Hovrätt, 2014-T 6501
En fastighetsägare hade anlitat en firma för att anlägga en avloppsanläggning men vid utförandet av arbetet kom en vattenledning som gick över hennes tomt och betjänade flera av grannfastigheterna att skadas. Efter att ägaren till ledningen åtgärdat den uppkom tvist mellan honom, fastighetsägaren och två av grannarna om huruvida fastighetsägaren och grävfirman var skadeståndsskyldiga. Det
konstaterades att det var klagandenas ansvar att visa var skadan hade skett och tillräcklig bevisning för att skadan skett på den fastighet som klagandena hade gjort gällande hade inte lagts fram och
käromålet ogillades. Parterna träffade dock en förlikning som fastställdes vid rätten, innebärande att fastighetsägaren och grävfirman skulle betala 5 000 kronor vardera till grannarna och ägaren till vattenledningen.
En fastighetsägare hade år 2008 låtit anlägga en avloppsanläggning på sin fastighet, varpå en underentreprenör (grävfirman) till ett bolag anlitades. Vid utförande av grävarbeten 2008 skadades en vattenledning som gick över hennes tomt och betjänade flera av grannfastigheterna med vatten. Ägaren av ledningen anlade då inledningsvis en provisorisk vattenledning och sedan en, i vart fall delvis, ny vattenledning med en bitvis annorlunda sträckning. Därefter uppkom tvist mellan ledningsägaren, fastighetsägaren och två av grannarna för huruvida fastighetsägaren och grävfirman var skadeståndsskyldiga. Frågor om på vilka
fastigheter som grävarbetena 2008 hade utförts på uppkom samt om servituträtt eller annan rättighet som innebar att innehavarna hade lidit sakskada p.g.a. att vattenledningen hade skadats. Klagandena som bestod av ägare till grannfastighet samt ägaren till ledningen yrkade att tingsrätten skulle förplikta kvinnan som hade låtit anlägga avloppsanläggningen och grävfirman att solidariskt till dem betala skadestånd på 427 778 kr jämte ränta. De anförde som skäl för sin talan att motparterna med avsikt grävt av vattenledningen inne på
grannfastigheten som belastades av ett officialservitut för ledningen och om ledningen istället hade grävts av inne på fastighetsägarens tomt så fanns det ett avtalsservitut.
Tingsrätten anförde att tvist bland annat rådde kring vilken eller vilka fastigheter grävning, som hade orsakat att en vattenledning skadats, hade skett. Ostridigt var emellertid att vattenledningen inte skadats på någon av kärandenas fastigheter. Kärandena hade gjort gällande att de lidit en skada på grund av att grävning skulle ha skett på Sveaskogs fastighet, varför de hade haft särskild anledning att säkra tillförlitlig bevisning avseende denna omständighet. Tingsrätten fann att det var kärandenas ansvar att visa att skadan på vattenledningen hade skett inne på Sveaskogs mark, det ansågs dock inte att tillräcklig bevisning för detta hade lagts fram.
Beträffande vad kärandena hade gjort gällande angående att det fanns ett avtalsservitut för vattenledningen menade domstolen att den kvittens som visats upp inte uppfyllde formkraven i och med att den inte hade undertecknats av ägarna till de tjänande fastigheterna. Vidare anfördes även att kvittensen inte innefattade
Källa: Hovrätt
Målnr/Dnr: 2014-T 6501
Beslutsdatum: 2015-05-11
Organisationer: Lustigkulla Markentreprenad AB
någon form av nyttjanderätt till vattenledningen och vid en samlad bedömning ogillades därmed käromålet.
Klagandena överklagade tingsrättens dom till hovrätten men innan huvudförhandlingen hade ägt rum i hovrätten så träffade parterna en förlikning, innebärande att fastighetsägaren och grävfirman skulle betala 5 000 kronor vardera till grannarna och ägaren till vattenledningen.
Målet rörde en vattenledning som efter att en fastighetsägare hade anlitat en firma för att anlägga en avloppsanläggning kom att skadas. Vattenledningen gick över hennes tomt och betjänade flera av
grannfastigheterna. Efter att ägaren till ledningen åtgärdat den uppkom tvist mellan honom, fastighetsägaren och två av grannarna för huruvida fastighetsägaren och grävfirman var skadeståndsskyldiga. Det konstaterades att det var klagandenas ansvar att visa var skadan hade skett och tillräcklig bevisning för att skadan skett på den fastighet som klagandena hade gjort gällande hade inte lagts fram. Vidare gällde att den kvittens som visats upp i syfte att styrka att det fanns ett avtalsservitut avseende vattenledningen så uppfyllde den inte formkraven eftersom ägarna till de tjänande fastigheterna inte hade undertecknat den och dessutom innefattade den inte någon form av nyttjanderätt till vattenledningen varför käromålet ogillades. Beslutet överklagades men då parterna innan huvudförhandlingen vid hovrätten träffat en förlikning fastställdes denna förlikning vid rätten.
Förlikningen innebar att fastighetsägaren och grävfirman skulle betala 5 000 kronor vardera till grannarna och ägaren till vattenledningen.
Domen överklagades men före huvudförhandlingen i hovrätten träffade parterna en förlikning som innebär att fastighetsägaren och grävfirman skulle betala 5 000 kronor vardera till grannarna och ägaren till
vattenledningen. Hovrätten upphävde tingsrättens dom och fastställde förlikningen mellan parterna. Tingsrätten anförde följande skäl.
"I målet råder tvist bl.a. om på vilken eller vilka fastigheter grävning, som har orsakat att en vattenledning skadats, har skett. Ostridigt är emellertid att vattenledningen inte skadats på någon av kärandenas fastigheter.
Inom skadeståndsrätten gäller som utgångspunkt att annan än ägaren till ett föremål, tredje man, inte är berättigad till ersättning med anledning av en sakskada. Vad gäller fastighetsägare kan dennes rätt att på olika sätt använda fastigheten emellertid vara begränsad genom avtal om hyra, arrende eller upplåtelse av servitut.
Om en rättighetshavare genom åtgärd av fastighetsägaren eller tredje man hindras i sin utövning av rättigheten kan detta enligt förarbetena till skadeståndslagen medföra en sakskada för vilken rättighetshavaren är
berättigad till ersättning (se prop. 1972:5 s. 581 och NJA 1995 s. 249).
Mot denna bakgrund, och som partema lagt upp sin respektive talan, finner tingsrätten det lämpligt att genomföra prövningen i målet enligt följande. Tingsrätten kommer först att pröva om de grävarbeten som Lustigkulla utförde den 29 maj 2008, och som ostridigt utfördes i vart fall på [H.J:s] fastighet, även utfördes på Sveaskogs fastighet. Därefter kommer att prövas om den eller de fastigheter där grävning skedde belastas med servitut till förmån för kärandenas fastigheter eller om kärandena annars kan göra gällande någon rättighet avseende vattenledningen, d.v.s. om kärandena lidit sakskada. Finner tingsrätten att inte någon av kärandena lidit sakskada ska käromålet ogillas. Finner tingsrätten däremot att någon av kärandena lidit sakskada ska prövas om [H.J.] och/eller Lustigkulla gjort sig skyldiga till någon skadeståndsgrundande handling. Finner tingsrätten att så inte är fallet ska käromålet ogillas. Om tingsrätten vid denna prövning finner att så är fallet ska slutligen skadans storlek samt huruvida skäl för jämkning av skadeståndet föreligger prövas.
/.../
- Tingsrättens bedömning
Kärandena gör gällande att de lidit en skada på grund av att grävning ska ha skett på Sveaskogs fastighet. De har därmed också haft särskild anledning att säkra tillförlitlig bevisning avseende denna omständighet. Eftersom [T.G.] enligt egen uppgift haft god kännedom om tomtgränserna och även besökt platsen för grävarbetena måste kärandena även anses ha haft lättast, liksom de bästa förutsättningarna, att säkra bevisning i nu aktuellt avseende. Mot denna bakgrund finner tingsrätten att det ankommer på kärandena att visa att grävning skett på Sveaskogs mark.
[T.G.] har uppgett att han från sin fastighet såg Lustigkullas grävmaskin ytplanera och utföra grävarbeten vid utedasset som ligger 20-25 meter in på Sveaskogs fastighet. Såväl [T.G.] som [I.N.] har berättat att
servisbrunnen varit vattenfylld och att detta berodde på att dräneringen under brunnen saknades, som det får förstås eftersom grävning skett intill brunnen på Sveaskogs mark. [T.G.] har uppgett att han gjorde denna iakttagelse dagen efter att vattenledningen skadades medan [I.N.] berättat att han gjorde sina iakttagelser efter att den provisoriska vattenledningen lagts. [S.H.] har berättat att han åkte till platsen dagen då vattenledningen skadades, alternativt dagen efter, och att han då hjälpte till med dragningen av den provisoriska
vattenledningen. [S.H.] synes således vara det kärandevittne vars iakttagelser har skett i tiden närmast efter grävningen. Av sina iakttagelser av var i marken vissa fynd gjordes har [S.H.] dragit slutsatsen att
vattenledningen skadades på Sveaskogs fastighet.
[T.G:s.] uppgifter om vad han kunnat iaktta från sin fastighet är tvetydiga och har ändrats under
huvudförhandlingens gång. Vad gäller [I.N:s] och [S.H:s] iakttagelser föreligger inte något skäl att ifrågasätta deras uppgifter. Bevisvärdet av deras utsagor försvagas emellertid av att de inte varit på plats när grävarbetena skedde utan gjort sina iakttagelser en tid därefter. Mot bakgrund av de uppgifter som lämnats bl.a. av [S.B.] och [C.N.] finner tingsrätten inte att det framkommit någon anledning för Lustigkulla att gräva på Sveaskogs mark.
Enligt [C.N.], som kom tillbaka till platsen ca kl. 11.00, d.v.s. strax efter att grävningen ägt rum, fanns det inte heller några tecken på att grävning skett runt servisbrunnen. Vad [H.J.] uppgett om att [A.J.] plockat upp
frigolitbitar ur servisbrunnen i samband med att han stängde av ventilen talar enligt tingsrättens mening vare sig för eller mot att grävning skett på Sveaskogs fastighet.
Olika uppgifter har lämnats om tjockleken på den vattenledning som grävts av och på vilket sätt vattenledningen var kopplad till servisbrunnen före respektive efter att den skadades. Kärandena har gett in och åberopat fotografier på slangbitar till styrkande av att ledningen grävts av på flera ställen över en längre sträcka. Bilderna är tagna inomhus och saknar datumstämpling. Vid huvudförhandlingen har [T.G.] uppvisat vad som enligt uppgift från kärandena utgör delar av den avgrävda vattenledningen. Det har inte varit möjligt att avgöra om de föremål [T.G.] uppvisat är samma föremål som på fotografierna. Mot Lustigkullas och [H.J:s] bestridande är det inte utrett att fotografierna föreställer den i målet aktuella vattenledningen. Det är inte heller utrett att de slangbitar som [T.G.] uppvisat vid huvudförhandlingen kommer från den aktuella vattenledningen. Några slutsatser om var grävning skett kan således inte dras utifrån varken uppgifterna om tjockleken på vattenledningen, fotografierna eller de uppvisade slangbitarna.
Kärandena har även gett in ett fotografi som enligt uppgift föreställer den aktuella servisbrunnen. Bilden utvisar en brunn med vatten samt vad som far antas vara markskivor av frigolit. Även detta fotografi saknar
datumstämpling, vilket innebär att fotografiet inte ger någon ledning vad gäller förhållandena i brunnen direkt
efter skadans inträffande och således inte heller i frågan var grävning har ägt rum.
Mot bakgrund av det ovan anförda finner tingsrätten att kärandena, mot svarandenas bestridande, inte har visat att någon grävning skett på Sveaskogs fastighet. Utgångspunkten för tingsrättens vidare bedömningar i målet blir därför att grävning enbart skett på [H.J:s] fastighet Prästbyn 1:18.
- Har kärandena lidit sakskada?
Kärandena har gjort gällande att de lidit sakskada när vattenledningen skadades eftersom Prästbyn 1:9 belastas av ett officialservitut avseende vattenledning till förmån för kärandenas fastigheter och eftersom Prästbyn 1:18 belastas av ett avtalsservitut avseende vattenledning till förmån för kärandenas fastigheter. För det fall giltigt avtalsservitut inte föreligger har [T.G.] gjort gällande att han i vart fall lidit sakskada i egenskap av ägare till vattenledningen. [A.S.], [F.S.] och [K.T.] har gjort gällande att de i vart fall lidit sakskada i egenskap av nyttjanderättshavare till vattenledningen. Eftersom tingsrätten funnit att grävning skett endast på Prästbyn 1:18 kommer tingsrättens prövning att begränsas till om Prästbyn 1:18 belastas med avtalsservitut eller annan rättighet avseende vattenledning till förmån för kärandena eller kärandenas fastigheter.
[T.G.] har i nu aktuell fråga uppgett i huvudsak följande. Prästbyn 1:9 belastas av ett officialservitut till förmån för Prästbyn 1:8 och 1:17. Eftersom han hade ett officialservitut belastande Prästbyn 1:9 och ägde Prästbyn 1:18 när han anlade vattenledningen 2003 behövde han inte fråga någon om lov. Även Prästbyn 1:17 anslöts till brunnen. Han och [An.S.] kom överens om att hon skulle svara för 50 000 kr av kostnaden. I samband med denna överenskommelse skrevs en handling [den i målet ingivna kvittensen; tingsrättens anmärkning] men det diskuterades inte vilken form upplåtelsen i handlingen hade. Det var [An.S.] som undertecknade handlingen för [R.S:s] dödsbos räkning. Fullmakt farms men han såg aldrig vad som stod på den. Han känner inte till att [An.S.] skulle ha avsagt sig arvsrätten och därmed inte var dödsbodelägare. [H.J.] var med hemma hos [An.S.]
när vattenledningen diskuterades. [H.J.] kände till vattenledningen när hon köpte Prästbyn 1:18. Han frågade inte [H.J.] om hon kände till vattenledningen eftersom hon var med när den anlades. Vattenledningen överläts till honom från Flohammar Förvaltning AB den 12 augusti 2009.
[H.J.] har i denna fråga uppgett i huvudsak följande. När hon köpte Prästbyn 1:18 fick hon inte någon information om att fastigheten belastades med en vattenledning. Vidare stod det i köpehandlingen att fastigheten inte belastades med något servitut. Mot den bakgrunden antog hon att vattenledningen på
Sveaskogs fastighet, som [T.G.] har servitut på, låg längre bort. Kvittensen är något som kommit till i efterhand.
Hon har varken sett eller hört talas om den tidigare och har inte heller varit med vid någon förhandling med [An.S.]. Hon vet att [T.G.] anlagt en vattenledning men hon var inte närvarande när det skedde eftersom hon arbetade heltid vid tillfallet och det inte var möjligt att beträda området. Hon har ingen kunskap om hur saker och ting fungerade avseende vattenledningen.
[I.N.] har i denna fråga uppgett i huvudsak följande. [T.G.] har berättat för honom att han inte har något servitut på [H.J:s] fastighet, vilket han tror är anledningen till att [T.G:s] drog en ny vattenledning runt [H.J.] fastighet.
- Tingsrättens bedömning
Av 14 kap. 5 § jordabalken framgår att särskilda formkrav gäller avseende avtalsservitut. Bestämmelsen stadgar att avtalsservitut ska upplåtas skriftligen av den tjänande fastighetens ägare och att den härskande och
den tjänande fastigheten samt ändamålet med upplåtelsen ska anges i upplåtelsehandlingen. En upplåtelse som inte uppfyller dessa föreskrifter har enligt samma lagrum inte verkan som upplåtelse av servitut. Vad tingsrätten har att bedöma är om den av kärandena åberopade kvittensen uppfyller dessa formkrav.
Kvittensen anger ändamålet med upplåtelsen som nyttjande av vattenledning till förmån för Prästbyn 1:17 från brunnen över 1:9 och 1:18. Det synes vara ostridigt i målet att med 1:9 och 1:18 avses Prästbyn 1:9 och Prästbyn 1:18. Angivandet av ändamålet är enligt tingsrättens mening tillräckligt tydligt för att uppfylla
formkraven i denna del. Som härskande fastighet anges Prästbyn 1:17 och som tjänande fastigheter Prästbyn 1:9 och 1:18. [T.G:s.] fastighet Prästbyn 1:8 har inte angetts som härskande fastighet, vilket innebär att kvittensen inte uppfyller formkraven för att utgöra ett avtalsservitut belastande Prästbyn 1:18 till förmån för Prästbyn 1:8. Formkraven är emellertid även i denna del uppfyllda vad gäller Prästbyn 1:17, som genom skrivelsen ”till förmån för” anges som härskande fastighet. Enligt formkraven ska ett avtalsservitut vidare upplåtas skriftligen av den tjänande fastighetens ägare. Formkravet innebär i denna del att ägaren till Prästbyn 1:9, Sveaskog, samt ägaren till Prästbyn 1:18, vid tillfället [T.G.], ska ha undertecknat upplåtelsehandlingen (se Hillert, Servitut, lustus förlag, tredje omarbetade upplagan 1991 s. 26). Då kvittensen inte undertecknats av företrädare för Sveaskog är formkravet inte uppfyllt. Av denna anledning uppfyller kvittensen inte heller formkraven för att utgöra ett avtalsservitut belastande Prästbyn 1:18 till förmån för Prästbyn 1:17.
[T.G.] har gjort gällande att han i vart fall lidit sakskada i egenskap av ägare till vattenledningen. Av [T.G:s.]
egna uppgifter samt det överlåtelseavtal som getts in framgår att vattenledningen överläts till [T.G.] från Flohammar Förvaltning AB den 12 augusti 2009, d.v.s. i tiden efter att skadan inträffade den 29 maj 2008.
[T.G.] var således inte ägare till vattenledningen när den skadades och har därmed inte heller lidit någon sakskada i egenskap av ägare till ledningen.
[A.S.], [F.S.] och [K.T.] har gjort gällande att de i vart fall lidit sakskada i egenskap av nyttjanderättshavare till vattenledningen. Att ett avtal inte uppfyller formkraven för ett avtalsservitut innebär inte att avtalet blir helt utan verkningar utan kan under vissa förutsättningar ändå gälla mellan parterna, exempelvis som ett avtal om nyttjanderätt. Utformingen av kvittensen skulle i och för sig kunna innefatta någon form av nyttjanderätt för Prästbyn 1:17 i förhållande till Prästbyn 1:18. Oavsett parternas avsikt på den punkten har det inte mot svarandenas bestridande visats att avtalet ingåtts av behörig företrädare för Prästbyn 1:17. Vidare har det vid [T.G:s.] överlåtelse av Prästbyn 1:18 till [H.J.] inte gjorts förbehåll för nyttjanderätt och det har inte heller i övrigt framkommit att [H.J.] haft kännedom om kvittensens existens. [A.S.], [F.S.] och [K.T.] har mot bakgrund av det anförda inte visat att de hade en, mot Prästbyn 1:18, gällande nyttjanderätt till vattenledningen när den skadades.
Av det ovan anförda följer att käromålet ska ogillas. "
