Utbildningsbehovet i att tidigt upptäcka patienter med sviktande vitala funktioner

Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap

Utbildningsbehovet i att tidigt upptäcka patienter med sviktande vitala funktioner

Författare: Handledare:

Elisabeth Lundström Cecilia Arving

Åsa Douhan

Uppsats i vårdvetenskap 15 hp Examinator

C-uppsats Christine Leo Swenne

Vt 2011

Sammanfattning

Patienter vars hälsotillstånd försämras på sjukhusen ska känna sig trygga i att det upptäcks i tid och att åtgärder vidtas för att förebygga och behandla försämringen. Syfte: Att undersöka undersköterskors, sjuksköterskors och läkares behov av utbildning i att tidigt upptäcka patienter med sviktande vitala funktioner på fyra vårdavdelningar på Akademiska sjukhuset.

Metod: Författarna valde att göra en deskriptiv, kvantitativ tvärsnittstudie. Studien pågick under vecka 9 och 10 år 2011. Det delades ut 202 enkäter, varav 69 blev besvarade, vilket innebär att svarsfrekvensen uppgick till 34 %. Resultat: Fyrtioåtta procent av respondenterna upplevde stress då en patient sviktade i sina vitala funktioner. Tjugotvå procent saknade kunskaper i bedömningen av medvetandegrad och neurologi. Sextioen procent svarade att de ibland kunde få hjälp av en läkare/läkarkollega med att göra en bedömning av patientens tillstånd. Åttioen procent av respondenterna ansåg sig ha ett behov av fortbildning när det gäller vården av en akut sviktande patient. Sextiotvå procent av personalen hade inte hört talas om skattningsverktyget, MEWS. Slutsats: Studien visar att undersköterskor,

sjuksköterskor och läkare har behov av fortbildning för att tidigt upptäcka patienter med sviktande vitala funktioner.

Nyckelord: vårdskador, intensivvård, MEWS, kompetensutveckling

Abstract

Patients whose health care status deteriorates in hospitals should feel secure that their

condition is diagnosed in a timely manner and the measures are taken to prevent and treat the deterioration. Purpose: To examine assistant nurses, registered nurses, and physicians need of education in order to early detect of patients with failing vital functions on fours wards at Akademiska Sjukhuset. Method: A descriptive, quantitative Cross-sectional study was performed. This study was conducted during week 9 and 10 in the year 2011. Two-hundred and two questionnaires were distributed, of these 69 were responded, which gave response rate of 34%. Results: Forty-eight percent of respondents experienced stress when a patient is progressing in their vital functions. Twenty-two percent had no knowledge of the assessment of consciousness and neurology. Sixty-one percent responded that they could sometimes get help from a doctor / medical colleague to assess the patient's condition. Eighty-one percent of respondents felt they had a need for training in the care of an acute decompensate patient.

Sixty-two percent of staff had not heard of the estimation tool, Mews.

Conclusion: The study shows that assistant nurses, registered nurses, and physicians need continuing education for early detection of patients with failing vital functions.

Keywords: Nursing injuries, intensive care, MEWS, professional development

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

BAKGRUND

……… 1

Problemformulering………... 4

Syfte……….. 4

Frågeställning……… 4

METOD

……… 5

Design………... 5

Urval………. 5

Datainsamlingsmetod……… 5

Tillvägagångssätt……….. 6

Bearbetning och dataanalys……….. 7

Etiska överväganden……… 8

RESULTAT

…………...……… 8

DISKUSSION

……….. 13

Resultatdiskussion……… 14

Metoddiskussion……….. 16

Kliniska implikationer……….. 18

Slutsats………. 18

REFERENSER

……… 19

BILAGOR

……… 24

Bilaga 1: Ansökan om tillstånd för att genomföra studien…….. 24

Bilaga 2: Information om studien……… 29

Bilaga 3: Enkäten………. 30

1

BAKGRUND

Patienter som söker sig till sjukhuset ska kunna förvänta sig en optimal behandling och en säker vård utifrån behov och den aktuella situation som råder (SOFSF 2005:12). Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Den ska bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Detta innebär att den främst skall tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet i vården (SFS 1982:763§2a). Där det bedrivs hälso- och sjukvård skall det finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård skall kunna ges (SFS 1982:763§2e). Varje patient vars hälsotillstånd försämras på sjukhuset ska känna sig trygg i att det upptäcks i tid och att åtgärder vidtas för att förebygga och behandla försämringen. Syftet med den nya patientsäkerhetslagen är att göra vården säkrare genom att arbeta förebyggande med att förhindra vårdskador (SFS 2010:659). Viktigt är också att vårdgivaren har utvecklat ett bra kvalitets- och

säkerhetssystem (SOSFS 2005:12). Att misstag begås och att människor gör fel är ett faktum.

Ofta handlar det om brister i organisationen eller i rutinerna. Det kräver att medarbetarna har bra kunskaper om teknik, organisation, kommunikation och mänskligt beteende

(Socialstyrelsen, juni 2008).

Kompetensbeskrivning för sjuksköterskor säger att sjuksköterskan ska observera, värdera, prioritera, dokumentera och vid behov åtgärda och hantera förändringar i patientens fysiska och psykiska tillstånd (SOSFS 1995:15). Svenska Läkarsällskapet uttrycker i den

Hippokratiska eden att läkarna ska efter förmåga och omdöme följa den behandling de anser gagnar patienterna och undvika det som skadar dem (Läkarsällskapet, 2011). Undersköterskan ska ta hand om patienter som ofta är svårt sjuka och vårdkrävande. De är den oumbärliga kontaktlänken till läkare och sjuksköterskor (Randmaa, P., 2009).

Problem med vårdskador har uppmärksammats med anledning av det stora antal vårdskador, som registrerats på sjukhus. Socialstyrelsens beskrivning av vårdskador är lidande, obehag, kroppslig eller psykisk skada, sjukdom eller död som orsakas av hälso- och sjukvården och som inte är en oundviklig konsekvens av patientens tillstånd (SOSFS 2005:12). I Sverige beräknas antalet vårdskador uppgå till ca.100 000 fall/år. En tredjedel av dessa beräknas leda till döden. Varje vårdskada medförde i genomsnitt sex extra vårddygn (Socialstyrelsen, juni 2008). Ineffektiv muntlig eller skriftlig kommunikation mellan vårdpersonal har en negativ betydelse. Den är en bidragande faktor till majoriteten av alla missöden och skador som drabbar patienter i hälso- och sjukvården. En säker kommunikation ska bidra till att minska

2

vårdskadorna (Wallin, C-J., Thor, J., 2008). Förekomsten av medicinska misstag beroende av felaktig kommunikation är komplex. Den kan bero på skillnader i hierarki, motstridiga och otydliga roller, olika konflikter och maktpositioner mellan personalen. Förståelse och

utbildning inom kommunikation kan förbättra patientsäkerheten (Sutcliffe, K. M., Lewton, E., Rosental, M.M., 2004).

Informationen som överförs mellan avsändare och mottagare måste vara korrekt vilket krävs för att fatta korrekta medicinska beslut och att omedelbart vidta åtgärder (Wallin, C-J., Thor, J., 2008). Det framkommer hur sjukvårdspersonalen upplever självkänsla och coping på upplevd stress, mental ohälsa, upplevt krav och upplevd kontroll. Dessutom har

rationaliserade organisationer och personalnedskärningar ställt nya krav på individen att hinna med att vara uppdaterad på det senaste (Lundin, C. & Wollin, R., 2002). Undersköterskorna underskattas i dag och besparingskraven drabbar främst denna yrkesgrupp och gör inte saken bättre i vården av svårt sjuka och vårdkrävande patienter (Randmaa, P., 2009). Dessutom ska personalen vara effektiv och anpassa sig till nya krav (Lundin, C. & Wollin, R., 2002). Stress påverkar och att den negativa stressen uppstår ur en obalans mellan krav och förmåga, en dålig passform mellan människa och miljö. När kraven är för stora samtidigt som

möjligheterna att påverka är för små och när människan är över-, under- eller felbelastad framkallar dessa negativa situationer stress (Levi L., 2002). Ernst et al., visade i sin studie behovet av att fokusera på program för att öka självförtroende hos sjuksköterskor med mindre än 5 års erfarenhet. Detta för att minimera stress på arbetet, möta ökade krav och värderas för sin kompetens och kunskap (Ernst el al., 2004). I en studie av Oermann och Garvin framkom det att oro för att begå misstag som kunde skada patienterna var en stor stressfaktor. En annan stressfaktor var bristen på kunskap och färdigheter i samband med att patientens tillstånd förändrades (Oermann, M.H., Garvin, M.F., 2002).

Att vårda en patient med sviktande vitala funktioner skapar en otrygghet och en stress hos sjuksköterskorna. Tillsammans med bristen på resurser skapar detta i sin tur en försämrad arbetsmiljö och därmed vårdmiljö (Pettersson, F., Lundgren, Å., 2009). Det gäller att på ett tidigt stadium lyckas identifiera patienterna, som riskerar utveckla irreversibel svikt av sina vitala organsystem. Dagens sjukvård blir mer och mer specialiserad och vårdpersonalens kunskaper inom sina specialiteter blir då också ”mer smala”. Samtidigt minskar den breda kompetensen (Lindblad Fridh, M., 2003). Med vitala funktioner menas respiration,

cirkulation, elimination och konfusion. Om något av dessa symtom börjar svikta och inte fungera optimalt, krävs ofta livräddande insatser för att förhindra att svikten blir irreversibel.

3

En patient definieras som intensivvårdspatient när det föreligger hotande eller manifest akut svikt i en eller flera vitala funktioner (Larsson A. & Rubertsson S., 2006). I en finsk studie av Nurmi et al., visade patienterna på en signifikant fysiologisk försämring timmarna innan de fick sitt cirkulationsstillestånd. De vanligaste varningssignalerna var att patienterna var andningspåverkade och hade en sänkt syrgashalt i blodet. Uppgift om andningsfrekvens saknades vilket är ett bra mått på hur kritiskt sjuk en patient är. Dessutom var patienterna medvetandesänkta. För att undvika dessa allvarliga tillstånd måste personalen bli bättre på att tidigt observera dessa tecken på att de vitala funktionerna sviktar. Studien visade också på att interventionerna vanligtvis är otillräckliga och att de sätts in för sent (Nurmi et al., 2005). I studien utförd av Goldhill et al., beskrev författarna, att mortaliteten på sjukhus ökade

signifikant i relation till hur lång tid patienterna låg på vårdavdelningen, före de överflyttades till intensivvårdsavdelningen (Goldhill et al., 2004). I en tidigare studie av Goldhill, et al., påvisades också nyttan med att identifiera kritiskt sjuka patienter på vårdavdelningarna och ge personalen råd om aktiv behandling. Författarna menade att det sannolikt kan förebygga behovet av hjärt-lung-räddning (HLR) och förbättra resultatet för patienterna (Goldhill et al., 1999). En annan studie visade att personalen registrerat livsavgörande avvikelser hos 60 % av patienterna 8 timmar innan de överflyttades till IVA (Hillman et al., 2002). En studie från Australien identifierade sex onormala kliniska observationer, som är förknippade med en hög risk för dödlighet för inneliggande patienter på sjukhus. Dessa parametrar var syrgasmättnad, andningsfrekvens, blodtryck, puls, medvetandegrad och förekomst av krampanfall (Buist et al., 2004).

Effekten av att införa ett standardiserat poängsystem, Standardised Early Warning Scoring System (SEWS) på fysiologiska iakttagelser studerades i Storbritannien (Paterson et al., 2006). Resultatet visade att efter att systemet blivit infört, minskade dödligheten bland patienterna från 5,8 % till 2,9 %. Personalen påpekade att poängen ökade medvetenheten om sjukdomens svårighetsgrad samt att ingripandet kunde ske tidigare (Paterson et al., 2006).

Det finns olika typer av skattningsverktyg för att på ett tidigt stadium avgöra om någon av patienterna riskerar att utveckla irrevisibel svikt av vitala funktioner (Subbe et al., 2006, Paterson et al., 2006).

Det mest förekommande av skattningsverktygen kallas Modified Early Warning Score

(MEWS), med vilket man mäter andningsfrekvensen, blodtryck, saturation, diures, temperatur och medvetande enligt ett specifikt poängsystem. MEWS kan inte bara användas då patienten blir inlagd på sjukhus utan också är ett enkelt och mycket användbart verktyg för att kunna

4

förutsäga utgången efter att en patients tillstånd försämrats på sjukhus (Cei et al., 2009, Gardner-Thorpe et al., 2006)

Träning och utbildning av vårdpersonalen och läkarna är viktig för att kunna använda skattningsverktygen på rätt sätt. Detta för att kunna be om hjälp eller åtgärda det som krävs för att hjälpa en patient som hamnat i svikt (Subbe et al., 2005).

Problemformulering

Det ställs krav på att personalen tidigt ska upptäcka och registrera symtomen på de sviktande vitala funktionerna samt sätta in de åtgärder, som behövs för att häva tillståndet. Det kan röra sig om mindre avancerade insatser, vilka kan utföras på vårdavdelningen men det kan också innebära att patienten överflyttas till intensivvårdsavdelningen (IVA). Hur personalen på vårdavdelningen handlar i de här situationerna beror till stor del på hur mycket kunskap och erfarenheter de har från tidigare tillfällen av att vårda patienter med tilltagande organsvikt.

Detta omhändertagande av en patient har en avgörande betydelse för patientens prognos. En kompetens och kunskapsutveckling kan öka personalens trygghet vilket resulterar i ökad patientsäkerhet.

Syfte

Att undersöka undersköterskors, sjuksköterskors och läkares behov av utbildning i att tidigt upptäcka patienter med sviktande vitala funktioner på fyra vårdavdelningar på Akademiska sjukhuset.

Frågeställningar

1. Hur ofta förekommer det att vårdpersonalen träffar på patienter med sviktande vitala funktioner?

2. Hur upplever vårdpersonalen som vårdgivare situationen när en patient försämras i sina vitala funktioner?

3. Anser sig undersköterskorna, sjuksköterskorna och läkarna ha tillräcklig kunskap i att identifiera patienter med sviktande vitala funktioner?

4. Är rutinerna kända och tydliga, att personalen vet hur de ska handla i en situation när en patient sviktar?

5. Om det finns ett behov hos personalen, vad ska en sådan utbildning innehålla?

5

METOD

Design

För att undersöka det aktuella syftet valdes att göra en deskriptiv, kvantitativ tvärsnittstudie.

Urval

Inklusionskriterier

Studien pågick under vecka 9 och vecka 10 år 2011 och inkluderade samtliga sjuksköterskor och undersköterskor anställda på fyra vårdavdelningar tillhörande följande

verksamhetsområden på Akademiska sjukhuset i Uppsala: Kvinno-, lungmedicin-, medicin/infektion- och neurologkliniken. Avdelningschefen på respektive avdelning

tillfrågades om vilka läkare som var i tjänst under de aktuella veckorna 9 och 10 på respektive avdelning. Samma person uppgav också det totala antalet undersköterskor och sjuksköterskor, som var i tjänst den aktuella perioden, detta för att kunna möjliggöra en bortfallsanalys

utgående från de olika yrkeskategorierna.

Exklusionskriterier

De läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som var tjänstlediga, hade semester eller var sjukskrivna exkluderades från studien.

Antalet enkäter som delades ut var 202 stycken och av dessa blev 69 besvarade, vilket är en svarsfrekvens på 34 %. Svarsfrekvensen från de olika avdelningarna var mellan 15 % - 33 %.

Respondenternas ålder låg mellan 19 och > 61 år varav den mest representerade åldersgruppen låg mellan 41-50 år (29 %). Trettiotvå (46 %) av respondenterna hade

erfarenhet från arbete inom sjukvård, som uppgick till mer än 10 år. Könsfördelningen visade sig vara 54 (78 %) kvinnor och 15 (22 %) män. Procentuellt var det fler kvinnor bland

undersköterskorna och sjuksköterskorna i jämförelse med läkarna, där män i högre grad var representerade. Fördelningen inom de olika yrkesgruppernas var 22 undersköterskor (32 %), 27 sjuksköterskor (40 %) och 20 läkare (29 %). Av respondenterna var 77 % heltidsarbetande och tjänstgjorde i huvudsak dagtid (72 %).

Datainsamlingsmetod

Enkäten var utformad av författarna och bestod av 21 frågor, som var strukturerade och utformade utifrån frågeställningarna. Frågorna 1-7 tillhandahöll demografiska data. Fråga 8 avsåg att besvara hur ofta det förekom på en avdelning att patienter drabbades av organsvikt och svarade mot frågeställning ett. Frågorna 9-10 besvarade frågeställning två om

6

upplevelsen. I frågorna 11-12 bedömde personalen sin kunskap inom området vilket svarade på frågeställning tre. Frågorna 13-17 avsåg att besvara frågeställning fyra och beskrev

förekomsten av rutiner. Frågorna 18-21 besvarade frågeställningen fem, om eventuella

utbildningsinsatser. Frågorna 1-7 i enkäten innehöll demografiska data. Nominalskala innebär en klassificering av data utan rangordning (Ejlertsson, G., 1996) vilket användes i frågorna 1, 3, 5, 6, 7, 11, 12, 13, 16, 17, 18, 19 och fråga 20. Ordinalskala föreligger då variabelvärdena kan rangordnas (Ejlertsson, G., 1996) vilket användes i frågorna 2, 4, 8, 9, 10, 14 och fråga 15. De svarsalternativ som användes i frågorna 11, 13, 16, 17, 18 och 19 var av typen ja/nej medan återstoden av frågorna 8, 9, 10, 12, 14 och 15 besvarades med uppgifter om antal tillfällen, upplevelse av stress, säkerhet/trygghet och hur ofta det förekom att läkarna hjälpte till med bedömning av patientens tillstånd och behovet av kunskap. Fråga 20 besvarades med alternativa former av utbildning. Den avslutande frågan, nr 21 var öppet formulerad och ställd så att den besvarade eventuella utbildningsinsatser. Efter insamlingen av enkäterna skedde en indelning i följande tre kategorier: undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. Detta för att vid efterkontroll av inmatningen ha möjlighet att gå tillbaka och kontrollera uppgifterna.

Frågorna testades på två undersköterskor, två sjuksköterskor, två läkare vid ett tillfälle och förändringar i enkätfrågorna gjordes därefter.

Tillvägagångssätt

Ansökan om tillstånd skickades till verksamhetscheferna inom respektive verksamhetsområde (Bilaga 1). Efter att tillstånd erhållits kontaktades personligen avdelningscheferna på de fyra vårdavdelningarna och därefter skickades ett informationsbrev (Bilaga 2) om studien till avdelningscheferna. Via dem hämtades uppgifter om antal undersköterskor, sjuksköterskor och läkare, som var i tjänst under den aktuella perioden. Författarna presenterade sig själva och studien muntligt i samband med avdelningsmöten på respektive vårdavdelning där undersköterskor och sjuksköterskor deltog. Läkarna informerades personligen via e-post av författarna.

Informationsbrevet (Bilaga 2) och medföljande enkät (Bilaga 3) delades ut i respektive undersköterskas sjuksköterskas och läkares personliga postfack.

Informationsbrevet förklarade tillvägagångssättet, syftet med studien, vilka som var ansvariga för den och hur författarna kunde nås om frågor uppstod eller om ytterligare information önskades. Författarna placerade ut en märkt låda på sjuksköterskeexpeditionen på respektive avdelning där undersköterskorna, sjuksköterskorna och läkarna kunde lägga i de besvarade enkäterna. Enkäterna var kodade för att kunna registrera bortfall. En påminnelse om enkäten

7

skickades ut via e-post efter en vecka till respektive avdelningschef. Påminnelsen

vidarebefordrades sedan till alla undersköterskor och sjuksköterskor på respektive avdelning.

Läkarna påmindes en gång, personligen via e-post. Enkäterna inhämtades av författarna den 11 mars 2011.

Bearbetning och analys

Nedan redovisas för varje frågeställning statistisk analys och val av presentationssätt. Vid insamlingen indelades enkäterna i de tre yrkeskategorierna.

 Hur ofta förekommer det att vårdpersonalen träffar på patienter med sviktande vitala funktioner? Svar på fråga 8 analyserades med deskriptiv analys och redovisades i tabellform för de olika yrkeskategorierna med frekvenser i antal/procent för de olika alternativa svaren.

 Hur upplever vårdpersonalen som vårdgivare situationen när en patient försämras i sina vitala funktioner? Fråga 9 analyserades deskriptivt och redovisades i diagramform.

Fråga 10 analyseras deskriptivt med antal/procent

 Anser sig undersköterskorna, sjuksköterskorna och läkarna ha tillräcklig kunskap i att identifiera patienter med sviktande vitala funktioner?

Fråga 11 och 12 analyserades deskriptivt för de olika yrkeskategorierna och redovisades i diagramform i antal/ procent för de olika alternativa svaren.

 Är rutinerna kända, tydliga för hur personalen ska handla i en situation när en patient sviktar? Fråga 13- 15 analyserades deskriptivt och redovisades i antal/procent..

Medan fråga 16-17 redovisades deskriptivt i antal/procent utgående från de olika yrkeskategorierna

 Om det finns ett behov hos personalen, vad ska en sådan utbildning innehålla?

Fråga 18-19 analyserades deskriptivt och redovisades i antal/procent. Fråga 20 redovisas i diagramform, antal/procent. Fråga 21 analyserades med hjälp av en modifierad innehållsanalys (Graneheim U.H. & Lundman, B., 2004). Texten lästes upprepade gånger och meningar och fraser plockades ut. Därefter kondenserades texten och meningsenheterna grupperades i kategorier, som därefter formulerades i olika teman.

För att bearbeta och analysera data från enkäten upprättades en matris över studerade variabler i statistikprogrammet, Statistical Packages for the Social Sciences (SPSS).

8 Etiska överväganden

Författarna hade ingen annan relation till personalen på vårdavdelningarna än att vara

anställda på samma sjukhus. Informerat samtycke och etiska regler för forskning har beaktats (www.codex.uu.se). Samtliga inom vårdpersonalen inklusive läkarna informerades om att deltagandet var frivilligt samt att de deltog konfidentiellt. Inga uppgifter i resultatet går att härleda till enskilda personer och all data hanterades konfidentiellt. Enkäten innehöll frågor av känslig karaktär. Författarna bedömde att resultatet av studien skulle kunna komma

personalen och patienterna till godo, vilket övervägde eventuellt obehag som frågorna kunde ge.

RESULTAT

Svarsfrekvensen från respektive vårdavdelning visar att lung- och medicin/infektionskliniken hade den största svarsfrekvensen vilket presenteras i tabellen nedan.(Se tabell 1)

Tabell 1. Svarsfrekvens från de olika vårdavdelningarna i antal (N)

Prof. Kvinno Lung Med./Infekt. Neuro Totalt

Utdelad 40 50 65 47 202

Bortfall 26 27 43 37 133

Svarsfre kvens

14 (35 %) 23 (46 %) 22 (34 %) 10 (21 %) 69 (34 %)

Frekvensen av hur ofta det förekommer att vårdpersonalen träffar på patienter med sviktande vitala funktioner.

Resultatet visade på att 39 % (n= 27) av respondenterna hade träffat på dessa patienter mindre än 5 gånger under det senaste året. Medan 29 % (n= 20) hade träffat på patienterna mer än 15 gånger under det senaste året. Läkarna hade i större utsträckning 55 % (n=11) träffat på patienterna mer än vad de andra yrkeskategorierna hade gjort. Totalt fanns det ett internt bortfall på 4 % (n=3) där svar saknades (Se tabell 2).

Tabell 2. Frekvensen av antalet tillfällen som respondenterna varit med om att patienter sviktat i sina vitala organ senaste året. Antal/procent N (%)

Prof. 0-5 ggr. n (%) 6-10 ggr. n (%) 11-15 ggr. n (%) >15 ggr. n (%) Bortfall n (%)

Usk. n=22 13 (59 %) 1 (4 %) 2 (9 %) 5 (23 %) 1 (4 %)

Ssk. n=27 11 (41 %) 8 (30 %) 3 (11 %) 4 (15 %) 1 (4 %)

Läk. n=20 3 (15 %) 2 (10 %) 3 (15 %) 11 (55 %) 1 (5 %)

Totalt n=69 27 (39 %) 11 (16 %) 8 (12 %) 20 (29 %) 3 (4 %)

9

Vårdpersonalens upplevelser som vårdgivare i situationen när en patient försämras i sina vitala funktioner.

I undersköterske- och sjuksköterskegruppen var det fler som kände sig osäkra och mindre säkra medan ingen av läkarna kände sig osäker. Däremot kände sig 85 % (n= 17) av läkarna sig säkra.(Se figur 1)

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90

Usk Ssk Läk Totalt

Procent Mycket osäkert

Osäker Mindre säker Säker

Figur 1. Frekvensen av hur säker/trygg respondenterna känner sig.

Fyrtioåtta procent av det totala antalet respondenter upplevde att det ofta var stressigt i situationen då en patient sviktar i sina vitala funktioner. I sjuksköterskegruppen var det 67 % (n= 18) och bland läkarna 40 % (n=8) som upplevde att det var stressigt i situationen då en patient sviktar i sina vitala funktioner. Undersköterskorna 32 % (n=7) kunde också känna sig stressade i dessa situationer.

Undersköterskors, sjuksköterskors och läkares uppfattning av att ha tillräcklig kunskap i att identifiera patienter med sviktande vitala funktioner.

När det gällde frågan om undersköterskorna, sjuksköterskorna och läkarna ansåg sig ha tillräcklig kunskap i att identifiera patienter med sviktande vitala funktioner svarade 10 % (n=

7) att de kände att de inte hade tillräckligt med kunskaper. Totalt sett svarade 58 % (n= 40) på att de hade kunskap till en viss del. Undersköterskorna (55 %) och sjuksköterskorna (67 %) ansåg sig ha kunskap till en viss del med att kunna identifiera patienter med sviktande vitala funktioner. Läkarna uppgav det till 50 % (Se figur 2)

10

Figur 2. Respondenternas upplevelse av att ha tillräckligt med kunskap

Gemensamt för alla tre yrkeskategorierna var att de saknade i synnerhet kunskaper i

bedömning av medvetandegrad och neurologi. När det gällde att kunna bedöma cirkulation svarade framför allt undersköterskorna och sjuksköterskor att de saknade den kunskapen.

Bland undersköterskorna fanns ingen som ansåg sig ha bristande kunskaper i att bedöma andningen hos patienterna däremot sågs detta i viss omfattning hos sjuksköterskor och läkare.

(Se figur 3)

0 10 20 30 40 50 60 70 80

Usk Ssk Läk Totalt

Procent Nej

Ja en viss del Ja

Bortfall

11

Figur 3. Ämnesområden som respondenterna ansåg sig sakna kunskaper i

Personalens kännedom om rutinerna i samband med situationer när patienten sviktar i sina vitala funktioner.

Nittiotre procent (n= 64) svarade att de vet vilken de ska ta kontakt med när det finns ett behov av hjälp att bedöma patienter vars vitala organ sviktar. Fyrtiofem procent (n=10) av undersköterskorna och sjuksköterskorna 41 % (n=11) svarade att det alltid var möjligt i situationer då patienten sviktar i sina vitala organ att få hjälp av en läkare för att komma och göra en bedömning. I läkargruppen var det 30 % (n=6) som svarade att det alltid var möjligt att få andra läkarkollegor att komma. Totalt var det 61 % (n=42) som svarade att det ibland var möjligt att få hjälp med att göra denna bedömning. När det gällde skattningsverktyget, MEWS, hade totalt 62 % (n=43) inte hört talas om det. Det fanns ett internt bortfall på 1 % (n=1). Hos undersköterskegruppen var det 77 % (n=17), sjuksköterskorna 63 % (n=17) och hos läkargruppen var det 45 % (n=9) som inte hade kommit i kontakt med det. Av de 36 % (n=25) som kände till MEWS ansåg 29 % (n=20) att det kunde vara ett bra skattningsverktyg och ett stöd. De som såg positiva effekter av att kunna använda sig av MEWS var 14 % (n=3) undersköterskor, 30 % (n=8) sjuksköterskor och 45 % (n=9) läkare. Sju procent oavsett yrkeskategori ansåg att de inte visste om MEWS kunde vara ett bra hjälpmedel eller ej vid bedömning av en patients tillstånd.

0 5 10 15 20 25 30

Usk Ssk Läk Totalt

Procent Cirkulation

Andning

Medvetandegrad/ Neurologi

12

Utbildningsbehovet hos personalen och vilket innehåll den ska ha.

Femtioåtta procent (n=40) svarade att de skulle behöva få mer utbildning i bedömningen av en patients tillstånd vare sig de har tillräckligt med kunskaper eller inte. Att det finns ett behov av fortbildning i vården av en akut sviktande patient svarade 81 % (n=56) av

respondenterna. När det gäller vilken form av utbildning respondenterna ville ha, svarade alla yrkeskategorierna totalt 42 % (n= 29) att de önskade handledning, 64 % (n= 44)

scenarioträning och 65 % (n= 45) föreläsning. (Se figur 4)

Figur 4. Respondenterna önskan om utbildningsform

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90

Usk Ssk Läk Totalt

Procent Föreläsning

Senarioträning Handledning

13

Det erhölls 26 svar på den öppna frågan om vad för slags behov av utbildning respondenterna önskade. Vid analysen av önskemål om undervisning framkom 5 områden, kunskap, scenarioträning, bedömning av patient, återkommande utbildning och handledning.

Kunskap: Behov av kunskap önskades i att identifiera patienter med sviktande vitala

funktioner. Till exempel i följande citat ” Detta är en oerhört komplicerad patientgrupp varför det behövs goda kunskaper i patofysiologi, biokemi, syra-basproblem och terapi. Alltså krävs goda teoretiska kunskaper för att rätt förstå problemen och kunna tillgodogöra sig träning och självklart god handledning” (läkare).

Scenarioträning: Träning i form av scenario är en önskan hos respondenterna. Till exempel

”Ett fall som känns naturligt med en del information om patienten och vi ska försöka lösa det och hjälpa patienten” (undersköterska). ”Simulatorträning på KTC” (läkare)

Bedömning av patient: Det finns ett uttryckligt behov av att få hjälp med att rätt bedöma en patient med sviktande vitala funktioner. Till exempel ”Tidiga tecken för att upptäcka sviktande funktion. Handlingsplan och prioritera rätt.” (sjuksköterska)

Återkommande utbildning: Det framkom hos respondenterna att det ständigt behövs

upprepning av utbildning. Till exempel ”HLR behöver tränas med jämna mellanrum olika fall där vi gemensamt får ta hand om osv. Gå igenom våra hjälpmedel och se att vi är säkra på dem. Se till att vi är kapabla till att t.ex. tippa en säng -. Då det är olika på varje sal”

(undersköterska).

Handledning: Behovet av handledning finns när en patient sviktar i sina vitala funktioner.

Det framkommer i några citat till exempel ”Handledning på avdelningen och

falldiskussioner” (läkare). ”Direkt rådgivning” (läkare). ”Redovisning av verkliga patientfall”

(sjuksköterska). ”Råd under tiden av någon kunnig inom området” (undersköterska).

DISKUSSION

Resultatet visade att det varierar mellan yrkesgrupperna hur ofta de kommer i kontakt med patienter med sviktande vitala funktioner. Likaså skiljer det sig i de olika yrkesgrupperna hur säker personalen känner sig i dessa situationer. Fyrtioåtta procent av respondenterna känner sig också stressade i dessa sammanhang. De tillfrågade saknade framförallt kunskap om hur medvetandegrad och neurologi bedöms. Sextioen procent svarade att de ibland kunde få hjälp av en läkare/läkarkollega med att göra en bedömning av patientens tillstånd. Sextiotvå procent av personalen hade inte hört talas om skattningsverktyget, MEWS. Åttioen procent av

respondenterna ansåg sig ha ett behov av fortbildning när det gäller vården av en akut

14

sviktande patient. Undersköterskor och sjuksköterskor föredrog teoretisk undervisning och läkarna önskade scenarioträning

Resultatdiskussion

Det framgick i enkätundersökningen att där fanns en spridning av erfarenheter mellan de olika yrkesgrupperna. Läkarna hade mer erfarenhet av detta än vad sjuksköterskorna och

undersköterskorna hade. Ett stort antal av respondenterna hade aldrig eller mindre än fem gånger träffat på den här patientgruppen senaste året. Författarna till denna studie ställer sig frågande om det talar för att dessa patienter inte förekommer så ofta på vårdavdelningarna eller om det brister i erfarenheter och/eller kunskaper i att upptäcka dem? Enligt artikeln skriven av Lindblad påpekar han att samtidigt som den breda kompetensen minskar, blir dagens sjukvård mer och mer specialiserad och vårdpersonalens kunskaper inom sina

specialiteter blir då också ”mer smala” (Lindblad Fridh, M., 2003). Det är svårt att uppehålla en bred kompetens när vårdpersonalen blir begränsade i sina erfarenheter av att arbeta inom sina specialiserade verksamhetsområden. Resultatet av denna studie stämmer väl överens med det Lindblad et al. har kommit fram till. Vården har blivit mer specialiserad jämfört med tidigare då det fanns möjligheter att möta en mer skiftande patientgrupp i sitt arbete och därmed få en bredare kunskap och kompetens.

Föreliggande studie påvisade att sjuksköteskorna var den grupp som kände sig mindre säker i situationer där patienter försämras i sina vitala funktioner. I en artikel framkom det att det finns behov av att fokusera på program för att öka självförtroendet hos sjuksköterskor (Ernst el al., 2004). En majoritet av läkarna ansåg sig säkra/trygga vilket kan bero på att läkarna innehar en stor kunskap och erfarenhet av dessa patienter. Oermann och Garvin uttrycker i sin artikel att bristen på kunskap och färdigheter i samband med att patientens tillstånd förändras påverkar vårdpersonalen negativt (Oermann, M.H., Garvin, M.F., 2002). Resultatet visade att upplevelsen av stress var en faktor som övervägde hos samtliga yrkesgrupper när en patient försämras på vårdavdelningen. Det visar sig också i en artikel att oro för att göra misstag som kan skada patienterna är en stor stressfaktor (Oermann, M.H., Garvin, M.F., 2002). Det ställs ständigt nya krav på vårdpersonalen att hinna med sina uppgifter och att vara uppdaterad på de senaste kunskaperna. Detta trots de ständiga personalnedskärningarna och ett ökat patientflöde. Dessutom framhålls (Lundin, C. & Wollin, R., 2002) att personalen ska vara effektiv och anpassa sig till de nya kraven då organisationerna rationaliseras. Ett behov fanns hos respondenterna att känna igen tidiga tecken och göra en bedömning för att upptäcka

15

sviktande funktioner och ha en handlingsplan och prioritera rätt.

Mer än hälften av respondenterna i varje yrkesgrupp ansåg sig ha kunskap till en viss del i att identifiera patienter med sviktande vitala funktioner. En respondent kommenterade att ”detta är en oerhört komplicerad patientgrupp varför det behövs goda kunskaper i patofysiologi, biokemi, syra-basproblem och terapi”. Behovet av kunskap är uppenbart eftersom svaren tyder på att kunskap bara finns till en viss del hos respondenterna samt att 10 % uppger att de saknar kunskap. En studie av Nurmi visade det sig att behandlingen av kritiskt sjuka patienter ofta var otillräcklig och insatt för sent. Personalen måste bli bättre på att tidigt observera tecken på organsvikt (Nurmi et al., 2005). Tidsfaktorn vid upptäckt av svikt i de vitala funktionerna, respiration, cirkulation, elimination och konfusion är av största betydelse för patientens liv (Larsson A. & Rubertsson S., 2006). Respondenterna utryckte att det finns ett behov av kunskap av att tidigt kunna bedöma patienter som sviktar och önskade en

handlingsplan och andra verktyg. Det är viktigt att mäta andningsfrekvensen påpekade Nurmi (Nurmi et al., 2005) i en artikel, eftersom det är ett bra mått på hur kritiskt sjuk en patient är. I föreliggande studie var det endast 4 % totalt som svarade att de saknade den kunskapen att bedöma andningen. I och med det anser författarna till denna studie att de flesta har kunskap i att mäta denna viktiga parameter. En intressant aspekt kan dock vara de olika

yrkeskategoriernas syn på vad som ska ingå i bedömningen av andningsparametern.

Resultatet visar att 22 % saknar kunskap i att bedöma medvetandegrad och neurologi. En utbildningsinsats inom det området skulle kunna vara av nytta.

Rutinerna runt omhändertagandet av en patient med sviktande vitala organ har en stor

betydelse för utgången av patientens tillstånd och att förhindra att svikten blir irreversibel. Att ge personalen råd om vilken behandling som ska sättas in då en kritiskt sjuk patient insjuknar på en vårdavdelning förbättrar också resultatet för patienterna (Goldhill et al., 1999).

Föreliggande enkätundersökning visade att majoriteten viste vem de skulle kalla på vid behovet av hjälp att bedöma en patient vars vitala organ sviktar. Det var ett stort antal av respondenterna som inte ansåg sig kunna få hjälp med bedömningen av en patient, som sviktar i sina vitala organ. Detta är anmärkningsvärt eftersom risken att göra felbedömningar kan leda till allvarliga konsekvenser för patienten. Enligt Socialstyrelsen handlar det ofta om brister i organisationer eller i rutiner när misstag begås och människor gör fel

(Socialstyrelsen, juni 2008). För att fatta riktiga medicinska beslut måste kommunikationen mellan vårdpersonalen vara optimal. Att kommunicera rätt kan vara svårt och behöver tränas.

16

En säker kommunikation ökar förståelsen och utbildning inom kommunikation kan förbättra patientsäkerheten (Wallin, C-J., Thor, J., 2008, Sutcliffe, K.M., Lewton, E., Rosental, M.M., 2004). Det finns en modell för rapportering mellan vårdpersonal, som innebär att man strukturerar samtalet så att viktig information om situation, bakgrund, aktuellt tillstånd och rekommendation (SBAR) inte glöms bort (Wallin, C-J., Thor, J., 2008). Det finns rutiner som behöver ses över, vilket en respondent dessutom påpekade i vår studie ”Se till att vi är

kapabla till att t.ex. tippa en säng - Då det är olika på varje sal”. Ibland finns det risk för att misstag begås för att vissa rutiner inte alltid ses som viktiga i sammanhanget. Sådana förbiseenden kan få allvarliga konsekvenser för patienter som sviktar. För att undvika dessa kritiska tillstånd måste personalen tidigt uppfatta patientens tillstånd. Detta kan göras med hjälp av olika standardiserande poängsystem varav det mest vanliga är MEWS (Cei et al., 2009, Gardner-Thorpe et al., 2006). Paterson (Paterson et al., 2006) beskriver att en ökad medvetenhet om sjukdomens svårighetsgrad och ingripandet kunde ske tidigare när

personalen använde sig av poängsystemet. Föreliggande studie visade att en tredjedel av de tillfrågade svarade att MEWS kunde vara ett hjälpmedel vid bedömning av patientens vitala funktioner. Personalens uppfattning om att ett strukturerat bedömningsformulär skulle vara ett bra hjälpmedel stämmer bra överens med det man kommit fram till i andra studier. Att träna och utbilda vårdpersonalen och läkarna i användandet av skattningsverktyg är viktigt (Subbe et al., 2005).

Respondenterna var eniga om att det finns ett behov av fortbildning och att det behöver repeteras regelbundet. Resultatet visade att teoretiska kunskaper är grunden för att kunna tillgodogöra sig scenarioträning och handledning. Av respondenterna var det främst

undersköterskor och sjuksköterskor som hade ett stort behov av teoretisk kunskap förmedlad i föreläsningsform om patienter som sviktar i sina vitala organ. Läkargruppen frågade mer efter scenarioträning vilket är ett bra sätt att erhålla kunskap på. Det finns olika möjligheter på Klinisk Träning Centrum (KTC) på Akademiska sjukhuset att få göra detta och dessutom tvärprofessionellt. Handledning och återkommande utbildning var ett viktigt behov som 42 % av respondenterna uttryckte på olika sätt. De önskade ”Handledning på avdelningen”,

”Falldiskussioner” ”Redovisning av verkliga patientfall”, ”Direkt rådgivning”.

Metoddiskussion

Det var fyra avdelningar på Akademiska sjukhuset som ingick i studien. Alla som deltog arbetade där under den pågående studien. Det fanns ett stort bortfall i studien vilket är av stor

17

betydelse och kan bero på olika orsaker. Författarna till studien hade en förhoppning om att få en svarsfrekvens på 50 %. I enkätstudien fanns ett stort externt bortfall på 133/202 (66 %).

Dessutom fanns det ett litet internt bortfall på 1 % - 4 % i några frågor. Externt bortfall är det bortfall där de som är avsedda att delta i undersökningen inte vill delta. Internt bortfall är när enstaka frågor inte har besvarats av respondenterna (Ejlertsson, G., 1996). Informationen om enkäten och utdelningen av den kunde ha skett på ett annat sätt. Läkarna fick den via e-post medan undersköterskor och sjuksköterskor fick enkäterna utdelade i sina respektive postfack.

Detta kan ha påverkat svarsfrekvensen i de olika yrkesgrupperna. De som inte svarade på enkäten kunde ha fått en personlig påminnelse upprepade gånger om utdelningen till alla skett via e-post. Ett sätt att delvis lösa problemet med bortfallet är att göra ett tillräckligt stort urval och att påminna deltagarna upprepade gånger (Ainetdin, T., Tillgren, P. 2001). Attityden till enkäter är också en aspekt. Respondenterna kan vara trötta på enkäter eftersom det

förekommer ofta på universitetssjukhus. Det kan vara en fråga om prioritet och tidsaspekt när respondenterna har valt att inte delta i studien och svara på enkäten. Det skilde sig i

svarsfrekvens från de olika avdelningarna. Hur viktiga och betydelsefulla respondenterna uppfattar dessa frågor kan vara kopplad till vilken typ av avdelning det gäller och

sannolikheten av att där träffa på patienter, som sviktar i sina vitala organ. Resultatet av svarsfrekvensen visar att den hade kunnat bli bättre om studien förankrats bättre hos avdelningscheferna och sektionsledarna och på så sätt fått ett högre deltagarantal.

För att uppnå en hög validitet skall frågorna ha litet eller inget systematiskt fel. När det gäller enkätundersökningar är validitet en enkätfrågas förmåga att mäta det den avser att mäta (Ejlertsson, G., 1996, Thurén, T., 2004). Enkätens utformning kan ha varit mer riktad så att läkarna fann den mer angelägen och tog sig tid att delta och svara på frågorna. Om mottagaren finner forskningen eller undersökningen angelägen ökar motivationen (Feychting et al.,

2004). Med hjälp av frågorna i vår enkät anser författarna att de har kunnat fånga in svar på sina frågeställningar. De tycker sig ha kunnat mäta det de avsåg att mäta. Reliabilitet

beskriver det som svarar på frågan hur vi mäter alltså frågornas tillförlitlighet. För att uppnå en hög reliabilitet måste mätinstrumentet vara tillförlitligt. Det gäller att frågorna är tydligt formulerade och att svarsalternativen inte är tvetydiga (Thurén, T., 2004).

Ingen test-retest gjordes, vilket därmed kan ha påverkat validiteten. Test-retestmetoden

innebär att samma personer som först besvarade enkätfrågorna som skall reliabilitetstestas, får samma frågor att besvara igen, efter en kort tid. Sedan kan överensstämmelsen mellan

mätningarna studeras (Ejlertsson, G., 1996). Författarna lät dock testa enkäten vid ett tillfälle

18

på sammanlagt sex respondenter och några rättelser gjordes innan den senare lämnades ut.

Fördelen med enkät med fasta svarsalternativ är att det finns små möjligheter till

misstolkningar. En nackdel med denna enkät är att den inte i detalj preciserar behoven av utbildning utan har en mer överskådlig karaktär. Studien är baserad på fyra vårdavdelningar från fyra olika verksamhetsområden. Tre yrkeskategorier har deltagit och svarsfrekvensen visar på i stort sett samma antal personer i respektive yrkesgrupp. Därmed var deltagarna i studien en förhållandevis representativ grupp. Studiens bortfall gör att det inte går att

generalisera. Generaliserbart är i vilken utsträckning urvalet kan representera ett större urval, ju större bortfallet är, desto större är naturligtvis risken för felaktiga generaliseringar till målpopulationen (Ejertsson, G., 1996). Vid jämförelse med antalet anställda som deltog i studien kan detta material inte anses vara representativt för all vårdpersonal på Akademiska sjukhuset.

Kliniska implikationer

På Akademiska sjukhuset i Uppsala initieras år 2011 en stor patientsäkerhetssatsning vid namn TUB, Tidig Upptäckt och Behandling. Syftet med utbildningen är att tidigt upptäcka en försämring hos patienter, som vårdas på sjukhuset och på ett säkert sätt kunna kommunicera detta till övriga kollegor och medarbetare. Målet är också att personalen ska känna ökad trygghet i akuta situationer (Ronden, nr.1, 2011). Denna studie kan ligga till grund då

ovanstående utbildning ska utformas. Studien påvisar att det finns ett behov av utbildning i att tidigt upptäcka patienter med sviktande vitala funktioner. Dessutom ger den information om vilken utbildning de olika yrkesgrupperna efterfrågar och i vilken form den kan ges.

Utbildningen bör utformas så att vården görs säkrare och vårdskador kan förebyggas och förhindras enligt patientsäkerhetslagen (SFS 210:659).

Slutsats

Studien visar att undersköterskor, sjuksköterskor och läkare har ett behov av fortbildning i att tidigt upptäcka patienter med sviktande vitala funktioner. En stor del av vårdpersonalen möter inte dessa patienter så ofta. Hälften av respondenterna uppgav att de känner sig stressade i dessa sammanhang. Kunskap och färdighet i att upptäcka varningstecken och indikationer på en möjlig skada, och därmed kunna bedöma och tidigt välja behandling är en viktig satsning bland vårdpersonal på sjukhusen. Det vore intressant att mäta resultatet efter en intervention med tvärprofessionell undervisning. För att öka medvetenheten om vårdskador och intresset

19

för hur de ska förebyggas och elimineras förordar författarna till denna studie att sjukhusen bedriver den typen av utbildningar och följer upp kunskaperna kontinuerligt.

20

REFERENSER

Ainetdin, T., Tillgren, P. (2001). Folkhälsoenkäter och bortfallsproblematik i Stockholms län.

Socialmedicinska enheten. Dec; 2001:7. Stockholms län.

Buist, M., Bernard, S., Nguyen, T.V., Moore, G., Anderson, J. (2004). Association between clinically abnormal observations and subsequent in-hospital mortality: a prospective study.

Resuscitation, Aug;62(2):137-47.

Cei, M., Bartolomei, C., Mumoli, N. (2009). In-hospital mortality and morbidity of elderly medical patients can be predicted at admission by the Modified Early Warning Score: a prospective study. Int J Clin Pract. Apr;63(4):591-5.

CODEX. Regler och riktlinjer för forskning. Hämtad 26 Jan, 2011, från www.codex.uu.se

Ejlertsson, G. (1996). Enkäten i praktiken - en handbok i enkätmetodik. (2.uppl). Lund:

Studentlitteratur.

Ernst, M.E., Franco, M., Messmer, P.R., Gonzalez, J. L. (2004). Nurses´ Job Satisfaction, Stress, and Recognition in a Pediatric setting. Pediatr Nurs. May-Juni;30(3):219-27.

Feychting, M., Ahlbom, A., Björk, J., Strömberg, U. (2004). Oroande tendens till ökande bortfall i epidemiologiska fall-kontrollstudier. Klinik och vetenskap. Läkartidningen nr.44, volym 101. Hämtad 19 Apr, 2011, från www.epinet.se/res/PDF/pda29340.pdf

Garrdner-Thorpe, J., Love, N., Wrightson, J., Waish, S., Keeling, N. (2006). The value of Modified Early Warning Score (MEWS) in surgical in patients: a prospective observational study. Ann R Coll Surg Engl. Oct;88(6):571-5.

Goldhill, D.R., McNarry, A.F., Hadjianastassiou, V.G., Tekkis, P.P. (2004). The longer patients are in hospital before Intensive Care admission the higher their mortality. Intensive Care Med. Oct;30(10):1908-13.

Goldhill, D.R., Worthington, L., Mulcahy, A., Tarling, M., Summer, A. (1999). The patient- at-risk team: identifying and managing seriously ill ward patients. Anaesthesia.

Sep;54(9):853-60.

21

Graneheim, U.H., Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:

Consepts procedures and measures to achive trustworthness. Nurse Education Today.

Febr;24(2):105-12.

Hillman, K.M.; Bristow, P.J., Chey, T., Daffum, K., Jacques, T., Norman, S.L.,… Simmons G. (2002). Duration of life-threatening antecedents prior to intensive care admission. Intensive Care Med. Nov; 28(11):1629-34.

Larsson, A. & Rubertsson, S. (2006). Intensivvård. Stockholm: Liber.

Levi, L. (2002). Stressen i mitt liv. (ss. 21-26), Stockholm: Natur och kultur.

Lindblad Fridh, M. (2003). Från allmänsjuksköterska till specialistsjuksköterska inom intensivvård. En studie av erfarenheter från specialistutbildningen och från den första

yrkesverksamma tiden inom intensivvården. Doktorsavhandling. Göteborgs universitet, Acta universitatis Gothoburgensis.

Lundin, C. & Wollin, R. (2002). Effekterna av självkänsla och coping på upplevd stress, mental ohälsa, upplevda krav och upplevd kontroll bland sjukvårdspersonal. Magister examensuppsats. Lunds Universitet, Institutionen för Psykologi.

Läkarsällskapet. Den Hippokratiska Eden. Hämtad 25, Jan, 2011, från http://www.sls.se/Etik/Etiska-koder/Den-Hippokratiska-Eden/

Nurmi, J., Harjola, V.P., Nolan, J., Castrén, M. (2005). Observations and warning signs priorto cardiac arrest. Should a medical emergency team intervene earlier? Acta Anaesthesiol Scand. May;49(5):702-6.

Oermann, M.H., Garvin, M.F. (2002). Stresses and challenges for new graduates in hospital.

Nurse Educ Today. Apr;22(3):225-30.

Paterson, R., MacLeod, D.C., Thetford, D., Beattie, A., Graham, C., Lam, S., Bell, D. (2006).

Prediction of in-hospital mortality and length of stay using an early warning scoring system:

clinical audit. Clin Med. May-Jun;6(3):281-4.

22

Pettersson, F., Lundgren, Å. (2009). Mobil Intensivvårds Grupp (MIG) – ett sätt att bygga broar. Magister examensuppsats. Borås Högskola, Institutionen för vårdvetenskap.

Randmaa, P. (2009). Undersköterskans status och lön måste höjas omedelbart.

Dagens Medicin. Aug;14. Hämtad 25, Jan, 2011, från www.dagensmedicin.se

Ronden nr.1 (2011). Tidig upptäckt ska minska vårdskador. (s.3). Ronden. Jan.,2011.

Uppsala: Akademiska sjukhuset.

SFS 1982:763§2a. Hälso- och sjukvårdslag. Stockholm: Riksdagen.

SFS 1982:763§2e. Hälso- och sjukvårdslag. Stockholm: Riksdagen.

SFS 2010:659. Patientsäkerhetslag. Stockholm: Riksdagen.

Socialstyrelsen. Vårdskador inom somatisk vård. Juni 2008. Hämtad 27, Jan, 2011, från www.socialstyrelsen.se/puplikationer2008/2008-109-16

SOSFS 2005:12. Socialstyrelsens föreskrifter om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården. Stockholm: Socialstyrelsen.

SOSFS 1995:15. Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Hämtad 19, Nov, 2010, från www.socialstyrelsen.se

SPSS, Hämtad 25, Jan, 2011, från www.spss.come/se/

Subbe, C.P., Slater, A., Menon, D., Gemmell, L. (2006). Validation of physiological scoring systems in the accident and emergency department. Emerg Med J. Nov;23(11):841-5.

Subbe, C.P., Williams, E., Fligelstone, L., Gemmell, L. (2005). Does earlier detection of critically ill patients on surgical wards lead to better outcomes? Ann R Coll surg Engl.

Jul;87(4):226-32.

23

Sutcliffe, K.M., Lewton, E., Rosental, M.M. (2004) Communication failures: An insidious contributor to medical mishaps. Acad Med. Feb;79(2): 186-94.

Svensk sjuksköterskeförening. Strategi för att utveckla god vård 2008. Hämtad 19, Nov, 2010 från www.sjukskoterskeforening.se

Thurén, T. (2004). Vetenskapsteori för nybörjare. (2.uppl). Malmö: Studentlitteratur Liber.

Wallin, C-J., Thor, J. (2008). SBAR – modell för bättre kommunikation mellan vårdpersonal Läkartidningen. Juni;24. Hämtad 25, Jan, 2011, från www.lakartidningen.se/

24

Bilaga 1

25

26

27

28

29

Bilaga 2

Uppsala 2011-02-22 Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap

Till dig som är sjuksköterska, undersköterska eller läkare på en vårdavdelning vid Uppsala Akademiska Sjukhuset.

Härmed tillfrågas Du om att delta i en studie där vi vill undersöka om det finns behov av utbildning och i så fall vilken utbildningsinsats för att tidigt identifiera patienter med sviktande vitala funktioner på en vårdavdelning.

Syftet

Att undersöka undersköterskors, sjuksköterskors och läkares behov av utbildning i att tidigt upptäcka patienter med sviktande vitala funktioner på fyra vårdavdelningar på Akademiska sjukhuset

Varför görs studien?

Det gäller att på ett tidigt stadium lyckas identifiera patienterna, som riskerar utveckla irreversibel svikt av sina vitala organsystem. Detta har en avgörande betydelse för patientens prognos. En kompetens och kunskapsutveckling kan öka personalens trygghet vilket

resulterar i ökad patientsäkerhet

Vilka får vara med och hur gå studien till?

Studien kommer att genomföras med en enkät (bifogas med denna information) som delas ut till alla läkare, sjuksköterskor och undersköterskor, som är i tjänst vid fyra vårdavdelningar på Akademiska Sjukhuset i Uppsala.

Vad innebär det för dig?

Du besvarar frågorna i enkäten på ca.10 min.

Hur behandlas data?

Det är frivilligt att delta in denna studie och du besvarar enkäten konfidentiellt. Inga uppgifter kommer att kunna härledas till enskilda personer.

Denna studie ligger till grund för vår C-uppsats vid institutionen för folkhälso–och

vårdvetenskap vid Uppsala Universitet. Handledare är Cecilia Arving, leg ssk, PhD Tel. 018- 471 34 92. Om du vill delta i studien besvara enkäten senast den 11 mars 2011. Enkäten lämnas i för ändamålet märkt tidskriftssamlare på sjuksköterskeexpedition. Har du frågor om studien är Du välkommen att kontakta oss.

Åsa Douhan, Thoraxintensiven tel.13054 Elisabeth Lundström, Thoraxop. tel. 14021 asa.douhan@akademiska.se elisabeth.lundstrom@akademiska.se

30

Bilaga 3

Enkät om utbildningsbehovet i att tidigt upptäcka patienter

med sviktande vitala funktioner

Enkäten lämnas in senast den 11 mars 2011 Tack på förhand

Elisabeth och Åsa

31

Enkät om personalens utbildningsbehov i att tidigt upptäcka patienter med sviktande vitala funktioner på

vårdavdelning.

Frågorna 1-11 och 13-17 besvaras med endast ett alternativ. När det gäller frågorna 12, 18 och 20 är det tillåtet att kryssa i flera alternativ om så önskas.

1. Yrke

□

^usk

□

^ssk

□

^läkare

2. Ålder

□

^19-30

□

^31-40

□

^41-50

□

^51-60

□

^>61

3. Kön

□

^Man

□

^Kvinna

4. Arbetserfarenhet inom yrket

□

< 1 år

□

^{1-5 år}

□

6-10 år

□

^{>10 år}

5. Anställningsgrad

□

^Heltid

□

^Deltid

6. Anställningsform

□

^Dag

□

^Natt

□

Tre skift

7. Vilket verksamhetsområde arbetar du på?

□

^Kvinno

□

Lungmedicinska

□

Medicin / infektion

□

Neurologiska

32

Frågorna nedan utgår från situationer, som du kan ha varit med om på den avdelning du arbetar på och där patienterna har försämrats.

8. Hur många gånger har du varit med om att någon av dina patienter senaste året, har sviktat i sina vitala organ?

□

^0-5

□

^6-10

□

^11-15

□

^>15

9. Hur säker/trygg känner du dig i en situation där patienten sviktar i de vitala funktionerna?

□

^Säker

□

Mindre säker

□

^Osäker

□

Mycket osäker

10. Upplever du det stressigt i de här nämnda situationerna då en patient sviktar i sina vitala organ?

□

^Ofta

□

^Sällan

□

^Aldrig

11. Känner du att du har tillräckligt med kunskaper, för att kunna omhänderta en patient med sviktande vitala funktioner?

□

^Ja

□

Ja en viss del

□

^Nej

12. Om NEJ, vilka kunskaper saknar du?

Det är tillåtet att kryssa i flera alternativ i denna fråga.

□

att bedöma cirkulationen

□

att bedöma andningen

□

att bedöma medvetandegrad / neurologin

13. Vet du vilken du ska ta kontakt med när behovet av hjälp att bedöma en patient vars vitala organ sviktar?

□

^Ja

□

^Nej

33

14. Denna fråga besvaras endast av undersköterskor och sjuksköterskor.

Är det möjligt i de här situationerna då en patient sviktar i sina vitala organ att få hjälp av en läkare att komma och göra en bedömning?

□

^Alltid

□

^Ibland

□

^Aldrig

15. Denna fråga besvaras endast av läkare.

Är det möjligt i de här situationerna då en patient sviktar i sina vitala organ att få hjälp av andra läkarkollegor att komma och göra en bedömning?

□

^Alltid

□

^Ibland

□

^Aldrig

16. Har du hört talas om MEWS, Modified Early Warning Score? Ett instrument för tidig upptäckt av organsvikt.

□

^Ja

□

^Nej

17. Om JA, skulle det vara ett hjälpmedel med MEWS, vid bedömning av en patients vitala funktioner.

□

^Ja

□

^Nej

□

^{Vet inte}

18. Har du fått tillräcklig utbildning i bedömningen av en patients tillstånd då han/hon försämras? Det är tillåtet att kryssa i flera alternativ i denna fråga.

□

^Ja

□

^Nej

□

Skulle behöva få mer

19. Anser du att det finns ett behov av fortbildning i vården av en akut sviktande patient?

□

^Ja

□

^Nej

□

^{Vet inte}

34

20. Vilken form av utbildning skulle du vilja ha? Det är tillåtet att kryssa i flera alternativ i denna fråga

□

Föreläsning

□

Scenarioträning

□

Handledning

21. Vad skulle en sådan utbildning kunna innehålla?

--- --- --- ---

Tack för din medverkan

Enkäterna samlas in den 11 mars 2011 Elisabeth och Åsa