Autism i förskolan

AKADEMIN FÖR UTBILDNING OCH EKONOMI

Avdelningen för utbildningsvetenskap

Autism i förskolan

Fem förskollärares erfarenheter

Sandra Åkerblom

2018

Examensarbete, Grundnivå (yrkesexamen), 15 hp Pedagogik

Förskollärarprogrammet

Handledare: Liya Kalinnikova Magnusson Examinator: Peter Gill

Åkerblom, S. (2018). Autism i förskolan – fem förskollärares erfarenheter.

Examensarbete i pedagogik. Förskollärarprogrammet. Akademin för utbildning och ekonomi. Högskolan i Gävle.

Abstract

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare arbetar med barn med autism i förskolan och hur de bidrar till inkluderingen av dessa barn. Studien baseras på kvalitativa intervjuer med fem förskollärare, där öppna frågor ställdes för att få fram förskollärarnas erfarenheter och kunskaper. Resultatet visar att förskollärarna ansåg att det var viktigt att barn med autism inkluderades i verksamheten och att förskollärarna var positiva till inkludering även fast de förstod att arbetet ibland kan vara svårt och prövande och att de måste ha tålamod och vara flexibla. En bra, öppen och tät kontakt med hemmet var till en fördel i arbetet med barn med autism, så väl som bildschema och sociala berättelser. En annan viktig punkt som respondenterna nämnde som var till en fördel i arbetet med inkluderingen av barn med autism var tillgången av en resurs eller extra personal. Denna resurs gynnande inte endast inkluderingen av barn med autism utan var till en fördel för barnet överlag i den dagliga verksamheten.

Nyckelord: autism, förskola, inkludering, lärarerfarenheter. Keywords: autism, inclusion, preschool, teachers’ experiences.

Innehåll

Förord ... 1 1. Inledning ... 2 2. Bakgrund ... 3 2.1. Autism: definition ... 3 2.2 Inkludering... 3 2.3. Lärarerfarenheter ... 4 2.4. Pedagogiska hjälpmedel ... 5

3. Syfte och frågeställning ... 7

4. Metod ... 8

4.1. Urval ... 8

4.2. Val av metod ... 8

4.3. Genomförande ... 8

4.4. Etiska övervägande ... 9

4.5. Tolkning av insamlade data ... 9

5.Resultat ... 11

5.1. Arbetssätt ... 11

5.1.1. Attityder och tålamod ... 11

5.1.3. Samverkan med hemmet ... 12

5.2. Inkludering... 12

5.2.1. Inkluderande förskollärare ... 13

5.2.2. De övriga barnen i barngruppen ... 13

5.2.3. Resurs/Extra personal ... 13 5.3. Sammanfattning ... 14 6. Diskussion ... 15 Slutsats ... 19 7. Metoddiskussion ... 21 8. Referenslista ... 22

1

Förord

Jag vill härmed tacka alla som hjälpt och stöttat mig att genomföra mitt examensarbete. Ett stort tack till alla förskollärare som tog sig tid att dela med sig av sina erfarenheter, upplevelser och kunskaper.

Ett stort tack till den biträdande rektorn som hjälpte mig hitta dessa förskollärare som hade arbetat med barn med autism.

Och slutligen, stort tack till min fantastiska son som har autism. Utan honom hade ämnet autism inte varit aktuellt för mig att skriva om i mitt examensarbete. Det var på grund av dig jag ville veta mer om hur man arbetar i förskolan med autistiska barn. Tack vare dig, din personlighet och ditt sätt att vara på så har jag lärt mig massor som jag kommer ha nytta av i min kommande yrkesroll som förskollärare men även som medmänniska i livet överlag. Så tack Adrian!

2

1. Inledning

Hjärnfonden (u.å) skriver att ungefär 1–2% av Sveriges befolkning har

autismspektrumtillstånd. Vidare skriver Hjärnfonden (u.å) att autismspektrumtillstånd, AST är ett samlingsnamn där de tidigare diagnoserna autistiskt syndrom, Aspergers syndrom och atypisk autism/autismliknande tillstånd samlats. AST är vanligare hos pojkar än hos flickor och funktionsnedsättningen innebär svårigheter med ömsesidig kommunikation och socialt samspel med andra. Samtidigt har personerna en benägenhet att göra saker på ett upprepat sätt och på ett sådant sätt som kan uppfattas som udda och oflexibelt av andra människor. Detta kan innebära att personer diagnostiserad med AST kan behöva stöd i sitt vardagliga liv (Hjärnfonden, u.å).

Förskollärarna möter ofta barn med olika behov och svårigheter och enligt Läroplanen för förskolan Lpfö 98 (2016) ska förskolan arbeta och anpassas till alla barn i förskolan. ”Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans än andra ska få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar så de utvecklas så långt som möjligt” (Lpfö98, s.5).

Barn med autism är en kategori som faller in i ramen för att få detta stöd, eftersom de ofta brukar ha svårigheter i kommunikation och social kompetens. De behöver hjälp för att kunna samspela med andra, fungera socialt och skapa relationer med de andra barnen i barngruppen.

3

2. Bakgrund

2.1. Autism: definition

Autism ingår i samlingsnamnet autismspektrumtillstånd (AST) och autism finns olika svårighetsgrader och i olika former. O´Callaghan (2002) menar att de flesta

myndigheter är överens om att det finns tre kriterier som behöver uppfyllas för kunna diagnostiseras med diagnosen autism. För det första brukar personer med autism ha svårt att engagera sig i sociala interaktioner och har svårt att förstå sociala regler och koder. De har bristande empati och har svårigheter att förstå vad andra människor tänker och känner. Djur, människor och saker behandlas på samma sätt. Ett barn med autism blir oftast ensam och medan andra normala spädbarn och barn visar intresse och nyfikenhet för den utforskande leken, så visar barn med autism lite intresse gentemot detta.

Det andra kriteriet handlar om problem med kommunikation och bristen på

kommunikation. Människor med autism är oftast sen med att tala och O´Callaghan (2002) menar att det är nästan som om autistiska inte förstår poängen med att tala och kommunicera. Men det handlar inte endast om svårigheterna att tala och kommunicera utan personer med autism har också svårigheter att förstå vad som sägs. En person med autism kan ta det man säger väldigt bokstavligt och har svårt att förstå ironi. Som exempel nämner O´Callaghan (2002) att en mormor/farmor ger en sedel till det

autistiska barnet och ber barnen dela den med sin bror. Barnet river därefter sedeln i två bitar och ger den ena halvan av sedeln till sin bror.

Det sista kriteriet handlar om rutiner. Människor med autism kan vara väldigt inrutade i rutiner och allting måste ske på exakt samma vis hela tiden, annars kan det skapa stress hos den autistiska och personen kan få vredesutbrott. Personer med autism kan också skapa annorlunda och konstiga rutiner för sig själv, som att springa fram och tillbaka eller måste tvätta händerna på ett visst sätt eller visst många gånger. Det blir nästan som ett tvångsbeteende menar O´Callaghan (2002). Vidare menar O´Callaghan (2002) också att personer med autism har inlärningssvårigheter men att de oftast brukar kunna

specialisera sig på ett specifikt ämne och de lär sig mycket om detta ämne och kan mycket om just den saken.

2.2 Inkludering

Hendrickson och Kluth (2005) gjorde en studie som handlade om fem lärares erfarenheter av att arbeta med barn med autism. Studien baseras på observationer i skolan och intervjuer med lärarna. Det som framkommer i studien är att lärarna var aktivt engagerade i att inkludera barn med autism i den allmänna skolverksamheten och de sökte olika strategier för att möjliggöra detta. Lärarnas attityd gentemot att inkludera barn med autism i skolverksamheten var positiv och optimistisk, de förstod att

inkluderingen av barn med autism kunde vara utmanade men de var villig att ändra sina strategier och anpassa verksamheten så den passade alla, både barnen med autism men även för de andra barnen i barngruppen. Lärarna arbetade bland annat med att samtala med de andra barnen i barngruppen om autism och de autistiska barnen, och försökte

4

förklara varför barnen med autism gjorde som de gjorde och svarade på frågor som de andra barnen i barngruppen hade. En lärare hade dessa samtal och diskussioner när de autistiska barnen inte var med i gruppen, men ändrade sedan detta eftersom det kunde anses exkluderande när de pratade om de autistiska barnen när de inte var med. En lärare arbetade på så sätt att barnen fick hjälpa det autistiska barnet. Som till exempel så hade ett autistiskt barn David, svårt att komma igång och flytta på sig, röra på sig till nästa aktivitet. Så när läraren nämnde David och ett annat barns namn, Justice, så hjälpte Justice David att röra på sig och komma till nästa aktivitet genom att teckna stå upp till David och ta hans hand och leda honom till nästa aktivitet och berätta för honom vad de ska göra härnäst. Från början när David inte rörde på sig direkt och barnen ställde frågor och sa att David inte ville följa med, förklarade läraren att David hade svårt att starta och komma igång. Genom att ge denna förklaring så förstod barnen det autistiska barnet bättre.

En annan lärare arbetade med att synliggöra barnet med autisms styrkor och bästa sidor, det autistiska barnet var duktigt på att lägga pussel och behövde få arbeta en och en med ett barn, utan lärare. Så när barnen skulle lära sig om Europa, fick det autistiska barnet lägga ett pussel som handlade om Europa tillsammans med en av sina klasskamrater. När barnen lagt klart pusslet, visade de det för de andra barnen och berättade om det. Läraren tyckte att det var viktigt att barnet med autism fick känna att hen lyckades med någonting, var bra på någonting och samtidigt få möjligheten att arbeta med ett annat barn. Genom att arbeta på detta sätt, inkluderades barnet i gruppen samtidigt som barnet kunde känna att hen åstadkommit någonting bra. Jordan (2005) menar att utbildning ska hjälpa individer att utveckla och maximera sin potential inom olika områden och att fokus borde ligga på vad barnen kan göra, än vad barnen inte kan och att alla lär sig bättre när de är intresserade och engagerade. Vidare menar Jordan (2005) att ju mer ”autismvänliga” miljöerna är runtomkring barn med autism desto tidigare kommer inkluderingen av barn med autism ske. Det gäller att anpassa och ändra så att verksamheten fungerar för alla, även för barn med autism.

Barned, Flanagan Knapp och Neuharth-Pritchett (2011) gjorde en studie som handlade om lärares syn på inkludering och resultatet visade sig att 93% av respondenterna ansåg att barn med autism borde inkluderas i den allmänna skolverksamheten, men en del ansåg att det berodde helt på barnet med autism. Alla barn med autism kanske inte är lämpad för den allmänna skolverksamheten utan skulle passa bättre in i en specialskola menar respondenterna i studien som Barned et al. (2011). Resultatet visade även att barn med autism kan dra nytta av att inkluderas på så sätt att de får ta del av den ”normala” världen och se hur den fungerar och hur man ska bete sig. Att barn med autism får lära av andra barn och jämlikar och umgås med andra människor. De normalbegåvade barnen kan dra nytta av barn med autism på så sätt att de får lära sig att alla är olika och att det är okej. Barn utan funktionshinder får lära sig respekt och acceptans gentemot andra människor som är olika och annorlunda.

2.3. Lärarerfarenheter

Lee, Yeung, Tracey och Barker (2015) gjorde en studie i Hong Kong för att studera lärares attityder när det gäller inkludering av barn med autism i förskolan. Studien

5

visade att lärarna bara blygsamt stödde inkludering av barn med autism i förskolan, lärare med specialpedagogisk utbildning var mer öppna för att inkludera barn med autism i förskolan. Utbildning inom specialpedagogik verkade göra skillnad i att främja synen gällande inkludering av dessa autistiska barn. Lee et al. (2015) menar att

inkluderingen delvis beror på lärarnas medvetenhet om barns specifika behov. Lärare behöver ha tillräcklig kunskap om beteendemässiga, kognitiva och sociala egenskaper om autism, för att kunna utforma lämpliga inlärningsstrategier och

undervisningsmetoder för dessa barn. Brist på kunskap kan leda till negativa attityder (Lee et al., 2015).

Jordan (2005) menar dock att personalen inom skolverksamheter behöver ha kunskap för att förstå autism och det enskilda barnet men framför allt behöver de vara

engagerade och vilja göra det som är bäst för barnet. Det är det viktigaste. Alla gör misstag när man arbetar med autism men det gäller att lära sig av misstagen och lära sig förstå barnet med autism och vara utgå ifrån barnet. Detta skriver Jordan (2005) i sin studie som handlar om personalens erfarenheter av att inkludera barn med autism i den allmänna skolverksamheten. Studien fokuserar även på vilket stöd personalen får och vilken hjälp personalen behöver för att kunna arbeta med barn med autism.

McConkey och Bhlirgri (2003) gjorde en studie där de studerade erfarenheter och uppfattningar som personal inom skolverksamheten hade när det gäller barn med autism. Resultatet i studien visar att lärarna och personalen i verksamheten var

angelägna att veta vad de kunde göra för barn med autism och ville ha en mer kunskap om själva diagnosen autism. Personalen var också angelägna om att veta hur de bäst kunde stödja föräldrarna. När det gällde föräldrarna så visade det sig också att föräldrarna bidrog med information och råd angående deras barn och att detta ansågs vara hjälpsamt. 66% av respondenterna ansåg att de fick råd eller stöd av föräldrarna och att detta var till hjälp för personalen i sitt arbete med barn med autism.

Respondenterna i studien fick svara på under vilka omständigheter de inte skulle ta emot ett barn med autism och den vanligaste orsaken var otillräcklig bemanning. Respondenterna menade att det skulle behövas en extra personal för att hinna med barnet med autism och de övriga barnen i barngruppen. Vidare menar dock McConkey och Bhligri (2003) att en extra personal kan hjälpa barn med autism i små grupper, för tidigare forskning menar att en resurs eller assistent som arbetar nära en till en med barnet med autism kan hämma barnens sociala interaktioner med de övriga barnen. Utan det gäller i stället att arbeta med barnet med autism tillsammans med andra barn i

mindre grupper.

2.4. Pedagogiska hjälpmedel

Tranquist (2006) har skrivit en artikel om TEACCH. TEACCH (Treatment and Education of Autistic and related Communication handicapped CHildren) är ett habiliteringsprogram som riktar sig till personer med autism i alla olika åldrar. För att hjälpa personer med autism att utvecklas, leva och förstå omvärlden har TEACCH‐ programmet utarbetat ett sätt att undervisa som kallas Structured Teaching. Structured Teaching handlar delvis om att utveckla individens färdigheter och förmågor i

6

vardagslivets alla funktionsområden men det handlar även om att anpassa miljön så att den blir begriplig och mindre stressande för personen med autism. Detta sker genom att aktiviteter, miljöer och uppgifter utformas och förklaras på ett sådant sätt som är

lättbegripligt för individen och detta görs på ett visuellt tydligt och strukturerat sätt. Detta kan till exempel handla om scheman, antingen i skrift, bild eller med hjälp av föremål som tydliggör för personer med autism vad som kommer att hända under dagen (Tranquist, 2006). Hendrickson och Kluth (2005) skriver att lärarna arbetade med scheman i

verksamheten och att detta lugnande barnen med autism. Lärarna ansåg att barnen med autism vart lite lugnare efter det att schemana introducerades i verksamheten. När barnen med autism verkade lite stressade eller nervösa över vad de skulle göra härnäst så användes schemat för att synliggöra nästa aktivitet och barnen blev lugnare. En del lärare gick igenom schemat varje morgon tillsammans med hela barngruppen, för att alla barn skulle ha en tydlig bild av vad som skulle hända under dagen.

Sociala berättelser är korta berättelser som används tillsammans med barn med autism för att bland annat förstå sociala situationer. Gray (1993, refererad i Ozdemir, 2008) har hittat olika användningsområden för sociala berättelser. Som till exempel för att förklara rutiner eller ändringar i rutiner, lära sig sociala kunnigheter men sociala berättelser kan även användas för att förbättra svåra beteenden, så som känsloladdade utlopp,

aggression eller tvångsmässiga beteenden och beskriva olika sociala situationer på ett sätt som inte skrämmer barnen. Ozdemir (2008) gjorde en studie som handlade om autistiska barn och sociala berättelser. I studien ingick tre barn, som hade olika beteenden som behövdes ändras på. Ena barnet behövde arbeta på att inte skrika i klassrummet utan använda en lägre röst, det andra barnet behövde träna på att inte tippa på stolen och den tredje barnet behövde lära sig att vänta lugnt och stilla i matkön och inte störa sina kamrater. Barnen fick ta del av sociala berättelser för att arbeta på dessa beteenden och de sociala berättelserna visade på hur barnen gjorde och hur man kan göra istället. Resultatet visade att alla tre barn visade förbättringar i sina beteenden. Det som också visade sig i studien var de sociala berättelserna hade positiva effekter på den sociala interaktionen mellan de autistiska barnen och deras kamrater, eftersom barnen med autism ville dela med sig av sina sociala berättelser och kamraterna svarade entusiastiskt och ville läsa berättelsen för de autistiska barnen (Ozdemi, 2008).

7

3. Syfte och frågeställning

Syftet med min studie är att undersöka hur förskollärare arbetar med barn med autism och speciellt med fokus på lärarerfarenheter att inkludera dessa barn i gruppen i deras vardagliga arbete.

Därför kommer jag utgå från denna frågeställning:

• Vilka erfarenheter har förskollärare om att arbeta med barn med autism i förskolan?

8

4. Metod

I första delen redogörs urvalet av informanter. Därefter förklaras val av metod och senare genomförandet av intervjuerna. I fjärde delen redogörs de etiska överväganden och i sista delen beskrivs databearbetningen.

4.1. Urval

Studien grundas på fem intervjuer med fem utbildade förskollärare från valda förskolor. Två av förskollärarna arbetar på samma förskola medan återstående förskollärare arbetar på olika förskolor men inom samma kommun. Anledningen till att jag

intervjuade två förskollärare som arbetar på samma förskola var bristen på förskollärare som har kunskap och erfarenhet om att arbeta med barn som har autism i förskolan. Urvalet skedde genom att jag mejlade den biträdande rektorn och frågade om hon visste om det fanns förskollärare som arbetat med barn med autism i kommunen. Efter det att jag fick svar av biträdande rektorn, mejlade jag de rekommenderande förskollärarna med en kort sammanfattning av mitt syfte med studien och en förfrågan om de var villig att bli intervjuade. Fyra av fem förskollärare var villig att ställa upp på intervju. Den femte förskolläraren, är en tidigare kollega som jag frågade om hon hade erfarenhet av barn med autism och om hon ville ställa upp på att bli intervjuad. Även hon hade erfarenhet och ville ställa upp och berätta om sina erfarenheter i en intervju. Alla fem respondenter är utbildade förskollärare, varav en förskollärare också håller på utbildar sig till specialpedagog. Förskollärarna valdes eftersom det var just förskollärarens erfarenheter som var av intresse. Intervjuer valdes eftersom jag ansåg att det skulle bidra med mer material och för att förskollärarnas erfarenheter skulle bli synliga.

Eftersom en av förskollärarna tackade nej till intervjun på grund av för lite erfarenhet, valde jag att ringa och fråga en tidigare kollega om hon kunde ställa upp, vilket hon kunde. Jag ansåg att fem intervjuer var bättre än fyra intervjuer och därför valdes denne förskollärare till lite senare. Som ett resultat kan mitt urval kallas bekvämlighetsurval.

4.2. Val av metod

För att samla in min data använde jag mig av kvalitativa intervjuer och öppna frågor (se bilaga 2). Genom att använda mig av öppna frågor så läggs fokuset på respondentens egna uppfattningar, erfarenheter och synsätt och det tillåter intervjun att vara flexibel och röra sig i olika riktningar beroende på vad respondenten svarar. (Bryman, 2011). Jag valde att spela in intervjuerna för att jag ville fokusera på respondenten och samtalet under intervjun i stället för att försöka hinna skriva ner allt som sägs. En fördel med att spela in intervjun är att man som intervjuare kan ställa följdfrågor samt att skulle

respondenten ha frågor eller inte förstå så kan intervjuaren förklara och berätta eftersom man är närvarande. Intervjuerna spelades in med hjälp av min privata telefon och intervjuerna var mellan cirka 28–56 minuter lång.

4.3. Genomförande

Min första kontakt med de utvalda förskollärarna var ett mejl där jag kort informerade om mitt arbete och en fråga om de var villig att bli intervjuade. Tre stycken svarade på

9

mejlen, varav en tackade nej eftersom hon ansåg att hon inte hade tillräckligt mycket erfarenhet. De övriga ringde jag för att bekräfta att de fått mejlet och om de läst det, vilket de två sista respondenterna inte hade gjort. Jag gav då en kort förklaring över telefon om mitt arbete och frågade om de var villig att ställa upp. När alla förskollärare tackat ja, bokades möten in. När jag bokade tid för intervju med förskollärarna var jag noga med att förskollärarna fick bestämma tid och plats för att inte störa den övriga verksamheten.

Nästan alla intervjuerna genomfördes på en lugn plats på den förskola förskollärarna arbetade på. Dock genomfördes en intervju hemma hos en respondent eftersom denne nyligen gått i pension. Jag började intervjun med att be dem berätta vad de hade för utbildning, hur länge de jobbat inom förskolan och varför de vart förskollärare. Jag försökte hålla mig i bakgrunden av intervjuerna och inflikade med följdfrågor eller frågor för att lättare förstå vad de menade men ibland talade jag även från egen

erfarenhet, dels för att det föll naturligt att bidra men även för att få samtalet att flyta på. Jag lät respondenterna ta den tid de behövde för att få tänka ut vad de tänkte kring frågorna innan och medan de svarade.

4.4. Etiska övervägande

Innan intervjuerna började fick respondenterna skriva på ett medgivande brev (se bilaga 1). Jag berättade vad brevet innehöll och dess betydelse, att de är anonyma i min studie, varken deras namn eller namn på platser kommer att nämnas. Intervjun kommer spelas in och att de när som helst kan avbryta sitt deltagande i studien. Därefter informerade jag om att allt materialet till studien kommer att raderas, och att det endast kommer att användas till just denna studie.

Bryman (2011) skriver om etiska principer och några etiska principer som gäller inom svensk forskning är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att deltagarna som ingår i studien ska veta att det är frivilligt och att de när som helst kan avbryta och samtyckeskravet innebär att de som deltar i studien har rätt till att själv bestämma över sitt medverkande.

Konfidentialitetskravet handlar om att deltagaren är vet om att alla eventuella namn kommer vara fiktiva och att ingen känslig information kommer att användas. Det sista kravet, nyttjandekravet, handlar om att de insamlade materialet endast används till det specifika syftet och ingenting annat. Allt detta är någonting jag tagit i beaktning och som jag sedan informerat respondenterna om att jag kommer använda mig av. Detta gjorde jag genom att jag skrev med dessa punkter i brevet om medgivande som

förskollärarna fick skriva på innan intervjuerna startade. Jag pratade även muntligt med dem innan de skrev på, för att de olika etiska principerna skulle bli så tydliga som möjligt.

4.5. Tolkning av insamlade data

Jag transkriberade intervjuerna vartefter intervjuerna skett genom att jag lyssnade på det inspelade materialet. En del intervjuer är transkriberade dagen efter det att intervjun skett medan vissa intervjuer transkriberades efter någon dag. I arbetet med

10

transkriberingen har jag valt att inte skriva med skratt, hostningar och dylikt inte heller har jag skrivit med när personen säger aa, mmm eller hm.

När jag analyserade de insamlade materialet, utgick jag från vad Bryman (2011) menar är öppen kodning. Öppen kodning innebär data studeras, jämförs och kategoriseras. Detta leder sedan till att begrepp hittas och som omformuleras till kategorier. Jag letade efter vad som skilde sig åt i de olika intervjuerna samt gemensamma nämnare, och jag hade min frågeställning i åtanke när jag analyserade data. Jag studerade och jämförde intervjuerna flera gånger och av likheterna och skillnaderna formades sedan teman med olika innebörder under resultatdelen.

11

5.Resultat

I min studie, med hjälp av den valda intervjuanalysen, har jag identifierat två huvudteman av lärarnas erfarenheter och tre innebörden i varje tema.

Teman Innebörder

Arbetssätt Attityder och tålamod

Pedagogiska metoder Samverkan med hemmet

Inkludering Inkluderande förskollärare

De övriga barnen i barngruppen Resurs/Extra personal

5.1. Arbetssätt

När en förskollärare arbetar med barn med autism menar en respondent att de behöver ligga steget före och på detta sätt blir det en trygg och fungerande situation många gånger för barnet också. Förskollärarna behöver arbeta på ett visst sätt och de behöver studera barnet för att veta hur de ska ligga steget före så barnet inte blir stressad. Förskollärarna som arbetar med autistiska barn behöver ta reda på varför barnet agerar som den gör. En respondent menar att deras förhållningsätt gentemot dessa barn är otroligt viktigt. Här nedan beskrivs några arbetssätt som respondenterna tagit upp i sina intervjuer som är viktiga när det gäller att arbeta med barn med autism.

5.1.1. Attityder och tålamod

När förskollärare arbetar med barn med autism, så måste de vara flexibel och hela tiden tänka om och prova nya saker. Detta är vad nästan alla respondenterna säger i sina intervjuer. För att underlätta för barnet i förskolan så gäller det att göra ordentliga reflektioner ibland och vara flexibel och tålmodig. Detta kan vara svårt menar några respondenter.

Ja och det är ju så himla svårt också, för ibland kan det vara så föränderligt. Så det gäller ju att man är väldigt flexibel. För det kan ju vara en sak som gäller ena veckan och nästa vecka är det någonting helt annat. Och då får man liksom stuva om och så får man liksom hänga med igen.

Samtidigt som vissa av respondenterna kan tycka att det är svårt så menar en respondent att det är det som är så fantastiskt när det gäller arbetet med barn är att det är så

föränderligt. Att hon får möta nya utmaningar hela tiden och hon drar lärdom av det. 5.1.2. Pedagogiska metoder

De flesta respondenter använts sig av bildscheman eller dagsscheman för att underlätta för barn med autism. Några respondenter menar att dessa scheman även gynnar

12

Och då har vi ett dagsschema i hallen, med bilder över dagen. Vad som ska hända, vilka grupper, vilken vuxen. Att man ser hur dagen ser ut då. Och det var ju både med tanke på barnet som vi hade med särskilda behov och vi såg också att det var bra för gruppen.

Två respondenter arbetade även med sociala berättelser. Detta gjordes när det hände någonting i förskolan, oftast när det var någonting negativt eller mindre bra som hänt men även i andra situationer, där förskolläraren ville göra situationen mer begriplig eller ville ändra ett beteende. En respondent menar att detta arbetssätt och hjälpmedel kan gynna barn med autism eftersom barnet lättare kan förstå vad som vart fel och varför det blev det.

Bara för att få till den där tanken och att barnen kan tänka tanken ut och i lugn och ro, ja just det. Och till eftertanke och så där.

En annan respondent hade arbetat på så sätt att pedagogerna hängde upp saker på väggen, som symboliserar olika aktiviteter. På detta sätt kunde barnet kommunicera vad hen ville göra genom att ta en sak från väggen och visa det för en pedagog. Samtidigt som det fungerade tvärtom och pedagogerna kunde visa vad hen skulle göra genom att själv visa en aktivitets sak.

5.1.3. Samverkan med hemmet

Några av respondenterna menade att samverkan med hemmet är otroligt viktigt när det gäller arbetet med barn med autism, och en respondent ansåg att kontakten till

föräldrarna kunde räknas som ett hjälpmedel.

…otroligt bra kontakt med föräldrarna. Det är ju A och O.

Genom att ha en tätare kontakt och en öppen och ärlig relation mellan förskolan och föräldrarna så kan detta gynna det autistiska barnet. När föräldrar och förskola kommunicerar med varandra, så får förskollärarna mer information angående det autistiska barnet och därmed får de mer kunskap i hur de ska arbeta och vad de ska arbeta med och på detta sätt kan förskolan komplettera till hemmet. Detta menar en respondent.

5.2. Inkludering

Alla respondenter var positiva till inkludering av autistiska barn i förskolan. De ansåg att barn med autism skulle inkluderas i förskolan och i barngruppen men en del

respondenter menar att inkludering ska ske utifrån det autistiska barnet och kanske inte hela tiden.

Sen tänker jag att barn med autism eller andra barn med stödinsatser i olika former, absolut behöver möjlighet att inte alltid delta fullt ut i barngrupp men som sagt det kan egentligen gälla vilket barn som helst men absolut kan det bli mer specifikt med barn med autism för man kanske behöver arrangera situationer där man går undan och tränar på någonting specifikt och då kanske det är viktigt att vara en vuxen och ett barn.

13 5.2.1. Inkluderande förskollärare

De flesta respondenter menade att förskolläraren arbetar väldigt nära barnet med autism och följer och stödjer barnet i vardagen i förskolan. Eftersom förskolläraren för det mesta befinner sig i närheten av barnet med autism så gynnar det automatiskt detta barn i inkludering i barngruppen eftersom de andra barnen lockas till att vara med

förskolläraren. Eftersom förskolläraren oftast är mer aktiv runt barnet med autism, så bjuder det i sin tur in de andra barnen att delta.

Och många gånger kan jag uppleva att det kan vara en viss status att man har fröken med sig liksom. […]

Precis som ovanstående respondent menar att förskolläraren kan vara en lockelse för de andra barnen och att detta kan gynna inkluderingen av barnet med autism, menar en respondent att förskolläraren roll är viktigt och att förskolläraren behöver locka till sig andra barn, bjuda in de och sedan dra sig tillbaka lite.

Så man får liksom agerar den som drar in och sen får man backa lite grann.

5.2.2. De övriga barnen i barngruppen

En del av respondenterna arbetade på så sätt att de inte endast arbetade med barnet med autism utan de arbetade med alla i gruppen, även när uppgiften eller lärdomen mest riktade sig till barnet med autism. På detta sätt inkluderas barnet med autism i gruppen. Samma respondent menar att genom att försöka förstå det autistiska barnet så är det lättare att också interagera med barnet och inkludera barnet i gruppen. Då vet barnen och förskollärarna vad man leka och hur och vad de kan göra för att barnet med autism ska acceptera situationen och vilja vara delaktiga.

De flesta respondenterna tyckte att de övriga barnen i gruppen var förstående när det gällde det autistiska barnet. De brukar kunna ha frågor och funderingar gällande barnet med autism men några respondenter menar att om förskolläraren svarade ärligt och uppriktigt på dessa frågor och funderingar så kunde de övriga barnen förstå det autistiska barnet bättre och acceptera det i barngruppen bättre.

Liksom barnen kan ta, ta ett svar bara man är ärlig och rak liksom. Ja men det är så här för att det och det eller just nu måste vi göra så. Och så…då är det ju bra, det är bättre att säga ett svar än att det flyta iväg eller någonting.

Att arbeta med hela gruppen i förskolan när det gäller det autistiska barnet är det många av respondenterna gör och en respondent menar att det är viktigt att alla barn lär sig att alla människor är olika och att det inte är någonting negativt. Respondenten menar även att om förskolläraren visar på de egenskaper som barnet med autism har och kan så kan även detta gynna inkluderingen i barngruppen, för då har de övriga barnen någonting att lockas och dras till. Det gäller då att prata mycket med resten av barngruppen.

5.2.3. Resurs/Extra personal

Alla respondenter har arbetet med barn med autism och de har då haft resurs i barngruppen. Respondenterna menar att det är till en fördel att ha med en resurs i

14

gruppen eftersom ett barn med autism kräver ganska mycket tid och de skulle inte räcka till, till resten av barngruppen om denne resurs inte fanns. En respondent menar att resursen i gruppen är en otrolig viktig tillgång när det gäller inkluderingen i förskolans verksamhet och i barngruppen. Respondenten menar att om de inte hade haft en resurs, skulle de inte ha så mycket tid att lägga på barnet med autism och på så sätt inte kunna hjälpa till med inkludering på samma sätt.

Ja jag tror han skulle förvinna då, om han inte hade någon med sig som kan liksom… För nu är ju… Man kan väl säga att vi nu funkar som en medhjälpare, eller vad ska jag säga. Hjälpande handen, förstår du.

5.3. Sammanfattning

För att hjälpa och stödja barn med autism i förskolan behöver förskolläraren lära känna barnen och som förskolläraren behöver vara flexibel, ha tålamod och ligga steget före och på detta sätt kan förskolläraren skapa en trygghet för barn med autism i förskolan. En del respondenter menade att ett stort hjälpmedel för att hjälpa dessa barn och för att lära känna dem, är kontakten med hemmet. Det är otroligt viktigt. Har förskolläraren en öppen och tät kontakt med föräldrar och hemmet så gynnar det barnet med autism på grund av att föräldrarna kan ge tips och råd till lärarna för de känner sina barn och vet bäst hur deras barn fungerar och reagerar i vissa situationer. Likaså kan lärarna i sin tur ge tips till föräldrarna när de hittat något bra sätt eller någon metod som fungerar för barnet. Andra hjälpmedel respondenterna använde sig av i förskolan var bland annat tecken som stöd, bildscheman och sociala berättelser. Detta hjälpte barnen i

kommunikationen och i tankesättet, så att barnet med autism lättare kunde förstå en situation.

Respondenterna har i det stora hela samma uppfattning om hur ett barn med autism ska inkluderas i barngruppen. Det är viktigt att barn med autism är inkluderade i förskolan, samtidigt menade respondenterna att barn med autism kanske inte alltid måste delta i alla aktiviteter. Det gäller att lyssna på barnet och utgå ifrån barnets behov och ibland kanske barnet behöver vara i mindre grupper eller endast med en förskollärare och då har det rätt till att vara det. Respondenterna var eniga om att det har varit till stor hjälp att ha en resurs i gruppen, och att genom att ha en resurs får förskollärarna mer tid till både barnet med autism och resterande barn i barngruppen. Barnen och förskollärarna är viktiga faktorer i förskolan som kan gynna inkludering av barn med autism, det gäller dock att förskollärarna jobbar med barn med autism tillsammans med de övriga barnen i barngruppen. Dessutom menar en del respondenter att det hjälper barnet med autism om förskollärna pratar om barnet med autism med de övriga barnen för att de lättare ska få en förståelse för det autistiska barnet, vilket i sin tur leder till att inkluderingen av det autistiska barnet kan gå lättare.

15 6. Diskussion

Respondenterna i intervjuerna menade att genom deras erfarenheter av att arbeta med barn med autism i förskolan så behöver förskollärarna och personalen vara flexibla och behövde ha tålamod, eftersom en dag aldrig är den andra lik med barn med autism. En dag funkar en viss situation och den andra dagen funkar det inte alls och det gäller för förskollärarna att inte brusa upp och tycka att barnet kunde igår så då kan hen idag, utan det gäller att försöka förstå varför barnet med autism inte kan till exempel sitta med på maten idag eller varför barnet inte klär på sig. För det kan finnas en orsak bakom och det gäller för förskolläraren att försöka lista ut vad den orsaken är och hitta nya

strategier så att barnen klarar av att göra dessa saker. I studien gjord av McConkey och Bhlirgri (2003) visade det sig också att lärarna var optimistiska till inkludering av barn med autism i den allmänna skolverksamheten men att de förstod att det ibland kunde vara svårt och utmanade men de var villig att ändra och anpassa verksamheten och hitta nya strategier för att hjälpa dessa autistiska barn.

Det gäller att göra ordentliga reflektioner, menade en respondent i intervjun i denna studie. Ett barn med autism kan ha svårt för vissa saker, som till exempel att tvätta händerna. Då gäller det för förskollärarna och personalen att lista ut varför och om det går att göra på något annat vis. Detta är saker som förskollärarna behöver lista ut om barnet inte själv kan säga det. Dessutom handlar det om att prova saker, fungerar det inte så får förskolläraren testa någonting nytt eller någonting annat, det gäller för

förskollärarna att vara flexibel och inte fastna i hur det ska vara och hur det har varit. De flesta respondenter menade att det ibland kan vara svårt och utmanande att arbeta med barn med autism, samtidigt menade de att det är otroligt givande arbete och att

förskollärarna lär sig mycket, dels om sig själv och deras arbete dels om barnen med autism. Jordan (2005) menar att det viktigaste när det gäller arbetet med barn med autism är att förskollärarna och personalen behöver de vara engagerade och vilja göra det som är bäst för barnet. Och att verksamheten ska anpassas så den funkar för alla, även barn med autism. Genom att vara flexibel, ha tålamod och hela tiden göra reflektioner för att försöka förstå och försöka ändra och anpassa så visar detta på att förskollärarna är just engagerade och vill göra det bästa för barnen med autism. I intervjuerna syns det att förskollärarna är villig och engagerade i att anpassa verksamheten så den passar även barnen med autism.

De flesta respondenter använde sig även av bildscheman i förskolan för att underlätta för barnet med autism, så att barnet med autism kunde se vad som skulle hända under dagen. Respondenterna menade att dessa scheman var bra för barnen med autism men att det även gynnande de andra barnen i barngruppen. Hendrickson och Kluth (2005) menade i sin studie att bildscheman kan lugna barn med autism. Var barnen med autism stressade och lite oroliga över vad som ska ske härnäst eller att de inte vet vad som förväntas att de ska göra, kunde lärarna visa schemat och barnen förstod och vart lugnare. Detsamma säger respondenterna i intervjuerna i denna studie också. De upplevde också att barnen med autism kände sig lugnare och tryggare när de hade ett

16

schema det kunde gå efter, men även att de andra barnen i barngruppen kändes lugnare och tryggare när de visste vad som skulle ske härnäst i verksamheten. Respondenterna menade att bildschemat var till hjälp i arbetet med barn med autism men även för de andra barnen i verksamheten.

Ett annat hjälpmedel som två respondenter använde sig av var sociala berättelser. Ozdemir (2008) menar i sin studie att sociala berättelser kan ändra och förbättra olika beteenden hos barn med autism. Genom att använda sociala berättelser och berätta och rita hur en situation uppstått eller hur ett beteende ser ut och sedan visa på hur barnet med autism kan göra situationen bättre eller hur barnet kan ändra beteendet i berättelsen så får barnen med autism lättare att förstå hur de ska agera och göra. Respondenterna i denna studie använde sociala berättelser för att barnet skulle förstå vad som gått fel men också för att införa nya rutiner i verksamheten, och de tänkte att sociala berättelser skulle kunna hjälpa barnet med autism att förstå det nya rutinerna och respondenterna tyckte att de sociala berättelserna faktiskt underlättade för barnet med autism men även för de andra barnen i barngruppen. Respondenterna använde även sociala berättelser för andra barn och tillsammans med andra barn och barnet med autism. Respondenterna ansåg att även de normalbegåvade barnen lättare förstod till exempel nya regler eller vad som gick fel i en situation när sociala berättelser användes. Det som också visade sig i Ozdemir (2008) studie var att sociala berättelser hade positiva effekter på den sociala interaktionen mellan barn med autism och de andra barnen i barngruppen, eftersom alla barn samlades runt den sociala berättelsen och talade om den. Barnet med autism ville visa upp sina berättelser och de andra barnen ville läsa berättelserna för det autistiska barnet. Detta var inte någonting respondenterna yttrade sig om i intervjuerna men eftersom de använde sociala berättelser när det gällde de andra barnen i

barngruppen och tillsammans med barnet med autism, så har en form av inkludering av det autistiska barnet redan skett anser jag. Respondenterna har inkluderat alla i arbetet med hjälp av sociala berättelser.

När det gäller nätverket kring barn med autism visade det sig i intervjuerna att respondenterna tyckte det var viktigt att förskollärarna hade en god och nära kontakt med föräldrarna. Genom att samtala med föräldrarna och kunna ställa frågor och funderingar till föräldrarna så fick respondenterna mer information angående barnen med autism och att detta kunde hjälpa barnen i förskolan eftersom respondenterna hade mer kunskap om barnet och därför kunde arbeta bättre för att hjälpa och stötta barnet i verksamheten. Respondenterna menar att de var lättare att arbeta fram olika strategier och anpassa verksamheten efter barnet med autism desto mer information de hade och att föräldrarna bidrog med information eftersom de känner sina barn bäst. De menade att om förskollärarna har en öppen kommunikation och en bra samverkan med hemmet så gynnar det barnet med autism och även förskollärarna kan ge information till

föräldrarna. De kan berätta vad som funkar i förskolan och om de hittat nya strategier som funkar för en viss situation eller andra typer av lösningar som de sett funkar för dem i förskolan. I McConkey och Bhlirgri (2003) studie visade det sig också att förskollärarna var engagerade i att hjälpa barnen med autism och att de var angelägna om att veta vad och hur de bäst kunde stödja föräldrarna när det gällde barn med autism.

17

Majoriteten av respondenterna ansåg också att föräldrarna bidrog med råd och

information som hjälpte förskollärarna i deras arbete med att stödja barn med autism i förskolan. Detta kan kopplas till Läroplanen för förskolan Lpfö 98 (2016) mål som handlar om att förskolan ska komplettera hemmet genom att skapa bästa möjliga förutsättningar för alla barn, och att de på så vis ska kunna utvecklas rikt och

mångsidigt. Detta skulle kunna anses vara särskilt viktigt när det gäller barn med autism och att det är därför det behöver vara en starkare och tydligare samverkan med hemmet och föräldrarna när det gäller dessa barn med autism.

Vidare skriver McConkey och Bhlirgri (2003) att en resurs eller extra personal kan hjälpa barn med autism i små grupper, men om förskolläraren arbetar en och en tillsammans med barn med autism så kan detta hämma barnens sociala interagerande med de andra barnen i barngruppen. Genom att alltid vara nära ett barn med autism och arbeta nära detta barn så kan det leda till att vissa barn blir avskräckt till att närma sig barnet med autism och att de inte vill vara med en lärare eller vuxen. Respondenterna i denna studie ansåg dock att förskollärarna som resurs var till en tillgång till barn med autism och att deras närvaro tillsammans med det autistiska barnet var till en fördel. Respondenterna ansåg att de andra barnen lockades till det autistiska barnet eftersom just förskollärarna eller resursen befann sig i närheten av det autistiska barnet. Genom att förskollärarna är mer aktiv runt barnet med autism, så bjuder det i sin tur in de andra barnen att delta och vara delaktig och att det ansågs vara en viss status i att ha en vuxen med sig. Genom att ett barn med autism har en vuxen nära sig och att de andra barnen i barngruppen dras och lockas till den vuxna så är det lättare att inkludera detta barn tillsammans med de andra barnen och det gäller för förskolläraren att hitta strategier som möjliggör att denna inkludering fortsätter. En respondent menar att genom att bara lämna barnen och dra sig ur leken eller situationen så kan detta leda till att barnen inte längre samspelar med varandra, utan att det är de vuxna som håller ihop deras samvaro och därför gäller det att så försiktigt som möjligt dra sig ur leken eller situationen eller hitta andra lösningar eller strategier som gör att deras samvaro och lek fortsätter utan förskollärarens närvaro. Men att med hjälp av sig själv locka andra barn till att delta och vara tillsammans med barnet med autism kan vara en bra utgångspunkt för att

möjliggöra inkludering av barnet med autism. Vidare menar respondenterna att en resurs i gruppen är gynnsamt för alla i verksamheten. Förskollärarna hinner med de andra barnen också och barnet med autism. De hinner lägga tid på båda parter.

Respondenterna menar att om de inte hade haft en resurs så hade de inte kunnat hjälpa och stödja barnet med autism i förskolan utan det hade blivit en större risk att barnet med autism skulle hamna på sidan, att barnet med autism skulle förvinna som en

respondent sa. Genom att ha en resurs i gruppen hinner förskollärarna med sina uppdrag i verksamheten, både när de gäller de övriga barnen i barngruppen men de hinner även lägga mer tid på barnet med autism. De hinner se barnet med autism och hjälpa och stödja barnet. Som tidigare nämn så menade McConkey och Bhlirgri (2003) att en resurs kunde vara till en fördel när man arbetade med barn med autism i små grupper och att det gäller att arbeta med barnet med autism tillsammans med andra barn i mindre grupper. Men det som framkom i dessa intervjuer var att barn med autism ibland kan behöva jobba en och en med förskollärare, att de kan behöva tid ifrån barngruppen och

18

att de inte alltid ska tvingas in i att inkluderas med resten av barngruppen och i verksamheten. De kan handla om att de behöver träna på en specifik sak eller att de behöver en paus från resten av barnen för att det autistiska barnet kanske är stressad eller oroligt. Genom att ha en resurs i gruppen så finns det också bättre möjligheter att barnet med autism får dra sig undan lite och vara för sig själv och arbeta tillsammans med endast en förskollärare.

I både Hendrickson och Kluth (2005) och Barned, Flanagan Knapp och Neuharth-Pritchett (2011) studier var lärarna positiva och optimistiska till att barn med autism skulle inkluderas i den allmänna verksamheten. Detta visade sig i denna studie också. Alla respondenter i intervjuerna var positiva mot att barn med autism skulle inkluderas i förskolan. Respondenterna menade att de inte alltid skulle behöva inkluderas i

verksamheten, utan förskollärarna måste se till barnets bästa och vilket behov barnet har. Barnet kan behöva träna på vissa saker i avskildhet tillsammans med en vuxen, för att detta funkar bäst för barnet. Barnet med autism kanske också blir väldigt stressad över att vara uppe i mycket folk och de kan vara känsliga för ljud och därför kan de behöva få komma undan den stora barngruppen lite grann för att få vila och ta igen sig. Behöver de träna på de sociala kompetenserna kan det vara bra att inkluderas i

verksamheten samtidigt kan det vara till nytta att ibland få delta i mindre grupper, allt är beroende på vad det är som ska tränas och vilka svårigheter barnen har och just därför måste förskollärarna lära känna barnen med autism och utgå ifrån vad som är bäst för barnet.

Hendrickson och Kluth (2005) skriver att lärarna som arbetade med barn med autism, arbetade mycket med att de andra barnen skulle förstå barn med autism. Lärarna svarade på barnens frågor och pratade öppet om autism. De lärde barnen att hjälpa och ta hand om barn med autism. Detta syns även hos respondenterna i denna studie. Förskollärarna ansåg att det var till en fördel att vara öppen och svara på de övriga barnens frågor som de hade angående barnet med autism. På detta sätt så får de en bättre förståelse för hur barnet med autism fungerar och varför barnet med autism gör som den gör. De övriga barnen får en mer accepterande inställning till barnet med autism och barnet med autism blir inte lika skrämmande. Det i sig kan leda till att barnen kanske närmar sig barn med autism lättare. Vidare menar Barned, Flanagan Knapp och Neuharth-Pritchett (2011) att inkludering av barn med autism inte endast gynnar barn med autism utan även de övriga barnen i verksamheten. Normalbegåvade barn får lära sig att alla är olika och att det är okej. Vi alla människor är olika, vi har olika intressen, vi kan olika saker och har olika behov och att detta ska man acceptera och respektera. Det gäller dock att förskollärarna som sagt samtalar om detta och försöker få barnen till att förstå autism och barnen med autism, varför de gör som de gör och att de behöver träna på vissa saker eller att de inte kan vissa saker (Barned et al., 2011). I Hendrickson och Kluth (2005) studie arbetade lärarna på det sättet att de normalbegåvade barnen fick hjälpa det autistiska barnet och de autistiska barnets bästa sidor stod i fokus. Alltså att lärarna arbetade på så sätt att man anammade det barnen var bra på och utvecklade det för att hjälpa barnen

ytterligare. En respondent i denna studie nämnde också att det arbetade med de bästa sidorna när det gällde barn med autism. Genom att arbeta på detta sätt, så stärks dels

19

barnet självförtroende och barnet får känna att hen kan och klarar av att göra bra saker. Samtidigt så kan detta arbetssätt leda till att de övriga barnen i barngruppen lockas till barnet med autism ifall barnet är väldigt duktig på en specifik sak, vilket leder till att barnet med autism inkluderad och får vara interagerande med andra barn. Dessutom kan detta med bästa sidor kopplas till Jordan (2005) som menar att människor lär sig bättre om de är intresserad och engagerad i ämnet eller lärmålet. Det handlar om att göra lärtillfällena roliga och intresserade och att lärare ska fokusera på det barnen kan, snarare än vad barnen inte kan. Detta kan stärka barnen i sig själv samtidigt som utbildning och lärande sker.

Slutsats

Det som framkommer i denna studie är att förskollärarna arbetar på olika sätt när de arbetar med barn med autism. Förskollärarna är positiva till att arbeta med barn med autism och de är medvetna om att det ibland kan vara en utmaning. De är villig att göra det som är bäst för barnen och att ändra sina strategier, hitta nya och göra ordentliga reflektioner för att försöka förstå barnen och hjälpa dem. Förskollärarna arbetar med olika hjälpmedel för att underlätta för barnen med autism. De använder tecken som stöd, för att öka och stärka kommunikationen hos barn med autism. De använder bildscheman för att barn med autism för att barnen ska få en bättre översikt av vad som ska hända under dagen och detta leder till att barnen blir mindre stressade. Förskollärarna arbetar mycket med sig själv, dels genom att göra reflektioner och hitta nya strategier men även genom att använda sig själv så att andra barn blir lockade till att interagera med barn med autism. Detta är till hjälp för barn med autism eftersom de oftast har svårt för sociala interaktioner och sociala sammanhang. Genom sociala berättelser får barnet med autism förståelse för vad som krävs i ett socialt sammanhang eller vad som gick fel i en viss situation, detta arbetade några förskollärare med och de ansåg att det var till hjälp för de autistiska barnet men även de andra barnen i barngruppen.

Alla dessa arbetssätt och hjälpmedel som förskollärarna använder sig av i sitt arbete gynnar inkluderingen av barn med autism i verksamheten och hjälper barnen i att komma in i barngruppen. Genom att ha en öppen och tätare kommunikation med

hemmet och en bra samverkan med föräldrarna så får förskollärarna råd och information angående barnet med autism och detta kan leda till att förskollärarna hittar nya strategier som möjliggör inkluderingen av dessa barn. De förstår barnen bättre och reflektionerna förskollärarna behöver göra underlättas genom att de känner barnen och vet hur det funkar och agerar, till detta kan föräldrarna vara till hjälp med eftersom de känner sina barn bäst och kan ge bra information.

När förskollärarna svarar på de övriga barnens frågor och talar om autism och det autistiska barnet, så lär även de övriga barnen hur barnet med autism fungerar och varför hen agerar som den gör. Denna förståelse och acceptans kan leda till inkludering och att barnen närmar sig barnet med autism. Barnen förstår bättre och är inte rädd eller skrämd av barnet med autism. De förstår att barnet med autism är annorlunda men att det är helt okej. När förskollärarna dessutom visar på de bästa sidorna hos barn med

20

autism och visar på vad de kan och är duktiga på så kanske barnen närmar sig dessa autistiska barn eftersom de kan och har vetskap om en speciell sak. Deras kunskap och vetande lockar de övriga barnen till att vara med det autistiska barnet.

En resurs i barngruppen gör det lättare att arbeta med att inkludera barnet med autism tillsammans med de övriga barnen, då finns tiden till att arbeta med just inkludering och andra delar som barnet behöver träna på. Finns det ingen resurs eller extra personal så kanske inkluderingen inte sker på ett bra sätt, för personalen hinner inte lägga tiden på att förklara för barnet vad som förväntas eller vad som ska göras utan måste lägga tiden på annat. En resurs kan stödja och hjälpa hela tiden och hinner se om barnet blir stressad eller är på väg att göra någonting som kan behöva förhindras och pratas om. Blir barnet med autism stressad kanske den agerar genom att bli arg och våldsam, detta kan leda till att de andra barnen blir rädda för det autistiska barnet och därför inte vill interagera med det barnet. Men en resurs kan hinna läsa av och förhindra att dessa situationer uppstår. Alla dessa delar och arbetssätt kan gynna inkluderingen av ett barn med autism i förskolan tillsammans med de andra barnen och i verksamheten och att barnet med autism får känna en samhörighet och en gemenskap med andra människor.

Inkluderingen av autism i förskolan kan leda till att de andra barnen får bättre förståelse för autism och bättre acceptans, vilket kan leda till att de senare blir goda

samhällsmedborgare som inkluderar, hjälper och stöttar de som är annorlunda och kanske utsatta i samhället. För de förstår att alla är olika och att det är mer än okej.

21

7. Metoddiskussion

Jag anser att den valda metoden att intervjua förskollärare var bra eftersom det var just det som var av syfte. Däremot så tror jag att en provintervju hade varit bra att gjort innan intervjuerna med förskollärarna gjordes. Genom att göra en provintervju kanske frågorna hade omformulerats och det hade kanske även lagts till frågor. På grund av att jag är ovan och inte ville ta över samtalen och låta förskollärarna tala så kände jag att jag ibland hade svårt för följdfrågor och att detta kunde ha varit lite bättre.

En annan del som jag också reflekterade över var att den sista intervjun inte spelades in ordentligt. Det ringde på min telefon som jag använde för att spela in samtalen på, jag avbröt samtalet och kollade så att den fortsatte spela in och det såg ut som att den gjorde det men sedan när jag skulle transkribera intervjun märkte jag att det fattades en del av intervjun. Så antagligen avbröts inspelningen av intervjun när det ringde. I detta fall hade det kanske varit bättre att använda en diktafon eller satt på flightmode eller stör ej på telefonen, vilket glömdes till den sista intervjun.

Den litteratur och forskning jag använt mig av är forskning som skrivits i andra länder och studier som gjorts internationellt. Jag försökte hitta svensk forskning som passade in i mitt arbete, men jag hittade ingenting om just autism i förskolan, lärarerfarenheter och inkludering. Antingen letade jag på fel ställen eller så finns det inte tillräckligt, men jag hittade ingenting jag ansåg passande eller som tillhörde studiens ämne. Eftersom jag anser att det inte finns tillräckligt bra forskning gjord i Sverige som handlar om autism i förskolan, inkludering och lärarerfarenheter så skulle man kunna göra mer forskning om just detta. Och sedan jämföra om det ser likadant ut i hela Sverige, hur det ser ut i olika kommuner, ser det olika ut? Är synen på inkludering av dessa autistiska barn likadan i hela Sverige eller skiljer det sig i landet?

22

8. Referenslista

Barned, N.E., Flanagan Knapp, N & Neuharth-Pritchett, S. (2011). Knowledge and attitudes of early childhood preservice teachers regarding the inclusion of children with autism spectrum disorder. Journal of Early Childhood Teacher Education, 32, s. 302– 32.doi: 10.1080/10901027.2011.622235

Bryman, A. (2011). Sammhällsvetenskapliga metoder. (2., [rev.] uppl.). Malmö: Liber. Hendrickson, C. K. & Kluth, P. (2005). We Have to Start with Inclusion and Work it Out as We Go: Purposeful Inclusion for Non-Verbal Students with Autism.

International Journal of Whole Schooling, 2 (1), s.2-14.

Hjärnfonden (u.å.). Autismspektrumtillstånd. Hämtad 15 januari, 2019, från Hjärnfonden https://www.hjarnfonden.se/om-hjarnan/diagnoser/autism/

Jordan, R. (2005). Managing autism and Asperger’s syndrome in current educational provision. Pediatric Rehabilitation, 8 (2), s. 104-112. doi:

10.1080/13638490500054891

Lee, F. L. M., Yeung, A. S., Tracey, D. & Barker, K. (2015). Inclusion of children with special needs in early childhood education: what teacher characteristics matter. Topics

in early childhood special education, 35(2), s. 79-88. doi:10.1177/0271121414566014

Mcconkey, R. & Bhlirgri, S. (2003). Children with Autism Attending Preschool

Facilities: The experiences and perceptions of staff. Early Child Development and Care, 173(4), s. 445-452. doi: 10.1080/0300443032000086926

O´Callaghan, F.J. (2002). Autism – what is it and where does it come from? QJ Med, 95, s. 263-265.

Ozdemir, S. (2008). The Effectiveness of Social Stories on Decreasing Disruptive Behaviors of Children with Autism: Three Case Studies. J Autism Dev Disord, 38, s. 1689–1696. doi: 10.1007/s10803-008-0551-0

Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ([Ny, rev. utg.]). Stockholm: Skolverket.

Tranquist, H. (2006). Vad är TEACCH? Pedagogiskt Perspektiv AB, Stockholm. Hämtad 15 januari, 2019, från

23 Bilaga 1. Brev om medgivande till intervju. Brev om medgivande till öppna intervjuer

Jag heter Sandra Åkerblom och går sista terminen på förskollärarutbildningen vid Högskolan i Gävle. Under denna sista termin skriver jag examensarbete, vilket innebär att jag kommer att undersöka förskolans möte med barn inom autism. Och då speciellt inriktat på förskollärarens erfarenheter av barn med autism.

Ert deltagande i den öppna intervjun ses som positivt eftersom ni har kompetens och erfarenhet inom yrket. Därför är era svar viktiga för min kvalitativa analys. Jag vill informera om att det är frivilligt att delta. Det är garanterad anonymitet i studien. Jag nämner inte namn, arbetsplats eller kommun i studien. Intervjumaterial med diktafon och anteckningar kommer att raderas. Du kan när som helst avbryta ditt deltagande i studien.

Under den öppna intervjun antecknar jag och spelar in via telefon för att kunna sammanställa svaren tydligt och korrekt.

Syftet med studien är att få ökad förståelse för pedagogers perspektiv, kunskaper och erfarenheter om barn inom autism.

Vid frågor kring den öppna intervjun är ni välkomna att kontakta mig.

Sandra Åkerblom 070-XXXXXXX ofk12sam@stundet.hig.se

Min handledare är

Liya Kalinnikova Liya.Kalinnikova@hig.se

Tack på förhand!

Jag har tagit del av ovanstående information och ger mitt medgivande till en öppen intervju.

____________________________________________ __________________

24 Bilaga 2. Intervjufrågor.

Intervjufrågor

Berätta om gärna om dig själv, när och varför vart du förskollärare? Hur länge har du arbetat i förskolan?

Hur ofta arbetar du med barn i behov av särskilt stöd? Har du arbetet med autistiska barn? Hur skulle du beskriva dessa autistiska barn?

1. Vad tänker du på när du bemöter ett barn med autism i förskolan? 2. Vad anser du vara viktigast i arbetet med barn som har autism? 3. Hur ser rutinerna ut?

4. Vilka hjälpmedel använder ni er av?

5. De andra barnen i barngruppen, reagerar de på det autistiska barnet? 6. Vilka är de största svårigheterna? För er och barnet?

7. Hur ser du på inkludering i förskolan när det gäller barn med autism? 8. Vilken betydelse har du som förskollärare för ett barn med autism?