Hur den känslomässiga upplevelsen av utomhusbelysning påverkar vägval

Hur den känslomässiga

upplevelsen av

utomhusbelysning påverkar

vägval

Hur vertikal-, horisontal- och målpunktsbelysning påverkar

vägval i bebyggd utomhusmiljö.

How the emotional

experience of outdoor

lighting affects path

selection

How vertical, horizontal and objective lighting affects path selection

in built outdoor environment.

Detta examensarbete är utfört vid Tekniska Högskolan i Jönköping inom huvudområdet Produktutveckling med inriktning Ljusdesign. Författarna svarar själva för framförda åsikter, slutsatser och resultat.

Examinator: Annika Jägerbrand Handledare: Ulrika Wänström Lindh Omfattning: 15 hp

Abstract

The purpose of this study is to find out how to illuminate our built outdoor environment, by finding out which light distribution principle of vertical, horizontal or visual objective lighting is the most effective for guiding people. To fulfill the purpose of the study, a full-scale experiment was conducted in a real outdoor environment where the three light distribution principles were set against each other in three scenarios. The 29 participants evaluated their emotional experiences through The Discrete Emotions Questionnaire (DEQ) followed by choice of paths and semi-structured interviews. The different data collection methods allowed us to investigate the light distribution principles in relation to each other through triangulation. The study's hypothesis that people choose to go against the light distribution principle that gives rise to the most positive emotions is confirmed, among other things, by the significant differences in the results. From which it is also evident that people is variously emotionally influenced by different light distribution principles, and that visual objective lighting is the light distribution principle that people prefer to go against. It was also found that it is important to be able to read the surroundings, the boundaries of the room and to have a line of sight, which can affect the emotional experience and the perceived security. The result suggests that the emotional reaction is more related to the experience of the light than the appearance of the place. This knowledge creates a greater understanding of how lighting can be planned in a built outdoor environment.

Our modern lifestyle creates a need to be able to reside freely in the urban space even during the dark hours, which is why lighting design has become a crucial aspect of satisfying peoples need to feel secure. As these lighting systems affect social, economic and ecological sustainability, there is a need to find out how to effectively manage people with light. The study's results show good opportunities to be able to lead people to certain paths by using visual objective lighting. This can, in the long run, give the opportunity to reduce the climate impact through reduced energy consumption, since it is possible to reduce the total illumination by directing people through selected roads where the lighting is concentrated on selected objects.

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att ta reda på hur vi ska belysa vår bebyggda utomhusmiljö, genom att ta reda på vilken ljusfördelningsprincip utav av vertikal-, horisontal- eller målpunktsbelysning som är den mest effektiva för att leda människor. För att uppfylla studiens syfte utfördes ett fullskaligt experiment i verklig utomhusmiljö där de tre ljusfördelningprinciperna ställdes mot varandra i tre scenarion. De 29deltagarna utvärderade sina känslomässiga upplevelser genom The Discrete Emotions Questionnaire (DEQ) efterföljt av vägval och semistrukturerade intervjuer. De olika datainsamlingsmetoderna gav oss möjlighet att undersöka ljusfördelningsprinciperna i förhållande till varandra genom triangulering.

Studiens hypotes om att människor väljer att gå mot den ljusfördelningsprincip som inger mest positiva känslor bekräftas, bland annat av resultatets signifikanta skillnader. Av vilka det även framgår att människan blir olika känslomässigt påverkad av olika ljusfördelningsprinciper, samt att målpunktsbelysning är den ljusfördelningsprincip som människor helst vill gå mot. Det visade sig även att det är viktigt att kunna avläsa omgivningen, rummets gränser och att ha en siktlinje, vilket kan påverka den känslomässiga upplevelsen och den upplevda tryggheten. Samt att resultatet tyder på att den känslomässiga reaktionen är mer relaterad till upplevelsen av ljuset än platsens utseende. Med denna kunskap skapas större förståelse för hur belysning kan planeras i bebyggd utomhusmiljö.

Vår moderna livsstils skapar ett behov av att kunna vistas fritt i stadsrummet även under dygnets mörka timmar, därigenom har utformningen av belysningsanläggningarna blivit viktiga då dessa belysningsanläggningar måste tillfredsställa människans behov av att känna trygghet. Eftersom dessa belysningsanläggningar påverkar den sociala, ekonomiska och ekologiska hållbarheten finns det ett behov av att ta reda på hur man effektivt kan leda människor med ljus. Studiens resultat visar på goda möjligheter att kunna leda människor till vissa vägar genom att använda sig av målpunktsbelysning. Detta kan i förlängningen ge möjlighet att reducera klimatpåverkan via minskad energikonsumtion då man kan minska den totala belysningen genom att leda människor via vägar där man koncentrerat belysningen på valda objekt.

Ljus, Belysning, Ljusfördelning, Känslor, Vägval, Utomhusmiljö, Stadsmiljö, Experiment

Innehållsförteckning

Abstract ... i

Sammanfattning ... ii

Innehållsförteckning ... iii

1

Introduktion ... 1

1.3 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 2

1.4 OMFATTNING OCH AVGRÄNSNINGAR ... 2

1.5 DISPOSITION ... 3

1.6 BEGREPPSFÖRKLARING ... 3

2

Teoretiskt ramverk ... 4

2.1 ORIENTERING OCH PERCEPTION ... 4

2.2 TRYGGHET OCH KÄNSLOR ... 5

2.3 HÅLLBARHET ... 6

3

Metod och genomförande ... 7

3.1 METODENS RELEVANS FÖR FRÅGESTÄLLNINGEN ... 7

3.2 GENOMFÖRANDE ... 8 3.2.1 Experimentell situation ... 8 3.2.1.1 Armaturplaceringar ... 10 3.2.1.2 Ljusmätningar ... 13 3.2.2 Experimentets utformning ... 14 3.2.3 Enkätens utformning ... 15

3.2.4 Armaturer och mätverktyg ... 16

3.3 DELTAGARE ... 16

3.4 DATAINSAMLING ... 16

3.5 METOD VID DATAANALYS ... 17

3.6 TROVÄRDIGHET ... 17

4

Resultat och analys ... 18

4.1 LJUSFÖRDELNINGSPRINCIPERNAS PÅVERKAN PÅ KÄNSLOMÄSSIG UPPLEVELSE... 18

4.1.1 Totalt känslomässig upplevelse ... 18

4.1.2 Vertikalbelysning vänster mot målpunktsbelysning höger ... 20

4.1.3 Horisontalbelysning vänster mot vertikalbelysning höger ... 22

4.2.4 Målpunktsbelysning vänster mot horisontalbelysning höger ... 26

4.3 RESULTATANALYS ... 26

5

Diskussion och slutsatser ... 27

5.1 RESULTATDISKUSSION ... 27

5.1.1 Känslomässig upplevelse ... 27

5.1.2 Vägvalspåverkan... 27

5.2 METODDISKUSSION ... 29

5.3 SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER ... 30

5.4 VIDARE FORSKNING ... 30

Referenser ... 31

1 Introduktion

Denna studie, i form av ett examensarbete, utförs som en del av utbildningen Produktutveckling: Ljusdesign under våren 2019 vid Jönköpings Tekniska Högskola.

I studien undersöker vi hur ljuset påverkar människans vägval i en bebyggd miljö genom att pröva tre utvalda ljusfördelningsprinciper (se begreppsförklaring 1.6) i ett experiment. Vår önskan är att öka kunskapen kring hur dessa tre ljusfördelningsprinciper påverkar vår känslomässiga upplevelse, som vi i detta examensarbete utgår ifrån påverkar våra vägval. Med kunskap om vilken utav dessa principer som påverkar våra vägval mest skulle man kunna leda människor till samma stråk för ökad trygghet. Genom att implementera denna kunskap kan man skapa intressanta, vackra och trygga miljöer som lockar människor till att uppleva dessa genom att välja hållbara transportmedel som att gå eller cykla.

Kapitlet ger en bakgrund till studien och det problemområde som studien bygger på. Vidare presenteras studiens syfte och dess frågeställningar. Därtill beskrivs studiens omfång och avgränsningar. Kapitlet avslutas med begreppsförklaring och rapportens disposition.

1.1 Bakgrund

I allt större utsträckning rör sig människor utomhus efter mörkrets infall, vi lever idag i ett samhälle vars aktiviteter pågår dygnet runt. Detta gjordes möjligt av den elektriska belysningens intåg under industrialismen. Teknikens utveckling, bland annat inom elektrisk belysning, har påverkat samhället så att människan kan ta del av det under både dag- och nattetid och där igenom förändrat människans livsstil radikalt de senaste 100 åren (Garnet, 2016).

Eftersom våra moderna livsstils- och samhällskrav gör att vi vistas utomhus under dygnets mörka timmar har utformningen av belysningsanläggningarna blivit viktiga. Dessa belysningsanläggningar måste tillfredsställa människans behov att känna trygghet på en plats, så att hen ska kunna röra sig fritt i stadsrummet (Fotios, Unwin & Farrall, 2015).

Enligt Calvillo Cortés och Falcón Morales (2016) upplevs belysning utomhus på offentliga platser, så som bland annat gågator och parker, till viss del lika trots olika kulturella bakgrunder. I alla fall gällande känslorna osäkerhet, rädsla, tillgivenhet, fascination och underhållenhet (förlustelse).

Vi tycker att man kan se stora likheter mellan dessa känslor och känslan av upplevd trygghet, som enligt Boomsma och Steg (2014) har en stor påverkan på människans acceptans för utomhus miljöer. Enligt studien av Boomsma och Steg (2014) kan man även se en korrelation mellan desto fler människor som vistas på en plats och en ökning av den upplevda tryggheten. Därför ansågs det relevant att utföra denna studie då det skulle vara intressant att se hur ljusfördelningsprinciperna påverkar våra känslomässiga upplevelser och i förlängningen vilken ljusfördelningsprincip som mest effektivt påverkar människors vägval och därigenom kunna leda dem till samma stråk för ökad trygghetskänsla.

1.2 Problembeskrivning

Förutom stråk så finns det andra rumsliga kategorier i en stad så som landmärken, gränser, områden och knutpunkter, definierade av Kevin Lynch (1964) som man kan använda sig av för att definiera en stads rumsligheter och människors rörelser i staden. Belysning av dessa rumsliga kategorier kan underlätta människors vägval för att komma till önskad plats i staden, det vill säga underlätta orientering i bebyggd miljö enligt Lou Michels (1996) teori Visual Objective Planning. Att belysa samtliga av dessa rumsliga kategorier skulle däremot inte vara varken ekonomiskt eller ekologiskt hållbart. Därför krävs noggrann planering av vilka kategorier som bör belysas för att undvika ljusinflation och ljusförorening.

och psykiska hälsan, så om människor skulle välja att gå framför andra transportmedel skulle detta kunna ha en stor inverkan på vår allmänna hälsa. Man kan även se att det skulle kunna ha påverkan på den ekonomiska och ekologiska hållbarheten (Kim & Noh, 2018). Kim och Noh (2018) menar också att tillräcklig upplevd ljusnivå uppnås bäst med en ljusfördelning anpassad efter den gåendes upplevelse.

Castleton och Fotios (2016) redovisar i sin litteraturgenomgång att det finns mycket forskning som visar på att högre ljusnivåer bidrar till högre upplevd trygghet. Dock kommer de även fram till att dessa resultat kan vara missvisande då en ljusare utomhusmiljö alltid kommer att upplevas tryggare än en mörkare och det inte är ekonomiskt, ekologiskt eller socialt hållbart att belysa våra städer i dagsljusnivå.

Därför vill vi ta reda på om det är någon ljusfördelningsprincip som uppfattas annorlunda känslomässigt och därigenom kan påverka människors vägval mer effektivt än de andra. I och med att gåendes synfält i huvudsak består av vertikala ytor (Schielke, 2013) är en ljusfördelningsprincip anpassad utefter detta intressant att undersöka, vidare benämnd som vertikalbelysning. Det är även intressant att undersöka en ljusfördelning utformad efter att leda människor mellan olika rumsliga kategorier så som i teorin ”Visual Objective Planning”, denna ljusfördelningsprincip kallar vi målpunktsbelysning. Dessa två principer bör ställas mot det traditionella sättet att belysa utomhusmiljöer, vidare kallat horisontalbelysning.

1.3 Syfte och frågeställning

Hur vi ljussätter vår bebyggda miljö har en påverkan på den sociala, ekonomiska och ekologiska hållbarheten. Det finns ett behov av att ta reda på hur man effektivt kan leda människor med ljus. Därmed är syftet med denna studie:

Att ta reda på vilken ljusfördelningsprincip, av vertikal-, horisontal- eller målpunktsbelysning, som är den mest effektiva för att leda människor i bebyggd utomhusmiljö.

För att kunna besvara syftet har det brutits ned i 2 frågeställningar.

Eftersom människor kan påverkas av känslor och det i tidigare forskning har befästs att ljus påverkar den känslomässiga upplevelsen behöver vi ta reda på vilka känslor specifika ljusfördelningsprinciper inger för att effektivt kunna locka och leda människor.

Därmed är studiens första frågeställning:

[1] Hur påverkas den känslomässiga upplevelsen av ljusfördelningsprinciperna, vertikal-, horisontal- och målpunktsbelysning?

Vår hypotes är att människor väljer den väg som inger mer positiva känslor vilket ger oss en nollhypotes om att ljusfördelningen inte har någon effekt på människors vägval. Därav är studiens andra frågeställning:

[2] Vilken utav vertikal-, horisontal- och målpunktsbelysning väljer flest människor att gå mot och baserades valet på den känslomässiga upplevelsen?

1.4 Omfattning och avgränsningar

I denna studie utfördes ett experiment där vi undersökte vilken belysningsprincip utav vertikal-, horisontal- eller målpunktsbelysning som människor föredrar, alltså i förlängningen vilken som är mest effektiv att använda för att vägleda människor. I undersökningen tog vi inte hänsyn till standarder gällande belysningskrav så som belysningsstyrka, bländning eller jämnhet. Vi var dock noggranna med att bländning inte förekom då bländning kan störa upplevelsen av ljuset.

Varje vägval belystes med samma belysningsstyrka, detta för att varje vägval skulle få så lika förutsättningar som möjligt, då studien endast är ämnad att undersöka de tre olika ljusfördelningsprinciperna. Men den uppfattade ljusnivån kan ändå variera då fler faktorer, exempelvis ytors färg och reflektionsegenskaper spelar in, vilka inte tas hänsyn till i denna studie.

1.5 Disposition

Vidare i rapporten fortsätter kapitel 2 med Teoretiskt ramverk som berör tidigare forskning kopplat till ämnet. Studiens metod och genomförande beskrivs i kapitel 3. I kapitel 4 presenteras resultaten av studien samt analyser av resultaten följt av diskussion och slutsatser i kapitel 5. Sist i rapporten återfinns referenser och bilagor.

1.6 Begreppsförklaring

Följande begrepp förekommer i denna rapport:

Belysningsstyrka - är en fotometrisk storhet för att mäta hur mycket en yta belyses, detta mäts i enheten lux.

Horisontalbelysning – betyder att belysningen är riktad mot horisontella ytor så som golv eller mark.

Ljusfördelning - ”Med ljusfördelning menas upplevelsen av hur mörka och ljusa områden ligger i förhållande till varandra i rummet som helhet, hur mörker och ljus fördelar sig över rummet.” (Fridell Anter, Klarén & Svensk byggtjänst, 2014, s. 98)

Ljusnivå - ”Med ljusnivå menas upplevelsen av om rummet som helhet är ljust eller mörkt.” (Fridell Anter, Klarén & Svensk byggtjänst, 2014, s. 98)

Målpunktsbelysning – betyder att belysningen är riktad mot ett objekt i slutet av observatörens siktlinje. Objektet kan exempel en staty eller buskage i slutet av en gata.

Reflektionsegenskap – är hur väl en yta reflekterar tillbaka infallande ljus ut i rummet. Detta kan bero på textur och färg med mera.

Vertikalbelysning - betyder att belysningen är riktad mot vertikala ytor så som en vägg eller en fasad.

2 Teoretiskt ramverk

Kapitlet ger en teoretisk grund och förklarar tidigare forskning som studiens syfte och frågeställningar formulerats utefter.

2.1 Orientering och perception

Tillgängligheten till ljus när det är mörkt är nödvändigt för människor för att kunna använda vårt främsta sinne för intryck, synen. Månljus vid fullmåne ger så lite ljus som 0,05–0,1 lux (Kyba, Mohar & Posch, 2017) vilket är tillräckligt för att kunna se vägen framför sig men inte tillräckligt för att kunna identifiera färger. Det beror på att det är endast stavarna som kan uppfatta strålning vid så låga ljusnivåer, detta kallas skotopiskt seende. Det är inte bara ljusnivån som påverkar vår perception av ljus utan flera aspekter så som ljusfördelning, kontraster, färger och strukturer hjälper oss att tolka in hur vi uppfattar vår omvärld (Wänström Lindh, 2012).

Artificiell belysning gör att vi bättre kan utnyttja synen även nattetid vilket skapar möjligheter för människan så som exempelvis ökad säkerhet för trafikanter och tillgång till anläggningar för arbete och underhållning. Artificiell belysning ger oss också möjlighet att skapa vackra miljöer som människor vill besöka efter mörkrets infall (Boyce, 2019).

Taylor och Sucov (1974) kom i sin studie The Movement of People toward Lights fram till att människan dras till den ljusaste punkten. Resultatet från studien visade tydligt att när människan står inför ett vägval så tenderar hen att välja den ljusaste vägen. Detta visar att det är möjligt att påverka människor vid ett vägval genom olika ljusa ytor. Att ljussätta vertikala ytor är enligt Thomas Schielke (2013) viktigt då vertikala ytor är där människans synfält oftast är riktat mot, detta kan förknippas med ögonens position i ansiktet. Vertikala ytor representerar en primär rumslig faktor i arkitekturen, de kan rama in ett område eller synliggöra gränser vilket strukturerar rummet och stödjer därigenom orienteringen (Wänström Lindh, 2012). Att strategiskt placera objekt för att betraktas från en viss synvinkel skapar enligt Lou Michel (1996) visual objectives, vidare kallat visuella målpunkter. Noggrann och genomtänkt planering av visuella målpunkter skapar fokus kring dessa. Det skapar nyfikenhet och en glimt av vad som komma skall och gör att vi dras till den visuella målpunkten. ”The Visual Objective Theory” (Michel, 1996) samstämmer med det Taylor och Sucov (1974) kom fram till, att ögat dras mot den ljusaste punkten och därigenom drar betraktarens fokus till sig. Det kan exempelvis kan vara ett objekt som belyses, en målpunkt. Dessa målpunkter kan bestå av till exempel en skulptur eller en buske, och genom att lägga fokus på dem ökar sannolikheten att betraktaren rör sig mot målpunkten. På detta vis kan ljus användas som ett orienteringsverktyg (Michel 1996). “Visual Objective Planning” handlar om hur visuella objekt kan placeras för att sammanknyta platser genom en stad. Det kan användas för att leda människor i en specifik riktning genom ett område med hjälp av sammanhängande knutpunkter i form av återkommande visuella objekt (Michel, 1996).

Hur människan orienterar sig i bebyggd utomhusmiljö beror även på hur denna miljö är utformad. Enligt Kevin Lynch (1960) finns det fem olika fysiska former som är framträdande ur ett orienteringsperspektiv, dessa är stråk, gräns, område, knutpunkt och landmärke. Ett stråk är en väg eller kanal som man betraktar staden från medan man rör sig längs med den. En gräns är något som avskiljer områden, det kan vara exempelvis vara en vägg, en järnväg eller en strand. Ett område är en plats i större skala, det är något man går in i och kan ofta identifieras med att ha en specifik karaktär, som till exempel en park. Knutpunkt kan vara där vägar korsas eller människor möts, de kan även vara centrala delar av staden så som torg. Landmärke är något som avviker och sticker ut från resten av omgivningen. De kan vara nära och betraktas från vissa synvinklar, exempelvis träd eller byggnader, eller vara avlägsna och ses från långt håll och många vinklar då de betraktas som riktmärken, dessa kan exempelvis vara höga torn eller berg.

Wänström Lindh (2012) menar likt Michel (1996) att genom att belysa flera vertikala ytor och målpunkter skapas en tydligare visuell vägledningen genom ett område. Det är viktigt för människan att veta hur ett stråk eller en väg sträcker sig och samtidigt kunna uppfatta stråket som ett rum. Genom att tydligt kunna avläsa och urskilja en plats, dess områden, gränser och

landmärken, skapas en tydligare orienteringsförmåga. Även igenkänningsfaktorn från hur rummet såg ut under dagtid bör framhävas under kvällstid (Wänström Lindh, 2012).

2.2 Trygghet och känslor

Rädsla är ett grundläggande beteende för människor, det är en försvarsmekanism som skyddar oss från fara. Att känna otrygghet är kopplat till rädslan för fara, det kan till exempel vara att bli utsatt för någon form av brott så som överfall eller att skada sig genom att snubbla och falla. Det är dock skillnad på brott som är en konkret händelse, och rädsla för brott som är en känslomässig reaktion av ångest eller rädsla för att bli utsatt för ett brott (Foster, Giles-Corti & Knuiman 2010). Rädslan för att bli utsatt för brott eller att skada sig skapar otrygghet och att känna trygghet är väldigt viktigt för att vi ska våga gå ut efter mörkrets infall. Vid valet om man ska gå ut eller inte efter mörkrets infall överväger man riskerna det innebär, då kan belysning hjälpa till att ge den trygghet och inge det modet som behövs för att våga sig ut och gå (Painter, 1996).

Walkability är ett vanligt förekommande ord i nutida studier gällande ljus och trygghet, direkt översatt till svenska blir det gåbarhet. Kanske skulle en bättre översättning vara gåvänlighet då walkability syftar till hur bra ett område är designat för att skapa trygghet för den gående människan. Enligt Foster et al. (2010) och Painter (1996) kan en mer gåvänligt bebyggd miljö underlätta social kontakt vilket gör att fler människor rör sig i området vilket stöder deras påstående om att ”eyes on the street” ökar känslan av trygghet och på så sätt skapas en miljö där människor vill promenera.

Edward O. Wilson (1984) introducerade i sin bok ”Biophiliahypotesen” vilken menar att människan har en medfödd tendens att söka kopplingar till naturen och han definierar biophilia som lusten att ansluta sig till andra livsformer. Han menar att det kan vara ett biologiskt baserat behov som är integrerad i vår utveckling som individer och som art. Enligt Kellert & Wilson (1993) vill människor hellre titta på vatten, grön vegetation eller blommor än byggda strukturer av till exempel glas och betong. De menar även att det kan innebära allvarliga konsekvenser för vårt välbefinnande om samhället blir mer fristående från den naturliga världen och att miljöförstöring kan ha en betydande inverkan på vår livskvalitet, inte bara materiellt utan även psykologiskt.

Boverket beskriver att ur ett trygghetsperspektiv bör rum planeras så att möjlighet att avläsa omgivningen och människorna i den underlättas. För att kunna avläsa andra människors ansiktsuttryck kan och skall belysningen stötta detta. Förutsättningar för att ljuset skall kunna göra det är god färgåtergivning, avbländade armaturer samt att för stora kontraster mellan ljus och mörker undviks. Att inte kunna se ansikten och avläsa ansiktsuttryck på mötande människor ökar oftast känslan av otrygghet (Boverket, 2010). Man kan däremot förstärka upplevelsen av trygghet genom att tydliggöra rummets visuella gränser och möjliggöra överblick genom att belysa exempelvis fasader eller vegetation (Wänström Lindh, 2012). Om ett område ser ovårdat ut, om det är skräpigt eller har fysisk skada så som graffitti eller vandalism kan det öka känslan av otrygghet, däremot kan vackert belysta områden inge en känsla av att platsen är omhändertagen. Detta kan bidra till reducering av brott och vandalisering och istället en ökning av trygghetskänslan (Foster et al, 2010).

Calvillo Cortés och Falcón Morales (2016) studie Emotions and the Urban Lighting Environment: A Cross-Cultural Comparison visade att känslorna som en plats frambringar kan särskiljas från känslorna som framkallas av dess belysning. De kom även fram till att i en utomhusmiljö är känslor mer relaterade till upplevelsen av ljuset än platsens utseende.

2.3 Hållbarhet

Ljus är viktigt för ekonomisk tillväxt då det skapar möjlighet att använda anläggningar även nattetid. Social hållbarhet främjas genom tillgänglighet till utomhusplatser för underhållning och skönhet. I och med detta har ljus nattetid skapat ett grundläggande behov för människan och ett värde som vi inte är villiga att ge upp. Med noggrant planerad ljusdesign och användningen av sunda standarder för utomhusbelysning samt användning av ny teknik så som sensorer och styrning gör det möjligt till användning av ljus nattetid utan att ha alltför negativ påverkan på den biologiska miljön (Boyce, 2019).

Enligt Jägerbrand (2015) finns det även forskning som visar på att för mycket eller felplacerat ljus kan vara skadligt, som bland annat ljusföroreningar. Vilka bidrar till påfrestningar på både den ekologiska, ekonomiska och sociala hållbarheten i våra samhällen. Dessa påfrestningar kan vara ekonomiska, då de kräver resurser så som material, energi och pengar, och sociala, då de påverkar bland annat vår livskvalitet och jämställdhet. Men även ekologiska till exempel på det sätt att de hotar arter och påverkar ekosystem (Jägerbrand 2018).

"Shifting baseline syndrome" (Pauly 1995), är ett fenomen som innebär att skifte i generationer gör att man vänjer sig vid saker såsom om de vore normaltillstånd, även fast de i själva verket har stora avvikelser. Enligt Jägerbrand (2015) kan shifting baseline syndrome innebära en ökad acceptans för högre ljusnivåer från artificiell belysning utomhus. Detta kan skapa en konstant ökning av ljusföreningar från generation till generation. Enligt Fotios och Castleton (2016) är en annan anledning som bidrar till ökande ljusföroreningar att flera olika belysningslösningar ofta utvärderas gentemot varandra men endast när det är mörkt. Alltså inte i förhållande till hur miljön ser ut på dagen. Detta leder ofta till att den ljusast lösningen upplevs tryggast och föredras. Ytterligare en annan anledning till ökande ljusföroreningar är att miljöer som belyses står i relation till varandra och när en miljö belyses kraftigare kommer de andra att automatiskt upplevas mindre trygga än denna, det vill säga att den kraftigt belysta miljön inte nödvändigtvis uppfattas som ljus utan att de andra uppfattas mörka (Borup & Schläger, 1990), vilket kan uppmana till ytterligare belysning.

3 Metod och genomförande

Kapitlet ger en översiktlig beskrivning av studiens arbetsprocess. Vidare beskrivs studiens ansats och design. Därtill beskrivs studiens datainsamling och dataanalys. Kapitlet avslutas med en diskussion kring studiens trovärdighet.

För att samla den kunskapen vi behövde för att svara på våra frågeställningar ansåg vi att en praktisk experimentell situation med ”Impact” design inspirerad av Rhams och Johanssons studie (2016) var en lämplig metod. Rham och Johansson använde upprepade mätningar för att utvärdera skillnaden beroende på olika belysningsapplikationer, vi använde en liknande design där de tre ljusfördelningsprinciperna, vertikal-, horisontal- och målpunktsbelysning ställdes mot varandra. Vi hade en kvalitativ ansats vid datainsamlingen och en kvantitativ ansats vid dataanalysen. Vi var i denna studie ute efter att ta reda på hur de olika ljusfördelningsprinciperna påverkar oss känslomässigt samt om de upplevda känslorna påverkar vägval. Empirin vi sökte bestod av mjuka värden, därav var en kvalitativ ansats passande. Med en kvantitativ ansats i datainsamlingen hade vi kunnat mäta fysiska responser, så som puls och hormoner, och sett att de olika ljusfördelningsprinciperna påverkade. Detta hade inte visat vilka känslor ljusfördelningsprinciperna ingav vilket inte hade besvarat studiens första frågeställning. Då studiens syfte och frågeställningar baseras på relationen mellan ljusfördelningsprinciperna och människors känslor bör vi använda statistiska bearbetnings- och analysmetoder. Med en kvantitativ analyseringsmetod fick vi möjlighet att kunna utvärdera resultatet statistiskt vilket inte hade varit möjligt med en fullt kvalitativ ansats i studien (Patel & Davidson, 2011). Empirin samlades in via anonyma enkäter för att deltagarnas svar inte skulle färgas av varandra samt för att de skulle känna sig fria att vara helt ärliga.

3.1 Metodens relevans för frågeställningen

I följande kapitel beskrivs metoder för datainsamling och dataanalys som används för att besvara studiens frågeställningar.

För att besvara studiens första frågeställning ”Hur påverkas den känslomässiga upplevelsen av ljusfördelningsprinciperna, vertikal-, horisontal- och målpunktsbelysning?” behöver vi utreda vilka känslor de olika ljusfördelningsprinciperna inger. Vi undersökte flera metodteorier så som ”Discrete Emotions Questionnaire” (DEQ) som undersöker försökspersonens upplevda känslor (Harmon-Jones, Bastian & Harmon-Jones, 2016), till skillnad från Küllers (1972) semantiska miljöbeskrivning som beskriver försökspersonens upplevelse av platsens karaktärer. Küller har även tagit fram andra väl beprövade metoder så som enkäten för bedömning av belysningsupplevelser (BELUPP) för att beskriva hur vi ser ljus (Küller & Wetterberg, 1993) samt en metod för känsloskattningar för att utvärdera hur vi mår (Küller, 1991). Vi undersökte ”The Positive and Negative Affect Schedule” (PANAS) som är framtagen av Watson, Clark och Tellegen (1988) som även den är en metodteori för att utvärdera känslor, men då vi ville koppla upplevelsen av de olika ljusfördelningsprinciperna till känslorna de skapar inom oss ansåg vi att DEQ passade bäst till det vi ämnade att undersöka. DEQ är uppbyggd så att den har fler känsloord med små variationer som kategoriseras in under samma övergripande känsla. Detta för att försökspersonen bättre ska kunna hitta ett matchande alternativ till sin upplevda känsla. På detta sätt ökar validiteten då man säkerställer att försökspersonen kan hitta rätt översiktlig känsla i urvalet av känsloord (Harmon-Jones et al., 2016).

För att besvara studiens andra frågeställning ”Vilken utav vertikal-, horisontal- och målpunktsbelysning väljer flest människor att gå mot och baserades valet på den känslomässiga upplevelsen?” markerade försökspersonerna sitt vägval på enkäten för varje ljusscen. Efter detta hade de möjlighet att med egna ord motivera varför de valde just den vägen i den ljusscenen. Detta för att fånga upp om det var något ytterligare de ville framföra. För att ytterligare säkerställa att den andra frågeställningen blev besvarad valdes att lägga till en

3.2 Genomförande

3.2.1 Experimentell situation

Experimentet utfördes i verklig utomhusmiljö då vi ville inkludera parametrar så som natthimmel, verklig skala och öppenheten en verklig utomhusmiljö ger. Tidigare forskning har ofta utförts i simulerad utomhusmiljö eller laborationsmiljöer som då ofta är inomhus där rummet blir slutet och begränsat. Enligt Bishop och Rohrmann (2003) ger inte simulerad miljö upphov till samma känslor som verklig miljö, utvärderingar av den simulerade miljön tenderar att överskatta de negativa känslorna och underskatta de positiva känslorna. En utav slutsatserna i Rahm och Johanssons (2018) studie var att tester av emotionella responser har stor potential i verklig miljö och att fler studier inom detta område behövs. Genom att ha utfört vår studie i verklig miljö kunde vi jämföra resultaten med liknande studier gjorda i simulerad- eller laborationsmiljö och dra slutsatser utifrån dessa.

Experimentet utfördes 13 och 14 mars 2019 mellan kl 19.30 och 20:50 och ägde rum i ett avgränsat kvarter i bebyggd miljö i Smedbyn i Huskvarna, se Figur 3:1. Platsen valdes då alla husen är identiska i sin storlek och utformning. Huvudgatan i Smedbyn består av åtta stycken röda träbyggnader, fyra stycken på vardera sida. De uppfördes i mitten av 1700-talet och fungerade ursprungligen som smedjor åt Husquarna fabriken. Husen fylls idag av hantverks- och konstnärsateljéer. Husen är Q-märkta vilket innebär bevarandeskydd för en bebyggelse med kulturhistoriska värden (Destination Jönköping, u.å.).

Figur 3:1, Flygfoto över experimentområdet.

Husen har röda träfasader, vita fönsterramar och vita vindskivor. Mellan husens kortsidor in till gränderna sitter ett 1,1 meter högt staket med en öppning i mitten på 1,5 meter. Huvudgatan är belagd med kullersten med ett stråk av grus intill husen på båda sidorna, se Figur 3:2. På vänstersidan är det ytterligare en gata parallellt med huvudgatan och även de byggnaderna har röda träfasader, i de byggnaderna bedrivs ungdomsgård och restaurangverksamhet. Till höger om huvudgatan är det trädgårdar som sedan sluttar ner och mynnar ut till en park. Från början var planen att använda alla tre gränder men då en utav gränderna är dubbelt så bred som de andra två blev förutsättningarna för olika och ljusupplevelsen hade då kunnat uppfattas annorlunda där. Därför begränsades experimentet till mittengången då de två motstående gränderna var mest lika varandra i utformningen, det som skilde dem åt var att gränden till vänster har en stenbelagd gång med grus på sidorna och gränden till höger har en grusgång med gräs och små buskar vid sidorna. Se experimentområde markerat i rött i Figur 3:3 och se Figur 3:4 för relevanta mått i experimentområdet samt Figur 3:5 och Figur 3:6 för bilder på gränderna under dagtid.

Figur 3:5, Vänster gränd på dagtid. Figur 3:6, Höger gränd på dagtid. Figur 3:4, Sektion av

byggnadernas kortsida med mått. Figur 3:3, Planritning med mått och experimentområde

3.2.1.1 Armaturplaceringar

Då husen var Q-märkta kunde inte armaturer fästas i fasaderna. Istället byggdes fyra träställningar, se Figur 3:7. Dessa träställningar hängdes i fönsterkarmarna i de 2 små fönstren på vinden, se Figur 3:6 och Figur 3:7. På dessa ställning fästes sedan armaturerna för ljusprinciperna vertikal- och horisontalbelysning. För målpunktsbelysning placerades armaturerna på marken.

För vertikalbelysningsprincipen användes armatur L2, för specifikationer (se 3.2.4 Armaturer och mätverktyg och bilaga 7). Armaturen placerades 3,95 meter över marken och 3,59 meter från högra hörnet på byggnaden för vertikalljus på vänster sida, spegelvänt för vertikalljus på höger sida, se Figur 3:9. Armaturen riktades mot centrum på motstående fasad och ljus som hamnade på marken skärmades av. I Figur 3:10 och Figur 3:11 visas hur denna ljusfördelningsprincip såg ut under experimentkvällarna.

För horisontalbelysningsprincipen användes två stycken L1 armaturer, för specifikationer (se 3.2.4 Armaturer och mätverktyg eller bilaga 6). Armatur L1a var placerad 3,8 meter

över marken och 3,24 meter från det vänstra hörnet och armatur L1b var placerad på samma höjd och avstånd från högra hörnet för horisontalljus på höger sida, se Figur 3:9. Armaturerna var placerade likadant fast spegelvänt för horisontalljus på vänster sida. Armaturen till höger riktades mot den vänstra delen av gångvägen och armaturen till vänster riktades mot den högra delen av gången, se Figur 3:9. Inget ljus slog på fasader eller målpunktsbuskar. I Figur 3:12 och Figur 3:13 visas hur denna ljusfördelningsprincip såg ut under experimentkvällarna.

För målpunktsbelysningsprincipen användes två stycken L1 armaturer. Armaturerna L1a och L1b var placerade på marken 1 meter från gångens slut i riktning mot buskarna, vilket var precis i linje med framkant på buskarna. Från mitten på gången var de placerade 2 meter till höger respektive vänster, se Figur 3:8. Armaturerna riktades så att hela buskarna blev belysta. Vi var noga med att fasaden bakom busken för målpunktsbelysning på vänster sida inte blev belyst eftersom den vänstra sidan i så fall hade kunnat uppfattats ljusare än på högersidan. I Figur 3:14 och Figur 3:15 visas hur denna ljusfördelningsprincip såg ut under experimentkvällarna.

Figur 3:7, träställning som armaturerna fästes på och placerades i vindsfönstren

Figur 3:10, Vänster vertikal. Figur 3:11, Höger vertikal.

Figur 3:12, Vänster horisontal. Figur 3:13, Höger horisontal.

Viss originalbelysning som

bedömdes lysa upp gränderna vid inspektion släcktes ner under tiden experimentet utfördes för att inte påverka resultatet, denna belysning var

armaturerna på arm som kan ses i Figur 3:17, Figur 3:19 och Figur 3:20.

3.2.1.2 Ljusmätningar

Ljusmätningar utfördes i kontrollerande syfte, för att kunna se om det blev några specifika skillnader mellan ljusfördelningsprinciperna. Belysningsstyrka uppmättes med hjälp av en luxmätare på de ytor som belystes. För horisontalbelysning mättes ljuset i fem punkter på marken, längs mitten av gången med 1,5 meters mellanrum. För vertikalbelysning mättes ljuset i fem punkter på fasaderna i ögonhöjd, 1,6 meter, med 1,5 meters mellanrum. För målpunktsbelysning mättes ljuset i tre punkter i framkant av buskarna i ögonhöjd med 1,5 meters mellanrum. Resultatet från ljusmätningarna ser ni i Tabell 3:1. På huvudgatan mätte vi ljuset i 5 punkter med 5 meters mellanrum, ljuset mättes i mitten av gatan på marken och i ögonhöjd samt läng med den vänstra fasaden i ögonhöjd, se Tabell 3:1 för uppmätt belysningsstyrka och medelvärde. Se Figur 3:16 − 20 för hur huvudgata samt vägarna tillbaka såg ut under experimentkvällarna.

Huvudgata Höjd Avstånd 0 m 5 m 10 m 15 m 20 m Medel

Mittgång 0 m 1,8 2,8 3,4 1,4 2,4

Mittgång 1,6 m 0,7 1,2 2 1,6 1,2

Fasad 1,6 m 1,2 3,2 7 5 3,6

Ljusscen 1 Höjd Avstånd 1,5 m 3 m 4,5 m 6 m 7,5 m Medel

Vertikal Vänster 1,6 m 11,7 13,3 8,8 6,5 9,7

Målpunkt Höger 1,6 m 8,2 12,5 - - 9,0

Ljusscen 2 Höjd Avstånd 1,5 m 3 m 4,5 m 6 m 7,5 m Medel

Horisontal Vänster 0 m 19 33,5 18,9 3,1 19,8

Vertikal Höger 1,6 m 5,9 9,9 7 4,7 6,2

Ljusscen 3 Höjd Avstånd 1,5 m 3 m 4,5 m 6 m 7,5 m Medel

Målpunkt Vänster 1,6 m 15,2 28 - - 17,8 3,6 10,2 2,5 0,4 1,4 8,2 6,2 24,5

Figur 3:16, Huvudgata. Figur 3:17, Vänster väg tillbaka del 1. Figur 3:18, Höger väg tillbaka del 1.

Tabell 3:1, Uppmätt belysningsstyrka, i lux, för ljusscenerna samt huvudgatan.

3.2.2 Experimentets utformning

I experimentet testades tre ljusfördelningsprinciper mot varandra på olika rumsliga kategorier baserat på Lynchs (1964), Michels (1996) och Wänström Lindhs (2012) teorier. De tre ljusfördelningsprinciperna var vertikal-, horisontal- och målpunktsbelysning i olika kombinationer.

För att samtliga ljusfördelningsprinciper skulle testas mot varandra på både höger och vänster sida utformades 3 ljusscener med 2 utav principerna i varje scen, se Tabell 3:3 för fördelning och Figur 3:21 för beskrivning. Vi testade ljusprinciperna på både höger och vänster sida för att motverka partiskhet (Taylor & Socov, 1974), det vill säga att man som t. ex. högerhänt kan ha en tendens att välja att gå till höger. Vi använde en randomiserad presentationsordning av ljusscenerna för att undvika kognitiv bias, se Tabell 3:4. Då experimentet utfördes utomhus fick vi ta hänsyn till solens nedgång, vi inväntade astronomisk skymning som den 13 mars 2019 började klockan 19:25. Astronomisk skymning är då solskivans centrum passerat 12° under horisonten och man kan se stjärnorna på himmelen (Crowdology AB, u.å). Vi uppskattade under provbelysningen att en experimentrunda, utvärdering av de tre ljusscenerna och intervju efter, skulle ta ca 30 min. Vi kom även fram till att vid varje experimentrunda kan ca 5 deltagare gå samtidigt. Ett schema gjordes därefter med första starttid klockan 19:30 sedan 30 minuters intervall mellan starttiderna, se Tabell 3:2 , för starttider och gruppindelning samt ljusscenernas presentationsordning.

Figur 3:21, De tre ljusscenerna.

Tabell 3:2, Schema över experimentkvällar. Tabell 3:3, Ljusfördelningsprincipernas fördelning över de 3 ljusscenerna.

Tabell 3:4, Ljusscenernas presentationsordning via latinsk kvadrat.

Experimentdeltagarna utgick från startpunkten, därifrån gick de framåt tills de ställdes inför första vägvalet, vid vägvalet testades två ljusfördelningsprinciper mot varandra och försökspersonerna utvärderade båda sidorna och gjorde sedan sitt vägval. Därefter gick de mot det vägvalet, sedan runt huset och tillbaka till startpunkten, se Figur 3:22. Denna procedur upprepades tre gånger.

Försökspersonerna markerade själva sina vägval och upplevda känslor på enkäten. Instruktioner om hur deltagandet i experimentet skulle genomföras presenterades gruppvis utifrån ett förberett manus innan varje ny experimentrunda skulle påbörjas, se bilaga 8.

3.2.3 Enkätens utformning

Enkäten bestod av tre delar; en sida med informativa frågor om deltagarnas, kön, ålder, höger- eller vänsterhänthet, sysselsättning, eventuell synnedsättning och kännedom om området samt information angående hur deras resultat behandlas och att de kunde dra sig ur experimentet. De informativa

frågorna angående deltagarna ställdes bl.a. för att etablera om det fanns någon bias hos deltagarna som kunde påverka experimentets resultat, men även för att tillgodose författarna med eventuell relevant information. Att fråga om deltagarnas kön ansågs vara relevant då bl.a. Boomsma och Steg (2014) kommit fram till att kvinnor och män upplever trygghet olika i samma ljusnivåer. Av liknande anledning ansågs ålder vara relevant att fråga efter då människor kan känna sig olika trygga i samma miljö beroende på ålder enligt Foster, Giles-Corti och Knuiman (2010). I och med att det enligt Taylor och Socov (1974) finns en korrelation mellan människors vägval och hänthet i förhållande till ljus ansåg vi att även häntheten var relevant att fråga efter. Med frågan om synnedsättning ämnade vi ta reda på om alla deltagare hade samma förutsättningar för att uppfatta ljuset, därför ansågs det inte relevant om deltagarna hade synfel som korrigerades med t.ex. glasögon. Deltagarnas sysselsättning/yrke ansåg vi vara intressant för att se om denna aspekt, i huvudsak om de hade kunskaper inom ljus, påverkade deras känslomässiga upplevelser av ljusfördelningsprinciperna och vägval. Den sista informativa frågan handlade om deltagarnas kännedom om området, det vill säga om de hade vistats i områden tidigare och varför. Detta för att vi på förhand informerats om att verksamma i området var intresserade av att delta i experimentet och vi ville kunna se ifall deras kopplingar till området skapade bias i deras resultat.

Den andra delen av enkäten var utvärderingsdelen som bestod av skattningsskalor med motsatsord som enligt Küller (1991) är ett reliabelt sätt att mäta känslor på. Ordningen på skattningsskalorna och motsatsorden sattes med hjälp av en slumpgenerator (https://sv.calcprofi.com/online-slumpgenerator.html) för att motverka bias och oönskade svarsmönster som kan uppstå vid presentation av många liknande frågor. Känsloorden som sattes i motsats till varandra var tagna från DEQ av Harmon-Jones, Bastian och Harmon-Jones (2016). Känsloorden översattes först från engelska till svenska. Sedan uteslöts åtta negativa ord, se bilaga 5, då de ansågs irrelevanta och för att skapa jämnvikt mellan antalet positiva och negativa känsloord och på så sätt öka metodens validitet. Därefter parades de positiva övergripande känslorna ihop med sin bäst överensstämmande negativa motsats. Efter det parades varje positivt känsloord under de övergripande känslorna ihop med ett negativt känsloord i den motstående negativa övergripande känslan. I vissa fall valdes synonymer till känsloorden för att de skulle överensstämma bättre som motsatsord. Totalt blev det 12 skattningsskalor för varje ljusfördelningsprincip, en för varje motsatsordspar.

nummerordning oberoende av den randomiserade presentationsordningen för att undvika bias.

Enkäten avslutades med en tredje del som var en semistrukturerad intervju där vi muntligt frågade deltagarna vilken utav ljusfördelningsprinciperna som de föredrog genom att sätta dem i ett mer verkligt förhållande med frågan ”Vilken av dessa skulle du helst vilja ha på din gata hemma?”. Den första frågan följdes sedan upp med en fråga där deltagarna ombads utveckla angående varför de tycke om just den ljusfördelningsprincipen och slutligen om de tyckte att den behövdes kombineras med någon annan.

3.2.4 Armaturer och mätverktyg

I Tabell 3:5 redovisas armaturer som använts under experimentet samt mätverktyg som använts för att mäta ljus och avstånd.

Tabell 3:5, Armaturer och mätverktyg

Armatur L1 Märke: Hide-a-lite

Art nr: 70 006 58 Model: Spot It Mini Ljusflöde: 165 lm Färgtemperatur: 3000K Spridningsvinkel: 30°

Armatur L2 Märke: Hide-a-lite

Art nr: 77 011 44 Model: Spot It Multi 7 Ljusflöde: 368 lm Färgtemperatur: 3000K Spridningsvinkel: 40° Mätverktyg för avstånd, Laser avståndsmätare Märke: C0 Tech

Art nr: 40-8786 Model: LM400 Mätverktyg för belysningsstyrka, Luxmätare Märke: Hagner

Model: EC1

3.3 Deltagare

I experimentet deltog 31 personer varav var 19 kvinnor och var 12 män med en ålder mellan 21 till 75 år (medelålder=42.9), utav dessa personer hade 14 stycken vistats i området tidigare på till exempel julmarknad eller restaurangbesök och en utav dessa personerna jobbade i området. Utav deltagarna hade 13 stycken kunskap inom ljus varav 12 var studenter under pågående ljusdesignutbildning och en hade genomgått utbildning och var nu yrkesverksam som ljusdesigner. Utav deltagarna var 4 stycken vänsterhänta och 27 stycken högerhänta. Deltagarna informerades innan experimentets start att experimentet var anonymt samt att genom att delta i experimentet accepterade deltagarna att deras data fick användas och att resultatet fick presenteras i examensarbetets slutrapport. Vi hade inte något speciellt urval, dock hade vi ett krav på att man ska kunna förstå och genomföra experimentet på ett fullgott sätt.

Resultatet från två utav deltagarna var ofullständigt varav en togs bort helt då alla ljusfördelningsprinciper inte var utvärderade. Från den andra deltagaren togs resultatet om vägval bort då personen missat att kryssa i två utav tre vägval.

3.4 Datainsamling

Studiens datainsamling bestod dels av litteraturstudier, där tidigare vetenskaplig litteratur inhämtades från databaserna: Primo, Scopus, Google scholar, Science Direct, samt från Jönköpings Universitys högskolebibliotek och kurslitteratur från tidigare genomgångna kurser under författarnas utbildning. Studiens datainsamling bestod även utav insamling av empirisk data från det utförda experimentet genom enkäter och en semi-strukturerad intervju utförd i direkt anslutning till experimentet.

3.5 Metod vid dataanalys

Den insamlade datan från enkäterna sammanställdes per ljusscen och ljusfördelningsprincip i kalkyleringsprogrammet Excel, känsloorden sorterades upp enligt DEQs känslogrupper och ett medeltal av poängen räknades ut för varje deltagares känsloord och övergripande känsla. För att få fram normalfördelningen för varje ljusfördelningsprincip i varje ljusscen gjordes histogram av medeltalen för känslogrupperna med samtliga deltagares resultat samt en kontroll av snedheten utifrån beskrivande statistik i Excel. De sex övergripande känslogrupperna analyserades sex gånger vardera, för varje ljusfördelningsprincip från två utvärderingar per ljusfördelningsprincip vilket totalt blev 36 analyser, för beskrivande statistik se bilaga 2. Mann-Whitney U-test användes för att undersöka signifikanta skillnader mellan de övergripande känslogrupperna inom varje ljusscen, exempelvis gruppen glädje för vertikalbelysning mot glädje för målpunktsbelysning i ljusscen 1 samt totalt mellan ljusfördelningsprinciperna exempelvis glädje mot glädje mellan vertikalbelysning från ljusscen 1 och 2 mot horisontalbelysning från ljusscen 2 och 3, för fullkomligt resultat från Mann-Whitney U-test se bilaga 3.

För att analysera vägvalen sammanställdes resultatet i Excel med frekvenstabell per ljusscen samt för varje ljusfördelningsprincip totalt.

Deltagarnas kommentarer transkriberades och kategoriserades in under ämnen. Ämnena togs fram genom att vi vid analys av kommentarerna noterade vilka ämnen som berördes. Genomgång av samtliga kommentarer resulterade i 7 olika ämneskategorier, för fullständiga kommentarer samt kategorisering se bilaga 4.

3.6 Trovärdighet

Då experimentet utfördes utomhus fanns flera parametrar som ej var kontrollerbara. Däremot att undersökningens experiment ägde rum i en fullskalig verklig miljö bedöms stärka validiteten och generaliserbarheten av studiens resultat då belysning enligt Boyce (2014) bör upplevas av människor i verklig miljö då detta skapar trovärdiga yttranden av deltagarnas intryck och upplevelse. Däremot kan de specifika förhållandena av undersökningsplatsen ha lett till en kontexteffekt, det vill säga att de specifika förhållandena ger speciella effekter, därav bör resultatet inte anses som direkt generaliserbart (Patel & Davidson, 2011). På grund av den experimentella situationen ansågs det viktigt att använda väl beprövade metoder för datainsamling och dataanalys. Därför utfördes en grundlig genomsökning av pålitliga databaser för att söka efter vetenskapliga artiklar, rapporter och facklitteratur av hög relevans inom ämnet som rapportens teoretiska grund byggdes på.

Den egenutformade enkäten innehållande skattningsskalor och motsatsord utformades med inspiration från BELUPP (Küller & Wetterberg, 1993) och PANAS (Watson et al., 1988) vilket anses vara reliabelt då båda metoderna har använts inom forskningsområdet tidigare, Enkäten grundades på DEQ (Harmon-Jones et al., 2016) vilken även den är en metod som tagits fram via forskning och dess syfte är att fånga upp alla nyanser utav känslor snarare än bara översiktliga, vilket ger en mer komplett bild av den känslomässiga upplevelsen. Någonting som kan påverka validiteten är att nyanserad data är svårt att samla in via en kvantitativ enkät eftersom den måste besvaras på ett förutbestämt sätt, även då finns det risk för att deltagaren kan ha missuppfattat instruktionerna eller känsloorden, därav ansågs möjligheten att komplettera med kommentarer i egna ord viktig eftersom det tillför kvalitativ information. Kvantitativa data ger däremot möjligheten att genomföra tillförlitliga statistiska tester, vilka ger reliabla resultat.

En av studiens styrkor är att den får en hög trovärdighet genom triangulering. Genom att samla in data på flera olika sätt, med utvärdering av ljusfördelningsprinciperna med skattningsskalor, markering av vägval, kommentarer samt en semistrukturerad intervju innehöll studien både kvalitativa och kvantitativa inslag. Detta skapar en pragmatisk ansats som grund vilket gör att studiens huvudsakliga aspekt av frågeställningen, den känslomässiga upplevelsen, prövas på

4 Resultat och analys

I kapitlet beskrivs den data som samlats in från det utförda experimentet för att ge svar på studiens frågeställningar. Kapitlet redovisar först vilka känslor de olika belysningsprinciperna ingav följt av deltagarnas vägval i kapitlets andra del. Avslutningsvis presenteras resultat från den strukturerade intervjun.

4.1 Ljusfördelningsprincipernas påverkan på känslomässig upplevelse

4.1.1 Totalt känslomässig upplevelse

I Figur 4:1 redovisas det sammanlagda resultatet för den känslomässiga upplevelsen från ljusscenerna totalt per ljusfördelningsprincip. I diagrammet går det att utläsa att känsloorden glad (M = 1,98), rofylld (M = 1,98) och lättsam (M = 1,43) var de mest framträdande för målpunktsbelysning. Dessa tre ord är kategoriserade under positiva övergripande känslor. För horisontalbelysning ser man att känsloorden uppfylld (M = 1,33), rofylld (M = 0,93) och lugn (M = 0,83) var de mest framträdande. Dessa tre ord är kategoriserade under positiva övergripande känslor. Känsloorden bävan (M = 0,7), ensam (M = 0,57) och sorgsen (M = 0,51) var mest framträdande för vertikalbelysning, dessa tre ord är kategoriserade under negativa övergripande känslor. I Figur 4:1 kan man även se att målpunktsbelysning var den enda ljusfördelningsprincipen där de sammanlagda medelpoängen för samtliga känsloord var positiva. Den visar även att det var störst differens på medelpoängen mellan målpunkts- och vertikalbelysning. 1,98 0,81 0,83 0,87 0,90 1,13 1,37 0,27 1,13 1,43 1,97 1,03 -0,02 -0,51 0,18 -0,57 _-0,70 -0,27 0,43 -0,03 0,20 0,10 0,43 _-0,03 0,71 0,27 1,13 -0,30 -0,27 _-0,33 0,73 0,00 -0,67 0,57 0,93 0,83 G la d Ly ck lig U p pf yl ld D el ta g an de Ö n sk a n Lu st fy lld Ti ll fr e d ss tä lld Lä n gt an A vs la p p na d Lä tt sa m R o fy ll d Lu gn

Glädje Begär Lugn

-3 -2 -1 0 1 2 3 Le d se n So rg se n To m En sa m B äv a n Å n ge st fy lld Ir ri te ra d N er vo si te t R äd d Ä n gs lig P an ik sl a ge n Sk rä m d Ledsamhet Ångest Rädsl a P o än g

Totalt

Målpunkt Vertikal Hori sontal

Figur 4:1, Diagrammet visar deltagarnas sammanlagda medelpoäng för känsloorden på en sjugradig skala, kategoriserade under respektive övergripande känsla per sammanställd ljusfördelningsprincip.

Mann-Whitney U-test visade att det fanns signifikanta skillnader, redovisat i Fel! Hittar inte

referenskälla., mellan vertikal- och målpunktsbelysning (Mann–Whitney U = 1184,5, n1 =

n2 = 60, P = 0,001 < 0.05 two-tailed) samt för målpunkts- och horisontalbelysning (Mann– Whitney U = 1346,5, n1 = n2 = 60, P = 0,034 < 0.05 two-tailed) för den övergripande känslan Glädje. Mann-Whitney U-test visade inte signifikant skillnad mellan vertikal- och horisontalbelysning.

Tabell 4:1, Tabellen visar antal utvärderingar, medelvärde, medianvärde, Z-värde och signifikant skillnad mellan ljusfördelningsprinciperna totalt fördelat för övergripande känslan Glädje.

I Tabell 4:2 kan man utläsa att U-testet visade signifikanta skillnader mellan vertikal- och målpunktsbelysning (Mann–Whitney U = 1246,5, n1 = n2 = 60, P = 0,004 < 0.05 two-tailed) för den övergripande känslan Begär. U-testet visade inte signifikant skillnad mellan vertikal och horisontalbelysning eller målpunkts- och horisontalbelysning.

I Tabell 4:3 kan man utläsa att Mann-Whitney U-test visade signifikanta skillnader mellan vertikal- och målpunktsbelysning (Mann–Whitney U = 1294, n1 = n2 = 60, P = 0,008 < 0.05 two-tailed) för den övergripande känslan Lugn. Mann-Whitney U-test visade inte signifikant skillnad mellan Vertikal- och horisontalbelysning eller målpunkts- och horisontalbelysning.

I Tabell 4:4 kan man utläsa att Mann-Whitney U-test visade signifikanta skillnader mellan vertikal- och målpunktsbelysning (Mann–Whitney U = 1226,5, n1 = n2 = 60, P = 0,003 < 0.05 two-tailed) för den övergripande känslan Ledsamhet. Mann-Whitney U-test visade inte signifikant skillnad mellan Vertikal- och horisontalbelysning eller målpunkts- och horisontalbelysning. Mann–Whitney U test Övergripande känsla / Ljusfördelningsprincip Antal (n ) Medelvärde (M) Medianvärde (m ) U-värde (U ) Two-tailed p-värde (p ) Begär Vertikal 60 0,337 0,25 Målpunkt 60 0,817 0,5 Vertikal 60 0,337 0,25 Horisontal 60 0,483 0,25 Målpunkt 60 0,817 0,5 Horisontal 60 0,483 0,25 0,004 1246,5 1580 0,250 1409 0,075

Tabell 4:1, Tabellen visar antal utvärderingar, medelvärde, medianvärde, Z-värde och signifikant skillnad mellan ljusfördelningsprinciperna totalt fördelat för övergripande känslan Begär.

Tabell 4:2, Tabellen visar antal utvärderingar, medelvärde, medianvärde, Z-värde och signifikant skillnad mellan ljusfördelningsprinciperna totalt fördelat för övergripande känslan Lugn.

I Tabell 4:5 kan man utläsa att Mann-Whitney U-test visade signifikanta skillnader mellan vertikal- och målpunktsbelysning (Mann–Whitney U = 1318, n1 = n2 = 60, P = 0,011 < 0.05 two-tailed) för den övergripande känslan Ångest. Mann-Whitney U-test visade inte signifikant skillnad mellan vertikal- och horisontalbelysning eller målpunkts- och horisontalbelysning.

I Tabell 4:6 kan man utläsa att Mann-Whitney U-test visade signifikanta skillnader mellan vertikal- och målpunktsbelysning (Mann–Whitney U = 1320,5, n1 = n2 = 60, P = 0,012 < 0.05 two-tailed) för den övergripande känslan Rädsla. Mann-Whitney U-test visade inte signifikant skillnad mellan Vertikal- och horisontalbelysning eller målpunkts- och horisontalbelysning.

4.1.2 Vertikalbelysning vänster mot målpunktsbelysning höger

I Tabell 4:7 kan man utläsa att Mann-Whitney U-test inte visade några signifikanta skillnader mellan målpunkts- och vertikalbelysning för någon av de sex övergripande känslorna.

Tabell 4:3, Tabellen visar antal utvärderingar, medelvärde, medianvärde, Z-värde och signifikant skillnad mellan ljusfördelningsprinciperna totalt fördelat för övergripande känslan Ledsamhet.

Tabell 4:4, Tabellen visar antal utvärderingar, medelvärde, medianvärde, Z-värde och signifikant skillnad mellan ljusfördelningsprinciperna totalt fördelat för övergripande känslan Ångest.

Mann–Whitney U test Övergripande känsla / Ljusfördelningsprincip Antal (n ) Medelvärde (M) Medianvärde (m ) U-värde (U ) Two-tailed p-värde (p ) Rädsla Vertikal 60 0,617 0,375 Målpunkt 60 0,304 0 Vertikal 60 0,617 0,375 Horisontal 60 0,425 0,25 Målpunkt 60 0,304 0 Horisontal 60 0,425 0,25 1557 0,204 1533 0,162 1320,5 0,012

Tabell 4:5, Tabellen visar antal utvärderingar, medelvärde, medianvärde, Z-värde och signifikant skillnad mellan ljusfördelningsprinciperna totalt fördelat för övergripande känslan Rädsla.

var relativt likvärdiga i medelpoängen för ljusscen 1, se Tabell 4:7. I Figur 4:2 går det att utläsa att känsloorden rofylld (M = 0,73), tillfredsställd (M = 0,47) och glad (M = 0,42) var de mest framträdande för målpunktsbelysning, vilka samtliga ingår i positiva övergripande känslor. Känsloorden rofylld (M =

0,37), lugn (M = 0,37) och bävan (M = -0,37) var mest framträdande för vertikalbelysning. De motstående känsloorden med störst skillnad mellan var positiva önskan för målpunktsbelysning och negativa bävan för vertikalbelysning, se Figur 4:2.

0,23 -0,20 -0,13 0,10 -0,37 -0,17 0,33 -0,07 -0,03 0,20 0,37 0,37 0,42 _{0,24 0,23} -0,03 0,27 _0,00 0,47 -0,20 0,07 0,37 0,73 0,13 G la d Ly ck lig U p p fy lld D e lt a ga nd e Ö ns ka n Lu st fy ll d T ill fr e d ss tä ll d Lä n g ta n A vs la p p n ad Lä tt sa m R o fy ll d Lu g n

Glädje Begär Lugn

-3 -2 -1 0 1 2 3 Le d se n S or g se n To m En sa m B ä va n Å ng e st fy lld Ir ri te ra d N e rv o si te t Rä d d Ä n gs lig Pa n ik sl a ge n S kr äm d

Ledsamhet Ångest Rädsla

P

o

än

g

Ljusscen 1

Vertikal Vänster Målpunkt Höger

Figur 4:2, Diagrammet visa deltagarnas sammanlagda medelpoäng för känsloorden på en sjugradig skala, kategoriserade under respektive övergripande känsla för ljusscen 1.

Mann–Whitney U test

Övergripande känsla Ljusfördelningsprincip Antal (n ) Medelvärde (M) Medianvärde (m ) U-värde (U ) Two-tailed p-värde (p )

Vertikal Vänster 30 0,558 0,5 Målpunkt Höger 30 0,758 0,625 Vertikal Vänster 30 0,383 0,25 Målpunkt Höger 30 0,558 0,25 Vertikal Vänster 30 0,733 0,75 Målpunkt Höger 30 0,783 0,5 Vertikal Vänster 30 0,558 0,125 Målpunkt Höger 30 0,342 0,25 Vertikal Vänster 30 0,45 0,25 Målpunkt Höger 30 0,317 0,125 Vertikal Vänster 30 0,508 0,125 Målpunkt Höger 30 0,45 0,125 Rädsla Glädje Begär Lugn Ledsamhet Ångest 0,992 0,803 0,976 0,960 0,441 0,254 372,5 449 432,5 447,5 446 397,5

Tabell 4:6, Tabellen visar antal utvärderingar, medelvärde, medianvärde, U-värde och signifikant p-värde för övergripande känsla i ljusscen 1.

4.1.3 Horisontalbelysning vänster mot vertikalbelysning höger

I Tabell 4:8 kan man utläsa att Mann-Whitney U-test visade signifikanta skillnader för de övergripande känslorna Ångest (Mann–Whitney U = 382.5, n1 = n2 = 30, P

= 0,0198 < 0.05 two-tailed) och Rädsla (Mann–Whitney U = 316, n1 = n2 = 30, P = 0,04884 < 0.05 two-tailed) när horisontal- och vertikalbelysning ställdes mot varandra.

Resultaten visar att de signifikanta skillnaderna för de övergripande känslorna överensstämmer med de framstående känsloorden. I Figur 4:3 redovisas att känsloorden lugn (M = 0,63), glad (M = 0,53) och rofylld (M = 0,43) var de mest framträdande känsloorden för horisontalbelysning, vilka samtliga ingår i positiva övergripande känslor. Känsloorden ensam (M = -0,67), skrämd (M = -0,4) och bävan (M = -0,33) var mest framträdande för vertikalbelysning, vilka samtliga ingår i negativa övergripande känslor. Störst skillnad mellan de motstående känsloorden var det mellan lugn för horisontalbelysning och skrämd för vertikalbelysning se Figur 4:3. I den övergripande känslan Ångest där Mann-Whitney U-test visade signifikant skillnad ingår känsloordet bävan som var det känsloord med tredje högst medelpoäng för vertikalsbelysning. Mann-Whitney U-test visade även signifikant skillnad för den övergripande känslan Rädsla där känsloordet skrämd hade näst högst medelpoäng för vertikalbelysning samt att den största differensen låg mellan känsloorden skrämd och lugn för ljusscen 2. 0,53 0,13 0,07 -0,03 -0,33 0,27 0,40 0,20 -0,10 0,30 0,43 0,63 -0,25 -0,31 0,32 -0,67 -0,33 -0,10 0,10 0,03 0,23 -0,10 0,07 -0,40 G la d Ly ck lig U p pf yl ld D el ta g an de Ö n sk a n Lu st fy lld Ti ll fr e d ss tä lld Lä n gt an A vs la p p na d Lä tt sa m R o fy ll d Lu gn

Glädje Begär Lugn

-3 -2 -1 0 1 2 3 Le d se n So rg se n To m En sa m B äv a n Å n ge st fy lld Ir ri te ra d N er vo si te t R äd d Ä n gs lig P an ik sl a ge n Sk rä m d Ledsamhet Ångest Rädsl a P o än g Ljusscen 2

Hori sontal Vänster Vertikal Höger

Figur 4:3, Diagrammet visa deltagarnas sammanlagda medelpoäng för känsloorden på en sjugradig skala, kategoriserade under respektive övergripande känsla för ljusscen 2.

Mann–Whitney U test

Övergripande känsla Ljusfördelningsprincip Antal (n ) Medelvärde (M) Medianvärde (m ) U-värde (U ) Two-tailed p-värde (p ) Horisontal Vänster 30 0,592 0,375 Vertikal Höger 30 0,45 0,25 Horisontal Vänster 30 0,433 0,25 Vertikal Höger 30 0,292 0 Horisontal Vänster 30 0,675 0,5 Vertikal Höger 30 0,483 0 Horisontal Vänster 30 0,417 0,25 Vertikal Höger 30 0,7 0,5 Horisontal Vänster 30 0,3 0 Vertikal Höger 30 0,6 0,5 Horisontal Vänster 30 0,358 0,25 Glädje Begär Lugn Ledsamhet Ångest 337 0,097 292 0,020 382,5 0,322 363 0,201 335,5 0,091

Tabell 4:7, Tabell visar antal utvärderingar, medelvärde, medianvärde, U-värde och signifikant skillnad för övergripande känsla i ljusscen 2.

4.1.4 Målpunktsbelysning vänster mot horisontalbelysning höger

I Tabell 4:9 kan man utläsa att Mann-Whitney U-test visade signifikanta skillnader mellan målpunkts- och horisontalbelysning för de övergripande

känslorna Glädje (Mann–Whitney U = 301.5, n1 = n2 = 30, P = 0,02852 < 0.05 two-tailed), Lugn (Mann–Whitney U = 295.5, n1 = n2 = 30, P = 0,0226 < 0.05 two-tailed) och Ångest (Mann–Whitney U = 280, n1 = n2 = 30, P = 0,01208 < 0.05 two-tailed), se Tabell 4:9. Resultatet visar att de signifikanta skillnaderna för övergripande känsla överensstämmer med de känsloorden som är framstående. I Figur 4:4 kan man utläsa att känsloorden glad (M = 1,57), rofylld (M = 1,23) och lustfylld (M = 1,13) var de mest framträdande för målpunktsbelysning, vilka samtliga ingår i positiva övergripande känslor. Känsloorden uppfylld (M = 1,07), ångestfylld (M = -0,6) och rädd (M = -0,57) var de mest framträdande för horisontalbelysning. I Figur 4:4 redovisas även att medelpoängen för samtliga känsloord för målpunktsbelysning var positiva. De motstående känsloorden med störst skillnad mellan medelpoängen var positiva lustfylld för målpunktsbelysning och negativa ångestfylld för horisontalbelysning. I den övergripande känslan Glädje där Mann-Whitney U-test visade signifikant skillnad ingår glad som var det känsloord med högst medelpoäng för målpunktsbelysning. Mann-Whitney U-test visade störst signifikant skillnad för den övergripande känslan Ångest där känsloordet ångestfylld hade näst högst medelpoäng ingår samt att det var mellan ångestfylld och lustfylld den största differensen låg mellan känsloorden för ljusscen 3.

1,57 0,57 0,60 0,90 0,63 1,13 0,90 0,47 1,07 1,07 1,23 _0,90 0,18 0,13 1,07 -0,27 0,07 -0,60 0,33 -0,20 -0,57 0,27 0,50 0,20 G la d Ly ck lig U p pf yl ld D el ta g an de Ö n sk a n Lu st fy lld Ti ll fr e d ss tä lld Lä n gt an A vs la p p na d Lä tt sa m R o fy ll d Lu gn

Glädje Begär Lugn

-3 -2 -1 0 1 2 3 Le d se n So rg se n To m En sa m B äv a n Å n ge st fy lld Ir ri te ra d N er vo si te t R äd d Ä n gs lig P an ik sl a ge n Sk rä m d Ledsamhet Ångest Rädsl a Po än g Ljusscen 3

Målpunkt V änster Hori sontal Höger

Figur 4:4, Diagrammet visa deltagarnas sammanlagda medelpoäng för känsloorden på en sjugradig skala, kategoriserade under respektive övergripande känsla för ljusscen 3.

Mann–Whitney U test

Övergripande känsla Ljusfördelningsprincip Antal (n ) Medelvärde (M) Medianvärde (m ) U-värde (U ) Two-tailed p-värde (p )

Målpunkt Vänster 30 1,075 1 Horisontal Höger 30 0,667 0,5 Målpunkt Vänster 30 0,917 0,75 Horisontal Höger 30 0,533 0,25 Målpunkt Vänster 30 1,225 1,25 Glädje Begär Lugn 0,029 325,5 0,067 301,5 295,5 0,023

Tabell 4:8, Tabell visar antal utvärderingar, medelvärde, medianvärde, U-värde och signifikant skillnad för övergripande känsla i ljusscen 3.

4.2 Ljusfördelningsprincipernas påverkan på vägval

I denna del av kapitlet presenteras först en sammanställning av vägval för ljusfördelningsprinciperna totalt följt av resultatet för deltagarnas vägval uppdelat för varje individuell ljusscen. Ett urval från deltagarnas kommentarer samt en sammanställning från deltagarnas kategoriserade kommentarer redovisas också för varje individuell ljusscen, för samtliga kommentarer se bilaga 4. Diagrammen i denna del redovisar deltagarnas vägval och deltagarnas kategoriserade kommentarer presenteras i tabellerna.

4.2.1 Totalt vägval

Resultatet enligt Figur 4:5 och Tabell 4:11 visar att 41 deltagare totalt i ljusscen 1 och ljusscen 3 valde att gå mot ljusfördelningsprincipen målpunktsbelysning när den ställdes mot vertikal- respektive horisontalbelysning (rf= 71%, n1 + n2 = 58), 22 deltagare valde att gå den vertikalbelysta vägen då den ställdes mot horisontal- och målpunktsbelysning (rf= 38%, n1 + n2 = 58) och 24 deltagare valde den horisontalbelysta vägen då den ställdes mot vertikal- och målpunktsbelysning (rf= 41%, n1 + n2 = 58).

Figur 4:5, Sammanställning av totalt antal vägval fördelat på ljusfördelningsprincip. Tabell 4:10, Frekvenstabellen visar resultat för vägval ljusscenerna

individuellt samt totalt per ljusfördelningsprincip i absolut- procent- och proportionsform

Vertikal Horisontal Målpunkt

9 2 20

Vertikal 2 0 10 Horisontal 2 0 8 Målpunkt 5 1 0

Total 9 1 18

Antal val och komplement

K o m p le m e nt Val

Tabell 4:9, Tabellen visar deltagarnas val av föredragen ljusfördelningsprincip samt vilken de ville kombinera med om de upplevde att det behövdes.