Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
Vårdvetenskap
Allmänhetens kunskap om och förväntningar på
ambulans-sjukvården
Författare
Handledare
Lina Blomberg
Johan Lingsarve
Jeffrey Wall
Examinator
Åsa Muntlin Athlin
SAMMANFATTNING
Ambulanssjukvården har på kort tid utvecklats från att vara en transportorganisation till en avancerad del av sjukvården. Utvecklingen av ambulanssjukvården innefattar den medicin-tekniska utrustningen, behandling, omvårdnad och personalens kompetens. Samtidigt har an-talet utförda ambulansuppdrag ökat det senaste årtiondet.
Vad som ofta beskrivs som ett problem är felanvändning och överutnyttjande av ambulanser. Detta försvårar möjligheterna till god och säker vård. Därför har syftet med denna studie varit att lyfta fram allmänhetens kunskaper om ambulanssjukvården och dess organisation och kompetens samt vilka förväntningar allmänheten har på ambulanssjukvården.
Studien genomfördes som en enkätundersökning bestående av åtta slutna frågor. Studiedelta-garna rekryterades på olika allmänna platser i Uppsala län. Totalt deltog 70 personer i studien. Åldersspannet var 19 – 75 år. Resultatet visar att allmänheten har dåliga kunskaper om ambu-lanssjukvårdens organisation och kompetens. Förväntningarna på ambulanssjukvården är där-emot höga. Slutsatsen är att behovet av ökad och bättre information till allmänheten om am-bulanssjukvården och dess organisation är stort för att allmänhetens förväntningar ska stämma bättre överens med verkligheten.
ABSTRACT
Over a very short period of time, the emergency medical service system and its organization has evolved from being mainly about transportation into an integrated part of advanced medi-cal care. The evolution of the emergency medimedi-cal service system involves both medimedi-cal care, treatment, nursing and the competence of the staff. The number of performed ambulancemis-sions has simultaneously increased during the last decade.
Misuse and overuse of the ambulance service is often described as a problem. This compli-cates the possibilities for good and safe medical care. The purpose of this study was to show what knowledge the lay public have about the competence and the organization of the emer-gency medical service system and what the lay public expectations about it are.
The study was made using a questionnaire which consisted of eight closed questions. The participants where recruited from public areas at different places around Uppsala county. There where a total of 70 persons that participated in the study. The age span was 19 – 75 years old. The result shows that the lay public have poor knowledge of the organization and the competence of the emergency medical service system. On the other hand, the expectations is high. This study indicates that there is a need for more and better information to the lay public about the emergency medical service system so that the expectations is more in line with the reality.
Fråga 7c 21 Fråga 8 22 DISKUSSION 24 Resultatdiskussion 24 Metoddiskussion 25 Studiedesignens fördelar 25
Studiedesignens svaga punkter 26
Studiens demografi 27
Tillämpning av resultatet? 27
Förslag på vidare forskning 28
Slutsats 28
REFERENSER 29
BILAGA 1 33
INLEDNING
Ambulanssjukvårdens historia
Ambulansfordon
Ambulans kommer från latinets a´mbulo, som betyder "vandra omkring", "förflytta sig" (Am-bulans, 2000). Den första kända ambulansen var en hästdragen täckt kärra som användes i Napoleons armé under hans fälttåg i Italien år 1797 (Ekström, 1986). Ambulansvagnar an-vändes initialt endast i krig för transport av skadade soldater, någon civil motsvarighet fanns inte förrän närmare 100 år senare. Ambulansverksamheten i krig fungerade dock inte särskilt väl vilket föranledde Henry Durant, som själv år 1862 sett alla hjälplösa soldater i det blodiga slaget vid Solferino (Durant, 1862) att år 1863 bilda Röda Korset. Vid 1900-talets början fanns endast en handfull hästdragna ambulanser för civilt bruk. Dessa användes enbart för transport av epidemisjuka personer med exempelvis difteri, kolera eller tyfus (Ambulans, 2000). Hälsovårdsnämnden var ansvarig för dessa ambulanser och enligt befintliga ambulans-instruktioner fick inte berusade, epileptiska eller personer som vårdades i hemmet åka med i ambulansen (Ekström, 1986).
Motordrivna ambulanser började komma omkring år 1910, och från år 1916 togs hästdragna ambulanser alltmer ur bruk. Omkring denna tid övergick ansvaret för ambulanserna alltmer till brandkåren (Ambulans, 2000). Ambulansverksamheten var dock fortfarande av ren per-sontransportkaraktär. Utformningen av ambulanserna var fram till 1930-talet kraftigt varie-rande. År 1933 bildades Sjukhusens Standardiseringskommitté (SSK). Bland det första som gjordes var att upprätta en slags ambulansstandard. Resultatet blev standarden SSK-26 som utgavs år 1935. I den fanns tydliga riktlinjer för bland annat bromsar, chassi, hjul och sjukhyt-tens utformning (Ekström, 1986). En uppdaterad version av SSK-26 utarbetades av Centrala Sjukvårdsberedningen (CSB) och fastställdes av Standardiseringskommissionen (SIS) som svensk ambulansstandard år 1951 (Ambulans, 2000).
Standardiseringar
utbild-ningsnivå som borde krävas av personalen. Inriktningen på ambulansen började nu även skifta mot prehospital vård (Ekström, 1986). År 1964 kom nya riktlinjer som tydliggjorde att vård skulle kunna initieras redan på skadeplatsen (Ekström, 1986). Ansvaret för riktlinjer övertogs från år 1968 av Sjukvårdens och Socialvårdens Planerings och Rationaliseringsinstitut (SPRI). Kraven och specifikationerna uppdaterades sedan av SPRI 1970, 1974 och 1981. Det var inte heller helt enkelt för den som behövde ambulans. Ett flertal olika nummer fanns att ringa. Nödnumret 90000 infördes år 1956 men blev inte rikstäckande förrän år 1972.
Ett stort steg i riktningen mot dagens ambulanssjukvård togs i och med att hälso- och sjuk-vårdslagen (SFS 1982:763) började gälla från den 1:a januari 1983. Redan i lagens första pa-ragraf konstateras att sjuktransporter faller under hälso- och sjukvårdens ansvar. I sjätte para-grafen tilldelas även landstingen ansvaret att se till att det finns en fungerande transportverk-samhet för personer som är i behov av transport till eller från sjukhus (SFS 1982:763). Lands-tingens ansvar för transporterna gällde dock bara vägburna transporter, alla andra typer av transporter hade polisen ansvar för (Hallén & Liedström, 1984). Även om polisen var ansva-rig för transporten utanför vägnätet var landstinget fortfarande ansvaansva-rig för att ge adekvat sjukvård under färden. Termen sjuktransport ansågs missvisande och önskemål om att istället använda termen ambulanssjukvård framfördes (Hallén & Liedström, 1984).
Kompetens
Bemanningen av ambulanserna har även den genomgått stora förändringar. För mindre än 50 år sedan kunde många ambulanser bemannas av en ensam taxichaufför vars enda uppgift var att så snabbt som möjligt föra den skadade eller sjuke till närmaste sjukhus (Ekström, 1986). Det infördes år 1978 ett minimikrav på en sju veckors utbildning för ambulanspersonal (SOSFS 1978:34). En utvidgning av utbildningen skedde år 1982 då en 20-veckors komplet-teringskurs blev tillgänglig. Denna blev dock inte obligatorisk att genomgå. I dagsläget ålig-ger det varje respektive vårdgivare att säkerställa att ambulanspersonalen har adekvat utbild-ning, det enda i lag reglerade krav som finns är att läkemdel endast får administreras av legi-timerad personal (SOSFS 2009:10).
Läkemedelshantering
indikationer (Socialstyrelsen, 1990). Idag är det en självklarhet att läkemedel administreras i ambulanser och det sker på generella direktiv. Fram till år 2005 administrerades läkemedel av ambulanssjukvårdare med delegering. Sedan 1:a november 2005 får endast legitimerad nal administrera läkemedel i ambulans (SOSFS 2005:24) vilket innebär att minst en av perso-nalen i ambulansen måste vara lägst grundutbildad sjuksköterska. Det enda läkemedel icke legitimerad ambulanspersonal i får administrera är medicinsk oxygen (SOSFS 2000:1).
Ambulanssjukvården idag
Utrustning i ambulanser
Dagens ambulanssjukvård är mycket avancerad och det finns idag möjlighet att utföra avance-rade vårdåtgärder redan på skadeplats eller i hemmet. Rådande regelverk kräver att ambulan-ser skall ha utrustning för att kunna skapa och upprätthålla fria luftvägar, ge assisterad and-ning, administrera läkemedel, övervaka och registrera vitala funktioner, stabilisera och immo-bilisera frakturer, utföra avancerad hjärtlungräddning, stoppa yttre blödningar, förflytta pati-enter på ett säkert sätt samt överföra medicinska data (SOSFS 2009:10, 12§).
Situationen på akutmottagningar
Flertalet akutmottagningar har fått ett avsevärt ökat patienttryck under senaste åren. På många större sjukhus upplevs att allmänheten ofta uppsöker akuten i onödan istället för att vända sig till primärvården då den inte kan erbjuda tillräckligt snabba insatser (Mirsch, 2010). På Aka-demiska sjukhuset i Uppsala beräknades patientflödet på akutmottagningen 2009 uppgå till 55.000, detta i lokaler avsedda för ett årsflöde på 40.000 patienter. Under åren 2000 – 2008 ökade patienttrycket på akutmottagningen i Uppsala med 23 procent. Andra orter, exempelvis Lund, har under samma period sett ökningar på uppemot 50 procent (Ekström, 2009, 28 okto-ber).
till sjukhus för bedömning på akutmottagningen, oavsett om ambulanspersonalen anser att det behövs eller ej (Lagerdahl, 2010). Detta förvärrar det redan höga tryck som finns på akutmot-tagningarna och risken ökar att en ambulans i ett verkligt akut läge måste omdirigeras till ett annat sjukhus på grund av platsbrist (Schull, Morrison, Vermeulen & Redelmeier, 2003).
Utnyttjande av ambulans
Många år av besparingskrav har lett till en centralisering av akutsjukhus samt en minskning av antalet akutmottagningar (Mirsch, 2010; Ekström, 2009, 28 oktober). Detta gör att ambu-lanser ofta får längre transporter och sålunda är upptagna längre tid. Kraven ökar därmed på att befintliga ambulanser används på ett korrekt sätt (Hjälte, Suserud, Herlitz & Karlberg, 2007a). I en svensk studie (Hjälte, Suserud, Herlitz & Karlberg, 2007b) bedömde personal i ambulanser närmare 2000 personer som tagits in med ambulans. Studien fann att många som togs in med ambulans egentligen inte hade behövt det. Störst var antalet bland patienter med urinvägs- och magbesvär där hela 42% hade kunnat klara sig utan ambulanssjukvård. Bland patienter med bröstsmärtor och hjärtproblematik var siffran som egentligen inte behövt ambu-lanssjukvård något lägre, 18%. Också bland transporter som gjordes mellan sjukhus fanns ett stort överutnyttjande av akututrustade ambulanser. Så många som 45% av patienterna var inte i behov av en akututrustad ambulans utan behövde bara ren transport, detta trots att sjuk-vårdspersonal som beställt transporterna bedömt det som ett behov av en akututrustad ambu-lans.
minuter. Det har även visat sig att personer som ringer efter ambulans uppfattar väntetiden från samtalet till ambulansens anländande som längre än den i verkligheten är (Harvey, Ge-rard, Rice & Finch, 1998). I studien framkom att 41% av personer som väntade på ambulans överskattade tiden det tog för ambulansen att nå fram. Den genomsnittliga upplevda tiden det tog för ambulansen att nå fram var 12,36 minuter och den verkliga tiden det tog för ambulan-sen att nå fram var i genomsnitt 9,12 minuter. Ahl, Nyström och Jansson (2006) fann att många personer tvekade in i det längsta att ringa ambulans, som orsak uppgavs att inte belasta ambulanssjukvården i onödan samt att det upplevdes som skrämmande och pinsamt att be-höva tillkalla ambulans. Studien fann även att deltagarna bedömde det som att det inte fanns något annat alternativ när tillkallande av ambulans väl gjordes. Somliga deltagare uppgav också en förväntning om att få vård snabbare om ankomsten till akutmottagningen skedde med ambulans än om det skett på sedvanligt sätt via akutmottagningen. En svensk studie vi-sar på att det förekommer en överanvändning av ambulanser, framför allt i tätbebyggda områ-den (Beillon, Suserud, Karlberg & Herlitz, 2009). Studien fann att en tredjedel av personer i tätort med bröstsmärta inte skulle behövt ambulanstransport samt att hälften av fallen med magsmärtor eller urinvägsrelaterade problem i tätort inte hade behövt involvera en ambulans. I sin doktorsavhandling fann Beillon (2010) att en tredjedel av personerna som transportera-des till akutmottagningen med ambulans hade ett vårdbehov som inte var akut. Ytterligare en svensk studie konstaterar att 74% av alla ambulansutryckningar som av larmoperatörer be-dömts som prio-1 hade kunnat klassas med en lägre prioritet (Hjälte, Suserud, Herlitz & Karl-berg, 2007a). Studien visade även att 17% av alla prio-1 klassade utryckningar, 25% av alla prio-2 klassade utryckningar samt 54% av alla prio-3 klassade utryckningar var onödiga enligt ambulanspersonalen. En studie av användandet av ambulanser i London visade på att 16% av alla som ringde efter ambulans inte var i något behov av en ambulans (Palazzo, Warner, Har-ron & Sadana, 1998).
Sjuksköterskans omvårdnadsansvar
och möta patientens sjukdomsupplevelse och lidande och så långt som möjligt lindra detta genom adekvata åtgärder” (Socialstyrelsen, 2005 s.11). Ytterligare omvårdnadsansvar som sjuksköterskan har enligt ovan nämnda kompetensbeskrivning är att "informera och undervisa patienter" samt att även "uppmärksamma patienter som ej själva uttrycker informationsbehov" (Socialstyrelsen, 2005 s.11). Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) säger att alla skall beredas möjlighet till vård på lika villkor, att vård ska ges med respekt för den enskilda män-niskans värdighet samt att den ska främja goda kontakter mellan patienten och sjukvårdsper-sonalen. Att det sker på lika villkor innefattar även att ge likvärdig information om vad som erbjuds av ambulanssjukvården idag.
Problemområde
Flera studier visar att ambulanser ofta används som transportmedel trots att det inte föreligger något vårdbehov eller att många patienter förväntar sig snabbare vård på sjukhuset om ambu-lans används som transportmedel till sjukhusens akutmottagningar (Beillon, Suserud, Karl-berg & Herlitz, 2009; Beillon, 2010; Hjälte, Suserud, Herlitz & KarlKarl-berg, 2007a; Hjälte, Su-serud, Herlitz & Karlberg, 2007b; Palazzo, Warner, Harron & Sadana, 1998). Detta innebär att ambulanssjukvården försämrar sin beredskap och tillgänglighet för akuta och livsavgö-rande uppdrag (Schull, Morrison, Vermeulen & Redelmeier, 2003). Hypotesen till förelig-gande studie är att allmänhetens kunskap om ambulanssjukvårdens organisation och kompe-tensen på ambulanspersonalen av olika orsaker är bristfällig och att detta kan påverka allmän-hetens beslut om när ambulanserna skall utnyttjas då förväntningarna är felaktiga. Mot bak-grund av detta finner författarna det intressant att genomföra en pilotstudie som undersöker problemet med att ambulanser överutnyttjas.
Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka allmänhetens kunskap om kompetensen inom ambu-lanssjukvården och dess organisation samt att undersöka vilka förväntningar som finns hos allmänheten på ambulanssjukvården.
Frågeställning
Vilken kunskap har allmänheten om kompetensen inom ambulanssjukvården? Vilken kunskap har allmänheten om ambulanssjukvårdens organisation?
Vilka förväntningar har allmänheten på ambulanssjukvården?
METOD Design
Tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats.
Urval
Ett strategiskt urval av studiedeltagare gjordes. Minimigränsen för antal deltagare var satt till 50 personer. Totalt 71 personer tillfrågades om deltagande i studien. Vid tillfrågande valde 1 person att inte delta, således blev det ett externt bortfall på 1 person vilket resulterade i 70 deltagare.
För att få så stor bredd och spridning som möjligt bland deltagarna tillfrågades både män och kvinnor i alla åldrar. Kriterier för deltagande i studien var att personerna inte arbetade inom ambulanssjukvård eller räddningstjänst. Studien begränsades även till enbart svensktalande samt endast deltagare som fyllt 18 år. Kriterierna gällande arbete inom ambulanssjukvård eller räddningstjänst togs upp då det kunde påverka personens kunskap om ambulanssjukvården och även ge andra förväntningar på densamma vilket hade kunnat ge ett missvisande resultat av undersökningen. Även språk togs hänsyn till genom att icke svensktalande personer exklu-derades. För att icke svensktalande personer skulle kunna inkluderas hade det annars krävt tolk och en flerspråkig enkät. För att kunna genomföra exklusionen tillfrågades tilltänkta stu-diedeltagare om dessa faktorer.
Datainsamling
Ett undersökningsunderlag bestående av enkäter är lämpligast för att få fram deltagarnas åsik-ter och attityder (Ejvegård, 1996). Detta ledde till att studien genomfördes med en enkätun-dersökning (bilaga 1) med en kvantitativ ansats.
som stämmer in på varje deltagare, det blir också lättare för författarna att analysera svaren (Polit & Beck, 2008).
Enkäten bestod av fyra delar. Den första delen undersökte studiedeltagarnas bakgrund med inriktning på kön och ålder. Frågorna i del två och tre syftade till att besvara frågeställningar-na om allmänhetens kunskap om ambulanssjukvårdens organisation samt om deras kunskap om kompetensen inom ambulanssjukvården. Den fjärde delen skulle besvara frågeställningen om allmänhetens förväntningar på ambulanssjukvården.
Innan studien inleddes genomfördes en pilottest av enkäten för att se om den var tydlig och om frågorna gick att besvara. Detta resulterade i att frågorna omformulerades till den nuva-rande enkäten.
Tillvägagångssätt
Innan enkäten lämnades ut informerades deltagarna skriftligt (bilaga 1) och muntligt om stu-diens syfte, att deltagandet var frivilligt, och att deltagandet gick att avbryta vid sådan önskan. Information gavs angående att deltagandet var anonymt och att alla uppgifter behandlades konfidentiellt.
Enkätundersökningen genomfördes i Uppsala, Östhammar och Enköping på allmän plats. Rekryteringen av studiedeltagare gick till så att författarna rörde sig på allmänna platser där många personer rör sig, och där gavs en muntlig förfrågan om deltagande direkt på plats. Valde den tillfrågade att delta i studien fick studiedeltagaren besvara enkäten vid samma till-fälle.
Rekrytering av studiedeltagare och därmed datainsamlingen genomfördes vid flera tillfällen för att få ett tillräckligt stort urval, samt för att få så stor spridning som möjligt gällande kön och ålder.
Dataanalys
sattes till p=0,05. Deskriptiv statistik har använts för att belysa övriga förhållanden. Analyser-na presenteras löpande i texten och med hjälp av diagram och tabeller.
Etiska aspekter
Studiehandledningen för examensarbeten vid sjuksköterskeprogrammet på Uppsala universi-tet säger att praxis är att examensarbeten på grundnivå inte granskas av en etisk kommitté.
RESULTAT
DemografiI studien deltog totalt 70 personer. Spridningen mellan könen var jämnt fördelad. Andelen män som svarade var 51,4% (n=36) och andelen kvinnor var 48,6% (n=34). Genomsnittsål-dern hos deltagarna var 38,9 år. Den yngsta deltagaren var 19 år och den äldsta 75 år. Ålders-fördelningen hos deltagarna presenteras i figur 1.
Figur 1. Åldersfördelningen hos deltagarna fördelat på kön.
Kompetens
Fråga 3: ”Vilken/vilka av följande utbildningar tror du personal som jobbar i en ambulans har?”
På frågan svarade 7,1% (n=5) brandmansutbildning, 37,1% (n=26) undersköterska, 82,9% (n=58) ambulanssjukvårdare, 35,7% (n=25) grundutbildad sjuksköterska, 64,3% (n=45) spe-cialistutbildad sjuksköterska, 21,4% (n=15) grundutbildad läkare och 15,7% (n=11) specia-listutbildad läkare. Att det finns personal i ambulanser som helt saknar utbildning var det ing-en deltagare som trodde. Av männing-en svarade 52,8% (n=19) att kompeting-ensing-en undersköterska finns hos ambulanspersonalen. Motsvarande siffra hos kvinnorna var 20,6% (n=7). Svarsför-delningen mellan könen för samtliga svarsalternativ presenteras i figur 2. Vilken kompetens deltagarna trodde finns i en ambulans varierade beroende på åldersgrupp. En utförlig redovis-ning av alla svaren relaterat till åldersgrupp finns i tabell 1.
Figur 2. Svarsfördelning rörande kompetens hos ambulanspersonal fördelat på kön.
Tabell 1. Svarsfördelning rörande kompetens hos ambulanspersonal relaterat till åldersgrupp.
Organisation
Fråga 4: ”Var i länet finns det ambulansstationer?”
På frågan svarade samtliga (n=70) Uppsala, 31,4% (n=22) Tierp, 84,3% (n=59) Enköping, 27,1% (n=19) Bålsta, 24,3% (n=17) Knivsta, 44,3% (n=31) Östhammar, 8,6% (n=6) Huddunge samt 27,1% (n=19) Älvkarleby. Svarsfördelningen mellan könen var jämt fördelad för alla frågor och presenteras i figur 3. Vilken kompetens som deltagarna trodde finns i en ambulans varierade beroende på åldersgrupp. En utförlig redovisning av svaren relaterat till åldersgrupp finns i tabell 2.
Figur 3. Svarsfördelning rörande ambulansstationers placering fördelat på kön.
Tabell 2. Svarsfördelning rörande ambulansstationers placering relaterat till åldersgrupp.
Fråga 5: ”Ambulansen i Uppsala gör ungefär 18.000 körningar per år. Hur stor del av dessa tror du är akuta?”
På frågan om hur många av ambulansens körningar som är akuta svarade 18,6% (n=13) att det är 20% som är akuta, 35,7% (n=25) svarade att det är 40% som är akuta, 30% (n=21) svarade att det är 60% som är akuta och 15,7% (n=11) svarade att det är 80% som är akuta. Ingen del-tagare trodde att 100% av körningarna är akuta. Det fanns vissa skillnader mellan könen på hur svaren givits (se figur 4). Det fanns ingen signifikant skillnad för hur man svarat relaterat till kön. 100,0% 36,1% 80,6% 27,8% 25,0% 52,8% 8,3% 30,6% 100,0% 26,5% 88,2% 26,5% 23,5% 35, 3% 8,8% 23,5% Män Kvinnor
Figur 4. Svarsfördelning rörande andelen akuta körningar fördelat på kön.
Fråga 6: ”Tror du att ambulanser alltid kör med blåljus och sirén då de måste rycka ut?”
Andelen deltagare som trodde att ambulans alltid använder blåljus och sirén vid utryckningar var 18,8% (n=13). Andelen som inte trodde det var 81,2% (n=56). Fördelningen mellan könen var jämn, 80% av männen (n=28) svarade nej jämfört med 82,4% av kvinnorna (n=28). Hur deltagarna svarat i förhållande till ålder uppvisade redovisas i figur 5.
Figur 5. Svarsfördelning rörande blåljus och sirén vid utryckning relaterat till ålder.
25,0% 27,8% 33,3% 13,9% 11,8% 44,1% 26,5% 17,6% 0% 25% 50% 75% 100%
20 procent 40 procent 60 procent 80 procent
Förväntningar
Fråga 7a: ”Att personal hjälper mig direkt på plats innan jag blir transporterad in till sjuk-hus.”
På frågan om vilka förväntningar som finns på ambulanssjukvården instämde 74,3% (n=52) helt med påståendet ”att personal hjälper mig direkt på plats innan jag blir transporterad in till sjukhus”, 24,3% (n=17) instämde delvis med påståendet och 1,4% (n=1) instämde inte alls med påståendet. Svarsfördelningen mellan könen presenteras i figur 6. Det fanns ingen signi-fikant skillnad mellan könen i hur svaren givits. Svarsfördelningen mellan åldersgrupperna presenteras i figur 7.
Figur 6. Svarsfördelning rörande förväntningar avseende hjälp på plats relaterat till kön.
Figur 7. Svarsfördelning rörande förväntningar avseende hjälp direkt på plats relaterat till åldersgrupp.
69,4% 30,6% 0,0% 79,4% 17,6% 2,9% 0% 25% 50% 75% 100%
Instämmer helt Instämmer delvis Instämmer inte
Fråga 7b: ”Att jag kan få vård eller råd som gör att jag inte behöver följa med ambulansen tillbaka till akutmottagningen utan kan stanna kvar hemma.”
Förväntningen ”att jag kan få vård eller råd som gör att jag inte behöver följa med ambulan-sen tillbaka till akutmottagningen utan kan stanna kvar hemma” instämde 32,4% (n=22) helt med, 47,1% (n=32) instämde delvis med påståendet och 20,6% (n=14) instämde inte med påståendet. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan könen i hur svaren givits. Svarsfördel-ningen mellan könen presenteras i figur 8. SvarsfördelSvarsfördel-ningen mellan åldersgrupperna redovi-sas i figur 9.
Figur 8. Svarsfördelning rörande förväntningar avseende vård eller råd på plats relaterat till kön.
32,4% 55,9% 11,8% 32,4% 38,2% 29,4% 0% 25% 50% 75% 100%
Instämmer helt Instämmer delvis Instämmer inte
Figur 9. Svarsfördelning rörande förväntningar avseende vård eller råd på plats relaterat till åldersgrupp.
Fråga 7c: ”Om jag transporteras med ambulans till akutmottagningen får jag träffa en lä-kare snabbare än om jag tagit mig till akuten på egen hand.”
Av deltagarna förväntade sig 58% (n=40) att få träffa en läkare snabbare om ankomsten sker med ambulans än om det skett via akutmottagningen, 34,8% (n=24) instämde delvis med den förväntningen och 7,2% (n=5) av deltagarna instämde inte alls med den förväntningen. För-delningen av svaren mellan könen var jämn för alla alternativ och presenteras i figur 10. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan könen i hur svaren givits. Svarsfördelningen mellan åldersgrupperna presenteras mer ingående i figur 11.
Figur 10. Svarsfördelning rörande förväntningar avseende att få träffa läkare snabbare vid ambulansfärd relate-rat till kön. 18,2% 55,6% 50,0% 50,0% 41,7% 50,0% 48,5% 33,3% 50,0% 33,3% 50 ,0% 50,0% 33,3% 11,1% 16,7% 8,3% 0% 25% 50% 75% 100% 18-29 år 30-39 år 40-49 år 50-59 år 60-69 år 70+ år Instämmer helt Instämmer delvis Instämmer inte 57,1% 37,1% 5,7% 58,8% 32,4% 8,8% 0% 25% 50% 75% 100%
Instämmer helt Instämmer delvis Instämmer inte
Figur 11. Svarsfördelning rörande förväntningar avseende att få träffa läkare snabbare vid ambulansfärd relate-rat till åldersgrupp.
Fråga 8: ”Skulle du tycka det vore acceptabelt att bli hänvisad till vårdcentral av ambulans-personalen om de anser att det inte finns behov av vård på akutmottagning?”
Att bli hänvisad till vårdcentral av ambulanspersonalen istället för transport till akutmottag-ningen tyckte 78,6% (n=55) var acceptabelt om personalen bedömde det som riskfritt och 21,4% (n=15) tyckte inte att det var acceptabelt med en hänvisning till vårdcentral. Även om fördelningen mellan både kön (se figur 12) och åldersgrupper (se figur 13) var något ojämn återfanns ingen signifikant skillnad mellan könen hur svaret givits.
Figur 12. Svarsfördelning rörande att bli hänvisad till vårdcentral av ambulanspersonalen relaterat till kön.
DISKUSSION
Resultatdiskussion
Ett i författarnas ögon intressant och nödvändigt resultat att lyfta fram ur denna studie är att allmänheten har väldigt höga förväntningar på ambulanssjukvården, vilket exempelvis visar sig genom att så många av studiedeltagarna förväntar sig att få träffa läkare snabbare om de transporteras med ambulans till akuten istället för med egen transport. Detta resultat stärks genom tidigare studier (Beillon, Suserud, Karlberg & Herlitz, 2009) där samma typ av för-väntningar framkommer.
Att patienter tror sig snabbare få kontakt med läkare om de transporteras med ambulans än om de transporteras på egen hand skulle också kunna bero på okunnighet, att de inte har samma kunskaper gällande sjukvård som ambulanspersonal har och därmed bedömer sin situation som allvarligare än den är. Liknande aspekter framkommer i en studie (Richards & Ferrall, 1999) där allmänheten bedömer sin situation som mer allvarlig än den faktiskt är och därför larmar ambulans. Detta skulle ge ett överutnyttjande och felanvändning av ambulansen, vilket idag är ett faktum i tättbebyggda områden (Beillon, Suserud, Karlberg & Herlitz, 2009). Ett felanvändande av ambulansen stärks också i en studie gjord av Suserud, Herlitz och Karlberg (2007b) som menar att 31 % av alla som nyttjat ambulanstransport inte haft behov av det. Studien visar också att huvuddelen av dessa 31% prioriteras till prio 2 och 3 men att det också förekommer prioritering till prio 1. Samma studie (Suserud, Herlitz och Karlberg, 2007b) skulle också kunna stärka vår studies resultat angående de blandade enkätsvaren om hur stor andel av körningarna i Uppsala som är akuta. Rätta svaret är 60 % (Akademiska sjukhuset, 2010). Endast 30 % av deltagarna svarade rätt på denna enkätfråga. Att inte fler svarade rätt skulle kunna vara ett resultat av undervärdering av ambulanssjukvårdens betydelse, att all-mänheten inte förstår hur många körningar som faktiskt är akuta och därmed måste prioriteras före ett mindre akut eller icke akut läge. Om ambulans ändå larmas i ett mindre akut eller icke akut läge skulle det i en förlängning späda på överutnyttjandet av ambulansen.
kunna skapa otrygghet och ge fel användning av ambulansen. Låga förväntningar skulle istäl-let kunna ge en risk för minskad hälsa och en ökad risk för komplikationer genom att ambu-lansen inte larmas i tid eller inte larmas alls. Att förväntningarna inte stämmer överens med verkligheten framkommer i en studie där allmänheten väljer att inte larma ambulans utan sköta transporten till sjukhus själv med förklaringen att det går fortare att ta sig dit själv (Thu-resson, Berglin-Jarlöv, Lindahl, Svensson, Zedigh & Herlitz, 2008). Liknande förhållande angående tidsperspektivet finns där allmänheten upplever responstiden som längre än den är i verkligheten, tiden på plats som kortare än i verkligheten och tiden från larm till ankomst till sjukhus som kortare (Harvey, Gerard, Rice & Finch, 1999). Att väntetiden på ambulansen upplevs som lång påvisas även i andra studier men där har patienten dock efteråt insett att väntetiden inte var så lång som den upplevdes (Ahl, Nyström & Jansson, 2006).
Variationen på svaren om dagens kompetenskrav för att arbeta i en ambulans visar på tvek-samma kunskaper om ambulanssjukvården. I dagens läge är det upp till varje landsting att säkerställa att personal som arbetar inom ambulanssjukvården har adekvat utbildning och att det finns legitimerad personal för att kunna administrera läkemedel (SOSFS 2005:24). Detta gör att personalen kan ha väldigt varierad bakgrund. Då författarna hade svårt att hitta klara direktiv på gällande kompetenskrav för anställda inom ambulanssjukvården, är det inte heller svårt att förstå att också allmänheten kan haft svårt att besvara frågan.
Vad författarna upplever som positivt i denna enkätundersökning är att huvuddelen av studie-deltagarna skulle tycka att det vore rimligt att transporteras till vårdcentral om ambulansper-sonalen bedömer det som tillräckligt istället för att transporteras till akutmottagningen där överbelastningen redan är ett faktum (Ekström, 2009, 28 oktober).
Metoddiskussion
Studiedesignens fördelar
själva kunde påverka urvalet för att få en jämn fördelning mellan kön och ålder för att ge ett mer generaliserbart resultat.
Författarna upplevde att metoden att rekrytera deltagare ute på allmän plats, att röra sig ute i offentligheten fungerade bra. Det upplevdes att respondenterna var tillmötesgående och gärna ville delta i studien. Det skulle kunna bero på att istället för att få en enkät hemskickad till sig via posten med tillhörande informationsbrev, så fick de en person framför sig som berättade om studien och som förklarade dess syfte. Det skulle kunna gjort att tillfrågade personer blev mer intresserade, att det blev lättare att förstå varför just den personen tillfrågades och därmed valde att delta.
Studiedesignens svaga punkter
Nackdelar med enkätundersökningen var att det inte fanns utrymme för att ställa följdfrågor som det annars hade kunnat göras om undersökningen hade genomförts som intervjuer istäl-let. Studieförfattarna valde dock att genomföra en enkätundersökning då det ansågs bli lättare att kunna göra statistiska analyser på frågor med förbestämda svarsalternativ. Författarna be-dömde också att en enkätundersökning som gjordes på plats skulle ta mindre tid att genom-föra än en intervjuundersökning.
Vid en enkätundersökning med färdiga svarsalternativ kan det vara svårt att som studiedelta-gare hitta ett svarsalternativ som helt stämmer överens med deltastudiedelta-garens uppfattning, vilket gör att deltagaren som svarar på enkäten måste välja ett svar som nästan stämmer överens med dennes uppfattning, detta skulle kunna ge ett missvisande svar. Med bakgrund av detta reso-nemang genomförde studieförfattarna ett pilottest av enkäten vilket resulterade i att vissa av enkätfrågorna omformulerades för att bättre kunna besvara studiens frågeställningar och där-med minska risken för eventuella missförstånd.
Misstolkning kan ha skett gällande frågan om andelen akuta körningar samt om frågan huruvida blåljus och siren används vid alla körningar eller inte och därmed gett ett missvi-sande resultat.
Vid besvarande av frågan gällande ambulansstation framkom en osäkerhet bland deltagarna om det krävdes en ambulansstation för att ha en ambulans. Denna osäkerhet kan ha påverkat hur deltagarna har besvarat frågan då tolkningen kan ha blivit att det finns en ambulans på orten men att det inte räknas som en ambulansstation. Var i länet studiedeltagarna bor skulle kunna vara en annan förklaring på hur deltagarna har besvarat frågan. Boendes i södra len kanske inte har kunskap om organisationen i norra länsdelen och boendes i norra länsde-len kanske inte har kunskap om organisationen i södra länsdelänsde-len. Hade enkäten besvarats på andra platser i länet, är Enköping, Uppsala och Östhammar hade resultatet kanske sett an-norlunda ut.
Angående urvalet är åldersspridningen stor. Det som ytterligare hade önskats gällande åldern hade varit en jämnare fördelning av deltagare per varje åldersgrupp för att få ett mer generali-serbart resultat.
Studiens demografi
För att ha en möjlighet att applicera studieresultatet på Uppsala läns befolkning försökte för-fattarna under enkätundersökningen att få så bred åldersfördelning som möjligt, så att indivi-der i fler olika ålindivi-dersgrupper skulle bli representerade. I studien har en relativt hög andel yngre svarat. Då avsikten var att återspegla kunskapen och förväntningarna hos allmänheten i Uppsala län är dock demografin i studien relevant. I såväl Uppsala kommun som i länet som helhet är åldersgruppen 18-29 år avsevärt större än övriga grupper.
Tillämpning av resultatet?
och bemöta patienterna på ett bättre sätt. Vidare skulle resultaten i denna enkätundersökning och tidigare studier kunna ge en ökad förståelse för behovet av nationella riktlinjer för ambu-lanssjukvården och dess organisation.
Förslag på vidare forskning
Mer forskning på området skulle behövas för att kunna fastställa tydliga nationella riktlinjer för att kunna ge en mer enhetlig vård och omvårdnad över hela landet. Denna studie visar att allmänheten har höga förväntningar på ambulanssjukvården men för att skapa tydliga riktlin-jer krävs mer omfattande och specifik forskning på vilka de exakta förväntningarna är ef-tersom denna studie endast belyser några få områden. Det krävs också bredare forskning, för att se om situationen med allmänhetens kunskaper och förväntningar är lika över hela landet.
Slutsats
REFERENSER
Ahl, C., Nyström, M., & Jansson, L. (2006). Making up one’s mind: - Patients’ experiences of calling an ambulance. Accident and Emergency Nursing, 14, 11-19.
doi:10.1016/j.aaen.2005.10.002
Akademiska sjukhuset. (2010). Ambulanssjukvård. Uppsala: Akademiska sjukhuset. Hämtad 9:e december, 2010, från http://www.akademiska.se/templates/page____31403.aspx
Ambulans. (2000). I Nationalencyklopedin (Supplementband I). Malmö: Bra Böcker.
Beillon, L. M., Suserud, B-O., Karlberg, I., & Herlitz, J. (2009). Does ambulance use differ between geographic areas? A survey of ambulance use in sparsely and densely populated areas. American Journal of Emergency Medicine, 27, 202-211.
doi:10.1016/j.ajem.2008.01.012
Beillon, L-M. (2010). Att värdera vårdbehov – ett kliniskt dilemma. En studie av nyttjandet av ambulanssjukvård i olika geografiska områden. Doktorsavhandling. Nordiska högsko-lan för folkhälsovetenskap, Göteborg.
Ekström, P. (2009, 28 oktober). Allt fler patienter söker sig till akutmottagningar. Dagens
Medicin, s.7.
Ejvegård, R. (1996). Vetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur
Ekström, G. (1986). Från larmklocka till blåljus. Hudiksvall: Winbergs Förlag AB.
Finnegan, J. R., et al. (2000). Patient delay in seeking care for heart attack symptoms: findings from focus groups conducted in five U.S. regions. Preventive Medicine, 31, 205-213. doi:10.1006/pmed.2000.0702
Hjälte, L., Suserud, B., Herlitz, J., & Karlberg, I. (2007a). Initial emergency medical dispatch-ing and prehospital needs assessment: a prospective study of the Swedish ambulance ser-vice. European Journal of Emergency Medicine, 14, 134–141
Hjälte, L., Suserud, B., Herlitz, J., & Karlberg, I. (2007b). Why are people without medical needs transported by ambulance? A study of indications for pre-hospital care. European
Journal of Emergency Medicine, 14, 151–156.
Johansson, I., Strömberg, A., & Swahn, E. (2004). Ambulance use in patients with acute my-ocardial infarction. Journal of Cardiovascular Nursing, 19(1), 5-12.
Kiessling, T., & Kjellgren, K. (2004). Patienters upplevelse av delaktighet i vården. Vård i
Norden, 24(4), 31-35.
Lagerdahl, L. (2010). Svårbedömda prioriteringar inom ambulansvården.
OmvårdnadsMaga-sinet, 4, 22-24.
Mirsch, H. (2010). Smärtgränsen är nådd. Vårdfokus, 9, s16-19.
Nåden, D., & Eriksson, K. (2004). Understanding the importance of values and moral atti-tudes in nursing care in preserving human dignity. Nursing Science Quarterly, 17(1), 86-91. doi: 10.1177/0894318403260652
Ong, M. E.H., Ang, P. H. Y., Chan, Y. H., & Yap, S. (2004). Public attitudes to emergency medical services in Singapore: EMS day 2002. Singapore Medical Journal, 45(9), 419-422.
Palazzo, F. F., Warner, O. J., Harron, M., & Sadana, A. (1998). Misuse of the London ambu-lance service: how much and why? Journal of Accident & Emergency Medicine, 15, 368-370. doi: 10.1136/emj.15.6.368
Richards, J. R., & Ferrall, S. J. (1999). Inappropriate use of emergency medical services transport: comparison of provider and patient perspectives. Academic Emergency
SFS 1982:763 Hälso- och sjukvårdslag. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad 11 nov, 2010, från http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=3911&bet=1982:763
Schull, M. J., Morrison, L. J., Vermeulen, M., & Redelmeier, D. A. (2003). Emergency de-partment overcrowding and ambulance transport delays for patients with chest pain.
Ca-nadian Medical Association Journal, 168(3), 277-283.
Socialstyrelsen. (1990). Ambulanssjukvården inför år 2000. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2001). Riktlinjer - Ambulanssjukvårdens - termer och begreppsdefinitioner. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2009). Nationella indikatorer för God vård. Stockholm: Socialstyrelsen.
SOSFS 1978:34. Kungörelse med föreskrifter om sjukvårdsutbildning för ambulanspersonal
m.m. Stockholm: Socialstyrelsen.
SOSFS 2000:1. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om läkemedelshantering i
hälso- och sjukvården. Stockholm: Socialstyrelsen.
SOSFS 2005:12. Ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården. Stockholm: Socialstyrelsen.
SOSFS 2005:24. Ändring i föreskrifterna och allmänna råden (SOSFS 2000:1) om
läkeme-delshantering i hälso- och sjukvården. Stockholm: Socialstyrelsen.
Svensk Sjuksköterskeförening. (2010). Värdegrund för omvårdnad. Stockholm: Svensk Sjuk-sköterskeförening.
Thuresson, M., Berglin-Jarlöv, M., Lindahl, B., Svensson, L., Zedigh, C., & Herlitz, J. (2008). Factors that influence the use of ambulance in acute coronary syndrome. American Heart
BILAGA 1
1. Är du man eller kvinna?
Man [ ] Kvinna [ ]
2. Hur gammal är du?
………. år.
KOMPETENS
3. Vilken/vilka av följande utbildningar tror du personal som jobbar i en ambulans har? Kryssa för alla de alternativ du tror förekommer.
Personal utan formell utbildning [ ]
Brandmansutbildning [ ]
Undersköterska [ ]
Ambulanssjukvårdare [ ]
Sjuksköterska med endast grundutbildning [ ] Sjuksköterska med specialistutbildning [ ]
Läkare med endast grundutbildning [ ]
Läkare med specialistutbildning [ ]
ORGANISATION
4. Var i länet finns det ambulansstationer? Kryssa för alla de orter du tror stämmer.
Uppsala [ ] Tierp [ ] Enköping [ ] Bålsta [ ] Knivsta [ ] Östhammar [ ] Huddunge [ ] Älvkarleby [ ]
5. Ambulansen i Uppsala gör ungefär 18.000 körningar per år. Hur stor del av dessa tror du är akuta? 20 % [ ] 40 % [ ] 60 % [ ] 80 % [ ] 100 % [ ]
6. Tror du att ambulanser alltid kör med blåljus och sirén då de måste rycka ut?
Ja [ ]
FÖRVÄNTNINGAR
7. Vad skulle du förvänta dig av ambulanssjukvården om du ringt efter ambulans? Kryssa för det alternativ du tycker stämmer med dina förväntningar.
Instämmer Instämmer Instämmer
helt delvis inte
a) Att personal hjälper mig direkt på plats innan
jag blir transporterad in till sjukhus. [ ] [ ] [ ] b) Att jag kan få vård eller råd som gör att jag inte
behöver följa med ambulansen tillbaka till
akutmottagningen utan kan stanna kvar hemma. [ ] [ ] [ ] c) Om jag transporteras med ambulans till
akutmottagningen får jag träffa en läkare snabbare
än om jag tagit mig till akuten på egen hand. [ ] [ ] [ ]
8. Skulle du tycka det vore acceptabelt att bli hänvisad till vårdcentral av ambulanspersonalen om de anser att det inte finns behov av vård på akutmottagning?
Nej, verkligen inte! [ ]
Ja, om de bedömer att det inte finns någon risk med det. [ ]
BILAGA 2
Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
Vårdvetenskap
Information om studien ”Allmänhetens kunskap om och förväntningar på ambulans-sjukvården”.
Härmed tillfrågas du om deltagande i en studie på kandidatnivå. Studien är en C-uppsats som utförs av två sjuksköterskestudenter vid Uppsala Universitet. Syftet med studien är att under-söka vad allmänheten känner till om ambulanssjukvården samt att ta reda på vilka förvänt-ningar som finns på ambulanssjukvården. Enkäten innehåller totalt åtta frågor med färdiga svarsalternativ att kryssa för och beräknas ta mindre än fem minuter att genomföra.
Deltagandet är helt frivilligt. Du kan avbryta deltagandet när som helst utan att du behöver ange orsak. Alla uppgifter som samlas in kommer presenteras på gruppnivå. Inga uppgifter kommer att gå att härleda till en viss deltagare då alla deltagare är anonyma. Allt material kommer att behandlas konfidentiellt och inga obehöriga kommer kunna ta del av information-en.
Resultatet blir ett redskap för att bedöma om mer eller bättre information om organisationen behövs, samt för att kunna utveckla ambulanssjukvården för ge en god vård, med hög kvalitet och säkerhet. Resultatet av studien kommer att presenteras vid examination av uppsatsen samt för representanter för ambulanssjukvården i Uppsala.
Ansvarig för studien Tillägg
Lina Blomberg Handledare för studien är:
Jeffrey Wall Johan Lingsarve
johan.lingsarve@akademiska.se Nås på e-post:
