wright (i likhet med Marx och Weber) mellan kapitalister och
anställda utifrån deras äganderelationer till produktionsmedlen. Bland
kapitalisterna urskiljer Wright tre olika grupper som skiljer sig åt beträffande antalet anställda.55 Bland de anställda urskiljer Wright fyra kategorier; 1) chefer med expertmakt, 2) chefer, 3) experter och 4) arbetare. ”Cheferna med
expertmakt” har både arbetsledaransvar och specialkompetenser, ”cheferna” har arbetsledaransvar men saknar specialkompetenser, ”experterna” har
specialkompetenser men saknar arbetsledaransvar och ”arbetarna” saknar både arbetsledaransvar och specialkompetenser. Enligt Wright är chefspositioner källor till auktoritet som medför högre löner och bättre anställningsavtal i förhållande till underordnade yrkespositioner. Eftersom de olika chefskategorierna delar på en stor del av lönepotten finns det en nedåtgående press på arbetarnas löner. Även experterna antas inneha ”gynnade klasspositioner”. I sammanhang där
specialistkompetens efterfrågas utgår Wright från att expertisen ger utrymme för förhandlingar om bättre arbetsförhållanden och högre löner. På så sätt bidrar experterna tillsammans med cheferna, utifrån sina positioner i den
socioekonomiska strukturen, till kapitalisternas exploatering av arbetarna.56 John Golthorpes klassteori skiljer sig från Wrights genom att den i mindre utsträckning utgår från ett antagande om intresseantagonism och exploatering i förhållandet mellan de olika klasserna.57 I denna bemärkelse kan man säga att Goldthorpe är mer inspirerad av Weber än av Marx. Goldthorpes klassteori utgår från ett schema som är indelat i sju klasser. Klass I består av högre tjänstemän och företagare med ett större antal anställda. Klass II består av tjänstemän på
mellannivå. Klass III består av lägre tjänstemän. Klass IV innefattar de flesta av företagarna inklusive jordbrukare. Klass V och VI består av kvalificerade arbetare
50 Western (2010).
51 Boglind, Eliæson & Månsson (2005), s. 165. 52
Huges, Sharrock & Martin (2009), s. 109., Western (2010).
53 Huges, Sharrock & Martin (2009), s. 3. 54 Månsson (2004), s. 138.
55 Western (2010). Wright skiljer mellan kapitalister (med fler än 10 anställda), småkapitalister
(med 2-9 anställda) och övriga småföretagare (till exempel ensamföretagare). Sohlberg & Leiulfsrud (2005), s. 44.
56 Sohlberg & Leiulfsrud (2005), ss. 42-44., Western (2010). 57
9
och klass VII av okvalificerade arbetare och jordbruksarbetare. Grupper
tillhörande klass I och klass II bildar tillsammans en tjänstemannaklass (service class). 58 Enligt Goldthorpe har tjänstemannaklassen en privilegierad position i det kapitalistiska samhällets klasstruktur. Företagen är beroende av
tjänstemannaklassens expertmakt och färdigheter, och försöker därför försäkra sig om tjänstemännens lojalitet genom att skapa olika karriärvägar och
belöningsstrukturer. Här skiljer sig företagens relation till tjänstemännen från deras relation till arbetarna och (de lägre) tjänstemännen i klasserna III och V-VII. Företagens relation till de senare grupperna kännetecknas i högre utsträckning av kortsiktighet, kontroll och ersättning för specifika insatser (till exempel ackords- och timlön). För Goldthorpe innebär detta dock inte nödvändigtvis att det råder ett exploateringsförhållande eller en intresseantagonism mellan tjänstemannaklassen och arbetarklassen.59
I denna studie kommer Statistiska Centralbyråns klassifikationssystem Socioekonomisk Indelning (SEI) att användas för att klassindela studenterna utifrån a) föräldrarnas och b) deras egen tidigare yrkestillhörighet. Teoretiskt påminner SEI´s klassifikationssystem om Goldthorpes klasschema. Systemet differentierar mellan egenföretagare och anställda och gör även åtskillnad mellan olika grupper av anställda utifrån den för yrket typiska fackliga tillhörighet och utbildningskrav.60 SEI har kritiserats för att inte i tillräcklig utsträckning
problematisera arbetslivets hierarkiska relationer. Kritiken går i korthet ut på att SEI bortser från hierarkiska skillnader mellan olika grupper när det gäller makt och kontroll över andras arbete och arbetssituation. Alla arbetare har inte enformiga arbetsuppgifter eller utför sitt arbete under direkt kontroll av en överordnad.61 Detta är en påtaglig brist i klassifikationssystemet som kan innebära att den här studien misslyckas med att fånga upp skillnader i
klasserfarenheter (av exempelvis exploatering, alienering och kontroll) som kan vara av avgörande betydelse för struktureringen av socionomstudenternas attitydmönster.
2.2 Attityder och intressen
Den svenske sociologen Stefan Svallfors definierar attityder som ”normativt inriktade åsikter kring särskilda sociala objekt”. 62 I denna mening skiljer sig attityder från ”värden” eller ”värderingar” genom att de riktas mot vissa mer eller mindre konkreta och specifika föremål.63 De skiljer sig också från ”kognitiva uppfattningar”, som avser föreställningar om sakernas tillstånd.64
Annorlunda uttryckt berör attityder snarare människors normativa åsikter om olika ”sociala objekt” än deras uppfattningar om objektens beskaffenhet.
Människors attityder påverkas bland annat av deras klassrelationer och
klassbakgrund. Klassberoende intressen är en typ av mekanismer som kan antas fungera som förbindelser mellan klassförhållanden och attityder.65 Ett sådant antagande förutsätter inte att det finns ett deterministiskt kausalsamband mellan människors klassbakgrund och deras attityder. Begreppet intresse kan i detta
58
Western (2010), Sohlberg & Leiulfsrud (2005), s. 42.
59 Sohlberg & Leiulfsrud (2005), s. 42., Svallfors (2004), s. 20. 60 Se avsnitt 3.5 för en närmare beskrivning av SEI.
61 Wright (1980), s. 177-178., Sohlberg & Leiulfsrud (2005), s. 42. 62
Svallfors (2004), s. 31.
63 I denna studie betraktas skatter, bidrag, reformer och förmåner som sådana objekt. 64 Svallfors (2004), s. 31.
65
10
sammanhang definieras som ”tillgång till resurser som är nödvändiga för att uppnå olika slags mål eller syften”.66
Genom sina anställningsrelationer konfronteras olika samhällsklasser med olika risker och resurser som på olika sätt inskränker och utvidgar deras inbördes handlingsutrymme.67 På så sätt uppstår en divergens mellan de olika klassernas inställning i förhållande till fördelningen av de ekonomiska resurserna.68
Välfärdspolitiskt sett innebär detta att klasser som är eller riskerar att bli
mottagare av välfärdspolitiska transfereringar av resurser i högre utsträckning än andra klasser kan tänkas uppvisa positiva attityder till sådana transfereringar. Med denna utgångspunkt kan man förvänta sig att det uppstår intressemotsättningar mellan å ena sidan dem som ”betalar mest” och har den minsta sannolikheten att ta del av olika transfereringar, och å andra sidan dem som betalar minst i skatt och har den största sannolikheten att få ta del av olika transfereringar. 69
Skiljelinjerna i attitydmönster kan naturligtvis följa andra linjer än
klassgränserna. Det är till exempel tänkbart att kvinnor konfronteras med risker (som skilsmässa eller arbetslöshet) som gör dem mer benägna än män att vara positivt inställda till omfördelande åtgärder.70
2.3 Hypoteser
Utifrån studiens syfte och frågeställningar kan följande hypoteser formuleras: H1: Socionomstudenter som är barn till högre tjänstemän är mer negativa till välfärdspolitisk omfördelning än övriga studenter.
H2: Socionomstudenter som har haft en god uppväxtekonomi är mer negativa till välfärdspolitisk omfördelning än andra studenter.
H3: Socionomstudenter som har arbetat som högre tjänstemän är mer negativa till välfärdspolitisk omfördelning än övriga studenter.
H4: Äldre socionomstudenter är mer negativa till välfärdspolitisk omfördelning än övriga studenter.
H5: Manliga socionomstudenter är mer negativa till välfärdspolitisk omfördelning än kvinnliga studenter.
H6: Ju längre högerut socionomstudenterna befinner sig på den partipolitiska skalan, desto mer negativa är de till välfärdspolitisk omfördelning.
66 Svallfors (2004), s. 35.
67
Svallfors (2004), s. 35.
68 Kulin & Svallfors (2010), s. 4.
69 Blekesaune & Quadagno (2003), ss. 415-416. 70
11
3. METOD OCH DATA
3.1 Logistisk regressionsanalys med oddskvoter
Vid analyser av hur specifika egenskaper fördelar sig mellan olika grupper av individer är det lämpligt att använda en kvantitativ metod.71 När de beroende variablerna är kontinuerliga används vanligtvis en enkel regressionsanalys. Om de beroende variablerna är dikotoma uppstår dock vissa problem som är förknippade med den enkla regressionens krav på linjära samband.72 För analys av dikotoma beroende variabler passar det därför bättre att använda en modell för logistisk regression. Logistisk regressionsanalys (Binary logistic regression) används för att förutsäga hur starkt oddset för ett visst utfall beror på någonting annat.73
Regressionens responsvariabel är logiten (logaritmen av oddset) för att
utfallsvariabeln ska anta värdet 1.74 Regressionskoefficienten (β) visar hur logiten för ett visst utfall på den beroende variabeln påverkas när en oberoende variabel förändras med en enhet samtidigt som de återstående oberoende variablerna konstanthålls.75
I denna studie utgår redovisningen av den logistiska regressionsanalysen från utfallsvariabelns oddskvot, även betecknad som utfallsvariabelns exponentierade regressionskoefficient Exp(β).76 En fördel med oddskvoter är att dessa är
förhållandevis enkla att tolka.77 Oddskvoter visar hur (det icke-logaritmerade) oddset för ett visst utfall påverkas när den oberoende variabeln förändras med en enhet samtidigt som övriga oberoende variabler konstanthålls.78 En oddskvot som är större än 1 påvisar ett positivt samband och en oddskvot som är mindre än 1 påvisar ett negativt samband.79I denna studie används oddskvoter för att påvisa skillnader mellan olika studentkategorier när det gäller deras benägenhet80 att uppvisa en positiv attityd till ett visst välfärdspolitiskt påstående. Benägenheten att uppvisa en positiv attityd definieras som kvoten mellan oddset att vara positiv och oddset att vara negativ till välfärdspolitisk omfördelning. En av
studentkategorierna används som referenskategori och tilldelas oddskvoten 1. De övriga kategoriernas oddskvoter kommer därmed att uttrycka deras odds för ett visst utfall på den beroende variabeln i jämförelse med referensgruppens odds för samma utfall. Denna jämförelse kan även beskrivas i procent.81 Till exempel innebär oddskvoten 2,50 att den aktuella gruppens benägenhet att instämma i ett visst påstående är 150 procent (eller 2,5 gånger) högre än för referensgruppen. För den logistiska regressionen omkodas var och en av datamaterialets variabler till ett antal dummyvariabler. Dummyvariabler är binära variabler som enbart kan anta värdena noll och ett. I den logistiska regressionsanalysen används
71 Vulcan (2009), s. 28., Bjereld, Demker & Hinnfors (2009), s. 118. 72
Edling & Hedström (2003), ss. 173-178., Barmark & Djurfeldt (2010), ss. 53, 125.
73 Ribe (1999), s. 15.
74 Edling & Hedström (2003), s. 178. I detta fall motsvarar värdet 1 en positiv inställning till ett
visst påstående om den svenska välfärdspolitiken medan värdet 0 motsvarar en negativ inställning till samma påstående.
75
Barmark & Djurfeldt (2010), s. 131., Edling & Hedström (2003), s. 202. Den logistiska regressionsekvationen finns i Appendix A.
76 Barmark & Djurfeldt (2010), s. 131. 77 Bengtsson (2008), s. 229.
78
Barmark & Djurfeldt (2010), s. 131., Edling & Hedström (2003), s. 202.
79 Barmark & Djurfeldt (2010), s. 131.
80 För en liknande omformulering av oddsbegreppet, se Fahlén (2007), s. 18. 81
12
dummyvariabler som indikatorer på ett visst utfall för en kategorisk variabel.82 För varje enskild oberoende variabel definieras som tidigare nämnts dessutom en referenskategori som tilldelas värdet 1. Dummyvariablernas oddskvoter kommer på så sätt att uttrycka deras skillnad (i förhållande till referenskategorin) när det gäller benägenheten att uppvisa en positiv inställning till olika välfärdspolitiska påståenden. I studien används fyra olika signifikansnivåer för att avgöra graden av statistisk säkerhet för att resultatet inte beror på slumpen. Dessa signifikansnivåer är 0,01 (99 procents säkerhet), 0,02 (98 procents säkerhet), 0,05 (95 procents säkerhet) och 0,06 (94 procents säkerhet).
3.2 Enkät
Studiens datamaterial samlades in genom en enkätbaserad frågeundersökning. Undersökningen genomfördes i sex klasser inom socionomprogrammets grundutbildning vid ett akademiskt lärosäte. Enkäten innehöll 20 frågor om studenternas klassbakgrund, ålder, kön, födelseland, politiska hemvist och välfärdspolitiska attityder.83 Samtliga attitydfrågor hade svarsalternativ på ordinalskalenivå (instämmer helt/instämmer delvis/tar delvis avstånd/tar helt avstånd). Vid kodningen av svaren kollapsades dessa svarsalternativ till positiv/negativ och användes som beroende variabler i den logistiska regressionsanalysen.
Inför enkätundersökningen vidtogs flera åtgärder för att minska risken för bortfall84 och olika typer av mätfel.85 För det första gjordes en pilotstudie86 där ett femtiotal personer ombads besvara enkäten och komma med synpunkter på enkätens struktur samt frågornas sammansättning och innebörd. För det andra författades ett informationsbrev om enkäten, studien och författaren.87
Informationsbrevets syfte var att skapa en positiv inställning till undersökningen för att på så sätt uppnå en hög svarsfrekvens. Brevet syftade även till att
tillhandahålla saklig och enhetlig information om undersökningen och
enkätutdelarens förväntningar gentemot urvalsgruppen. Ett syfte med brevet var att undvika onödiga skevheter i datamaterialet som skulle kunna ha en negativ inverkan på undersökningens validitet och reliabilitet. Totalt insamlades 145 enkäter. Individbortfallet uppgick till 71 respondenter eller 32,9 procent av urvalsramen, som omfattade 216 respondenter.
82 Barmark & Djurfeldt (2010), s. 110. 83 Se Appendix B.
84 Bortfall kan definieras som ”de element i ramen som tillhör målpopulationen och man har
planerat att undersöka, men som man ej får något svar ifrån (eller motsvarande)”. Bortfall kan delas in i två huvudtyper; individbortfall (bortfall för en hel enkät) och partiellt bortfall (bortfall för vissa frågor). Dahlström (2005), s. 321.
85 Mätfel kan definieras som ”skillnaden mellan erhållet (uppgivet) och sant värde”. Dahlström
(2005), s. 334. Denna feltyp diskuteras närmare i avsnitt 3.8.
86
I metodlitteraturen omnämns pilotundersökningar som viktiga redskap för uppnåendet av högsta möjliga validet och reliabilitet. Dahlström (2005), s. 324 och Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen (2010), s. 105.
87
13 3.3 Avgränsning och urval
Beslutet om att undersöka socionomstudenters attityder utgick från ett antagande om att studenter i lägre grad än yrkesverksamma socialarbetare har tillägnat sig sådana organisations- och professionsrelaterade normer som kan artikuleras genom en viss uppsättning välfärdspolitiska attityder. Det verkade med andra ord vara svårt att genomföra en frågeundersökning bland yrkesverksamma
socionomer utan att få någon sorts ”organisationskulturell bias” i det insamlade materialet. Det verkade dessutom mindre omständigt att distribuera enkäter till socionomstudenter, som ofta samlas i större grupper. Ett problem med valet av undersökningspopulation har att göra med det som brukar kallas för social selektion. Socionomstudenterna vid det aktuella lärosätet kan knappast betraktas som ett tvärsnitt av befolkningen. Tvärtom är det sannolikt att de kommer från en relativt homogen bakgrund och (därför) uppvisar förhållandevis likartade attityder gentemot välfärdsstaten. Studenternas framtidsutsikter gällande arbetstillfällen, karriärer, arbetsförhållanden och ekonomiska belöningar är dessutom beroende av välfärdsstatens utveckling, något som innebär att de, utifrån sina gruppspecifika intressen, kan förväntas vara övervägande positiva inställda till en offensiv
välfärdspolitik.88 Det finns med andra ord en ”risk” för att studenterna kommer att uppvisa en mycket liten svarsvarians och att det därför blir svårt att klarlägga sambanden mellan studenternas klassbakgrund och deras attityder till
välfärdsstaten.
Undersökningens målpopulation89 utgjordes av samtliga socionomstudenter i grundutbildning90 vid ett akademiskt lärosäte. Det fanns en viss diskrepans mellan denna population och urvalsramen (N=641)91 som bestod av en förteckning92 över antalet registrerade studenter per inriktning och termin. För det första uteslöt urvalsramen en mindre grupp av studenter tillhörande det ”gamla
socionomprogrammet”. För det andra kan det finnas studenter som påbörjade eller avslutade sina studier under tidsperioden som förflöt från anskaffandet av
urvalsramen (20101026) till enkätundersökningens genomförande (20101118-20101122). Det verkar dock orimligt att dessa brister hos urvalsramen skulle vara så stora att de har en avgörande betydelse för studiens kvalitet.
Ett annat problem handlade om vilken typ av urval som på bästa sätt skulle representera den studerade populationen utan att göra arbetet med
frågeundersökningen alltför tidskrävande. Inledningsvis planerades ett stratifierat urval93 av samtliga studenter i sex klasser (två i början, två i mitten och två i slutet av utbildningen). Beslutet om att använda ett stratifierat urval fattades utifrån ett antagande om att studenternas attityder inte enbart påverkas av deras
klassbakgrund utan också kan tänkas variera beroende på hur länge de varit involverade i det akademiska utbildningssystemet.94 Studenternas attityder kan
88 Andreβ & Heien (2001), s. 340. 89
Målpopulationen avser den ideala populationen. Dahlström (2005), s. 55.
90 Socionomprogrammet omfattar sju terminer.
91 Urvalsramen avser den reella populationen så som den återges i det register över populationens
urvalsenheter som krävs för att populationen ska kunna definieras och undersökas. Dahlström (2005), s. 56., Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen (2010), s. 103.
92 Se Appendix A, Tabell A1. 93 Dahlström (2005), s. 262. 94
14
antas vara mer polariserade i början än i slutet av utbildningen (på grund av att studenter med kraftigt avvikande åsikter lämnar utbildningen eller på grund att studenterna under utbildningens gång tillägnar sig professionens dominerande normer). Därför tycktes det vara angeläget att styra urvalet till olika etapper i utbildningen. En nackdel med detta tillvägagångssätt var att en stor del av populationen avskars från möjligheten att inkluderas i urvalet. Samtidigt är det troligt att ett sannolikhetsurval95 hade missat spridningar som var möjliga att inkludera med hjälp av ett stratifierat urval.96 Ett stratifierat urval verkade dessutom vara enklare att använda eftersom det möjliggjorde distribuering av enkäterna i samband med klassernas ordinarie undervisningstillfällen. Tyvärr uppstod det dock vissa problem under resans gång. Vid en genomgång av de olika klassernas scheman visade det sig att det inte förekom någon helklassundervisning för terminerna 5-7 under den aktuella perioden, vilket medförde att urvalet av tillgänglighetsskäl avgränsades till sex klasser tillhörande utbildningens tidigare terminer.97 Denna avgränsning innebär att studiens resultat på sin höjd kan betraktas som representativt för programmets tidigare terminer (termin 1-4). Det finns även andra skevheter i urvalet. Till exempel har samtliga studenter
tillhörande programmets andra termin exkluderats från urvalet. Det är dock tveksamt om denna typ av skevhet har någon större betydelse i jämförelse med andra potentiella felkällor.
3.4 Etiska överväganden
I dokumentet Forskningsetiska principer i humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning som antogs av Humanistisksamhällsvetenskapliga forskningsrådet år 1990 anges fyra etiska ”huvudkrav” eller principer för granskning och planering av samhällsvetenskapliga och humanistiska undersökningar.98 Huvudkravens syfte är att undvika att den vetenskapliga verksamheten leder till att vissa individer eller grupper blir utsatta för ”otillbörlig insyn t.ex. i sina
livsförhållanden” och ”psykisk eller fysisk skada, förödmjukelse eller kränkning[ar]”.99
Det första av de fyra huvudkraven är informationskravet som innebär att deltagarna i en undersökning ska känna till projektets allmänna spelregler och vara informerade om att deltagandet är frivilligt och kan avbrytas på deltagarens eget initiativ.100 Uppsatsförfattaren har strävat efter att tillgodose
informationskravet genom att ge alla respondenter möjligheten att ta del av skriftlig information om studiens bakgrund och sammanhang. Respondenterna informerades även om att deltagandet var frivilligt och kunde avbrytas utan närmare motivering.101 För att undvika prestigebias102 begränsades dock den muntliga informationen om studien till ett minimum. Merparten av
respondenterna blev erbjudna att ta del av den färdiga studien via e-post.
95 Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen (2010), s. 112.
96 Detta är ett vanligt argument för användandet av ett stratifierat urval. Se till exempel Rosengren
& Arvidsson (2002), s. 129.
97 Se Appendix A, Tabell A1. 98 Vetenskapsrådet (2010), s. 6. 99 Vetenskapsrådet (2010), s. 5. 100 Vetenskapsrådet (2010), s. 7. 101 Se Appendix B. 102
Prestigebias är en påverkanseffekt som kan uppstå till följd av att enkätutdelaren utövar ett medvetet eller omedvetet ”socialt tryck”, som 1) kan påverka respondentens intryck av vilka svarsalternativ som är socialt önskvärda och 2) styra respondentens svar i linje med dessa intryck. För en liknande definition, se Dahlström (2005), ss. 335-336.
15
Det andra huvudkravet är Samtyckeskravet, som innebär att ”deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan”.103 Med tanke på att samtliga deltagare var myndiga och enkätutdelaren undvek användandet av direkta påtryckningar får detta krav anses vara uppfyllt. Enkätutdelaren hade inte möjlighet att kontrollera att respondenterna svarade på samtliga enkätfrågor eller att de lämnade in enkäterna. Samtidigt var både enkätutdelaren och
respondentklassernas föreläsare närvarande vid distributionen och vid
insamlingen av enkäterna, något som naturligtvis kan ha haft en viss inverkan på respondenternas benägenhet att besvara enkätfrågorna.
Det tredje av principdokumentets huvudkrav är konfidentialitetskravet, som innebär att ”uppgifter om alla i en undersökning ingående personer skall ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem”.104 Vissa av studiens enkätfrågor kan betraktas som känsliga då de handlar om politiska attityder och partipolitiska sympatier. Det är dessutom möjligt att vissa av studenterna är identifierbara utifrån de individuella uppgifterna om vald inriktning och progression i
utbildningen, födelseland, kön och tidigare arbete. Enkäterna och datamaterialet har därför förvarats och hanterats på ett sådant sätt att obehöriga inte har haft tillträde till det. När det gäller avrapporteringen av det empiriska materialet har den ägt rum på ett sådant sätt att konfidentialitetskravet inte längre utgör ett problem.
Det fjärde och sista av principdokumentets huvudkrav är nyttjandekravet, som innebär att insamlade uppgifter om enskilda individer endast får användas för ”forskningsändamål” och inte för andra (exempelvis kommersiella) syften eller åtgärder (till exempel tvångsingripanden) som påverkar den enskilde utan dennes samtycke. Datamaterialet kommer inte att användas för något annat syfte än det som var och en av respondenterna genom konkludent handlande har lämnat sitt medgivande till. Därför framstår en vidare diskussion kring nyttjandekravet som överflödig.105
3.5 Operationalisering
Identifieringen av eventuella samband mellan klassbakgrund och attityder kräver ett instrument som kan användas för att operationalisera begreppet klass.
Statistiska Centralbyråns (SCB) socioekonomiska klassifikationssystem
Socioekonomisk indelning (SEI) är ett sådant instrument. SEI presenteras av SCB som ”en beskrivande klassifikation avsedd att belysa den hierarkiska struktur i ett samhälle som delar upp människor i olika klasser”.106 Mer konkret utgör SEI ett instrument som kan användas för att gruppera yrken ”där innehavarna befinner sig i likartade situationer i arbetet och på arbetsmarknaden”.107 När det gäller den yrkesarbetande befolkningen gör indelningen skillnad mellan ”arbetare”,
”tjänstemän” och ”företagare”. Indelningen görs huvudsakligen utifrån uppgifter om individernas yrken. Yrken som normalt sett organiseras inom LO betraktas som arbetaryrken och övriga yrken betraktas som tjänstemannayrken. Därutöver görs en rangordning inom kategorierna utifrån yrkets ”normala” utbildningskrav. Rangordningen gör det möjligt att skilja mellan ”ej facklärda” och ”facklärda
103 Vetenskapsrådet (2010), s. 9. 104 Vetenskapsrådet (2010), s. 12. 105
Beslut om godkännande fattat av Etikprövningsnämnden, Fakulteten för Hälsa och Samhälle, Malmö Högskola 2010-11-03 (Dnr HS60-10/882:13).
106 Statistiska Centralbyrån (2010:a). 107
16
arbetare” samt ”lägre tjänstemän”, ”tjänstemän på mellannivå” och ”högre tjänstemän”.108 För indelningen används en yrkesförteckning där varje yrke tilldelats en kod.109 Yrkeskoderna gör det möjligt att inordna varje yrke i den enligt indelningen bäst lämpade yrkeskategorin.
Respondenternas klassbakgrund har fastställts med hjälp av två enkätfrågor gällande faderns och moderns senaste yrkestillhörighet.110 Valet att
operationalisera respondenternas klassbakgrund på detta sätt kan medföra vissa problem. Till exempel är det möjligt att föräldrarnas hierarkiska ställning i
arbetslivet har förändrats (vertikal social mobilitet) sedan respondentens barn- och ungdomsår. Det är även möjligt att en eller båda av föräldrarna har varit
långtidsarbetslösa eller sysselsatta utanför arbetsmarknaden (exempelvis som hemarbetande eller studerande) under stora delar av respondentens uppväxt för att sedan skaffa ett arbete. Med andra ord finns det en risk för att enkätfrågorna mäter någonting annat än det de är avsedda för att mäta. Det är dock tveksamt om andra frågor hade gett en mer `rättvisande´ eller `tydlig´ bild av respondenternas
klassbakgrund.
I fall där föräldrarna har visat sig inneha olika klasspositioner har respondenternas klassbakgrund bestämts med utgångspunkt i
”dominansordningen” som används för hushållsklassificering i SEI.111 Dominansordningen har använts utan hänsyn till huruvida båda föräldrarna verkligen har tillhört samma hushåll som respondenten. Även detta innebär ett problem eftersom föräldrar som inte lever tillsammans kan ha en annan SEI-klasstillhörighet än den de tillskrivs. En möjlig lösning på detta problem består i att utforma fler frågor om ursprungsfamiljens karaktär och sammansättning, yrkestillhörighet hos eventuella nya familjemedlemmar, och så vidare. Detta skulle dock kräva ytterligare enkätfrågor och större komplexitet i analysarbetet. Respondenternas klassbakgrund mättes även med hjälp av två frågor där
respondenterna själva fick skatta sin uppväxtklass (arbetarklass, medelklass eller överklass) och uppväxtekonomi (bra eller dålig).
Respondenternas attityder till välfärdspolitisk omfördelning mättes med hjälp av tio påståenden som studenterna ombads ta ställning till. Två av påståendena gäller attityder till jämlikhetssträvanden och statliga interventioner och är avsedda att fånga upp studenternas allmänna åsikter i fördelningsfrågor. Fem mer specifika påståenden gäller attityderna till skatter och nedskärningar samt bidrag och tjänster. Dessutom innehåller enkäten två påståenden om fusk med socialbidrag och arbetslöshetsersättning. Det är inte troligt att studenternas ställningstaganden i dessa enskilda frågor kommer att generera en heltäckande bild av deras attityder i den välfärdspolitiska fördelningsdimensionen. Samtidigt har de ovan nämnda
108
Som ej facklärda arbetare räknas personer i (LO-)yrken där det normala kravet på utbildning efter grundskola är mindre än två år. Truckförare och vårdbiträden är exempel på sådana yrken. Som facklärda arbetare räknas personer i (LO-)yrken där det normala kravet på utbildning efter grundskola är minst två år. Mentalskötare och byggnadsarbetare är exempel på sådana yrken. Som
lägre tjänstemän räknas personer i (TCO/SACO/SR-)yrken där det normala kravet på utbildning
efter grundskola är mindre än tre år. Vaktmästare och hotellreceptionist är exempel på sådana yrken. Som tjänstemän på mellannivå räknas personer i (TCO/SACO/SR-)yrken där det normala kravet på utbildning efter grundskola är tre men ej sex år. Biståndshandläggare (kommun), sjuksköterska och fritidsledare är exempel på sådana yrken. Som högre tjänstemän räknas personer i (TCO/SACO/SR-)yrken där det normala kravet på utbildning efter grundskola är minst sex år. Socionom (ospecifierat), skolkurator, vårdenhetschef och universitetslärare är exempel på sådana yrken. Statistiska Centralbyrån (1982), s. 11., Statistiska Centralbyrån (2010:b)., Sohlberg & Leiulfsrud (2005), s. 37.
109 Statistiska Centralbyrån (2010:b). 110 Se Appendix B fråga 7a-b. 111
17
attitydområdena varit centrala i de senaste decenniernas välfärdspolitiska debatt. De enskilda frågorna har dessutom genomgått vetenskaplig prövning i samband med tidigare studier på området.112
3.6 Validitet och reliabilitet
Validitet kan definieras som ”frånvaron av systematiska mätfel” och reliabilitet som ”frånvaron av slumpmässiga mätfel”.113
Systematiska mätfel kan bland annat uppstå till följd av operationaliseringen av studiens teoretiska begrepp. Problemen kring operationaliseringen av begreppet klassbakgrund har tidigare nämnts i avsnitt 2.1 och 3.5. Det finns viss anledning att anta att studien kommer att misslyckas med att fånga upp klassbakgrundsbaserade skillnader i
socionomstudenternas attitydmönster (ett systematiskt mätfel). Ett sådant
tillkortakommande skulle kunna bero på att klassbakgrunden har definierats som synonym med föräldrarnas yrkesklasstillhörighet i SEI (se teorikapitlets
diskussion kring olika bestämningar av klassbegreppet). En annan potentiell felkälla är operationaliseringen av ”omfördelning mellan olika grupper med skilda ekonomiska resurser”. Det finns goda skäl för att ifrågasätta attitydfrågornas giltighet som mätare på en sådan komplex och omfattande attityddimension. Enkätfrågorna kan omöjligen täcka upp alla aspekter av den välfärdspolitiska omfördelningen av ekonomiska resurser. Flera av enkätfrågorna har dessutom en förhållandevis komplex karaktär, något som kan medföra att de uppfattas olika av olika respondenter. Denna felkälla har troligtvis en negativ inverkan på resultatets reliabilitet. För att i största möjliga utsträckning motverka en sådan inverkan används enbart attitydfrågor som genomgått vetenskaplig prövning i samband med tidigare studier.
Även respondenten själv kan utgöra en möjlig felkälla.114 Han eller hon kan medvetet eller omedvetet svara felaktigt (response set) eller välja ett visst svarsalternativ oavsett frågans innehåll (response style). Vid jämförelser av attitydmönster hos två likvärdiga eller matchade grupper måste denna feltyp inte nödvändigtvis utgöra ett problem.115 När de jämförda grupperna är olika varandra föreligger dock en risk för att respondenter med vissa särdrag kommer att svara ”fel” oftare än övriga respondenter, något som kan få betydande konsekvenser för undersökningens reliabilitet. Till exempel kan omedveten förträngning116 medföra att studenter som vuxit upp i fattiga familjer anger ett felaktigt svar på enkätfrågan om ”uppväxtekonomi”.117
Denna feltyp är svår att kompensera för men viktig att ta hänsyn till vid en bedömning av studiens tillförlitlighet.
Ytterligare en typ av slumpmässiga mätfel som kan ha en negativ inverkan på studiens akribi är omedvetna inmatnings- och kodningsfel som kan ha uppstått i samband med att enkätsvaren överfördes till datamatrisen och omkodades i det datorbaserade statistikprogrammet SPSS. Författaren har försökt motverka denna feltyp genom att numrera samtliga enkäter för att möjliggöra efterkontroller samt dela upp inmatningen på ett flertal tillfällen för att undvika utmattningsrelaterade inmatningsfel. Efter inmatningen gjordes en manuell kontroll av
samstämmigheten mellan enkätsvaren och kodningen i datamatrisen. För att
112 Svallfors (1989)., Svallfors (1996:b)., Svallfors (2004). 113 Rosengren & Arvidsson (2005), s. 201.
114
Dahlström (2005), 336.
115 O´Neill (1967), ss. 95-102.
116 Esaiasson, Gilliam, Oscarsson, m. fl. (2002), ss. 310-311. 117
18
lokalisera felinmatningar, felkodningar och uteliggarvärden utfördes även en univariat analys av hela datamaterialet.
3.7 Oberoende variabler
I detta avsnitt redovisas respondentgruppens fördelning när det gäller faktorer som klassbakgrund, ålder, kön och födelseland. I Tabell 3.7.1 redovisas
respondenternas uppväxtklass. Vid en sammanräkning av procentsatserna längst till höger i tabellen framgår att en majoritet (totalt 56,5 procent) av
respondenterna härstammar från tjänstemannafamiljer på mellannivå (30,3
procent) eller högre tjänstemannafamiljer (26,2 procent). Vidare framgår att totalt 22,1 procent av respondenterna kommer från facklärda eller icke-facklärda arbetarfamiljer och att en mindre andel om 9 procent härstammar från lägre tjänstemannafamiljer. Sammanlagt motsvarar de tre sistnämnda grupperna en knapp tredjedel (31,1 procent) av respondentgruppen som helhet. Ytterligare en mindre grupp om 9,7 procent kommer från en bakgrund där minst en av
föräldrarna har varit egenföretagare. Bortfallet för frågan är 2,8 procent.118
Tabell 3.7.1 Uppväxtklass [SEI]
Antal Procent
Valida Ej facklärda arbetare 8 5,5
Facklärda arbetare 24 16,6 Lägre tjänstemän 13 9,0 Tjänstemän på mellannivå 44 30,3 Högre tjänstemän 38 26,2 Egenföretagare 14 9,7 Total 128 97,2 Bortfall 4 2,8 Total 145 100,0
I Tabell 3.7.2 redovisas respondenternas självskattade klassbakgrund.119 37,2 procent av respondenterna har vuxit upp i arbetarklassfamiljer och 55,9 procent har vuxit upp i medelklassfamiljer. Endast 1 av de 145 respondenterna har angivit uppväxt i överklassfamilj. Bortfallet för frågan är 6,2 procent.
Tabell 3.7.2 Subjektivt skattad klassbakgrund
Antal Procent Valida Arbetarklass 54 37,2 Medelklass 81 55,9 Överklass 1 0,7 Total 136 93,8 Bortfall 9 6,2 Total 145
118 I Appendix C finns en vidare redogörelse för tillvägagångssättet vid bestämningen av bortfallet
för de två aktuella enkätfrågorna.
119
19
I Tabell 3.7.3 redovisas respondenternas klasstillhörighet före studiernas påbörjande.120 Vid en sammanräkning av procentsatserna för de tidigare yrkesaktiva studenterna framgår att en majoritet av studenterna (68,9 procent) hade erfarenheter av lönearbete. Ingen av respondenterna hade varit verksamma som egenföretagare eller haft högre tjänstemannapositioner. 60 procent hade arbetat inom yrken som typiskt sett är organiserade inom LO. En grupp motsvarande 8,9 procent hade erfarenhet av lägre tjänstemannayrken eller tjänstemannayrken på mellannivå och 18,6 procent hade inte arbetat. Samtliga respondenter besvarade frågan, men i 18 fall saknades tillräckligt detaljerad information för att en tillförlitlig klassificering av det tidigare yrket på den
aktuella abstraktionsnivån i SEI skulle vara möjlig. Dessa svar (motsvarande 12,4 procent) kodades därför som bortfall.
Tabell 3.7.3 Klasstillhörighet före studiernas påbörjande [SEI]
Antal Procent
Valida Ej facklärda arbetare 65 44,8
Facklärda arbetare 22 15,2 Lägre tjänstemän Tjänstemän på mellannivå 8 5 5,5 3,4 Ej arbetat före studierna 27 18,6
Total 127 87,6
Bortfall 18 12,4
Total 145 100,0
Tabell 3.7.4 visar att 22,1 procent av respondenterna har vuxit upp i en familj med ”dålig ekonomi” och att 63,4 procent har vuxit upp i en familj med ”bra
ekonomi”. Bortfallet för denna fråga uppgår till 14,5 procent och inkluderar en grupp respondenter motsvarande 7,6 procent, som har besvarat frågan men uppger att de inte vet om uppväxtfamiljens ekonomi har varit bra eller dålig.
Tabell 3.7.4 Subjektivt skattad uppväxtekonomi
Antal Procent
Valida Dålig ekonomi 32 22,1
Bra ekonomi 92 63,4
Total 124 85,5
Bortfall 21 14,5
Total 145 100,0
I Tabell 3.7.5 redovisas respondenternas ålder.121 Vid en addering av
procentsatserna för de tre översta ålderskategorierna i tabellen framgår att 71,1 procent av respondenterna var 25 år eller yngre vid tidpunkten för
undersökningens genomförande.14,5 procent var 26 till 30 år och 13,8 procent var 31 år eller äldre. Bortfallet för frågan är 0,7 procent.
120 Se Appendix B, fråga 6a-b. 121
20 Tabell 3.7.5 Ålder Antal Procent Valida 18-19 12 8,3 20-22 23-25 26-30 31+ 49 42 21 20 33,8 29,0 14,5 13,8 Total 144 99,3 Bortfall 1 0,7 Total 145 100,0
Tabell 3.7.6 visar könsfördelningen bland respondenterna.122 Urvalet består till 78,6 procent av kvinnor och till 20 procent av män. Detta kan jämföras med målpopulationen där andelen män uppgår till 14,2 procent (91/641).123
Diskrepansen mellan målpopulationens och urvalets könsfördelningar kan ha en negativ effekt på studiens reliabilitet. Den könsbaserade snedrekryteringen bekräftas av tidigare studier på området.124
Tabell 3.7.6 Kön Antal Procent Valida Kvinnor 114 78,6 Män 29 20,0 Total 143 98,6 Bortfall 2 1,4 Total 145 100,0
I Tabell 3.7.7 redovisas respondenternas födelseland.125 84,8 procent av respondenterna är födda i Sverige, att 10,4 procent är utrikesfödda från Skandinavien eller övriga Europa och att 3,4 procent är utrikesfödda från utomeuropeiska länder.
Tabell 3.7.7 Födelseland
Antal Procent
Valida Sverige 123 84,8
Skandinavien (utom Sverige) Europa (utom Skandinavien) Utanför Europa 4 11 5 2,8 7,6 3,4 Total 143 98,6 Bortfall 2 1,4 Total 145 100,0 122 Se Appendix B, fråga 1. 123 Se Appendix A.
124 Enligt en tidigare studie utgör männen cirka 15 procent av socionomstudenterna vid de
akademiska lärosätena i Sverige. Högskoleverket (2003), s. 16.
125
21
I Tabell 3.7.8 redovisas respondenternas politiska sympatier.126 Av den översta raden framgår att 20 procent av respondenterna föredrar Vänsterpartiet. Av de två nästkommande raderna framgår att 26,9 procent föredrar Socialdemokraterna och att 14,5 procent föredrar Miljöpartiet. Vid en sammanräkning av de tre
procentsatserna framgår att 61,4 procent av respondenterna föredrar något av de ”rödgröna” partierna.127
En annan andel motsvarande 17,2 procent av
respondenterna föredrar antingen Centerpartiet, Folkpartiet eller Moderaterna. Slutligen visar tabellen att 2,3 procent (3 respondenter) antingen föredrar
Sverigedemokraterna eller tycker bäst om ett ”annat” (utomparlamentariskt) parti. Socionomstudenternas partipolitiska preferensmönster skiljer sig påtagligt från röstfördelningen i det senaste riksdagsvalet.128
Tabell 3.7.8 Politisk hemvist
Antal Procent
Valida Vänsterpartiet 29 20,0
Socialdemokraterna 39 26,9
Miljöpartiet 21 14,5
Centerpartiet, Folkpartiet, Moderaterna* 25 17,2
Annat parti** 3 2,1
Total 117 80,7
Bortfall 28 19,3
Total 145 100,0
*Ingen av respondenterna föredrar Kristdemokraterna. **Kategorin innehåller 2 respondenter som angivit Feministiskt Initiativ och 1 respondent som angivit Sverigedemokraterna som favoritparti.
Bland respondenterna finns en förhållandevis stor andel vänster- och
miljöpartister. En förhållandevis liten andel av respondenterna föredrar något av de borgerliga partierna. Som tidigare nämnts kan en sådan snedrekrytering innebära att respondenterna uppvisar relativt likartade inställningar till hur
samhällets resurser ska (om)fördelas och att det därför kan bli svårt att hitta några statistiskt signifikanta skillnader mellan studiens teoretiskt definierade
studentkategorier.
3.8 Beroende variabler
I detta avsnitt presenteras en inledande analys av respondentgruppens
välfärdspolitiska attityder. Respondenterna uppvisar som förväntat ett utbrett stöd för välfärdspolitisk omfördelning. Stödets omfattning varierar dock mellan olika indikatorer. Tabell 3.8.1 visar att en majoritet motsvarande 59,3 procent av respondenterna antingen efterfrågar ökade jämlikhetssträvanden eller är nöjda med sakernas tillstånd.129 37,9 procent av respondenterna anser att det finns för mycket jämlikhetssträvanden. Bortfallet för frågan är 2,8 procent.
126 Se Appendix B, fråga 20. Ibland diskuterar statsvetare och andra samhällsvetare hur politiska
sympatier bör mätas. I detta sammanhang får det dock anses tillräckligt att hänvisa till
enkätfrågans formulering och låta läsaren själv bilda sig en uppfattning om resultatets innebörd och jämförbarhet.
127 I en studie från år 2005 framkom att 73 procent av de yrkesverksamma socionomerna röstade
på Socialdemokraterna, Miljöpartiet eller Vänsterpartiet. Dellgran & Höjer (2005), s. 259.
128 Valmyndigheten (2010).
129 Se Appendix B, fråga 10. Med hänsyn till enkätfrågans utformning har svarsalternativen ”tar
22
Tabell 3.8.1 Attityder till jämlikhetssträvanden
Antal Procent Valida Negativ 55 37,9 Positiv 86 59,3 Total 141 97,2 Bortfall 4 2,8 Total 145 100,0
Studenternas stöd för resursomfördelande åtgärder framgår vidare av en utbredd övertygelse om att staten behövs för att utjämna orättvisor. Tabell 3.8.2 visar att en majoritet (94,5 procent) av studenterna anser att staten behövs för detta ändamål.130 En mindre andel av studenterna (4,1 procent) förhåller sig negativa till staten som ett instrument för utjämning av orättvisor. Bortfallet för frågan är 1,4 procent.
Tabell 3.8.2 Attityder till statlig utjämning av orättvisor
Antal Procent Valida Negativ 6 4,1 Positiv 137 94,5 Total 143 98,6 Bortfall 2 1,4 Total 145 100,0
Stödet till välfärdsstaten uppträder även för mer specifika indikatorer. Tabell 3.8.3 visar att 69 procent av respondenterna anser att offentliga bidrag och tjänster har ökat människors valmöjligheter. 131 En annan grupp motsvarande 20 procent av respondenterna är mer tveksamma eller negativt inställda till offentliga bidrag och tjänster i det aktuella avseendet. Det partiella bortfallet är förhållandevis högt (11 procent), något som kan antas bero på att vissa respondenter uppfattar
frågeställningen som förhållandevis kunskapsinriktad och svår att ta ställning till.
Tabell 3.8.3 Attityder till offentliga bidrag och tjänster
Antal Procent Valida Negativ 29 20,0 Positiv 100 69,0 Total 129 89,0 Bortfall 16 11,0 Total 145 100,0
Tabell 3.8.4 visar att en andel motsvarande 55,2 procent av respondenterna är positiva till en ökning av de statliga bidragen.132 Andelen studenter som tar
svarsalternativen ”instämmer” och ”instämmer delvis” har behandlats som indikatorer på en ”negativ hållning”.
130 Se Appendix B, fråga 12. 131 Se Appendix B, fråga 19. 132
![Tabell 3.7.3 Klasstillhörighet före studiernas påbörjande [SEI]](https://thumb-eu.123doks.com/thumbv2/5dokorg/4087083.85698/20.892.249.642.373.586/tabell-klasstillhörighet-före-studiernas-påbörjande-sei.webp)
