PLAN FÖR UTVECKLINGEN AV VUXENUTBILDNINGEN
INLEDNING
Skolverket skall enligt regeringens beslut den 16 december 1997 senast den 15 oktober 1998 redovisa en plan för utvecklingen av vuxenutbildningen i linje med de mål som anges i riksdagsbeslut om den framtida
vuxenutbildningen (prop. 1995/96:222, FiU 1995/96:15, rskr.1995/96:307) och i enlighet med den inriktning som anges i regeringens senaste
utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning. (Skr.1996/97:112) Regeringen har också genom beslut den 23 april 1998 uppdragit åt
Skolverket att fr.o.m. den 1 juli 1998 överta ansvaret för att leda och följa arbetet med kunskapslyftet.
Vuxenutbildningen är inne i ett intensivt utvecklingsskede och Skolverket kommer att medverka till att vuxenutbildningen i Sverige långsiktigt utvecklas till att bli en del i det livslånga lärandet tillsammans med utvecklingen av barnomsorgen och ungdomsskolan. Utvecklingen av vuxenutbildningen innebär också att Skolverket kommer att samverka med ansvariga för arbetsmarknadsutbildning, folkbildning, högskolor och
universitet. I Skolverkets nya organisation tydliggörs vuxenutbildningen i de nya avdelningarna, i projektet Kunskapslyftet och i handlingsprogrammet Livslångt lärande.
Skolverket definierar i plan för utvecklingen av vuxenutbildningen ett antal utvecklingsområden och föreslår åtgärder som bör vidtas för att stödja och stimulera utvecklingen av vuxenutbildningen. Insatser på kort sikt, som Skolverket skall ansvara för, kommer att ingå i verksamhetsplanen för 1999.
För att ge en heltäckande bild av en väl fungerande framtida vuxenutbildning föreslås också åtgärder som ligger utanför Skolverkets ansvarsområde. Ett antal områden som bör utvecklas på längre sikt och i samverkan med utredningar, kommittéer och myndigheter nämns därför i planen.
Av avgörande betydelse för fortsatt utveckling är frågan om ansvar för finansieringen av vuxenutbildningen och den enskildes möjligheter att få studiestöd och studiemedel. Skolverket går inte in på frågan om
finansieringen. Enligt vår bedömning ligger en sådan analys i uppdraget till Kunskapslyftskommittén. Under arbetet med föreliggande plan har
studiestödsfrågan diskuterats. Skolverket har inte ansvar för
studieekonomiska frågor men vi vill ändå framföra att vi dels har ett upparbetat samarbete med CSN kring gemensamma frågeställningar, dels vill vi betona vikten av att ett enhetligt studiestödssystem utformas som inte står i vägen för utveckling av en flexibel vuxenutbildning. Ett uttalat krav från deltagare och anordnare är att statens åtgärder vad avser dimensionering av såväl utbildningsplatser som ”studiestödsplatser” bör vara samstämmiga och inte i konflikt med varandra.
SAMMANFATTNING
Skolverket har haft sju utgångspunkter för arbetet med planen.
1. De nationella styrdokumenten 2. Må lgrupper och rekrytering 3. Introduktion och vägledning 4. Validering
5. Kursutbud och innehå ll 6. Förutsättningar för inlärning 7. Organisation och ansvar 1. De nationella styrdokumenten
Sedan Lvux 82 ersattes med Lpf 94 har en diskussion om särskilda nationella styrdokument för vuxenutbildningen förts på många håll. Diskussionen gäller huruvida vuxenutbildningen skall ha en egen läroplan, om programmål skall bytas ut mot annat styrdokument och om kursplanerna skall vara
gemensamma för unga och vuxna.
Skolverket avser att rikta insatser mot analys av
• hur möjligheter till flexibilitet i de nationella styrdokumenten utnyttjas i verksamheten
• behovet av speciella mål för vuxenutbildningen
• bristande samordning mellan måldokument och regelverk.
2. Må lgrupper och rekrytering
Uppgiften för vuxenutbildningen består, förutom av att kompensatoriskt ge utbildning åt eftersatta grupper, av att bygga ett system för kontinuerlig kompetensutveckling anpassad till olika målgrupper där behoven och förutsättningarna för kortutbildade och andra svaga grupper särskilt måste tillgodoses.
Skolverket avser att följa
• kommunernas arbete med rekrytering och prioritering av målgrupper.
Skolverket föreslår att
• en översyn görs av förordningarna för kommunal vuxenutbildning och kunskapslyftet i syfte att undvika målgruppskonflikter.
3. Introduktion och vägledning
Studie- och yrkesvägledningen måste i än högre grad än för närvarande ses som en process som inte stannar vid den enskildes val av en utbildning utan omfattar en helhetssyn på den enskildes förutsättningar och möjligheter och som ger individen perspektiv på vägar mot ständigt nya mål för
kompetensutveckling och kunskapsuppbyggande.
Skolverket avser att
• lägga ut uppdrag till kommuner att utveckla arbetet med individuella studieplaner
• medverka till spridning av exempel på kommuners arbete med introduktion och individuella studieplaner
• samla och sprida erfarenheter av arbete med orienteringskurser och flexibla, processinriktade ingångar till studier
• medverka till kompetensutveckling av studievägledare, lärare och skolledare
• stödja samverkan mellan myndigheter.
4. Validering
I ett livslångt lärande utgör den kompetensutveckling som sker i yrkesliv och samhällsliv ett lika betydelsefullt lärande som den utbildning som sker i den behörighetsgivande skolan. I vuxenutbildningen ökar betydelsen av att fånga upp och identifiera den kompetensutveckling som äger rum utanför skolan.
Valideringen av kompetens är ett område som Skolverket vill betona i det fortsatta utvecklingsarbetet.
Skolverket avser att
• kartlägga svenska erfarenheter av validering
• göra en studie av internationella erfarenheter av validering
• sammanställa och sprida modeller och metoder för validering.
Skolverket föreslår att
• en samordning sker mellan uppdraget om kartläggning av utländsk yrkesutbildning och Skolverkets utvecklingsuppdrag
• bestämmelserna om avgifter till särskild prövning ses över.
5. Kursutbud och innehå ll
Den utbildning som erbjuds vuxna i dag är i stor utsträckning en spegelbild av ungdomsskolan och starkt utbudsstyrd. En utveckling efterlyses med mer flexibla möjligheter för individen att kombinera arbete och studier och välja innehåll efter behov. En vuxenutbildning som styrs av deltagarnas önskemål, behov och förutsättningar och som därmed tillgodoser samhällets och
individens krav på efterfrågestyrning bör eftersträvas. Att kunna välja utbildning och kurser på olika nivåer i systemen är också en viktig förutsättning för den vuxnes möjligheter att studera utifrån sina förutsättningar.
Skolverket avser att
• analysera behov av basfärdigheter i arbetsliv och samhällsliv
• stödja och stimulera utveckling av en efterfrågestyrd vuxenutbildning
• följa den internationella utvecklingen
• göra en studie av utveckling av kunskapsområden
• följa forskning inom området.
Skolverket föreslår att
• bestämmelser som ökar vuxnas möjligheter att i sina individuella studieplaner och i sin yrkesutbildning inrymma kurser som estetisk verksamhet, estetiska ämnen, idrott och hälsa samt arbetsmiljö införs.
6. Förutsättningar för inlärning
Utvärderingar visar att varken folkbildning eller komvux går att beskriva som profilerade och enhetliga pedagogiska system. Både den traditionella katederundervisningen och den problembaserade utbildningen utifrån deltagarbehov finns företrädda. Utan en mycket medveten och konsekvent pedagogisk diskussion är det svårt att påverka den enskilde utbildarens arbete. En stor spridning på olika entreprenörer och anordnare ställer stora krav på kommunerna när det gäller att leda och stödja utvecklingen.
Skolverket avser att
• stärka samarbetet med högskolorna i utveckling av och forskning kring inlärning
• bidra till anordnares utbyte kring erfarenheter av inlärning
• bidra till upprättande av nätverk mellan anordnare med olika erfarenheter
• stödja kompetensutveckling av lärare och skolledare
• aktivt kartlägga och samla kunskap om inlärning
• följa och stödja utveckling av flexibelt lärande – distansutbildning.
7. Organisation och ansvar
Att bygga upp en infrastruktur som innebär en utvecklande konkurrens mellan anordnare har visat sig vara svårt. Ett effektivt samarbete behöver stödjas och stimuleras.
Skolverket skall också i enlighet med sitt generella uppdrag genomföra uppföljningar och utvärderingar av kommunernas arbete med en förändrad vuxenutbildning. I det generella uppdraget ingår också att arbeta med tillsyn.
Skolverket avser att
• följa utvecklingen av vuxenutbildningens infrastruktur
• följa och stödja kommunernas arbete med att ge vuxna en överblick över det samlade utbudet av utbildning
• följa och stödja det lokala uppföljnings- och utvärderingsarbetet
• arbeta med informativ styrning utifrån tillsynsresultat
• på kort sikt genomföra utvärdering av individuella utbildningskarriärer, kommunernas styrning och ledning av vuxenutbildning samt den pedagogiska verksamheten.
1. UTGÅNGSPUNKTER
Under arbetet med plan för utvecklingen av vuxenutbildningen har många exempel lämnats på den pågående utvecklingen av vuxenutbildningen som äger rum i kommunerna. Skolverket menar att denna positiva utveckling med alla medel bör stödjas och stimuleras. Det bör vara statsmakternas främsta uppgift att underlätta för deltagare och anordnare. En målsättning bör också vara att åstadkomma utbildning som är öppen för förändringar i omvärlden och nya krav.
Till grund för de resonemang som förs, det nuläge som beskrivs, de utvecklingsområden som definieras och de åtgärder som föreslås ligger en analys av ansvarsfrågorna.
Den kommunala vuxenutbildningen består av grundläggande
vuxenutbildning, gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning.
1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna – Lpf 94 – gäller för gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen, statens skolor för vuxna (SSV), gymnasiesärskolan och vuxenutbildningen för
utvecklingsstörda (särvux) samt i tillämpliga delar för svenskundervisning för invandrare (sfi). I Skolverkets uppdrag för vuxenutbildning ligger ansvar för utveckling, uppföljning, tillsyn och utvärdering av den kommunala vuxenutbildningen, särvux och sfi. De åtgärder som föreslås gäller dessa skolformer.
I ett kunskapssamhälle som utmärks av livslångt lärande anser Skolverket det väsentligt att det skapas utbildningsmöjligheter som innebär kopplingar mellan sfi, grundläggande vuxenutbildning, gymnasial utbildning,
påbyggnadsutbildning och kvalificerad yrkesutbildning. Likaså är det av vikt att i ett utbildningssystem som tar sikte på såväl individens som samhällets utveckling åstadkomma en närmare samverkan mellan den gymnasiala vuxenutbildningen och högskolor och universitet. Enligt Skolverket föreligger det ett behov av att se över hela det fält som kallas
vuxenutbildning, inklusive folkbildning, arbetsmarknadsutbildning och högskoleutbildning.
Regeringen har i beslut den 23 april 1998 gett Skolverket ett särskilt uppdrag att leda och följa arbetet med kunskapslyftet. Uppdraget utgår dels från propositionen Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000 dels från den ovan nämnda utvecklingsplanen från 1997. Det utbildningspolitiska syftet är en allmän höjning av arbetskraftens kunskaps- och kompetensnivå.
Betydelsen av betygs- och behörighetsgivande gymnasial vuxenutbildning lyfts fram som medel för individen att bli anställningsbar. Ett nytt perspektiv på utbildningen är också att dess roll för samhällsutveckling, tillväxt och ökad konkurrenskraft betonas.
Ur regeringens utvecklingsplan kan följande citeras vad gäller kunskapslyftet:
Kunskapslyftet skall präglas av följande huvudinriktning:
• ”Ett samlat kommunalt ansvar för att etablera den organisation och den infrastruktur som fordras för att ett kunskapslyft för vuxna skall kunna förverkligas. Det handlar bl a om att hitta former för en nära samverkan mellan kommunen, arbetsförmedlingen, arbetstagarorganisationer och arbetsgivare.
• En kraftsamling för att minska tröskeln för studieovana att påbörja studier. Det innebär t ex effektiva uppsökande aktiviteter, individuella studieplaner, intensifierad vägledning, information i nya former och via nya kanaler.
• Ett ökat utnyttjande av olika utbildningsanordnare, där man tar tillvara olikheterna i profil, arbetssätt och kontaktnät för att nå målen för kunskapslyftet.
• En tillämpning av nya verksamhetsformer, okonventionella
organisatoriska lösningar, informationsteknologi och vuxenpedagogik.”
Utbildning som anordnas inom ramen för kunskapslyftet är till största delen gymnasial vuxenutbildning eller folkhögskolekurs på motsvarande
utbildningsnivå. När utbildningen anordnas inom den kommunala
vuxenutbildningen skall den följa den ansvarsfördelning och det regelverk som anges i skollagen och förordningen om kommunal vuxenutbildning.
Skolverket har således samma uppdrag rörande utveckling, uppföljning, tillsyn och utvärdering av utbildning inom kunskapslyftet som i fråga om annan kommunal vuxenutbildning. Tyngdpunkten i Skolverkets arbete skall ligga på att stödja kommunernas utvecklingsarbete.
I planen för utvecklingen av vuxenutbildningen har Skolverket haft följande utgångspunkter.
* Den första är att kartlägga de grupper av människor som idag söker sig till vuxenutbildning. Vilka är de? Vilka behov har de? Vilka förutsättningar har de? Finns andra grupper än de som i dag går i utbildning, som “borde” ha nytta av vuxenutbildning?
* En andra fråga att belysa är hur dessa olika grupper av människor rekryteras och introduceras i utbildningen. Får varje individ möjlighet att planera sina studier utifrån de egna behoven och förutsättningarna? Tar man hänsyn till de kunskaper och erfarenheter som de studerande har med i bagaget?
* Vilket innehåll har utbildningen? Svarar kursutbudet i dag mot de behov som enskilda människor och samhälle/näringsliv har?
* En av de viktigaste frågorna är dock hur själva inlärningen går till. Hur arbetar man? På vilket sätt är individernas behov och önskemål styrande?
Vilka arbetssätt och arbetsformer används? Är pedagogiken anpassad till de studerande och deras förutsättningar?
* För att uppnå bästa resultat måste det finnas en organisation som stöder målen för verksamheten och tar ansvar för resultaten. Hur organiserar kommunen sin verksamhet? Hur sker samverkan med andra
utbildningsanordnare? Hur har kommunerna byggt upp infrastrukturen? Hur följer kommunerna upp och utvärderar verksamheten?
Vuxenutbildningen befinner sig för närvarande i ett intensivt
utvecklingsskede. Detta innebär att bilden av vad som sker hela tiden förändras. Det finns också många aktörer inom vuxenutbildningsområdet både på det lokala planet och på central nivå. Vår kunskap om
vuxenutbildningen ökar genom att resultat från utvärderingar, uppföljningar och undersökningar om tillståndet inom vuxenutbildningen redovisas. Som underlag för planen för utveckling av vuxenutbildningen har Skolverket låtit göra en kortfattad nulägesbeskrivning som sammanfattar utredningar och rapporter från senare tid. Dessa har kompletterats med intervjuer med ett antal företrädare för vuxenutbildning både centralt och lokalt. Intervjuerna gjordes under maj månad 1998. Se bilaga.
2. NULÄGE
2.1 De nationella styrdokumenten
De nationella styrdokumenten för den kommunala vuxenutbildningen, särvux och sfi är skollag, förordning om 1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna, förordning om särskilda programmål samt förordningar om kommunal vuxenutbildning, särvux och sfi.
Den grundläggande vuxenutbildningen syftar till att ge vuxna sådana kunskaper som de behöver för att delta i samhälls- och arbetsliv. Den skall också syfta till att möjliggöra fortsatta studier. Den är en rättighet för alla vuxna som saknar sådana kunskaper som normalt uppnås i grundskolan. De nationella styrdokumenten för den grundläggande vuxenutbildningen är, förutom ovan nämnda dokument, programmål samt kursplaner och betygskriterier.
Den gymnasiala vuxenutbildningen syftar till att ge vuxna kunskaper motsvarande de som ungdomar kan få i gymnasieskolan. Den gymnasiala vuxenutbildningen är inte uppdelad i program utan består av ett utbud av gymnasiala kurser. De nationella styrdokumenten är programmål, kursplaner och betygskriterier.
Påbyggnadsutbildning syftar till att ge vuxna sådan utbildning som leder till en ny nivå inom deras yrke eller till ett nytt yrke. Påbyggnadsutbildning finns enbart i kommunal vuxenutbildning och SSV. Vissa nationellt utarbetade och riksrekryterande påbyggnadsutbildningar har tagits fram av Skolverket. En av Skolverket fastställd ramtimplan ger en
påbyggnadsutbildning en volym omfattande 800-1200 poäng. Av dessa kan 400 poäng utgöras av kurser ur det gymnasiala kursutbudet.
Sedan Lvux 82 ersattes med Lpf 94 har en diskussion om särskilda nationella styrdokument för vuxenutbildningen förts på många håll. Diskussionen gäller huruvida vuxenutbildningen skall ha en egen läroplan, om programmål skall bytas ut mot annat styrdokument och om kursplanerna skall vara
gemensamma för unga och vuxna.
I Skolverkets generella uppdrag ingår att utveckla de nationella mål- och styrdokumenten så att de fortlöpande svarar mot krav på aktualitet och funktionalitet samt lämna förslag om förändringar i mål och regelsystem där så bedöms nödvändigt.
2.2 M ålgrupper
Vuxenutbildningen har haft en starkt kompensatorisk målsättning, dvs människor som av olika skäl inte fått den utbildning de behöver skall ges möjlighet att komplettera sin tidigare utbildning. Vuxenutbildningen inom
kommunal vuxenutbildning och i folkhögskoleregi har också haft en kompetensgivande funktion. På senare år har det livslånga lärandet ställts i fokus. Kunskapslyftskommittén betonar det livslånga lärandet som en av de tre hörnpelarna i sin strategi tillsammans med kunskapslyftet och en förstärkt ungdomsutbildning. Genom att samhälls- och arbetslivet förändras allt snabbare och mer genomgripande måste var och en vara beredd att genom ett kontinuerligt kunskapsinhämtande anpassa sig till förändrade krav. Den grundutbildning som erhålls i ungdomsskolan räcker inte livet ut utan måste kompletteras. Ansvaret för att det livslånga lärandet kommer till stånd är delat mellan samhälle, individ och arbetsmarknadens parter. Samhället ansvarar i första hand för det reguljära skolväsendet från barnomsorg till vuxenutbildning samt för att en infrastruktur av utbildningsmöjligheter kommer till stånd.
Vi står inför en utveckling som innebär att betoningen av den
kompensatoriska delen av vuxenutbildningen minskar. I ett längre perspektiv kan det antas att en förstärkt ungdomsutbildning och den femåriga
satsningen på kunskapslyftet kommer att reducera behovet av en
överbryggande uppgift för vuxenutbildningen. Därmed betonas ytterligare vuxenutbildning som ett redskap i det livslånga lärandet och i
samhällsutveckling och tillväxt.
2.3 Deltagare i vuxenutbildning
Av Skolverkets rapport nr 146, Jämförelsetal för skolhuvudmän, delrapport, mars 1998, framgår att antalet elever i komvux ökat kraftigt under år 1997.
En jämförelse mellan hösten 1996 och hösten 1997 visar en ökning med 27%. Den gymnasiala vuxenutbildningen står för merparten och har ökat med 35%, medan grundläggande vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning förändrades obetydligt volymmässigt. Det är den statliga satsningen på kunskapslyftet som ligger bakom tillströmningen av deltagare till gymnasial vuxenutbildning. Under 90-talet har både grundläggande vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning stadigt minskat i omfattning. I sfi har elevantalet.
varierat under 90-talet beroende på förändringar i tillströmningen av invandrare.
Enligt Skolverkets uppföljning av reguljär vuxenutbildning och
kunskapslyftet under hösten 1997 är andelen kursdeltagare under 30 år i gymnasial vuxenutbildning 52%. Störst andel deltagare under 30 år finns i kurser i matematik och naturvetenskap, 64 %, medan orienteringskurser har lägst andel deltagare under 30 år, 29 %. Jämfört med hösten 1995 och 1996 har andelen kursdeltagare under 30 år minskat.
Andelen män är i genomsnitt 33 %. Högst andel män finns inom kurser i teknik, 61 %, medan männen utgör 10 % inom medicin, hälso- och sjukvård.
Genomsnittlig andel kursdeltagare i gymnasial vuxenutbildning som är födda utomlands är 18 %. I orienteringskurser är andelen 25 % och i
folkhögskolekurser 12 %.
Kursdeltagarnas utbildningsbakgrund varierar från folkskola till eftergymnasial utbildning. I gymnasial vuxenutbildning har 65 % av
deltagarna 2-årig gymnasieutbildning eller lägre. Andelen kursdeltagare med eftergymnasial utbildning är 10 %.
Kunskapslyftet vänder sig i första hand till personer som saknar 3-årig gymnasieutbildning. En förklaring till att kursdeltagare med högre utbildning deltar, kan vara att de behöver komplettera sina kunskaper för att få
behörighet för fortsatta studier.
Enligt Skolverkets utvärdering av den grundläggande vuxenutbildningen gör skolhuvudmännen en snäv tolkning av det åliggande som lagen uppställer angående kommunernas skyldighet att aktivt uppsöka invånare som behöver skolformen och rekrytera dessa. Under kunskapslyftets första år har
rekryteringen av lågutbildade inte lett till en ökning av grundläggande vuxenutbildning. Kommunernas möjlighet att rekvirera statsbidrag till grundläggande vuxenutbildning efter att ha uppnått 110% av
basorganisationen har inte lett till att de anvisade 5 000 platserna för grundläggande vuxenutbildning fullt ut har tagits i bruk.
Antalet invandrare i sfi har minskat beroende på minskad invandring.
Samtidigt visar arbetslöshetsstatistik att invandrare i mycket hög utsträckning är arbetslösa.
Vid intervjuer med lärare och rektorer framkommer att de ser skillnader mellan dagens och gårdagens studerande. De menar att det tidigare var vanligare att de som redan hade ett arbete kom till komvux, medan det idag är många arbetslösa som studerar. De som har erfarenhet av f.d. grundvux framhåller, att de personer som deltog i den utbildningen, trots att de hade möjlighet att nå mycket begränsade mål, nu saknas inom den kommunala vuxenutbildningen. Dessa personer kunde i f.d. grundvux få tillfälle till enskilda studier eller studier i mycket små grupper.
De som intervjuats betonar att andelen invandrare ökat och att det blivit vanligt med studerande som inte kommit in på arbetsmarknaden. Rapporter angående sfi visar att nuvarande mål upplevs som ouppnåeliga för en del invandrare. Trots detta riktas ofta kritik mot att invandrare med fullföljd sfi har för dåliga svenskkunskaper. Detta utgör ett problem, eftersom en hög andel av denna grupp ställs utanför arbetsmarknaden och stannar kvar i bidragsberoende under lång tid.
Lärare, studievägledare och skolledare framhåller också att många ungdomar kommer till komvux direkt från gymnasieskolan. Det är stora skillnader mellan de olika grupper som finns i komvux, påpekar de, både beträffande motivation och inställning till framtiden. Samtidigt framkommer
vid intervjuerna att ungdomar som redan har gymnasieutbildning och personer med både arbete och utbildning kan känna sig utestängda från komvux. Regelverket hindrar idag ungdomar som har godkända betyg, eller däröver, att antas till komvux, eftersom de inte bedöms ha väsentliga
kunskapsbrister. Detta kan upplevas som orättvist av dem som, trots goda betyg, inte kommer in på högskolor och universitet. Personer med arbete och låg utbildningsnivå kan vara missgynnade i kunskapslyftet, dels för att arbetslösa går före, dels för att de i mindre grad kommer i åtnjutande av det förmånligaste studiestödet, det särskilda utbildningsbidraget, UBS:
”Det känns frustrerande att till slut, efter många försök, äntligen bli antagen vid komvux och upptäcka att många av platserna står tomma, eftersom de som prioriterats ofta hoppar av utan att fullfölja sin utbildning. Avhoppen är ibland alarmerande höga, vilket är orättvist mot alla som verkligen vill studera, men stängs ute av prioriteringsreglerna.” (studerande)
”Ungdomar med för låga betyg för att komma in på högskolan, faller utanför komvux. Detta är ett stort problem.” (rektor)
”Jag blir ibland sorgsen när jag ser att ungdomarna inte får tillräckligt med kunskaper i den vanliga skolan.” (lärare)
2.4 Rekrytering och introduktion
Ett av målen för kunskapslyftet är som nämnts att göra en kraftsamling för att rekrytera arbetslösa vuxna som saknar treårig gymnasieutbildning till studier. I komvuxförordningen är rekrytering av lågutbildade ett av de viktigaste målen.
Enligt 6§ i förordningen om statligt stöd till särskilda satsningar på utbildning av vuxna skall utbildning planeras och anordnas så att
utbildningens inriktning och omfattning kan bestämmas med utgångspunkt i de studerandes önskemål, behov och förutsättningar. Utbildningen skall också medverka till att stärka den studerandes ställning på arbetsmarknaden.
En individuell studieplan skall upprättas. Om det behövs skall studieplanen revideras under utbildningen.
Rektor har enligt Lpf 94 ett särskilt ansvar bl a för att eleverna får information inför studiernas början, får en väl utformad introduktion i studierna och i ämnet/kursen och får stöd att formulera mål för sina studier.
Rektor har vidare när det gäller komvux ett särskilt ansvar för att vuxna med kort eller bristfällig utbildning får stöd i att påbörja och genomföra
utbildning. I sysselsättningspropositionen 1995/96:222 avsnittet En femårig satsning på vuxenutbildning framhålls behovet av vägledning och individuell studieplanering för de vuxenstuderande.
I samband med Skolverkets tillsyn av kunskapslyftet har följande resonemang förts om individuell studieplan:
”Syftet med en individuell studieplan är att tydliggöra vilken ambition och vilka önskemål den enskilde har med sina studier. Med utgångspunkt i detta planeras därefter studiegången. Planen måste således innehålla uppgift om den målsättning som individen har med sina studier och på vilket sätt denna målsättning kan nås.
En individuell studieplan upprättas ofta utifrån deltagarnas formella behörighet. Den formella behörigheten ger dock inte information om vilka kunskaper och färdigheter den studerande kan ha förlorat på grund av att tidigare studier ligger långt tillbaka i tiden eller vilka kurser den studerande är överkvalificerad för, genom att den studerande skaffat sig kunskap
utanför utbildningssystemet.
En verklig individuell studieplanering där deltagaren under en inledande period får tillfälle att diskutera med en vägledare eller en lärare och pröva sina kunskaper och färdigheter kan förebygga den sortens felval eller
förseningar i studierna som ofta förekommer. De individuella studieplanerna kan också utgöra underlag för kommunens planering av
utbildningsutbudet.”
Betydelsen av rekrytering och individuell studieplanering är som framgår ovan mycket tydligt framlyft i olika förordningar. All erfarenhet hittills visar att de flesta också har någon form av studieplan, oftast uppgjord av den studerande själv efter information om det kursutbud som erbjuds. I de flesta fall är den dock en uppräkning av planerade kurser, inte ett aktivt redskap för studier och eget ansvarstagande.
Behov av olika slags insatser blir tydliga när det här området fokuseras. För en del människor är ingången till studier ett konkret samtal med
studievägledare om yrkesval, genomgång av tänkbara utbildningsvägar, beslut om ekonomi och skrivande av ansökan. Detta är i sig en process som tar tid. För andra grupper handlar det om att skjuta upp val av inriktning. Det som de behöver är en ingång, en start och hjälp att komma underfund med vad man kan och vad som behöver tillföras. Detta är också en process som kan tillgodoses t.ex. i orienteringskurser. En tredje aspekt är värdering av det man har med sig i form av formella och informella kunskaper.
Detta bekräftas av de synpunkter som de intervjuade vuxenstuderande lämnat. Det verkar vara svårt att få tillgodoräkna sig kunskaper som inhämtats genom yrkesarbete, erfarenhet och studier utanför skolan.
Studieplanerna utgår från den formella behörigheten, eftersom det saknas kunskaper och rutiner för att värdera det som de vuxna lärt sig vid sidan av skolutbildningen.
Behovet av ett stärkt samarbete mellan anordnare och arbetsförmedling framträder tydligt under arbetet med kunskapslyftet i kommunerna.
De studerande som intervjuats betonar betydelsen av det personliga mötet i samband med starten. De som tagits emot med stöd, engagemang och inlevelse från studievägledare eller någon annan befattningshavare vid komvux, återkommer till hur detta hjälpt dem vidare i den nya situationen.
Vägledare och skolledare beklagar att detta viktiga möte, vars betydelse de är mycket medvetna om, ofta måste utebli, eftersom det råder brist på både tid och personella resurser. Uppenbart är också att resurser som tidigare funnits till kurativ verksamhet starkt begränsats de senaste åren.
Komvuxpersonal och studerande framhåller i intervjuerna det positiva med kontinuerlig antagning, något som är under utveckling och organiseras på olika sätt i kommunerna. På flera skolor har s k ”öppna grupper”
organiserats. Dessa grupper utgör ingångar till studier där val av studieinriktning kan analyseras och förkunskaper värderas. Det innebär också att den som anmäler sig till studier efter terminsstarterna inte behöver vänta till nästa kursstart, utan erbjuds plats direkt i en grupp, där personer med mycket individuella studiegångar finns samlade.
2.5 Kursutbud och innehå ll
Idag är den gymnasiala vuxenutbildningen i ganska stor utsträckning en
”spegelbild” av gymnasieskolan. Även den grundläggande utbildningen är lik ungdomsutbildningen till sitt innehåll. Kursutbudet är i första hand gymnasiekurser enligt de nationella kursplanerna med grundläggande vuxenutbildning och vissa lokala kurser som komplement. Både fri kombination av kurser och paket med s.k. basår eller yrkesutbildning
erbjuds. Ett basår innebär att skolan satt samman ett antal kurser som behövs för att exempelvis komplettera en humanistisk gymnasieutbildning med en naturvetenskaplig inriktning.
För invandrare inleds utbildningen i Sverige med studiet av svenska som andraspråk i skolformen sfi. Skolverket har med anledning av ett
regeringsuppdrag 1998-07-01 lämnat förslag till effektivisering av organisationen av invandrarnas studier.
Av intervjuer, diskussioner och i dialog med kommuner under innevarande år framgår att de två begreppen utbudsstyrning och efterfrågestyrning är föremål för analys och i viss mån något skiftande tolkning. Av tradition har vi i Sverige i alla utbildningssystem en stark utbudsstyrning. Det är
anordnaren som i kraft av sin kompetens organiserar ett kursutbud som erbjuds de studerande. Efterfrågestyrning har i vissa kommuner likställts med att kursutbud med varierat innehåll erbjuds, och den studerande väljer därefter kurspaket. En reell efterfrågestyrning däremot, som faktiskt förekommer bl.a. inom grundläggande vuxenutbildning och i vissa
kommuner inom ramen för kunskapslyftet innebär att deltagare rekryteras, utbildningsbehoven analyseras och först därefter skapas en utbildning.
2.6 Förutsättningar för inlärning
Skolverkets tre aktuella utvärderingar av olika delar av vuxenutbildningen har sammanfattats i en tematisk rapport, Skolverkets rapport nr 141. Den tematiska bilden speglar vuxenutbildningens utveckling innan kunskapslyftet inleddes.
Utvärderingarna visar i huvudsak mycket positiva bilder när det gäller aktuella reformer i vuxenutbildningen och deras effekter ute i
verksamheterna. Samtidigt ger de belägg för att ingen av de berörda
skolformerna ännu helt lyckats genomföra de reformer som beslutats under 90-talet i form av nya läroplaner, kursplaner, betygssystem samt
genomförande av en lagstadgad rätt till grundläggande vuxenutbildning.
Gamla tankemodeller förhindrar nytänkande, men svårigheter har också berott på tolkningsproblem, oklarheter och bristande kunskaper om t.ex.
styrdokumenten. En systematisk personalutbildning tycks mestadels ha lyst med sin frånvaro när reformerna genomförts.
De skolenheter som lyckats med reformarbetet karakteriseras i regel av en intern helhetssyn – en sammanhållen organisation, en långt gången
samverkan mellan lärargrupper eller arbetslag och klart avgränsade
ansvarsområden. Ett framgångsrikt reformgenomförande har ofta inneburit ett gemensamt förnyelseprojekt för hela skolan. Inte minst skolledarna har haft en avgörande roll, där man tillsammans med hela personalgruppen satsat på ett gemensamt utvecklingsarbete och tagit vara på personalgruppens idéer och tidigare erfarenheter.
Dagens vuxenutbildning innehåller en stor spännvidd mellan olika
arbetsformer. Utvärderingar visar att varken folkbildning eller komvux går att beskrivas som profilerade och enhetliga pedagogiska system. Båda ytterligheterna; den traditionella katederundervisningen och
problembaserade utbildningen utifrån deltagarbehov finns företrädda. Utan en mycket medveten och konsekvent pedagogisk diskussion är det svårt att påverka den enskilde utbildarens arbete. En stor spridning på olika
entreprenörer och anordnare ställer stora krav på kommunerna när det gäller att leda och stödja utvecklingen av vuxenutbildningen i pedagogiska frågor.
Även om arbetsformerna varierar ganska mycket visar utvärderingar att både undervisning och kunskapsinnehåll till stora delar är tämligen traditionella.
Trots detta är kursdeltagare i samtliga skolformer mycket nöjda. Detta överensstämmer med Kunskapslyftskommitténs första utvärdering av kunskapslyftet. Man har föga av det aktiva deltagarinflytande som läroplanen förespråkar, men detta inflytande är inte något som deltagarna spontant efterlyser. Lärare och kursdeltagare kan enligt utvärderingarna ömsesidigt förstärka ett passivt förhållningssätt, eftersom båda grupperna stödjer traditionella undervisningsformer. Hos invandrardeltagare finns ibland attityder som kan ha att göra med kunskapsstilar från det gamla hemlandet, men det förekommer också en etnocentrisk syn på utbildning och
kunskapstraditioner inom vuxenutbildningen, där den svenska uppfattningen ofta tycks överordnas invandrares egen inställning.
Av intervjuerna framgår också att studerande i regel kan välja kurser med olika studietakt, förlagda antingen till dag- eller kvällstid och att
distansstudier med hjälp av datorer börjar utvecklas och kan kombineras med mera traditionella studieformer. Kunskapslyftet har ofta, enligt bedömningar av komvux personal, medfört att flexiblare studieformer utvecklats. En mångfald av pedagogiska lösningar finns, beroende på olika lärare,
framhåller en rektor. Några av lärarna uttrycker dock en frustration över att problemlösning och självständigt tänkande, som prioriteras i provbanker och nationella prov och stöds av både studerande och lärare, inte blir en realitet i utbildningen på grund av tids- och resursbrist. Utbildningen borde bygga på erfarenhet och kunskap som de vuxna har skaffat sig innan de kommer till komvux, menar en rektor. Det de studerande bär med sig borde synliggöras, lyftas in i ett sammanhang och vara utgångspunkten för ny kunskap. Men så fungerar det sällan. ”Kunskaper och betyg hör inte ihop”, säger en
vuxenstuderande och en annan undrar stillsamt: ”Måste komvux se ut precis som gymnasieskolan?” Å andra sidan finns exempel på det motsatta. I genomförda utvärderingar är det mycket vanligt att studerande lovordar komvux som en skolform som positivt skiljer sig från gymnasieskolan både i fråga om lärarnas förhållningssätt och i fråga om arbetssätt.
Både studerande och personal lyfter fram behov av stödinsatser för personer med läs- och skrivsvårigheter. Sådana erbjuds, enligt dem som uttalat sig, i ökande utsträckning och ger mycket goda resultat. När läs- och
skrivundervisning integreras i utbildningen uppskattas detta av de
studerande, liksom användning av datorer:” Förklaringen kan vara att det är ett nytt kommunikationssätt. Här har man inte misslyckats tidigare och tilliten till den egna förmågan finns fortfarande. Datorer är inte förknippade med de svårigheter man har.” (lärare)
Intervjuerna har också gett exempel på utveckling av svenskundervisning i samverkan med yrkesutbildning. Språkundervisning som integreras i yrkesutbildning har upplevts positivt och ofta inneburit att inlärning och motivation stärkts.
2.7 Organisation, uppföljning och utvärdering
Skolverket har ett ansvar att följa utvecklingen i kommunerna vad gäller organisation av kommunens hela vuxenutbildning. Av Skolverkets
utvärderingar av vuxenutbildningen innan kunskapslyftet inleddes framgår följande.
För reformframgångsrika kommuner tycks ett kännetecken vara en helhetssyn när det gäller utbildning, individ och samhälle. Inte minst stöd från politiker som är insatta i vuxenutbildningsfrågor har visat sig vara avgörande för reformarbetet och för en kvalitetsutveckling av
utbildningsformen. Kommunerna ansvarar ytterst för genomförandet av vuxenutbildningen. Den kommunala skolplanen är därför ett viktigt styrdokument, och kommunpolitikerna har ett tydligt ansvar.
Utvärderingarna visar dock att den politiska styrningen på sina håll är mycket oklar med få konkreta mål. Ibland har styrningen varit obefintlig.
Dock har den statliga satsningen medfört ett ökat politiskt intresse för vuxenutbildning. Under satsningens inledande skede har vuxenutbildningen som katalysator för utvecklingen i kommunerna fått en helt ny politisk tyngd.
Samverkan mellan arbetsliv och vuxenutbildning verkar generellt sett vara bristfällig visar Skolverkets tematiska bild av vuxenutbildningen.
Samverkan mellan olika parter är idag en central fråga för vuxenutbildningen i en kommun. Under kunskapslyftets inledande år har det i en del kommuner uppstått parallella organisationer för vuxenutbildningen, där kunskapslyftet diskuteras på hög kommunal nivå medan den kommunala vuxenutbildningen ligger på annan kommunal nivå. Att bygga upp en infrastruktur som innebär en utvecklande konkurrens mellan komvux, entreprenörer, folkbildning och arbetsmarknadsutbildning har visat sig ta tid och innebära, inledningsvis, svårigheter. För att åstadkomma ett effektivt samarbete har man på flera håll skapat mötesplatser, där utvecklings- och planeringsfrågor kan dryftas. I vissa kommuner sker denna samverkan i någon typ av vuxenutbildningsråd, i andra kommuner används arbetsförmedlingsnämnderna som ett sådant instrument.
De flesta av de intervjuade anser att informationen och vägledningen bör samordnas och vara ett kommunalt ansvar. I en del kommuner finns någon form av samlat ansvar för att ge information om de olika studievägar som kan erbjudas. En viktig fråga är att tydliggöra det utbud av vuxenutbildning som finns för de presumtiva deltagarna, alltifrån särvux, sfi, grundläggande och gymnasial vuxenutbildning till påbyggnadsutbildning, kvalificerad yrkesutbildning och högskoleutbildning, och där exempelvis folkhögskolans utbud och arbetsmarknadsutbildningen också sätts in i sitt sammanhang. Idag råder det bland dem som arbetar inom utbildnings- och
arbetsmarknadssektorn bristande kunskap om det totala utbudet och om hur den vuxne kommer åt det.
Många pekar även på behovet av samverkan regionalt. Vissa utbildningar är av den karaktären att de kräver studerande från flera kommuner för att kunna starta. Mindre kommuner saknar ibland möjlighet att få igång en utbildning med enbart den egna kommunens studerande som grund och behöver därför samverka med grannkommunerna. Å andra sidan finns risk för att parallella utbildningar genomförs med tomma utbildningsplatser i närliggande
kommuner. En regional samplanering skulle kunna ge större effektivitet ur flera aspekter.
Skolverkets fleråriga handlingsplan för stöd till kommunernas egenkontroll innefattar omfattande åtgärder i syfte att utveckla effektiva metoder för kommunernas styrning och egenkontroll av verksamheten inom skola och vuxenutbildning. Samtal mellan Skolverkets ledning och samtliga
kommuners ansvariga politiker har genomförts för att bidra till att utveckla styrningen och det lokala ansvaret för verksamheten. Idématerial och stödmaterial produceras med bakgrund, motiv och exempel på hur utvärdering och kontroll kan genomföras på lokal nivå.
Utbildningskonferenser i utvärdering genomförs liksom ett antal fallstudier i kommuner för att fördjupa kunskaperna i lokal utvärdering.
Utvecklingsinsatserna riktas också till lärarhögskolorna.
Skolverket skall också utvärdera hur den kommunalt finansierade
vuxenutbildningen förändras till följd av kunskapslyftet. Utvärderingen avser i det korta perspektivet att följa tre huvudlinjer. Dessa är den individuella utbildningskarriären, kommunernas styrning och ledning av
vuxenutbildningen och den pedagogiska utvecklingen. Utöver det skall Skolverket också uppmärksamma utvärderingsåtgärder när det gäller funktionshindrade elever och elever med dolda handikapp eller studiesvårigheter i vuxenutbildningen.
Under 1998 genomför Skolverket två tillsynsutredningar. Den ena, i
Linköpings kommun, har avslutats. Den andra pågår för närvarande i Ystads kommun.
De två granskningarna omfattar den utbildning som bedrivs med stöd av förordningen om statligt stöd till särskilda satsningar på utbildning av vuxna.
Skolverket har särskilt valt att uppmärksamma på vilket sätt kommunen styr och kontrollerar verksamheten och då med tonvikt på utbildning som har förlagts till externa anordnare. Syftet är att pröva om kommunerna uppfyller de statliga kraven vad gäller styrning och ledning, kursutbud, intagning och urval, studievägledning och individuella studieplaner, betyg och prövning samt kommunernas uppföljning, utvärdering och kontroll av verksamheten.
Resultatet av tillsynsutredningarna tillmäts stor betydelse och kommer att ligga till grund för Skolverkets fortsatta dialog med kommunerna om utvecklingen av vuxenutbildningen och behovet av att se till deltagarnas rättigheter och möjligheter.
NATIONELLA UTVECKLINGSOMRÅDEN 1. De nationella styrdokumenten
Vuxenutbildningen ingår i Skolverkets kontinuerliga arbete med att stödja genomförande av skolreformerna och utvecklingsarbete mot de nationella målen. Vid den pågående revideringen av gymnasieskolans kursplaner och betygskriterier diskuteras hur anpassning till vuxnas behov skall tillgodoses.
Här behövs en strategi för hur denna anpassning skall ske. En omarbetning av programmålen pågår och i det sammanhanget har en diskussion om programmålens funktion i vuxenutbildningen påbörjats. Målen skall självklart användas inom vuxenutbildningen när de studerande läser hela nationella program, men detta är sällsynt. Det allra vanligaste är att
vuxenstuderande väljer kurser från olika program och sätter samman till ett helt eget studieprogram.
Skolverket har till regeringen överlämnat ett förslag till förändring av kursplanestrukturen då det gäller sfi och svenska som andraspråk. Om regeringen antar förslaget kommer detta att bli ett utvecklingsområde för Skolverket.
Skolverket avser att rikta insatser mot analys av
• hur möjligheterna till flexibilitet i de nationella styrdokumenten utnyttjas i verksamheten
• behovet av speciella må l för vuxenutbildningen
• bristande samordning mellan må ldokument och regelverk.
2. Må lgrupper och rekrytering
Vuxenutbildningen och kunskapslyftet har rekryterat ”människor av alla sorter” enligt en enkätundersökning som nyligen gjorts av Göteborgs
universitet. Den aktuella statistiken visar också på många olika grupper med skiftande behov som söker sig till vuxenutbildningen. Förordningsmässigt finns olika prioriteringar vad avser tänkta målgrupper. Enligt förordning om kommunal vuxenutbildning skall företräde ges till dem som har störst behov av utbildning men enligt förordning om statligt stöd till särskilda satsningar på utbildning för vuxna skall arbetslösa prioriteras. Detta har lett till att vissa kommuner har haft problem med att prioritera. Möjligheten för ungdomar med slutbetyg från gymnasieskolan att komplettera betyg på komvux har också bidragit till prioriteringsdiskussionen.
En diskussion om vilka som skall prioriteras vid intagning till vuxenutbildning, vilka samhälleliga och enskilda behov som skall tillfredsställas, hur utbildningen skall betalas osv skall komma igång på längre sikt. Kunskapslyftskommitténs och Skolverkets pågående utvärderingar bör kunna ge underlag för framtida åtgärder och
utvecklingsarbete då det gäller att t.ex. rekrytera vissa grupper till en utbildning inom ramen för det livslånga lärandet.
Skolverket avser att följa
• kommunernas arbete med rekrytering och prioritering av deltagare
Skolverket föreslå r att
• en översyn görs av förordningarna för kommunal vuxenutbildning och kunskapslyftet i syfte att undvika må lgruppskonflikter.
3. Introduktion och vägledning
Med en syn på vuxenutbildning som del av ett livslångt lärande följer att även vägarna in i behörighetsgivande vuxenutbildning får andra former än i ett system med varvning mellan utbildning och sysselsättning.
Rekryteringen och vägledningen kommer in i ett fortlöpande kompetensutvecklingsperspektiv, för vilket såväl individen,
arbetsmarknadens parter och samhället har intresse och ansvar men som ändå alltid måste utgå från individens önskemål, behov och förutsättningar.
Studie- och yrkesvägledningen måste i än högre grad än för närvarande ses som en process som inte stannar vid den enskildes val av utbildning utan omfattar en helhetssyn på den enskildes förutsättningar och möjligheter och som ger individen perspektiv på vägar vidare mot ständigt nya mål för kompetensutveckling och kunskapsuppbyggande.
I ett livslångt lärande utgör den kompetensutveckling som sker i arbetslivet ett lika betydelsefullt lärande som den utbildning som sker i den
behörighetsgivande skolan. Vägledningen får en utökad uppgift att fånga upp och identifiera den kompetensutveckling som inte skett i formell skola och initiera vägar att värdera och ta vara på den enskildes kunskaper och
färdigheter. Valideringen av kompetens kommer således att få betydelse för vägledningen och uppläggningen av de individuella studieplanerna.
I det sammanhanget framgår också betydelsen av att åstadkomma en efterfrågestyrd vuxenutbildning genom att på olika sätt inventera och sammanställa deltagarnas önskemål, behov och förutsättningar. En sammanställning av individuella studieplaner bildar ett underlag för kommunens planering av kursutbud.
För arbetslösa personer upprättar arbetsförmedlingen tillsammans med den arbetssökande en handlingsplan vars mål är att ge personen ett arbete.
Arbetsförmedlingens handlingsplan kan delvis användas som utgångspunkt för individens studieplanering. Skolverket har för avsikt att ta upp frågan
med Arbetsmarknadsstyrelsen om huruvida en samordning mellan
individuella handlingsplaner och studieplaner är möjlig. Skolverket ser också en gemensam kompetensutveckling av vägledare och kommunernas
studievägledare som en nödvändig utvecklingsinsats.
Ett annat inslag i introduktion och studievägledning är s k ”öppna grupper”, där orienteringskurser av olika slag kan hjälpa de studerande att finna sin väg genom utbildningen. Skolverket skall stödja olika initiativ genom att ta fram material med exempel på hur olika kommuner arbetat med frågan om
introduktion och individuella studieplaner.
Skolverket avser att
• lägga ut uppdrag till kommuner att utveckla arbetet med individuella studieplaner
• medverka till spridning av exempel på kommuners arbete med introduktion och individuella studieplaner
• samla och sprida erfarenheter av arbete med orienteringskurser och flexibla, processinriktade ingå ngar till studier
• medverka till kompetensutveckling av studievägledare, lärare och skolledare
• stödja samverkan mellan myndigheter.
4. Validering
För att vuxenutbildningen på ett effektivt sätt skall utgöra en del i ett livslångt lärande är det nödvändigt att finna former för hur de på informell väg inhämtade kunskaperna och erfarenheterna från yrkesliv eller andra verksamheter utanför skolan skall kunna tillgodoräknas och värderas inför betygsgivande studier. Det innebär att också kunskaper som utgör delar av en kurs och informella kunskaper måste kunna värderas och få
tillgodoräknas på samma sätt som kunskaper inhämtade i skolan.
Att stödja och aktivt medverka till att metoder och modeller för validering av vuxna människors kunskaper och färdigheter tas fram är angeläget.
Skolverket har för avsikt att väga in de förslag som den särskilde utredaren överlämnar till regeringen i fråga om invandrares möjligheter att få
tillgodoräkna sig utländska yrkesutbildningar och arbete med att värdera hur utländska utbildningar och arbetslivserfarenheter förhåller sig till
motsvarande svensk utbildning. (”Organ för värdering av utländsk yrkesutbildning på gymnasial nivå och utländska arbetslivserfarenheter”, Dir. 1998:23.)
Högskoleverket har likaledes erfarenheter från validering av
högskoleområdets yrkesutbildningar som Skolverket avser att inhämta. Även
internationellt finns exempel på ram- och regelverk för bedömning och beskrivning av kompetens.
Skolverket menar vidare att det inte finns något skäl att för den enskilde studerande i ekonomiskt avseende skilja mellan validering och prövning. För den enskilde utgör prövningen en studieinsats inför framtida studier eller sysselsättning. För samhället utgör prövningen eller tillgodoräknandet av kunskaper en tillväxtekonomisk fördel som inte bör avgiftsbeläggas.
Skolverket avser att
• kartlägga svenska erfarenheter av validering
• göra en studie av internationella erfarenheter av validering.
• sammanställa och sprida modeller och metoder för validering
Skolverket föreslå r att
• en samordning sker mellan uppdraget om kartläggning av utländsk yrkesutbildning och Skolverkets arbete med validering
• bestämmelserna om avgifter till särskild prövning ses över, eftersom det i dag rå der olika villkor för studerande i kunskapslyftet och i den reguljära vuxenutbildningen.
5. Kursutbud och innehå ll
Den statistik som tagits fram och de aktuella utvärderingar som genomförts visar att vuxenutbildningen oftast erbjuder ett mycket traditionellt utbud av kurser. Det är grundskole-och gymnasieskolkurser företrädesvis i kärnämnen och teoretiska karaktärsämnen. Det är till stor del den kompensatoriska uppgiften som styr kursutbudet. Som en del i det livslånga lärandet krävs ett mycket bredare sätt att se på utbildning för vuxna. Utbudet behöver bli flexibelt och utrymme måste finnas för påverkan av omvärldsförändringar och krav på tillväxt.
En analys av vilka basfärdigheter som efterfrågas i dagens och morgon- dagens samhälle och i internationella sammanhang kan även i detta avseende ge inspiration. I ett sådant sammanhang krävs utredning av kostnadsaspekter och ansvarsförhållanden. En utveckling av utbildningsinnehållet kan endast ske i samverkan mellan olika utbildningsanordnare, arbetsliv och
myndigheter. Erfarenheter av utveckling av både kommunal vuxenutbildning och folkbildning samt det första årets arbete med kunskapslyftet visar att kommunernas försök att utveckla efterfrågestyrning i stället för
utbudsstyrning behöver stödjas och stimuleras. Skolverket anser att detta område bör ytterligare uppmärksammas. Organisering utifrån individens behov i stället för utifrån anordnares kompetens är ett av de viktigaste utvecklingsområdena.
I vuxenpedagogisk litteratur har länge hävdats att utbildning bör bygga på kursdeltagarnas intressen och problem snarare än traditionella skolämnen.
Deltagarnas erfarenheter och deras livssituation gör att de är mer motiverade att lära om utbildningen är upplagd utifrån verkligheten snarare än utifrån ämnen. Att utgå från inlärning gör det mer eller mindre nödvändigt att organisera utbildningar utifrån kunskapsområden i stället för ämnen. Det finns i dag inga genomarbetade förslag till kunskapsområden inom vuxenutbildningen och därför menar Skolverket att detta skall vara ett utvecklingsområde.
Den förordningstext som i nuläget hindrar vuxna från att skaffa sig eller tillgodoräkna sig kompetens i estetisk verksamhet, estetiska ämnen och idrott och hälsa har kommit att innebära ett hinder för utvecklingen av
vuxenutbildningen. Det viktigaste skälet för att vuxna bör få samma möjligheter som ungdomar att tillgodoräkna sig kompetens i dessa ämnesområden är att kunskaperna behövs i många olika yrken.
Skolverket avser att
• analysera behov av basfärdigheter i arbetsliv och samhällsliv
• stödja och stimulera utvecklingen av en efterfrå gestyrd vuxenutbildning
• följa den internationella utvecklingen
• göra en studie av utveckling av kunskapsområ den
• följa forskning inom områ det.
Skolverket föreslå r att
• bestämmelser som ökar vuxnas möjligheter att i sina individuella studieplaner och i sin yrkesutbildning inrymma kurser som estetisk verksamhet, estetiska ämnen, idrott och hälsa samt arbetsmiljö införs.
6. Förutsättningar för inlärning
Utvärderingar som gjorts visar att eleverna är mycket nöjda med den
utbildning de fått, men de visar också att utbildningen i allmänhet genomförs med traditionella undervisningsmetoder. Exempel på förnyelse finns dock.
Olika studerandeaktiva arbetsformer används alltmer i olika utbildnings- sammanhang. Arbetsformerna syftar till att deltagarna tar ansvar för sin inlärning och att framväxande kunskap om lärstilar och inlärningsstrategier tas tillvara. De har i många utvärderingar visat sig mycket framgångsrika.
Vad dessa arbetsformer har gemensamt är att de utgår från inlärning i stället för undervisning och detta är något som får genomgripande konsekvenser för utbildningen, bland annat därför att lärarna därmed utgår från ett
studerandeperspektiv på utbildning snarare än ett traditionellt lärarperspektiv.
Andra viktiga mål för inlärning är att kunna förvandla information till kunskap, få perspektiv och verktyg till sovring, kunna göra
relevansbedömningar och rimlighetsanalyser.
Undervisning bygger på tankegången att de som önskar lära sig något skall möta en person som behärskar detta kunskapsområde, så att denna person kan undervisa de kunskapssökande. När inlärningen tas som utgångspunkt för utbildningen ökar möjligheterna att nyttja ny teknik, eftersom en person som skall lära sig inte alltid behöver vara nära en lärare/handledare. Det finns i dag en informationsrikedom som är förhållandevis lättillgänglig för de flesta och det sker en kunskapsutveckling som gör att färdigförpackade kunskapspaket, läroböcker och liknande snabbt åldras. Detta är ett skäl till att utveckla former för ett flexibelt lärande. I vuxenutbildningssammanhang finns det dock flera skäl till att uppmuntra användandet av informations- och kommunikationsteknik för att stödja och stimulera inlärningen.
Vuxenstuderande har många gånger en sådan livssituation att det kan vara besvärligt att befinna sig i en skola en stor del av dagen. Ny teknik ger möjligheter att göra lärandet flexibelt. I detta sammanhang bör dock också individens behov av grupptillhörighet samt utvecklande av samarbete och social kompetens lyftas fram.
Andra områden som skall uppmuntras och stödjas är integration av läs- och skrivinlärning och språkinlärning i t ex yrkesutbildningen. Teori bör oftare integreras med praktik/lärande i arbetet.
Skolverket avser att
• stärka samarbetet med högskolorna i utveckling av och forskning kring inlärning
• bidra till anordnares erfarenhetsutbyte kring erfarenheter av inlärning
• bidra till upprättande av nätverk mellan anordnare med olika erfarenheter
• stödja kompetensutveckling av lärare och skolledare
• aktivt kartlägga och samla kunskap om inlärning
• följa och stödja utveckling av flexibelt lärande – distansutbildning
7. Organisation och ansvar
Utvärderingar har visat att politiker och centrala beslutsfattare i kommunerna är viktiga grupper då det gäller utveckling av vuxenutbildningen.
Skolledarens roll breddas. Utöver traditionella uppgifter som administrativ och pedagogisk ledare förväntas skolledaren ha ett vidgat kontaktnät med de olika intressenterna inom den samlade vuxenutbildningen. Den kommunalt
ansvarige rektorn kan också ha i uppgift att utöva tillsyn och ansvara för betygsättningen i externt anordnade utbildningar.
Utvecklingen av den kommunala infrastrukturen är en viktig förutsättning för att vuxenutbildningen i framtiden skall svara mot både individens, samhällets och arbetslivets behov. Skapandet av lokala mötesplatser skall stödjas och uppmuntras. Det måste finnas möjligheter att kombinera
utbildningar på ett annat sätt än i dag. Kunskaper om hela systemet, om allt från sfi, grundläggande vux, gymnasial utbildning, påbyggnadsutbildningar till folkhögskola, studieförbund, privata anordnare, praktikanordnare osv samt högskola, universitet bör finnas samlat på lokal nivå.
Skolverket skall genom den fortsatta dialogen med kommunerna men också genom riktade seminarier till olika företrädare för vuxenutbildning sprida exempel på olika sätt att skapa en fungerande infrastruktur.
När det gäller den enskilda skolans organisation finns också problem enligt utvärderingarna. I vissa fall har komvux sammanslagning med
gymnasieskolan skapat en organisation som inte passar de vuxna, även om det också finns exempel på motsatsen. Nätverk och erfarenhetsutbyte skall uppmuntras.
Skolverket kommer också att kunna granska hur kunskapslyftet påverkat det lokala uppföljnings- och utvärderingsarbetet vid utvärdering av
kommunernas styrning och genomförande av kunskapslyftet samt under arbetet med tillsynsutredningar och inspektion.
Skolverket kommer även att särskilt uppmärksamma om det finns delar i regelverket kring vuxenutbildningen som behöver förändras för att vara ändamålsenliga i den utveckling som sker i samband med kunskapslyftet.
Skolverket avser att
• följa utvecklingen av vuxenutbildningens infrastruktur
• följa och stödja kommunernas arbete med att ge vuxna en överblick över det samlade utbudet för vuxna
• följa och stödja det lokala uppföljnings- och utvärderingsarbetet
• arbeta med informativ styrning utifrå n tillsynsresultat
• genomföra utvärderingar av individuella utbildningskarriärer, kommunernas styrning och ledning av vuxenutbildningen samt den pedagogiska utvecklingen.
BILAGA
Uppdragets genomförande
För uppdragets genomförande har experterna gymnasiechef Kerstin Ekenberg och rektor Nils Friberg anlitats. Deras arbete har bestått i att utifrån studier av aktuella propositioner, utvärderingar, utredningar och betänkanden samt med hjälp av intervjuer med ett antal personer med anknytning till vuxenutbildning på central och lokal nivå, beskriva nuläget.
Denna beskrivning leder fram till områden där utvecklingsinsatser behöver göras. Håkan Hult, bitr. professor vid Linköpings universitet har också deltagit i arbetet.
Synpunkter har också inhämtats från ett flertal personer med anknytning till vuxenutbildning, bl a genom två seminarier, ett internt inom Skolverket och ett med personer från Svenska Kommunförbundet, Kunskapslyftskommittén, de fackliga organisationerna inom skolområdet, Arbetsmarknadsverket och Riksförbundet för kommunal och statlig vuxenutbildning (Rvux).
Litteratur
En femårig satsning på vuxenutbildning. Utdrag ur regeringens sysselsättningsproposition 1995/96:222.
Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning- kvalitet och likvärdighet. Regeringens skrivelse 1996/97:112.
Vuxenutbildare ser på sig själva. SOU 1996:188.
En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. SOU 1997:27.
Vuxenpedagogik i Sverige. Forskning, utbildning, utveckling – en kartläggning. SOU 1997:120.
Vuxenutbildning och livslångt lärande, situationen inför och under första året med kunskapslyftet. SOU 1998:51.
Den kommunala gymnasiala vuxenutbildningen. Skolverkets rapport nr 91.
Vem älskar sfi? Skolverkets rapport nr 131.
Grundläggande vuxenutbildning. Skolverkets rapport nr 131.
Vuxenutbildning Tematisk rapport. Skolverkets rapport nr 141.
Kursdeltagare i kunskapslyftet och den kommunala vuxenutbildningen.
Skolverket. Delrapport maj 1998-09-26.
Lander –Larson: Utvärderingen av Kunskapslyftet: Den riksrepresentativa enkäten 1997/98. Institutionen för pedagogik, Göteborgs universitet. Juli 1998.
Översyn av kursplanen för svenskundervisning för invandrare (sfi).
1998-06-08.
Skolverkets yttrande över Vuxenutbildningen och livslångt lärande (SOU 1998:51) 1998-08-13.
Skolverkets tillsyn av utbildning inom kunskapslyftet i Linköpings kommun.
September 1998-09-26.
Intervjuer har genomförts med:
Representanter för:
Utbildningsdepartementet Delegationen för kunskapslyftet Kunskapslyftskommittén
Institutionen för vuxenpedagogik vid Linköpings universitet Folkbildningsrådet
Lärarnas riksförbund
Skolledare, lärare och elever vid tre komvuxenheter.
