Om samhällets ansvar för barnen
En undersökning om barnet i svensk rättsprocess utifrån
internationell rätt
Författare: Clara Viktorsson Handledare: Gunnar Hansson Examinator: Martin Nilsson Termin: VT19
Ämne: Statsvetenskap Nivå: C
Abstract
Every year tens of thousands of children and adolescents come in contact with different parts of the justice system in Sweden, as witnesses, victims and suspects. This essay aims at critically examine children’s rights in legal proceedings based on European union legislation and the United nations convention on the rights of the child.
Political problems are increasingly being defined at the European level of cooperation and decisions regarding Sweden’s future are more often being made by the EU. In June of 2018, Sweden’s parliament voted for the convention on the rights of the child to become law. This analysis will use systematic literature searches to collect the material and two theories about children’s participation and their possibility to act independently will be applied. The study concludes that Sweden’s work with children in legal proceedings fall short in certain regards while they follow EU: s and UN: s laws and opinions in others. What seems to be largely lacking is
commitment and knowledge regarding children’s needs.
Nyckelord: Rättsväsende, barn, Europeiska unionen, FRA, barnkonventionen
Innehållsförteckning
Förkortningar 4 1. Inledning 5
1.1 Problemformulering och syfte 6 1.1. 2 Syfte 7
1.2 Frågeställningar 7
2. Teoretiska utgångspunkter 8 2.1 Barndomssociologi 8 2.2 Harts deltagandetrappa 8 3. Metod och material 10
3.1 Metod 10 3.1.1 Avgränsningar 11 3.1.2 Juridisk tolkning 11 3.1.3 Disposition 11 3.2 Material 12 3.2.1 Källkritisk diskussion 13 3.3 Tidigare forskning 14 3.3.1 Implementering av barnkonventionen 14 3.3.2 Europeiseringen av Sverige 15 4. Bakgrund 15
4.1 Unga i kontakt med rättsväsendet 15 4.1.1 Unga som misstänkta 15
4.1.2 Unga som målsägande 16 4.1.2 Unga som vittnen 17
4.2 Relevanta lagar rörande barn i Sverige 17 4.2.1 Lagen om vård av unga 17
4.2.2 Lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare 17 5. Resultat 18
5.1 FRA:s anvisningar och barnkonventionen 18 5.1.1 Barnkonventionen 19
5.2 EU:s begreppsdefinition av rättvis rättegång i Sverige 20 5.3 Sveriges tillämpning 21
5.3.1 Självbestämmande och förhör 21 5.3.2 Utredning 22
5.3.4 Språkförhinder och funktionsnedsättning 24 5.3.5 Rättshjälp 25
5.3.6 Påföljd 25
5.3.6.1 Fängelse och sluten ungdomsvård 26 5.3.6.2 Övrig påföljder 26
5.3.7 Rätten till försvar 27 5.3.8 Oskuldspresumtion 27 6. Analys 27
6.1 Europeiska unionens anvisningar och barnkonventionen 27 6.1.1 Barnkonventionen 29
6.2 Europeiska unionens definition av rättvis rättegång 31 6.3 Barndomssociologi och Hart’s deltagandetrappa 32
6.4 Slutsatser 34
6.5 Vidare forskning 36
Förkortningar
FRA – Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter BRÅ – Brottsförebyggande rådet
LUL – Lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (1964:167)
LVU – Lagen om vård av unga (1990:52) SOL – Socialtjänstlagen (2001: 453).
1. Inledning
Uppsatsen undersöker barns förutsättningar i en svensk rättsprocess utifrån EU-rätt och barnkonventionen. Uppsatsen studerar hur Sverige tillämpar Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheters anvisningar när barn är inblandade i rättsprocess och i vilken utsträckning detta sker i enighet med artikel 3 i barnkonventionen. Undersökningen kommer även studera om barn i Sverige kan anses ha möjligheten till en rättvis rättegång utifrån hur EU definierar begreppet. EU:s anvisningar omfattar barn i rättsprocess som vittne, målsägande och misstänkt. Den andra frågeställningen kommer till största del fokusera på barnet som misstänkt.
Barn ses som en särskilt sårbar grupp i samhället som är i behov av skydd och omvårdnad. Sverige har länge arbetat för barns rätt i samhället och i juni 2018 röstade regeringen för att förenta nationernas barnkonvention ska bli svensk lag vilken förväntas vinna laga kraft 2020. Trots att Sverige infört ökade rättigheter för barn på många områden finns det fortfarande brister i arbetet med och kring barn. FN:s barnrättskommitté har många gånger kritiserat Sveriges bristande engagemang gällande barns rätt, ändå är det en fråga som sällan prioriteras.
1.1 Problemformulering och syfte
De politiska problemen definieras alltmer på den europeiska
sammarbetsnivån och beslut tas allt oftare hos EU. Genom det så kallade förfarandet för förhandsavgöranden måste de nationella domstolarna
säkerställa att europeiska unionens rätt tillämpas på nationell nivå.Unionens samarbete har numera i centrala delar blivit av överstatlig karaktär, vilket innebär att medlemsstaterna överlåtit normgivningskompetens till unionen. (Lehrberg, 2017, S. 113–115). Sverige har en omfattande möjlighet, och i vissa fall skyldighet, att överlåta beslutsfattandet till EU-domstolen och därmed åsidosätta den nationella grundlagen för att låta EU besluta utefter den europeiska grundlagen. EU- rätten utgör således en integrerad del av den svenska rätten. (Tallberg, m.fl., 2010. S. 51–52). Barnkonventionen har hög ställning i Sverige och har röstats igenom som lag vilken förväntas vinna laga kraft 2020. Artikel 3 är en grundprincip i konventionen vilken
resterande delar av konventionen utgår ifrån. FN:s barnkonvention är på så sätt ett accepterat fördrag i Sverige som snart även måste följas enligt lag (Unicef, 2018).
Barns rättigheter återfinns i flertalet internationella dokument varav EU:s och FN:s är de mest centrala i Sverige. Landet har i flera avseenden kritiserats för hur barn behandlas i rättsprocess. Kritiken har kommit från inrikes
1.1. 2 Syfte
Syftet med uppsatsen är att undersöka hur rättsprocessen i Sverige ser ut när det är barn inblandade utifrån EU-rätt och FN:s barnkonvention. Uppsatsen kommer utgå från FRA:s anvisningar gällande barn i rättsprocess, artikel 3 i barnkonventionen samt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Uppsatsen syftar till att få en djupare förståelse för vart i arbetet med barn i rättsprocess Sverige brister samt hur väl EU rätten och barnkonventionen följs när barnet är inblandat i en rättsprocess. Uppsatsen kommer grundas på två teoretiska utgångspunkter, Barnsociologi och Harts deltagandetrappa.
Eftersom Sverige varit medlem i europeiska unionen sedan 1995 och lyder under unionens lagar är det statsvetenskapligt intressant hur de tillämpar unionens anvisningar samt tolkar dess begreppsdefinition om rättvis
rättegång när det handlar om barn. Sveriges arbete med barnkonventionen är särskilt relevant nu då den klubbats igenom som lag. Genom denna
undersökning kan brister i arbetet, rutiner och svenska lagar upptäckas och därmed åtgärdas. Sverige har länge jobbat aktivt med att göra samhället till en tryggare plats för barn men ofta glöms barn i rättssystemet bort. Det är därför betydande att undersöka vidare om barn till den mån det är möjligt får samma rättigheter och chanser som vuxna i samma situation.
1.2 Frågeställningar
1. Ger Sverige tillräckligt rättsskydd i förhållande till FRA:s anvisningar gällande barn i rättsprocess? Hur förhåller de sig i detta avseende till artikel 3 i barnkonventionen?
2. Teoretiska utgångspunkter
De teoretiska utgångspunkterna som tillämpas är Barnsociologi och Roger A. Harts deltagandetrappa. Barnsociologivaldes eftersom den avser barn som sociala självständiga aktörer. Denna teori kommer att användas i
undersökning gällande i vilken utsträckning barn får framkomma som självständiga aktörer i alla delar av rättsprocessen. Hur vidare barn ses som självrådande individer med egen beslutskraft genomsyrar stora delar av diskussionerna kring barns rätt samt Europeiska unionens anvisningar och barnkonventionen. Teorin om deltagandetrappan valdes eftersom den anses kunna gynna analysen gällande barnens självständiga deltagande i kontakt med rättsväsende. Harts teori kan ge en konkretare bild av barns aktiva deltagande i rättsprocess. Detta är punkter som är grundläggande för EU:s anvisningar, barnkonventionen och en rättvis rättegång för barn.
2.1 Barndomssociologi
Barndomssociologin räknas till den nya forskningen om barn som ser barnet som aktiv aktör som självständigt kan ta beslut gällande sitt eget liv. Teorin bortser dock inte från den beroendeställning barnet har i förhållande till vuxna och inkluderar barn som självständiga aktörer men som är i en
behovsställning gentemot vuxna. Teorin betraktar barn som kunskapsbärande aktörer som kan ta beslut som rör de själva. Särskilt i barndomssociologin diskuteras hur barns rätt kan kombineras med rätten till delaktighet i frågor som rör dem. Detta benämns som ett välfärdsperspektiv gentemot
rättighetsperspektivet där välfärdsperspektivet ser till barns bästa och att detta definieras av vuxna medan rättighetsperspektivet ser barnet som en självständig aktör med egna rättigheter (Eriksson, m.fl. 2008. S, 9–11).
2.2 Harts deltagandetrappa
om barns deltagande. Modellen rör främst barns deltagande i det offentliga livet, exempelvis i skolor, förvaltningar och organisationer. Hart definierar deltagande som ”att få vara med och ta del av beslut som har effekt på ens personliga liv”. Trappstegen har 8 steg där det första är det med minst deltagande och det åttonde det med mest (Dahlstrand, 2004. S, 50).
1. Manipulativ
Barnet används som medel för att uppnå den vuxnes mål genom att
exempelvis användas som frontfigur utan att bli tillfrågad om dennes åsikter.
2. Dekorativ
Barnen medverkar öppet genom att exempelvis bära kläder med slagord eller liknande men detta har skett på den vuxnas initiativ.
3. Symbolisk
Barnet ges tillfälle att delta och höras men har i realiteten ingenting att säga till om (Dahlstrand, 2004. S, 50).
4. Anvisad men informerad
Vuxna har valt vad som ska göras men informerat barnet om detta samt att det fyller en betydelsefull roll.
5. Konsulterad och informerad
Vuxna har valt vad som ska göras och barnets åsikter och erfarenheter spelar stor roll för resultatet.
6. Inflytande
Barnet har ingen rätt eller möjlighet att ta egna initiativ men har ett visst inflytande över projektet och de beslut som ska fattas.
7. Initiativ och inflytande
8. Initiativ och medbestämmande tillsammans med vuxna
Barnet har både rätt och möjlighet att ta egna initiativ, har lika stor
bestämmanderätt över projektet och de beslut som ska fattas som den vuxna och de tar beslut tillsammans (Dahlstrand, 2004. S. 51).
De tre första stegen kallas Hart för olika former av icke-deltagande då det inte anses att de kan innebära ett faktiskt deltagande för barnen (Ibid.).
3. Metod och material
3.1 Metod
Uppsatsen kommer tillämpa metoden kvalitativ fallstudie för att analysera dess frågeställningar. Materialet kommer inhämtas genom systematiska litteratursökningar främst i relevanta dokument från nationella och
internationella organisationer. Det är informationen som texten innehåller som är av vikt för denna uppsats. Uppsatsen kommer även vara
teoritillämpande vilket innebär att det litterära materialet ställs emot de två teoretiska utgångspunkterna i uppsatsen. De teoretiska utgångpunkterna kan tillföra ytterligare kunskap och infallsvinklar på ett komplext fall (Esaiasson, mfl., 2017. S, 41). Enligt Sharan Merriam som är en amerikansk professor i pedagogik riktar Fallstudier observans mot hur olika problem hanteras utifrån ett helhetsperspektiv vilket även denna uppsats ämnar göra. Den kvalitativa metoden gör det möjligt att analysera och tolka mer djupgående aspekter av det innehåll som hämtas ur litteraturen (Merriam, 1994. S, 20, 24).
Uppsatsen kommer även vara tolkande då lagarna samt artikel 3 i
barnkonventionen i viss utsträckning kräver juridisk tolkning. I EU:s rapport finns 33 anvisningar om hur en rättsprocess bör utföras då barn är
därmed i stora delar analysera resultatet kategorivis för att sedan analysera utifrån ett helhetsperspektiv. Resultaten från litteratursökningarna kommer sammanställas och analyseras utifrån syfte och frågeställningar för att nå ett så tillfredsställande och objektivt resultat som möjligt. Innan metod valdes togs hänsyn till viktiga aspekter samt förutsättningar för uppsatsarbetet.
3.1.1 Avgränsningar
Uppsatsen kommer utgå ifrån Sveriges myndighetsålder för definitionen av barn, 18 år. Uppsatsen kommer även avgränsas till att innefatta det rättsliga förhållandet mellan Sverige, EU och FN. Begränsning till artikel 3 i
barnkonventionen har gjorts eftersom resterande artiklar i konventionen anses utgå ifrån den och den då anses vara en av de mest betydande artiklarna i konventionen.
3.1.2 Juridisk tolkning
De flesta rättsregler är uppbyggda på så sätt att om ett faktum eller
handlingssätt föreligger ska en viss konsekvens inträda. En rättsregel bör inte tolkas isolerad utan ses i sitt sammanhang. Lagar beskriver verkligheten med en varierande grad abstraktionsnivå och generalitet (Hydén och Hydén, 2016, S. 113 - 114). Lagtolkningen utgår ifrån en språklig tolkning av texten. Utgångspunkten är ofta att orden som används betyder samma som i det vardagliga språket. Ordens betydelse avviker sällan mycket från det vardagliga språkbruket men de definieras mer precist vilket ofta medför en avvikelse från det vanliga sättet ordet används på. Lagstiftaren kan antas följa samma språkregler som folket. En annan utgångspunkt i tolkning av lagtext är att lagstiftaren följer de grundläggande kraven för logik och att hon är medveten om att den som läser lagtexten utgår ifrån det (Lehrberg, 2017, S. 142 - 144).
Uppsatsen disposition är upplagd på så sätt att bakgrund kommer presenteras i del 4. Här kommer först omfattningen av barn som kommer i kontakt med rättsväsendet presenteras samt i vilka situationer detta kan ske. Sedan kommer även relevanta svenska lagar gällande barn som refereras till senare i undersökningen redogöras för. I del 5 redovisas resultatet. Här kommer först relevanta lagar, anvisningar och konventioner redovisas under 5.1 och 5.2. Sedan kommer Sveriges system gällande barn i rättsprocess presenteras vilken kommer vara uppdelad utefter olika delar av rättsprocessen. Därefter kommer analysen framföras som i sin tur ska leda till uppsatsens slutsatser. I analysen förs en objektiv diskussion kring resultatet som bygger på syfte, frågeställningar och teorier. Sedermera kommer uppsatsens slutsatser framföras för att tydliggöra studiens forskningsresultat.
3.2 Material
Uppsatsens material kommer inhämtas i enighet med metoden som beskrivits över. Materialet kommer från litterära källor som anses relevanta för fallet. Källorna består till största del av offentliga dokument från bland annat Europeiska unionen, Sveriges regering, rättsväsendet i form av åklagarnas och domstolens egna hemsidor, utbildningsradion samt svenska lagar. I från EU:s och FN:s officiella dokument har främst information gällande lagar, anvisningar och konventioner använts. Den svenska lagboken har tillämpats för att redogöra för Sveriges rättssystem gällande barn i rättsprocess samt Sveriges tillämpning av lagarna. Sedan har materialet ytterligare
kompletterats med andra källor från akademisk litteratur, artiklar samt föredrag och dokumentärer för att få en mer fullständig bild av det studerade fallet. Undersökningsmomenten valdes för att ge studien flera givande perspektiv.
I en fallstudie bör det finnas flertalet källor för att stärka studiens
material. De svaga sidorna är svårigheten att hitta relevanta källor samt att många källor kan vara otillgängliga (Yin, 2007. S, 113-116).
3.2.1 Källkritisk diskussion
Allt material som använts i uppsatsen har granskats källkritiskt. De källor som används har högrereliabilitet eftersom de i största grad innefattar primärkällor. Det material som kommer från sekundärkällor är i första hand publikationer, föredrag eller dokumentärer av akademiker och forskare.
Uppsatsen kommer utgå ifrån de källkritiska aspekterna äkthet, samtidighet, beroende och tendens. De här perspektiven är vida kända men uppsatsen har inhämtat definitionerna från hemsidan säkerhetspolitik vilket drivs av den svenska myndigheten för samhällsskydd och beredskap. (Säkerhetspolitik, 2017).
Då de flesta källor som använts i arbetet är hämtade från offentliga
mellanstatliga och statliga organisationer som anses tillräckligt trovärdiga för att användas i detta arbete. Källorna är dock inte helt oproblematiska och det finns fortfarande källkritiska aspekter att ta hänsyn till. Enligt Robert K. Yin har dokument som kommer från EU och regeringen i vissa fall redigerats av nämndemän (Yin, 2007. S, 109). Detta påverkar tendensaspekten då många nämndemän har tendens eftersom de flesta är politiskt tillsatta. Det finns heller ingen garanti för att staten alltid arbetar objektivt. Staten kan ha tendenserdå de vill förmedla en speciell åsikt till invånarna. Tendensen kan även variera beroende på vem som sitter vid makten i respektive
riksdagsutskott eller myndighet.
Gällande informationens äkthet tas åtgärder i uppsatsen för att minimera falsk information. Flera källor kommer studeras för att hitta samma
källans uppkomst kommer kontrolleras i jämförelse med tiden för händelsen eller fenomenet beskrivet i källan. Tiden mellan källans uppkomst och tiden då denna uppsats skrivs kommer även tas i beaktning.
3.3 Tidigare forskning
Studierna till tidigare forskning i detta arbete valdes eftersom de anses kunna vara ett djupare underlag till uppsatsen på ett allomfattande plan.
3.3.1 Implementering av barnkonventionen
I myndighetens uppdrag är en rapport från barnombudsmannen från 2007.
Rapporten belyser hur barnets perspektiv får komma fram inom olika
myndigheter. Arbetet bygger på enkätundersökningar som genomförts under år 2005 där svaren kommer från myndighetsutövare i 84 myndigheter. Undersökningens syfte är att bevaka införandet och genomförandet av FN:s barnkonvention i Sverige. Enligt studiens resultat går införandet av
barnkonventionen hos Sveriges myndigheter långsamt. Regeringen har ställt tydliga krav på myndigheter men tydliga framsteg är svåra att utläsa då det gäller en pågående utvecklingsprocess. Enkätundersökningen visade även att endast ett fåtal myndigheter har uppföljningsrutiner gällande beslut som tas om barn. Ändå svarade nästan 62 % av alla myndigheter att de känner till den nationella strategin för förverkligandet av barnkonventionen och vad den innehåller. Barnombudsmannen uttrycker i analysen att uppfattningen är att barn inte tas på samma allvar som vuxna medborgare. Rapporten kommer fram till att behovet av utbildning inom barns rättigheter och genomförande av barnkonventionen är viktigare än ökade avsatta resurser
(Barnombudsmannen, 2007).
2008 publicerade barnombudsmannen en uppföljning av I myndighetens
uppdrag kallad Styrning och uppföljning nyckeln till framgång. Även här
Myndigheterna är osäkra på vilken kunskap personalen har om
barnkonventionen och barnombudsmannen uppfattar det som att kunskapen kring konventionen ännu inte slagit igenom. Slutsatserna av denna analys ligger i linje med rapporten från 2007 (Barnombudsmannen, 2008).
3.3.2 Europeiseringen av Sverige
Studieförbundet Näringsliv och Samhälles demokratiråd publicerade 2010 demokratirådets rapport gällande Europeiseringen av Sverige. Rapporten belyser EU:s inverkan på svensk politik och rätt. De medverkande forskarna diskuterar och analyserar konsekvenserna som kommit för Sverige av ett medlemskap i Europeiska unionen (Tallberg, m.fl., 2010, S.7). Rapporten visar att unionen påverkar i stor grad hur svensk politik bedrivs och organiseras. I många delar handlar det om att unionen förstärkt drag av Sveriges politiska system som existerade redan innan medlemskapet snarare än att EU bidragit till att skapa helt nya mönster i Sveriges politiska system. Exempel på dessa mönster är ekonomisk globalisering och politisk
internationalisering. Forskarna drar även slutsatsen att svenska politiker inte svarat på de nya politiska förutsättningarna på ett tillfredsställande sätt för att på lång sikt bevara demokratin i Sverige och Sveriges inflytande i unionen (ibid. S. 133 – 135).
4. Bakgrund
4.1 Unga i kontakt med rättsväsendet
4.1.1 Unga som misstänkta
vanligast bland unga är narkotikabrott, stöld och skadegörelse. (Brottsförebyggande rådet, 2018). Sedan 2016 har antalet lagföringar minskat för de som vid förhandlingarna är äldre än 21 år men ökat för de mellan 15–20. Den största ökningen har skett i åldersgruppen 15 – 17 år som ökat med 5 %. Sedan 2008 har dock antalet lagföringar gått ner i samtliga åldersgrupper (Brottsförebyggande rådet, 2018, ss. 38-39). I denna statistik av BRÅ är dock endast de minderåriga som är straffmyndiga med, 15 år eller äldre. I juni 2010 ändrades dock lagen gällande lagförandet av barn under 15 år. Möjligheterna att utreda brott för de under 15 år regleras i ”31 §
(1964:167) lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare” (Brottsförebyggande rådet, 2014. S, 5 - 7).
4.1.2 Unga som målsägande
ofredande av barn mellan 0–17 uppkom till 4 300 år 2017. 53 % av sexualbrotten som anmäles 2017 var riktade mot någon under 18 år.
4.1.2 Unga som vittnen
Människor har en skyldighet att vittna och om någon skulle vägra kan polisen bli inkopplad och hämta personen. Om ett barn under 15 år dock inte vill vittna kan domstolen göra en prövning gällande hur nödvändigt
personens vittnesmål är och om de skulle kunna utesluta vittnet
(Brottsofferjouren, u.d.). Det är vanligt med barn som vittnen i exempelvis brott som sker innanför hemmet (Eriksson m.fl. 2008, S. 10)
4.2 Relevanta lagar rörande barn i Sverige
4.2.1 Lagen om vård av unga
LVU:s syfte är att bereda den unge vård i de fall när denne alternativt föräldrarna inte samtycker. Det är socialtjänsten som beslutar om lagen och oftast i de situationer då socialtjänstlagen inte anses räcka. LVU tillämpas främst på två huvudfall, dels när omsorgen brister eller när det finns brister på andra delar av hemförhållanden som äventyrar barnets hälsa eller utveckling. Det andra fallet är när barnet själv utsätter sig för skada genom exempelvis narkotikamissbruk, kriminella handlingar eller andra socialt nedbrytande beteenden. Ett beslut om LVU innebär att föräldrarnas
bestämmanderätt över barnet begränsas (Clevesköld, Thunved och Thunved, 2015. S. 25).
4.2.2 Lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare
Lagen behandlar hur rättssystemet ska behandla barn och unga under 21 år. En person under 15 år kan inte straffas i det svenska rättsväsendet utan då görs istället en LUL-utredning. Utredningen görs för att klargöra
sedan vilka åtgärder som är lämpliga. Inte varje brott begånget av ett barn blir utrett enligt LUL utan det krävs att vissa kriterier är uppnådda för att en sådan utredning ska bli aktuell. Denna typ av utredning är vanligare när det handlar om grövre brott (Clevesköld, Thunved och Thunved, 2015. S. 62– 63).
5. Resultat
5.1 FRA:s anvisningar och barnkonventionen
FRA: s anvisningar i dokumentet Child friendly justice kommer från en undersökning där 9 medlemsländers behandling av barn i rättsväsende studerats. Sverige var inte ett av de länderna som studerades av unionen. Det framkom i denna undersökning att de studerade medlemsländerna brister på flertalet punkter i sitt arbete med barn. De 33 anvisningarna är indelade i fem kategorier. Rätten att bli hörd, rätten till information, rätten till skydd och privatliv, rätten att inte bli diskriminerad och principen om barnets bästa (European union agency for fundamental rights, 2017).
Rätten att bli hörd:
Den första gruppen anvisningar trycker på att EU:s medlemsstater ska garantera barns deltagande i rättsprocess och aktivt skydda deras rätt att bli hörda. Staterna bör införa tydlig lagstiftning gällande hur ett barns mognad ska bedömas samt utföra individuella bedömningar gällande mognad på barnet. Yrkesverksamma borde få tydliga riktlinjer om hur barn ska höras i förhör. Utfrågningarna bör ske i barnvänliga miljöer utanför domstolsmiljö genom barnanpassad medling och videoinspelning vid förhör. Staterna bör även överväga att inrätta domstolar särskilt för barn alternativt specialiserade avdelningar av vanliga domstolar. Rättsprocessen bör ske särskilt skyndsamt samtidigt som barnet ska ha tid och möjlighet att uttrycka sina åsikter
Rätten till information:
Staterna bör säkerställa alla barns rätt till information i rättsliga processer. Bestämmelserna ska vara tydliga i från vilket håll informationen ska komma. Staterna bör utveckla skriftligt material gällande barns rättigheter som är till för barn som ska förklara den rättsliga processen och de olika
yrkesverksammas roller. Staterna bör även se till att barnet har någon yrkesverksam person som stödjer denna genom hela förfarandet. Informationen ska vara anpassad till barnets ålder och mognad (ibid.).
Rätten till skydd och privatliv:
Barnen bör alltid behandlas som personer som är i behov av särskilt skydd. Staternas rättsväsende bör inte enbart ta hänsyn till barns särskilda behov i allmänhet utan även särskilt sårbara barn som exempelvis barn som bevittnat sexuellt våld. Rättskyddsgarantier som skyddar barn mot skada,
traumatisering och sekundär viktimisering bör alltid finnas tillgängligt. Staterna bör även använda sig av stängda domstolar vid behov. Åtgärder behöver även tas som säkerställer att barnets personuppgifter hålls konfidentiella (ibid.).
Rätten att inte bli diskriminerad:
Rättssäkerheten bör innefatta icke-diskriminerande åtgärder exempelvis gällande funktionsnedsättning och språk. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt de barn som blivit utsatta för diskriminering genom exempelvis hatbrott (ibid.).
Principen om barnets bästa:
Staterna bör se till att det finns tillräckligt med resurser för att tillgodose barns behov vid alla typer av rättsliga förfaranden. Personalresurser samt ekonomiska resurser bör fördelas på ett lämpligt
sätt för barnens bästa (ibid.).
Barnkonventionen är ett dokument utfärdat av förenta nationerna 1989 som innehåller bestämmelser gällande barns rättigheter i samhället. Konventionen började gälla i Sverige 1990 och i juni 2018 röstades den igenom som lag i riksdagen. Lagen förväntas vinna laga kraft i 2020 (Riksdagen. 2018). Konventionen bygger på att barn är sårbara och i behov av skydd från vuxna och allmänheten.
Konventionen innehåller 54 artiklar men artikel 3 är en av de mer övergripande. Artikel 3 i barnkonventionen lyder som följer: ”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa” (Unicef, 2018).
5.2 EU:s begreppsdefinition av rättvis rättegång i Sverige
Europeiska unionens definition av en rättvis rättegång återfinns under avdelning 3, artikel 20 samt avdelning 6, artikel 47, 48 och 49 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Avdelning 3 behandlar jämlikhet i lagen varav artikel 20 fastställer att alla människor i EU:s medlemsstater är lika inför lagen. Avdelning 6 berör de grundläggande i rättigheterna gällande rättsskipning. Relevanta lagar ur artikel 47, 48 och 49 lyder som följer:
Artikel 47
personer som inte har tillräckliga medel, om denna hjälp är nödvändig för att ge dem en effektiv möjlighet att få sin sak prövad inför domstol”.
Artikel 48
1. ”Var och en som har blivit anklagad för en lagöverträdelse ska betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen fastställts”.
2. ”Var och en som har blivit anklagad för en lagöverträdelse ska garanteras respekt för rätten till försvar”.
Artikel 49
3. ”Straffets stränghet bör inte vara oproportionerlig i förhållande till lagöverträdelsen” (Sveriges kommuner och landsting, 2001).
5.3 Sveriges tillämpning
5.3.1 Självbestämmande och förhör
Barn under 18 år är omyndiga i Sverige och anses därför inte samma rättshandlingsförmåga som vuxna. Det betyder att barn inte har samma rätt att ta beslut i frågor som rör dem själva. Förklaringen är att barn under 18 inte anses ha tillräckligt förstånd eller mognad för att fatta sådana beslut. Barnet ska inte behöva ta de konsekvenser som kan komma av ett beslut som denne inte har mognad eller förstånd för att förstå (Singer, 2014, S. 273). Barnet har dock en rätt långtgående möjlighet att bestämma i en del avseenden som exempelvis vårdnadsrätten och förmynderskapsrätten. Barnets rätt att bestämma ökar i takt med dess ålder och mognad (Ibid. S. 295).
individuella fall. För små barn kan hemmet vara lämpligare (Clevesköld, m.fl, 2015, S. 67-72).
I många städer i Sverige finns något som heter barnahus. De används främst när barnet blivit utsatt för brott. Barnet kommer hit för att exempelvis förhöras, läkarundersökas eller prata med psykolog och socionom. (Johansson, 2011, S. 16). Förhörsrummen är specialinredda för barn och innehåller klara färger och leksaker (Thörnqvist, 2018). De flesta barn under 15 förhörs på videokamera och behöver på så sätt inte vara med i en domstol. Vad som sägs av barnet i videoförhöret ska dock värderas med försiktighet och det är viktigt att den som förhör inte ställer ledande frågor. Om detta ändå skulle ske sänker det bevisvärdet av barnets berättelse. När förhören sker med mycket små barn anses bevisvärdet i allmänhet vara lågt. I ett sådant fall kräver det att barnets uppgifter stämmer med övriga bevis i utredningen. Detta är dock fallet i många mål med vuxna också (Andersson, 2017).
5.3.2 Utredning
Många utredningsåtgärder under en förundersökning kräver samtycke från den som berörs, till exempel läkarundersökningen. Om det är fråga om ett barn som inte nått den åldern eller mognaden så denne anses vara
självbestämmande i dessa frågor är det målsman som ska samtycka. I de fall vårdnadshavaren är misstänkt för brottet finns det möjlighet att förordna om en särskild företrädare för barnet. En sådan företrädare kan bli aktuell just när vårdnadshavaren är misstänkt för brottet eller när denne anses ha en sådan relation till den misstänkte att barnets rätt inte kommer tillvaratas. Den särskilda företrädaren övertar vårdnadshavarens rätt att fatta beslut i frågor som rör barnet som kommer upp under rättsprocessen. Företrädaren ska inte ge sitt samtycke till en åtgärd om barnet kan ta skada från den (Lag om särskild företrädare för barn 1999: 997).
I arresten kan ungdomarna sitta upp till 72 timmar i Sverige. Ungdomar mellan 15–18 kan även få sitta i isoleringscell. Sverige har fått stark kritik från både FN och EU för de långa häktningstiderna och främst för att personerna ofta hålls isolerade 23 av dygnets 24 timmar, och däribland barn under 18. FN menar att isolering under väldigt långa perioder kan liknas med tortyr. (Norberg och Hyland, 2014). Häktningsgrunder kan vara exempelvis flyktfara eller kollusionsfara (Barnombudsmannen, 2013).
5.3.3 Sekretess
I de flesta av rättsväsendets instanser gäller sekretess både till allmänhet, andra myndigheter och mellan olika verksamhetsgrenar inom samma
myndighet om de kan anses vara självständiga från varandra. Vid tillämpning av sekretessbestämmelser ska hänsyn tas till den skada som kan ske i det individuella fallet (Offentlighets- och sekretesslagen 2009: 400). Det finns sekretessbestämmelser som är undantagslösa, absolut sekretess. Gällande absolut sekretess behövs inte skaderekvisit uppfyllas för att sekretessen ska gälla. Detta rekvisit ska dock prövas i andra fall där absolut sekretess inte råder. Det finns raka eller omvända skaderekvisit. Med raka skaderekvisit menas att offentlighetsprincipen är huvudregel och sekretess endast föreligger då det kan antas att men eller skada uppkommer om uppgifterna röjs. Omvänt skaderekvisit innefattar sekretess som huvudregel och
utlämnande av uppgifter endast kan ske om det står klart att uppgifterna kan röjas utan att men eller skada uppstår (Johansson, 2011, S. 49–50).
5.3.4 Språkförhinder och funktionsnedsättning
Förhandlingarna vid domstolarna i Sverige ska hållas på svenska men om någon inte behärskar språket har de rätt till tolk. Domstolen anlitar tolk när de anser att någon part inte kan delta fullt ut på grund av att de inte behärskar svenska språket eller är allvarlig hörsel- eller talskadad (Förvaltningslag 1986: 223). Domstolen avgör om det finns behov av tolk i individuella situationer. Den som anlitas som tolk har som uppgift att ordagrant översätta och måste i början av förhandlingen avlägga ed (Sveriges domstolar, 2017). I FUK artikel 12 står det att information ska ges på det språk som den tilltalade förstår. Informationen ska även ges skriftligt (FUK 1947: 948, 2018).
funktionsnedsättning finns dock krav på en effektiv tillgång till rättssystemet för människor med funktionsnedsättning (Regeringskansliet, 2015). I
Europakonventionens artikel 14 står även förbud mot diskriminering, även om det inte i detta fall enbart är inriktat på rättsprocessen. En rapport från polisförbundet visar att tre av fyra poliser anser att de själva inte har
tillräckliga förutsättningar för att möta människor med psykisk ohälsa inom ramen för sitt arbete (Kvarntorp, 2017). Barn med exempelvis en
neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som utsätts för brott har sämre rättssäkerhet än barn utan NPF. PÅ grund av sin funktionsnedsättning bedömer polisen och rätten ofta att deras berättelser inte är lika trovärdiga som andra barn och det råder delade meningar mellan hur man ska se på ansvars- och skuldfrågan (Pehrson, 2016).
5.3.5 Rättshjälp
Rätten till rättshjälp regleras i rättshjälpslagen. För att få rättshjälp måste en skriftlig ansökan författas av den rättssökande alternativt exempelvis
vårdnadshavare eller juridiskt biträde. En person under 18 kan få kostnadsfri rättshjälp i Sverige om personens bristande ekonomi ger anledning till detta, annars kostar den för tillfället 1699 kr/timme. Rättshjälpen får beviljas till en person som har mindre än 260 000 i årsinkomst (Rättshjälpslag 1996: 1619, 2019).
5.3.6 Påföljd
Straffrättsliga förhållanden är dock annorlunda då utdömer domstol ett straff utan någon undersökning om ett behov av åtgärd föreligger (Nordlöf, 2012, S. 160).
Straffrättsliga påföljder kan inte bli aktuella för någon under 15 år i Sverige. Då är det istället socialtjänsten som får ansvaret (BrB 1962: 700).
5.3.6.1 Fängelse och sluten ungdomsvård
Ingen under 21 år får dömas till livstids fängelse i Sverige. Är någon mellan 15 - 18 kan denne inte dömas till fängelse om det inte finns synnerliga skäl utan då döms man istället till ungdomsvård. Synnerliga skäl är som oftast om brottet varit särskilt grovt eller omständigheter kring brottet kan anses ligga till grund för fängelse (Norberg och Hyland, 2014). Om fängelsestraffet kan bli längre än tre månader krävs även ett uttalande från socialnämnden. Om dömd ska den unga bli villkorligt frigiven efter två tredjedelar av straffet (Nordlöf, 2012, S. 184).
Sluten ungdomsvård är den vanligaste påföljden för ungdomar som skulle fått fängelse som påföljd om de vid brottstillfället varit vuxna. Straffet är tidsbestämt och avtjänas på särskilda ungdomshem. Ungdomarna ska under sin tid på hemmet få behandling och vård men det är brottet och inte
vårdbehovet som bestämmer straffet. Maxstraffet för sluten ungdomsvård är fyra år (Statens institutionsstyrelse, 2017).
5.3.6.2 Övrig påföljder
Påföljden villkorlig dom innebär att personen dömd till en prövotid på två år där individen ska iakttaga skötsamhet istället för frihetsberövande. Rätten har sedan rätt att frihetsberöva personen om villkoren i den villkorliga domen inte följs. Under den villkorliga domen kan även samhällstjänst vara aktuellt (ibid., S. 201–202).
5.3.7 Rätten till försvar
Gällande barn under 15 anses inte offentlig försvarare vara nödvändigt då utredningen inte avser lagföra. Dock kan representation av ett juridiskt biträde bli aktuellt om det rör sig om mycket grova brott (Clevesköld m.fl., 2015, S. 82–83). Barnet över 15 år har dock rätt till försvarare men behovet av en offentlig försvarare ska undersökas innan rättegång. Barnet har inte stort inflytande i sitt försvar (ibid., S. 99).
5.3.8 Oskuldspresumtion
Oskuldspresumtion är den grundläggande principen om att varje människa är oskyldig i ett brottsmål tills det att motsatsen bevisats. Åklagaren har
bevisbörda i rättsfall, vilket innebär att det är åklagarens uppgift att bevisa att den åtalade begått en brottslig handling (Åklagarmyndigheten, u.d.).
6. Analys
Under denna del kommer analysen av resultat presenteras. Först kommer frågeställning 1 sammanställas. Därefter kommer den andra frågeställningens resultat redovisas och därpå kopplingen till uppsatsens teoretiska
utgångspunkter. I enlighet med detta kommer sedan uppsatsens slutsatser presenteras.
6.1 Europeiska unionens anvisningar och barnkonventionen
barnahus. Här arbetar de som jobbar med utredningar kring barnet och gör att barnet inte behöver åka till olika ställen för att prata med olika
myndighetspersoner. Att barn hörs i barnvänlig miljö undermineras dock av att de fortfarande förväntas kunna redogöra som en vuxen och att det är svårt för ett yngre barn att bli trodd.
I teorin ska även fall gällande barn handläggas särskilt skyndsamt. I
praktiken drar dock många ärenden över tiden och det finns många ”särskilda skäl” som kan legitimera att öka tidsfristen på handläggningen i fallen. Sverige använder sig inte av barnanpassade domstolar men de flesta barn under 15 år behöver aldrig höras i domstol då videoinspelade förhör
tillämpas. De som är över 15 ska dock närvara vid domstolstillfälle. Det finns riktlinjer om hur barn ska höras i en rättsprocess, vem som får förhöra och på vilka grunder. Barn mellan 15–18 har dock liknande rättsprocess som vuxna.
Det läggs mycket vikt på barnets mognad även gällande rätten till information. Materialet ska i enighet med FRA:s anvisningar finnas tillgängligt skriftligt. Det finns dock inga konkreta regler gällande vart informationen till barnet ska komma ifrån. Detta kan leda till förvirring inom yrkeskåren och få konsekvensen att barnet inte får den information denne har rätt till. Det finns många stödpersoner att tillgå i form av målsägandebiträde för den som är målsägande eller vittne. För den som är åtalad finns juridiskt biträde om personen är under 15 år och offentlig försvarare om personen är mellan 15–18. Barn under 15 har även stort stöd av socialförvaltningen under utredningen.
rättsväsendets instanser är dock omfattande, särskilt i fall gällande barn. Sekretessen lyder både till allmänheten och inom rättsväsendets olika instanser. Det kan även anses lämpligt att individuella bedömningar görs gällande sekretessen utefter vilken skada som kan uppkomma för individen.
Rättigheter för barn med funktionsnedsättning och icke-diskriminerande åtgärder finns men är ej anpassade specifikt för barn. Det kan anses behövas större studier kring barn med funktionsnedsättningar i rättsväsende samt personal som är utbildade för att hålla förhör med dessa barn. Unga med funktionsnedsättning löper större risk än andra barn att utsättas för våld och övergrepp. Om de barnen då har svårare att bli trodda av rättsväsendet är det en stor grupp brottsoffer som kan bli utan upprättning på grund av sin funktionsnedsättning. Barn som inte pratar svenska har dock lagstadgad rätt att få information på ett språk de förstår och tolk ska tillsättas. Detta kan dock försvåras då det kan finnas problem med att hitta tolkar för alla språk vilket kan leda till att rättsprocessen istället förlängs. Det är även svårt med balansen mellan att utreda skyndsamt men att ge barnet tillräckligt med tid och plats att uttrycka sina åsikter och ge en tydlig bild av händelsen.
6.1.1 Barnkonventionen
Det finns ingen lagstiftad definition i Sverige om exakt vad barnets bästa är i olika situationer. Utan i enlighet med artikeln i FN ska barnets bästa
definieras utifrån varje enskild situation och person. Vad som bedöms som barnets bästa kommer då bero på vem bedömaren är vilket gör lagen inkonsekvent.
Vilken yrkeskompetens de yrkesverksamma har skiljer sig dock mycket beroende på vart i landet barnet bor. Detta gör att vissa barn har möjlighet till en mer fördelaktig rättsprocess än andra.
Kroppsvisitering kan vara i enighet med barnets bästa när barnet är misstänkt då detta kan ge de en fulländad och mer rättvis rättegång. En kroppsvisitation för vittne eller målsägande anses i största del i enighet med barnets bästa då det i många fall möjliggör en rättegång eller en fällande dom. Visitationen kan dock i vissa fall anses vara integritetskränkande, dock tas åtgärder för att minimera kränkningen för barn under 15 genom att endast läkare,
sjuksköterska eller någon av samma kön får utföra kroppsvisitationen och att vittne ska närvara om den utförs av någon som inte är läkare. För barn över 15 tillämpas liknande regler för kroppsvisitation som för vuxna. Att sitta isolerad i en häktescell 23 timmar om dygnet i 72 timmar kan ej anses vara i enighet med barnets bästa. Sverige har även fått mycket kritik för denna behandling och det kan anses krävas en förändring gällande hur barn hålls frihetsberövade innan åtal.
Det finns frågor gällande i vilken utsträckning och i vilka sammanhang i rättsprocessen som barnets bästa kan tas i beaktning fullt ut samtidigt som rättsstaten bevaras. Det kan exempelvis argumenteras att barnets bästa aldrig kan vara annat än vård som påföljd men i en rättsstat där
straffmyndighetsålder är 15 kan detta anses inte vara fullt utförbart. För barn som inte kan få någon rättslig påföljd men ändå få sin misstänkta brottsliga handling utredd kan det också behöva tas beslut som inte är i enighet med principen om barnets bästa. Polisen och övrig utredande personal måste fortfarande kunna säkerställa en rättssäker utredning. Att denna utredning genomförs kan i sig vara enligt barnets bästa även om det betyder att enskilda beslut behöver tas som inte överensstämmer med principen.
Eftersom barnkonventionen dock ska bli lag i Sverige behöver landet se över sina rutiner gällande barn i rättsväsende för att öka situationerna där
6.2 Europeiska unionens definition av rättvis rättegång
Sverige följer EU:s definition av en rättvis rättegång på flera plan även gällande barn. Vad som anses som ett oproportionerligt straff i förhållande till den brottsliga handlingen kan anses som en vagare reglering. Detta kan även vara en av anledningarna till att EU- länder fortfarande har väldigt olika påföljdssystem.Barn i Sverige under 15 år kan inte få påföljd utöver åtgärder hos socialtjänsten. Det är dock som tidigare nämnt större skillnad mellan barn och vuxnas straff. I detta fall kan en proportionerlig påföljd anses vara ett straff som är anpassat efter brottet samt barnets mognad och ålder. Detta är något som Sveriges rättsväsende försöker ta hänsyn till men
konsekvenserna av olika straffrättsliga påföljder är inte tillräckligt forskat på för att säga exakt vilken påföljd som ska ges till vem i vilken situation. Att barn under 15 inte kan få påföljd och att barn mellan 15–17 får ungdomsvård när den vuxna får fängelse anses dock som en skyddande åtgärd för unga.
Alla personer under 18 har rätt till rättshjälp om deras ekonomi kräver det. En lön på över 260 000 om året är inte vanligt för någon under 18 och de har då rätt till rättshjälp om de skickar in en ansökan. Är barnet inte rådlig att själv skriva ansökan kan även en vårdnadshavare eller juridiskt biträde skriva den. Detta kan vara lämpligt då barnet inte själv kan ta beslut om rättshjälp eller skriva ansökan på grund av exempelvis ålder och mognad. Ett juridiskt biträde är dock till största del aktuellt för barn under 15 år om det rör sig om mycket grova brott. Om barnet då inte är misstänkt för något sådant grovt brott och inte har någon vårdnadshavare med möjlighet att skriva kan denne få svårighet med ansökan om rättshjälp.
nämnda konsekvenser. En offentlig försvarare anses kunna vara mer behjälplig i rättsprocess även i mål gällande barn under 15 än enbart ett juridiskt biträde. De mellan 15–17 år har inte heller någon absolut rätt till offentlig försvarare utan behovet ska utredas och det är i första hand
vårdnadshavaren till den tilltalade som ska bestämma om det. Det kan anses att barnet över 15 i detta fall borde vara en mer självständig aktör eftersom denne anses vara straffmyndig och därmed kunna ta ansvar för sina egna beslut. Det finns ingen garanti på att barnet har en vårdnadshavare som vill barnets bästa eller har en bra relation till barnet.
Gällande att anses oskyldig tills motsatsen bevisats så finns
oskuldspresumtionen i Sverige. Detta är en grundläggande princip om att varje människa är oskyldig i rättegång tills att åklagaren bevisat motsatsen. Alla barn under 15 får dock inte sina brott utredda under LUL och får därför heller inte deras skuld eller oskuld utredd. Personer ska dock vara oskyldiga tills motsatsen bevisats och kan då inte anses skyldiga om ingen utredning sker. Barn under 18 anses inte heller ha rätt till försvarare vilket gör det svårare att visa sin oskuld även om ingen straffrättslig påföljd är aktuell. Att bevisa skuld eller oskuld för någon under 18 som måste redogöra som en vuxen kan vara en mer komplicerad process vilket leder till att barnets rättsprocess inte blir rättrådig.
Barn under 15 har ingen rättegång men har i mång fall fortfarande en utredning i enighet med LUL. Deras utredning borde dock ändå vara i enighet med en rättvis rättegång och därmed ett rättvist bemötande av rättsväsendet.
6.3 Barndomssociologi och Hart’s deltagandetrappa
att de inte får vara aktörer på samma sätt som vuxna utan att hänsyn tas till att de är barn och inte utvecklat samma förstående som vuxna. Barns möjlighet och rätt att ta beslut som påverkar de själva ökar i takt med dess ålder och mognad. Barnen förväntas dock kunna redogöra som en vuxen i förhör vilket visar på att rättsprocessen gällande förhör och lämnande av vittnesmål inte är anpassade för barn. De ses även mindre som självständiga aktörer vid funktionsnedsättning då de har svårare att redogöra samt svårare att bi trodda i sina berättelser.
I den andra frågeställningen om EU:s definition av en rättvis rättegång handlar mer om rättvis representation i rättsprocessen än ett självständigt deltagande. Rättshjälpen ska författas av vårdnadshavaren och inte den unga själv. Detta minskar den unges deltagande även om det i slutändan kan vara bra för barnet om någon äldre som kan formulera sig bättre författar
förfrågan om rättshjälp. De Barn över 15 har heller inte stort inflytande på sitt försvar på grund av att de inte anses tillräckligt mogna för att ta sådana beslut.
Hart’s deltagandetrappa sätter barnets deltagande i fokus. Deltagandet anses vara mellan 3 – 5 trappsteget i alla avseenden. Det tredje trappsteget
heller inget faktiskt tillfälle för barnet att själva eller tillsammans med vuxen ta beslut gällande händelseförlopp eller utfallet.
Det måste även tas i beaktning att barnets deltagande inte kan tas hänsyn till i samma utsträckning som en vuxen då de inte nått full mognad enligt svensk lag. Frågan blir därför hur mycket barnens rättigheter i detta sammanhang kan utvecklas samtidigt som en rättssäker stat upprätthålls.
6.4 Slutsatser
Det finns signifikanta brister i rättsväsendets arbete med barn. En stor del av bristerna verkar bero på okunskap om hur barn fungerar och barns behov. Det förefalles även finnas ett bristande engagemang gällande att fylla i dessa kunskapsluckor. Angående barn som misstänkta måste dock även samhällets vilja att få upprättelse för ett brott tas i beaktning. Sverige anpassar inte EU:s anvisningar fullt ut och anpassar heller inte rättsprocessen efter FN:s
barnkonvention i en tillfredsställande utsträckning. Detta kan anses
problematiskt då Sverige ska lyda under unionens lagar och därmed anses ha ett juridiskt samarbete med unionen samt klubbat igenom ett beslut som ska göra barnkonventionen till lag 2020.
Icke-diskrimineringslagarna finns men brister i praktiken på grund av
kunskapsluckor. Barn som inte pratar svenska har dock lagstadgad rätt till tolk. Som nämnts i diskussionen kan detta dock leda till förlängd
handläggning vid rättsprocess på grund av problem med att hitta tolk. Rätten att förstå förfaranden i rättsprocess kan dock anses överväga den eventuella förlängningen.
Sverige tillämpar även FN:s princip om barnets bästa på många områden. Principen ska alltid övervägas gällande beslut om barn. Det är tydligt att detta försöks efterföljas i många delar av rättsväsendet men arbetet faller fortfarande kort i flera avseenden. Som nämnts i diskussionen kan det dock vara komplicerat att följa principen i rättsväsendet då rättsprocessen måste följas och den rättvisa rättsstaten upprätthållas. Då måste beslutsfattandet innefatta barnets bästa utifrån situationen att denne är med i en rättsprocess. I och med att barnkonventionen förväntas bli lag i Sverige borde dock
tydligare riktlinjer framställas. Detta för att bevara rättsprocessen så skyndsam som möjligt samt göra lagen mer konsekvent.
Är Sveriges system tillräckligt för att barn ska anses ha möjlighet till en rättvis rättsprocess i Sverige? På många punkter är det tillräckligt. Det är tydligt att barn inte tagits i beaktning när EU:s grundläggande rättigheter skrevs då det kan anses att barn skulle behöva mer hjälpmedel för att fullt anses ha möjlighet till en rättvis rättegång. EU har dock ingen specifik motsvarande grundläggande stadga om barnet i rättsprocess. Utifrån de artiklarna i EU:s stadga följer Sverige den på alla plan där barnet är
Utifrån uppsatsens teorier har barn möjlighet att delta i till en måttlig grad. Det kan dock anses att deltagandet och möjligheten att aktivt vara aktörer måste vara begränsat i rättsprocessen i ramen för teorierna. Barnen kan vara aktiva aktörer i högre grad som vittnen eller målsäganden och lägre grad som misstänkta. Detta kan dock tänkas gälla även vuxna i rättsprocess. Förmågan och rätten att aktivt delta dock ökar med ålder och mognad. Det krävs därmed en balansgång mellan den vuxnas skydd gentemot barnet och den vuxnes ansvar att avgöra barnets bästa, samt barnets rätt att agera
självständig aktör. En tydligare reglering skulle behövas för en mer tillfredsställande tillämpning av barnkonventionen när denna vinner laga kraft.
Sverige har således en bit kvar på vägen till ett barnanpassat rättsväsende. Även om barnen i rättsprocess idag har många rättigheter i flera avseenden krävs det en del innan de kan anses ha rätt och möjlighet till en lika rättvis rättsprocess som vuxna. Detta beror i stora delar på att det tas för lite hänsyn till skillnaden mellan barn och vuxnas behov. Det behövs mer kunskap och vilja att förändra situationen för barn i rättsprocess. Det är även tydligt att de svenska lagarna brister på dessa plan då yrkesverksamma inte har klara direktiv om hur en rättsprocess ska genomföras i förmån för barnets bästa.
6.5 Vidare forskning
Det finns ett flertal aspekter som kan motivera vidare forskning inom detta ämnesfält. Andra teorier än vad som användes i denna studie kan tillämpas för att om möjligt få andra synvinklar eller resultat. Det kan även forskas på vad detta typ av resultat gällande Sveriges tillämpning av EU-rätten kan säga om Sveriges och unionens relation på det juridiska planet.
Källförteckning
Internetkällor:
Andersson, P.E, (2017). När är bevisningen tillräcklig i brottmål? Södertörns tingsrätt. Tillgänglig via:
http://www.domarbloggen.se/sodertorns-tingsratt/nar-ar-bevisningen-tillracklig-i-brottmal/ [hämtad 29 apr. 2019].
Barnombudsmannen, (2013). Från insidan. Tillgänglig via:
https://www.barnombudsmannen.se/globalassets/dokument-for-
nedladdning/publikationer/fran-insidan-
final.pdf?fbclid=IwAR2_cvSOXrUC7dx_pkxJ8rKoSwBC1D-FhKKyG33oPVBvC2Z03gqe-NoVESI [hämtad 4 maj. 2019].
Barnombudsmannen, (2007). I myndighetens uppdrag. Tillgänglig via:
https://www.barnombudsmannen.se/globalassets/systemimporter/publikation
er2/myndighetens_uppdrag07.pdf [hämtad 24 maj. 2019).
Barnombudsmannen, (2008). Styrning och uppföljning nyckeln till framgång. Tillgänglig via:
https://www.barnombudsmannen.se/globalassets/systemimporter/publikation
er2/styrning-uppfoljning_myndigheter08.pdf [hämtad 24 maj. 2019].
Brottsförebyggande rådet, (2014). Brott begångna av barn. Tillgänglig via:
https://www.bra.se/download/18.6cde4de61493868542de8a/1418894209941
/2014_20_Brott_begagna_av_barn.pdf [hämtad 6 apr. 2019] S. 5 – 7.
Brottsförebyggande rådet, (2018). Kriminalstatistik 2017. Tillgänglig via:
https://www.bra.se/download/18.c4ecee2162e20d258c246fc/1527751812077
/Sammanfattning_lagforda_2017.pdf [hämtad 6 apr. 2019] S. 38–39.
https://www.bra.se/download/18.10aae67f160e3eba62938177/15221415872
04/Sammanfattning_anmalda_2017.pdf [hämtad 6 apr. 2019].
Brottsförebyggande rådet, (2018). Skolundersökning och brott 2017. Tillgänglig via:
https://www.bra.se/download/18.62c6cfa2166eca5d70e1094/1544004050335
/2018_15_Skolundersokningen_om_brott_2017.pdf [hämtad 6 apr. 2019] S.
23 – 25.
Brottsförebyggande rådet, (2018). Ungdomsbrottslighet. Tillgänglig via:
https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/ungdomsbrottslighet.html [hämtad 6 apr. 2019].
Brottsofferjouren. Är du vittne?. Tillgänglig via:
https://www.brottsofferjouren.se/hjalp-och-stod/ar-du-vittne/ [hämtad 6 apr.
2019].
European agency for fundamental rights, (2017). Child friendly justice. Tillgänglig via:
https://fra.europa.eu/sites/default/files/fra_uploads/fra-2017-child-friendly-justice-children-s-perspective_en.pdf [hämtad 17 apr. 2019].
Höglund, A och Larsson, H, (2014). De svåraste fallen: Om rättsväsendets hantering av barnärenden. Sveriges radio. Tillgänglig via:
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/372575?programid=1316 [hämtad 11 apr.
2019].
Kvarntorp, K, (2017). Oklart vilka rättigheter sårbara personer har i rättsprocess. Advokaten. Tillgänglig via:
https://www.advokaten.se/Tidningsnummer/2017/nr-9-2017-argang-83/oklart-vilka-rattigheter-sarbara-personer-har-i-rattsprocessen/ [hämtad 29
apr. 2019].
Norberg, E och Hyland, N, (2014). Rättsväsendet och barnen. Video. Tillgänglig via:
https://urskola.se/Produkter/180428-Brott-och-straff-Rattsvasendet-och-barnen [hämtad 29 apr. 2019].
Pehrson, C, (2016). Rättsprocessen behöver anpassas för personer med NPF. Special nest. Tillgänglig via:
https://www.specialnest.se/lagstod/rattsprocessen-behover-anpassas-personer-med-npf [hämtad 29 apr. 2019].
Regeringskansliet, (2015). Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Tillgänglig via:
https://www.regeringen.se/4ae1cb/globalassets/regeringen/dokument/sociald
epartementet/funktionshinder/konvention-om-rattigheter-for-personer-med-funktionsnedsattning.pdf [hämtad 27 maj. 2019].
Riksdagen, (2018). Barnkonventionen blir svensk lag. Tillgänglig via:
http://www.riksdagen.se/sv/aktuellt/2018/jun/5/barnkonventionen-blir-svensk-lag/ [hämtad 4 apr. 2019].
Rädda barnen, (2018). Brott mot barn 2016 och 2017. Tillgänglig via:
https://press.raddabarnen.se/pressreleases/ny-rapport-fraan-raedda-barnen-
en-tredje-del-av-de-barn-som-utsaetts-foer-brott-faar-inte-hjaelp-i-tid-2811768 [hämtad 29 apr. 2019].
Statens institutionsstyrelse, (2017). Sluten ungdomsvård – LSU. Tillgänglig via: https://www.stat-inst.se/var-verksamhet/sluten-ungdomsvard-lsu/
[hämtad 4 maj. 2019].
Sveriges domstolar, (2017). Tolk. Tillgänglig via:
http://www.domstol.se/Brott--straff/Rattegang-i-tingsratten/Tolk/ [hämtad 29
Sveriges kommuner och landsting, (2001). Europeiska unionens stadga om de mänskliga rättigheterna. Tillgänglig via:
https://skl.se/download/18.4aa1dc1e1653a5317a02433e/1534429342404/200
1008.pdf [hämtad 12 apr. 2019].
Thörnqvist, I, (2018). Så funkar ett barnahus – polisförhör i barnvänlig miljö. Sveriges television. Tillgänglig via:
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svenska-barnahus-exporteras-till-tyskland
[hämtad 29 apr. 2019].
Tolf, J, (2018). Så fungerar en rättegång mot barn. Sveriges television. Tillgänglig via:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/sa-fungerar-en-rattegang-mot-barn [hämtad 29 apr. 2019].
Unicef, (2018). Barnkonventionen är vårt uppdrag. Tillgänglig via:
https://unicef.se/barnkonventionen [hämtad 6 apr. 2019].
Åklagarmyndigheten. Bevisbörda. Tillgänglig via:
https://www.aklagare.se/ordlista/b/bevisborda/ [hämtad 4 maj. 2019].
Lagar:
BrB 1962: 700. Brottsbalken. Stockholm. Justitiedepartementet.
FUK 1947: 948. Förundersökningskungörelsen. Stockholm: Justitiedepartementet.
Förvaltningslag 1986: 223. Stockholm: Justitiedepartement.
LUL 1964: 167. Lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Stockholm: Justitiedepartementet.
LVU 1990:52. Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga.
Offentlighets- och sekretesslagen 2009:400. Stockholm: Justitiedepartementet.
Rättshjälpslag 1996: 1619. Stockholm: Justitiedepartementet.
SOU 1926:31. Processkommissionens betänkande angående
rättegångsväsendets ombildning. Stockholm: Justitiedepartementet.
Tryckta källor:
Clevesköld, L., Thunved, B och Thunved, A. (2015). Samhället och de unga lagöverträdarna. Femte upplagan. Stockholm: Norstedts juridik. S, 25, 62– 89.
Dahlstrand, L. (2004). Barns deltagande i familjerättsliga processer. Uppsala: Universitetstryckeriet. S, 50 – 51.
Eriksson, M., Källström, Å., Dahlkild-Öhman, G och Näsman, E. (2008). Barns röster om våld. Malmö: Gleerups. S, 9–11.
Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H., Towns, A och Wängnerud, L. (2017). Metodpraktikan. Femte upplagan. Stockholm: Wolters Kluwer. S, 41, 210.
Johansson, S. (2011). Rätt, makt och institutionell förändring. Lund: Lunds universitet. S, 16, 49–50.
Lehrberg, B. (2017). Praktisk juridisk metod. Tionde upplagan. Uppsala: Iusté aktiebolag. S, 113–115, 142–144.
Merriam, S. (1994). Fallstudien som forskningsmetod. Lund: Studentlitteratur. S, 20, 24.
Nordlöf, K. (2012). Unga lagöverträdare. Lund: Studentlitteratur. S, 160, 180, 184.
Singer, A. (2014). Barnens bästa. Sjätte upplagan. Stockholm: Norstedts juridik. S, 273.
Tallberg, J., Aylott, N., Bergström, C., Vifell, Å och Palme, J. (2010). Europeiseringen av Sverige. Stockholm: SNS förlag. S, 7, 51–52.
