Malmö Högskola
Historiska studier
”Men vi måste vara försiktiga, inte ta i och skrämma ungarna”
Diskursanalys i Vi Föräldrar 1968 ‐ 2008
Lucia Karlsson Historia med kulturanalys III, 30 högskolepoäng Delkurs 3: Uppsats 15 högskolpoäng Handledare: Thomas Småberg Examinator: Fredrik Nilsson Vt. 2008
Innehållsförteckning
SAMMANFATTNING, ABSTRACT OCH NYCKELORD ... 4
INLEDNING ... 5
Syfte ... 5
DEFINITION AV ”FÖRÄLDRASKAP” ... 7
TIDIGARE FORSKNING ... 9
Konstruktion av föräldraskapet ... 9
Relationer mellan experter och föräldrar ... 11
Vi Föräldrar som källa kring kunskap om föräldraskap... 14
Summering ... 15
KÄLLMATERIAL OCH KÄLLKRITISK DISKUSSION ... 16
TEORI ... 18
Identitetsskapande ... 18 Diskurs ... 20 Diskursanalys ... 20 Teorier för diskursanalys ...21 Diskursiv Kamp...21 Diskurspsykologi ...22 Kritisk Diskursanalys...23 Faircloughs kritiska diskursanalys och dess koppling till min undersökning...23 Centrala begrepp ...25METOD ... 27
Faircloughs metod för kritisk diskursanalys ... 27
Faircloughs Tre‐Dimensionella Modell ...27
Analys av Diskursordning ...28
Sammanfattning...29
Min modell ... 29
Diskursiv praktik...31
Social praktik...32
Diskursordning ...32
UNDERSÖKNING... 33
Texter och Producenter ... 34
Experterna 1968...34 Experterna 1988...34 Experterna 2008...35 Textanalys ...36 Analys av Vi Föräldrars diskurspraktik ...37 Vi vet vad vi talar om ...37 Trygg uppfostran och oerfarna föräldrar...38 Vi har inga patent för barnuppfostran ...40 ”Måste” har återvänt ...42 Kommunikation är svaret...43 Föräldrars råd till andra föräldrar ...44 Så här gör vi och våra bekanta ...45
Social praktik – Föräldraskapets konstruktion från 1968 till 2008 ... 45
Diskursordning i Vi Föräldrar ... 47
SAMMANFATTNING ... 48
LITTERATURFÖRTECKNING ... 53
KÄLLFÖRTECKNING ... 55
1968 ... 55 1988 ... 56 2008 ... 56Sammanfattning, abstract och nyckelord
Sammanfattning
I detta arbete studerar jag på vilket sätt skribenternas språkbruk, i Vi Föräldrar 1968-2008, påverkar läsarnas identitetsskapande i deras roller som föräldrar. Undersökningen analyserar också en eventuell förändring av denna påverkan mellan de olika år som jag har behandlat. Resultatet, som tillkommit genom en kritisk diskursanalys och applicering av identitetsteori, är att språkbruket definitivt kan påverka gemensamma värderingar och etablera samhällets moral. Detta är dock endast en komponent i skapandet av föräldraskapets identitet, och dess inflytande varierar med språkval, tidsanda och utrymme i källmaterialet.
Abstract
In this paper, I study the writer’s use of language in Vi Föräldrar 1968-2008, and how it affects the creation of parenthood identity. The analysis also includes an investigation of changes between the different years which I have targeted. The result, which has been produced with the use of critical discourse analysis and applied identity theory, shows that the use of language most certainly can affect common values and establish the moral of a society. This is, however, only one component in the creation of the parenthood identity and its influence varies over time, with use of language, and the room this component occupies in the source material.
Nyckelord
1968-2008, Identitetsteori, Kritisk Diskursanalys, Språkpåverkan, Vi Föräldrar
Inledning
Att få barn är ett moment som ofta vänder upp och ner på livet och tvingar oss att lämna bakom om oss vissa av våra sätt att leva och istället hitta ett nytt sätt att vara. Vi blir tvungna, så att säga, att lämna vissa av våra identiteter och skapa oss en ny identitet i form av föräldraskapet. Vad som dock är viktigt att påpeka är att bara för att man har fått ett barn så blir man inte automatiskt en god förälder. Man måste ”jobba” på sin nya identitet så att man blir accepterad av samhället och människorna omkring sig. Min åsikt är, att bland de viktigaste faktorerna (som påverkar oss i vårt skapande av föräldraskapet) är åsikter från andra samhällsmedlemmar vilka delar vårt intresse för barn, oavsett om de är föräldrar själva eller inte. Detta, anser jag, gör föräldraskapet till ett föremål för både medvetna och omedvetna diskurser. Jag ser tidningen Vi Föräldrar som ett forum där olika diskurser kring föräldraskapet möts, eftersom tidningen ger föräldrar kunskap och råd om hur de ska gå till väga när de uppfostrar sina barn. Denna uppsats koncentrerar sig på två av dessa diskurser. Den första diskursen uppstår då tidningens experter ger råd till läsarna och när experterna framför sina åsikter om hur en förälder bör vara. Den andra diskursen inträffar när läsare/föräldrar själva ger varandra råd och synpunkter via insändare och artiklar. De experter jag avser är läkare och psykologer som skriver i tidningen, men också delar av redaktionen, eftersom även dessa ger sina synpunkter på barnuppfostran.
Syfte
Syftet med mitt arbete är att undersöka diskurser kring konstruktionen av föräldraskapets identitet i Vi Föräldrars rådgivningsspalter, ur ett förändringsperspektiv. Detta innebär att jag kommer att studera på vilket sätt skribenternas språkbruk, innehålls- och uttrycksmässigt, kan påverka läsarnas identitetsskapande i deras roller som föräldrar under de olika tidsperioderna som jag undersöker. Jag kommer också att undersöka om det har skett någon förändring över tid, och i så fall vilken.
Följande frågeställningar kommer att hjälpa mig att analysera källmaterialet och besvara syftet med mitt arbete.
• Hur bemöter skribenterna (föräldrar, experter) sina läsare respektive år? (Använder man en auktoritativ eller en mild, vänskaplig ton?)
• Vilka nyckelord (som är kopplade till föräldraskapet) kan sägas representera diskurserna för respektive år?
• Hur är utrymmet fördelat mellan experter och föräldrar i rådgivningsspalterna under respektive år och vilken förändring kan man se mellan åren?
Definition av ”föräldraskap”
Då mitt arbete handlar om relationen mellan experter och föräldrar och hur språkbruk kan påverka denna relation, samt skapandet av identiteter, vill jag gärna förklara min syn på termen föräldraskap. När man slår upp ”föräldraskap” i Nationalencyklopedin hittar man följande begrepp: ”att vara förälder” samt ”aktivt föräldraskap”. En annan definition hittar man hos barn- och föräldrapsykologen Malin Alfvén när hon svarar på frågan, när kärleken till sitt barn kommer. Alfvén skriver: ”Vi måste skapa en relation tillsammans. Föräldraskap heter det ju.”1
När man slår ihop dessa synsätt kommer man enligt mig nära sanningen:
• Föräldraskap är en relation mellan föräldrar och barn där föräldern tar det aktiva ansvaret för att relationen ska fungera bra.
• Föräldraskap är också en identitet som varje förälder själv måste skapa när man har fått barn. Med andra ord blir man inte förälder i ordets riktiga bemärkelse bara för att man har råkat få barn.
I de fall då jag skriver om föräldraskap, fokuserar jag dock på den senare delen, eftersom mitt arbete endast handlar om identitets-skapande och inte relationsbyggande mellan barn och föräldrar. I texten växlar jag mellan att skriva om konstruktion av föräldraskap och skapande av föräldraskapsidentiteten. Båda dessa uttryck handlar om identiteter, även om föräldraskap kan ses som både en allmän gruppidentitet och en individuell identitet.
Föräldraskapet är också nära besläktat med barnuppfostran, vilken kan definieras som ”överföring av normer och värderingar från en generation till nästa”2. Med andra ord kan vi säga att när föräldrar uppfostrar sina barn så försöker de forma barnen så att de kan passa in i samhället. För att föräldrar ska kunna klara av denna uppgift behöver de veta vad som är accepterat i samhället och vilka värderingar barnet bör få, eftersom samhällets normer ändrar sig hela tiden. Detta intresse för sina barns bästa delas av experter och de flesta föräldrar och det skapar interaktioner mellan föräldrar och likasinnade för att utbyta kunskap.
1
Alfvén, Vi Föräldrar nr.2, 2008 2
Interaktionerna kan vara av olika slag, till exempel ett möte mellan två föräldrar på den öppna förskolan, eller ett möte mellan en barnsköterska och föräldrar på barnavårdcentralen. Det kan också vara ett möte där de inblandade inte ses, utan bara läser om varandras åsikter och därefter låter detta påverka sina egna tankar och idéer. Sådana osynliga möten är grunden för mitt arbete.
Tidigare forskning
Mig veterligen finns det ingen som har forskat om språkets påverkan på identitetskonstruktioner i motsvarande källmaterial. Detta till trots så finns en hel del närliggande forskning vilken jag försökt dra nytta av i min undersökning. Jag refererar endast till svensk forskning under 1900-talet, då det är de svenska förhållandena och det svenska språkbruket som står i fokus för mitt arbete och då den offentliga synen på betydelsen av barnens välmående skiljde sig markant före sekelskiftet 1900. Det finns tre forskningsområden som alla innehåller tidigare forskning som jag vill nämna. Områdena är ”Konstruktion av föräldraskapet” (där jag har koncentrerat mig på forskning kring påverkan av identitetskonstruktionen), ”Relationer mellan rådgivare och föräldrar” samt ”Vi Föräldrar som källa till kunskap kring föräldraskap”. Av dessa områden är det ”Relationer mellan rådgivare och föräldrar” som har störst betydelse för mitt arbete, eftersom jag undersöker hur dessa relationer påverkar skapandet av identiteter.
Konstruktion av föräldraskapet
Det finns olika faktorer som påverkar individernas konstruktion av föräldraskap och dessa faktorer ändras hela tiden. Vissa får under en period mer betydelse än de andra vilket också förändrar villkoren för konstruktion av föräldraskapets identitet. Ingeborg Moqvist har i sin avhandling Den Kompletterade familjen: Föräldraskap, fostran och förändring i en svensk
småstad berört föräldraskapets förändring från 1950 till 1990. Författarinnans syfte var att:
”närmare granska vilken inverkan förändringar i familjens levnadsvillkor har på familjens fostrande funktion och hur denna funktion konkret tar sig i uttryck.” 3 Med andra ord kan vi säga att författarinnan undersöker vilken påverkan de strukturella förändringarna i samhället har haft på konstruktionen av föräldraskapet i familjerna. Avhandlingens källmaterial bestod av 31 intervjuade familjer som levde under 1990–talet i Katrineholm. Intervjuer med föräldrar och barn i dessa familjer gav författarinnan insikt i familjernas levnadsförhållande, men också i föräldrarnas syn på familjelivet där synen på barn och uppfostran ingick. Föräldrarna fick även prata om sina liv som barn, vilket gav Moqvist kunskap om 1950 – 60-talets familjeliv. Moqvists forskningsresultat kring föräldraskapets villkor pekar på en förändring av betydelsen av de materiella förhållandena och en ökning av betydelsen av känslomässiga förhållanden. Författarinnan beskriver förändringen på följande sätt:
3
”Materiella förhållanden som utbildning, arbete och försörjningsmöjligheter var tidigare avgörande villkor för föräldraskapet. Numera är de inte det, även om de naturligtvis fortfarande betyder mycket för hur familjlivet kommer att levas.”4 Enligt Moqvist har denna process satts igång på 60–talet då det uppstod en förändring i samhällsideologin och kvinnorna fick möjlighet att förvärvsarbeta. Detta har i sin tur betytt att män började ta lite mer ansvar i hemmen. Som Moqvist uttrycker det: ”det är kvinnorna, som genom att ändra på moderskapet också förändrar faderskapet, men i det arbetet har de naturligtvis draghjälp av de förändringarna som försvagat faderns traditionella makt och uppgifter och stärkt moderns.”5 Jag kommer också att undersöka påverkan på föräldraskapets konstruktion, men till skillnad från Moqvist tänker jag inte fokusera på den materiella och känslomässiga påverkan av skapandet, utan istället titta närmare på den språkliga påverkan.
Margareta Becks-Wiklunds och Birgitta Bergstens bok Det moderna föräldraskapet: En
studie av familj och kön i förändring är ett annat arbete där föräldraskapet har stått i centrum.
Författarinnorna undersöker ”hur män och kvinnor i småbarnsfamiljer förhandlar fram sina
egna identiteter och det familjspecifika sättet att dela på ansvar och arbete.”6
Undersökningens källmaterial bestod av föräldrarnas utsagor i intervjuer, dagböcker och enkäter. Författarinnorna intervjuade de vuxna familjemedlemmarna under två olika tidsperioder med 18 månaders mellanrum.7 Den exakta tidpunkten för intervjuerna anges inte, men det är underförstått att de har utförts någon gång under 1990–talet.
Wiklunds och Bergsten använder sig av en teori om ”livsplaner” som inspiration och teoretiskt stöd. Varje individ i en familj jobbar på sin livsplan och då fungerar ”familjen som livsplanernas ’workshop’ där individuella biografier sammanförs med varandra.”8 Wiklund och Bergsten konkluderar i sina resultat att för de moderna föräldrarna är föräldraskapet någonting man väljer. Detta val är högst individuellt och har man en gång blivit förälder kommer barnet att bli en del av förälderns eget ”jag”, vilket man måste ta hänsyn till ur alla aspekter. De unga föräldrarna känner sig kluvna inför föräldraskapet och ser det som ett ständigt pågående görbarhetsprojekt,9där föräldrarna har ansvar för barnet och måste se till att
4 Moqvist, 1997, s.49 5 Moqvist, 1997, s.82 6 Becks‐Wiklunds & Bergstens, 1997, s.? 7 Becks‐Wiklunds & Bergstens, 1997, s.201 8 Becks‐Wiklunds & Bergstens, 1997, s.37 9 Becks‐Wiklunds & Bergstens, 1997, s.126
barnet utvecklas till en bra människa. Föräldraskapets identitet skapas enligt författarna av diskurser föräldrarna emellan, samt mellan barnet och föräldrarna. För kvinnorna är barnet alltid i centrum, medan männen ser barnet som en av flera familjemedlemmar.10 Detta synsätt tar, i mina ögon, inte tillräckligt med hänsyn till omvärldens eventuella påverkan och lägger därmed en orättvist stor del av ansvaret för att forma föräldraskapet på individerna själva. Min åsikt är att utomstående aktörer, till exempel olika experter, släktingar och andra föräldrar har ganska stor påverkan på individernas konstruktion av föräldraskapsidentiteten. Fokus i mitt arbete ligger på föräldrarnas interaktion med experter och därför har jag också undersökt tidigare forskning om relationerna mellan föräldrar och experter.
Relationer mellan experter och föräldrar
Beskrivningar och forskning kring relationen mellan rådgivare och föräldrarna finner man oftast i avhandlingar som behandlar första halvan av 1900–talet. De utgår från material kring barnavårdsnämnden och rådgivningsbyrån som var dåtidens institutioner för stöd till föräldrar i deras föräldraskap. Helena Bergman behandlar relationer mellan institutionen, i form av barnavårdsnämnden, och föräldrar till utomäktenskap födda barn i Att fostra till föräldraskap:
Barnavårdsmän, genuspolitik och välfärdsstat 1900–1950. Hon gör detta genom att analysera
Stockholms barnavårdsmäns akter.11 Hennes resultat pekar på att barnavårdsmännens arbete gick ut på att påverka sina klienter till att bli bra föräldrar. Det var både kvinnor och män som skulle uppfostras och kvinnorna övervakades med oanmälda hembesök, där omsorgen om barnen kontrollerades samtidigt som man erbjöd stöd och förståelse.
”I relation till barnfäder betraktade man mödrarna som oskyldiga offer vilka hade blivit sexuellt vilseledda och som försummades ekonomiskt. Barnavårdsmännen skulle stödja dem och tillvarata deras rättigheter gentemot männen.”12
Bergman behandlar även, i en kortare essä Att fostra fäder, uppfostran av män vilken bestod av att göra dem till barnens försörjare. Bergman visar att mycket av föräldraskapet 1900-1950 kretsade kring den ekonomiska förmågan att kunna försörja sina barn och att man hade tydliga mål när det gällde att påverka föräldrarna. På samma sätt har Maria Sundkvist intresserat sig för interaktionen mellan myndighet och familj i sin avhandling De Vanartade
10 Becks‐Wiklund & Bergstens, 1997, s.123 11 Bergman,2003, s.48 12 Bergman, 2003, s.340 ‐ 342
Barnen: Mötet mellan barn, föräldrar och Norrköpings barnavårdsnämnd 1903-1925.
Sundkvists syfte är att belysa hur Norrköpings barnavårdsnämnd utövade sin funktion och konsekvenserna av detta för föräldrar och barn. Sundkvist konstaterar att barnavårdsnämnden var repressiv och kontrollerande, men med möjlighet för rådgivning och stöd för föräldrarna. Sundkvist framhäver att barnavårdsnämndens agerande förändrade vissa föräldrars beteende och att den därmed bidrog till att forma den kollektiva synen på det ideala föräldraskapet.13
Under andra delen av 1900–talet delar föräldrar (i större utsträckning än tidigare) ansvaret för sina barns uppfostran14 med förskola och skolpersonal vilket i sin tur ledde till nya relationer mellan föräldrar och experter. Detta har blivit belyst i Christina Gars avhandling Delad
Vårdnad? Föräldraskap och förskollärareuppgift i den offentliga bardomen. Ett delfokus, i
denna avhandling, är att undersöka vad förskolelärare och föräldrar samtalar om under föräldrasamtal. Källmaterialet bestod av intervjuer med föräldrar och förskolelärare samt förskolelärarnas dispositioner inför samtalen. Det intressanta för mig är relationen mellan de inblandade. Gars resultat pekar på att relationerna mellan förskolelärare och föräldrar är komplicerade och ”präglade av ömsesidig respekt och tilltro men också av misstro och något som liknar antagonismen.”15 Gars påpekar även att förskolelärarens roll vid ett sådant samtal även innebär att överföra samhällets syn på hur barn ska fostras 16 och man kan konstatera att lärarna har en uppfostrande roll gentemot föräldrarna i vilken lärarna kan ses som experter. Lee Gleichmanns forskning pekar också på att föräldrarna, även under senare delen av 1900-talet, är i behov av guidning och hjälp. Gleichmann studerade relationen mellan samhället och föräldrar17 med hjälp av offentligt källmaterial såsom ”journalkorten från barnhälsovården, förslagen till föräldrautbildning samt artikelmaterialet från barnhälsovården” 18 Gleichmanns resultat pekar på att samhällets granskning av föräldrarna minskade från 1957 till 1997 och att denna förändring började i slutet av 60- talet då ”tonläget och de korrigerande kommentarerna i materialet minskar påtagligt.” i journalkorten.19 Under 1990-talet är samhällets tillit till föräldrarna ännu större och de får själva välja vilket stöd de vill ha i sin barnuppfostran.
13 Sundqvist, 1994, s.234‐235,241 14 På slutet av 1960 talet har antalet förvarsarbetade mammor stigit vilket resulterade i att staten beslutade om att öppna fler förskolor. Persson, 1996 s.87, Lundqvist, 2007, s.177‐ 179 15 Gars, 2002, s.192 16 Gars, 2002, s.94 17 Gleichmann, 2004, s.27 18 Gleichmann, 2004, s.23 19 Gleichmann, 2004, s.253
”I slutet av undersökningsperioden, dvs. i SOU 1997:161, åtnjuter familjen åtminstone teoretiskt sett, större förtroende från statsmaktens sida. Föräldrarätten har successivt stärks, liksom barnets rätt. Förvisso får föräldrarna också utökade möjligheter att välja både stöd, barntillsynsformer och skola själva.” 20
Föräldrarnas reaktion på det stöd som erbjuds av experterna tar Ulf Jönsson upp i sin avhandling Bråkiga, låsaktiga och nagelbitande barn: Om barn och barnproblem vid en
rådgivningsbyrå i Stockolm 1933-1950. Hans arbete handlar om Rådgivningsbyrån i
Stockolm vars främsta uppgift var att ge stöd till dem som uppfostrade barn.21 Syftet med Jönssons forskning är att ”ge bidrag till kunskapen om hur det moderna välfärdssystemets framväxt påverkat bardomens innebörder” men också för läsaren att ”få en bild av föräldrarnas hållning till samhällets stödåtgärder.”22 Jönsson undersöker denna hållning genom stickprov ur rådgivningsbyråns akter från perioden han undersöker. Resultatet konstateras vara att de flesta av föräldrarna accepterade byråns råd och åtgärder, även om några bröt kontakten med rådgivningsbyrån eller försökte använda sig av den för att hjälpa sina egna intressen.23
En sådan relation ligger även till grund för analysen i c-uppsatsen ”Mellan ideal och
verklighet. En fokusgruppstudie om föräldraskap och barnuppfostran” Författarna anger att
”syftet med studien är att undersöka hur föräldrar förhåller sig till experter i media och i övriga samhället…”.24 De lägger också vikt på föräldrarnas förhållningsätt till sitt föräldraskap och sin barnuppfostran. Källmaterialet i denna uppsats består av föräldrarnas utsagor som har skapats i intervjuer med dem. Studien resulterar i en presentation av de olika förhållningsätter som föräldrarna använder sig av, vilka i många fall också involverar en eller flera relationer till olika former av experter. Sammanfattningsvis kan man säga att resultatet visar att beroende på föräldrarna så har experterna större eller mindre påverkan i deras förhållningsätt till föräldraskapet. Författarna till uppsatsen säger att det behövs vidare forskning i experternas påverkan av föräldrarnas identitetskapande; ”Vidare forskning som också kan vara spännande att undersöka är en fördjupning i betydelsen av föräldrarnas val av förhållningssätt samt
20 Gleichmann, 2004, s.256 21 Jönson, 1997, s. 140 22 Jönson, 1997, s. 22 23 Jönson, 1997, s. 212 24 Belsing, Hallberg & Kotsaparassid, 2007
ytterligare studier av experternas inverkan på föräldrars identitetsskapande.”25 Jag ser mitt eget arbete till en viss del som fortsättning på denna uppsats med skillnaden att jag kommer att fokusera på rådgivarna och deras språkformer snarare än på mottagarna av råden.
Vi Föräldrar som källa kring kunskap om föräldraskap
I de två uppsatser jag funnit, som har använt sig av Vi föräldrar som en källa, ligger fokus på genus. Nasiba Khamrayeva har skrivit en C-uppsats Analys av föräldraroller i tidningen Vi
Föräldrar, i vilken hon anger att syftet med uppsatsen är ”att se hur föräldrarollen ur
genusperspektiv har förändrats från 1986 till 2006.” 26 Hennes resultat pekar på en förändring av papparollen. 1986 hade papporna en frånvarande roll i tidningen medan männen i tidningar från 2006 i större utsträckning presenteras som ”vardagspappor”. Författarinnan konstaterar att papparollens förändring inte minst kan synas i samhället där männen förvärvsarbetar och samtidigt sköter om barnen. Mammarollen har inte förändrats speciellt mycket mellan de båda undersökningsåren och ofta framställs mammorna som starka individer vilka, som ensamstående, är tvungna att klara sig själva med sina barn. Även i Marie Sahléns c- uppsats
Bilden av pappan - en textanalys av tidningen Vi Föräldrar ligger fokus på papporna. Syftet
med uppsatsen anges vara ”att utifrån tidningen Vi Föräldrar visa hur bilden av pappan har sett ut och ifall några förändringar har skett från mitten av sjuttiotalet fram till idag”27 Resultatet pekar på att pappor påverkas av traditioner och uppfattningen om sin egen maskulinitet, vilka i sin tur påverkas av omgivningen. Eftersom omgivningen förändras gör även pappornas roll detta, från 70-talets osäkerhet (där pappan blir ifrågasatt av både samhället och modern), via 80-talets lekfulla och äventyrliga, till 90-talets pappa som jämfördes utifrån kvinnan som norm och slutligen till 2000-talets pappa som är omhändertagande och/eller försörjande.
25 Belsing, Hallberg & Kotsaparassid, 2007, s.37 26 Khamrayeva, 2007 27 Sahlén, 2006
Summering
Den svenska forskningen kring konstruktionen av föräldraskapet visar på att de materiella villkoren var en viktig faktor under första delen av 1900-talet. 28 Det låg i samhällets intresse att föräldrarna försörjde sina barn och för att hjälpa till med att uppnå detta bildades barnavårdsnämnder med experter, i form av barnavårdsmän. Relationen blev väldigt ensidig, och därmed komplicerad, mellan experterna och föräldrarna. Den främsta orsaken till detta var att den första gruppens arbete gick ut på att kontrollera den andra.29 Forskning rörande föräldraskap under andra halvan av 1900-talet har fokuserat mestadels på relationer, och dess betydelse för skapandet av föräldraskapets identitet.30 Här påpekas också att relationerna mellan experter och föräldrar är komplicerade, men det framgår också att samhällets tilltro till föräldrarna ökar31och att staten börja dela ansvaret om barnens uppfostran med föräldrarna då barnen spenderar allt mer tid i den offentliga barnomsorgen.32
Även under denna period försöker samhället att påverka föräldrarna, men på ett mindre påtagligt och synligt sätt. Man kan påstå att acceptansen av den delade vårdnaden med samhället och föräldrarnas tilltro till experterna har underlättats genom rådgivande texter i tidningar som Vi Föräldrar. Denna relation, och de språkliga uttryck som manifesterar relationen kan analyseras genom att granska de olika diskurserna, vilket är mitt mål. Jag tycker att tidigare forskning har visat på utvecklingen i viktiga aspekter som påverkar konstruktionen av föräldraskapets identitet. Jag kommer att dra nytta av dessa resultat i tolkning- och analysfasen av mitt arbete, framförallt då det gäller att placera texterna i sitt kulturella tidssammanhang. Jag anser dock att den påverkan som språket har för relationen mellan expert och läsare, och dess skapande och förstärkande av roller och identiteter, till stor del har negligerats. Jag delar diskursanalytikernas åsikt att det är genom språket som vi får kunskap om världen och kommunicerar med andra, vilket också innebär att det är genom språket som vi blir påverkade respektive har möjlighet att påverka vår omgivning.
28 Moqvist, 1997 29 Sundqvist,1994; Bergman, 2003 30 Becks‐Wiklund & Bergstens, 2003;Gars, 2002;Gleichmann, 2004; Belsing, Hallberg & Kotsaparassid, 2007 31 Gleichmann, 2004 32 Gars, 2002
Källmaterial och källkritisk diskussion
Källmaterial till denna undersökning har hämtats från det första halvåret av tidningen Vi
Föräldrar för åren 1968, 1988 och 2008. Tidningen gavs ut första gången i februari 1968 efter
att redaktionen 1967 hade publicerat ett pilotnummer med redaktionens agenda, vilken var att ge föräldrar råd i deras uppfostran av sina barn. Redan från start gav man även andra typer av råd t.ex. tips kring mat för små barn, svar på medicinska frågor, men även juridiska frågor kring bland annat trolovningsbarn. Föräldrarna hade redan 1968 möjlighet att skriva sina åsikter om diverse saker, däremot gavs det inte möjlighet att yttra sig i alla sammanhang då tidningen hade en speciellt anvisad plats för insändare. Detta förändrades så småningom, precis som det övriga materialet i tidningen, vilket speglar samhällets utveckling. Den största och viktigaste skillnaden ur en källkritisk synvinkel är att Vi Föräldrar 1968 riktar sig till alla föräldrar (även de med tonårsbarn), medan man 1988 och 2008 avser att fånga intresset hos föräldrar med barn upp till sex år och denna skillnad påverkar naturligtvis innehållet.
Winther Jörgensen och Phillips påpekar att i en analys av diskurser (precis som i alla andra undersökningar) är det viktigt att definiera var diskurser finns33 och därmed göra en tydlig avgränsning av sitt källmaterial. Eftersom jag är intresserad av språkbruket av experter och föräldrar i situationer som rör frågor kring barnuppfostran, så är min avgränsning tämligen enkel. Efter att ha läst och studerat hela källmaterialet har jag sorterat ut de texter som handlar om föräldraskap och/eller barnuppfostran. Därefter har jag diskvalificerat de texter som inte innehåller både en problemställning och ett svar på hur man skall kunna övervinna problemet. Problemställningen kan vara insänd av en läsare, men detta är inget krav utan i många fall har experterna själva konstruerat ett problem som man ger en lösning till. Ur en källkritisk synvinkel anser jag inte detta vara ett hinder då det är själva språkbruket jag undersöker, vilket också innebär att jag använder mig av artiklarna i Vi Föräldrar som kvarlevor. Motiveringen är att mitt intresse ligger i på vilket sätt rådgivningstexterna är skrivna och inte i själva händelserna under respektive utgivningsår.34
33
Winther Jørgensen och Phillips, 1999, s.136 ‐ 137 34
Detta stämmer även in på Knut Kjeldstadlis synsätt där han menar att användandet av materialet som kvarleva möjliggör för oss att dra egna slutsatser om hur saker och ting var.35 Dock saknas oftast återkopplingen från läsarna på experternas texter, och jag använder därför mig av teorin om identitetskapande som en indikation på hur föräldrarna reagerar. Detta kan dock ses som otillräckligt och ofullständigt, vilket möjliggör en fortsatt framtida forskning. Som en indikation på hur responsen borde bli rekommenderas studier av den tidigare forskningen där arbeten med föräldrars respons på experters rådgivning tas upp.
35
Teori
Identitetsskapande
Eftersom jag ser föräldraskap som en identitet som människor skapar när de får barn och som framträder i förhållande till andra medlemmar i samhället kommer jag att diskutera vad identitet är och hur den skapas. Jag har fastnat för Catarina Kinnvalls definition, som hon i sin tur har hämtat från Chris Barker. Kinnvall säger att identiteten skapas av en uppfattning om sin plats i omvärlden, m.a.o. hur vi ser på oss själva i relation till hur andra ser på oss.36 Denna process kan man tänka sig att är antingen aktiv eller passiv. Förespråkarna för att man bara kan skapa sig en uppfattning (passiv socialisering) använder kultur och ideologi för att förklara skeenden och händelser. Detta betyder att man fokuserar på makronivån, där människan enbart mottar information. Skulle man däremot anse att människan gör aktiva val i selekteringen av sin identitet, då är konsekvensen att man måste studera processen ur ett mikroperspektiv då det handlar om enskilda individers medvetna val och beteende som formar dess identitet.37 Traditionellt sett så har det mesta som skrivits om identitetsskapandet behandlat en eller båda av dessa perspektiv. Utöver dessa finns det även Sociala Identitetsteorier (SIT) och Psykologiska teorier kring processen. Dessa använder mentala strukturer och kognitiva skeenden som förklaringar, och hypoteser, i större utsträckning.38 Då min kunskap kring psykologi är starkt begränsad har jag valt att inte studera dessa närmare. Till en början ansåg jag att man skulle kunna nöja sig med att ta en holistisk synvinkel och arbeta utifrån ett makrosociologiskt perspektiv och därmed utnyttja Focaults teorier kring identitetsskapande. Författarna i boken Introducing Sociolinguistics har formulerat Foucaults tankar om denna process med följande ord:
”The individual subject (i.e. human being), according to Foucault, was not
imbued with a unique consciousness or personality; rather, she or he was an ‘empty entity’, the intersection point of a number of ‘discourses’. 39
36 Petersson & Robertson (red), 2003, s.11 37 Petersson & Robertson (red), 2003, s.11 ‐ 14 38 Petersson & Robertson (red), 2003, s.13, 24‐ 30 39 Mesthrie, Swann, Deumert & Leap, 2000, s.232
Efter att ha läst Georg H. Meads bok Medvetandet, Jaget och Samhället fick jag ändra på min arbetshypotes eftersom Meads synpunkter bättre stämmer överens med min egen uppfattning. Mead tillhör den skola som kallas för symbolisk interaktionism.40 Enligt deras uppfattning finns identiteten inte i människan från födseln, utan den skapas i samspel med andra människor. Mead menar att individernas ”jag”, eller identitet, består av två delar; ”I” och ”Me”. Jag väljer att behålla de engelska termerna för dessa två delar för att skilja ”I”(jag) från det övergripande jaget i Meads identitetsbegrepp som kallas ”Jaget”. Enligt Mead står ”Me” för ”den organiserade uppsättning av andras attityder som man själv antar .”41 På motsvarande sätt beskriver han ”I” som: ”organismens respons på de andras attityder.” 42 Mead säger också att ”De saker vi faktiskt gör, de ord vi säger, våra uttryck, våra känslor, de är vårt ’I’.”43 Jag tolkar det som att ”I” är den delen av vår identitet som är unik för varje individ och det är vårt ”I” som är förklaringen till varför inte alla reagerar på samma sätt, i samma situation. Man kan därför säga att identitetsskapandet är en process där individens ”I” reagerar eller responderar på sitt ”Me” i en viss social situation.44 Eftersom ”Me” är en reflektion av samhällets attityder så är olika individers ”Me” oftast betydligt mer lika varandra än deras ”I”. Mead menar vidare att vi alla har flera identiteter och beroende på med vilka människor vi integrerar kommer nya identiteter att skapas.
”Vi delar upp oss själva i alla slags olika jag med hänsyn till våra bekantskaper. Vi diskuterar politik med en och religion med en annan. Det finns alla slags olika jag som svarar mot alla slags olika sociala reaktioner. ”45
Med andra ord pratar vi inte om hur vi ska uppfostra våra barn med vår tioåriga syster, utan med de som anses ha ett intresse av ämnet, som till exempel andra föräldrar, experter inom barnavården och så vidare. Det är dessa människors åsikter som påverkar oss när vi skapar vår föräldraskapsidentitet. 40 Stier, 2003, s.24 41 Mead, 1976, s.133 42 Mead, 1976, s.133 43 Mead, 1976, s.197 44 Mead, 1976, s.134 45 Mead, 1976, s.113
En annan viktig sak som Mead påpekar är att när en persons identitet är skapad tillhör personen också gruppen som har samma intresse och därmed bidrar personen till skapande av andras ”jag”.46 Dessa punkter är vitala för min undersökning då min teoretiska grund bygger på antagandet att skribenterna i Vi Föräldrar påverkar läsarnas identitetsskapande, men också att skribenterna blir påverkade av läsarna genom att läsarnas åsikter bidrar till samhällets syn på föräldraskapet och därmed skribenternas referensramar. Denna typ av påverkan sker oftast inte omedelbart, utan den är en process som sker under en längre tidsperiod, precis som de flesta andra förändringar i samhället. Detta samspel med omgivningen kräver en analys ur ett mikrosociologiskt perspektiv då individen själv påverkar sitt identitetsskapande genom sitt ”I”. För att kunna utföra en sådan analys krävs en definition av de diskurser (språkliga verktyg) som används för att skapa och förändra läsarnas ”Me”.
Diskurs
Det finns många sätt att definiera en diskurs på, och alla är inte överrens om vad en diskurs egentligen är. Marianne Winther Jørgensen och Louise Phillips definierar diskurser som ”ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen)”.47 Enligt Bergström och Boréus anser Foucault att en diskurs är det beteende som skapar ett speciellt yttrande48, vilket stämmer med min åsikt om vad som påverkar föräldrarnas ”Me”. Så hur gör man när man studera diskurser? Mats Börjesson svar på denna fråga ger en tydlig sammanfattning: ”Att studera diskurser och sociala konstruktioner innebär, uttryckt på ytterligare ett annat sätt, att fundera över det som sägs, hur det sägs och hur det annars skulle ha kunnat sägas.”49 Sådana studier, när man funderar över språkliga yttrande, går under begreppet diskursanalys vilket jag ska ägna mig åt i mitt arbete och den kommande texten.
Diskursanalys
Diskursanalys kan ses som en vetenskaps- och samhällsteori men också som en textanalytisk metod.50 Dock varnar Jørgensen och Pillips, i deras bok Diskursanalys som teori och metod, för att använda diskursanalys som en metod för att tolka material - utan att ta hänsyn till
46 Mead, 1976, s.123 47 Winther Jørgensen och Phillips, 1999, s.37 48 Bergström och Boréus 2005, s. 309 49 Börjersson, 2003, s. 21 50 Bergström och Boréus 2005, s.306
metodens teoretiska bakgrund.51 Man kan använda sig av diskursanalys när man vill studera, till exempel, identitetskonstruktioner och maktfrågor i samhället.52 Följande punkter är generellt sett gemensamma för diskursanalyser:
• Språket uppfattas inte som ett neutralt instrument för kommunikation. Det vill säga att det påverkar oss, vår syn på oss själva och på vår omvärld.53 Winther Jørgensen och Pillips menar vidare att: ”De diskursanalytiska angreppssätten bygger på strukturalistisk och poststrukturalistisk språkfilosofi, som hävdar att vårt tillträde till verkligheten alltid går genom språket.” 54
• Diskursanalyser gör inte någon strikt åtskillnad mellan vad som sägs och görs, ”…språket formar handling”55
• Diskursanalyser används ofta för att rekonstruera sociala identiteter. 56
• Diskursanalyser är ofta inriktade på makt. Fokus ligger då på konkurrerade diskurser och hur en diskurs konkurrerar ut en annan.
• Inom diskursanalyser är man oftast ointresserad av aktörerna och bakomliggande deras motiv. Man koncentrerar sig istället på de tvingandenormer som diskursen skapar.57
Teorier för diskursanalys
Vad kännetecknar de olika diskursteorierna och hur skiljer de sig från varandra?
Diskursiv Kamp
När man pratar om diskursteorier är Foucault ett av de absolut första namnen man brukar nämna. Min förståelse av Foucault har jag hämtat från Bergström och Boréus samt Börjesson. Enligt Börjesson kopplar Foucault diskurser till makt och kunskap samt relationen mellan dessa, vilket Foucault menar att existerar i alla diskurser. ”Hos Foucault är alltså makt och vetande helt sammanflätande”58 Som en följd av detta så anser han också att kunskap inte enbart behöver vara en avspegling av verkligheten. Sanningen blir då en diskursiv
51 Winther Jørgensen och Phillips, 1999, s.10 52 Bergström och Boréus 2005, s.357 53 Bergström och Boréus 2005, s.326 54 Winther Jørgensen och Phillips, 1999, s.15 55 Bergström och Boréus 2005, s.327 56 Bergström och Boréus 2005, s.327 57 Bergström och Boréus 2005, s.328 58 Börjesson, 2003, s. 36
konstruktion där olika kunskapsregimer anger vad som är sant och inte. Ernesto Laclau och Chantal Mouffe utvecklade Foucaults tankar kring diskurs ytterligare i sin Diskursteori. För dem är en diskurs det samma som en ”fixering av betydelse inom en bestämd domän”59 eller, med andra ord, att en diskurs ”konstitueras genom en uteslutning av andra diskurser”60 och på så sätt kan man säga att diskurserna hela tiden kämpar mot varandra.
”Diskursanalysens syfte [enligt Laclau och Mouffe (författarens anmärkning)] är att klartlägga de processer där vi kämpar om hur teckens betydelse ska fastställas och där vissa betydelsefixeringar bli så konventionaliserade att vi uppfattar dem som naturliga.”61
Denna typ av Diskursteori används när man ”är intresserad av hur diskurserna på ett överordnat sätt begränsar våra handlingsmöjligheter”62 snarare än när man undersöker hur diskurser skapar interaktioner och skeenden vilket man gör inom t.ex. diskurspsykologin.
Diskurspsykologi
Syftet med diskurspsykologi är att komma fram till hur människan använder sig av de dominerande diskurserna i sociala interaktioner, och vilka sociala konsekvenser detta leder till. Märk väl att även om man undersöker specifika fall av språkbruk inom både kritisk diskursanalys och diskurspsykologi så är man i det senare fallet mer intresserad av det konkreta resultatet av språkbruket i situationen, medan man med kritisk diskursanalys närmast är ute efter vilka storskaliga samhällsförändrande effekter det kan leda till. 63 En annan skillnad är att man inom diskurspsykologi inte lägger vikten vid den lingvistiska uppbyggnaden utan fokuserar på den retoriska organiseringen i själva situationen. Ett exempel är en analys av ett tal. Ur diskurspsykologisk synvinkel tittar man i första hand på hur, och med vilket upplägg som talaren förmedlar informationen, samt hur åhörarna reagerar, medan man med en kritisk diskursanalys undersöker vilka ord som används samt hur talet påverkar samhället ur ett större perspektiv.
59
Winther Jørgensen och Phillips, 1999, s.33 60
Winther Jørgensen och Phillips, 1999, s.34 61
Winther Jørgensen och Phillips, 1999, s.32 62
Winther Jørgensen och Phillips, 1999, s.28 63
Kritisk Diskursanalys
Kritisk Diskursanalys är ett samlingsnamn för olika teorier vars kännetecken är att de analyserar språket ur en kritisk synvinkel. Av dessa teorier är Norman Faircloughs den som
innehåller mest konkreta riktlinjer och belysande exempel.64 Fairclough utvecklade
Laclaus/Mouffes Diskursteori så att den passade hans syfte och synsätt. Laclau och Mouffe använder uteslutande diskursanalys för att förklara skeenden, medan Fairclough inte ser diskurser som fullständigt konstituerande och därför kompletterar med andra teorier för att,
till exempel, analysera ekonomi.65 Personligen anser jag att detta ger en bredare
tolkningsmöjlighet, och större möjligheter att väga in andra samhälliga skeenden. Till skillnad mot Laclau och Mouffes, vars diskursteori följer Foucault och betraktar individen som determinerad av strukturerna, håller Fairclough med Roland Barthe i att människor är ”språkets herrar och slavar”66. Sammantaget gör detta att jag har valt Faircloughs kritiska diskursanalys som mitt analysverktyg.
Faircloughs kritiska diskursanalys och dess koppling till min undersökning
Fairclough har lagt grunden till sin kritiska diskursanalys i sin första bok Language and
power och sedan dess har Fairclough skrivit en rad böcker där han utvecklar sin teori om
diskurser. Jag kommer att använda tre böcker när jag presenterar min egen förståelse av hans teori; den redan nämnda Language and power och Media discourse, samt Winther Jørgensens och Phillips bok Diskursanalys som teori och metod.
Fairclough definierar diskurs som språkbruk, men också som den påföljande sociala praktiken. Med språkbruk menar han inte bara att skriva en text, eller att tala, utan också andra aktiviteter som människor engagerar sig i och som skapar mening eller förståelse, som
till exempel ”visual images and non-verbal communication”.67 Resultatet av den sociala
praktiken, eller användningen av själva språkbruket, kan tolkas från två olika vinklar enligt Fairclough. Dels att vi, genom att använda språket formar själva språket, men också att språket formar oss – det vill säga våra sociala identiteter och relationer men också vår
64 Winther Jørgensen och Phillips, 1999, s. 14, s.66 65 Winther Jørgensen och Phillips, 1999, s.25 ‐26 66 Winther Jørgensen och Phillips, 1999, s.24 67 Fairclough, 1995, s. 54
omvärldsuppfattning.68 Med andra ord kan vi säga att enligt Fairclough styr diskurserna i Vi
Föräldrar läsarnas konstruktioner av sina identiteter, men eftersom läsarna själva kan påverka
diskursen så behöver de inte acceptera denna styrning. Dessutom kommer läsarna så småningom själva att bidra till skapandet och reproducerandet av dessa diskurser (när nya läsare skapar sina föräldraidentiteter).
Mellan dessa båda processer föreligger en konstant relation, eller spänning, vilket är något som Fairclough identifierar och ser som en fundamental beståndsdel i själva diskursen. Fokus riktas alltså både mot sociala relationer (inklusive maktrelationer), och mot den roll som dessa spelar i samhället. Detta innebär att en kritisk diskursanalys inte alltid är neutral utan ibland kan används som ett politiskt engagerat angreppsätt gällande sociala förändringar. ”Syftet med den kritiska diskursanalysen är att kasta ljus över den lingvistisk-diskursiva dimensionen hos sociala och kulturella fenomen och förändringsprocesser i senmoderniteten.”69 En text som analyseras enligt Faircloughs kritiska diskursanalys bör alltså innehålla en undersökning inte bara av de textuella och lingvistiska delarna, utan också en djupare studie av den sociala omgivningen i vilken texten är producerad, samt hur texten sedermera har påverkat omgivningen. Detta är den viktigaste punkten i Faircloughs teori och här finns också den största delen av kritiken mot Faircloughs teori. Winther Jørgensen och Phillips tar upp kritiken mot Fairclough i flera punkter varav den viktigaste är ”oklarhet mellan de diskursiva och de icke diskursiva.”70 Som jag nämnde tidigare menar Fairclough att diskurser inte är materiella och att när man ska studera den sociala sfären, som dessa diskurser befinner sig i/förhåller sig till, måste man använda sig av en annan teori för att förklara det som är utanför den språkliga sfären. En viktig notering är att Fairclough inte nämner hur man ska urskilja det diskursiva från det icke-diskursiva och han anger inte heller vilka sociala teorier som lämpar sig för en studie av det materiella. Jag har valt att använda Meads teori vilken behandlades tidigare i det här kapitlet och som jag anser överensstämmer med Faircloughs syn på subjektet. 68 Fairclough, 1995, s. 55 69 Winther Jørgensen och Phillips, 1999, s.67 70 Winther Jørgensen och Phillips, 1999, s.93
Centrala begrepp
Innan jag presenterar de centrala begreppen i Faircloughs analys är det viktigt att nämna att diskurs har två betydelser hos Fairclough. Fairclough skiljer mellan diskurs i betydelsen språkbruk, och diskurs som själva mallen för språkbruket.71 Fairclough bygger sin kritiska diskursanalys på följande begrepp: Diskursordning, Diskurstyp, Diskurs och Genre.
Diskursordning är ett begrepp som Fairclough övertog från Foucault och utvecklade vidare.
Fairclough definierar diskursordning på följande sätt: ”The order of discourse of a social institution or a social domain is constituted by all the discoursive types which are used there.”72 Med andra ord finns det alltid en diskursordning i en viss institution, eller inom ett visst område, och dessa består av olika diskurstyper. Det finns två olika kategorier av
diskurstyper.73 Den första kategorin kallas diskurs och den andra benämns genre. En diskurs är i det här fallet ”ett sätt att tala som ger betydelse åt upplevelser utifrån ett bestämt perspektiv” 74 Man kan säga att en diskurs i detta sammanhang är en individs, eller en specifik grupps (exempelvis feminister, föräldrar, eller experter) språkbruk. Det finns en rad regler som vi måste följa när vi pratar eller skriver i vissa bestämda sociala situationer och detta reglerade språkbruk kallas genre. Exempel på detta är en jobbansökan, eller en insändare som skrivs på ett bestämt sätt för att bli accepterad av mottagaren75. I min undersökning använder jag oftast den övergripande beteckningen diskurstyp istället för diskurs respektive genre, för att på så sätt undvika missuppfattningar, i de fall då en tydlig distinktion inte behövs.
Jag ser tidningen Vi Föräldrar som en institution där de olika rådgivande utsagorna kring hur man ska vara i sin roll som förälder presenteras. Dessa utsagor är en produkt av olikas skribenters språkbruk och utgör vad jag kommer att kalla Vi Föräldrars rådgivningsdiskurs.76 När jag studerar dessa diskurser undersöker jag alla texter som är skrivna av experterna och föräldrarna i ett rådgivningssyfte. Med andra ord så kommer jag att titta på föräldrarnas och experternas sätt att utrycka sig i rådgivnings texter, men också relationen mellan de olika
71 Winther Jørgensen och Phillips, 1999, s.72 72 Faircloguh, 1995, s. 55 73 Fairclough, 1995, s. 56 74 Winther Jørgensen och Phillips, 1999, s.72 75 I Language an power definierar Fairclough diskursordning som en rad konventioner som associeras vid en viss institution (F LP s.14), vilket betyder att diskurser och genre är konventioner för ett visst språkbruk genom en viss institution. 76 Vi Föräldrar kan också ses som en institution som innehåller fler än bara en diskursordning. Här finns t.ex. även reklam diskursordning, dvs. de språkbruk som används i reklam som publiceras i tidnigen.
diskurserna (språkbruken). Enligt Fairclough är en sådan studie även en undersökning av maktförhållandena, eller diskursordningen, mellan de olika diskurserna. En diskurs kan vara mer eller mindre dominant i en diskursordning och därmed få olika stort utrymme återspeglas i textens auktoritära uttryck. Vad Fairclough menar är att man kan använda sig av diskursanalys teori för att avslöja ojämlika maktrelationer i samhället, och därmed förändra dessa. Hela Faircloughs bok Language and Power behandlar denna problematik.
Dessa relationer är representerade genom olika språkregler(vad, hur och för vem är det tillåtet att säga något) i samhället. För att visualisera dessa språkregler gör man först en textanalys vars resultat man sedan för in i det sociala sammanhang i vilken texten har uppstått. Vad som är viktigt att påpeka är att en sådan analys i första hand inte går ut på att avslöja producenternas makt över konsumenterna utan fokuserar på ideologins, och dess utryck i språkreglernas, makt över både producenterna och konsumenterna. Ideologi ska här förstås som en allmän kunskap(som t.ex. hur man ska förhålla sig till barn), vilken är accepterad i samhället vid en viss tidpunkt. Ideologin ändras från tid till tid, ett exempel är att det var accepterat av vårt samhälle att små barn arbetade i fabriker under första halvan av 1800- talet, vilket det knappast är nu.
De som t.ex. skriver på ett speciellt sätt, är oftast inte ens medvetna om att deras sätt dikteras av en bakomliggande ideologi. Fairclough kallar denna omedvetna kunskap om hur man ska yttra sig ”common sense knowledge” och reglerna som styr kunskapen för ideologins ”hidden power” . Att granska ordvalen, som ”rådgivarna” använder sig av i de utvalda texterna i Vi
Föräldrar ger mig en möjlighet att bedöma de olika artiklarnas språkmässiga ”dolda” makt.
Metod
Faircloughs metod för kritisk diskursanalys
Faircloughs kritiska diskursanalys utgör grunden för den modell och metod jag har använt mig av i mitt arbete. Fairclough är ute efter att beskriva och analysera sin omvärld och speciellt den kommunikation som leder till en förändring. För att kunna särskilja och jämföra dessa bättre har Fairclough delat in analyserna i ett antal undergrupper. Dessa grupperingar är fundamentala för min applicering av Faircloughs metodik och kommer förklaras närmare i detta kapitel.
Enligt Fairclough ska man använda två specifika betraktningsvinklar när man analyserar en diskurstyp. Man måste se på själva språkbruket i sig, men också jämföra detta med språkbruk som har använts i andra situationer, eller i andra tidsperspektiv. Den första delen av analysen kan i sin tur delas in i tre steg, eller dimensioner, som består av analys av text, analys av diskursiv praktik och analys av social praktik, vilka tillsammans kallas för Faircloughs
Tre-Dimensionella Modell (bild 1). Den andra delen av analysen, där olika diskurser jämförs
inbördes, kallas för Analys av Diskursordning.
Faircloughs Tre-Dimensionella Modell
Som tidigare nämndes så innehåller modellen en analys av texten, en analys av diskursiv praktik och en analys av social praktik. Med textanalys menar Fairclough en lingvistisk analys där fokus ligger på att beskriva vad som finns, eller inte finns, i själva texten.77 Denna analys
kan också delas in i tre områden: ord (vocabulary), grammatik samt struktur i texten.78
Analysen av diskursiv praktik består av en undersökning av produktion (till exempel: skrivande) och konsumtion (i motsvarande fall: läsande) av texten. Fokus ligger på tolkning av texter med hjälp av den ”kunskap” som varje skribent och läsare tar med sig till texterna.79. Denna analys kallar Fairclough för en intertextuell analys i vilken man som diskursanalytiker ska tolka texter med hjälp av (den redan genomförda) lingvistiska analysen. Faircloughs egen
77 Fairclough kallar även detta första steg för deskription se: Fairclough 1989, s.91 78 Jag kommer inte redogöra i detalj för alla steg i den lingvistiska analysen då vissa är irrelevanta för min undersökning. Om man är intresserad av dessa kan man läsa mer i Language and power på sidan 91 ‐ 116 79 Fairclough menar att både produktion och konsumtion av texter är påverkade av omvärldstolkningar vilka avgör hur de involverade skriver och/eller läser texter (Fairclough, 1989, s.118)
formulering lyder: ”Linguistic features of the texts provide evidence which can be used in intertextual analysis, and intertextual analysis is a particular sort of interpretation of that evidence …”80 Syftet med social praktik, slutligen, är att förklara hur användning av språket kan påverka den materiella världen/samhället. För detta steg brukar man använda sociala teorier som täcker det materiella (icke språkliga) perspektivet.
Bild 1: Faircloughs tredimensionella modell
Social conditions of production
Process of production
Text
Process of interpretation Interaction
Social conditions of interpretation Context
Källa: Fairclough, 1989, s.21
Analys av Diskursordning
Diskursordning har jag definierat tidigare i detta arbete, men det är viktigt att nämna att de olika diskurstyperna i diskursordningen kan vara i konflikt med varandra. Denna konflikt kan man analysera och därmed avgöra vilken diskurstyp som är dominerade och om detta förhållande är konstant eller förändras över tid.81 Man bör också undersöka diskursordningens relation till andra diskursordningar och dess gränsdragningar82.
80 Fairclough 1995, s.61 81 Winther, Jørgensen & Phillips, 1999, s.135 82 Fairclough, 1995, s.56, s.62 ‐ 68
Sammanfattning
Faircloughs metod är hierarkisk i sin indelning och har beskrivits utifrån och in. När metoden sedan utövas är tillvägagångssättet det motsatta, man börjar med att analysera de minsta beståndsdelarna för att sedan foga dessa samman till större enheter som behandlas efterhand: Man börjar med att analysera varje text (kommunikativ händelse) för sig, sedan tolkar man texter i den diskursiva praktiken och därefter sätter man varje enskild text i ett materiellt sammanhang. När man har gjort dessa tre steg undersöker man hur detta språkbruk (diskurs) förhåller sig till andra inom samma område. Denna modell är dock nästintill omöjlig att följa ordagrant om man har en större mängd texter som ska analyseras som en enhet, samtidigt som man är intresserad av att undersöka förändringar i språkbruket över tid, och därför har jag anpassat Faircloughs modell till mitt arbete.
Min modell
Jag kommer att utgå från Faircloughs tre-dimensionella modell och använda mig av Meads identitetsteori för att analysera den sociala praktiken. Som ett första steg delar jag upp de rådgivande texterna utifrån om producenten är expert eller förälder. Dessa två diskurstyper analyseras därefter enligt Faircloughs och Meads modeller. Resultaten jämförs sedan både mellan de två diskurstyperna, och mellan årgångar där detta är möjligt. På så sätt skapas diskursordningar som påvisar maktstrukturer, samt förändringar över tid, vilka kan ge indikationer på om interaktion mellan rådgivarna och läsarna har påverkat läsarnas identitetskapande, vilket är mitt syfte. För att kunna hantera frågeställningen och syftet är det nödvändigt att analysera flera tidningsartiklar från olika årgångar. Detta steg skiljer sig från Faircloughs beskrivning av sin metod i vilken han fokuserar på analys av enskilda texter. Trots att jag har utgått från att alla texter, från samma årgång, ingår i en och samma diskursordning anser jag att avsteget från Faircloughs ursprungstanke är relativt litet och i stort kan mitt arbete fortfarande ses som en kritisk diskursanalys enligt Faircloughs metod.
Min Textanalys
Som en första del av själva textanalysen kvantifierar jag texterna, vilket sammanfattas per tidsperiod i tabellform i Tabell 1.83 Denna indelning görs för att lättare kunna jämföra de olika perioderna. Fokus ligger på antalet texter, innehåll, antal författare och rådgivare som har varit delaktiga i respektive text samt vilken genre dessa texter tillhör. Detta är i gränszonen till själva produktionen av texterna, vilken analyseras i den diskursiva praktiken.
Därefter analyserar jag varje text med hjälp av ett antal villkor, ursprungligen föreslagna av Fairclough i hans beskrivning av den lingvistiska analysen84. De villkor jag har valt att använda mig av är alla förknippade med relationen mellan skribenten och läsaren, och framförallt skribenternas språkbruk i relationsrelaterade avsnitt. I texterna undersöker jag därför förekomsten av personliga pronomen ”vi”. Fairclough menar att ”vi” kan syfta på två saker, antingen en grupp vilken skribenten/experten tillhör (men inte själva läsaren), eller en samlad grupp i vilken både skribenten och läsaren tillhör.85 Nästa steg i undersökningen av tilltalet är att titta på vilka hjälpverb används i texterna och även förekomsten av imperativa meningar. Fairclough menar på att genom att titta på vilka hjälpverb som skribenten använder sig av kan vi studera skribentes auktoritet.86 De hjälpverben vilkas förekomst jag undersöker är ”måste”, ”bör”, ”kan” och ”ska”. För att hjälpverben ska kvalificera i undersökningen så är de tvungna att vara en del av den rådgivande texten till läsaren samt förekomma tillsammans
med pronomen som vi, du, ni, han, hon,87 eller substantiv som föräldrar, mamma, pappa,
vuxna då dessa också kan räknas som igenkännande ord vilka läsaren troligtvis identifierar sig med. Jag har delat upp förekomsten av hjälpverben i tre grupper beroende av med vilka ord de kombineras. Första gruppen kallar Fairclough för ”inklusive vi” och ett exempel är ”Vi måste”. När denna används så inkluderar skribenten sig själv i sina uppmaningar och råd. Den andra gruppen innehåller kombinationer med ”ni” men även pronomen som du, hon, han, eller substantiven mamma, pappa och föräldrar då jag anser att dessa hjälper skribenten att lägga fokus på läsarna och ger konkreta råd utan att han/ hon själv är inkluderad i denna grupp.
83
På motsvarande sätt görs analysen av diskurspraktiken för varje period, medan social praktik och diskursordning beskrivs för alla tidsperioder tillsammans då dessa är mer övergripande. 84 Fairclough säger att denna procedur ska ses mer som en guide en som en färdig mall. Fairclogh 1989, s.92 85 Fairclough 1989, s.106 86 Ibid., s. 105 87 Dock endast när dessa pronomen åsyftar föräldrar och andra vuxna.
Tredje gruppen består av kombinationen ”man måste” (man ”ska inte”, man kan…). Ordet
”man” tillhör indefinita(obestämda) pronomen som används för att uttrycka sig mer
ospecificerat och generellt. Då denna filtrering är klar återvänder jag till respektive text för att undersöka förekomsten av imperativa meningar vilka, enligt Fairclough, används av skribenten för förslag och uppmaningar88. Denna användning av imperativ ger alltså utrymme för alternativt handlande och skall inte förväxlas med imperativ av ren orderkaraktär, där detta utrymme inte finns.
Andra, och sista delen av textanalysen, bygger på att analysera själva innehållet i texterna med råd till läsarna. Jag gör jag detta med hjälp av en innehållsanalys där jag fokuserar på att identifiera nyckelord som återkommer i olika texter och sammanhang. Dessa nyckelord har en stor betydelse för min syn på den diskursiva praktiken, vilken behandlas närmare i nästa stycke. Enligt författarna av Textens makt och mening89 är detta samma metod som Fairclough
använder sig av. Viktigt att notera är att jag har valt nyckelord som binder samman texter från samma tidsperiod. Det innebär inte att dessa ord inte är vanligt förekommande under andra tidsperioder också, utan att de som nyckelord har en extra tyngd och framstår som kärnan i resonemangen på ett annat sätt än i övriga tidsperioder. Urvalet har validerats genom en granskning av tidigare forskning och den sociala strukturen för respektive tidsperiod. Denna metod är väldigt subjektiv, men ger trots detta en klar indikation på vad som kan anses vara representativt för varje diskurstyp.
Diskursiv praktik
Det är i detta kapitel som jag tolkar nyckelorden från textanalysen och beskriver hur skribenterna påverkar läsarna med ord och uttrycksätt, d.v.s. hur språket används som medel för att uppnå resultat. Till hjälp med tolkningen använder jag ett antal kontrollfrågor hämtade från Fairclough90; Vad händer? Vem är involverad? På vilket sätt sker involveringen? Man kan säga att respektive diskursiv praktik återspeglar den rådande tidsandan för barnuppfostran, men även synen på föräldrarna.
88 Fairclough, 1989, s.105 89 Bergström & Boréus (red.), 2005, s.341 90 Fairclough, 1989, s.123
Jag kommer att använda tidsandan och nyckelorden för att bestämma ett gemensamt tema för respektive årgång. Detta tema hjälper analysen av den sociala praktiken och skapar en större förståelse för samhällets syn på föräldraskapet respektive år. För varje text tolkar jag också de grammatiska uttryckssätten för att beskriva relationen mellan skribenterna och läsarna. Fokuset ligger i själva konsumtionen av texterna (dvs. hur läsarna av Vi Föräldrar tolkar texterna).
Social praktik
Analysen av social praktik bygger på ett resonemang och en koppling av resultatet från de föregående analyserna av text och diskursiv praktik med Meads teorier kring identitetsskapande. Denna koppling förklarar hur reproduktionen av regler och sätt att skriva,
som experterna använder sig av, påverkar läsarnas konstruktion av föräldraskapet.91
Fairclough säger att man, vid en sådan analys, ska använda sig av sina egna erfarenheter och kunskaper då man inte vet hur läsarna resonerar92, och vad deras bakomliggande motiv är, när de läser texter. Därför utgår jag i denna analys från mig själv dvs. hur jag uppfattar skribenternas auktoritet i deras språkbruk. Detta görs övergripande för hela tidsperioden 1968-2008 då skillnaderna mellan hur läsarna uppfattar språkbruket borde vara tämligen små.
Diskursordning
Slutligen så analyseras diskursordningen för rådgivande texter i Vi Föräldrar. Det finns naturligtvis mer än en idé under varje tidsperiod, om hur man bör fostra barn, och dessa idéer kan kollidera varvid en idé eller diskurs oftast blir den mer förhärskande. Detta är en process som sker konstant och ett sätt att identifiera vilken diskurs som borde ha varit den rådande är att utgå från att läsarna har lättast accepterat den text med de starkaste verben från den allmänt mest accepterade skribenten. Därför använder jag den tidigare undersökningen av språkbruket och ställer respektive texter/diskurstyper mot varandra och därefter redovisar enligt min fördefinierade modell och försöker se om den rådande diskursen har förändrats från 1968 till 2008. 91 I Language and power kallar Fairclough dessa steg för ”explonation” Fairclough, 1989, s.135 92 Fairclough rekommenderar att arbeta på ett sådant sätt, men att man ska vara medveten om vilken tillgång till information läsarna hade, så att man inte övertolkar. Fairclough, 1989, s. 138‐139
Undersökning
För att enklast kunna läsa och relatera till det följande kapitlet så rekommenderar jag att man regelbundet konsulterar Tabell 1. som innehåller en tabell med information och jämförelser mellan de olika undersökningsåren.
Tabell 1: Sammanfattande kvantitativ textanalys
Experter Experter Experter Föräldrar
1968 1988 2008 2008 Antal texter 13 7 16 22 "vi" 10 4 16 0 "måste" 9 1 11 3 "vi måste" 7 0 7 0 "man måste" 6 1 1 1 "ni måste" 4 0 6 2 "ska inte" 4 1 0 "man ska inte" 4 0 0 "bör/borde" 6 0 2 "vi bör" 3 0 2 "ni bör" 3 0 0 "man bör" 1 0 0 "kan" 5 2 7 "man kan" 3 2 1 "ni kan" 2 0 6 Imperativ 3 5 16 12 "försök/a" 7 "föräldar" 10 "pappa" 3 "tycker" 3 "tro" 5 "jag tror" 6+3 "prata" 9
Texter och Producenter
Experterna 1968
Av de texter vilka jag har definierat som rådgivande, och producerade av experter, var elva stycken artiklar där skribenterna själva har formulerat problem i form av frågor vilka läsarna kan identifiera sig med. Artiklarna belyser problematiska familjesituationer som har med föräldraskapet att göra och till vilka föräldrarna behöver förhålla sig till. Endast två texter är svar på insändare från läsare som söker råd om föräldraskap. Sammantaget täcker de 13 texterna ett brett spektrum. Tre texter handlar om uppfostran av tonåringar och de har följande titlar: ”Du ska vara hemma kl.11!”,” Hur mycket pengar ska en tonåring ha?” och ”Jag följer
inte med till landet!”93 Tre andra texter har att göra med svartsjuka mot ett nytt syskon eller en av föräldrarna: ”Ulla blev elak när hon fick lillasyster.”, ”Svartsjuk på nya babyn.” och ”Jag ska gifta mig med pappa.”94 Dessutom finns två texter som behandlar frågor om sex och små barn: ”Leka doktor – barnslig nyfikenhet eller sex?” och ”Kan vi kela när barnen ser
på?”.95 Resterande texter handlar om barnets sömn, barnets rädsla för föräldrar, om pojkar som leker bara med flickor, om man ska berätta för barnet om sin tro på Gud samt hur man, som trött och utmattad mamma, ska göra när man inte längre orkar med sitt barn. Dessa texter är producerade av många olika experter och det vanligaste är att en redaktör skriver texten i samarbete med någon av tidningens läkare eller psykologer alternativt att dessa granskar texten i efterhand (före publicering).96 Två av texterna innehåller också citat från experter som inte är knutna till Vi Föräldrar.
Experterna 1988
Tidningens utformning har ändrats en del fram till 1988 och under första halvåret så kan jag endast definiera sju texter som både rådgivande och skrivna av experter. Av dessa texter var sex stycken placerade i spalten ”Problemet”. I denna spalt samlade redaktörerna Lena Lidbeck och Elisabeth Adelsköld brev från läsare med problem. Problemen varierar, ett brev handlar om barn som håller föräldrarna vakna på nätterna, ett handlar om barnets sexlekar och
93 Wedel, Vi Föräldrar, nr. 1, 1968, Nordfeldt, Vi Föräldrar, nr. 2, 1968,Staaf‐Busch, Vi Föräldrar, nr. 5, 1968, 94 Söderling, Vi Föräldrar, nr. 1, 1968, Staaf‐Busch, & Hertzman‐Ericson, Vi Föräldrar, nr. 6, 1968, Boman, Vi Föräldrar, nr. 1, 1968 95 Netzler‐Ranft & Söderling, Vi Föräldrar, nr. 4, 1968, Von Schenck, & Söderling, Vi Föräldrar, nr. 2, 1968 96 Detta är någonting som redaktionen har sagt i pilot nummer 1967 att det skulle göra
