Uppland under medeltiden – kulturlandskapets utveckling och det konsthistoriska materialet

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Ann Catherine Bonnier

Title Uppland under medeltiden – kulturlandskapets utveckling och det konsthistoriska materialet

Issue 2

Year of Publication 1981

Pages 74–88

ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

Ann Catherine Bonnier

Uppland under medeltiden

-kulturlandskapets utveckling

det konsthistoriska

Dentidiga medeltidenärfattigpåskrivna källor, och vid analysochtolkningavdet medeltidakul¬

turlandskapetmåstedärförmångaolika_typerav faktaanvändas. Inomramenförtvärvetenskapligt

samarbetevidStockholmsuniversitetharmanut¬

vecklattankegångar därmanbl.a.förutspårintres¬

santresultat videnkombinationavhistorisk, konsthistorisk ochgeografisk/rumsliganalys. Jag skalliden här artikeln försöka bidra med den konsthistoriskadelen, medutgångspunktfrånma¬

terialjag samlatförminavhandlingom de medel¬

tidakyrkornai Uppland.Jag hoppas kunnavisaatt konsthistoriskt materialäranvändbart videndis¬

kussionavden_agrarautvecklingen, delsgenomatt det kandateraolikafaser, delsgenomattdetre¬

gistrerar regionaladifferenser. Uppsatsen behand¬

lar interentbyggnadstekniska spörsmål.

Detkonsthistoriska källmaterialet

Det ärframför alltbyggnadersomfrån konsthisto¬

risk synpunktkan användasförattspeglakultur¬

landskapetsutveckling. Den medeltida gårds- och bybebyggelsen har dockialltförringagrad beva¬

ratsochlämparsig inteförenkonsthistoriskana¬

lys. Någotbättre förhållerdet sigmedstormän¬

nensbostäder, eftersomdessa i flera fallvaritbygg¬

daavbeständigtmaterial,meninteheller dehar denregionala ellerkronologiska spridningsombe¬

hövsförattmanskallkunnautläsamergenerella förändringar.Ett utomordentligt användbartmate¬

rialfinnsdock i de medeltidasockenkyrkorna,

somhar bevarats istörreomfattningännågotan¬

natkällmaterial frånmedeltiden. Julängre bakåti tiden vigår,desto viktigare blirdetta material, ef¬

tersomdeti viss månkanknytasantill arkeologis¬

kafaktaoch därmedhjälpa tillattöverbryggaklyf¬

tanmellan förhistorisktidochtidig medeltid. En

armanfördelärattde medeltidasockenkyrkornai

storutsträckning har bevarats inte baraiUppland

utanilandetsomhelhet. Graden^avbevarande skif¬

tarvisserligen i olikalandskap,menmaterialetär ändå såomfattandeattdetgåratt göraundersök¬

ningar—somden jagnuskall redovisa— äveni

andralandskap.

Vissasvårigheter finnsdocknärdetgäller analy¬

sen avkyrkorna ochderasarkitektur.Detgårofta

inteattklargöravaije kyrkasbyggnadshistoriain i

minstadetalj, eftersomsenaretiders förändringar

kan haförstört fönster-ochportalformersom är viktigaurdateringssynpunkt. Vidare gäller också

attde äldstakyrkornaärdesomärsvårastatttids- fästa, dådateringarna för dessamåste göraspåsti¬

listiskgrund ochgenomanalogier med kyrkori

andralandskap.

Senare undermedeltiden kanmanknytaantill

skrivna källor och förnågrafå kyrkorärsjälvain¬

vigningsåretkänt. Tidpunkten för ombyggnader

kan i tveksammafall oftautläsasavde bevarade in¬

ventarierna.Viden nyinvigningbrukade kyrkorna nämligen försesmeden delnyaföremål,precis

som falletäränidag. Inredning ochinventarierhar

annarsintebevarats isammautsträckningsom

byggnaderna själva,och det kanvaravanskligtatt dranågragenerella slutsatser på grundvalavvad

som finns kvar.En vissinformationkanlikväl häm¬

tasävenfrån dettamaterial.

Kulturlandskapet och sockenkyrkorna Kyrkobyggnadernaborde kunnases som enlika självklar delavdet medeltidakulturlandskapet

sommänniskorsbostäderocharbetsplatser. För

attfågod äring måstemanhålla sigväl med gudar-

na,och övergängen tillenkristen religion medför¬

deingenförändringidetta tänkesätt. Imerän ett halvt årtusende stodsockenkyrkani centrumför bygdens liv, inte baraavreligiösa skäl. Envälun¬

derhållen och riktutrustadkyrkavar enstolthet

för sockenborna och markeradesocknensstatus

gentemotomvärlden.

Rådslag och marknader höllspåkyrkbacken,

ochnyheter ochkungörelser spredsfrån prediksto¬

len. Ävensjälvabyggnaden utnyttjadespåallehan¬

da vis^-tom och vindar kunde användas^{som soc¬}

kenmagasin, dokument och dyrbarheter förvarades

bakom sakristiansjämkläddadörr, ochvapenhus

eller sakristia gavtaköverhuvudet vidviktigare

sammanträden.

Eftersomsockenkyrkanvarså intimtförknip¬

pad med medeltidsmänniskornas hv,ärdetnatur¬

ligt attden kommitattspegla bygdensutveckling påmerän ett sätt. Befolkningsökningarhar resul¬

teratiattkyrkommmet utvidgats, ekonomiskt väl¬

stånd harmöjhggjort moderniseringar och utsmyck¬

ningar.Ävenden socialasammansättningen isock¬

nenkan i viss månbelysasgenomattinventarier ochkalkmålningaribland har inskrifter ellervapen¬

sköldarsomminneromdonatom och hansfamilj.

Iendel fall finns ocksågravstenarövernamngivna stormän,försedda med dödsår ochuppgiftomsä¬

tesgårdensnamn.

Dentidiga kyrkliga utvecklingen i stort

När kristendomeninfördesiSverige fannsingen stenbyggnadstradition i landet, och det^vardärför naturligtattdeförstakyrkorna byggdesavträ.Ba¬

ranågrafå träkyrkor har bevarats,menderas exis¬

tens ärkänd genomfynd ^avstavkyrkoplankor och

genomutgrävningar. Stenkyrkobyggandet fömtsät-

teralltsåennyteknik,somsannolikt introducera¬

desavdekyrkliga myndigheterna först då kristen¬

domenvarfast förankrad ochdåkyrkan fåtten viss inre organisation. Bland deförstasombyggdes

avstenvartroligen biskopskyrkorna,ochkanske

ocksåkyrkor tillkomnapåkungligtinitiativ.Att den nyatekniken snabbastanammatsiområden medlättbmtnaochlättarbetadestenarterförefal¬

lersannolikt,liksomattträkyrkor levde kvar längstifattigaoch skogrika områden.

Västergötland kristnades förstavde svenska landskapenochettbiskopssäte fannsiSkara redan

vid mittenav 1000-talet. Detärockså härman

finnerdeäldstalandskyrkorna^avsten,vanligenda¬

teradetillperioden 1000-taletsslut-1100-talets

böljan. Devästgötska stenkyrkornavarsmåoch oansenliga,och har antingenbyggtsom senare un¬

der medeltiden ellerövergivitspåetttidigt stadium.

En del liknandekyrkorharfunnitsicentrala Närke ochiRekarnebygden.

IUpplandfarmsetttidigt biskopssätei Sigtuna,

vilket flyttadestill Gamla Uppsala någongångvid

1lOO-taletsmitt. Det ärdärförinteförvånandeatt de äldstauppländska stenkyrkornafinnsjust iSig¬

tuna,ävenomdetärosäkerthurgamla de är.S.

Per,somärden äldreavdebäggebevarade ruiner¬

na,har dock sarmoliktbyggtsunder 1 lOO-talets

första årtionden.

Under mark vilaräimuS.Lars,somtroligenvar

sigtunastiftets domkyrka,samtytterligaretvåtidi¬

gastenkyrkor. KyrkaniGamla Uppsala, byggd

somdomkyrkafördetår1164 bildade ärkestiftet,

äralltså_yngreänkyrkornaiSigtuna och detsam¬

magäller förmodligen VårfrukyrkaniEnköping,

sätefören avdetrefolklandsprostarna.Denkyrk¬

liga organisationen övertogenäldre administrativ indelningavlandskapet itrefolkland—Tiunda- land, Attundaland ochFjädrundaland.

Kyrkorna i Uppland

Avdedrygt 180 medeltida sockenkyrkornaiUpp¬

land harmerän90% bevarats helt eller delvis.

Över300träskulpturer finns kvar, liksomungefär

hälftensåmångadopfuntar. Tillsammansgerdeen bildavutvecklingenunder medeltiden.

De äldstasockenkyrkornaav stenhar byggtsi densödra—eller kanskesnararedensydvästra^—

delenavlandskapet,iettstråksomfrån Mälaren gåruppmotUppsala(fig. 1). Samma utbrednings-

bild visar de äldsta bevaradeinventarierna, nämli¬

gendopfuntarochtriumfkrucifix. Kyrkornahar

sannoliktbyggts under perioden 1100-talets^senare

del—1200-talets förrahälft,en dateringsomöver¬

ensstämmermeddensäkrare dateringsompå sti¬

listiskgrund kangörasavde nämndainventarierna.

Dessakyrkorärbyggdaavgråsten,somutvalts

eller kluvitsförattgebyggnadssten i så litet och lätthanterligt formatsommöjligt.Därmurverkets ursprungliga utseendeännukanstuderas, kanman konstateraattmurbruketstrukitsutöverfogarna

och markerats medettinristatrutmönster,troligen

förattefterliknadetregelbundnakvadermurverk

somfinns hosendelkyrkorihuggstensområdena.

Trekyrkor -iBromma,Solnaoch Munsö^-är rundkyrkor och harsläktingariÖstergötland,Små¬

land ochSkåne.Deövrigakyrkornaärarkitekto-

KARTOGRAFISKA INSTITUTET

Fig. 1. Karta över romanska stenkyrkoriUppland, byggda under 1100-talet och böijanav1200-talet. Grundkartanärhämtad fränSveriges Kyrkor,medaninventeringen hargjortsfördennaartikel.

nisktsettavtvåolikatyper,somsärskiljsavom koretär försettmedabsid eller inte(fig. 2).De två kan habyggts samtidigt,menkan också tänkas till¬

höra tvåtidsmässigaskikt. De har dock båda till¬

kommit inom den allmännatidsperiodsomJag

ovanangett.Svårighetenattdra någranärmare slutsatseromdetta berorpåattcirkahälften^av

dessaförstalandskyrkor fåttsittkorparti ombyggt underen senareperiod.

Någraavkyrkorna harursprungligttorn, andra

inte.Enhandfullkyrkor hartornetplacerat iöster, överkoret, vilket ocksånågraöstgötakyrkor har.

Förekomstenavsandsten ifönsteromfattningar

ochportaler käimetecknarendelavdetidigaupp¬

landskyrkorna.

Aiunärkningsvärtär attdet under 1100-talets

slut och 1200-taletsböijanintetycks ha byggts någrakyrkornorr omGamlaUppsala, inteensträ-

Fig. 2. Hilleshögs kyrka i Bro härad, byggd cirka 1200. Den romanska kyrkan,somhar kor med absid, har bevarat sina medel¬

tidaproportioner. Foto Nils Lagergren 1955, ATA.

kyrkor, eftersomi såfall åtminstonenågon dop¬

funtborde ha bevarats till våradagar. Enliten

gruppkyrkor ligger också märkligt isoleradeitrak¬

tenavdet nuvarandeNorrtälje.

Nästaperiodsomkanurskiljasär1200-talets slut-1300-taletsbörjan, somkännetecknas^avett intensivtkyrkobyggande.Huvudparten^avde sock¬

nar somintetidigare hade^enstenkyrkabyggdenu

ensådan, ochsamtidigt utvidgadesmeränhälften

avde redanbefintligakyrkobyggnaderna. Dopfun¬

taravkalksteninköptesfrånGotland tiUdeflesta socknarna,medanendelträskulpturer, framför

allttriumfkrucifix,tycksha tillverkats vid dom- kyrkohyttani Uppsala.

Den normalakyrktypenvar nusalkyrkan,^som

iplanärrektangulärutansärskild markeringavko¬

ret(fig. 3). Kyrkorummet täcktesvanligenavett

storthalvruntellertreklöverformatvalvavträ.

Korfönstrenhadeformenavtvåellertresmala

Fig. 3. Härkeberga kyrkaiTrögdshärad,byggd cirka 1300.Kyrkobyggnadenärensalkyrka,d.v.s. den saknar markeratkor.Detgotiska stilidealetvisarsig ide branta gavlarna ochdettredelade korfönstret. Foto Sören Hall¬

gren1967, ATA.

' Hållnäsi Karlholm

kap.

rMarma Vflitlond

}pRBYHUs]

Tolfta HD/

Jg^ A

% Husbyborgj

Q

GHlsö/

I

/yasterlövilq

I^Norrby

HD

Aspnd ö$tervdlo+ Y' .

VÅLA HD Harbo"^

^

/ '\ f' +Vikita

Il- ,'"/ BÄUNGE

SIMTUNA Tl'"' Skuinmg«+I,

'\ ....\ HD

j.NorQ

HD

^Tegelimoro

' Fllm+

J Donnemora

l +V010

\

\

r 8

AA—iHökhuvudij

usterby SkÖflhammar

*^Morkarlo

r

HAO-\

UNDA\ iomkil

.Baiinge

I ^ / \ Alunda

^ensta J } J

’ti ⁽ s,i.bx^k

^enrf \ prTuna

^/Rosbokil^ \jh'

ihinn y ^

dVÄDDÖ

■*'Häve

.Qj-.A

M

HD krenluno^V

jMrUia';

iTOMSn „

l "''Vlltlrgkv AbS?"

Å HD

'^ker^

iJ^ERS^

+Blodak.r 1 Wj>£ÄöLvBV«

'*Faringe ^{w »}

SKG

\ HD 1 HD

Oilaruadc Skpgs-Tibbla

\ i^LAG\Hagby*tT.

ItlNDA .

^Törna Altono^

. + Torsluna / ti^DA>« .

.Slmlua.*

Fröithulf+'“■'sBlikopskulla /-{ä

K*—^Harnévl+y^ +[Sparrsdlro.

V/<X-'‘V -sä^ ^ys*/ Ununge

sALA^ hårdinghundra hd

•G-yOppsa'loHD f *Knulby^{.,. + , ^ *}

IDqnmo^^^ y-, \ 'l

,lh.J/rA—+Ranä.kcp\ ^, A

•• . ösluno^^ .Husby-Längh.+Foslerna ^oi k' Molsfa+l^

iGryto Ar-fj^ai«iLa ^ *»rv»IsiaiboN

föll.Flllja*_ Frötuna ^ j

pR'Äj?™™G«#Nörf„aa V/C

4.^olo+ i ^, +Uilda\., -7T t?

„BRO,

ISparnölra^ ^UagigraBötl.FIIIIO+

M°‘'‘MHUNDRA'SEHINaH:!^mAmo ^

\iTiiiinP,.^tUKOPlMC^-J > +Landa\,

Häg^by ^.HoWrllngh. \

Villberga. ^rgranVHdluna-iN^uäe:,...^®^^"”' Frösundo* / /-ik**

+a I". ^HABO D(Morklm+ + /"*“'’

megarn Bogloioy/^^Ä^rgron ^ HÄb^unda^S! ^{cla i} ^Orkéila ^ >

Ullkyrko+ F\bo.Tlbbt.+ f+S«''«'i-Vod«+^„.gy.G!.„

\»wVallbv ^{1-1 I} .Akaimnr MHammör- össebjrf^

^+iADon-V.Ryd^ I ^Lby VALLENTUNji/a_J<oslcgs /i?^&Hiiby+ +,,Veckfiolii^-j7 + Sfhlms. •\r/u+Fresla •VallenJ^a J'^Oslerdker

|Bjdrl^|Ariietma

<A-Qjrhdmäkop.

^iröSKG^, ;

jQ'/--'

>?=>/

■"Rlala*

U4«ot

aZ SOHLEM

.JärfällÄsK-

N » ■ \-<

) \ Täby llMItntuna

^DA ^{W_XYDSVAXHoDt,}

KARTOGRAFISKA INSTlTUTtT

XunA

ÅKERSrSKG-V'

_^i'^k»P-Guslavsberg^VÅi IngoröV

Huiterö _^ y

i]sAG ^

nskap.

Fig. 4. Utbredningenavgotiska sockenkyrkor med smalare kor, byggda under1200-talets slutoch 1300-taletsböijan, samt över tegelkyrkor byggda vidsammatid. AC Bonnier 1980.

ljusöppningar inomengemensamnisch,menkun¬

desenareunderperioden beståavstoraenstaka fönsteröppningarmed masverkavkalksten ellerte¬

gel.

För två avkyrkorna käiuiermantillinvignings¬

året,nämligenförkyrkorna i Vendel(1310)och Västeråker(1331).Dessabåda kyrkor och några

tillärdock intesalkyrkor, utanhar ettsmalare kor ungefärsomkyrkorna underföregåendeperiod.

Dettafår dockinteses somett ålderdomligt drag,

eftersom denna_gruppkyrkor utmärksavsärskilt

avancerad arkitektur ochutsmyckning, ochdärför

kansägasvaradeförstasompräglatsavdetgotiska

stilidealet. Någraavkyrkornaärdessutom helt byggdaavtegel,ettmaterialsomfortfarandevar exklusivt(fig. 4).

Detkonsthistoriska materialet är vid sekelskif¬

tet 1300jämntfördelatöverUppland. Inom områ-

det hadenufyramedeltida städervuxitfram, Sig¬

tuna, Uppsala, Enköping och Stockholm.

Senarehälftenav1300-talet måste konsthisto¬

risktsettbetraktassom ennedgångsperiodöverhe¬

lalandskapet.Enhandfull träskulpturerhardate¬

ratstill dennatid,menknappast någonkyrkobygg¬

nadeller delav ensådan.

Armorlunda förhållerdetsigunderföljandeår¬

hundrade. Redanibörjanav 1400-talet förses^en

delkyrkormedtegelvalv ochutrustasmednyaträ¬

skulpturer.Århundradetsmittochsenarehälftär dockenveritabelblomstringstid, såvälnärdet gäl¬

ler arkitekturensombeträffandeinredning ochin¬

ventarier. Någrafåsocknar,framföralltinordöst¬

raUppland,får förstnusinstenkyrka, byggd med

sammaplanform^somkyrkorna vid 1200-talets slut

men medmurverkavett annatutseende.

Praktiskttagetalla uppländska kyrkor fick på 1400-talettegelvalv ochgavlar pryddamed blinde¬

ringar(fig. 5).Deflestavapenhusenbyggdesnu, ochmångakyrkor utökades medett torniväster.

Fig. 5.Österlövstakyrka i Olands härad, byggd cirka 1450.Kyrkansvästgavel visar senmedeltidens förkärlek förytfyllande blinderingar. Själva gavelnsvägformade

konturhärrör dockfrånen senaretid. Foto Bertil Berthel-

son1959, ATA.

1400-taletärocksåkalkmålningamas, altarskåpens

ochhelgonbildernasstoraårhundrade. Ur date- ringssynpunktärperioden denminstbesvärliga,ef¬

tersombådekalkmålningar och altarskåp kanvara

signerade och försedda med årtal. Andrainventari¬

erkantidsfästasmedhjälpavinvigningsårsom om¬

talas i avlatsbreveller_genomolika arkivaliskanoti¬

ser.Invigningsårför själva kyrkobyggnadenärkän¬

dafrånÖsterlövsta(1451)ochÄlvkarleby (1490).

Dennakortfattade konsthistoriskaöversiktvilar påensubjektivbedömningochgersannolikten

någotförenklad kronologisk bild. Huvuddragenär dock_{så pass} tydligaattjag tagitdem tillutgångs¬

punkt för^enmodellavutvecklingenistortinom landskapet.

Landskapsutveckiingoch stenkyrkobyggan-

de ^—enmodell

Förattförsökaskapaenanknytningmellan det

redovisade konsthistoriska materialet och kultur¬

landskapet, har jagkonstruerat^enkronologiskmo¬

dell,somrelaterarstenkyrkobyggandet tiU utveck¬

lingeni övrigt inomUppland(fig. 6).Tretidsav¬

snittharlagtsin imodellen, nämligen 1100-talets

senarehälft-1200-talets förradel(period 1), 1200-

talets slut-1300-taletsbörjan(period2) och 1400- taletsmittochsenarehälft(period 3).

Fig. 6. Modell för de uppländska stenkyrkornas utveckling under medeltiden.- Denallmännautvecklingen har i vissa socknarskapatförutsättningar förettkyrkobygge isten redan under 1100-talet(period 1),mendeflesta stenkyr¬

korna iUppland har tillkommitdecenniernaomkringår 1300(period 2). Iettfåtalsocknar harmanbyggt isten förstlångtinpå 1400-talet (period 3). Moderniseringar och/eller utvidgningaravde redanbefintliga kyrkornaan¬

tasberopådenekonomiskaochbefolkningsmässigaut¬

vecklingen ideolika socknarna. A C Bonnier 1980.

Fig. 7. Utbredningenavfasta fornlämningariUpplanden¬

ligtFornminnesinventeringen, raä.

Destenkyrkorsomproducerats under dessape¬

riodersammanfattas underbeteckningenromans¬

ka,gotiska och sengotiska^—enkarakterisering

sominte ärheltkorrekt,eftersom begreppen bätt¬

re tillämpas på de kyrkliga inventariernaänpåsjäl¬

vaarkitekturen.

Modellenbyggerpåantagandetattenvissut¬

veckling-iformavekonomisk uppblomstring och/eller ökningavbefolkningens storlek— före¬

gåruppförandet eller ombyggandetav enstenkyr¬

ka, ochattden störstaansatsengörsförstagången

mantillämpar dennyateknologien. Arbetsföreta¬

getkräverenorganisation isocknenför planering, arbetsfördelning ochsamordningochför ekonomi (dagsverken, kosthåll).Vidare måstemaninhämta

ett antal tekniskanyheter,såsombrytningavbygg- nadssten,grundläggning, kalkbränning,murning

O.S.V.,ochenbyggmästaremåsteanlitas.

Närdessaförutsättningarföreligger,ärsocknen

mogenattbyggasinstenkyrka.I vissasocknaran¬

tas dessaförutsättningarhafunnitsredan under period 1 (se fig. 1), medan deiandra socknarför-

modasuppträdaförstunderperiod 2 och 3. När stenkyrkanäretablerad kommerettsenarebefolk¬

ningsmässigttryck ellerenekonomisk uppblomst- ringenligt modellenattresulteraienutvidgningav

kyrkorummetrespektiveenmodernisering.

Prövningav modellen

Enligt modellen skulle deromanskastenkyrkorna

habyggtsi de tidigast utveckladeområdenaiUpp¬

land. Dessa skullesåledes återfinnashuvudsakligen

idensydvästra Qärdedelnavlandskapet, nämligen

isödraFjädrundaland, södra Tiundalandochväst¬

raAttundaland(fig. 1).Hurstämmerdetta resultat med vadvi iövrigtvetomutvecklingeniUppland?

Enjämförelse medutbredningen^avde fasta fornlämningarna (fig. 7)visar—fögaöverraskande

—attde romanskakyrkorna byggtsisocknarsom hade fastbosättning redan under förhistorisktid.

Däremotharandrafornlämningsrikaområden, framförallt ådalarna inorraoch nordöstraUpp-

land, inte åstadkommitnågrastenkyrkorförrän

underperiod 2 och 3.

Den reglerade bybebyggelsenantasav Sporrong

ha utvecklats under medeltiden som en konsek¬

vens avinförandetav enserieagrartekniska nyhe¬

ter,menintehellerutbredningsbildenförderegle¬

radebyarnasammanfallerpå något övertygande

sättmedspridningenavde romanska kyrkorna (fig. 8).VisserhgenförekommerbyregleringiFjäd-

rundaland ochruntUppsala,mennästaninteallsi Attundaland. Dessutomfinnsreglerade byarnorr

omUppsala, därkyrkorna lyser medsin frånvaro.

Det finnsdock vissaskälatttroattstenkyrko- byggandet under period 1 ståriettvisstsamband

med den agrarautveckhngen. Den bästaöverens¬

stämmelsenfårmannämligen videnjämförelse

mellanförekomstenavde romanskakyrkorna och

denpresumtivaeller utnyttjade tillgången pååker¬

mark, sedd sockenvis(fig. 9).Om detta inte ären

slump,skulle de äldsta stenkyrkorna således ha byggts iområden där optimalabetingelserför

åkerbrukförelågredan vid 1100-talets slut och

1200-taletsböijan.

Enligtmodellen skulle också period 2 och 3va¬

raexpansivaskedenidenagrarautvecklingen,som dåtycks ha nåttungefärlika långtöverhela land¬

skapet. Jag harintetillgång till något relevantjäm¬

förelsematerialsomkanbekräfta elleravvisadetta

påstående. Kanske bör dock den kyrkliga bygg¬

nadsverksamhetenunder dessa tvåperioder relate¬

rasockså tiU andra ekonomiskasammanhang,som t.ex.stiftetsgodsuppbyggnad och städernasfram¬

växt.

Somenhistoriskbakgrund kannämnas,attpe¬

riod 2ärden tid dåärkestiftet fårettfastorganise¬

ratdomkapitel ochdådennyadomkyrkani Upp¬

salastårunderbyggnad. Det är svårtattsägaivil¬

kengradstiftetsorganisatoriskautvecklingunder

denna tidpåverkasavagrarlandskapets ekonomiska utveckling ochtvärtom.Dethade t.ex.inte varit överraskande omsocknarnasbyggnadsverksamhet

varitblygsam under den tid då domkyrkan stodun¬

derbyggnad,eftersommansannoliktfickbidra till domkyrkansbyggnadskassa.

Markeringenavtvådistinkta skedenidensena¬

remedeltidautvecklingen, iställetförettjämnt framåtskridande, får^ennaturligförklaringidiger¬

dödensverkningar,som merellermindre drastiskt

reduceradebefolkningens storlek vid 1300-talets

mitt.

Merförvånande ärattperiod3pekasutsom en tidavekonomiskuppblomstring,eftersomdetan¬

tagitsattden senmedeltida ödeläggelsenavgårdar hängersammanmed detmotsattaförhållandet.

Den konsthistoriska bilden är dock entydig ^—

1400-taletvarsåväl kulturelltsomekonomiskten

blomstringstidiUppland.Mankan dock fråga sig

omdetärböndernasellerdet växandefrälsetseko¬

nomisomspeglas i det konsthistoriska materialet.

Sammanfattningsvis kansägas attmodellen be¬

höverprövasmeringående innanmankanavgöra

omdetgårattutläsa agrarlandskapets utveckling

urdetkonsthistoriska materialet.Det ärmöjligt

attmodellenmåstegörasmerkomplicerad ochta uppandrafaktorersomkan ha varit styrande.

Vembyggde kyrkan?

Omutvecklingenunder period 1 i själva verketvar likartad över helaUppland,kan det ha funnits and¬

raanledningar till den begränsade spridningenav de romanskakyrkorna.Ennäraliggande orsak skul¬

le kunnavaraetthednisktmotstånd,^mendetfinns

Fig. 10. Tensta kyrka i Norunda härad, byggd under1200- taletssenaredel.Kyrkan är heltbyggdavtegel och dess

fasaderprydsavblindarkaderoch gotiska strävpelare. Ko¬

retharentresidigavslutning, vilket är unikt bland deupp¬

ländska1200-talskyrkorna.DenovanUga plantypenoch

detexklusiva materialettyderpåattkyrkan inteuppförts

avsockenbönderna. Foto Iwar Andersson1945, ATA.

så vittjagvetingentingsomtyder påattinteockså

norradelenavlandskapetvaritkristnat vid denna

tid. Den enda administrativagränssom kan kom¬

maifrågaärsjälva stiftsgränsen—kan utbredning¬

en avkyrkorsammanfalla med det områdesom omfattadesavdetgamlasigtunastiftet? Kronolo¬

gisktsettskulle det i såfallbetydaattkyrkornaär äldreänmanantagit,eftersom stiftet upphörde vid 1100-taletsmitt.

Kyrkornai minundersökningfungerar allasom

sockenkyrkor och jag harantagit attde också^upp¬

förtssom sådana. Det ärnaturligtvisintesjälvklart

attså varitfallet^— de kan hauppförts somby- el¬

lergårdskyrkor ochförstpåettsenare stadium in¬

lemmats idenkyrkliga sockenorganisationen. Så tycksfallethavaritiFalbygdeniVästergötland,

där de småstenkyrkornaursprungligen lågtätt. På¬

vengavdock redan 1234 tillstånd till sockensam¬

manslagningar på grundavattsocknarnainteför¬

mådde underhålla bådekyrkaochpräst, ochflera kyrkorövergavstidigt och ruinerades. Jag tolkar

dettaså, att storaochrika byartidigt hade byggt privatakyrkor,somvid densenarekyrkliga socken¬

bildningen^—somjagser som enekonomisk organi-

KARTOGRAFISKA INSTITUTn'

Fig. 11. Sockenkyrkormedarkitekturdetaljeravsandsten. Deflestakyrkorna ärromanska. Jfr fig. 1 och 12. A C Bonnier 1980.

sationförattsäkraprästernasförsöijningm.m. —

fickstatusavsockenkyrkor. Eftersom dettainte varitavsiktenfrånbörjan, fungeradeintesystemet och måste därförkorrigeras vid 1200-taletsbörjan

—dåfannsnämligennära600 kyrkori Västergöt¬

land. Enliknandeutveckling kan anasi detcentra¬

laNärke, där den docksnartavbrutits.

Motattde romanskakyrkorna iUppland skulle

hauppförtssombykyrkortalarattdetycks ha haftenstabilekonomiskgrund, eftersomde beva¬

ratstill våradagar, och de liggerintehelleruppse¬

endeväckandetätt.Jagtrorintehellerattde byggtssomprivatkapell vidstoragårdar,vilket

iblandgjortsgällandeom endel kyrkor. De skulle

dåknappast sinsemellan haensåpassjämn sprid¬

ning.

(Utskar

Korlholrn kop 5Marma

Västland

\ÖRBYHUS\

'Hållnäsi

Österlövsta

Tolfta^

KHD/

Lövstakap*

OLANDS

östervdl^V 'Joro

VÅLA HD Harbo*

^jpnäi^

»Huibyborgj ^ t—TegeUmora

' Film+

flVendel Dannemoro,

* V o xVikjfa, . , //ri L-I- ■ -iSv ■ I \

' _+,"'5.r./ +*Hudd.„g. /-.J \ I I "“"V ' {-'S \ l I \

BÄUNGE'' Wärklinsljj /' sii,b),^^/ ⁺ [''VJ’*’"' +Hä«r4 \

SIMTUNA

iterlövtlo 5 HAG-\ „ . ’^reMuno^^' /• / Faringe \ 7\ “

\ 1?\ ^ -1 / \

. ITORXr&Jftdi \ r Unung.l s N

X [TORSrraMt^^lj s RASBO NÄRDINGHUNDRA HD *L-'

HD ) ’■viltlnoA 'VrG;wOppsola//fl / +i(„„ik,

^^frösAker^^^'^"^'’

l

1 BörsIll^^Sp-HAMMAR^

^•7

'bslerby

Skflflhammar~

p yl, HD

Morkorla / V Ekeby* I

SIMTUNA

^/flslerlövtla

Altuno* jRoslagS'

^ ’’Btaddker

Faringe

Ipmki4;7"'% i^\I ^„ -1 /

ITORXr&Jftdi \ '+"4l^-<'^-'V^R4CRr)^> ^r Un»ng.j [TORSrraMt^^^lj S ipAsALy^ RASBOy NÄRDINGHUNDRA HD *1 '

Viltlng.\ -^^Nj^pp^'la//fl / +Knutbx„. + f

T \ Hogby* *ypps#a.Nä^+'-®93® ■''* }SJUHUNDRA^f"°'^

Slmtono* +y 'Balinojfi '*iy/ ^ ALi^G//£/A7>Ä/4r 4.RÄnS*kn^K

V +^1'*"':“ 'ÖJlunoX^ .Husby-Ldngh.+Fas*rM Jv Malstd#

Frösfhulf+ '“^Blskopskulla, .J-.-._ i/n4.*^''"^®'WHuibv

K—-Härncyl+lÄ * 1 JWr2. ::^^DTi;i^le AwmanfeJ^

'

S£2i^^?li37Eff"r"?Är-

,rV'"""

,> Villberg

^Björi^^holma

^>Vtiolin«kop.

/ X-V BROOCH' VÄTÖSKG

u

A Rädmann

t.. J

:hLANHä SKG lusVArllpgh. ■'Kdr.tJ

T.änno

''”Rial*

Tedo"^

Enkö^Nfl»"^

BRO^-^ri

&0»eb/>Garn

*/)_^jRo$lags-|i

resia^B

J^öjlerdker

ÄKERSrSKG^

Ljuiterä co

KARTOGRAFISKAINSTITUTn’

^ooa

nln^kop

/sberg JSJCC y

Fig. 12. Utbredningenavrunstenartillverkadeavsandsten.Förekomstenav eneller flerasådanai^ensockenhar föråskådlig¬

hetensskull markerats genomattsockenkyrkanutmärkts. Användningenavsandstenkaneventuellt tydapåenekonomisk ellersocialskillnad mellandeolika socknarna.Jfrfig. 11.-Uppgifternahar hämtatsfränRunverkets arkiv, raä.

Däremotskullemankunna tänkasigattenskilda storgodsägare initierat ochbekostatuppförandetav

stenkyrkorsomredanfrånbörjanvaravseddaför

enhelbygdsåsomsockenkyrkor. Så tycksåtmin¬

stonevarafalletmedendelkykorsombyggdesun¬

derperiod2 ochsom genomsinexklusivitetvittnar

omattdet intevarsocknensomstodsombyggherre

— somexempelkannämnasTensta ochVendels

tegelkyrkor(fig. 10).Kanske har ocksåendelavde romanskakyrkorna bekostatsavfamiljermedstort jordinnehavinomsocknen. Envagantydanom en

socialoch/ellerekonomiskdifferentieringkyrkorna emellanunderperiod 1 ärförekomstenavolika arki¬

tekturdetaljeravsandsteni vissaavkyrkorna—sand¬

sten äriUpplandbara brytbart på några avmälaröar¬

naochmåstealltsåinköpas (fig. 11 och 12).