2010-09-14 17:13 CEST
Vad väger rättvisans gudinna, med bindel för sina ögon, på sin våg? Märker hon inte hur medicinskt okunniga domares
systematiskt manipuleras av
försäkringsläkare i juridiska processer?
Bilden av rättvisan är ofta en gudinna med bindel för ögonen och en vågskål i handen. Symboliken är påtaglig för den med minsta kunskap om hur
verkligheten ser ut när trafikförsäkringsmål skall avgöras.
Bindeln presenterar minst två tolkningar, som bägge är karikatyrer. Den ena visar upp bilden av en Rättvisa som inte ser eller vet vad det är som skall avgöras, den andra att Rättvisan skall föreställas vara oberoende av mellan vilka en process pågår.
Vågen i sin tur skall visa att Rättvisan väger något. Frågan är bara vad det är?
Guld? Något som har associationer bilden av kung Midas, som fick förmågan att allt han rörde vid genast omvandlas den dyraste av metaller, men som inte gick att äta eller också till bibelns berättelse om dansen kring
guldkalven. Eller är det ord, vilka ingår i debatten som skall vägas?
Hur skall en domare utan medicinsk kunskap kunna avgöra komplicerade sambandsfrågor gällande trafikolyckor och uppkomna besvär, när medicinska specialister presenterar uppgifter om förhållanden som domaren inte har den minsta möjlighet att förstå.
Vilken av specialisterna är det som har framfört det som ligger sanningen närmast?Är det professorn eller docenten vid den stora universitetskliniken?
Kan det vara specialisten, som i sin dagliga gärning utrett den
skadedrabbade? De med finaste titulär har bara läst papper från utredningar som gjorts, medan den andre har fysiskt undersökt och i journalhandlingar eller intyg infört de uppgifter som framkommit och som antagligen vet mest i
det enskilda fallet
Att veta om presenterade medicinska uppgifter är fakta eller ej kan inte vara en lätt uppgift för en domare, som inget vet om ämnet. Kanske har domaren dömt i liknande mål tidigare, vilket inte behöver betyda att den medicinska kunskapen har blivit bättre. Risken är stor att domslutet saknar den ingående analys som borde krävas. Enligt jurister med god insyn i ämnet brukar som regel en diskussion ske enligt modellen ”å ena sidan och å andra sidan”, som vore det två jämförbara företeelser vilka skall jämföras. Vems påståenden väger tyngst? Spelar skillnad i titulär någon roll?
När tillräckligt många ärenden avgjorts av domarkåren har rättvisans gudinna, med bindeln för ögonen kommit fram till det beslut som
representerar vad en medicinsk okunnig domarkår kommit fram till - ett prejudikat har skapats.
Sedan denna nya regel har tillförts domstolarnas rutiner kan den börja tillämpas, när likartade fall därefter skall avgöras.
Men var det inte så att bindeln förblindade - satt i vägen? Kan detta kallas rättvisa?
Resultatet har blivit att försäkringsindustrin genom att låta sina
representanter i domstolar upprepa de argument tidigare processer vunnits med, så har de lyckats göra det som kung Midas enligt den grekiska
mytologin åstadkom – Guld, guld, guld i form av besparade utgifter och därmed ökad vinst.
Prejudikat skapade med hjälp av försäkringsläkares manipulation har i nutid fått samma effekt som kung Midas beröring inneburit – GULD, visserligen i kronor och ören, men i alla fall …
Den ”traumatiska Principen” är en sådan manipulation, som under lång tid givit önskat resultat!
Försäkringsläkaren och docenten Charlotte Sachs i domstolar framförda
”traumatiska princip” kan för en medicinskt okunnig domare låta som
”vetenskap och sanning”, trots att den i nackskadesammanhang saknar ett faktiskt innehåll.
Vid en olycka uppstår ett antal besvär som regel momentant i form av smärta, svullnad och rodnad, vilket motsvarar vad som skulle ingå i hennes princip.
Ofta tillkommer senare i förloppet nya besvär. Dit hör skador i nervsystemet om blodcirkulationen drabbats, vilket ofta sker vid s k "whiplashskador".
Den "traumatiska principen"tar endast upp de akut uppkomna besvären, trots att skador kan få konsekvenser som det tar tid för att bli uppmärksammade.
Därför räknas sådana besvär som något som inte har med själva olyckan att göra, fastän de gör det!
När strukturerna i halskotpelaren, som ser till att huvudet kan vridas åt alla tänkbara håll, skadas kommer successivt nya ökande besvär att uppstå.
När stötdämparen i en bil går sönder och inte åtgärdas framkallar
skakningarna att andra delar i bilen skadas, men det brukar ta en tid innan det uppmärksammas – men då kanske bilskroten är det som gäller?
Berodde inte de nya problemen med bilen på att en trasig stötdämpare inte lagats i tid?
Vad gäller för nackskadade som fått vare sig diagnos fastställd eller behandling i tid?
Under många år har försäkringsindustrin lyckats smita från att utbetala ersättningar inbetalda trafikförsäkringspremier och uppkomna skador borde medföra.
I trafiken skadedrabbade har förvägrats ersättningar gällande kostnader för att få korrekt diagnos, behandling, samt kompensation för olyckors
ekonomiska konsekvenser på en manipulerad bild av vad som sker på trafikskadade vävnader.
Neurologi handlar om att försöka förklara besvär som uppstår när skador drabbar nervsystemet – både centralt i hjärnans olika delar, ryggmärg och de perifera nerverna.
Ett försvar av docenten i neurologi, Charlotte Sachs, åsikter är att tekniken att fastställa faktiska skador på sköra strukturer i halsrygg och centrala
nervsystemet först på senare tid blivit tillräckligt avancerad.
Hur kan man begära att domare skall ha sådan kunskap när den saknas eller är bristfällig bland alltför många svenska läkare?
Förhållanden med samma effekt som bindeln rättvisans gudinna bär – ingen ser, vill se eller bryr sig. Läs mer på www.nackskadeforbundet.se
När behandlingar vid svenska sjukhus inte hjälpt har många drabbade åkt till utlandet där skador konstaterats och behandlats. Efter vård utanför Sveriges gränser har många kunnat återgå i arbete.
Det har varit omöjligt att få ut ersättningar när försäkringsläkare hävdat att drabbades besvär berott på andra orsaker än trafikhändelser - trots att den tekniska utvecklingen nu kan fastställa skador och EU-domstolens beslut om gränsöverskridande vård gäller.
Synen att skadorna vid ”whiplash” endast har med halsryggens rörliga delar att göra har präglat debatten. Drabbades klagomål i det akuta skedet är likartade, vilket medfört att dessa besvär kommit att förknippas med begreppet.
Alla besvär tycks enligt flesta debattörer bero på sönderslitna strukturer i halsryggen. Att neurologiska skador uppstår när stora G-krafter sliter i nervsystemet i krockögonblicket diskuteras knappast och saknas därför som regel i domsluten.
Debatten om vad som hänt i den komplicerade mekanik, som finns mellan halskotpelare och huvud (som möjliggör att det går att röra och böja på huvudet i alla möjliga riktningar) har medfört att neurologiska
komplikationer inte ägnats något intresse.
Besvären borde vara igenkännbara för den med rätt kunskap. Någon tveksamhet borde inte föreligga – särskilt inte för neurologer vid stora välkända institutioner, vilka i rollen som expertvittnen uppträder på försäkringsindustrins sida i rättegångar.
Varken i försäkringsbolagens promemorior till Trafikskadenämnden eller i utlåtanden i samband med domstolsprocesser brukar ingående analys finnas med.
Brukar den typen av uppgifter inte finnas med i konsultsvaren till andra specialiteter när försäkringsläkare arbetar som neurologer i sin dagliga verksamhet?
Obduktioner på trafikdödade, påvisade att blödningar kunde hittas i/på alla strukturer i området, inklusive i hjärnans olika delar och ryggmärg.
För ett antal år sedan saknades teknik som möjliggjorde att påvisa måttliga eller små skador på kärl och nervvävnad hos överlevande. Modern
magnetkamerateknik har gjort det möjligt att hitta även minsta förändring.
Alla skadade nervtrådar dör inte samtidigt. Det är en utdragen process, som medför att nya eller förändrade symptom uppstår allt eftersom.
Funktionell magnetkamerateknik (fMRI el fMRT) kan påvisa minimala
förändringar i form av småblödningar, men kräver stor vana hos bildtolkaren.
Utrustningen är dyr, varje undersökning tar betydande tid. Detta kan inte vara skäl nog till att tekniken inte är etablerad som rutin i vårt land.
I Sverige finns sedan kort tid tillbaka en (1) sådan känd utrustning tillgänglig.
Undersökningen sker i liggande, samtidigt som bilderna så här långt, enligt uppgift, kan tolkas i Finland.
Vidareutveckling sker ständigt. På senaste tid kan dessa undersökningar
genomföras i stående. FONAR UPRIGHT kallas denna i dag senaste nya teknik, som helt punkterar rådande vanföreställningar om bakgrunden till drabbades besvär.
Förlust av nervvävnad när blodcirkulationen skadas medför typiska
förändringar på utseendet när aktuella hjärnstrukturer ändrat läge till följd av vävnadsförlust. Den nya tekniken synliggör detta.
Skillnaderna är påtagliga - även för medicinskt okunniga personer - att dessa skiljer ut vilka bilder som gäller skadade och friska personer. (Jämför med nöjet ”Finn fem fel!”).
På Karolinska Institutet presenterades i våras en mycket stor studie från USA,
som visade att drabbade med allvarliga nackskador hade mycket typiska förändringar, samt att det var bortom alla tvivel att andra orsaker skulle kunna vara orsaken.
Mer om studien hittas på
http://medicalphysicsweb.org/cws/article/newsfeed/43277
Bevisläget har nu förändrats. Försäkringsläkare kan inte längre skylla
neurologiska skador på ”psykosomatiska besvär, psykiatriska diagnoser eller på före olyckan symptomlösa åldersförändringar på halsryggraden".
Försäkringsindustrin tycks i ett slag ha förlorat ett tidigare mäktigt övertag.
De kan framöver komma att tvingas betala ut ersättningar - som de tidigare med hjälp av manipulerade fakta kunnat smita ifrån.
I nyligen avkunnade domar i Svea hovrätt förlorade försäkringsbolagen genom att den "traumatiska principen" inte ansågs vara ett trovärdigt argument.
Förhoppning finns därför att en trend som gällt sedan länge - att domstolarna har trott på försäkringsindustrins argumentation – nu skall kunna ändras, så att de försäkringspengar försäkringsindustrin under lång tid sluppit betala ut på falska grunder åter kan betalas ut till trafikskadade.
Läs mer om hur nackskadade hanteras på www.nackskadeforbundet.se
Bert Magnusson
Ordförande i Nackskadeförbundet Bo Sonnsjö
Vice ordförande Styrelsen
Nackskadeförbundets målsättning är att arbeta för
• en ökad sakkunskap om nackskador.
• Idag finns möjligheten att få ta del av moderna undersökningsmetoder genom
• Nackskadeförbundet försöker påvisa för svenska politiker, myndigheter och deras tjänstemän, läkare, ombud vilka undersöknings- och
behandlingsmetoder som finns tillgängliga utomlands. Inte bara inom EU, utan även i fjärran länder som Thailand, Indien, Singapore, Iran.
• en sjukvård som hjälper, och inte stjälper patienten.
• att det finns ett ur patientens synvinkel fungerande försäkringsläkarsystem, ställd under socialstyrelsens kontroll.
• att det skall finns en opartisk myndighet, dit patienterna kan vända sig med sina klagomål.
• att stödja enskilda i sjukvårdsprocessen, samt i kontakter med myndigheter och rättsväsendet.
• att myndigheter ser till att lagstadgade patienträttigheter både finns och efterlevs.
• Kontakter sker med EU-kommissionen, som informerats om att Sverige inte följer EU-domstolens beslut om gränsöverskridande vård, hälso- och sjukvård.
Mer finner du på www.nackskadeforbundet.se
Kontaktpersoner
Bert Magnusson & Bo Sonnsjö Presskontakt
ordf. respektive vice ordf.
bert.magnusson@nackskadeforbundet.se; bosonnsjo@gmail.com 0281-30059
