INGRID BOSSELDAI.
Skillnad mellan ideal
och praktik i förälskelsen
Det fin ns en tydlig diskrepans mellan idealbilden av förälskelse
och de egna erfarenheterna. Samtidigt märks en skillnad mellan kvinnors och
mäns förväntningar. Hon vän tar pä att han ska ta initiativet, och även fortsätt
nings-vis är del ha n som sätter upp ramarna för relationen. Hon anpassar sig
utan att han ens är medveten om det.
M å n g a o c h långa brev, tusentals dagbokssidor och eviga samtal m e d v ä n i n n o r . Alla b ä r d e sitt tydliga vittnesbörd: i m i n a och v ä n i n n o r -nas liv h a r förälskelse o c h kärlek varit centra-la t e m a n . V e m vi tyckt oss vara, h u r vi känt oss och vad vi gjort h a r ofta verkat h ä n g a intimt s a m m a n m e d k ä n s l o r n a för H o n o m (för d e t h a r d e t oftast varit) i h a n s m å n g a skiftande s k e p n a d e r .
Statsvetaren A n n a G J ö n a s d ö t t i r och socio-l o g e r n a H a n n e Haavind och Carin H o socio-l m b e r g är n å g r a av d e forskare som h a r diskuterat betydelsen av att s t u d e r a kärlek och d e t hete-rosexuella p a r f ö r h å l l a n d e t f ö r att få en ö k a d förståelse för h u r patriarkatet r e p r o d u c e r a s . T r o t s att d e t saknas f o r m e l l a h i n d e r f ö r jäm-ställdhet i d e skandinaviska l ä n d e r n a är b å d e samhället o c h d e t h e t e r o s e x u e l l a p a r f ö r h å l -l a n d e t f o r t f a r a n d e s t r u k t u r e r a t utifrån m a n -l i g ö v e r o r d n i n g o c h kvinnlig u n d e r o r d n i n g . En viktig orsak till d e t t a är, m e n a r de, att d e t är i k ä r l e k s f ö r h å l l a n d e t som m a n n e n och kvin-n a kvin-n får sikvin-na k ö kvin-n s i d e kvin-n t i t e r b e k r ä f t a d e .
Jönasdöttir m e n a r att mötet mellan k ö n e n i ett parförhållande är ett m ö t e mellan kvinnor som socio-sexuella varelser och m ä n som per-sonliga auktoriteten1 Kvinnorna e r b j u d e r
män-n e män-n simän-n kärlek (love-power) i utbyte m o t att bli sociosexuellt bekräftade. O c h m ä n n e n an-vänder sig av d e n n a kärlek (som Jönasdöttir ser som e n socialt p r o d u c e r a d kraft) för att bibe-hålla sina positioner i d e n offentliga sfären.
Haavind m e n a r som J ö n a s d ö t t i r att den som studerar p a r f ö r h å l l a n d e n k o m m e r att f i n n a patriarkala mönster.2 Men eftersom sociala
skillnader baserade på kön idag uppfattas som illegitima så ligger dessa m ö n s t e r inte i ö p p e n dager.
Den maskulina dominansen och den feminina underordningen har bytt namn och blivit osynlig. Nu heter det kärlek, val, enighet, lojalitet, nödvän-dighet, trivsel, logik, osv.'!
Enligt H a a v i n d ser k v i n n a n på f ö r h å l l a n d e t u t i f r å n sin u n d e r o r d n a d e position. H o n u p p -fattar inte, till skillnad f r å n m a n n e n , kärlek som n å g o t som g ö r h e n n e försvagad och till slav u n d e r sin natur, u t a n som att h o n u p p -nått m å l e t m e d f ö r h å l l a n d e t . H o n har, som J ö n a s d ö t t i r uttrycker det, blivit sociosexuellt b e k r ä f t a d . Att sköta d e n dagliga servicen, er-b j u d a h o n o m "love-power", ser k v i n n a n inte, enligt Haavind, som en påtvingad plikt u t a n som något h o n g ö r f ö r att k ä r l e k s f ö r h å l l a n d e t ska k u n n a realiseras.
Vilka sociala m e k a n i s m e r som u p p r ä t t h å l l e r d e n hierarkiska k ö n s o r d n i n g e n i n o m u n g a jämställda p a r är något som Carin H o l m b e r g h a r s t u d e r a t empiriskt.4 H o n h a r d å f u n n i t att
kvinnor o c h m ä n s sätt att visa kärlek är köns-specifikt och att d e t inte går att skilja f r å n d e hierarkiska skillnader som finns m e l l a n kvin-n o r och m ä kvin-n i samhället. De processer som k o n s t r u e r a r k ö n och m a k t i e n p a r r e l a t i o n k a n svårligen skiljas "från det som är parrela-t i o n e n s g r u n d v a l - d e parrela-t som kallas kärlek".5
I m i n e g e n studie h a r j a g u n d e r s ö k t en del av d e t t a som kallas kärlek, n ä m l i g e n förälskel-se.6 H ä r i g e n o m h a r jag, till skillnad f r å n
Holmberg, k u n n a t undersöka h u r den manli-ga överordningen och den kvinnlimanli-ga under-ordningen i relationen grundläggs - och osynliggörs - redan innan de konstituerat ett parförhållande.
Jag har dessutom kompletterat Holmberg och Haavinds interaktionistiska perspektiv, m e d människors föreställningar om
förälskel-För den enskilde individen är förälskelsen en unik känsla, omfattande en person som också den upplevs som unik. Samtidigt är för-älskelse en förutsättning för vår samhälleliga föreställning om kärlek och familjebildning. Mellan detta samhällsideal och den förälska-de indiviförälska-dens 'unika' känsla är förälska-det omöjligt att dra en gräns, eftersom individen tolkar sin upplevelse med hjälp av de föreställningar som finns på det samhälleliga planet. Fanns det inte någon samhällelig föreställning om förälskelse, skulle det sannolikt inte heller Fin-nas några människor som påstod sig vara för-älskade.7
Att både studera människors föreställning-ar om och upplevelser av förälskelse blev för mig ett sätt att studera samspelet mellan kär-leksideologi och praktik. Ett viktigt syfte var dessutom att undersöka om män och kvinnor föreställer sig och upplever förälskelse på oli-ka sätt och vilken betydelse detta i så fall oli-kan få för deras sätt att förhålla sig till varandra när de blir förälskade.
Skillnad mellan
ideal och verklighet
De personer som jag intervjuade fick inled-ningsvis välja en eller ett par förälskelser i sina liv och beskriva dem så detaljerat som möj-ligt.8 Först därefter förde vi en mer generell
diskussion.
Syftet med uppläggningen var att förhindra förutfattade meningar. Jag tänkte att om in-f o r m a n t e r n a in-först mot slutet av intervjun in-fick definiera vad de m e n a d e med förälskelse, så skulle de k u n n a ge en bredare bild, baserad också på det de berättat. Så blev det dock inte. Istället gav de, så fort de fick möjlighet att lämna det självupplevda, uttiyck för en myck-et positivt färgad idealbild av förälskelse; en
sorts utopi. Och det uppstod alltså en tydlig diskrepans mellan deras beskrivning av föräl-skelse; idealbilden; och deras personliga erfa-renheter.
De egna upplevelserna var mer komplexa än idealbilden och innehöll inte bara det i rosenrött målade begynnelsestadiet utan ock-så mörkare perioder av tvivel och oro samt konflikter och krav på kompromisser.9
Infor-manterna gjorde ingen tydlig distinktion mel-lan dessa perioder utan beskrev allt som föräl-skelse. Det fanns inte heller någon linjär ut-veckling från den ena känslan och upplevel-sen till den andra. Istället verkar de olika "faserna" ha existerat mer eller mindre paral-lellt.
Känslomässig jämlikhet
i idea lbilden av förälskelse
Alla intervjupersoner talar utan att tveka om förälskelse som något som skiljer sig från andra känslor. De säger sig också ha varit för-älskade en, flera eller många gånger i sina liv. För att uttrycka kvalitativa nyanser av känslor använder de tre olika begrepp - att vara in-tresserad av, förälskad alternativt kär i eller att älska någon. Intresse beskrivs som positiva fantasier, oftast ensidiga. Förälskelse som nå-got mer intensivt och i en person m a n har en relation till. Kärlek, slutligen, som det som förälskelsen ibland kan övergå i; något mer vardagsbaserat och utan den starka idealise-ringen av den andra.1 0
Uppdelningen i tre olika begrepp tolkar jag som ett uttryck för h u r idealföreställningen byggs upp. Det som inte överenstämmer m e d bilden av förälskelse kallas för något annat, för intresse eller kärlek.
Förälskelse i sin ideala form framställs som en extraordinär positiv känsla - en kick, en berusning, en stark bekräftelse av det egna jaget - och ett extraordinärt positivt tillstånd-ett uppslukande möte mellan två människor. I d e n n a ideala form är förälskelsen ömsesidig. Den är ett möte mellan två människor som går u p p i varandra och upplever en total tillit. Det allra mest framträdande draget i infor-manternas idealbild är att förälskelse inte hör vardagen till.
Det är inte det här som många dagar går åt till i människors liv; att jobba, äta, sova, prata, handla. Förälskelse är nånting upplyft, nåt speciellt. (Madeleine)
Detta påverkar också upplevelsen av v a r d a g e n o c h av s å d a n t som tidigare värderats högt. Allt u t o m förälskelsen blir s e k u n d ä r t . När d e t för-älskade p a r e t är skilt åt är b å d e k v i n n a n och m a n n e n helt u p p f y l l d a av d r ö m m a r o m d e n a n d r a o c h n ä r d e är tillsammans m a n i f e s t e r a r d e g ä r n a d e t e x t r a o r d i n ä r a g e n o m att g ö r a ovanliga saker, som till e x e m p e l att dricka c h a m p a g n e till frukost.
I f o r m av idealbilden är förälskelse ett m å l i sig. Samtidigt visar g r a d e r i n g e n av känslor att i n t e r v j u p e r s o n e r n a ser förälskelse som ett led i en process. Utvecklingen in i ett parförhål-l a n d e förväntas ske g e n o m att k ä n s parförhål-l o r n a suc-cessivt f ö r ä n d r a s .
Både k v i n n o r o c h m ä n d e f i n i e r a r förälskel-se på u n g e f ä r s a m m a sätt. M e n n ä r d e fram-håller vad som är särskilt positivt u p p t r ä d e r könsskillnader. K v i n n o r n a lyfter i h ö g r e g r a d f r a m d e känslor som r ö r s a m h ö r i g h e t e n med-an m ä n n e n b e t o n a r sina d r ö m m a r o c h fmed-anta- fanta-sier o m d e n d e är förälskade i.
I i n f o r m a n t e r n a s idealbild finns det d r a g av det kärleksideal, " s a m m a n f l ö d a n d e kärlek", som enligt A n t h o n y G i d d e n s är på väg att t r ä n g a u n d a n d e t tidigare r o m a n t i s k a kärleks-idealet.1 1 S ö k a n d e t e f t e r en speciell person
håller p å att ersättas av s ö k a n d e t e f t e r en spe-ciell relation b a s e r a d p å ömsesidig n ä r h e t , d ä r b å d e m a n och kvinna, inte l ä n g r e b a r a kvin-n a kvin-n , vårdar kärlekekvin-n och ö p p kvin-n a r sig för v a r a n d r a och d ä r intimitet o c h jämlikhet i det känslomässiga givandet o c h t a g a n d e t är en f ö r u t s ä t t n i n g .
Min u n d e r s ö k n i n g visar att p a r t e r n a inte b a r a tolkar v a r a n d r a och r e l a t i o n e n u t i f r å n en könslig tolkningsram, så som Haavind och H o l m b e r g m e n a r , u t a n också u t i f r å n sin ide-albild av förälskelse. P a r f ö r h å l l a n d e t blir d å inte b a r a d e t sätt p å vilket d e kan få sin könsid e n t i t e t b e k r ä f t a könsid , u t a n också e n könsidel av könsid r ö m -m e n o -m det förälskade idealtillståndet. Ett ideal som i sin tur - inledningsvis — d e f i n i e r a r känslan.
Och i den här förälskelsen så började det väldigt positivt. Jag gick då i nästan en och en halv månad i en ständig lyckokänsla. Vad jag än gjorde - om jag så skulle tenta statistik på statsvetenskapliga institu-tionen... och det var fantastiskt. För då kändes det; just här och nu, där jag är, är det bäst att vara, för jag är den här känslan. (Paula)
Männen förväntas
ta initiativet
Bilden av förälskelse är alltså likartad hos b å d e kvinnor o c h m ä n . N ä r d e l ä m n a r d e n n a m e r abstrakta diskurs o c h istället k o n k r e t dis-k u t e r a r i n t e r a dis-k t i o n e n m e l l a n sig o c h sin part-n e r är d e t d o c k ipart-nte l ä part-n g r e möjligt att b o r t s e f r å n kön.
Enligt i n f o r m a n t e r n a är d e t f o r t f a r a n d e m a n n e n som förväntas ta d e t "första steget". Det är h a n som ska ringa o c h b j u d a på mid-d a g o c h ta mid-d e n första fysiska k o n t a k t e n , ' j a g skulle aldrig få för m i g att b e o m t e l e f o n n u m -m e r eller nåt sånt", säger H e l e n a .
Att jag vill liksom inte jaga honom. Jag vill känna den säkerheten att om han hör av sig, så vet jag att han är intresserad.
Även m ä n n e n k ä n n e r att d e förväntas ta initi-ativet. M e n d e t g ö r d e b a r a o m d e fått n å g o t sorts tecken.
...dom /kvinnorna/ tar initiativ vid första kontakten, därför att jag blir inte intresserad av nån som är avspisande. Så där har man /dvs hon/ kanske tagit ett första steg och det där telefonsamtalet /som han
ringer/är snarare andra steget. (Mats).
Kvinnornas berättelser ger stöd för d e n upp-f a t t n i n g e n :
...ofta har jag väl känt att det har varit jag som har fått lägga fram situationen i alla fall. Bädda för det. Men, det är rätt känsligt det där. Ibland får man ju försöka se till att det ändå är mannen som tror att det är han som tagit initiativet. (Paula)
A n d r a b e r ä t t a r h u r d e p l a n e r a r o c h lägger u p p strategier, b l a n d a n n a t f ö r h u r d e ska råka stöta p å m a n n e n d e är intresserade av, och för att alltid finnas tillgängliga o m h a n skulle r i n g a eller k o m m a förbi.
U n d e r ytan spelas alltså ett spel d ä r b å d e m a n och kvinna m e d m e r eller m i n d r e subti-la m e d e l m e d d e l a r ett intresse f ö r v a r a n d r a . H o n kan vara aktiv g e n o m att iscensätta d e n situation d ä r m a n n e n förväntas agera, m e n h o n a g e r a r inte ö p p e t u t a n ser till att f i n n a s tillgänglig n ä r h a n tar det första steget.
Kvinnorna känner sig osäkra
och männen instängda
I n t e r v j u p e r s o n e r n a beskriver d e n allra första tiden av förälskelse som övervägande positiv. E f t e r h a n d h a r det d o c k tillkommit olika typer av p r o b l e m .
Idealbilden förutsätter att förälskelsen är ömsesidig o c h jämlik o c h att b å d e k v i n n a n o c h m a n n e n i s a m m a g r a d vill ge sig h ä n . N ä r föreställningen inte överensstämmer m e d verk-ligheten k o m m e r känslor av o r o och maktlös-het. Det gäller i s y n n e r h e t k v i n n o r n a . De be-rättar att o s ä k e r h e t e n skapar tårar, ångest o c h vanföreställningar. M a d e l e i n e avslöjar t ex att h o n ständigt ifrågasatte motiven o c h känslor-n a hos m a känslor-n känslor-n e känslor-n h o känslor-n var förälskad i:
Jag var hemsk. Fruktansvärd. / . . . / Jag kunde inte få nog med bekräftelser, kändes det som, för att jag skulle kunna tro på att han var kär i just mig och vil-le ha mig för att jag var jag och allt det här. Asa säger att förälskelse är "det mest farliga m a n kan utsätta sig för".
Man är ju oerhört känslig. / . . . / Detaljer får sån betydelse: är han inte glad just då så känns det som om det är mig det är fel på. Man blir så där själv-rannsakande också. Och ... nej, det är verkligen livsfarligt att vara förälskad. / . . . / ... man öppnar sig för nån som man inte riktigt känner och som man väntar sig nån... och det sen inte lunkar och man sen inte blir förstådd. Det är oerhört jobbigt. Flera m ä n b e r ä t t a r istället o m känslor av i n s t ä n g d h e t och rädsla f ö r att t a p p a kontrol-len över sina liv.
Vad jag är rädd för är att jag ska behöva välja ifrån nu. För det liv jag lever nu trivs jag utmärkt med. Jag kan sova när jag vill och äta när jag vill och resa om jag vill. Och jag är inte trött på det än. Det är nåt som jag tycker är så behagligt, att det skulle
krä-vas en jävligt stark förälskelse för att jag skulle ge upp det frivilligt. Jag önskar det blev så / . . . / det är fantastiskt att vara förälskad, så det vill jag mer än gärna. Men samtidigt ... i dag är jag på ett helt annat sätt medveten om mina känslor. (Mats).
Det gemensamma projektet
Alla b e r ä t t a d e o m förälskelser som lett till l ä n g r e eller k o r t a r e f ö r h å l l a n d e n . Det h a r allt-så h a n d l a t o m e n ö v e r g å n g f r å n " e n s a m h e t " till "tvåsamhet", vilket i n n e b ä r att organise-r i n g e n av vaorganise-rdagen o c h p l a n e organise-r i n g e n i n f ö organise-r f r a m t i d e n n u ska s a m m a n j ä m k a s m e d d e n a n d r a . Två individuella projekt ska s a m o r d n a s i n o m ett g e m e n s a m t .
Enligt Margareta H y d é n pågår d e t e n stän-dig interaktion mellan d e t g e m e n s a m m a pro-j e k t e t och p a r t e r n a s individuella propro-jekt, d ä r
d e t g e m e n s a m m a inledningsvis får större betydelse än d e individuella.
During the uniting phase, the two parties are required to abandon some of their individuality in the name o f j o i n t action. The individuals may låter be compelled to give up a part of this union - this time, in the name of individuality. 3
De kvinnliga i n f o r m a n t e r n a i m i n u n d e r s ö k -n i -n g g e r m å -n g a e x e m p e l på förälskelser d ä r d e satt sina v a r d a g s r u t i n e r u r spel, b l a n d a n n a t för att alltid f i n n a s tillgänglig o m m a n -n e -n velat få tag på d e m . På klassiskt m a -n e r h a r d e suttit o c h väntat vid t e l e f o n e n o c h u n d -vikit att b e s t ä m m a n å g o t m e d n å g o n a n n a n för att inte riskera att vara u p p t a g e n n ä r h a n vill träffas. Synnöve säger t ex att h o n i stort a n p a s s a d e sig e f t e r m a n n e n s ö n s k e m å l . O m h o n h a d e något inbokat en kväll n ä r h a n före-slog att d e skulle ses, så t ä n k t e h o n att... ...det var kanske inte så viktigt att jag principiellt måste ha kvar det. Jag kunde göra det nån annan dag. Och det tror jag att det gjorde jag nog hela tiden i större utsträckning än han då.
N å g o t l i k n a n d e uttrycker Kristina:
...jag förlorade mig själv rätt mycket. Jag gav upp jävligt mycket. Inte så mycket som jag kan peka på så där, men jag gav upp jävligt mycket för att genomföra det här.
Även i m ä n n e n s berättelser f i n n s e x e m p e l p å h u r d e åsidosatt vardagliga g ö r o m å l och intressen. Men d e k o m p r o m i s s a r inte p å sam-m a sätt sosam-m k v i n n o r n a .
M ä n n e n verkar d e s s u t o m l ä m n a d e t extra-o r d i n ä r a förälskade tillståndet tidigare än k v i n n o r n a för att k u n n a å t e r u p p t a e g n a akti-viteter. E f t e r s o m m ä n n e n inledningsvis h a r h a f t initiativet tycker inte k v i n n o r n a att d e kan säga att d e vill träffa h o n o m oftare. De är r ä d d a f ö r att f r a m s t å som e f t e r h ä n g s n a . N ä r h a n inte ringer eller k o m m e r lika ofta som f ö r u t blir d e besvikna.
..det var nog det jobbigaste jag varit med om på många år. Fy fan när jag bara gick där och väntade på telefonen. |ag gick där och gjorde ingenting och var så uppfylld. Och det berodde på att jag var så osäker. Så kändes det inte dom första veckorna, när man kände sig säker på...inte säker, men när man ändå visste att han hör av sig sen. Utan det var sen det här att man inte visste var man hade honom då nånstans. (Helena)
K v i n n o r n a beskriver h u r d e försökt fortsätta leva i idealbilden av förälskelse, samtidigt som d e n skiljer sig alltmer f r å n verkligheten. Kon-sekvensen blir att d e m å n g a g å n g e r gör ä n n u färre saker u t a n f ö r f ö r h å l l a n d e t ä n tidigare o c h i ä n h ö g r e utsträckning sitter h e m m a och väntar vid t e l e f o n e n .
Detta m e n a r jag också kan förklara d e könsskillnader som finns m e l l a n vad i n f o r m a n t e r -n a b e t o -n a d e som positivt o c h -negativt i e-n för-älskelse, dvs varför k v i n n o r n a är m e r rela-t i o n s o r i e n rela-t e r a d e o c h prarela-tar o m derela-t d e kan g ö r a tillsammans m e d sin p a r t n e r , m e d a n m ä n n e n också ser åtskillnaden som n å g o t positivt; som e n s t u n d att d r ö m m a o c h fanti-sera. Lite h å r d r a g e t skulle o l i k h e t e r n a k u n n a förklaras m e d att åtskillnaden och d r ö m m a n -det blir positivt f ö r m ä n n e n e f t e r s o m d e inte b e h ö v e r avboka saker f ö r att träffa kvinnan. De kan n j u t a av sina fantasier o m h e n n e så länge d e t k ä n n s b r a och sedan, n ä r l ä n g t a n blir för stark, lyfta t e l e f o n l u r e n o c h föreslå e n träff. De h a r alltså e n viss kontroll över hän-delseutvecklingen, vilket k v i n n o r n a k ä n n e r att d e saknar.
Konflikten m e l l a n ideal o c h praktik är följ-aktligen inte lika påtaglig för m ä n n e n .
Männen sätter upp
ramarna för relationen
U n d e r i n t e r v j u e r n a o c h i s a m b a n d m e d ana-lysen av d e m h a r jag försökt förstå interaktio-n e interaktio-n mellainteraktio-n d e två förälskade och mellainteraktio-n d e r a s individuella respektive g e m e n s a m m a projekt. Det h a r jag gjort g e n o m att särskilt lyssna e f t e r h u r d e beskriver den andra, Yilkil f ö r ä n d r i n g a r de, som e n konsekvens av föräl-skelsen o c h p a r r e l a t i o n e n , säger sig h a ge-n o m f ö r t i sige-na liv respektive avkrävt d e ge-n a ge-n d r a att göra, 0111 och h u r d e påverkade varandra, vad d e i e f t e r h a n d är f ö r v å n a d e över eller ång-rar samt vilka e r f a r e n h e t e r d e säger sig h a dra-git av förälskelsen o c h f ö r h å l l a n d e t s inled-ning.
Det h a n d l a r då inte b a r a o m vad i n f o r m a n -t e r n a berä-t-tar, u -t a n också o m h u r d e b e r ä -t -t a r d e t .1 4
H a n n e Haavind u p p m a n a r oss att söka efter m ö n s t e r som är vanliga i m å n g a p a r f ö r h å l l a n -den.1 : > På så vis blir d e t möjligt att avslöja att
h a n d l i n g a r och livsval som individerna fram-ställer som u n i k a och rationella i själva vet ket bygger p å m a n l i g ö v e r o r d n i n g o c h kvinnlig u n d e r o r d n i n g . H o n a n s e r att d e n som söker m ö n s t e r i kvinnors och m ä n s a g e r a n d e b ö r k o n c e n t r e r a sig p å samspelet o c h inte på ab-strakta j ä m f ö r e l s e r . Det h a r också varit m i n strävan, även o m jag h ä r lyfter f r a m just skill-n a d e r skill-n a m e l l a skill-n k v i skill-n skill-n o r skill-n a s och m ä skill-n skill-n e skill-n s e r f a r e n h e t e r och sätt att r e s o n e r a . Av utrym-messkäl kan j a g inte r e d o g ö r a f ö r alla berät-telser, u t a n e x e m p l i f i e r a r m e d Äsa o c h Ste-fans historier.
Äsa b e r ä t t a r o m sin hittills e n d a pojkvän. H a n var d e n första m a n som h o n varit intres-serad av som velat träffa h e n n e igen.
De lär k ä n n a v a r a n d r a p å f ö r s o m m a r e n och u p p l e v e r en förälskad s o m m a r tillsam-mans. R e d a n i n n a n d e träffas är det bestämt att h a n ska flytta till en a n n a n del av Sverige på h ö s t e n , vilket h a n också gör. Äsa säger att detta håller h o n o m tillbaka i r e l a t i o n e n till h e n n e . H a n ville bl a inte utåt visa att d e var tillsammans, vilket h o n f a n n sig i trots att h o n egentligen ö p p e t ville få visa sin kärlek o c h s a m h ö r i g h e t m e d h o n o m .
Det blev på hans villkor, jag fick liksom inte vara tillsammans. / — / . . . när vi träffade folk så var det inte självklart att vi var ett par utan det var snarare så att vi...på honom var det som om vi var kompisar eller så.
N ä r h o n b e r ä t t a r att deras f ö r h å l l a n d e inte skulle fortsätta till h ö s t e n säger h o n att d e t "var väl självklart tyckte h a n o c h d e t tyckte väl jag också...men d e t tyckte j a g inte alls var själv-klart". Det är ett tydligt e x e m p e l p å skillnaden m e l l a n vad h o n sa till h o n o m o c h vad h o n egentligen k ä n d e .
N ä r h a n flyttar f i n n s inget uttalat mellan d e m o m f o r t s ä t t n i n g e n . H a n vill inte k o m m a till M a l m ö och hälsa på, vilket h o n försvarar m e d att h a n h a d e o n t o m p e n g a r o c h var de-p r i m e r a d . H a n avstyr också h e n n e s besök lie-ra g å n g e r . De inställs, enligt Asa, bryskt och m e d k o r t varsel.
Deras " f ö r h å l l a n d e " fortsätter ä n d å u n d e r ett o c h ett halvt år. U n d e r långa p e r i o d e r träf-fas d e inte alls, m e n vid n å g r a tillfällen kom-m e r h a n och hälsar på. De bildar åter, f ö r e n k o r t a r e tid, ett förälskat par.
Asa ger e n mycket motsägelsefull beskriv-n i beskriv-n g av m a beskriv-n beskriv-n e beskriv-n . Dels b e r ä t t a r h o beskriv-n o m alla g å n g e r h a n sårat h e n n e , dels försvarar h o n h o n o m m e d att h a n h a f t d e t svårt o c h säger att h a n i g r u n d och b o t t e n är en rak och ärlig p e r s o n . Mot slutet av intervjun g e r h o n ut-tryck f ö r sin kluvenhet:
Nu, när jag berättar om honom så låter allt så him-la kasst men / . . . / jag har faktiskt frågat mig själv, vad är det egentligen som jag tycker om hos honom, eftersom det är rätt mycket som jag inte tycker om. Rent hur han ser ut och hans röst - den gillar jag ju väldigt mycket. Och...ja, så kommer såna där: han är en god far - men samtidigt, inget av det har ju riktigt med mig att göra. Eller - jo, han har humor och han bryr sig om såna som är svaga. Jo, det finns mycket med honom som jag tycker om. Han är också en otroligt årlig människa. Det som är typiskt inte b a r a i Asas berättelse är att k v i n n o r n a låter m ä n n e n sätta u p p ra-m a r n a f ö r r e l a t i o n e n . T r o t s att d e i flera fall inte varit n ö j d a m e d r e l a t i o n e n verkar d e ä n d å b a r a i b e g r ä n s a d u t s t r ä c k n i n g h a uttalat n å g r a direkta ö n s k e m å l eller krav. Initiativet i r e l a t i o n e n h a r legat hos m ä n n e n .
K v i n n o r n a beskriver m ä n n e n g e n o m att j ä m f ö r a d e m m e d sig själva. De k o n s t a t e r a r att d e inte h a d e s a m m a b e h o v av att p r a t a som h a n , var gladare, s ä m r e p å att a r g u m e n t e r a , m e r kompromissvilliga eller inte lika bestäm-da. De h a d e inte lika fasta r u t i n e r eller krävde f ö r mycket bekräftelse.
K v i n n o r n a är försiktiga m e d att uttrycka sig n e d v ä r d e r a n d e o m m ä n n e n . I d e n m å n d e a n f ö r klagomål så skyndar d e att själva ta på sig skulden, skylla på att h a n var d e p r i m e r a d eller b a r a bagatellisera p r o b l e m e t . Deras be-skrivningar är fyllda av r o l l ö v e r t a g a n d e n och identifikation m e d det m a n l i g a perspektivet. M ä n n e n beskriver likartade situationer, m e n ur en a n n a n synvinkel.
Stefan b e r ä t t a r o m en förälskelse h a n u p p -levde i t j u g o å r s å l d e r n . H a n skildrar sin flick-vän som "försiktig och o e r f a r e n " och att " h o n ville tramsa r u n t m e d sina tjejkompisar". H a n tyckte inte att h o n var tillräckligt seriös m e d f ö r h å l l a n d e t , vilket h a n också sa åt h e n n e . Hon kunde inte fortsätta göra exakt som hon ville / . . . / Det är en förhandlingssituation och en anpassning som måste ske i ett förhållande som hon nog inte riktigt kände till där i bötjan.
Inledningsvis var d e t h o n som avgjorde for-m e r n a för d e r a s relation, for-m e n e f t e r h a n d blev d e t m e r o c h m e r h a n som b e s t ä m d e . I b ö r j a n var h o n ofta tillsammans m e d sina v ä n i n n o r , m e n n ä r h o n h a d e flyttat till h o n o m i S k å n e gick h o n helt u p p i d e r a s relation.
Efter ett drygt år tog d e t slut. U n d e r ett p a r års tid b o d d e h o n i en a n n a n stad. H a n berät-tar att h a n u n d e r d e n t i d e n sårade h e n n e d j u p t :
Det var väl det här au jag kom hem till henne och så pratade vi med varandra och så låg vi med varann sen kanske och sen gick jag därifrån. Det var kanske ett visst utnyttjande från min sida, som jag inte visste om då. Jag trodde vi båda var med på det. Jag trodde att vi både vill ha de här, bara ligga med varandra i princip. Men att hon ville inte rik-tigt det. Jag tror att hon ville bli ihop med mig där. Efter ett p a r år tog d e u p p f ö r h å l l a n d e t igen och n u b o r d e tillsammans. Stefan säger att h a n aldrig varit så förälskad i h e n n e som n ä r
d e b e s t ä m d e sig f ö r att b ö r j a 0111 p å nytt. En viktig orsak var att h a n insåg att h o n var h a n s bästa vän. Samtidigt m e n a r h a n att d e n tid d e inte var tillsammans var viktig för h o n o m . H a n h a d e b e h ö v t få vara"fri ett tag o c h leka r o m m e n " av sig.
Stefan är inte unik. M ä n n e n i u n d e r s ö k -n i -n g e -n verkar i-nte h a ifrågasatt si-n rätt att for-m a flickvännen och f ö r h å l l a n d e t utifrån sin e g e n vilja. N å g r a större k o m p r o m i s s e r m e d flickvännernas ö n s k e m å l beskriver d e heller inte. De verkar ö v e r h u v u d t a g e t inte h a u p p -levt d e n s p ä n n i n g m e l l a n e g n a f ö r v ä n t n i n g a r ocli p a r t n e r n s , som k v i n n o r n a g e r uttryck för. N ä r m ä n n e n beskriver sina flickvänner påpe-kar d e g ä r n a s å d a n t som d e ville ä n d r a på: Ja, man tolererar mycket mer i början, sånt som man egentligen är känslig för. Som man normalt är känslig för. Men man tänker att det där kan jag säkert ändra på. (Lars)
M ä n n e n växlar inte perspektiv p å s a m m a sätt som k v i n n o r n a . I s y n n e r h e t verkar d e inte h a reflekterat så mycket över h u r k v i n n o r n a upp-fattat d e m i b ö r j a n av f ö r h å l l a n d e t . De blir f ö r v å n a d e över flickvännens r e a k t i o n e r och ö n s k a r att h o n m e r tydligt sagt h u r h o n ville h a det.
M a r g a r e t a H y d é n n ä m n e r tillit, o m s o r g ocli m a k t som viktiga f a k t o r e r f ö r e n äkten-skaplig r e l a t i o n . " ' Enligt m i n a berättelser h a r k v i n n o r n a upplevt m i n d r e tillit än m ä n n e n samtidigt som d e e r b j u d i t större o m s o r g . H ä r f i n n s också ett m ö n s t e r av asymmetriskt roll-ö v e r t a g a n d e d ä r m ä n h a r m a k t e n att definie-ra vad som är rätt o c h fel, o c h d ä r k v i n n o r n a anpassat sig u t a n att p o j k v ä n n e n uttryckligen b e g ä r t det eller ens varit m e d v e t n a 0111 att k v i n n o r n a gjort d e t .1 7
Självklart för männen
att ställa krav och påverka
N å g r a av k v i n n o r n a å n g r a r att d e inte ställt tillräckligt tydliga krav p å m ä n n e n . Samtidigt å n g r a r flera av d e m att d e ställt för stora krav.1 8
Vid första a n b l i c k e n ser d e t ut s o m en para-dox, m e n d e t är d e t inte o m m a n i stället
tol-kar d e t som ett uttryck f ö r att k v i n n o r n a väx-lar m e l l a n sitt eget perspektiv o c h m a n n e n s . De kan se att d e m å n g a g å n g e r satt relatio-n e relatio-n och m a relatio-n relatio-n e relatio-n f ö r e sig själva o c h sirelatio-na e g relatio-n a ö n s k e m å l . M e n o m d e b e t r a k t a r f ö r h å l l a n d e t u r m a n n e n s perspektiv tycker d e att d e haft överdrivna krav p å u p p m ä r k s a m h e t . I n å g r a fall misstänker d e att d e pressade m a n n e n för hårt, vilket bör sättas i relation till deras före-ställningar 0111 att e n kvinna inte får uttala ö p p n a f ö r v ä n t n i n g a r på en p a r t n e r .
H e l e n a säger att "istället för att jag d å kan-ske h a d e vart kall n å g r a m å n a d e r eller n å n m å n a d eller så, så b ö r j a d e j a g ställa krav. Också att j a g b ö l j a d e så att säga ... bli sur n ä r vi inte k u n d e träffas". Dessa krav tror h o n led-d e till att p o j k v ä n n e n led-d r o g sig u n led-d a n , efter-som h a n ä n n u inte var riktigt f ä r d i g m e d ett tidigare f ö r h å l l a n d e . När h o n d i s k u t e r a r rela-t i o n e n m e r u rela-t i f r å n sirela-trela-t egerela-t perspekrela-tiv försva-rar h o n sig m e d att h a n tidigare h a d e gett sig-n a l e r o m att d e skulle träffas o f t a o c h att h o sig-n så g ä r n a velat att deras f ö r h å l l a n d e skulle bli m e r etablerat. O m sitt eviga v ä n t a n d e vid tele-f o n e n säger h o n att "det r e t a r m i g tele-forttele-faran- fortfaran-de", m e n att h o n f ö r m o d l i g e n skulle göra likadant igen.
Asa säger att n ä r h o n n å g o n g å n g gav ut-tryck för sin besvikelse över att d e t var pojk-v ä n n e n som b e s t ä m d e när, pojk-var o c h o m d e skulle träffas, så tog h a n a n t i n g e n väldigt illa vid sig eller t a l a d e ' o m att h o n h a d e orimliga f ö r v ä n t n i n g a r p å h o n o m . E n d a m ö j l i g h e t e n att fortsätta f ö r h å l l a n d e t var, enligt Asa, att inte pressa h o n o m .
Oavsett o m k v i n n o r n a m e n a r att d e drev m ä n n e n f r å n sig g e n o m att ställa krav som dessa inte ville eller k u n d e leva u p p till, så ifrågasätter d e sin e g e n rätt att f o r m u l e r a krav.
N ä r m ä n n e n talar o m sådant d e å n g r a r så beskriver d e a n d r a m o t s ä t t n i n g a r . De befin-n e r sig i ebefin-n slags m a befin-n l i g p a r a d o x . E f t e r s o m d e inte h a r gjort n å g r a perspektivskiften h a r d e inte k u n n a t förutse flickvännens ö n s k e m å l - i s y n n e r h e t som h o n inte givit uttryck för n å g r a sådana. Följaktligen h a r d e h a f t svårt att förstå h e n n e s missnöje.
Stefan o c h Lars å n g r a r att d e gjort sina flickvänner illa g e n o m att h a försökt f ö r ä n d r a
d e m eller själv p r i o r i t e r a t a n n a t f ö r e förhål-landet. De säger att d e inte f ö r s t o d att d e såra-d e såra-d e m .
Mats o c h Ulf å n g r a r att d e inte avslutade sina r e l a t i o n e r tidigare än d e g j o r d e . Mats på g r u n d av att flickvännen var missnöjd m e n inte ville säga vad d e t var som var fel o c h Ulf på g r u n d av ati h a n k ä n d e sig instängd i för-h å l l a n d e t . Ulf tycker inte att för-h a n ställde n å g r a krav u t a n m e n a r att d e t var flickvännen som b e s t ä m d e :
Ja, det kan jag ju säga att hon har ju mycket mer regler. Jag får inte göra nånting i stort sett, då sva-rar hon med att bli sur, medan hon i stort sett får göra vad som helst mot mig.
T r o t s d e t bitvis h e t e r o g e n a intrycket i n o m k ö n e n f i n n s u p p e n b a r a skillnader m e l l a n k ö n e n . M ä n n e n g ö r få perspektivskiften. De ser på flickvännen, sig själva och f ö r h å l l a n d e t u r sitt eget perspektiv. N å g r a av d e m beklagar att d e inte k u n n a t se m e d k v i n n o r n a s ö g o n . ...jag tror det var mycket att hon tyckte att hon fanns inte. Och jag hade inte tänkt på den där grej-en. "Du får säga till. Jag kan inte alltid ... Jag kan inte känna dina tankar." (Ulf)
M ä n n e n k o m m e n t e r a r i mycket r i n g a omfatt-n i omfatt-n g h u r d e t r o r att f l i c k v ä omfatt-n omfatt-n e r omfatt-n a u p p f a t t a t d e m o c h d e a n v ä n d e r inte s å d a n a uttryck som att d e t är d e själva som inbillar sig saker eller att d e ställer f ö r stora krav på bekräftelse. De är inte heller oroliga för att d e r a s e g n a önske-mål ska äventyra f ö r h å l l a n d e t . Lars, som h a r berättat h u r h a n på olika sätt försökte förän-d r a sin (lickvän, m e förän-d g e r förän-d o c k att h a n " b o r förän-d e h a hållit t a n d för t u n g a lite m e r . "
Men det lunkade nog mer så i praktiken att jag sa vad jag tyckte, så började hon lipa, så fick jag modi-fiera det lite.
Kraven är o f t a o u t t a l a d e eller b a r a antydda, och a n p a s s n i n g e n sker i d e t tysta. Dessa outtalade krav verkar för k v i n n o r n a s del f r a m f ö r -allt h a h a n d l a t o m s å d a n t som gäller d e n g e m e n s a m m a r e l a t i o n e n , m e d a n det f ö r m ä n -n e -n s del h a r h a -n d l a t o m att utveckla sitt i-ndi- indi-viduella projekt. Rollövertagandet i
relatio-n e r relatio-n a h a r alltså varit asymmetriskt. 9
Kvinnor-n a h a r gjort r o l l ö v e r t a g a Kvinnor-n d e Kvinnor-n i h ö g r e ut-sträckning än m ä n n e n och d ä r i g e n o m kunnat anpassa sig också till f o r d r i n g a r som m ä n -n e -n i-nte tycker sig h a uttalat.
Kvinnorna anammar
männens smak
I vilken m å n påverkas intressen och värde-ringar av p a r t n e r n ? Enligt m i n u n d e r s ö k n i n g h a r utbytet inte varit ömsesidigt. K v i n n o r n a h a r varit m e r ö p p n a för m ä n n e n s synsätt än vice versa.
Det är klart att såna saker som han var intresserad av och som han tyckte var bra...han lyssnade myck-et på musik, en viss sorts musik, som jag också lyss-nade på då, som jag hört hos honom. Nya grupper som han tyckte om, så kollade man om det kom en ny skiva. Och vissa filmer blev hundra gånger intressantare, eftersom han tyckte dom var jätte-bra. (Åsa)
H ä r f r a m t r ä d e r ett m ö n s t e r d ä r d e t varit män-n e män-n som "gett" o c h k v i män-n män-n o r män-n a som "tagit e m o t " .
Hon var nog väldigt oklar om vad hon ville om all-ting. Hon gick i nån slags vakuum och visste inte vart hon var på väg, medan jag hade väldigt klart vad jag tyckte i alla frågor, så jag var väldigt svår att påverka då. Men hon var nog väldigt lättpåverkad när det gäller sånt här, framförallt musik- och bok-smak. Hon var nog väldigt, om man uttrycker sig väldigt schablonmässigt så var hon väldigt ... Hon låg på en enkel nivå. Det var liksom bestsellerlitte-ratur och trackslistan i princip. Jag tror jag fick henne att läsa seriösare böcker och lyssna på lite mer annorlunda musik. (Stefan)
Att k v i n n o r n a tagit till sig p o j k v ä n n e n s smak och intressen tolkar jag som en strävan e f t e r att k o m m a h o n o m n ä r m a r e . G e n o m att lära sig uppskatta s a m m a saker som h a n h a r d e försökt skapa e n större s a m h ö r i g h e t .
Mönstret s t ä m m e r ö v e r e n s m e d tidigare e x e m p e l på att m a n n e n s t o l k n i n g s f ö r e t r ä d e inte blir u p p e n b a r t e f t e r s o m kvinnan f r å n b ö r j a n tillägnat sig h a n s synsätt.2 0 H o n h a r
i större u t s t r ä c k n i n g ä n vad h a n h a r identifie-rat sig m e d h e n n e o c h f ö r h å l l a n d e t vilket h a r skapat ett m ö n s t e r av kvinnlig u n d e r o r d n i n g o c h m a n l i g ö v e r o r d n i n g .
Brytningstid mellan romantisk
och samman/lödande kärlek
B å d e k v i n n o r och m ä n är p r ä g l a d e av ideal-b i l d e n av förälskelse. De håller fast vid d e n även o m d e n inte s t ä m m e r överens m e d d e r a s e g n a e r f a r e n h e t e r . Att dessa avvikit f r å n ideal-b i l d e n förklaras m e d att d e t varit fel på d e e g n a eller p a r t n e r n s känslor eller på d e per-sonliga o m s t ä n d i g h e t e r som n å g o n av d e m j u s t då b e f u n n i t sig i - inte m e d att d e t kanske var "fel" på idealet eller att d e t kanske inte är o m s ä t t b a r t i verkliga livet...D e n h ä r k o n f l i k t e n m e l l a n ideal o c h prak-tik kan delvis ses som ett uttryck f ö r h u r d e t k ö n s n e u t r a l a idealet k o n f r o n t e r a s m e d ett m a n s s a m h ä l l e s t r u k t u r e r a t k r i n g m ä n s m a k t över kvinnor.-11 förälskelsen blir d e t t a särskilt
tydligt i f ö r e s t ä l l n i n g a r n a o m vem som kan f o r m u l e r a ö p p n a krav och vem som b ö r an-passa sig.
Woman needs to love and to be loved in order to be socio-existentially empowered, in order to be a person. Btil she is without effectivc control över how or in what forms she can legitimately use her capacity; she lacks the authority to determine the conditions of love in society and what its products should be like.
--F ö r k l a r i n g e n räcker d o c k inte till för att också förstå varför idealbilden inte revideras i m ö t e t m e d d e n k ö n a d e v a r d a g e n . Varför d r ö m m e r alla o m att bli förälskade igen? Det är e n fråga som varken H o l m b e r g , H a a v i n d eller Jönas-dottir e g e n t l i g e n p å allvar diskuterar. De kon-c e n t r e r a r sig istället p å konflikten m e l l a n samhällets officiella jämställdhetsideal o c h de p a r r e l a t i o n e r som u t g ö r patriarkatets struktu-rella bas.
En delvis a n n o r l u n d a f ö r k l a r i n g e r b j u d e r G i d d e n s s o m m e n a r att d r ö m m e n o m kärlek o c h sex dels blivit en del av det reflexiva pro-j e k t e t att skapa e n e g e n identitet, dels överta-git d e n roll som tidigare r e l i g i o n e n spelade.-"'
G i d d e n s hävdar att vi idag b e f i n n e r oss i e n brytningstid mellan d e två kärleksidealen ro-mantisk kärlek och s a m m a n f l ö d a n d e kärlek, o c h att d e t f r a m f ö r a l l t är k v i n n o r n a som strä-var e f t e r e n ö k a d j ä m l i k h e t i d e t känslomässi-ga givandet o c h t a g a n d e t . H a n k o n s t a t e r a r också att d e t finns en diskrepans m e l l a n ideal och 'verklighet' o c h att ett viktigt h i n d e r i vägen är de djupa psykologiska och ekono-miska skillnader som idag finns mellan kö-n e kö-n . Ekö-n f ö r u t s ä t t kö-n i kö-n g f ö r fortsatt utvecklikö-ng m o t m e r j ä m l i k a kärleksrelationer är att kvin-n o r kvin-n a får ekvin-n ö k a d a u t o kvin-n o m i .
G i d d e n s t r o r att k v i n n o r n a är p å g o d väg att g e n o m f ö r a en intimsfärens revolution. H o l m -b e r g o c h H a a v i n d m e n a r att d e m e d v e r k a r till att skapa sin e g e n u n d e r o r d n i n g .
För d e n som vill se e n utveckling m o t ö k a d j ä m s t ä l l d h e t m e l l a n m ä n och kvinnor kan
m i n a resultat a n t i n g e n tolkas positivt eller negativt. A e n a sidan visar d e att även i en för-älskelse blir m ä n n e n ö v e r o r d n a d e o c h kvin-n o r kvin-n a u kvin-n d e r o r d kvin-n a d e . A a kvin-n d r a sidakvin-n fikvin-nkvin-ns t e c k e n på att b å d e kvinnor o c h m ä n reflekte-rat över sina upplevelser på ett sätt som p e k a r m o t e n f ö r ä n d r i n g i r i k t n i n g m o t s a m m a n f l ö -d a n -d e kärlek.
Man har ju inte stått upp för sina behov. Det har man ju inte. Och man har inte erkänt för sig själv vilka behov man har, när man ständigt ska bygga upp rollen av självständig och individualistisk. (Paula)
En annan gång vill jag ta hänsyn på ett annat sätt! De här sakerna jag har gjort, att jag har försökt få liden att räcka till för mycket. Försökt både äta kakan, dvs behälla kompisarna och sa, och ha kakan genom att ha ett fullt ut förhållande. / . . . / Jag tror att ju starkare, just det här jag sa innan, att båda parterna i ett förhållande måste ha ett rikt liv som de är nöjda med även utanför förhållandet. För om det inte är sa får du en obalans där det bara är ena parten som måste vika sig hela tiden. (Stefan).
NI I 1 KLI
1 Jönasdöttir, Anna G, Love Power and Political Interests, Örebro studies, Örebro, 1991.
- Haavind, Hanne, "Förändringar i förhållandet mellan kvinnor och män", Kvinnovetenskaplig tidskrift, 3/1985. Ibid.
4 1 lolmberg, Carin, Det kallas kärlek. Anamma förlag,
Göteborg 1993.
5 Ibid, s 221.
6 Bosseldal, Ingrid, "Förälskelse - som ideal och
prak-tik", Sociologiska institutionen, Lund 1994. ' Jfr Forsman, Ingrid, "Kärlek som livsmening och
kul-turmönster" i Bergryd, Ulla (red), Den sociologiska
fan-tasin, Rabén&Sjögren, Stockholm 1987.
8 Min studie är baserad på en kvalitativ
intervjuunder-sökning jag gjort med sex kvinnor och fem män. Samt-liga informanter är heterosexuella och mellan 25 och 35 år. De har inga inbördes förhållanden, är alltså inte par eller före detta par.
9 För begreppet begynnelsestadium, se vidare Alberoni,
Francesco, Förälskelse och kärlek, Bokförlaget Korpen, Göteborg 1988.
111 Sådant som behandlar andra kärlekskänslor, t ex
kär-lek till föräldrar eller Gud, kommer jag inte att redovi-sa eller diskutera här, eftersom det ligger vid sidan av det som jag fokuserar på, nämligen känslorna mellan två personer som förälskat sig i varandra — ömsesidigt eller ensidigt.
11 Giddens, Anthony, The transformation of intimacy. Sexua-lity, Love and Eroticism in Modern Societies. Polity Press,
Cambridge 1992.
12 Giddens (1992) kallar denna typ av förhållande för
"pure relation" .
'•'llydén, Margareta, Wornan Battering as Marital Art. The
Construction of a Violettt Maniage. Stockholm Studies in
Social Work 7, Stockholm, 1992:37.
1 4J f r Haavind, Hanne, "Förändringar i förhållandet
mel-lan kvinnor och män" i Kvinnovetenskaplig tidskrift, 3/1985 och 3/1992 samt Holmberg, Carin, Det kallas
kärlek. Anamma förlag, Göteborg 1993.
1 5 Haavind, Hanne, "Förändringar i förhållandet mellan
kvinnor och män" i Kvinnovetenskaplig tidskrift, 3/1985. '®Hydén, Margareta, Wornan Battering as Marital Act. The
Construction of a Violent Marriage. Stockholm Studies in
Social Work 7, Stockholm 1992.
' ' J f r Holmberg, Carin, Det kallas kärlek. Anamma förlag, Göteborg 1993.
Holmberg menar att män har tolkningsföreträde när det gäller definitionen av rättigheter och skyldig-heter inom ett förhållande och att männens definition ges extra tyngd i diskussioner genom att den motsvaras av allmänt omfattade samhälleliga värderingar.
"För att uttrycka detta i symboliskt interaktionistiska termer så kan vi anta att det finns en överensstämmel-se mellan de tolkningar som män gör och den genera-liserade andre, genom den generagenera-liserade andres patriarkala slagsida och att det i sin tur leder till att mäns tolkningar framstår som mer riktiga, mer i över-ensstämmelse med vedertagna föreställningar om verkligheten, än kvinnors. " (Holmberg, 1993:64)
Holmberg menar vidare att den som definierar en situation inte behöver göra rollövertaganden i samma utsträckning som den underordnade. Den som saknar makt att definiera situationen måste däremot försöka sätta sig in i den andres handlande och tolkningar och
rätta sitt agerande utifrån detta. Rollövertagandet blir då asymmetriskt (s 55 ff).
1 8 Jag har valt att ta med dessa avsnitt om krav och
påver-kan, trots att jag inte direkt av det informanterna berät-tar kan utläsa vad som är påverkan under själva föräl-skelsen och vad som är påverkan u n d e r en längre del av relationen. Mitt motiv till att ha det med är att jag tycker det tydligt belyser inställningen till de förhand-lingar som sker inom förhållandet och att flera av informanterna ger uttryck för att den största påverkan sker under förälskelsen, när man är som mest uppfylld av den andra.
'-'Jfr Holmberg, Carin, Det kallas kärlek. Anamma förlag,
Göteborg 1993.
2 0J f r Holmberg, Carin, Det kallas kärlek. Anamma förlag,
Göteborg 1993,
1 laavind. Hanne, "Förändringar i förhållandet mellan kvinnor och män" i Kvinnovetenskaplig tidskrift, 3/1985.
21 Jfr Jönasdöttir, Anna G, Love Power and Political Interests, Örebro studies, Örebro 1991.
I laavind, Hanne, "Förändringar i förhållandet mellan kvinnor och män" i Kvinnovetenskaplig tidskrift, 3/1985,
Holmberg, Carin, Det kallas kärlek. Anamma förlag, Göteborg 1993.
2 2Jönasdöttir, Anna G, Love Power and Political Interests, Örebro studies, Örebro 1991:221.
En tanke som även Weber framfört (refererad i Bertils-son, Margareta, "Love's labour lost? A sociological view" i Mike Featherstone (red), The Body., SAGE, London 1991): "When God is dead, the religion of ero-tic love will be the one and only means of salvation in the modern world". Men han varnar också, enligt Ber-tilsson, för att vi istället för att göra kärleken i en per-son till ett mål, förvandlar den andra perper-sonen till ett medel för att uppleva sexuella erfarenheter, orgasmer och personliga sensationer. Övergången från den reli-giösa kärleken till den erotiska kärleken, gör då, enligt Weber, att vi riskerar förlora både meningen med livet och friheten inom det.
LITTERATUR
Alberoni, Francesco, Förälskelse och kärlek, Bokförlaget Korpen, Göteborg, 1988.
Bertilsson, Margareta, "Love's labour lost? A sociological view" i Mike Featherstone (red), The Body. SAGE, London, 1991.
Bosseldal, Ingrid, "Förälskelse som ideal och praktik", Sociologiska institutionen, Lund 1994.
Forsman, Ingrid, "Kärlek som livsmening och kulturmön-ster, i Bergryd, Ulla (red). Den Sociologiska fantasin, Rabén & Sjögren, Stockholm, 1987.
Giddens, Anthony, The transformation of intimacy. Sexuality,
Love and Eroticism in Modern Societies, Polity press,
Cam-bridge, 1992.
Haavind, Hanne, "Förändringar i förhållandet mellan kvinnor och män", Kvinnovetenskaplig tidskrift, nr 3, 1985. Haavind, Hanne, "Vi måste söka efter könets förändrade
Holmberg, Carin, Det kallas kärlek, A n a m m a förlag, Göte-borg, 1993.
I lydén, Margareta, Woman Rattering as Marital Ad. The Construction of a Violent Marriage, Stockholm Studies in Social Work 7, Stockholm, 1992.
Jönasdöttir, Anna G, Love Power and Political Interests. Öre-bro studies, ÖreÖre-bro, 1991
SUMMARY
In modern society we expect conple relationships to be based on love, preceded by a time of infatna-tion. This emotion is likely to be percepted as uni-que, at the same time it is part of our society's idea about love and conple relationship.
This artide compares ideas of falling in love with personal experiences of falling in love. What do people mean by "falling in love"? Are there any
dif-ferences between men and women's ideas of, and experiences from, falling in love? And, in that case, how does that inflnence the constitution of a hete-rosexnal relation of love?
The artide is based on qnalitative interwievs with six women and five men. The analysis of the inter-wievs shows that the informants share a common ideal abont falling in love, but that their personal experiences are gender-specific. The moment the informants have tried to transform their ideal into everyday-life practice they have failed. The reason for this is that they have tried to transform a gen-der-neutral ideal in to a gender-divided reality.
Ingrid Bosseldal Karhögstorg 4C S-223 59 Lund
