1. Inledning
Utbildning är alltid ett aktuellt ämne. Dem flesta människor har någon form av personlig relation till utbildningssystemet och därmed också åsikter om det. Det gäller politiker som formar skolan såväl som barn som ska börja sin första skoltermin. Gymnasiesystemet har varit föremål för en rad reformer exempelvis i början av 1990-talet när Individuella programmet (IV) infördes som en tillfällig lösning för obehöriga elever. Redan 2008 fanns återigen planer på en ny gymnasiereform som förväntas trädda i kraft 2011. Avsikten är att betygsskalan bredas och beteckningarna ändras dessutom ökar kraven för behörighet till gymnasiestudier. I samband med reformen och efter en hel del kritik avskaffas IV program i sin nuvarande form och splittras istället i fem ettåriga program.
Utbildningsministern Jan Björklund säger:
- Gamla IV ska bort. Vi måste stoppa utslagningen från gymnasiet.
(www.regeringen.se/sb/d/11325/a/132568)
Kritiken av IV programmet är att det 1991 var tänkt som en tillfällig lösning men blev relativt snart permanent. Syftet med programmet urholkades. Antal IV elever som söker till ett nationellt gymnasieprogram som är programmets mål, inte nämnvärt har ökat och av dem som börjar är det en liten andel som slutför utbildningen. Dessutom kritiserades IV vilket berörde intervjupersonerna, för att fram till lagändring 2006 vara en ”treämnesskola” eftersom kravet för IV elever att antas till ett gymnasieprogram var godkänt i svenska/svenska som andraspråk, engelska och matematik (Myndigheten för skolutveckling 2006).
Val av uppsatsämne beror dels på detta, men även att det är intressant att IV snabbt blev och är tredje största program vilket inte var politikers avsikt från början. Dessutom kan dagens samhälle inte erbjuda arbete till ungdomar som av olika orsaker inte vill eller kan studera direkt efter nionde klass. Ett alternativ som faktiskt fanns en gång i tiden. Fokus i uppsatsen är intervjuer med före detta IV elever som vid intervjutillfället är i tjugo års ålder och sedan några år tillbaka betraktas som unga vuxna fysikt, mentalt och juridiskt. Det är deras berättelse som ska berättas. Intervjuerna genomfördes 2002 innan debatten hettade till beträffande IV programmets vara eller icke vara. Men som idag är beslutad.
Det visar sig att avsedda mål ibland uteblir så som att alla unga ska studerar på gymnasienivå.
Det är IV programmet som var tänkt som en tillfällig lösning ett bevis på. Officiellt är skolors främsta mål att förmedla kunskap och förbereda unga inför framtiden samtidigt som det ingår så mycket mer som att unga formar sin identitet beträffande exempelvis könstillhörighet och yrkesval. Inofficiellt har skolan även rollen som förvaringsplats tills unga är redo för arbetslivet samt att förmedla sociala spelregler. Med bland annat detta i bagaget ska unga planera och forma sin framtid.
2. Syfte och problemställning
Syftet med denna uppsats är att rikta uppmärksamheten mot elevernas egna erfarenheter och upplevelser av IV programmet. Empiri som insamlats för att belysa elevernas inställning kommer från 2002 och har därmed inte färgats av senare års debatter. En uppföljning av tjugonio elever från det individuella programmet visar också vilken sysselsättning, arbete eller studier dem hade 1999 och 2002.
De frågor som ställs till den insamlade empirin i uppsatsen är:
1. Delar elever som gått på det Individuella programmet år 1998/1999, före lagskärpningen år 2006, den kritik som fördes fram mot IV, eller ansluter de sig till de ursprungliga målen för IV som en frivillig och individuell utbildning i enlighet med 1991 års gymnasiereform?
2. I vilken omfattning har utbildningen, enligt målen för det Individuella programmet, lett till fortsatta studier eller en anställning?
De politiska målen med gymnasiereformen är sedan början av 1990-talet en sammanhållen gymnasieskola för alla. Efter den obligatoriska grundskolan börjar också nära nog alla ungdomar på gymnasieskolan. Dem som inte kommer in på något av gymnasieskolans nationella program erbjöds med Individuellt program (IV) en möjlighet att komplettera skolgången och vinna inträde på något av de nationella programmen. Det var och är framför allt nu en heterogen grupp elever, alltifrån studiemotiverade ungdomar som saknade enstaka betyg till studietrötta ungdomar med stora kunskapsluckor.
2.1 Disposition
Inledningen av uppsatsen förklaras bland annat valet av uppsatsämne och hur aktuellt det är i dessa dagar (Del 1). Därefter kommer vad syftet är med uppsatsen och vilka frågeställningar som används för att besvara dem (Del 2). Bakgrunden redogör för fakta och konsekvenser som påverkat utbildning de senaste årtionde (Del 3). Detta avsnitt ger en djupare förklaring till IV programmet uppkomst och framtid (Del 4). För att få en djupare förståelse av ämnet beskrivs olika relevanta teorier (Del 5). I metoden skildras hur de kvantitativa och kvalitativa intervjuerna genomförts samt förhållningssätt (Del 6). Efter detta redogörs för resultatet i två former dels som frekvenstabeller och dels i form av utdrag från intervjuerna (Del 7). I följande del analyseras och diskuteras empirin och sammankopplas med teorierna (Del 8).
Slutligen sker en reflektion över slutsatserna (Del 9).
3. Bakgrund
Orsaker till förändringar inom utbildningsområdet är många så som arbetsmarknadens konjunktursvängningar och efterfrågan på passande kompetens. Utbildning för unga är inte den enda vägen, men en viktig och säker öppning till arbetsmarknaden. Den politiska avsikten med gymnasiereformen 1992 och kommande 2011 är att unga minst har gymnasiekompetens och därmed är mer attraktiva på arbetsmarknaden. Avstamp i uppsatsen tas i och med samhällsförändringar som uppstod i samband med Sovjetunionens upplösning. Egidius (2001) med flera menar att efter 1989 svängde de västeuropeiska regeringarna, oavsett partifärg, beträffande avreglering av den fria marknaden.
Även inom områden som traditionellt varit statliga så som ”telegraf, telefon, järnvägar, post gruv- och stålindustri, skola, utbildning och vård” inträffade en privatisering (Egidius 2001 s.124). Det innebar att det som tidigare varit statligt inom utbildning såsom ”…ansvar, befogenheter och rättigheter flyttades över till landsting, regioner, kommuner och privata entreprenörer” (Egidius 2001 s.124). Genom utvärderingar skulle lokalt uppnådda resultat jämföras med de av staten uppsatta nationella målen. Vilket betyder att staten fortfarande har den övergripande kontrollen därför att skolan har stor betydelse för ”den samhällsekonomiska utvecklingen, sysselsättningen, tillväxten och strukturomvandlingar” (Egidius 2001 s.384) medan det ekonomiska ansvaret ligger kvar på den lokala organisationen.
Med anledning av detta började influenser påverka sättet att leda och organisera olika verksamheter till exempel den svenska skolan. Någonting som krävde en annan pedagogisk inriktning inom hela utbildningsområdet från förskola till specialistutbildningar (Egidius 2001). Därmed blev den svenska läroplanen från 1980 inaktuell redan i början av 1990-talet.
Detta var en av flera orsaker till socialdemokratiska regeringens uppgift att ersätta den byråkratiska regelstyrningen inom skolsystemet. Dessutom pågick en förberedelse inför en EU anslutning 1994 vilket betydde att det svenska utbildningssystemet skulle harmonisera med övriga medlemsländerna.
Från att varit en skola styrd av mål övergick i början av 1990-talet skolan till att styras av resultat. Egidius (2001 s.176) menar att det inte funnits någon läroplan tidigare som har inneburit så stor frihet för kommuner, skolledare, lärare och elever som 1994 års. Läroplanen har en inriktning mot resultatstyrning och ökat lokalt ansvar. En överenskommelse mellan uppdragsgivare och uppdragstagare till exempel mellan elev och skola som innebär att lärare och elever gemensamt ska ansvara för det dagliga skolarbetets innehåll och form. Det betyder att eleven med hjälp av kvalitetssäkring och utvärderingar bedöms utifrån sina uppnådda resultat i förhållande till läro- och kursplanernas mål. Eleven ska ta ansvar för sitt lärande och tillsammans med lärare bedöma vilka kunskaper och färdigheter som behövs för att uppnå nationella målen. Något som ställer till problem eftersom läroplanen inte innehåller konkreta mål utan visionära (Egidius 2001).
Det finns en del förordningar som inblandade i utbildningssystemet, framför allt elever och lärare, men även politiker arbetar efter. För det första är gymnasieskolan en frivillig skolform det vill säga ingen skolplikt. Samtidigt som det är ett politiskt mål att alla unga har minst gymnasiekompetens. Regeringen genom Skolverket föreskriver att nuvarande läroplan (Lpf 94) vilar på en demokratisk värdegrund som innebär att skolan ska vara en social och kulturell mötesplats för förståelse och medmänsklighet. Undervisningen ska vara saklig och allsidig samt uppmuntra och vara lyhörd för andra uppfattningar. Huvuduppgiften är att skapa förutsättningar för att förmedla kunskaper, rättigheter och skyldigheter.
Utbildning ska vara likvärdig utifrån elevers behov och kunskapsnivåer. Elever som av olika orsaker behöver ska få extra uppmärksamhet. Skolans mål och ansvar är att med den obligatoriska skolan som grund fördjupa och utveckla elevers kunskaper så de är väl förbereda för ett vuxenliv med allt vad det innebär av yrkesverksamhet eller/och högre studier. Men också att det sker ett samarbete med arbetslivet och andra skolor samt med samhället i övrigt. Läroplanen åligger elever att aktivt ta ansvar för sitt lärande inte bara ur demokratisynpunkt utan också ur en kritiskt vinkel för vara förbereda på de omställningar som sker i arbetsliv och samhällslivet (Lpf 94).
3.1 Gymnasiereformen 1992
Reformen föreslogs av den socialdemokratiska regeringen och övertogs av den borgliga vid regeringsskiftet (Egidius 2001). Avsikt med gymnasiereformen var därför att skapa ”en skola för alla”. Det vill säga överlag höja nivån bland landets unga genom att bygga en solid grund av kunskaper samt skapa ett intresse för ett livslångt lärande. Kunskaper som behövs för att förutom hantera den sociala rollen också kunna delta i demokratiska processer samt medverka i det offentliga samtalet. Samtidigt som samhället lättare kan möta nya krav och höja den ekonomiska tillväxten genom att tillgodogöra sig kompetens som prioritera bredd och flexibilitet.
Det ena fungerar inte utan det andra med andra ord den strukturella målsättningen och den individuella är beroende av varandra för att samhällsprocessen ska kunna fortgå på bästa sätt och till bästa nytta för alla (SOU 1997:107). I samband med reformen skapades 16 treåriga nationella gymnasieprogram som ger behörighet till högskolestudier. Programmen skulle ge flera studiemöjligheter som bättre motsvarade det som 16-åringar efterfrågar och som arbetsmarknaden eftersökte. Utöver detta infördes IV programmet som erbjud mindre studiemotiverade ungdomar alternativet att under ytterligare ett år kunna förbereda sig för studie på något av de nationella programmen (SOU 1997:107).
3.2 Gymnasiereform 2011
Nästan tjugo år senare visar det sig att utbildningsområdet återigen är i otakt med omvärlden.
Elever saknar den kompetens som arbetsmarknaden efterfrågar. Förklaringar är enligt gymnasieutredningen (SOU 2008:27) bland annat att programmens variationsmöjligheter är för stora och det är svårt att överblicka utbildningsalternativ samt vad olika program egentligen leder till. Behörighetskraven för att komma in på gymnasiet stramas åt därför det visat sig att många har svårt att genomföra en utbildning när kunskapsluckorna är stora. Målet är även en ny mer rättvis betygsskala införs 2011/2012. Därtill blir det inte lika lätt för kommuner eller privata aktörer att starta lokala kurser eller program. Den nuvarande borgliga regeringen tar beslut i sommar 2010 och hösten 2011 börjar elever i den nya skolformen. Hur ser reformförslaget ut?
Programmen indelas i två kategorier yrkes- och högskoleförberedande totalt arton nationella program. Behörighetskraven stärks minst godkänd i nio kärnämnen. Tolv av programmen leder till en yrkesexamen med möjligheter till lärlingsutbildning. Men berättigar inte automatiskt till högskolestudier. Resterande sex program resulterar i en högskoleförberedande examen. Humanistiska och Ekonomiska programmen återkommer medan Mediaprogrammet införlivas med det samhällsvetenskapliga. Det nuvarande Individuella programmet ersätts med fem ettåriga program. Det ska även bli tydligare vad elevens programval resulterar i.
Kraven för att komma in på ett nationellt program ökar. Godkänt i tolv ämnen bland annat svenska, matematik och engelska. Betygen ändras till bokstäverna A som är högst till F som
3.3 Reformmål 1992 och 2011
Målen är att minska den sociala snedrekryteringen till gymnasie- och högskola. Det handlar om att minska klyftan mellan teoretiska och praktiska program och att motverka snedfördelningen som finns mellan könen det vill säga val av utbildning och framtida yrke.
Slutligen är målet att synkronisera ungas kompetens med arbetsmarknaden behov. Då som nu är det ett förändrat samhällsklimat som påverkat målen bland annat har det inneburit att skola och omsorg blivit konkurrenter om ekonomiska resurser.
Behörighetskraven till gymnasieskolan skärptes 1997 (SOU 2000:39). På så vis att betygens graderingar och beteckningar ändrades från sifferskalan 1-5 till betygsstegen Godkänd, Väl godkänd och Mycket väl godkänd. Märk väl att beteckningen Icke godkänd eller Underkänd inte finns med eftersom intentionerna med betygssystemet var att möjligheten inte fanns att elever inte uppfyllde kriterierna (Egidius 2001). Betygssystemet idag uppfyller inte sitt syfte så för att inte upprepa samma misstag är avsikten 2011 att ändra skalan till sex nivåer, A –F för att bli mer rättvist (2008:27).
För som utbildningsministern Lars Björklund skriver i ett pressmeddelande november 2008:
- Flit kommer att betala sig bättre när en elev istället för ett plus i kanten kan få högre
betyg. Det ska löna sig att plugga i skolan.
(http://www.regeringen.se/sb/d/10408/a/115030)
3.4 Konsekvenser
Det finns alltså flera avsikter med en gymnasiereform. Men vilka blev konsekvenserna från tidigare reformer? Jämfört med slutet av 1980-talet när cirka 90 % av eleverna sökte vidare till gymnasiet kan man generellt säga att gymnasiereformen är på god väg att bli en ”skola för alla”. Eftersom antalet elever till gymnasieutbildningarna har ökat till 98 %. Samtidigt har den dåliga arbetsmarknaden under slutet av 1990-talet för ungdomar haft en betydelse för det ökade antalet sökande (SOU 1997:107). Främst är det lågpresterande pojkar som förlorat på 1990-talets utveckling (SOU 2000:39).
Vanligtvis väljs något av de yrkesinriktade programmen så som Fordon eller Bygg. I praktiken innebar det att om dem skulle vilja studera vidare senare i livet så kan det bli problem eftersom dem sällan har de betygskriterier som krävs för att bli antagen till högre studier. Flickor däremot tycks till en början inta en starkare ställning i utbildningssystemet.
Dem har bättre resultat i grundskolan och de slutför påbörjad gymnasieutbildning i större utsträckning än pojkarna. Dem är också i majoritet på högskolorna. Emellertid väljer dem kortare högre utbildning. Medan pojkarna på denna nivå väljer långa och prestigefyllda utbildningar (SOU 1997:107).
Ungdomar har tillsammans med invandrare och ensamstående mammor svårast att hävda sig på arbetsmarknaden. Det är en anledning till att på individnivå motivera ungdomar till att påbörja samt slutföra gymnasieutbildningen. På strukturell nivå motverka den sociala snedrekryteringen. Men det ställer krav på föräldrars medverkan och stöd. Det är här som den sociala bakgrunden utmärker sig. Socioekonomiska skillnader kommer att visa sig i ungdomars livsvillkor och därmed också i deras valmöjligheter. Antal sökande till natur- och Samhällsvetenskapliga programmen och klyftan mellan teoretiska och praktiska program har vidgats ännu mer (SOU 1997:107).
Så även har könsfördelningen inom de praktiska programmen inte fungerat. Exempelvis Fordon har fortfarande mest pojkar. Medan flickor övervägande väljer Barn- och fritid.
Yrkesutbildningarna är paradoxalt för teoretiska för många och samtidigt är kraven på behöriga betyg inom kärnämnena tuffare för att kunna svara upp mot arbetsmarknaden (SOU 1997:107) och tuffare kommer det att bli 2011 när kravet är nio ämnen (SOU 2008:27).
3.5 Ungas valmöjligheter
Förutom jakten på ”vem är jag” ska unga planera en yrkeskarriär. Idag är möjligheter till arbete i unga år vanligtvis en utbildning. Hur hanterar unga det? Det finns två alternativ som elever kan använda sig av för att utnyttja systemet på bästa sätt. Det ena innebär att äga de rätta medlen för att kunna orientera sig med andra ord resursstarka föräldrar. Det betyder att ungdomar med föräldrar som har ekonomiska och kulturella tillgångar samt ett stort utbildningskapital har större förutsättningar för att välja rätt program. Det andra alternativet innebär att vara en ”plugghäst” att skaffa sig så bra betyg som möjligt (SOU 2000:39).
Överlag kan man säga att konkurrensen om platserna på statusprogrammen har ökat det vill säga Natur- och Samhällsvetenskapliga programmen som anses ge bästa förutsättningen också har flest sökande med höga betyg. Ses det endast till betygen så är andelen elever med resursstarka föräldrar mer benägna att söka högre utbildningar även om de har låga betyg (Ahrne & Roman & Franzén 1996). Bedömning är att statusvärdet baseras på om programmet är förberedande för högre studier eller inte. Något som Gymnasiereformen 2011 tar fasta på.
Värderingarna grundläggs främst i ungdomars närmaste omgivning, så som hemmiljö och bland vänner. Samtidigt påpekas det att dem som valt utbildningar, med enligt omgivningen lägre statusvärde, är ganska nöjda ändå. Eftersom dem får arbeta med sina specialintressen (SOU 1997:107).
4. Individuella programmet 1991
Mellan 1993 och 1997 var det 5% av eleverna som sökte direkt till IV programmet och sammanlagt sökte 30% därefter till ett nationellt gymnasieprogram (Myndigheten för skolutveckling 2006). Vid behov kunde tiden på IV förlängas med ytterligare ett år så kallad programinriktad individuellt program, PRIV (SOU 2000:39). Året är en möjlighet för obehöriga elever som av personalen på IV bedöms som tillräckligt motiverade för att studera på ett nationellt program och klarar att under året komplettera med de kärnämnen som saknas.
Vid denna tid var det fortfarande en treämnesskola det vill säga godkänt i svenska/svenska som andra språk, engelska och matematik.
Om det av någon anledning visar sig vara svårt för dom att få behörighet exempelvis på grund av dyslexi, men fortfarande bedöms vara motiverade, fanns en möjlighet att söka dispens och därmed bli garanterad plats på ett program. Vilka studiealternativ elever på IV hade, bestämdes av respektive kommun. En del satsade endast på teoretiska ämnen eftersom det är behörighet i kärnämnena som saknas hos många. Andra kommuner varvade med praktiska alternativ så som skogsvård eller praktik på något företag. Eleven bestämde tillsammans med skolpersonal en individuell studieplan. Alternativ som inte redan fanns kan oftast skapas inom ramen för budgeten (SOU 2000:39).
4.1 Individuella programmet 2011
IV programmets framtid är ännu inte lagstadgad utan sker slutet av sommaren 2010. Får den borgliga allians sin vilja igenom och dem får medhåll från andra partier så avskaffas det.
Målet med IV är att det ska uppmuntra till studier på ett nationellt program och att det i sin tur leder vidare till akademiska studier. Detta uppfyller inte programmet idag. Tio år senare har andelen IV elever mer än fördubblats, siffran är uppe i 11% (SOU 2008:27). Det är främst tre problem med dagens IV. Elever är inte en homogen grupp, målen är orealistiska samt låga resultat (http://www.regeringen.se/sb/d/11325/a/132568).
Skälen till att vara IV elev idag är många allt från dem som har behöriga betyg till unga med kunskapsluckor till dem som har en psykisk problematik. Avskaffandet av rådande IV program baseras på att 23 000 unga i Sverige är inskrivna på ett IV program. Av dem är det 45% som börjar på IV med behöriga betyg medan 55% inte har det. Det är 13,5% som når målet att börja på ett nationellt gymnasieprogram och av dem är det 44 % som hoppar av efter ett år (http://www.regeringen.se/sb/d/11325/a/132568). Ett förändring gjordes redan 2006 för att höja kvaliteten och likvärdighet på IV (SOU 2008:27).
Regeringsförslaget 2010 är att införa fem särskilda program för IV elever. Syftet är att Preparandutbildning, Programinriktat individuellt val (PRIV) samt Språkintroduktion förbereder till gymnasiestudier. Sistnämnda är ämnat för nyanlända invandrarungdomar.
Medan programmen Yrkesintroduktion och Individuellt alternativ ska hjälpa elever till utbildning eller vara en inkörsport till arbetsmarknaden. Vilket program eleverna har möjlighet att välja påverkas av deras tidigare förvärvade kunskaper. Till exempel Programinriktat individuellt val (PRIV) kräver behörighet i fem ämnen. Medan Individuellt alternativ riktar sig till elever som är obehöriga i alla ämnen (http://www.regeringen.se/sb/d/11325/a/132568).
5. Teoretiska ramar
För en djupare förståelse och breddare perspektiv används teorier som förklarar hur individen medvetet och omedvetet interagerar med omgivningen. Faktorer så som identitet och framtidsmål påverkas av mycket exempelvis kön, förståelse och handlingsberedskap. Inte bara programalternativ styr utan även bemötande och krav från omgivningen. Skolan är förutom familj och fritid en viktig arena och unga befinner sig i denna miljö under många år.
Skolans främsta uppgift är att förmedla kunskap och förbereda dem inför framtiden, men ska också vara ett stöd i deras identitetssökande.
5.1 Den dolda läroplanen
Med den dolda läroplanen menas den funktion som skolan inofficiellt har, det framgår alltså inte i nationella eller lokala styrdokument. Den följer samhällsutvecklingen och reproducerar kulturella mönster. Begreppet myntades på 1960-talet och utvecklades av bland annat Nils Christie på 1970-talet (Andersson 1999). Christie (1975) menade att den dolda läroplanen innehåller tre samhällsfunktioner. Första är att vara en förvaringsplats. Barn och unga måste få plats någonstans tills dem är tillräckligt gamla för att vara till nytta för samhället med andra ord när dem är redo att arbeta och bidra till samhällsekonomin. Skolans roll är att först vara ett ställe för unga att vara på förr att sedan övergå till att vara ett ställe att lära på (Christie 1975).
Andra är att sortera människor, genom betygen uppmuntras eller hindras elever att söka vissa utbildningar desto längre utbildning desto högre bruksvärde. Klassificeringen blir på allt högre nivå eftersom den följer konjunkturen. Parallellt med att föräldrarnas sociala situation för dem flesta är avgörande för vad barnen väljer och det i sin tur avgör deras sociala position som vuxna. Skolans tredje funktion är att förmedla ett kunskapsarv som inte alltid syns.
Samhället blir allt mer komplext på många sätt bland annat kulturellt och faktamässigt något som kräver allt längre utbildningar. Med den har även en uppfostrande roll genom att förmedla sociala spelregler (Christie 1975).
5.2 Stigma
För att kategorisera nya bekantskaper fastställs visa egenskaper som identifierar den sociala identitet och stigma kan vara en sådan egenskap. Tre typer urskiljs för det första en kroppslig missbildning. Andra som är avvikelse på den personliga karaktären exempelvis dålig självbild. Tredje är stambetingad stigma så som ras, religion och nationell tillhörighet. En positiv eller negativ avvikelse från det ”normala” kan vara en bekräftelse eller en dementi. På så sätt att beroende på individens handlingsstrategi och situation såsom skolan kan stigmat bekräfta grupptillhörighet medan det i en annan situation markerar utanförskap. En individ som accepterat eller som inte själv uppfattar stigmat som en negativ avvikelse har en annan strategi än om bedömningen är att stigmat är ett hinder (Goffman 1972).
Omgivningen använder teorier som stämplar den stigmatiserade individen utifrån egna
”normala” erfarenheter, fördomar och förväntningar. I en grupp som avviker kan beroende på tolkningsschema exempelvis deras beteende resultera i tillkortakommande och skamkänslor.
Men det skulle också kunna vara så att det stärker deras identitet genom att tillhöra en minoritet. Det finns olika handlingsstrategier för att hantera identitetsskapandet såsom att liera sig med likasinnade, att bli en i mängden. Eller avstå från att utveckla någon bindning till någon gemenskap och istället väcka så mycket uppmärksamhet som möjligt. Andra isolerar sig (Goffman 1972).
5.3 Strategier
Bauman (2000) använder karaktärerna turisten och vagabonden som parametrar och bland annat förmågan att konsumera som mätvärdet för att beskriva det globaliserade samhället och människors strategier. Han menar att ett arbete värderas ”…efter dess förmåga att alstra behagliga upplevelse.” (Bauman 1999 s.53). Inte nödvändigtvis i materiella tillgångar utan även fritidsaktiviteter eller kunskap. Alla är resenärer mentalt och fysikt och resan kan vara en lustfylld upptäcktsfärd eller kanske en fasansfull upplevelse. Skillnaden beror på mål och vilka transportmedel som används för bästa möjliga val av resväg. Vagabonden bekräftar turistens status samtidigt som den egna oförmågan förstärks.
Turisten utgår från en fast punkt och väljer att resa fritt och med stort nöje och efter egen önskan. Medan vagabonden kanske ofrivilligt och inom ett snävt område befinner sig på resande fot därför att inget annat val finns. ”Det är vad man kan göra” (Bauman 2000 s.90) som är begärligt, inte måsten eller vad som tidigare åstadkommit det vill säga att kunna välja är en eftertraktad förmåga. Turisten utnyttjar globaliseringens fördelar så som inhämtning av användbar kunskap. Medan vagabonden har färre möjligheter och då på lokal nivå det vill säga inom den närmsta kretsen. Båda eftersträvar ett gott liv i ett samhälle med fungerande skyddsnät och samhällsfunktioner. Den ena har det och kan tryggt behålla det och den andra lever skäligt, men otryggt dem har inte samma möjlighet att välja vad livet ska innehålla.
5.4 Identitet
Identiteten är en avgörande faktor för att bedöma och hantera situationer. Förr inte så många år sedan var identiteten förutbestämd av yttre förhållanden och traditioner så som kön, släktskap och social status. Numera är självidentiteten ett oavbrutet reflekterande projekt som individen ensam är ansvarig för. Ett ansvar som hanteras i allt högre takt och med allt fler valmöjligheter. För att manövrera i tillvaron används handlingsmönster och referensramar som ska vara baserade på trygghet och tillit grundlagd under den primära socialisationen (Andersén & Kaspersen 1999). Beslut ska fattas och möjligheter bedömas ”de ska inte bara lyckas, de ska också bestämma vad de ska lyckas med” (Löfgren & Norell 1991 s.7).
Det finns inte längre självklara traditioner att luta sig emot utan identiteten består av den egna upplevelsen av sig själv (Löfgren & Norell 1991). Det förmedlas löften till ungdomar att dem själva kan påverka framtiden, parallellt med att livet inte bekräftar löftet (Israel &
Hermansson 1996). Skolans pedagogiska syfte, förutom att förmedla faktakunskaper är att träna elever att vara någon. Medan det tidigare var att förvandla eleven till att bli något.
Eleven ska lära sig konsten att skapa en självidentitet. En uppgift som först och främst hemmet har haft tidigare (Frykman 1999 s.29).
Frykman är tveksam till det rimliga i att identitetsarbetet förläggs till skoltid. Att utvecklas, menar han sker bäst i en miljö där eleven ses som en ”hel människa” (Frykman 1999 s.34).
Bland annat med tanke på antal lärotimmar som varje lärare har till sitt förfogande. Även andra faktorer så som elevens individuella egenskaper, läsbegåvning, kulturell och social bakgrund spelar in (Frykman 1999). Frykman betonar att syns inte de långsiktiga målen framträder framtiden i ett töcken. Istället blir det närmast synliga det som avgör valmöjligheterna (Frykman 1999).
5.5 Genus
Med genus menas här kvinnliga och manliga mönster i alla mänskliga sammanhang. Mönster som kan förändras beroende på tidsanda och situation. Några är bestående genom historien och andra är på väg att ändras exempelvis att prestera bra i skolan tillhör generellt till det
kvinnliga området. Grundmönstret är att det är omanligt att ha bra skolresultat. Medan pojkar tidigare fått mest uppmärksamhet i skolan så är flickor alltmer synliga i klassrummet. Flickors gymnasiebetyg är fortfarande något högre och de är i större utsträckning behöriga till högskola, men pojkarna närmar sig. Medan andelen manliga forskare är högre, men även här är en förändring på gång (Franck red.2007).
Biologiska skillnaderna mellan könen har ett begränsat förklaringsvärde. Det är den sociala ordningen som skiljer. Det vill säga kvinnor och mäns situation skiljer sig inte bara mellan könen utan även inom könen beträffande klass, ras och historisk bakgrund (Andersén &
Kaspersen 1999). Förklaringsmodellerna är många. Diskussioner utgår vanligtvis ifrån mannen som norm och problem uppstår när kvinnor börjar närma sig den. På så sätt att många män är kvar i ”det gamla samhället” (Franck red. 2007 s116). Oavsett situation så är devisen att desto mindre man tjänar på rådande ordning desto angelägnare är man att ändra den.
En del menar att skolsystemet sedan 1970-talet gynnat flickor på olika sätt för att nå normen och då på bekostnad av pojkarna (Franck red. 2007). Andra påpekar att när det hänvisas till flickors tillkortakommande så förklaras det med biologiska skillnader. Inte att de missgynnas.
Det talas mycket om att flickor ökar jämställdheten genom att förvärva högre kunskaper helst inom naturkunskap och IT. Flickor verkar fortfarande ha det tyngsta politiska ansvaret för ett jämställt samhälle (Weiner & Berge 2001).
6. Metod
För att besvara uppsatsens syfte har två former av intervjuer genomförts. Dels tjugonio kvantitativa intervjuer via telefon som redovisas som frekvenstabeller och dels fyra kvalitativa. Elevlistan innehöll 89 namn varav nio plockades direkt bort av personliga orsaker.
Urvalet bestod därmed av 80 namn och vart tredje namn valdes. Dessutom var avsikten att få en relativ jämn fördelning mellan könen. Tanken var att förutom en förståelse för intervjupersonernas upplevelse av IV programmet även innefatta möjligheten att upptäcka ett mönster i svaren och att utöka förklaringarna.
Denscombe (2000) menar att numera är det vanligt med telefonintervjuer i samhällsforskning, men tidigare har det varit en skeptisk inställning till trovärdigheten av denna form av undersökningar. Författaren pekar på tre anledningar till att den används alltmer. För det första metoden är billig och når de flesta. För det andra ger den snabba svar. Ändå är intervjupersoners svar lika tillförlitliga som vid kvalitativa intervjuer. Men svarsfrekvensen kan vara lägre eftersom det är lättare att säga nej till en person via telefon. Ännu en nackdel är att vid tveksamheter kan endast minnet och anteckningar ge stöd (Denscombe 2000).
Det finns även invändningar gentemot kvalitativa metoder där man träffar intervjupersonen.
Exempelvis hur tillförlitligt är egentligen material som baseras på intervjupersoners attityder och beskrivningar av det egna beteendet (Bryman 1997) och Denscombe (2000) påpekar att intervjusituationen mer eller mindre är ett intrång i en annan människas liv. Det finns därmed flera aspekter som kan påverka undersökningen så som avsikten med att intervjua det vill säga som man frågar får man svar samt svarandes motiv det vill säga vad intervjupersonen vill eller inte vill ska synliggöras. I denna undersökning finns även en tidsaspekt att ta hänsyn till som kan inverka på så sätt att några år har förflutet sedan intervjupersonerna slutade IV programmet och ibland är minnet kort. Man kan exempelvis försöka att idealisera sina förehavande eller minnesbilderna är inte behagliga (Thurèn 2000).
6.1 Förhållningssätt
Deltagarna slutade på programmet i en medelstor kommun 1999 och intervjuades 2002. Det togs inga förberedande kontakter via exempelvis brev innan intervjuerna. Dels för att få så spontana och äkta svar som möjligt det vill säga att den minnesbild som var starkast var den som ingick i svaren. Dels var förhoppningen att situationen uppfattades som mer personlig och därmed innebar att de få sekunder som man har tillgodo för att skapa ett förtroende användes väl. Dessutom fanns inga förkunskaper beträffande deras livssituation vid intervjutillfället. Förhållningssätt under intervjuerna var att vara personlig, men inte privat.
Vid de olika intervjutillfällena var avsikten att specifikt nämna, förutom den sedvanliga presentationen, att det var slumpen som avgjort att deras namn kommit med. Att det inte hade någon betydelse för varför eller vad dem studerat på programmet. Eller hur deras vistelse där uppfattades av personalen. Men insikten blev att just känslan av att vara utvald uppfattade dem som något positivt. Det var också intressant och något förvånande att upptäcka hur tillmötesgående dem var. Framför allt när det gäller telefonintervjuerna. Endast en person har vägrat att ställa upp med motiveringen ”Det orkar jag inte”. Vid ett tillfälle ville en förälder, inte lämna ut telefonnummer eller att kontakt togs på andra sätt med dottern. Vilket naturligtvis respekterades. Alla intervjupersoner var först avvaktande förutom en flicka som var direkt fientlig i början av telefonsamtalet, men det vändes till något positivt efter att det påpekades att hon var den mest misstänksamma person som ingick i undersökningen.
6.2 Kvantitativa intervjuer
I samband med telefonintervjuerna uppstod ett dilemma. Vid vilken tidpunkt är det bäst att ringa? Tanken var att utan att stressa, men på relativ kort tid få så utförliga och uttömmande svar som möjligt det vill säga att både hinna skapa ett intresse för uppsatsämnet samt få frågorna besvarade. Emellertid visade det sig att varken den rationella eller perfekta tiden fanns. Svaren var i genomsnitt lika utförliga oavsett tidpunkt. Det upptäcktes också att det behövdes ett annat förhållningssätt vid telefonintervjuer än vid de längre intervjuerna till exempel saknas ögonkontakt.
Fyra basfrågor användes och svaren antecknades under samtalet som i genomsnitt varade tio minuter. Beroende på respons och svar ställdes ytterligare frågor. Direkt efter avslutat samtal noterades intryck, tankar och funderingar.
Vad hände efter du slutade på IV programmet?
Vilken är din sysselsättning idag?
När du ser tillbaka på din tid på programmet var det då ett bra val för dig?
Hur ser du på framtiden?
6.3 Kvalitativa intervjuer
Förutom ovanstående intervjuades Catarina, Isak, Kalle och Rebecka var för sig mer ingående, cirka en timme var. Varje intervju började med en presentation av undersökningens syfte samt en påminnelse om anonymitet, men att uppsatsen är offentlig. Så även förklarades tanken med nyckelorden. Målet med semistrukturerade intervjuer där, i detta fall tryckta nyckelord användes är att intervjuaren fortfarande har kontroll, men också är flexibel för nya perspektiv. Samtidigt som intervjupersonerna utvecklar sina synpunkter och styr följdordningen i sin egen takt (Denscombe 2000).
Ännu en orsak var att de framlagda korten med nyckelord sysselsatte intervjupersonerna och samtidigt avledde deras eventuella nervositet. Orden kan kombineras och därmed vara en form av vägledning eller inspiration. Följande ord användes: Jag – IV programmet – Positivt / negativt – Vuxna – Sysselsättning – Då / Nu – Framtiden – Drömmar – Mål.
Det är upptill intervjuaren att kontrollera att alla frågor besvaras. Som garant för detta användes en intervjuguide. Men med en lyhördhet för oväntade svar och tankar. Vid flera tillfällen, vilket är en del av intervjumetodens konsekvenser besvarade intervjupersonerna frågorna innan de var ställda.
Varför började du på IV programmet?
Vilken information fick du om programmet innan du började?
Kände du någon som hade erfarenhet av programmet sedan tidigare?
Vad tyckte omgivningen om att du började på IV?
Vad gjorde du efter du slutade på IV?
Vad gör du idag?
Har dina mål och drömmar inför framtiden ändrats, sedan du gick på IV?
Om din bästa vän skulle komma i samma situation som du, vilket råd skulle du då ge henne eller honom?
7. Redovisning
I undersökningen deltar sammanlagt tretton flickor och sexton pojkar. Underlaget för redovisningen är baserad på tjugonio telefonintervjuer som redovisas i frekvenstabeller. Av dem intervjuades fyra personer mer utförligt. För att besvara syftet behövs en översikt över intervjupersonernas sysselsättning direkt efter IV (tabell 1) och då framför allt dem som valde studier (tabell 2), men även av övrigas sysselsättning (tabell 3). I tabellerna syns även orsaker till att börja på IV programmet samt vilken sysselsättning dem har tre år senare alltså 2002.
Därefter redovisas det kvalitativa resultatet det vill säga Catarina, Isak, Kalle och Rebeckas åsikter.
7.1 Kvantitativt resultat
7.1.1 Tabell 1.
Sysselsättning 1999 och 2002 (N 29)
1999 2002
F P Totalt F P Totalt
Studier 6 7 13 4 2 6
Arbete 4 8 12 5 11 16
Arbetslös 3 1 4 4 3 7
Totalt 13 16 29 13 16 29
Tabell 1 visar att vanligaste sysselsättning 1999 är arbete och studier. Studier är ganska jämnt fördelade mellan könen. Medan arbete har dubbelt så många pojkar svarat. Antal arbetslösa flickor är många fler än pojkar.
Tre år senare, 2002 är svaren övervägande arbete. Även detta år är det dubbelt så många pojkar som arbetar. Fler flickor än pojkar studerar men det är också fler flickor som är arbetslösa än antal pojkar.
7.1.2 Tabell 2.
Studerande 1999 och deras sysselsättning 2002 (n 13) Studier
1999
Studier 2002
Arbete 2002
Arbetslös 2002
Totalt
F P F P F P F P
Inte sökt program
Behörig 2 - - - 1 - 1 - 2
Obehörig - 3 - 2 - 1 - - 3
Inte antagen 1 1 - - 1 1 - - 2
Felval 3 3 1 - 2 2 - 1 6
Totalt 6 7 1 2 4 4 1 1
13 3 8 2 13
Enligt tabell 2 är det nästan hälften av totalt tjugonio, tretton personer som studerade direkt efter IV det vill säga 1999. Sammanlagt har tio av dem behöriga grundskolebetyg, men valde ändå IV programmet. Övervägande på grund av felval med andra ord de provade först ett nationellt program.
2002 studerar fortfarande tre personer av tretton dock inga högre studier. Medan åtta arbetar och två är arbetslösa. Tabellen visar en nästan jämn könsfördelning när det gäller studier efter IV. Skillnader visar sig på så sätt att fler pojkar än flickor arbetar. Likheter mellan könen är det när svarsalternativen är studier och arbetslöshet
7.1.3 Tabell 3.
Dem som har annan sysselsättning 1999 och 2002 (n 16) Arbete
1999
Arbetslös 1999
Studier 2002
Arbete 2002
Arbetslös 2002
Totalt
F P F P F P F P F P
Inte sökt
Behörig - 1 - - - - - - - 1 1
Obehörig 1 2 3 1 3 - 1 2 - 1 7
Inte antagen - 2 - - - - - 2 - - 2
Felval 3 3 - - - - - 3 3 - 6
Totalt 4 8 3 1 3 - 1 7 3 2
12 4 3 8 5 16
Tabell 3 visar dem som inte valde studier efter IV programmet och vad deras sysselsättning är tre år senare. Totalt sex pojkar och tre flickor har behöriga betyg. 1999 arbetar åtta pojkar och fyra av flickor. Medan tre flickor samt en pojke är arbetslösa.
Det är enbart flickor som studerar 2002 och alla slutade grundskolan med obehöriga betyg.
Sju pojkar och en flicka arbetar. Medan tre flickor och två pojkar var arbetslösa.
7.2 Kvalitativa intervjuer
Frekvenstabellerna ger en del fakta, men de fyra intervjupersonerna egna ord ger ett djup och bredare svar på syfte och problemställning. Först en kort presentation.
7.2.1 Presentation av Catarina, Isak, Kalle och Rebecka
Catarina tillhör kategorin som inte sökte till något nationellt program utan valde IV programmet som första alternativ, trots behöriga betyg. Hon är i efterhand förvånad över valet, men förklarar det med att hon var skoltrött ”Det gick inte att plugga överhuvudtaget.”
Däremot var hon klar över att mer än ett år skulle det inte bli ”För då sitter man av tiden.”
Hon hade även bestämt sig för att studera vidare på ett nationellt program. Inriktning bestämde hon under IV tiden. Ett krav var dock att programmet innehöll praktik och goda chanser till arbete efteråt.
Eftersom Isak var underkänd i engelska så var han införstådd med att IV programmet var enda alternativet för honom som dyslektiker om han inte ville ”gå hemma.” Att försöka få ett betyg i det saknade ämnet var ännu en orsak till valet plus möjligheterna till praktik. Han har hela tiden vetat att han ville arbeta med händerna. Exakt vad kom han inte underfund med förrän han var med på ett informationsmöte som ordnades under hans tid på IV ”Som jag fastnade för med en gång när jag kom dit.” säger han själv om besöket på Träteknikprogrammet.
Efter tre terminer avbröt Kalle sina studier på samhällsprogrammet. Någon egentlig förklaring kan han inte ge ”Jag tyckte inte att det passade mig” och han hade tråkigt. Istället var han intresserad av Estetiska programmet eftersom han kände flera av dem studerande. Han menar att Syo också lovade honom en plats på programmet, men det infriades inte förrän efter ett år.
Under väntetiden fanns det funderingar på att bli lärare och därför ville han prova på och det var i samband med det som han fick information om IV programmet.
Rebecka gjorde ett felval när hon sökte till gymnasiet. Omgivningen var redan besviken på henne så när hon av Syo fick alternativen att antingen börja ett annat program, vara utan
sysselsättning och där med utan pengar eller att börja på IV. Valde hon det senare eftersom det var det som hon gjorde minst skada med. Vad hon helst ville var att höja sina betyg ytterligare. Men för elever som redan har godkända betyg kostar det, beroende på nivå minst 500 kronor/ämne ”Så det hade man inte råd med heller.” Tiden på IV blev en besvikelse.
Hon trivdes varken på programmet eller på de olika praktikplatserna. Hon kände sig utnyttjad och det enda positiva var bildlektionerna.
7.2.2 Varför söka till IV programmet?
Rebecka och Kalle gjorde ett felval. Medan Catarina och Isak valde IV direkt dock av olika orsaker. Både Catarina, Rebecka och Kalle var godkända i alla kärnämnen. Hur förklarar dem sitt val? Rebecka trivdes inte på det program som hon kommit in på. Isak hade inget annat val eftersom det fattades betyg i engelska medan Kalle gjorde ett felval. Delvis verkar skoltrötthet spela en viktig roll för dem. Catarina beskriver de på följande sätt.
”Jag var så himla skoltrött. Alltså det gick…det gick inte att plugga
överhuvudtaget. Så det kändes som att det behövdes ett break där, då…och att börja på IV och jag visste att jag inte behövde söka några betyg heller.”
Hon anser att motivationen återkom, kanske inte till 100%, men tillräckligt för att klara av tre år på programmet Hotell och restaurang som hon började direkt efter IV. Just möjligheterna till att praktisera nämns av flera intervjupersoner som en viktig faktor. Catarina var en av dom som valde IV som första val. Något som hon efteråt är belåten med
” Nä nä, det valde jag själv.”
Rebecka förklarar sitt felval på följande sätt:
”Nä, jag började på Mediaprogrammet och gick där i två dagar. Men jag klarade inte av det av personliga skäl.”
Vidare berättar hon att Syo gav henne tre alternativ. Att börja IV eller något annat program eller att inte börja alls
”Och då tyckte jag då att jag redan hade gjort alla tillräckligt besvikna då jag hoppade av så jag fick gå på IV ett tag.”
Även Kalle hoppade av ett påbörjat program. Efter tre terminer på Samhällsprogrammet valde han att sluta. Han tar kontakt med Syo och blir lovad en plats på Estetiska programmet, som är det han vill börja på istället. Väntan blir lång innan han får beskedet att platsen redan var upptagen
”Lite mer än ett halvår blev det. Så…då började hon prata med mig då, om något annat jag kunde göra under tiden, sådär. Så tänkte jag inte så mycket på det, då…Så…tiden gick lite till, då. Så sen så tänkte jag då. Jag borde göra något som har med att rita att göra. Kanske…testa på…Jag tror nog att jag hade idén att bli lärare…under tiden.”
Det är först i samband med väntan som han får reda på att IV finns. Han minns inte att det informerades om programmet på högstadiet.
”Nå, de snackade antagligen med såna som hade…Som de visste hade dåliga betyg.”
Bland intervjupersonerna är det flera som påpekar att betygen inte ska vara ett hinder för att kunna studera det man helst vill. Oftast relateras det till den egna situationen. Ytterligare en gemensam nämnare är ekonomin. Isak till exempel menar att hade han haft möjligheten så hade han valt att arbeta. Men åldern, menar han sätter stopp genom att det saknas yrkeserfarenhet.
”Jag vet faktiskt inte vad som. Det är ju inte lätt att få tag i jobb när man inte har betyg.”
Även Rebecka har sina funderingar.
”Ja, är man inte utbildad till det så får man inte lika mycket betalt.”
Isak är en av dom som hela tiden hade som mål att komma in på ett praktiskt gymnasieprogram. Han har i flera år haft problem med att hänga med i undervisningen.
Beroende på sin dyslexi som han också till viss del fick hjälp med fram till femte klass.
Därefter fick föräldrarna rådet att det var bättre om han koncentrerade sig på färre ämnen.
Vilket förmodligen var ett bra råd.
”Ja…så då hade jag inte godkänt i engelskan. Det var la mest det…då som…gjorde att jag började där. Så var jag lite trött…sådär…på skolan också.”
Därmed var han införstådd med att IV var enda alternativet för honom för tillfället. Precis som i många av de andra intervjuerna konstaterar han att alternativet hade varit att ”gå hemma” och varit utan pengar. Han menar att hade alternativet funnits så hade han valt att arbeta.
7.2.3 Vad är sysselsättningen efter IV programmet?
Vid intervjutillfället 2002 är det endast Isak som fortfarande studerar på gymnasienivå.
Catarina arbetar medan både Kalle och Rebecka är arbetslösa. Catarina, Kalle och Isak började på ett nationellt program. Isak först efter att utnyttjat PRIV. Medan Rebecka hoppade av IV och började arbeta. Catarina tillhör de få som trots behöriga betyg sökte direkt till IV.
Hon får därför representera en av tankegångarna. Redan innan Catarina börjat IV bestämde hon sig för att söka till ett nationellt program, men det var först under IV tiden som hon kom underfund med vilket. Hon hade dock några krav bland annat att programmet innehöll praktik och goda chanser till arbete efter utbildningens slut. Och så blev det också.
”För det är det bästa man kan göra är ju att praktisera och så. Så att de får se hur man är och så. Det är jätteviktigt.”
Även Isak var till en början osäker på vad som skulle studeras efter IV. Han saknade betyg i engelska och fick dispens för att studera på ett nationellt program. Efter ett studiebesök på Träteknikprogrammet insåg han att det var detta han ville syssla med.
”För först ville jag det här med bygg också…Men när jag fick reda på att det här programmet fanns och så vad de hade gjort och så…Då var det…bara det som…Så det ändrade sig direkt där då.”
Kalle tillhör pojkarna som ingår i gruppen som på grund av felval bytte till ett annat program.
Men blev tvungen att vänta ett år innan han fick börja på Estetiska programmet. Han fördrev tiden framför allt senare delen av väntan på IV.
”Ja, det kändes …det kändes faktiskt jävligt jobbigt att jag skulle behöva vänta.”
Rebecka avbryter sina studier på IV eftersom hon är missnöjd med programmet. Helst vill hon plugga, men det fungerar inte just då. Tiden efter IV är hon bland annat aupair i USA.
”Så då hoppade jag av efter ett år då. Jag kände att det var inte lönt att gå där då. När man inte fick göra någonting där. Så det var lika bra att försöka hitta på något eget då.”
7.2.4 Hur upplevdes tiden på IV programmet?
Catarina och Rebecka har en del synpunkter på IV. Rebecka hänvisar till den egna situationen. Medan de andra kritiserar mer allmänt. Isak och Kalle kritiserar programmet även om de till största delen är nöjda. Framför allt Catarina uppehåller sig länge vid ämnet.
”Man får kämpa både inom skolan och utom, mot andras fördomar.”
Närmaste omgivningens attityder gentemot eleverna och programmet visade sig lite då och då. Bland kompisarna var det ok. De förstod intervjupersonernas val av studier. Ändå nämns att de tappat kontakten med kompisar som de umgicks med i grundskolan och som valt andra studiealternativ. Några menar att föräldrarna blev besvikna. Intervjupersonerna förklarar det med att föräldrarna inte förstår vilken funktion programmet har eller vilken betydelse det har för den enskilde individen. Catarina påpekar att det är deras eget beslut. Det är ingen skolplikt efter nian, men de inser vikten av att ha en utbildning med tanke på framtida valmöjligheter.
”Vi har gått på IV och vet hur det är där inne.”
Vad består kritiken av? Rebecka menar att eleverna inte får bestämma själva och att programmet ska formas efter eleven och inte tvärtom.
”De målade upp en lite falsk bild, då…Samma när man var där och pratade med…dom. Jodå det här fungerar, vill du ha praktik och sånt, då. Det fixar vi…Det är inga problem. Men så blev det inget av det överhuvudtaget. Så att…Nej…jag tror de måste lyssna lite mer.”
Catarina tyckte lärarna var snälla, i vissa fall för snälla.
”Det hade varit bra med strängare lärare.”
De var helt enkelt för slappa gentemot en del elever som till exempel kom för sent eller störde på olika sätt under lektionerna. Samtidigt påpekar hon att det är ett gemensamt ansvar.
”Ja, men jag tror det har mycket med en själv att göra…man måste ta tag i det själv…För lärare kan inte tvinga en att komma dit…Men, jag menar när man
kommer för sent och såna grejor…Så tycker jag att de kan säga ifrån…att nu….Ja, nu får du ta tag i detta annars…”
Kalle säger att programmet var bra för honom. Han fick göra det han ville exempelvis praktisera som lärare. Men han har funderingar om andras åsikter om programmet.
”Jag tror nog jag slutade där så var det en massa folk jag kände. Såna som var yngre än jag som gick där. Och dom…dom var ju där för…Jag tror nog dom flesta var nog…såna där som hade det lite svårt i skolan. Jag trodde det var rätt många som ansåg…att skolan…att den skolan var väldigt…väldigt som om det var ett program, sådär. Att de inte behövde göra någonting efter det. Det var såna vibbar som jag fick.”
Isak är ändå nöjd med programmet även om han har instämmer i en del av kritiken. Det positiva, menar han är framför allt fördelarna med att kunna kombinera praktik och teori.
”För det var ju många som hoppade av för att de hade hamnat på fel linje och gick in där istället…Så var det ju dom som verkligen kunde plugga också, men dom…de orkade inte med att sitta länge inne…de ville…ha ett sabbatsår. Ta lite läsning och vara ute och jobba.”
7.2.5 Vad är framtidsplanerna 2002?
Kalle är något oklar över exakt hur framtidsmålen ser ut. Eller rättar sagt det finns så mycket att välja på. Catarina, Isak, och Rebecka är mer säkra i alla fall inom de närmsta åren.
Rebecka vill studera fast möjligheterna finns inte just då. Hon har ingen gymnasieutbildning ännu trots behöriga betyg från grundskolan och därför är det närmsta mål. Hon har många funderingar om de missade studierna och om de framtida.
”Det var väldigt olika. Först var jag inne på Munkagård…smådjurslinjen, då…där man kan bli veterinär eller någonting. Men det försvann och det blev mera foto som jag också alltid har varit väldigt intresserad av, då. Så, då sökte jag till Mediaprogrammet för att jag skulle bli någonting inom det…Men det fungerade inte det heller.”
Det är fortfarande studier i någon form som lockar. Dels för det egna välbefinnandet, men också för framtida jobb.
”Jag vill gärna plugga vidare sen också. Det tycker jag hade varit jättekul…och få…lite…typ lite mer att sätta i arbetsansökan och så. Fast jag har varit väldigt mycket inne på Statens skola för vuxna i Norrköping. Det verkar väldigt bra.
För så har min pojkvän släktingar där i Norrköping…Så det hade varit lägligt…när man ska dit och tenta och så.”
Samtidigt som det också finns ekonomiska aspekter inblandade.
”Ja, man vill leva ett drägligt liv. Det är så himla svårt att…hitta något som man kan…liksom försörja sig på inom de områdena.”
Även Isak och Kalle är inställda på fortsatta studier. Exempelvis Isak är klar över att den framtida yrkeskarriären finns inom snickeriet.
