Hovrätt, 2006-B 148
En förman beordrade i strid mot gällande regler en metallarbetare att blanda arsenik i gjutgryta utan hätta. Tjock, irriterande rök utvecklades som skadade metallarbetarens slemhinnor. Åtal mot förmannen ogillades då brottet inte ansågs grovt och preskriptionstiden på två år hade löpt ut.
Infosoc Rättsdata AB har valt att kommentera nedanstående avgörande genom följande referat.
I januari 2000 inträffade en arbetsolycka på Boliden-Bergsöe Aktiebolag i Landskrona. En metallarbetare beordrades av sin förman att tillsätta ett legeringsämne bestående av arsenik i en gryta som saknade utsugningsanslutning. Till följd därav bildades en tjock irriterande rök och metallarbetaren fick skador på luftvägsslemhinnorna. Metallarbetaren saknade vid tillfället andningsskydd.
Förmannen åtalades för arbetsmiljöbrott. Åklagaren hävdade att han emot given instruktion i företaget hade beordrat metallarbetaren att tillsätta legeringsämnet till en gryta som saknade utsugningsanslutning.
Förmannen hade vidare underlåtit att ge metallarbetaren information om att legeringsämnet var arsenik och vilka risker som följde med arbetsmomentet samt hur metallarbetaren skulle agera för att undvika att skada sig.
I tingsrätten framkom att Boliden-Bergsöe var ett företag i metallbranschen. I produktionen användes ibland arsenik för vissa legeringar. Att hantering av arsenik var förenat med särskilda risker ansågs vara allmänt känt men framgick också av det skyddsblad som Arbetsmiljöverket gett ut och Boliden-Bergsöes säkerhetsblad. Vid företaget fanns två typer av grytor för metallhantering; en öppen och en sluten. Den öppna användes när metallen var färdigberedd och skulle gjutas i tackor. Den slutna modellen hade en s k hätta och en särskild utsugningsanordning för att förhindra att någon exponerades för farlig rök från t ex arsenik. Det var i den typen av grytor som all beredning av metall skedde.
Organisatoriskt fanns en fabrikschef, under denne två verkmästare och under dessa tre arbetsledare varav förmannen var en.
Förmannen uppgav bl a att den metallblandning som fanns i gryta nr 30, som var en gryta utan
utsugningsanordning och lock, behövde en tillsats av 3 kg arsenik. Det fanns inte tid att föra över metallen till en gryta med hätta. Förmannen bestämde sig därför för att tillsätta arseniken själv eftersom han visste hur det kunde göras även i en öppen gryta utan risk för att någon blev skadad. Med en omrörare i grytan som skapade en virvel kunde nämligen arseniken blandas ner så att den snabbt drogs in i blyblandningen utan att rök uppstod. Han hämtade den nödvändiga mängden arsenik i ett låst förråd. Den var i form av granulat och han la den på ett fat som han tog med sig och gick för att tillsätta i gryta 30. Vid grytan möttes han och metallarbetaren som hade varit anställd hos Boliden-Bergsöe i två år. Förmannen hade strax innan bett metallarbetaren
Källa: Hovrätt
Målnr/Dnr: 2006-B 148
Beslutsdatum: 2007-02-08
Organisationer: Boliden-Bergsöe AB
montera en omrörare i den grytan. Metallarbetaren var färdig med det och stod på en plattform vid grytan när förmannen kom med fatet med arsenikgranulat. Av någon orsak tog han emot fatet från förmannen. Förmannen och metallarbetaren lämnade motstridiga uppgifter om vem som tog initiativet till detta överlämnande, varför tingsrätten utgick från den åtalades version. Något samtal om vilket ämne det var som skulle tillsättas grytan eller hur det skulle ske fördes inte. Det var inte tal om att han skulle använda någon skyddsutrustning vid det här tillfället.
Följden av att arseniken tillsattes i den öppna grytan var en kraftig rökutveckling. Metallarbetaren, som stod kvar upp på plattformen, har berättat att han hade lutat sig över grytan och hällt i granulatet, lite i taget eftersom han inte visste vilket ämne han tillsatte och det var så varmt i grytan. Nästan med en gång hade röken börjat komma. Han andades in en del rök men när förmannen såg rökutvecklingen sa han till honom att gå ner från plattformen. Förmannen sa också till honom att genast sätta i gång omröraren.
Lunds tingsrätt (Forssman) ogillade åtalet då brottet inte ansågs grovt och att preskriptionstiden på två år hade överskridits.
I domskälen angavs bl a följande.
"Föreskrifter om arsenikhantering
Enligt företagets interna regler fick tillredning av bly där bl.a. arsenik skulle tillsättas endast ske i grytor med hätta och utsugningsanordning. Detta har [verkmästaren] och [fabrikschefen] redogjort för. Det framgår också av de skriftliga skyddsinstruktionerna för arbete i bly- och tennhallen (punkt 16) som tillkom några månader efter olyckan. [Verkmästaren] och [fabrikschefen] har hävdat att samma regler gällde muntligen även före olyckan.
Även [förmannen] har sagt sig vara mycket väl medveten om att tillsatser av t.ex. arsenik inte fick ske i en öppen gryta. Han har dock sagt att om man är erfaren och vet hur det skall utföras kan man utan risk för rökutveckling tillsätta en liten mängd arsenik även i en öppen gryta. Det var det han hade tänkt göra eftersom han hade den erfarenheten och det inte fanns tid att föra över blyblandningen till en gryta som hade hätta.
Av utredningen framgår alltså att det fanns interna regler hos Boliden-Bergsöe som förbjöd hanteringen att tillsätta arsenik i en öppen gryta. [Förmannen] kände väl till detta. Hade reglerna följts hade olyckan inte inträffat.
[Metallarbetarens] skador
Olyckan inträffade en torsdag. [Metallarbetaren] har berättat att det var först dagen efter, på fredagen, som han kände sig dålig. Under helgen blev han sämre med feber och influensaliknande symtom. När han kom till sjukhuset berättade han vad han jobbade med och blev då remitterad till yrkesmedicinska kliniken i Lund. Han träffade där [läkaren]. Det första besöket skedde den 26 januari 2000. Han var sedan helt sjukskriven fram till i slutet av mars 2000. Därefter var han sjukskriven på deltid fram till sommaren. Han är fortfarande sjukskriven på halvtid och arbetslös på halvtid.
Av journalutdrag från Yrkes- och miljömedicin framgår att [metallarbetarens] besvär var irritation på
slemhinnorna i övre och nedre luftvägarna och besvärande hosta, särskilt nattetid. [Läkaren] har också uppgett att [metallarbetaren] gick på täta kontroller hos honom under våren. De prover som togs på arseniknivåerna hos
[metallarbetaren] visade på en låg belastning som inte innebär en ökad hälsorisk. [Läkaren] bedömde att de besvär som förelåg skulle gå över efter ca sex månader. Han har också redogjort för den psykiska påfrestning som [metallarbetaren] upplevde efter att han fått klart för sig att han andats in arsenikrök. Det var, enligt [läkaren], främst denna påfrestning samt vissa andra sjukdomstillstånd som var orsaken till den fortsatta sjukskrivningen.
[Metallarbetarens] utbildning m.m.
[Metallarbetaren] har berättat, vilket stöds av de övriga anställda som hörts, att han till största delen hade arbetet under [verkmästarens] ledning. Han hade inte utfört några legeringar och han saknade utbildning om detta och hade inte heller fått någon information om arsenik, dess farlighet eller hur ämnet skulle hanteras.
Den utbildning han fick var av introduktionskaraktär och framgår av den åberopade checklistan. Den omfattade viss information om företaget, arbetsmiljö, risker i arbetet, säkerhetsutrustning, första hjälpen etc.
[Metallarbetaren] har också berättat att han hade fått bl.a. en skyddsmask och att han använde den när det var rökigt och dammigt. Hade han vetat att det skull bli en sådan rökutveckling när han tillsatte arseniken hade han haft skyddsmask på sig.
"[Förmannens] ansvar för arbetsmiljön
Som framgått ovan var [förmannen] förman för det skift där bl.a. [metallarbetaren] ingick vid olyckstillfället. Han var således [metallarbetarens] arbetsledare just vid det tillfället men annars arbetade [metallarbetaren] främst under [verkmästarens] ledning. Åklagaren har gjort gällande att [förmannen], såsom varande [metallarbetarens]
arbetsledare, hade ett arbetsmiljöansvar.
Enligt 3 kap. 2 § arbetsmiljölagen (1977:1160) är det arbetsgivaren som har ansvaret för arbetsmiljön. I första hand bärs detta av den verkställande direktören (om det ar fråga om ett aktiebolag). Ansvaret kan dock
delegeras i organisationen. I lagstiftning och rättspraxis här det då ställts krav på att detta sker på ett tydligt sätt som klargör vem som bär ansvaret för att arbetsmiljölagstiftningens bestämmelser följs (jfr prop. 1976/77:149 s.
373). En förutsättning för delegering är dock att den som skall ta över ansvaret skall ha tillräcklig erfarenhet och kunnande för att klara den uppgiften.
Av de skriftliga delegationshandlingar som åberopats framgår att skriftlig delegation av arbetsmiljöansvaret vid tiden för olyckan endast skett till [fabrikschefen]. Först två månader senare upprättades motsvarande
handlingar för [verkmästaren] och för [förmannen]. [Förmannen] har uppgett att detta inte innebar någon faktisk förändring för hans vidkommande. Han har också bekräftat att han väl kände till den handling som kallas
"Lagstiftning och regler" (aktbil 31 s. 66 ff) och att han som arbetsledare ansåg sig ha ansvar för att t.ex. ge instruktioner till medlemmarna i hans arbetslag för att förhindra olyckor och ohälsa.
[Fabrikschefen] har uppgett att delegationshandlingarna från mars 2000 inte innebar någon förändring
gentemot tidigare utan att de endast syftade till att förtydliga de redan gällande ansvarsförhållandena. Han har också sagt att den områdesansvarige som omtalas i utbildningsmaterialet för nyanställda (aktbil. 31 s. 90) avser verkmästare och arbetsledare. [Förmannen] har instämt i detta och sagt att han som arbetsledare skulle se till att andningsskydd användes. Han skulle också informera om gällande skyddsföreskrifter.
Även utan uttrycklig delegation av arbetsmiljöansvaret kan ett ansvar för säkerheten på en arbetsplats följa med en arbetsuppgift. Högsta domstolen har exempelvis uttalat sig om att en förman kan ha ett sådant ansvar till följd av sin ställning (NJA 1991 s. 247). De omständigheter som nu redovisats i det här målet ger stöd för åklagarens påstående att [förmannen], i egenskap av arbetsledare, hade ansvar för arbetsmiljön för dem som arbetade i hans arbetslag. När olyckan inträffade fanns visserligen ingen skriftlig delegation till honom men genom [förmannens] egna uppgifter framgår det tydligt att han själv uppfattade att han hade ett sådant ansvar för arbetsmiljön som framgår av den delegationshandling som upprättades en ganska kort tid efter olyckan. Han var också väl bekant med de krav på arbetsledaren beträffande säkerhetsfrågor som ställdes i "Lagstiftning och regler". Att detta var den gällande ordningen redan före olyckan stöds även av vad [verkmästaren] och
[fabrikschefen] har berättat om arbetsledarnas ansvar för arbetsmiljön.
[Förmannen] hade lång erfarenhet som arbetsledare och goda kunskaper om arbetet. Han var därför väl lämpad för att ha ett arbetsmiljöansvar. Tingsrätten finner det därmed klarlagt att [förmannen] hade ett arbetsmiljöansvar i egenskap av arbetsledare och att det i det här fallet omfattade [metallarbetaren], som vid tillfället ingick i [förmannens] arbetslag.
I den delen har [förmannen] sagt att han var väl medveten om sitt ansvar men att han var van vid att "hans killar" själva visste vilka arbetsmoment som var farliga och när de behövde använda t.ex. andningsskydd. När [metallarbetaren] den här dagen skulle ingå i hans arbetslag tänkte han inte på att kontrollera vilka kunskaper om arbetet [metallarbetaren] hade. Han tänkte inte heller på om [metallarbetaren] kände till hur tillsatser av legeringsämnen skulle ske eller vilka faror som kunde finnas med hantering av arsenik.
Av [förmannens] egna uppgifter och de omständigheter som redovisats i anslutning till dem framgår alltså att [förmannen] överlämnat fatet med arsenik till [metallarbetaren] för att denne skulle tillsätta det i gryta nr 30.
[Förmannen] har i samband med det brutit mot det ansvar han som arbetsledare hade för [metallarbetarens]
arbetsmiljö genom att inte informera om att det var arsenik som skulle tillsättas grytan och de risker som var förenade med hantering av det ämnet. Han underlät också att undersöka om [metallarbetaren] kände till hur han skulle göra för att undvika att skada sig. Han såg inte heller till att [metallarbetaren] använde
andningsskydd eller annan skyddsutrustning. Slutligen utsatte han [metallarbetaren] för en risk när han lät denne utföra tillsatsen av arsenik i en öppen gryta utan hätta och utsugningsanordning, trots att han visste att den metoden var förbjuden.
Sammantaget anser tingsrätten att [förmannen] hade ansvaret för [metallarbetarens] arbetsmiljö vid olyckstillfället. Han har brustit i detta ansvar genom: - att överlämna utförandet av en uppgift som stred mot gällande säkerhetsinstruktion, - att inte informera [metallarbetaren] om att det var arsenik och vilka risker det medförde, samt - att inte se till att [metallarbetaren] hade skyddsutrustning och hade fått nödvändiga
instruktioner för att kunna undvika skada eller ohälsa när han ändå utförde den otillåtna åtgärden.
Ingenting annan har framkommit än att [förmannen] gjort sig skyldig till dessa felaktigheter på grund av ett oaktsamt handlande när han överlämnade fatet med arsenikgranulat till [metallarbetaren]. Hans oaktsamhet har lett till olyckan när [metallarbetaren] skadades. Det är därmed utrett att [förmannen] har gjort sig skyldig till arbetsmiljöbrott i enlighet med åklagarens gärningspåstående.
I 3 kap. 8 § andra stycket brottsbalken anges i dag vissa kriterier för när brottet vållande till kroppsskada skall betecknas som grovt. Dessa trädde i kraft den 1 juli 2001, det vill säga efter olyckstillfället, och innebar en viss
skärpning i jämförelse med den tidigare utformningen. Bedömningen av [förmannens] oaktsamhet skall därför ske enligt bestämmelsens tidigare lydelse. En samlad bedömning av oaktsamheten skall då göras. För att denna skall leda till att oaktsamheten bedöms vara grov får både risken för skada och skadans allvarlighet betydelse (se Holmqvist m.fl., Brottsbalken - en kommentar, s. 3:50).
[Förmannen] har, som angetts, i flera avseenden brustit i det ansvar för arbetsmiljön som han som arbetsledare hade. Det är i sig en allvarlig försummelse. Detta har lett till att [metallarbetaren] skadades. [Metallarbetarens]
skador har dock inte varit livshotande eller annars av allvarligare slag. Det har inte heller framkommit något som helst stöd för att [förmannens] försummelse skulle ha medfört risk för skada eller ohälsa för någon annan på arbetsplatsen. Tingsrätten anser därför att den oaktsamhet som kan läggas [förmannen] till last, även om den är allvarlig, inte kan betecknas som grov.
För arbetsmiljöbrott som består av vållande till kroppsskada och som inte betecknas som grovt, kan fängelse i högst sex månader dömas ut. Om den misstänkte, när det gäller brott där svårare straff än fängelse i ett år inte kan följa, inte har fått del av åtal för brottet inom två år, är brottet preskriberat och någon påföljd får inte dömas ut. Olyckan som det här åtalet avser inträffade den 20 januari 2000. Eftersom åtal väcktes först den 21
december 2004 var brottet redan då preskriberat."
Åklagaren överklagade tingrättens dom och yrkade att hovrätten skulle döma förmannen för arbetsmiljöbrott, grovt brott, eller i andra hand för vållande till kroppsskada, grovt brott.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (Havelius, Hjorth och Kjellgren, referenten samt nämndemännen Dahlbäck och da Silva (skiljaktig) fastställde tingsrättens. Hovrätten angav följande domskäl.
"HOVRÄTTENS DOMSKÄL
[Metallarbetaren, förmannen och läkaren] har hörts på nytt i hovrätten. I huvudsak har samma skriftliga
bevisning som vid tingsrätten lagts fram. De personer som har hörts i hovrätten har, med de tillägg som framgår nedan, lämnat i huvudsak samma uppgifter som antecknats i tingsrättens dom.
Liksom tingsrätten finner hovrätten att [förmannen] i egenskap av arbetsledare hade ett arbetsmiljöansvar och att detta i det här fallet omfattade [metallarbetaren]. Av utredningen framgår att det hos Boliden-Bergsöe fanns regler för hanteringen som innebar att arsenik inte fick tillsättas i öppen gryta, vilket [förmannen] var väl medveten om.
[Förmannen] har i hovrätten uppgett att han upplyste [metallarbetaren] om att legeringsämnet utgjordes av arsenik. Båda har berättat att situationen präglades av hög ljudnivå och stress. Detta förhållande ger utrymme för att [förmannen] har lämnat upplysningen utan att [metallarbetaren] uppfattat detta. Vid bedömningen kan det därför inte läggas [förmannen] till last att han, som åklagaren påstått, underlät att ge [metallarbetaren]
information om att legeringsämnet var arsenik.
När det gäller själva överlämnandet har [metallarbetaren och förmannens] uppgifter, liksom vid tingsrätten, gått isär. [Metallarbetaren] har angett att han uppfattade det som att [förmannen] sade till honom att hälla
legeringsämnet i grytan. Han har dock tillagt att "det slamrar och har sig" på arbetsplatsen. [Förmannen] har vidhållit att det var [metallarbetaren] som uppmanade honom att lämna över fatet med arsenik. Vid detta
förhållande är man, som tingsrätten angett, vid bedömningen i skuldfrågan hänvisad till att utgå från [förmannens] version av händelseförloppet. Oavsett vem som tog initiativet är det ostridigt att [förmannen]
räckte över fatet till [metallarbetaren] som hällde arseniken i grytan. [Förmannen] har härigenom brustit i sitt arbetsmiljöansvar genom att han av oaktsamhet till [metallarbetaren] överlämnat en uppgift som stred mot gällande säkerhetsinstruktion och samtidigt underlåtit att se till att [metallarbetaren] hade skyddsutrustning och hade fått nödvändiga instruktioner, när han utförde den otillåtna åtgärden. Handlandet har lett till olyckan där [metallarbetaren] skadades. [Förmannen] har därmed gjort sig skyldig till arbetsmiljöbrott.
När det gäller frågan om brottet skall rubriceras som grovt gör hovrätten följande överväganden.
Gärningen skall bedömas enligt den lag som gällde nar gärningen företogs. De ändringar som har gjorts i 3 kap.
8 § brottsbalken efter gärningen är emellertid endast ett förtydligande av bestämmelsen och innebar alltså inte en skärpning av denna. Avsikten med ändringen har varit att ge ytterligare vägledning för bedömningen av när sådana brott skall anses som grova (se t.ex. prop. 2000/01:85 s. 1).
Det arbetsmiljöbrott [förmannen] har gjort sig skyldig till är visserligen av allvarligt slag, eftersom han har låtit [metallarbetaren] hantera arsenik på ett sätt som stred mot gällande föreskrifter och utan att tillse att denne hade erforderlig kompetens och skyddsmask.
Samtidigt måste beaktas att det på företaget förekom att man tillsatte ämnen till grytor utan hätta med hjälp av omrörare. Detta tillvägagångssätt ansågs, rätt utfört, vara relativt säkert. Mot bakgrund av [förmannens] uppgift att [metallarbetaren] uppmanade honom att lämna över fatet fanns det också viss grund för honom att anta att [metallarbetaren] var införstådd med vilket ämne det var fråga om. Eftersom [metallarbetaren] i momentet tidigare hade monterat omröraren, fanns det också anledning för [förmannen] att utgå från att den var igång.
Den mängd arsenik som skulle tillsättas var relativt liten. [Metallarbetaren] hade vid tillfället arbetat på företaget i två år och händelseförloppet där även [metallarbetarens] förman befann sig i närheten gör att [förmannens]
underlåtenhet att ge [metallarbetaren] närmare instruktioner trots allt inte framstår som lika graverande som om det t.ex. hade rört sig om en nyanställd.
Härtill kommer att [metallarbetarens] skador, som tingsrätten funnit, inte varit livshotande eller annars av allvarligare slag. Det har inte heller framkommit något som tyder på att [förmannens] försummelse skulle ha medfört skada eller risk för ohälsa för någon annan på arbetsplatsen.
Med hänsyn till vad som nu sagts finner hovrätten att omständigheterna inte är sådana att arbetsmiljöbrottet skall bedömas som grovt. På de skäl som tingsrätten har angett är därför brottet nu preskriberat.
Tingsrättens domslut skall alltså stå fast."
Nämndemannen Guilem Rodrigues da Silva var skiljaktig i ansvarsfrågan och anförde: "Till skillnad från majoriteten anser jag att [förmannen] har gjort sig skyldig till ett medvetet risktagande samt försummelse av allvarligt slag. Brottet skall därför bedömas som grovt. Med hänsyn till den långa tid som gått sedan gärningen skall påföljden bestämmas till ett lågt bötesstraff. [Förmannen] skall därför dömas för arbetsmiljöbrott enligt 3 kap. 7 § 2 st och 10 5 brottsbalken till dagsböter 30 å 100 kr. Överröstad i denna fråga är jag i övrigt ense med majoriteten."
