Carl-Fredrik Lööf, projektledare för projektet för utarbetandet av den strategiska planen, berättade kort om de största förändringarna i

Promemoria

2019-10-15 N2019/02615/JL

Näringsdepartementet

Landsbygdsavdelningen, Enheten för jordbruk och livsmedelsföretagande

Minnesanteckningar från sakråd den 1 oktober 2019, om den

strategiska planen för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken.

Kort information om förhandlingarna och förberedelserna för det nationella genomförandet

Carl-Fredrik Lööf, projektledare för projektet för utarbetandet av den strategiska planen, berättade kort om de största förändringarna i

lagstiftningsförslaget jämfört med idag. Dessa var att det inte längre skulle finnas ett specifikt landsbygdsprogram för pelare 2, utan båda pelarna inom CAP skulle nu programmeras i den strategiska planen. Detta innebar även att pelare 2 (tidigare landsbygdsprogrammet) inte längre skulle vara en del av det fondgemensamma regelverket som tidigare operationaliserats genom en partnerskapsöverenskommelse (PÖ). En annan viktig del i det nya förslaget var att medlemsstaterna gavs mer utrymme att anpassa detaljerna i den strategiska planen efter nationella förutsättningar. Kommissionen som tidigare varit mer långtgående i sin kontroll av regelverkets efterlevnad skulle nu istället fokusera på målleveransen. Det nya förslaget hade även en ny målstruktur, men påminde i sitt innehåll mycket om det tidigare. För pelare 1 innebar det nya förslaget ökade inslag av valmöjligheter. För pelare 2 var budskapet från kommissionen att allting som gick att göra i innevarande period skulle vara möjligt även fortsättningsvis.

Enligt ursprungsförslaget skulle medlemsstaternas strategiska planer börja gälla

från den 1 januari 2021, men det mesta talade för en försening. Till exempel

verkade de flesta medlemsstaterna överens om att förhandlingarna om det

fleråriga budgetramverket på EU-nivå behövde vara beslutat innan beslut om

regelverket för CAP kunde tas. Det var också en osäkerhetsfaktor hur det nya

Europaparlamentet skulle hantera jordbruksutskottets (COMAGRI) rapport från i våras.

Medlemsstaterna hade fått information om att kommissionen förberett utkast till övergångsregler vilka antagligen skulle presenteras under hösten. Samtliga medlemsstater förbereder sig på ett senare införande, vissa förespråkade mer än ett års senareläggande av reformen. I Sverige utgick tidplanen från en ettårig försening, vilket skulle innebära att den strategiska planen trädde i kraft den 1 januari 2022.

Introduktion av dagens diskussioner

Diskussionerna under dagen skulle ha fokus på den bruttolista med behov som tagits fram som ett resultat av Jordbruksverkets utkast till SWOT-analys. Carl- Fredrik Lööf beskrev den så kallade interventionslogik som efterfrågades av kommissionen och som bestod av en SWOT-analys i botten vilken översatts till en lista över de behov som fanns att hantera i Sverige. Denna bruttolista var mycket lång och innehöll i flera fall dubbleringar. Vissa av behoven i

bruttolistan var sådana som inte lämpade sig för att hantera inom CAP. Syftet med dagens diskussioner var att få intressenternas syn på vilka behov som var av störst betydelse för möjligheterna att nå politikens mål och som var väl lämpade att möta med åtgärder inom ramen för CAP. Sista steget i interventionslogiken var valet av vilka åtgärder (interventioner) som bäst

hanterade de valda behoven. Val av åtgärder var inte föremål för diskussionerna vid detta sakråd.

Carl-Fredrik underströk att givet den långa listan och varsel om minskad budget skulle hårda prioriteringar bli nödvändiga. Förväntningarna på CAP var större än vad som skulle kunna hanteras. Det behövdes en samsyn och realistiska förväntningar och det var därför alla var samlade till sakråd, för att hjälpa Näringsdepartementet framåt i det arbetet.

Några ord från landsbygdsminister Jennie Nilsson

Landsbygdsminister Jennie Nilsson reflekterade över de senaste 8 månaderna som landsbygdsminister. Det hade varit lärorika månader och hon hade förstått hur komplext CAP var, men även hur viktigt CAP var för Sverige och vilken stor påverkan de grundförutsättningar som förhandlas i Bryssel har för

genomförandet i Sverige. Som exempel nämndes att klimat- och miljöfrågorna

behövde få ett tydligt genomslag och att den nya genomförandemodellen måste

fungera i Sverige. Landsbygdsministern lyfte också frågan om sanktioner, som

behövde vara proportionerliga i förhållande till de fel som uppstått.

Landsbygdsministern konstaterade dock att även om förhandlingarna i Bryssel lägger grunden återstod sedan mycket arbete i Sverige för att jacka i regelverket och genomföra politiken nationellt. Här kunde hon se flera utmaningar, t.ex. att det ännu inte fanns något flerårigt budgetramverk på plats, en fråga som inte jordbruksministrarna ägde, vilket gjorde planeringen svår. Enligt

landsbygdsministern talade dock det mesta för en minskad totalbudget vilket skulle få synliga konsekvenser på ett stort politikområde som CAP. I ljuset av detta menade landsbygdsministern att politiken behövde bli mer effektiv, svåra prioriteringar, även nedprioriteringar, behövdes och hon tackade därför för att alla tagit sig tid att komma till dagens sakråd för att med sin klokskap bidra till detta arbete.

Kort sammanfattning av gruppdiskussionerna

Diskussionerna fördes utifrån de tre allmänna målen för CAP;

konkurrenskraft, miljö och klimat samt bred landsbygdsutveckling.

På konkurrenskraftsområdet togs i princip alla av behoven upp som angelägna.

Många lyfte vikten av innovation och att stärka kunskapskedjan, men det rådde delade meningar huruvida detta borde vara en del av CAP. Vikten av stärkt konkurrenskraft för att uppnå målet om ökad produktion lyftes, liksom behovet av att ta tillvara regionala skillnader, mervärden och exportmöjligheter. Behovet av att stimulera ägarskiften och generationsväxling framhölls.

Inom miljö- och klimatområdet var hävd av naturliga gräsmarker högst prioriterat av de flesta. Även vattenfrågor och klimatåtgärder lyftes som viktiga. Aktivitet borde stimuleras, inte passiv vallodling, betesputsning etc.

Bonden behövde få betalt för de miljönyttor hen levererade. Produktion av positiva miljöeffekter krävde miljöersättningar. Begränsning av negativa effekter kunde i större utsträckning hanteras med frivillighet i kombination med rådgivning. Påfallande många framhöll vikten av stärkt konkurrenskraft i animalieproduktionen för att klara miljömålen.

På landsbygdsutvecklingsområdet framhöll många behovet av att stimulera ägarskiften och generationsväxling generellt. Det fanns en öppenhet för att lyfta ut landsbygdsåtgärder från CAP så länge de tas omhand i den nationella

politiken. Värdet av Lokalt ledd utveckling (LLU) lyftes, medan mervärdet av en

flerfondslösning ifrågasattes på vissa håll. Intresset för att använda CAP inom

områden som matsvinn, smittskydd och utbildning av veterinärer var ljumt

eftersom mycket av detta kunde hanteras bättre med andra verktyg, t.ex. inom

livsmedelsstrategin.

Gruppdiskussionerna avslutades med reflektioner från Statssekreterare Per Callenberg. Han tackade för alla inspel som tillsammans med erfarenheterna från innevarande period, t.ex. vad gällde administrationen, skulle vara viktiga i det kommande arbetet. Statssekreteraren pekade på några viktiga aspekter som var nya sedan sist - att det fanns en livsmedelsstrategi och en

sammanhållen landsbygdspolitik, vilket skulle påverka hur vi förhåller oss till verktygen inom CAP. På näringsdepartementet skulle hösten ägnas åt att lägga ett pussel som också berörde de andra europeiska struktur- och investeringsfonderna. Statssekreteraren menade att vi måste våga gå framåt och göra vissa val, samtidigt som han inte ville göra om allt från början.

På en fråga från Byanätsforum om vad som skulle hände med de behov som inte passade i CAP svarade statssekreteraren att det inte gick att lova att allt skulle finnas kvar. Nu handlade det om att få en överblick över de anslag och fonder som fanns, vad de användes till och hur de kunde förändras över tid. När den överblicken var klar, vad blev då över? Framkom något som verkligen behövde göras men som inte rymdes inom de anslag och fonder som fanns idag? Då var det en fråga att ta vidare i budgetförhandlingarna.

Statssekreteraren betonade att det inte gick att lova nationella medel till allt men att det var viktigt att ha en tydlig bild över vad som behövde separata medel.

Stockholms Universitets Östersjöcentrum frågade hur regeringen såg på den svenska medfinansieringen av CAP. Statssekreteraren kunde inte säga så mycket om det i nuläget men menade att det kunde vara bättre att lägga pengar på medfinansiering än utanför. Det fanns dock inga beslut om hur stor den svenska medfinansieringen skulle bli, men det skulle bli en viktig fråga i budgetförhandlingarna.

Svenska Kväner-Lantalaiset ifrågasatte att behovet av en SWOT-analys i grunden för den strategiska planen. Statssekreteraren förklarade att det var en process given av EU-regelverket som fyllde en mycket viktig funktion i att klargöra förutsättningarna inför prioriteringsarbetet.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) frågade hur det faktum att det nu fanns en livsmedelsstrategi skulle komma att påverka processen jämfört med förra gången när en sådan strategi inte fanns på plats. På det svarade

statssekreteraren att den strategiska planen i flera fall skulle bidra till

genomförande av livsmedelsstrategin.

Sveriges jordägareförbund undrade hur statssekreteraren såg att jordbruket skulle kunna hantera de påtagliga klimatförändringarna. Statssekreteraren kunde inte gå in på detaljer kring hur det skulle gå till men konstaterade att CAP var en stor resurs pengamässigt och det främsta verktyget för att hantera

klimatförändringarna på jordbruksområdet.

Plenumdiskussion om förenkling

LRF betonade att förenkling var viktigt. Att kunna prioritera utifrån livsmedelsstrategin kunde i sig vara en förenkling. Att kunna arbeta med

miljöersättningar i pelare 1 torde också vara en förenkling eftersom de föreslogs bli ettåriga vilken underlättade för företagarna, något som fick stöd av

länsstyrelsen. LRF underströk också att det var viktigt att fånga kommissionens stafettpinne om ökat inflytande över utformningen av den strategiska planen.

Byanätsforum föreslog att när stödsystemet utformades borde någon form av stödmottagarreferensgrupp få möjlighet att testa systemen. Idag var det allt för ofta konsulter som fick söka stöd istället för lantbrukarna och

föreningsrepresentanterna själva. Förslaget om en referensgrupp fick stöd från bl.a. länsstyrelsen som även underströk att smarta ansökningssystem som gav kompletta ansökningar från början var en viktig förenklingsaspekt.

Länsstyrelsen menade att antalet budgetar för projekt- och företagsstöd behövde minska för att undvika inlåsningseffekter. Budgetposterna var idag för

avgränsade och smala. Inom länsstyrelsen diskuterades möjligheterna att ge lantbrukarna ett större ansvar inom betesmarksersättningarna i syfte att nå högre måluppfyllelse. Länsstyrelsen såg även att ersättningsnivåerna inom betesmarksersättningen behövde höjas om målen skulle nås. Från länsstyrelsen framfördes ytterligare att även om förenkling var viktigt fick det på

miljöområdet inte stå i motsats till måluppfyllelse. Mer flexibla stöd (regional anpassnings) kunde innebära visst krångel men för att nå miljömålen skulle vissa skillnader i utformningen krävas.

Sveriges mjölkbönder framhöll behovet av att lätta på sanktionerna om den yngre generationen skulle våga sig in i branschen.

Ekonomistyrningsverket förklarade att CAP och regionalfonden framgent hade olika regelverk för redovisning. I CAP var det i högre utsträckning målen som styrde medan det inom regionalfonden fortfarande var mycket kvittohantering.

Var åtgärder placerades borde därför övervägas även utifrån var de passade bäst

utifrån redovisningsaspekter.

Sveriges hembygdsförbund förespråkade möjligheten till större nationella projekt under vilket individuella aktörer kunde verka men den större organisationen kunde ta smällen om något blev fel.

Landsbygdsnätverkets grupp för gröna näringarna ställde en fråga till myndigheterna om de upplevde att det nya regelverket skulle leda till förenkling såsom kommissionen presenterat det. Jordbruksverket svarade att det nog fanns möjligheter till förenkling, men att alla detaljer inte var klara. Målbilden var att det skulle bli lättare för den stödsökande och för den myndighet som handlade stödet, men det skulle inte nödvändigtvis bli enklare för Jordbruksverket som ansvariga för att rapportera till kommissionen.

Avslutande reflektioner

Tobias Olsson, chef på enheten för jordbruk och livsmedelsföretagande på Näringsdepartementet avslutade med att tacka för alla inspel i under dagen.

Tobias konstaterade att livsmedelsstrategin skulle komma att göra avtryck i den strategiska planen, vilket skulle kräva ytterligare diskussioner.

Näringsdepartementet skulle återkomma till intressenterna, men formen för detta var ännu inte beslutad. Det var oklart om det skulle bli fler sakråd eller om andra former var mer lämpliga. Idén om en mottagarreferensgrupp vad något han tog med sig.

Landsbygdsnätverkets grupp för gröna näringarna undrade vilka stora frågor

Näringsdepartementet såg framför sig att ta tag i och om det skulle ske i form av löpande beställningar till jordbruksverket eller på andra sätt. Carl-Fredrik Lööf svarade att Näringsdepartementet hittills avvaktat med lite bredare uppdrag liknande TULPAN-uppdraget inför perioden 2014–2020 eftersom de ville lyssna in intressenterna först och inte riskera att lägga uppdrag om sådant som skulle falla ur CAP. Inspelen från sakrådet var viktiga i den

prioriteringsdiskussion som man nu behövde landa i på departementet.

Därefter var tanken att lägga mer åtgärdsspecifika uppdrag.

Riksantikvarieämbetet undrade hur långt andra medlemsstater kommit i sin

planering. Kommissionen svarade att processen såg likadan ut i alla medlemsstater

men att man kommit olika långt, inom den geografiska enhet där Sverige

tillsammans med bland annat Finland och Estland ingick hade man kommit

ungefär lika långt. Kommissionen framhöll dock att inte alla medlemsstater

anordnade så omfattande intressentdialog som dagens möte varit, vilket

utgjorde ett gott exempel på förankringsarbetet.

Anmälda deltagare

Organisation Namn

Hela Sverige ska leva Staffan Nilsson

Svenska fåravelsförbundet Elof Nilsson

Region Stockholm Inger Starheim Lagerquist

Landsbygdsnätverket arbetsgrupp Gröna

näringarna Sofia Björnsson

Världsnaturfonden WWF Jenny Jewert

Svenska Kväner-Lantalaiset Henning Johansson

Naturvårdsverket Cecilia Anghus

Sveriges frö- och oljeväxtodlare Lars-Johan Merin

Region Jönköping Anna Olsson

Jordbruksverket Gustav Helmers

Familjejordbrukarnas Riksförbund Carl Agner

Länsstyrelsen Erika Johansson

Sweden Food Arena Marie Gidlund

Djurskyddet Sverige Gunnela Ståhle

Stockholms universitets Östersjöcentrum Gun Rudquist

Svensk Fågel Maria Donis

Svenska ESF-rådet Andreas Larsson

Sveriges kommuner och landsting Gustaf Rehnström

LRF Thomas Bertilsson

Naturvårdsverket Marianne Wetterin

RISE Jørgen Korning

Föreningen Svenskt Fjälljordbruk Emil Välitalo

Tillväxtverket Anna Wikström

Sveriges Lammköttproducenter Tomas Olsson

Energimyndigheten Kalle Svensson

Lokalt ledd utveckling Sverige Lovisa Carneland Västra Götalandsregionen Björne Hegefeldt

Jordbruksverket Andreas Mattisson

Naturskyddsföreningen Jessica Ekström

Formas Alexandra Jeremiasson

LRF mjölk Suzanne Cewe

Landsbygdsnätverket Ulrika Holmgren

Region Skåne Jenny Bergsten

Länsstyrelsen Ulrika Geber

SLU Sören Höjgård

EU-kommissionen Carl-Johan Lindén

Nätverket för offentligt anställda landsbygdsutvecklare på kommuner, regioner och länsstyrelser

Ingela Granqvist

LRF trädgård Anna Pers Sveriges jordägareförbund Niels Treschow

Livsmedelsverket Ulla Nordström

Agrifood Fredrik Wilhelmsson

Havs - och vattenmyndigheten Emmelie Johansson

Byanätsforum Tommy Nilsson

Sametinget Camilla Hansson

Landsbygdsnätverkets arbetsgrupp

Nyanlända Per Hasselberg

Axfoundation Madeleine Linins Mörner

Länsstyrelsen Jenny Larsson

Bygdegårdarnas riksförbund Sven-Anders Svensson

Region Uppsala Tomas Stavbom

Jordbruksverket Mirja Hjers

Länsstyrelsen Maria Ek

Skärgårdarnas Riksförbund Sten-Åke Persson

EU-kommissionen Urve Laas

Hushållningssällskapet Jesper Broberg

Fäbodarnas Riksförbund Dennis Olsson

Region Jämtland-Härjedalen Maria Kumpula

Länsstyrelsen Irene Bohman

Riksantikvarieämbetet Marja-Leena Pilvesmaa Svenska fotbollförbundet Caroline Waldheim

Kommunal Jörgen Gustavsson

Sveriges jordägareförbund Otto von Arnold Föreningen Sveriges spannmålsodlare Dag von Bothmer

LRF Lars-Erik Lundkvist

Vattenmyndigheterna Martin Erlandsson Lampa

Ekonomistyrningsverket Barbro Nordgren

Skogsstyrelsen Jimmy Lundblad

LRF Ungdom Elisabeth Hidén

Tillväxtverket Gunnar Lindberg

Sveriges mjölkbönder Stefan Gård

Djurens Rätt Anna-Clara Acevedo

Vinnova Joanna Franzén

Ekologiska lantbrukarna Sofia Sollén Norlin Sveriges hembygdsförbund Michael Lehorst Sveriges nötköttsproducenter Camilla Hansson

Kemikalieinspektionen Peter Bergkvist

World Animal Protection Sverige Roger Pettersson

För vidare frågor med koppling till sakrådet kan kontakt tas med Carl-

Fredrik Lööf, projektledare för utarbetandet av den strategiska planen, carl-

fredrik.loof@regeringskansliet.se eller Eva Henriks Humble, biträdande

projektledare och redaktör, Eva.henriks.humble@regeringskansliet.se