Examensarbete i omvårdnad, 15 hp
Vägen till ett nytt normalt
Personers upplevelser av att få en cancerdiagnos
Amanda Berg
Hanna Elmgren
Handledare: Peter Anderberg
Sjuksköterskeprogrammet, kurs: OM1512
Blekinge Tekniska Högskola, Institutionen för hälsa Karlskrona januari 2021
Blekinge Tekniska Högskola, Institutionen för hälsa, Sjuksköterskeprogrammet, Examensarbete i omvårdnad januari 2021
Vägen till ett nytt normalt
Amanda Berg
Hanna Elmgren
Sammanfattning
Bakgrund: Varje år drabbas cirka 60 000 personer av cancer. En cancerdiagnos skapar oro
och rädsla. En traumatisk kris kan uppstå i samband med en svår sjukdom, såsom cancer. När personer drabbas av ohälsa och lidande behöver personerna förstå och anpassa sig till den förändrade situationen, vilket beskrivs i Roys adaptionsmodell. Sjuksköterskan kan med hjälp av adaptionsmodellen stödja personen i samband med en cancerdiagnos.
Syfte: Att beskriva personers upplevelser av att få en cancerdiagnos.
Metod: Studien är en kvalitativ litteraturstudie, baserad på patografier, med induktiv ansats.
Dataanalysen gjordes baserad på en innehållsanalys av Graneheim och Lundman.
Resultat: Studien resulterade i fyra kategorier och åtta underkategorier. Kategorierna var En
känsla av att få en dödsdom, En känsla av ovisshet, Känsla av behov att acceptera sjukdomen samt Den viktiga omgivningen.
Slutsats: Studiens viktigaste fynd var att det kändes som en chock att få en cancerdiagnos
och att personerna kände ett behov av att hantera och acceptera cancerdiagnosen för att kunna skapa en ny vardag. Genom att öka sjuksköterskans kunskap kring personers upplevelser av att få en cancerdiagnos kan sjuksköterskans stöd till adaption förbättras.
Innehåll
Inledning ... 3 Bakgrund ... 3 Cancer ... 3 Krisreaktioner ... 4 Adaptionsmodellen ... 5 Problematisering ... 7 Syfte ... 8 Metod ... 8 Design ... 8 Urval ... 8 Datainsamling ... 8 Dataanalys ... 10 Etiska överväganden ... 11 Resultat ... 12En känsla av att få en dödsdom ... 13
Att få en chock ... 13
Varför jag och kommer jag att dö nu? ... 14
En känsla av ovisshet ... 14
Att inte veta vad som är fel ... 14
Att inte veta vad som kommer att hända ... 14
Känsla av behov att acceptera sjukdomen ... 15
Att hantera och acceptera sjukdomen ... 15
Att identifiera sig med sjukdomen ... 16
Den viktiga omgivningen ... 17
Att känna behov av att skydda andra ... 17
Att få stöd ... 17 Diskussion ... 18 Metoddiskussion ... 18 Resultatdiskussion ... 20 Slutsats ... 23 Kliniska implikationer ... 23 Självständighet ... 23 Referenser ... 24
8 Bilaga 1 Kondensering, kodning och kategorisering ... 27
Inledning
Cancer drabbar cirka 60 000 personer i Sverige varje år och var tredje person kommer att få en cancerdiagnos någon gång under sin livstid (Socialstyrelsen & Cancerfonden, 2018). Alla reagerar olika på en cancerdiagnos. Reaktionen på en påfrestande och smärtfylld händelse påverkas av den personliga betydelse som situationen har. Personens sociala förutsättningar samt i vilken del av livet personen befinner sig i är två andra faktorer som påverkar
reaktionens förlopp och följder (Roberts, Cox, Shannon & Wells, 1994). Bara ordet cancer kan skapa oro och rädsla trots att det idag finns goda möjligheter till kurativ behandling. Vid en cancerdiagnos sker generellt en stor livsförändring och den drabbade får nya prioriteringar (Strang, 2004). När en person drabbas av en ny situation behöver personen kunna adaptera för att kunna skapa balans i livet (Roy, 2009). Det är därför viktigt att sjuksköterskan har kunskap kring personers upplevelse av att få en cancerdiagnos för att få en större förståelse för hur dessa personer ska bemötas och stödjas. Med hjälp av en litteraturstudie baserad på patografier kan patienternas egna upplevelser av att få en cancerdiagnos framkomma och en djupare förståelse erhållas.
Bakgrund
Cancer
Folkhälsomyndigheten (2019) definierar cancer som en folksjukdom, vilket innebär att sjukdomen har en hög förekomst i befolkningen samt att den uppskattas ha en stor effekt på befolkningens hälsotillstånd under en viss period. Enligt Socialstyrelsen och Cancerfonden (2018) får cirka 60 000 personer i Sverige årligen en cancerdiagnos och var tredje person kommer att få en cancerdiagnos under sin livstid. Dessa personer skrivs in i det nationella cancerregistret som gör det möjligt att kartlägga förekomsten av olika cancertyper, om det sker några förändringar över tid samt kunna jämföra mellan och inom olika grupper i befolkningen. Den vanligaste cancerformen är enligt Socialstyrelsen och Cancerfonden (2018) hos kvinnor bröstcancer medan prostatacancer är vanligast hos män.
Majoriteten av de personer som får en cancerdiagnos söker svar på frågan varför just de har drabbats. Det är mycket sällan som det går att svara på vad som orsakat sjukdomen. Det finns dock bidragande faktorer som kan orsaka att en person drabbas av cancer. Faktorerna delas in i genetiska och icke-genetiska. Rökning och kost är bland de vanligaste icke-genetiska
faktorerna. Andra levnadsfaktorer är alkohol, reproduktiva faktorer, fetma, vissa infektioner, strålning samt miljörelaterade faktorer. Av alla cancerformer räknas endast 5-10% av dessa ha en bakomliggande ärftlig faktor (Anand et al., 2008). Det som cancerformerna har gemensamt är att cellerna har fått genetiska förändringar och egenskaper som gör att de konkurrerar mot de friska cellerna. Skillnaderna mellan cancercellerna och de friska cellerna är att cancercellerna har anlag till obegränsad delning och tillväxt. De har även en egenskap att kunna ockupera andra organ och skapa sig en egen blodförsörjning samt en förmåga att undkomma immunsystemet och celldöd (Hanahan & Weinberg, 2011).
Prognosen för de olika cancerformerna skiljer sig. Exempelvis är prognosen för överlevnad vid bröstcancer 86% för män och 92% för kvinnor efter fem år, till skillnad från lungcancer där endast 17% av männen och 24% av kvinnorna som överlever efter fem år. Detta innebär att lungcancer är den cancerform som har flest dödsoffer. Sjukdomens prognos bedöms utifrån vilket stadium som sjukdomen diagnostiseras i (Socialstyrelsen & Cancerfonden, 2018). Behandlingen vid cancer varierar beroende på om den har i mening att vara kurativ eller palliativ. Kurativ behandling ges med syfte att bota sjukdomen medan en palliativ behandling ges när sjukdomen bedöms vara obotlig. Den palliativa behandlingen syftar till att lindra symtom istället för att bota sjukdomen. Vården ska vara integrerande och
personcentrerad vid bestämmandet av behandling (World Health Organization [WHO], 2018).
Att få en cancerdiagnos syftar inte endast på tillfället personen får veta om sin diagnos utan som en process. Det börjar redan då personen upplever symtom som ger misstankar om cancer vilket leder till att personen söker vård för att sedan få diagnosen och bearbeta den (Tobin & Begley, 2008). En cancerdiagnos kan ges på mer eller mindre bra sätt.
Sjuksköterskans roll i samband med en cancerdiagnos är att finns där för personen. Detta genom att ge information, lyssna och svara på frågor eller bara sitta tyst med patienten
(Dunniece & Slevin, 2000).
Krisreaktioner
En cancerdiagnos kan slå sönder en persons liv med bara ett slag. Den första kontakten med sjukdomen kan ge en rad olika reaktioner. Utöver känslan av misstro och rädsla för isolation
är chocken av diagnosen är en de vanligaste reaktionerna (Meenaghan & Dowling, 2010) som beskrivs vara en del av krisreaktionen (Wiklund Gustin, 2015).
En krisreaktion kan utlösas av olika orsaker. De uppkommer när en person ställs inför en ny situation som denne inte kan förstå eller bemästra. En situation kan upplevas olika av olika personer. Detta beror på tidigare erfarenheter, vilken betydelse det har för personen samt vilka copingstrategier personen har. Kriser kan delas in i utvecklings- och livskriser eller traumatiska kriser. Utvecklings- och livskriser är kopplade till naturliga övergångar i livet såsom att till exempel bli tonåring eller förälder. Traumatiska kriser är däremot kopplade till situationer som är mer dramatiska och omvälvande och som inte hör till den normala
livscykeln. Några exempel på situationer då en traumatisk kris kan uppstå är vid förlust av närstående, missfall, våld, naturkatastrofer eller sjukdom. En sådan kris innebär att personens identitet, grundläggande trygghet och existens hotas. Sjuksköterskans mål med omvårdnaden av personer i kris är att göra det möjligt för personen att försonas med den nya vändningen livet tagit, att skapa utrymme för att uttrycka sina känslor kring situationen. Sjuksköterskan ska lyssna aktivt och vara närvarande i mötet med personen (Wiklund Gustin, 2015).
Kriser kan delas in i olika faser. De beskrivs oftast i kronologisk ordning men kan överlappa varandra eller växla fram och tillbaka. Faserna som beskrivs är chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen samt nyorienteringsfasen. Chockfasen brukar övergå ganska snabbt från några timmar till några dagar men kan även pågå längre. Personer kan reagera olika under chockfasen. Vissa reagerar kraftigt och utåtagerande medan andra blir mer avskärmade och håller kaoset under ytan. Det som dock är gemensamt för alla i denna fas är att det kan vara svårt att ta till sig och minnas information. Reaktionsfasen är den andra fasen och börjar när personen börjar kunna ta in och ta till sig det som hänt. Denna fas innebär att personen börjar reagera på det som hänt och känslor som rädsla, skuld, ilska, skam och sorg kan förekomma. Personerna börjar även söka svar på “varför-frågor”. Då personen börjar få grepp om
situationen och börjar återgå till en vardag kommer bearbetningsfasen. Det är då personen börjar få en mer balanserad syn på sin tillvaro och bli mer optimistisk samt socialt aktiv som ofta innebär ett större socialt stöd. Även framtidsinriktningen ökar i denna fas. Den sista fasen är nyorienteringsfasen och innebär att situationen blir ett minne. Personen kan se tillbaka på händelsen som något smärtsamt men inte känna ångest inför den och istället se det som en erfarenhet som gett personen en ny förståelse. Händelser som påminner om krisen kan dock väcka starka känslor hos personen. Sjuksköterskan behöver kunna bedöma i vilken
fas en person befinner sig för att bemöta varje person på bästa sätt (Wiklund Gustin, 2015). För att kunna stödja patienten i krisen bör sjuksköterskans arbeta för att stärka människans egna resurser för att kunna läka och lindra lidande. Med hjälp av detta kan krisutvecklingen föras i en positiv riktning mot bearbetning och nyorientering (Cullberg, 2006). Sjuksköterskan ska arbeta för att lindra lidande och främja välbefinnande. För att lindra lidande behöver patientens lidande bekräftas och sjuksköterskan bör vara närvarande i mötet med patienten för att patienten ska ges möjlighet till försoning med lidandet och förstå sin situation (Svensk sjuksköterskeförening, 2016).
Adaptionsmodellen
Callista Roy skapade adaptionsmodellen. Denna modell syftar till att kunna förstå och anpassa sig till den förändrade situationen när en person drabbas av ohälsa och lidande (Roy, 2009). Att få en cancerdiagnos kan ge känslor såsom ledsamhet, rädsla och ångest vilket är vanliga reaktioner på en påfrestande situation (Jagannathan & Juvva, 2016). Adaptionen handlar om att med hjälp av copingprocesser skapa balans i livet (Roy, 2009).
Copingprocessen handlar om att hantera nya situationer som skapar stress och som personen inte upplever sig ha kontroll över. Förmågan till coping beror på medfödd sårbarhet och de copingstrategier som personen lärt sig under uppväxten (Wiklund Gustin, 2015). Personen måste aktivt anpassa sig till sina livsomständigheter för att bevara sin integritet och kunna utvecklas. Adaptionen handlar inte om att förlika sig med situationen utan att hitta jämvikt och balans i tillvaron. Ibland kan personens sätt att adaptera vara mindre effektivt och sjuksköterskan kan då behöva stödja personen (Roy, 2009).
Centrum för omvårdnaden är människans samspel med omgivningen. Sjuksköterskan kan underlätta detta samspel genom att stödja personen till mänsklig utveckling och
välbefinnande. Personen kan få tillgång till resurser i över- eller underskott som skapar svårigheter att adaptera till sin omgivning. Det är därför viktigt att sjuksköterskan är
medveten om att fullt socialt, psykiskt och fysiskt välbefinnande inte alltid är möjligt för alla. Detta betyder att adaptionen syftar till att göra det bästa möjliga av situationen (Roy, 2009). Roy definierar begreppen miljö, hälsa och omvårdnad kopplat till adaption. Miljön innebär som alla förhållanden, omständigheter och inflytande som påverkar personens utveckling och beteende. Den är både fysisk och social. Adaptionen påverkas utifrån interaktionen med
miljön, det handlar både om inre och yttre faktorer. Hälsa definieras som en process och ett sätt att vara samt att bli integrerad och hel. Det handlar om att människan ses som ett adaptivt system som hela tiden växer och utvecklas i samband med att miljön ständigt ändras. Hälsa handlar om att kunna adaptera på ett bra sätt och omvårdnad syftar till att på olika sätt främja adaptionen (Roy, 2009).
Stimuli kallas allt det som påverkar människan. När människan utsätts för stimuli strävar hon efter att återställa balansen med hjälp av styrsystem, så kallade processer. Processerna är copingmekanismer som hjälper människan att anpassa sig till tillvaron. Kontrollprocesserna är inriktade på fyra adaptiva funktionsområden. Ett funktionsområde är en del i människans liv där olika adaptiva processer ser till att de grundläggande behoven uppfylls. De fyra adaptiva funktionsområdena är fysiologiskt-fysiska funktioner, självuppfattning och gruppidentitet, rollfunktion samt ömsesidigt relaterande. Dessa skapar tillsammans människans förmåga att adaptera för att bidra till utveckling. Sjuksköterskan kan stödja personen att anpassa sig till tillvaron genom att identifiera dessa funktionsområden (Roy, 2009).
Problematisering
De flesta människor känner oro i samband med att ordet cancer nämns. Detta trots att det finns goda möjligheter till behandling. Alla personer reagerar olika på en cancerdiagnos och många blir påminda om hur skört livet är. Det kan vara svårt att ta in cancerdiagnosen. Innan en person fått tillräckligt med information kring sjukdomen och allvaret kan det upplevas svårt att förhålla sig till den (Strang, 2004). Enligt Roy (2004) behöver en person som drabbats av sjukdom kunna förstå och anpassa sig till den nya situationen.
Sjuksköterskans uppgift när en person får en cancerdiagnos är att fungera som navigator och stödja personen under sjukdomen (Gilbert et al., 2011). Enligt Patientlagen (2014) har alla rätt till en fast vårdkontakt där varje patient ska erbjudas en kontaktsjuksköterska som ska stödja och vägleda patienten genom sjukdomen (Regionala cancercentrum i samverkan, 2019). Sjuksköterskan kan även behöva stödja personen med adaptionen (Roy, 2004). Tidigare forskning kring personers upplevelser av att få en cancerdiagnos beskriver att mer fokus läggs på att få diagnosen och mindre fokus på att förstå diagnosen. Personernas egna upplevelser fokuserar även mer på upplevelsen av vårdpersonalens bemötande än själva
cancerdiagnosen (Schaepe, 2011). Sjuksköterskan behöver förstå personers upplevelse av att få en cancerdiagnos för att kunna stödja personen i att förstå och hantera sin diagnos samt ge personen en bra upplevelse av vårdpersonalen. Denna kunskap om upplevelsen av att få en cancerdiagnos skulle möjligtvis även kunna tillämpas vid diagnoser av andra svåra
sjukdomar.
Syfte
Syftet var att beskriva personers upplevelse av att få en cancerdiagnos.
Metod
Design
I denna litteraturstudie, baserad på patografier, har en kvalitativ metod med induktiv ansats använts. En kvalitativ metod är bra när människors upplevelser, erfarenheter eller tankar kring sin sjukdom, ohälsa eller sitt tillstånd ska beskrivas. Den induktiva ansatsen innebär att studien går från delarna till helheten (Kristensson, 2014). Då syftet med studien var att beskriva personers upplevelse av att få en cancerdiagnos ansågs denna metod lämpligast. Genom att använda patografier ansågs studien även få ett mer personligt perspektiv än när vetenskapliga artiklar använts, eftersom de är skrivna av personerna själva.
Urval
Inklusionskriterierna som valdes var vuxna personer som fått en eller flera cancerdiagnoser. Böckerna skulle vara utgivna efter år 2010 för att få så ny och relevant information som möjligt. Dessutom skulle böckerna vara skrivna av personen själv då studien sökte den egna upplevelsen. Böckerna skulle även vara skrivna på svenska för att undvika fel i
översättningen och minska risken för feltolkning av texten.
Datainsamling
I en kvalitativ studie kan data samlas in genom bland annat intervjuer, dagböcker eller film (Kristensson, 2014). Denna studie valde att samla in data via patografier och urvalet av
patografier gjordes via Libris. Libris är en nationell söktjänst och gemensam katalog för alla svenska bibliotek som uppdateras dagligen (Libris, u.å). Se tabell 1 för sökningen i Libris. Tabell 1 Litteratursökning i Libris
Sökord Avgränsning Sökresultat Lästa titlar + årtal och författare Lästa handling Valda titlar Cancer biografi Bok + språk (svenska) 297 st 297 st 24 st 4 st Cancer patografi Bok + språk (svenska) 63 st 63 st 19 st 3 st (dubbletter)
I den första sökningen användes sökorden cancer + biografi. Sökningen begränsades till bok och språk (svenska) vilket gav 297 träffar. Därefter begränsades sökningen till böcker utgivna mellan åren 2010-2020 och titlar lästes igenom. Det återstod då 24 träffar. Handlingen från de återstående böckerna lästes igenom och fyra böcker som passade in på inklusionskriterierna valdes ut att ingå i studien.
Vid den andra sökningen i Libris användes sökorden cancer + patografi och även denna sökning begränsades till bok och språk (svenska) vilket gav 63 träffar. När sökningen även begränsats till år 2010-2020 och titlarna hade lästs igenom återstod 19 böcker. När
handlingen i dessa böcker lästes igenom hittades 3 böcker, vilka dock var dubbletter från första sökningen.
Bok 1:
Titel: Jag vill inte… - en bok om att vara döende i cancer. Författare: Linda Björkqvist.
År: 2019
Handling: Läraren Linda fick i december 2016 besked om att hon hade obotlig cancer. Beskedet kom i en korridor på en överfull sjukhusavdelning och utan någon anhörig vid hennes sida. Denna bok är en samling av de texter hon skrev under tiden fram till sin död.
Linda fann tröst i att skriva och hade en förhoppning om att hennes texter kunde ge tröst åt andra.
Bok 2:
Titel: Prostatacancer: en bok om hopp. Författare: Peter Örn.
År: 2016
Handling: Detta är Peters personliga berättelse om att bli diagnostiserad med prostatacancer. Han skriver om sin upplevelse, ovissheten och ensamheten som den livshotande sjukdomen orsakar. Boken innehåller djupa existentiella frågor med praktiska råd, information och erfarenheter.
Bok 3:
Titel: En hel jävla bok om cancer. Författare: Charlotta Lindgren. År: 2016
Handling: När Charlotta var 35 år fick hon en trippelnegativ bröstcancer. Hennes barn var då ett, två och fyra år. Året därpå fick Charlotta ett nytt besked, nästa cancer. Charlotta började skriva för sin egen skull och för att själv förstå allt hon varit med om. Boken innehåller mycket mörka tankar men även glädje och hopp.
Bok 4:
Titel: Jag ska inte dö idag. Författare: Pamela Andersson. År: 2014.
Handling: Boken handlar om Pamela som är journalist och har två barn. Hon har alltid varit en frisk person med en frisk och gammal släkt. En helt vanlig dag är Pamela ute med en väninna och joggar då hon plötsligt får svårt att andas, svårt att se, kan inte prata och höger arm skakar. Hon åker in till sjukhuset och det visar sig vara ett epileptiskt anfall. Några dagar senare ringer läkaren och bokar möte. Det visar sig att Pamela har en tumör i hjärnan.
Dataanalys
Dataanalysen baserades på Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Den kvalitativa
innehållsanalysen är inriktad på att tolka texter. Det handlar om att beskriva förändringar med hjälp av identifiering av likheter och skillnader i textinnehållet. I varje text finns manifest innehåll och latenta budskap. Det manifesta innehållet är det uppenbara i texten och betecknas på en beskrivande nivå i kategorier, medan det latenta budskapet är det
underliggande budskapet i texten, det som sägs mellan raderna och betecknas på en tolkande nivå i form av teman (Graneheim & Lundman, 2004). Studien strävade främst efter en manifest analys men viss data behövde tolkas latent för att få fram budskapet.
De patografier som valdes ut lästes igenom två gånger. Den första läsningen var för att få en helhetsbild och förståelse för författaren och dennes upplevelse av att ha fått en
cancerdiagnos. Därefter lästes böckerna en andra gång för att analyseras och ta ut
meningsenheter som svarade på studiens syfte. Graneheim och Lundman (2004) menar att en meningsenhet är en sammanställning av ord eller påståenden som har samma centrala
betydelse. Meningsenheterna togs först ut enskilt för att sedan jämföras och diskuteras. De meningsenheter som svarade på syftet valdes ut gemensamt vilket resulterade i 218
meningsenheter. Dessa kondenserades och kodades sedan gemensamt. Enligt Graneheim och Lundman (2004) innebär kondensering att korta ner en text men samtidigt behålla kärnan och kodning innebär att sätta etiketter på de kondenserade meningsenheterna.
Efter att alla meningsenheter kodats skrevs dessa upp på en whiteboard för att få en
översiktlig bild. Kategorierna bestämdes därefter. Vissa kategorier fick även underkategorier i samband med att kategorierna bestämdes och andra underkategorier tillkom i samband med rapporteringen av resultatet. När resultatet var skrivet gjordes dock ändringar i
kategoriseringen då en ny bild av resultatet framkommit. Graneheim och Lundman (2004) beskriver kategoriseringen som kärnan i den kvalitativa analysen. En kategori är en grupp med gemensamt innehåll och kan ha flera underkategorier. Kategoriernas innehåll är främst manifest. Underkategorier kan sorteras in i kategorier eller så kan en kategori delas upp i underkategorier. Se bilaga 1 för hur kondensering, kodning och kategorisering gick till.
Etiska överväganden
All forskning som görs ska vara präglad av ett etiskt förhållningssätt (Kristensson, 2014). Alla moment i ett forskningsprojekt ska reflekteras över och övervägas etiskt. En etisk studie ska handla om väsentliga frågor och leda till värdefull kunskap (Sandman & Kjellström, 2018). Vid val av syfte övervägdes vilken nytta resultatet kunde ha och för vilka personer. Det ansågs att denna studie kommer att leda till värdefull kunskap för flera grupper, främst sjuksköterskor och personer som får en cancerdiagnos eller en annan liknande diagnos. Nyttoprincipen, inte-skada principen samt rättviseprincipen är tre etiska principer som kan användas vid det etiska övervägandet. Nyttoprincipen innebär att nyttan med forskningen ska överväga risken för skada. Inte-skada principen syftar på att minimera risken för skada i samband med studien. Rättviseprincipen handlar om att alla deltagare ska behandlas lika (Kristensson, 2014). Dessa tre principer har övervägts och använts i denna studie. Studien skulle kunna skada deltagarnas integritet. Ännu en skada skulle kunna vara misstolkning och förvrängning av berättelserna. Nyttan med studien ansågs överväga dessa eventuella skador. Studien har även bearbetas för att minimera risken att dessa skador uppstått. Urvalet av deltagare i en studie ska vara rättvist (Sandman & Kjellström, 2018). Detta gjordes genom att inklusionskriterierna var samma för alla. Allt material som använts har bearbetats och
analyserats noggrant. Det förekommer ingen plagiering och alla källor finns refererade. Autonomiprincipen är en etisk princip som handlar om deltagarnas självbestämmande. Detta innebär att alla deltagare ska informeras om forskningen och ge samtycke till sitt deltagande. Deltagarna ska även ha möjlighet att lämna studien när som helst (Kristensson, 2014). I denna studie har inte deltagarna fått information och därmed inte kunnat ge samtycke. De har inte heller kunnat avbryta sin medverkan.
Resultat
Studiens resultat är baserat på fyra patografier och beskriver personers upplevelser av att få en cancerdiagnos. Detta resulterade i fyra kategorier och dessa var En känsla av att få en dödsdom med underkategorierna Att få en chock och Varför jag och kommer jag att dö nu?, En känsla av ovisshet med underkategorierna Att inte veta vad som är fel och Att inte veta vad som kommer att hända, Känsla av behov att acceptera sjukdomen med underkategorierna
Personers upplevelse av att få
en cancerdiagnos
En känsla av att få
en dödsdom En känsla av ovisshet
Känsla av behov att acceptera sjukdomen
Den viktiga omgivningen
Att hantera och acceptera sjukdomen
Att känna behov av att skydda andra
Att få stöd Att identifiera sig
med sjukdomen Att inte veta vad
som kommer att hända Varför jag och
kommer jag att dö nu?
Att inte veta vad som är fel Att få en chock
Att hantera och acceptera diagnosen och Att identifiera sig med sjukdomen samt Den viktiga omgivningen med underkategorierna Att känna behov av att skydda andra och Att få stöd.
En känsla av att få en dödsdom
Att få en chockPersonerna upplevde alla mer eller mindre en chock när de fick en cancerdiagnos. De beskrev att det kändes som att golvet öppnade sig och de trillade ner i en avgrund. Det kändes som en dödsdom att få cancerdiagnosen och som att livet togs ifrån dem. De upplevde att deras kropp ville döda dem och att de inte kunde lämna sin familj. Detta bidrog till att många upplevde dödsångest. Cancerdiagnosen beskrevs även som en ”käftsmäll” och som att tiden stannade. Många hade svårt att förstå vad som hänt och minns inte så mycket från den perioden (Andersson, 2014; Björkqvist, 2019; Lindgren, 2016; Örn, 2016). “Jag minns inte så mycket sen. Jag kanske dog där och då” (Lindgren, 2016, s.22). Det kändes inte verkligt samtidigt som det var verkligt. En känsla av att vara i trans infann sig och det var svårt att hänga med i vad som sades. Allt gick ihop och blev kaos. Personerna grät mycket och mådde psykiskt dåligt. Några grät tills det inte kom några tårar längre och då kände de sig istället apatiska (Andersson, 2014; Björkqvist, 2019; Lindgren, 2016; Örn, 2016). En av personerna tog cancerdiagnosen väldigt hårt och hade mycket panikångest och skrek ut sin sorg (Björkqvist, 2019). Två av personerna beslutade att skriva ner allt som sades under mötet när de fick
cancerdiagnosen, antingen själv eller med hjälp av en närstående. Detta för att kunna
återkomma till det efter att chocken hade lagt sig och förstå det som hänt (Andersson, 2014; Örn, 2016).
Varför jag och kommer jag att dö nu?
När personerna började komma ur chocken och förstå vad som hänt uppkom flera
existentiella tankar. De tänkte att cancer var en farlig sjukdom som kan innebära döden men de var inte redo att dö än. “Jag kände mig rädd. Ska jag dö nu? Cancer, det är ju farligt!” (Björkqvist, 2019, s.9). De hade saker de ville hinna göra innan de dog. Innan de fick cancerdiagnosen hade de aldrig tänkt på att de skulle kunna dö så snart. Några ville veta hur lång tid de hade kvar. Personerna frågade även varför just de hade drabbats och ifrågasatte om de gjort något fel som gett dem cancern (Andersson, 2014; Björkqvist, 2019; Lindgren, 2016; Örn, 2016). “Jag har ställt frågan “varför” tusentals gånger. Eller miljontals kanske. Jag har tappat räkningen” (Lindgren, 2016, s.93). En av personerna fick obotlig cancer och
frågade även varför kroppen inte hade förvarnat och gett henne en chans att överleva. Hon hade även tankar kring vad som kunde ha hänt om de upptäckt cancern tidigare, om hon hade haft en chans att överleva då (Björkqvist, 2019).
En känsla av ovisshet
Att inte veta vad som är felPersonerna sökte alla vård då de fick något kroppsligt symtom eller misstanke om sjukdom. Efter första besöket hos vården upplevde de alla en rädsla och oro för vad som var fel med dem och att vården inte kunde ge dem något säkert besked redan vid första besöket
(Andersson, 2014; Björkqvist, 2019; Lindgren, 2016; Örn, 2016). En av personerna skrev att ”Känslan av ovisshet blev en del av vardagen…” (Örn, 2016, s.32). Personerna kände en ovisshet över vad som låg framför dem och ville bara ha tillbaka sina gamla liv. Samtidigt ville de leva i nuet, eftersom de inte visste vad som väntade dem (Lindgren, 2016; Örn, 2016). En av personerna läste på om cancer för att kunna förstå och förbereda sig på vad som eventuellt väntade (Örn, 2016). Vid besöket när de skulle få cancerdiagnosen kunde
personerna känna av stämningen i rummet samt i vårdpersonalens röst att något dåligt väntade dem (Andersson, 2014; Björkqvist, 2019; Lindgren, 2016; Örn, 2016).
Att inte veta vad som kommer att hända
När chocken hade lagt sig, även om några inte förstod hur de någonsin skulle komma ur chocken, började de tänka tillbaka på när de fick cancerdiagnosen för att försöka förstå vad som hänt. Personerna menade att det kändes overkligt. De önskade att någon skulle komma och berätta att det blivit fel, att det inte var cancer. “Jag ville inte att det skulle vara verkligt. Jag nöp mig hårt i armen för att vakna men allt som hände var att jag blev blå” (Lindgren, 2016, s.24). Samtidigt så visste de att det var verklighet och när de pratade med andra om sin cancerdiagnos så kändes det mer verkligt. De beskrev även att det var svårt att förstå att de plötsligt var väldigt sjuka när de inte kände sig sjuka. Det var svårt att känna igen sig och det kändes som att se sig själv utifrån (Andersson, 2014; Björkqvist, 2019; Lindgren, 2016; Örn, 2016). En av personerna beskrev att han kände sig som två personer, den vuxne mannen som tänkte rationellt och det sårbara barnet (Örn, 2016). Personerna kände sig maktlösa och hamnade i en ny värld med termer och begrepp de inte hört innan. De levde i en ständig ovisshet som tog hårt på dem. Personerna mådde psykiskt dåligt, var rädda och förtvivlade. Det kändes som en mardröm och ingen kunde trösta dem. De fick svårigheter att samla tankarna och att somna. Samtidigt kunde de även känna sig apatiska från stund till stund (Andersson, 2014; Björkqvist, 2019; Lindgren, 2016; Örn, 2016). Trots att mycket kändes hopplöst så började några även se lite hopp och försökte mota bort de jobbiga tankarna. Att höra att cancern var botbar hjälpte (Andersson, 2014; Lindgren, 2016; Örn, 2016).
Cancerdiagnosen kom oväntat och utan förvarning och personerna kände sig oförberedda (Andersson, 2014; Björkqvist, 2019; Lindgren, 2016; Örn, 2016). Det var jobbigt att få en cancerdiagnos och en av personerna kände en avundsjuka till alla som slapp få en sådan diagnos (Björkqvist, 2019).
Känsla av behov att acceptera sjukdomen
Att hantera och acceptera sjukdomenDet tog olika lång tid för de olika personerna att försöka förstå att de hade fått cancer men när de hade börjat förstå kom tankarna på hur det skulle hanteras och försök till att acceptera det som hänt. De började se tillbaka på när de fick cancerdiagnosen och insåg att livet aldrig skulle bli sig likt. Sådant som var viktigt förr kunde vara mindre viktigt nu (Andersson, 2014; Björkqvist, 2019; Lindgren, 2016; Örn, 2016). De behövde få sörja sin sjukdom men fick inte heller fastna där. Enda sättet att ta sig ur sorgen och vidare var att acceptera det som hänt. De behövde en handlingsplan (Andersson, 2014; Örn, 2016). En av personerna ville inte visa sig
svag inför sina barn och valde därför att åka bort för att kunna sörja ordentligt innan hon kunde gå vidare och kämpa för sitt liv (Andersson, 2014). Det var svårt att berätta för andra om cancerdiagnosen, det kändes verkligare då (Andersson, 2014; Björkqvist, 2019; Lindgren, 2016; Örn, 2016). En person beskrev dock att det var skönt när ”alla” visste för då behövde hon inte låtsas att allt var som vanligt längre (Andersson, 2014). Många ansåg även att skrivandet hjälpt dem att förstå och bearbeta cancerdiagnosen (Björkqvist, 2019; Lindgren, 2016; Örn, 2016).
Några hanterade cancerdiagnosen genom att förbereda inför en eventuell död. Detta gjordes genom att rensa ut och slänga saker som ansågs onödiga för att underlätta för närstående. De valde även att vara med på fotografier för att anhöriga skulle kunna se tillbaka och minnas personen. Det fanns en tröst i att förbereda inför alla möjliga eventualiteter. Det var enklare att distansera sig och göra sådant som låg längre bort (Lindgren, 2016; Örn, 2016).
När personerna började acceptera det som hänt och förstod att de inte kunde göra så mycket själva lade de sina liv i vårdens händer och kunde slappna av (Andersson, 2014; Lindgren, 2016; Örn, 2016). En av personerna hade läst på mycket innan han fick sin cancerdiagnos för att få en slags visshet och kontroll i denna nya situation. Han hade även redan då beslutat sig för vilken behandling han ville få (Örn, 2016). En annan person ville inte veta något om sin sjukdom eller statistik kring överlevnad (Lindgren, 2016). En tredje person litade på att hon fick den bästa vården men ansåg att även hon kunde påverka den genom fysisk aktivitet och att vara i sin bästa form. Den fysiska aktiviteten hjälpte även att mota bort den psykiska tröttheten och minskade sömnbesvären (Andersson, 2014).
Att identifiera sig med sjukdomen
Personerna beskrev hur de inte ville kännetecknas som personen med cancer. “Och jag vill inte få c-ordet skrivet i pannan.” (Örn, 2016, s.66). De ville bevara sin integritet efter cancerdiagnosen men upplevde ändå någon form av personförändring. De kände sig inte riktigt som samma person efter cancerdiagnosen (Andersson, 2014; Björkqvist, 2019; Lindgren, 2016; Örn, 2016).
De olika författarna hade olika inställning genom sin resa med cancern, men alla hade de en vilja att kämpa emot och vinna över cancern (Andersson, 2014; Björkqvist, 2019; Lindgren, 2016; Örn, 2016). En av personerna skrev ”Kampen genomgår vi alla. Vissa har tur och överlever. Vissa gör det inte. Det beror inte på hur väl man kämpar. Kämpar gör vi. Allt vi
kan.” (Lindgren, 2016, s.37). En av personerna fick en obotlig cancer och var väldigt
nedstämd fram till sin död. Hon skrev bland annat ”…jag hör alltid de mest negativa sakerna och fastnar för det.”(Björkqvist, 2019, s.20) och ”Jag vet att jag inte ska fokusera på det negativa men ibland är det svårt att leva efter…”(Björkqvist, 2019, s.51). Hon upplevde en uppgivenhet över att hon fått en cancerdiagnos och kände att hon aldrig fick en ärlig chans att kämpa för sitt liv (Björkqvist, 2019). De andra tre försökte att leva som vanligt och kämpa mot cancern och riktade sin energi på sådant som de kunde påverka och försökte lägga upp en handlingsplan (Andersson, 2014; Lindgren, 2016; Örn, 2016). En av personerna skrev ”Jag har länge försökt leva efter mottot: ”Lägg inte energi på det du inte kan påverka”, och i det här fallet blev det extra viktigt.” (Andersson, 2014, s.43).
Den viktiga omgivningen
Att känna behov av att skydda andraPersonerna beskrev hur de ville skydda sina närstående och vänner från cancern. De visade sig starka inför sina närstående för att de inte skulle oroa sig alltför mycket. Detta märktes tydligt när de pratade om sina barn och hur de ville skydda dem från rädsla och sorg. Vissa försökte dölja sin sårbarhet och spelade starka inför närstående men när de väl var ensamma bröt de ihop i sin ensamhet. När personerna hade visat sig starka under en längre period blev det till slut för jobbigt att hålla tillbaka den egna rädslan och oron. Ibland kunde de inte heller hålla inne tårarna inför närstående. Det fanns då alltid någon de kunde vända sig till som stöd när de kände sig ynkliga (Andersson, 2014; Björkqvist, 2019; Lindgren, 2016; Örn, 2016). Att få stöd
Det var tydligt hur personerna kände ett stort stöd från sina närstående redan när de fick sin cancerdiagnos. Familj och vänner stöttade och hjälpte till så mycket som personen tillät. Generellt upplevde personerna ett stöd från vården och de kände att de kunde lämna över ansvaret till dem (Andersson, 2014; Björkqvist, 2019; Lindgren, 2016; Örn, 2016). En av personerna fick dock en dålig start med vården. Hon kände sig som en börda för vården och upplevde inget stöd från vårdpersonalen efter att hon fått cancerdiagnosen (Björkqvist, 2019). En person hittade stöd genom att läsa om andra som drabbats av cancer och kunde känna samhörighet med dessa då de hade samma typ av känslor och tankar kring cancer som inte andra i dennes närhet riktigt kunde förstå (Lindgren, 2016). En annan fann stöd och hopp i att prata med andra som har haft samma sjukdom och överlevt (Örn, 2016).
Diskussion
Metoddiskussion
Kvalitativ metod syftar på att varje människa är unik och har en individuell tolkning och världsbild. Denna metod används ofta för att beskriva personers upplevelser (Kristensson, 2014). Genom att använda patografier ges möjligheten till inblick i hur det är att leva med en sjukdom utifrån personens eget perspektiv (Friberg, 2017). För att besvara syftet om
personers upplevelse av att få en cancerdiagnos valdes det att använda patografier. Detta för att få personernas egen berättelse och uppfattning av situationen. Patografier är primärkällor vilket ökar studiens tillförlitlighet (Polit & Beck, 2012). Då informationen från patografier inte kan kompletteras kan det uppstå eventuella missförstånd. Det är därför viktigt att
informationen är tydlig för att minska risken för att missförstånd uppstår (Olsson & Sörensen, 2012).
Vid sökning av litteratur rekommenderas det att sökas i olika databaser (Kristensson, 2014). I denna studie valdes att endast söka efter patografier i Libris. Detta anses godtagbart eftersom Libris är en nationell databas för alla bibliotek i Sverige där alla böcker finns samlade.
Den manifesta analysen syftar på att hitta det uppenbara och synliga i texten medan den latenta analysen kräver mer tolkning av betydelsen och meningen bakom texten (Kristensson, 2014). I studien valdes att främst analysera manifest men även till viss del latent för att försöka förstå innehållets djupare betydelse. För att öka tillförlitligheten och verifierbarheten diskuterades alla tolkningar i studien. Kristensson (2014) menar även att tolkningen kan ske genom en kombination av manifest och latent. Graneheim och Lundman (2004) beskriver också att det kan vara bra att börja analysera det manifesta innehållet och sedan övergå mer till det latenta.
Vid en kvalitativ metod bör trovärdigheten bedömas. Trovärdighetsbegreppet handlar om tillförlitlighet, överförbarhet, giltighet och verifierbarhet (Kristensson, 2014).
Tillförlitligheten handlar om hur sanningsenligt resultatet är. Det handlar även om till vilken grad de tolkningar som gjorts är grundade i det insamlade materialet och inte baserade på förutfattade meningar. Ett sätt att öka tillförlitligheten i en studie är genom att flera personer analyserar och tolkar materialet tillsammans. Detta minskar risken för att resultatet färgas av
en persons förförståelse (Kristensson, 2014). Denna studie anses därför vara tillförlitlig eftersom materialets olika tolkningar ständigt har diskuterats.
Ett varierat urval kan öka tillförlitligheten. Detta för att belysa syftet genom olika aspekter och öka variationen av perspektiv (Graneheim & Lundman, 2004). Urvalet i studien anses vara varierat. Patografierna som valdes att ingå i studien var skrivna av både män och
kvinnor, åldrarna varierade till viss grad samt att personerna hade olika cancersjukdomar med olika förutsättningar. Alla deltagare och deras patografier som ingått i studien finns även beskrivna. Denna beskrivning av urvalet menar Kristensson (2014) är viktigt. Ett djupt och omfångsrikt datamaterial ökar också tillförlitligheten (Kristensson, 2014). Genom att urvalet var varierat i studien anses det ha bidragit till ett djupare och mer omfångsrikt material. Genom att synliggöra analysprocessen ökar tillförlitligheten i en studie. Detta innebär att analysprocessen finns noggrant dokumenterad (Graneheim & Lundman, 2004). Ett sätt att göra det tydligare för läsaren är genom att använda tabeller (Kristensson, 2014). I studien har analysprocessen beskrivits och det finns tabeller för att tydliggöra processen.
Överförbarhet handlar om till vilken grad resultatet kan kopplas till andra sammanhang än de som framkommit i studien (Kristensson, 2014). Författarna till studien kan ge förslag på överförbarhet men det är läsaren som avgör om överförbarheten går att tillämpas. Ett sätt att underlätta överförbarheten är genom en tydlig beskrivning av analysen och urvalet.
(Graneheim & Lundman, 2004). I studien framgår enstaka förslag på överförbarhet. Resultatet kan till exempel överföras för att öka förståelsen hos andra professioner som kommer i kontakt med personer som får en cancerdiagnos samt vid andra diagnoser med liknande upplevelser. Det finns även möjlighet för läsaren att skaffa sig en egen uppfattning och bedömning genom de beskrivningar som framkommer.
Giltighet handlar om stabiliteten av den insamlade datan över tid. Genom att beskriva när i tiden datan samlades in kan giltigheten i resultatet visas (Kristensson, 2014). I denna studie användes endast patografier som var utgivna efter år 2010 för att få så ny och relevant information som möjligt samt öka giltigheten. Datans giltighet påverkar i sin tur även resultatets stabilitet (Kristensson, 2014). Beroende på hur forskningen kring cancer och behandling utvecklas kanske en cancerdiagnos inte orsakar en lika stor chockreaktion i
framtiden. I samband med mer forskning kanske cancer kommer kunna botas i en större utsträckning och en cancerdiagnos kommer inte upplevas lika skrämmande.
Verifierbarhet redogör för hur bra resultatet finns redovisat i det material som insamlats och i vilken omfattning tolkningar och resultat kan styrkas. Det handlar med andra ord om att visa för läsaren att de tolkningar som gjorts är baserade på välgrundat datamaterial. Ett sätt att stärka verifierbarheten är genom att analysera resultatet gemensamt. Det går även att citera i resultatet för att visa läsaren hur citaten redogör för resultatet (Kristensson, 2017). I studien har både en gemensam analys och citering gjorts för att styrka resultatets verifierbarhet.
Resultatdiskussion
Syftet med studien var att beskriva personers upplevelser av att få en cancerdiagnos.
Resultatet visade att det upplevdes som en chock när personerna fick cancerdiagnosen och att personerna kände ett behov av att hantera och acceptera cancerdiagnosen.
Det första fyndet var att personerna upplevde en chock när de fick cancerdiagnosen. De beskrev hur det kändes som att golvet öppnade sig och de trillade ner i en avgrund, deras liv togs ifrån dem. Personerna upplevde att tiden stannade och de hade svårt att förstå och ta till sig det som hänt. Tiden vid och efter att de fått cancerdiagnosen hade de svårt att minnas. Situationen upplevdes som overklig. Vissa var utåtagerande och grät tills tårarna tog slut. Andra blev apatiska och stängde in sig i sig själva. De upplevde alla känslor som sorg, ilska, uppgivenhet och ångest efter att de fått cancerdiagnosen. Enligt Wiklund Gustin (2015) kan sådana reaktioner tolkas som krisreaktioner i chockfasen. Människor reagerar olika i denna fas, vissa är väldigt utåtagerande medan vissa skärmar av sig själva från omvårdnaden. Det som dock är gemensamt för alla människor i denna fas är att de har en svårighet för att ta till sig och komma ihåg information som ges (Wiklund Gustin, 2015).
Redan innan personerna fick diagnosen upplevde de en rädsla över vad som var fel.
Personerna sökte vård på grund av symtom eller misstanke om sjukdom. Känslan av ovisshet blev en del av det vardagliga livet redan innan de fick cancerdiagnosen. Detta uppfattades även i Tobin och Begley (2008) studie. Personerna förklarade att de upplevde att något var fel men de visste inte vad som var fel. Denna upplevelse resulterade i att de kände en rädsla och ångest över de misstankar om sjukdom som de hade.
I resultatet framkom det att en av personerna var väldigt påläst om sin cancersort redan innan cancerdiagnosen och detta resulterade i att han hade lättare att ta emot cancerdiagnosen. Några av personerna hade även antecknat all information som gavs i samband med diagnosen för att kunna gå tillbaka till vid senare tillfälle då chocken lagt sig. Personerna kan ha hamnat i kris redan innan de fick sin cancerdiagnos, eftersom de hade symtom och misstankar om sjukdom innan kontakten med vården. Enligt Wettergren (2017) kan det vara svårt att helt följa krisens förlopp, eftersom krisen kan påbörjas redan när personen upplevt symtom och misstänkt cancer redan innan cancerdiagnosen. Winterbottom och Harcourt (2004) menar att om personer har kunskaper om cancer sedan tidigare så upplevs cancerdiagnosen inte lika mycket som en chock jämfört med dem som inte hade någon tidigare kunskap om cancer. Dock uttryckte alla en oro och ångest över att ha fått en cancerdiagnos. Tobin och Begleys (2008) studie belyste även att rädslan av oförmåga, obehag, smärta, lidande och död var aspekter som personerna upplevde både innan och efter cancerdiagnosen.
Det andra fyndet var att personerna kände ett behov av att hantera och acceptera
cancerdiagnosen. Även om det tog olika lång tid kom alla personerna fram till att de behövde göra något för att försöka gå vidare efter det som hänt. Personerna hade dock olika
förutsättningar och hanterade cancerdiagnosen på olika sätt. Det handlade dels om
personernas olika inställning och personligheter och dels om det stöd som personerna fick från omgivningen. Detta kan kopplas till Roy (2009) som genom adaptionsmodellen förklarar personers behov av att försöka förstå och anpassa sig till nya situationer.
I resultatet framkommer att personerna hade olika inställning vid hanteringen av
cancerdiagnosen. En av personerna valde att inte lägga energi på det som inte går att påverka vilket gjorde det enklare för henne att gå vidare. En annan person beskrev att hon alltid fastnar för det negativa och har svårt att se det som är positivt vilket gjorde att hon hade svårare att hantera cancerdiagnosen. Roy (2009) beskriver att när personer utsätts för stimuli behöver balansen återställas och personen behöver anpassa sig till tillvaron. Detta görs genom copingmekanismer. Enligt Wiklund Gustin (2015) påverkas förmågan till coping av medfödd sårbarhet samt tidigare erfarenheter i livet. Alla reagerar olika på en situation och har olika förutsättningar.
Personerna beskrev att de ville bevara sin integritet efter de fått cancerdiagnosen men kände sig samtidigt som en annan person. Birkler (2007) menar att när en person drabbas av en sjukdom förändras personens självbild och personen behöver försona sig med de nya omständigheterna och återta sin identitet. Roy (2009) beskriver i adaptionsmodellen att personen måste anpassa sig till nya livsomständigheter för att kunna bevara sin integritet. Det framkom även i resultatet att de hade fått en annan syn på livet. Sådant som var viktigt före cancerdiagnosen kunde vara mindre viktigt nu. Detta bekräftar även Strang (2004) som beskriver att personer som drabbats av cancer ofta fått en förändrad inställning till livet. I resultatet framkom att personerna fick stöd från personer i deras närhet efter att de fått cancerdiagnosen. Några av personerna sökte även stöd i personer som haft samma eller liknande sjukdom och som ville berätta om sina erfarenheter. Detta kan kopplas till
Bottomley och Jones (1997) som menar att en cancerdiagnos kan bli lättare om upplevelsen delas med någon annan. Detta kan göras genom stöd från familjen, vänner, arbetskamrater eller andra bekanta som har liknande erfarenheter. Roy (2009) menar även att interaktion med den sociala miljön påverkar adaptionen. Det som också framkom i resultatet var att
personerna ibland undvek att prata om det som kändes jobbigt för att försöka skydda andra från cancern. Semple och McCance (2010) menar att föräldrar kan undvika att prata om FDQFHUQPHGEDUQHQLI|UV|NDWWVN\GGDRFKLQWHIUDPNDOODnQJHVWKRVEDUQHQ:RĨQLDNRFK ,Ĩ\FNL EHVNULYHUDWWYLVVDI|UV|NHUVN\GGDVLQSDUWQHUJHQRPDWWLQWHdela med sig av all information kring sitt tillstånd. Dock framkommer det i resultatet att det ofta blev för tufft att hålla oron och rädslan inom sig, men att det då alltid fanns någon de kunde söka sig till för stöd.
I resultatet framkom att personerna efter ett tag kom fram till att de inte kunde göra mer och förlitade sig helt och hållet på vården. Detta gav personerna ett lugn och de kunde slappna av mer. Prip et al. (2018) beskriver att det krävs en bra relation och kommunikation med vården för att personerna ska vara nöjda med vården samt att information från vårdpersonal påverkar förmågan till coping. Prip et al. (2018) menar även att personer som drabbats av cancer vill vara involverade i beslut. Det som dock framkom i resultatet var att en av personerna läst på mycket och visste vad han ville medan en annan person inte ville veta något om sjukdomen.
Slutsats
Studien har beskrivit personers upplevelse av att få en cancerdiagnos. De viktigaste fynden var att det kändes som en chock att få en cancerdiagnos samt att personerna kände ett behov av att hantera och acceptera cancerdiagnosen för att kunna skapa en ny vardag. Alla personer reagerar olika på en cancerdiagnos och har olika förutsättningar till adaption. Det är därför viktigt att sjuksköterskan skapar en god relation och öppen kommunikation med personen för att kunna stödja adaptionen. Förslag på fortsatt forskning kan vara att undersöka hur
sjuksköterskan stödjer dessa personer och hur personerna upplever sjuksköterskans stöd. Detta kan bidra till en ökad förståelse för betydelsen av sjuksköterskans stöd till personer som får en cancerdiagnos och hur detta stöd kan förbättras. Ett annat förslag på fortsatt forskning är att undersöka om det finns skillnader på upplevelsen vid olika sorters cancerdiagnoser för att få en ännu djupare kunskap.
Kliniska implikationer
Denna kunskap om personers upplevelse av att få en cancerdiagnos och hur de hanterar det kan hjälpa sjuksköterskan att veta hur dessa personer kan stödjas. Sjuksköterskan får en ökad förståelse för hur personer kan uppleva att det är att få en cancerdiagnos och därmed vara mer förbered på hur personen vill bli bemött. Denna kunskap skulle även kunna appliceras på andra diagnoser där personerna reagerar liknande. Andra professioner, såsom exempelvis läkare och kuratorer, som kommer i kontakt med personer som får en cancerdiagnos skulle också kunna ha nytta av resultatet för att öka förståelsen för personernas situation.
Självständighet
Under hela arbetets gång har det varit ett gott samarbete och en god kommunikation mellan författarna. Sammanfattningen, inledningen och slutsatsen har skrivits gemensamt. Delar i bakgrunden, resultatet och diskussionen har delats upp mellan författarna för att sedan ha diskuterats och slutförts gemensamt. I metoden hade Amanda huvudansvar för att söka patografier, medan Hanna hade huvudansvar för beskrivning av metoden. Patografierna lästes och meningsenheter togs ut på egen hand för att sedan kollas igenom gemensamt.
Kondensering, kodning och kategorisering gjordes gemensamt. All text har lästs igenom och bearbetats gemensamt för att båda ska känna sig nöjda med arbetet.
Referenser
Anand, P., Kunnumakkara, A. B., Sundaram, C., Harikumar, K. B., Tharakan, S. T., Lai, O. S., Sung, B., & Aggarwal, B. B. (2008). Cancer is a Preventable Disease that Requires Major Lifestyle Changes. Pharmaceutical Research, 25. 2097-2116. https://doi.org/10.1007/s11095- 008-9661-9
Andersson, P. (2014). Jag ska inte dö idag. Bonnier fakta.
Birkler, J. (2007). Filosofi och omvårdnad: Etik och människosyn. Liber.
Björkqvist, L. (2019). Jag vill inte…: en bok om att vara döende i cancer. Linda Björkqvists efterlevande.
Bottomley, A., & Jones, L. (1997). Social support and the cancer patient--a need for clarity.
European journal of cancer care, 6(1), 72–77. https://doi.org/10.1111/j.1365-
2354.1997.tb00271.x
Cullberg, J. (2006). Kris och utveckling (5. uppl.). Natur & Kultur.
Dunniece, U., & Slevin, E. (2000). Nurses' experiences of being present with a patient receiving a diagnosis of cancer. Journal of advanced nursing, 32(3), 611–618.
https://doi.org/10.1046/j.1365-2648.2000.01518.x
Folkhälsomyndigheten. (10 april 2019). Vad är en folksjukdom?.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/om-folksjukdomar/
Friberg, F. (2017). Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. (3. uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Gilbert, J. E., Green, E., Lankshear, S., Hughes, E., Burkoski, V., & Sawka, C. (2011). Nurses as patient navigators in cancer diagnosis: review, consultation and model design.
European journal of cancer care, 20(2), 228–236. https://doi.org/10.1111/j.1365-
2354.2010.01231.x
Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2), 105–112. http://doi.org/10.1016/j.nedt.2003.10.001
Hanahan, D., & Weinberg, R. A. (2011). Hallmarks of cancer: the next generation. Cell, 144(5), 646-674. https://doi.org/10.1016/j.cell.2011.02.013
Hill, K. M., Amir, Z., Muers, M., Connolly, K., & Round, C. (2003), Do newly diagnosed lung cancer patients feel their concerns are being met? European Journal of Cancer Care, 12, 35-45. https://doi.org/10.1046/j.1365-2354.2003.00324.x
Jagannathan, A., & Juvva, S. (2016). Emotions and coping of patients with head and neck cancers after diagnosis: A qualitative content analysis. Journal of postgraduate
Kristensson, J. (2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik för studenter inom hälso- och vårdvetenskap. Natur & Kultur.
Libris. (u.å). Om LIBRIS. http://librishelp.libris.kb.se/help/about_libris_swe.jsp Lindgren, C. (2016). En hel jävla bok om cancer. Solentro.
Malterud, K. (2009). Kvalitativa metoder i medicinsk forskning (2. uppl.). Studentlitteratur. Meenaghan, T., & Dowling, M. (2010). Treatment for acute leukaemia: elderly patients' lived experiences. British journal of nursing (Mark Allen Publishing), 19(1), 52–57.
https://doi.org/10.12968/bjon.2010.19.1.45912
Olsson, H., & Sörensen, S. (2012). Forskningsprocessen, kvalitativa och kvantitativa perspektiv. Liber.
Patientlag (SFS 2014:821). Socialdepartementet. https://www.riksdagen.se/sv/dokument- lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientlag-2014821_sfs-2014-821
Polit, D-F. & Beck, C-T. (2012). Nursing research: generating and assessing evidence for nursing practice. Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins.
Prip, A., Møller, K. A., Nielsen, D. L., Jarden, M., Olsen, M. H., & Danielsen, A. K. (2018). The Patient-Healthcare Professional Relationship and Communication in the Oncology Outpatient Setting: A Systematic Review. Cancer nursing, 41(5), E11–E22.
https://doi.org/10.1097/NCC.0000000000000533
Regionala cancercentrum i samverkan. (14 december 2020). Kontaktsjuksköterska.
https://www.cancercentrum.se/samverkan/patient-och-narstaende/kontaktsjukskoterska/
Roberts, C. S., Cox, C. E., Shannon, V. J., & Wells, N. L. (1994). A closer look at social support as a moderator of stress in breast cancer. Health & Social Work, 19(3), 157-164. https://doi.org/10.1093/hsw/19.3.157
Roy, S. C. (2009). The Roy Adaption Model (3.uppl.). Pearson Education, Inc. Sandman, L., & Kjellström, S. (2018). Etikboken: Etik för vårdande yrken (2. uppl.). Studentlitteratur.
Schaepe K. S. (2011). Bad news and first impressions: patient and family caregiver accounts of learning the cancer diagnosis. Social science & medicine (1982), 73(6), 912–921.
https://doi.org/10.1016/j.socscimed.2011.06.038
Semple, C. J. & McCance, T. (2010). Parents’ Experience of Cancer Who Have Young Children. Cancer Nursing, 33(2), 110-118. http://doi.org/10.1097/NCC.0b013e3181c024bb Socialstyrelsen & Cancerfonden. (2018). Cancer i siffror 2018 (7. uppl.). Socialstyrelsen. Strang, P. (2004). Leva nära cancer - när du eller någon närstående får besked om cancer. Förlagshuset Gothia AB.
Svensk Sjuksköterskeförening. (2016). Värdegrund för omvårdnad [Broschyr]. Åtta.45 Tryckeri AB.
https://beta.swenurse.se/download/18.9f73344170c003062314be/1584005152878/v%C3%A4 rdegrund%20f%C3%B6r%20omv%C3%A5rdnad%20reviderad%202016.pdf
Tobin, G. A., & Begley, C. (2008). Receiving Bad News: A Phenomenological Exploration of the Lived Experience of Receiving a Cancer Diagnosis. Cancer Nursing, 31(5), 31-39. http://doi.org/10.1097/01.NCC.0000305767.42475.7a
Wiklund Gustin, L. (2015). Psykologi för sjuksköterskor. Studentlitteratur.
Winterbottom, A., Harcourt, D. (2004). Patients’ experience of the diagnosis and treatment of skin cancer. Journal of Advanced Nursing, 48(3), 226–233. http://doi.org/10.1111/j.1365- 2648.2004.03191.x.
World Health Organization [WHO]. (12 september 2018). Cancer. https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/cancer
:RĨQLDN. ,Ĩ\FNL' &DQFHU DIDPLO\DWULVNPrz Menopauzalny, 13(4), 253- 261. http://doi.org/10.5114/pm.2014.45002
Bilaga 1 Kondensering, kodning och kategorisering
Meningsenhet Kondenserad
meningsenhet Kod Underkategori Kategori
Chocken av läkarens ord spred sig som en isande orm genom kroppen, hade jag hört rätt? Chocken spred sig genom kroppen, hörde jag rätt?
Chock. Att få en chock. En känsla av att få en dödsdom.
Varför Tumörfan hamnade just i min hjärna vet jag inte riktigt. Ingen annan heller. Varför hamnade tumören i min hjärna?
Varför jag? Varför jag och kommer jag att dö nu?
Det kändes läskigt att läkaren inte kunde säga vad det var för fel på min kropp.
Läskigt att läkaren inte hade svar.
Oklara besked. Att inte veta vad som är fel.
En känsla av ovisshet.
Jag vet nog inte. Det känns
overkligt som om det inte händer. Och ändå händer det.
Det känns overkligt.
Overklighet. Att inte veta vad som kommer att hända.
Ändå visste jag att det viktigaste nu var att handla, att agera, att inte ge efter. jag måste orka göra en handlingsplan.
Det viktigaste är att orka agera och gör en handlingsplan.
Hantering. Att hantera och acceptera diagnosen. Känsla av behov att acceptera sjukdomen.
Och jag vill inte få c-ordet skrivet i pannan.
Jag vill inte få c-ordet skrivet i pannan.
Integritet. Att identifiera sig med sjukdomen. Jag var helt matt i
kroppen när kvällen kom och barnen hade
Jag var matt i kroppen när jag inte behövde skådespela mer.
Skydda andra. Att känna behov av att skydda andra.
Den viktiga omgivningen.
somnat.
Skådespelet var nu slut.
… och den Jag gråter Stöd. Att få stöd. eftermiddagen tillsammans
gråter jag med Magnus tillsammans med som inte viker min exmake från min sida. Magnus som inte
viker från min sida.
