Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek och är fritt att använda. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitized at Gothenburg University Library and is free to use. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima- ges to determine what is correct.
01234567891011121314151617181920212223242526272829 CM
JULNUMMË
I023
INNEHÅLL:
Fädernas kyrka, dikt av Ebba von Seih. — Mina julminnen, av Ellen Key. — Skorna, berättelse av Prins Wilhelm. — Diplomatens julminne, av Tjeckoslo
vakiska ministern i Stockholm, Wladimir Radimsky. — Naturlig förklaring.
Ur Fridas sånger, dikt och komposition av Birger Sjöberg. — Två furstinnor, en gammal hovdams minnen. — Skojarbaronen, berättelse av Selma Lagerlöf.
— En visa, dikt av Karl-Erik Forsslund. — Ett julminne från Sverige, av finska ministern i Stockholm, Verner Södcrhjehn. — Ny jord, humoresk av Hasse Z. — Kärlekens äventyr, berättelse av Elin Wägner. — Skalder bland julgranarna, beskrivning av julgranspoesi. — Drottning Kristinas sångerska, historisk skildring av friherre Carl Bildt. — De osynliga vid julbordet, ett och annat om julskrock. — Prinsessan och trollen, sagospel av Margit Eke- gård. — Moster Margret, berättelse av Albert Engström. — Julsol, dikt av
Fredrik Nycander.
IIIIIIIIIINIII
Illustrationer av Albert Engström, Edvard Berggren, Torsten Schonberg, G. Lannmark och John Dunge.
Julens förberedelser. En serie fotografier.
IIIIIHIIIIIIII
När elaka herrar voro snälla gossar. Barndoms- porträtt av tolv bekanta personer, som sätta läsarnas gissningsförmäga pä prov. Roande och värdefull
pristävlan.
IDUNS JULNUMMER
FÄD£HNA5 KYR-KA
Av EBBA VON S E T h
Med höga fönsterbågar står vår gamla kyrka år från år med sus från lönn och alm.
Mot himlens ljusa aftonsky där står ett kors och trollen fly, när klockans vigda malm
vid hedenhös för första gång sjöng ut de kristnas jubelsång i klockspel och i psalm, om stjärnan och om herdarne, som fingo Unders under se:
Guds son på strå och halm.
I kyrkans kor med narciss-blom och späda lövets rikedom
var stilla nattvardsgång.
På unga drag sken ljusets flod;
”När världens hopp förtvinat stod”, klart ljöd den gamla sång.
Och morgonfrisk och oskuldsfull var denna värld för deras skull som dröjt i stilla fred,
och det var tyst i kyrkans kor med sus som om en ängel for på vita vingar ned.
Till kyrkans kor vår vandring gick i livets stora ögonblick
vi trogna böner sänt.
Hit hava våra fäder gått
vid påsk och jul och hugnad fått och uti ljus advent.
Och fädrens kyrka är oss kär, i höga valv finns gömd mystär och uti grift av sten
de store döde sova gott,
och anden har fullkomning nått vid andra solars sken.
I kyrkans kor med brudemblem, med myrtenkrona, diadem, drog svartlock in och gyllenlock som unga brudar följas åt
av sagoskimmer, pomp och ståt och tärnors skära flock.
Och uti livets högtidsstund de slöto alla sitt förbund med nedfälld ögonfrans-
Det var så ljust i kyrkans kor;
och glädjen strålar städse stor, inunder myrtenkrans.
I kyrkans kor med stilla gråt vi följa våra döda åt
med crêpe och svarta flor,
”Ej mer med blicken skum och svag jag skåda skall Guds anletsdrag”, det ljöd i kyrkans kor.
Allt slutar med tre skövlar mull och orgeln tonar sorgefull
i stilla requiem,
men gråt ej, anden är ej här, han är uppstånden, skriften lär, och nått sitt rätta hem.
Vid urnött skrift och helgonbild blir människan så god och mild, och minnet tar oss fatt
från varje livets högtidsstund,
och murad stark står kyrkans grund:
de kristnes högste skatt.
Till gotisk dôme med marmorprakt, till kyrkans frid i hemmets trakt, är lika gott att fly
från världens oro, strid och kvalm;
vid barnaårens enkla psalm blir hågen ung och ny,
I DUNS JULNUMMER
DEN FÖRSTA JULAFTON JAG oklart minnes var i mitt barndoms pa
radis: hos morföräldrarna. Jag hade då nyss förut fyllt fem år och har ännu inom mig bilden av en hög gran i den stora salen med sex fönster, en gran där gula vaxstapelljus lyste, massor av karameller och äpplen hängde och av papper klippta nät voro fyllda med nötter, russin och mandlar. Den nutida meningslösa och far
liga seden att genom bomullskardor på julgranen härma snö, var ännu ej uppfun
nen i landsorten. Och där brukades ej heller de massor av glittrande grannlåt, som nu anses höra till den julgran barnen finna vacker.
Klarare äro minnena från julaftnarna i föräldrahemmet. Men även där var det morföräldrarnas klappar, som motsågos med den största spänningen. En julafton, sedan vår far slutat julklappsutdelningen, sade han att en julklapp från morför
äldrarna inte kunnat packas in men den skulle strax synas. I detsamma hördes från kökshållet stampningar och in trädde en livslevande Ölandshäst, rödbrun med klara ögon, klipska öron och namnet Mis
san. Hon hade alla de egenskaper, som gjorde stallet på Björnö — morföräl
drahemmet — till ett trollslott. Ty detta inneslöt två lika trilska små hästar. Och de fyllde sina hjärtans begär genom att durka under ridturerna eller skena vid körturerna i den en fjärdedels mil långa ek- och lindallén. Ty de voro fullfärdiga i sin »emancipation», långt innan någon av Björnöhusets sex döttrar tänkt en tanke ditåt !
Julaftnarna i hemmet föregingos av den rysliga middagen, då hos oss den av alla barnen avskydda lutfisken och risgryns
gröten måste ätas. Och endast de halv- månformiga smörtårtorna bildade en ljus
punkt. Far hade nämligen förlagt jul
maten till middagen, dels av egen smak dels av hänsyn till tjänstefolkets ledig
het. Vi hade ej ens hjälp av hungern, ty ända sedan morgonen hade vi anlitat de »julhögar», som staplats längs såväl tjänarnes som barnens frukostbord. För de senare bestods fem brödkakor, mindre än tjänarnes men av samma slag : en rund kaka av saffran, en av vete, en av råg, en limpa och en vörtebrödskaka. Bred
vid brödstaplarna stodo jultallrikarna fyll
da med äpplen och allehanda gotter: fi
kon, russin och mandel, nötter och — till stor del hemgjord — konfekt.
Som alla av förväntan fyllda barn höllo vi på att förgås av längtan och nyfiken
het innan aftonen kom. Dagen förkorta
des ej genom »doppning i grytan» ute i köket. Ty vår far tyckte ej om »doppet»
kort före middagen klockan 2 och först
som vuxna brukade vi därför ta del i denna del av julaftonsfirandet.
Sedan middagen var över sutto vi barn i skymningen uppe i barnkammaren. Ty man lät oss lyckligtvis inte vara med om att »klä granen» såsom nutidens stackars barn bruka, för vilka granen sålunda mister sitt sagoskimmer. Vi bidade hop
krupna i mörkret och jag — som den äld
sta — blev av de yngre tiggd om sagor i hoppet att dessa skulle förkorta spänning
en tills vår mor ropade : N u b a r n ! Alla sex störtade vi ned för trappan i salen där granen — från tak till golv — lyste i all sin härlighet och julbordet stod fullt av
»gotter». Men nu gingo blickarna snart till den stora klädkorgen med julklappar.
Alla sökte vi gissa vad paketen kunde innehålla. Klapparna kastades utefter gol
vet, vi barn upphämtade dem och far läste upp påskrifterna. Från mycket ti
diga år minnes jag en julbock, som skräm
de oss och ett mot mig riktat skämt, som kom mig att gråta — barn äro för allvar
liga väsen att begripa skämt.
Redan tidigt voro julklappsböckerna ju
lens huvudsak. Om jag undantar en No
aks ark minnes jag knappt andra jul
klappar. Men av böckerna har jag ännu åtskilliga stående på min barndoms bok
hylla. — Dagarna före julafton sökte jag
— även sedan jag hunnit in i tonåren — med brännande nyfikenhet titta på jul- klappskorgen om den innehöll något bok- liknande och min far skrev redan tidigt på en sådan klapp att »Ellen har ingen jul om hon ej får någon bok». Var och en av oss valde en stol att lägga sina klappar på och jag kunde ej lugna mig innan jag visste vilka böcker syskonen fått, ty jag motsåg den dubbla lyckan att först läsa mina och sedan deras.
På landet minnes jag från barnaåren inga julotteresor. Folket fick låna hästar
na till den halvmila kyrkfärden och föret var dessutom vanligen, dåligt ända tills nyår. Men då vi — för vår mors behov av husläkarens närhet — bodde två vin
trar i Västervik, minnes jag som ett par förnämliga klappar min första psalmbok och den med vadd fodrade och stickade nya vinterkappan. Med dessa skatter gick jag vid sju år första gången till julottan, såg talgljusen vackert ordnade i hemmens stora eller små fönster och längs kyrkans bänkrader och i de blanka ljuskronorna.
Där hörde jag första gången orgelbrus till julpsalmen och somnade saligt under predikan.
I Västervik voro vi på några julkalas bland jämnåriga barn och de snälla barn
jungfrurna lärde oss jul- och danslekar.
Där fingo vi även se »stjärngossarna» — här kallade »Kinkenkeser» — uppträda
med alla sina tillbehör och giva en dra
matisk bild av det Bethlehemitiska barna
mordet.
På landet hade vi varken gammaldags jullekar i barndomen eller julbaler i ung
domen. Ty vi levde i en på grannar myc
ket fattig bygd, där avståndet till de när
maste släktingarna — vår faster och far
bror på Helgerum — var fem fjärdedels mil av en genom hiskliga backar i halka livsfarlig väg.
Min julbild kan således ej visa mycket av de gamla julseder, som dock i många svenska bygder levde kvar under 1850 till 1870-talet, men sedan av »herrskapet»
började åsidosättas. Snabbt svunno ty
värr de flesta av dessa seder även hos all
mogen. Endast julmaten är sig lik. Men
— till dels genom Skansens inflytande — ha en del gamla julbruk börjat återtagas, inte bara hos deras kraftigaste förkämpe i vårt land — Karl-Erik Forsslund på Stor
gården — utan även annorstädes. Grund
lig har dock ödeläggelsen av hemmens — d. v. s. barnens jul — varit under slutet av förra och början av detta århundrade.
Det är en stor saknad att ej hava upp- levat de riktiga gammaldags jularna. Men det vore åtminstone lyckligt om nutidens föräldrar lyssnade till vad barnen be om:
»Låt oss vara hemma och fira julen alldeles som vi bruka». De stackars barnen ha ju nödgats uppleva åtskilliga jular på turist
hotell och pensionat 1
* 1
Aren 1868 —1875 tillbragte vi vintrarna i Stockholm och för våra hembygdskära hjärtan betydde detta att julen inte var riktig jul. De sista jularna på 1870-talet och de första av 1880-talet firades åter i det älskade barndomshemmet. Men jul
ljusen brunno ej längre klara, ty över oss alla låg ångesten att mista detta hem.
Sedan så skett och jag flera jular var ensam i Stockholm voro julaftnarna mina svåraste dagar. Då höll jag mig alldeles ensam utom den stund, jag hade några fattiga barn runt min lilla gran.
Sedan 1910 äro julaftnarna i eget hem åter en högtid. Men mycket vemodig.
»Ty minnet blev människan gi
vet att näras av saknaden blott.»
Afin farmor sjöng denna Franzénska sång.
Huru sann den är vet sedan länge även hennes sondotter
1 Dü N S ./ U L N 11 M M E R
PÂ KÄLLAREN »SVÄRDFISKEN»
gick det livligt till.
Där sutto gamla sjöbjörnar, som dubb
lerat Kap åtminstone sex gånger och an
dra, som kryssat genom Magelhaens sund både fram och åter. Toviga skägg guppa
de opp och ner när hakorna rördes un
der den livliga ordväxlingen. Ögonen pli
rade mot pipröken alldeles som de gjort så många gånger mot dimmorna i Eng
elska Kanalen. Breda ryggar spände mot bänkarnas stöd så det knakade i dem, och då och då fö(ll en bred, tjärig labb hårt i ekbordet för att ge mer eftertryck åt någon otrolig lögn. Mustiga eder om
växlade med bullrande skratt. Ölskvättar
na stänkte ur de bruna krusen, som oav
låtligt beskrevo bågar i luften mellan sina runda filtplattor och törstiga munnar. I taket hängde gamla önskeskepp och upp
stoppade fiskar vackert grupperade kring den bjässe med svärd på nosen, som gett krogen dess namn. Men honom kunde man knappt se. Så tjock stod röken där uppe under de grå valven.
De få stadsbor, som vågat sig in, sutto vid dörren och sågo ut som om de bett om ursäkt för sin närvaro. Ty en kväll som denna var det rådligast att hålla sig ifrån »Svärdfisken». Havets folk bru
kade då helt och hållet lägga beslag på lokalen. Det var en gammal tradition att man skulle mötas där första kvällen. Och hade inklareringarna varit många och far
tygen stora var det bäst för landkrabborna att stjälpa i sig aftonpjokern någon an
nan stans.
— Tro mig eller inte, brummade skep
parn på Ann-Marie från Sundsvall, hon hoppade ackurat som en bofink över brot
ten. Det var bara åtta fot på reveln och vi låg dryga tolv. Men sjön gick hög som ett tvåvåningshus och vi följde med på taket.
— Liigens, bror. Det där kan du in
billa andra. Men anagga mej om vi inte körde rätt mot en valfisk utanför Halifax så han sprack. Det var ett Herrans väder ; men besten var så fet, att sjön la sig som en filbunke under allt tran, som små
ningom sippra ut. Och det räckte ända till Kirkwall. Mera öl!
Det var visst redan tredje sejdeln på en halvtimme, som styrman på Haver
iand beställde, men alla våta varor spo
lade lika hastigt genom honom som kyl- vattnet genom en kondensor.
— Vill du jag ska tro på dina för
bannade lögner, så ska du också tro på mina. De är dessutom sanna.
Skepparn från Ann-Marie har rest sig upp och kastar utmanande blickar tvärs över bordet. Redan efter de första gla
sen brukar han bli stridslysten och söker gärna anledning till gräl.
— Sit down, idiot, säger en engelsk trawlarkapten på sitt lugna, släpiga sätt.
Han har mahognygrogg i glaset och en svart pipa i mungipan. Ni skandinaver ska då alltid bråka för ingenting. Om ni ändå kunde lära er att dricka ren vara i stället för det där jolmiga maltvattnet.
— Jaså, tänker du också mästra oss, din jädrans whisky tratt? Kom hit bara ska du få känna på vad gammalt svenskt kärnvirke duger till.
— Det vet jag redan. Om det behand
las på rätta sättet blir det utmärkt pappers
massa.
Ådrorna i pannan ha svällt på den an
dre och näsan liknar en babordslantärna i regndis när han svarar:
— Det ska du få för, pipoxe. Även om du drog opp varenda torsk i hela Nordsjön skulle du inte kunna finna en, som såg dummare ut än du. Pass opp,
däri 1 j ! I j
En tom sejdel snuddar förbi brittens hu
vud och splittras mot väggen. Mannen nickar endast och suger vidare på sin svarta pipa.
— Det där får du stiga opp om rnor
narna och öva dej med. Skoal, tillägger han godmodigt och höjer glaset.
— Ä, gå och ejekta, Larsson, så du blir klar i skallen, säger styrman på Haver
iand. Ställ inte till med bråk. Vi ska tro varteviga ord av dina historier bara vi fortfarande få hålla fast vid att de är lögn allesamman.
— Ja, gå och ejekta, ropa flera röster.
Annars kör vi ut Larsson.
— Kom, ska jag hjälpa kapten.
Det är Ann-Maries förste styrman, som talar. Han har suttit blek och frånvarande på ena nocken utan att deltaga i den all
männa ordväxlingen. Men nu går han resolut fram och tar sin förman med ett stadigt grepp om armen. Båda försvinna småningom mot det inre av källaren.
— Duktig pojke det där, nickar Haver
iands styrman efter sin kollega. Men in
bunden och konstig. Vi seglade för om masten i två hela år och under den tiden tror jag inte han sa tio ord tillhopa.
Samtalet glider småningom in i lugnare fåror. Det är redan sent och många bryta upp för att ta reda på sina jollar, som vid det här laget böra ligga och vänta vid den breda trappan nedanför tullhuset.
~ 4 ~
lDU N S JULNUMMER När skeppar Larsson om en stund åter
vänder till stambordet, finner han därför detta nästan tomt. Humöret är avtrubbat och stridslusten har lagt sig.
— Min liv och kniv om han inte har rätt, den där pipoxen, med sina renare varor. Men nog ska vi ha en sängfösare innan vi går ombord. Eller hur, Smed
berg.
Styrmannen nickar endast.
— Hit med två tutingar, lilla hon där
borta med näsduken över håret. Jag bjuder.
En efter en släckas de gamla hornlyk
torna under valvbågarna. Förr i världen ha de svängt som ankarlantärnor på nå
got fockstag med en talgdank bakom den ärgiga kopparen, men nu har man satt in elektriska glödkroppar och gnidit stom
marna blanka. Snart är det bara lampan över Larssons bord som brinner. Den ka
star ett gulrött sken över fläckiga dukar, trasiga stolar och nötta golvtiljor. Luften är ännu tung, men röken har skingrats så att man kan se alla önskeskeppen på sina krokar. Vart och ett har sin egen historia gömd bakom de grannt bemålade borden, sin egen saga, som susar genom den dam
miga riggen. Fast de aldrig själva känt skvalpet av grönt saltvatten mot sina skrov eller nordostpassadens tryck mot buktigt spända segelytor, kunde de ändå förtälja ett och annat om män, som offrat allt för en livsgärning. Om upprivande arbete, ben
hård pliktkänsla, ruggiga stormar och blan
ka solskensdagar. Om livet i hamnarna när kniven sitter lös i slidan och den sista skillingen går till flickan vid baren. Och om vänliga tankar, som med ängslan följt bortdragande söner eller äkta män från det ögonblick skutan försvann bakom hemuddens björkdunge ända tills hon åter — kanske flera år senare — stack fram sitt bogspröt på samma plats. Ja, nog skulle önskeskeppen kunna tala om en hel hop, bara det funnes någon, som förstod dem. Men för det mesta hänga de dammiga och bortglömda un
der taket. Tidens lösen heter maskiner, kol, olja. Det är bara fråga om att hinna först i hamn och först ut igen. Att slå rekord och lura sina medtävlare med hjälp av en eller annan knop i fartöverskott.
Vem har tid att tänka på de där gamla dammgömmorna ?
Och ändå kunde Ann-Maries styrman inte låta bli att se på dem just i kväll. En gång för länge sedan hade han själv skurit ett dylikt skepp och hängt det i kammarn hos Kristin. Nog hade han klarat sig i alla väder, fått goda hyror och avlagt styrmansexamen med glans. Men hon?
— Smedberg tittar på skeppen, kan jag se, avbröt skepparn honom i hans tanke
gång. Ja, ja, det är nog ingen dum idé det där. När jag seglat femti gånger över Nordsjön ska jag också snida ett och hänga opp där hemma. Inte för jag ön
skar något annat än ro på gamla dar och en snugga om kvällen, men just för att liksom visa min tacksamhet mot lång
lotsen där oppe fen brun tumme pekar mot taket) som fört skutan helskinnad i hamn. Och Ann-Marie ska det förstås stå på hackbrädan. Ja, inte dröjer det värst länge heller för resten eftersom vi redan är på den 46 :e gången. Kanske redan nästa år. Hå-hå, ja-ja, det blir unge
fär lagom till pangsjonen, det. Och sen
blir det Smedbergs tur att fortsätta, om han sköter sig. Vad säjs?
— Åjo, mumlade denne, ty han tänkte på helt andra saker.
— Jag ska säja Smedberg, att jag tyc
ker egentligen förbaskat bra om honom.
Han har dragit mej många gånger ur knipan när blodet vart för hett och spriten gick åt huvut. Han kan också sina sa
ker. Både meridianhöjd och timvinkel.
Därför skulle jag vilja hjälpa honom och göra nånting för honom när jag en gång slutar. Men jag begriper mej ändå inte riktigt på honom. Smedberg går jämt och är så tyst som om han ruvade över planeternas efemerider. Aldrig ä han rik
tigt glad och aldrig kan han ta ett glas för mycket. Och aldrig sir jag honom i sällskap med någon flicka. Hur ä det fatt egentligen?
Styrmannen satt bara tyst.
— Jag ska säja, att det lönar sej rakt inte att filesofera. Ta han världen i famn och kläm ur sej vad han har på hjärtat.
Det är väl nåt fruntimmer med i spelet, kan jag tro ?
Men Smedberg fortfor att stirra fram
för sig. Håret låg uppstruket från den vita pannan, där solbrännan ritat en rand efter mösskärmen, kinderna voro insjunk
na och blicken frånvarande.
— Hör nu han, när det nu i alla fall är jag, som bjuder på tutingén, kan han väl teminstingens svara på min fråga. Vad har han förresten i paketet där?
Smedberg ryckte till sig en liten kar
tongask, som kaptenen redan lagt han
den på.
— Nå, nå, inte tänkte jag knycka den, inte. Är det till jäntan?
— Nej.
— Får jag si?
Styrmannen ser brydd ut.
— Nä-ä.
— Till vem är den då?
— Till Maj.
Svaret halkade över läpparna nästan in
nan han själv visste det.
— Jaså, heter hon så? Var det inte det jag kunde tro, att det ändå fanns en hon med i spelet. Sånt kommer all
tid fram till sist.
— Det är inte en sån, som kapten tror.
— För allan del, inte har jag tänkt annat än att det skulle vara en anständig tös. Det var då för rart att jag äntligen fick veta att han har en vän i viken nån
stans. När blir bröllopet, om man får fråga?
— Aldrig.
Skepparn gjorde stora ögon.
— Nä. hörnu Smedberg, antingen är det verkligen en sån, som han trodde jag menade, eller också gifter man sej med jäntan. Fruntimmer ska inte kruse
ras. Det är bäst att hala två block med samma och lägga bänsel på. En styrmans- lön räcker ju gott för hem och viv — ja, om man är sparsam, förstås. Och blir ti
den lång mellan hemmadagarna finns det alltid hamnarna att ta till. Sånt hör till yrket. En riktig sjöman har hustru hem ma och en vän i varje hamn. Gumman är han trogen och alla de andra glömmer han efter första hundvakt.
Smedberg skakar avvärjande på huvu
det.
— Nej, det är inte alls så, som kap
ten tror.
— Ut med språket då, pojke, för hun
dra miljoner små gubbar.
Ett ögonblick tvekar styrmannen, men sedan börjar han på sitt kärva, tvärhugg
na sätt.
— Eftersom kapten alltid varit så hygg
lig skall jag väl tala om hur saken hänger ihop. — Det var sex år sedan det hände. Då låg jag med Elvira utan
för ett litet fiskläge och lastade gatsten.
En dag mötte jag fyrvaktarns dotter. Hon hade träskor på fotterna och solsken i blicken. Så tog jag henne. Vi brukade sitta på stranden om kvällarna och jag skar ett önskeskepp, som skulle hänga i kammarn. Inte var det lika fint som de här fullriggarna, men alltid dög det till fyrmästarrummet. Kristin hette brig- gen, ty naturligtvis skulle den ha samma namn som flickan. — Lastningen drog längre ut än som beräknats. Det är tungt att stuva gatsten, ska jag säga. Över en månad måste vi ligga kvar, och den må
naden blev den lyckligaste i mitt liv. När jag for, talade Kristin om att barnet nog skulle komma på vårsidan. Då lovade jag att komma tillbaka så fort som möj
ligt och fästa henne med ring. Men ödet ville annorlunda. Från Hamburg fick El
vira last till Southampton och därifrån till Kanarieöarna och sedan till Kap. Det var redan långt in i februari när hon stä
vade nord vart igen. Då förstod jag att jag skulle komma för sent. Nå, det var inte värre än att man fick slå ihop bröl
lop och dop. Motiga vindar fördröjde yt
terligare hemresan och första veckan i maj hade vi inte hunnit längre än till norra Biscaya.
Smedberg gjorde ett uppehåll och strök håret ur pannan. Skepparn såg, att den var våt.
— Jag hade första utkikstöm på hund
vakten, fortsatte berättaren, som nu hade talat sig varm. Det var just innan det skulle till att dagas, som jag fick se nå
got komma flytande rätt emot oss. Först kunde jag inte riktigt göra ut vad det var, men om en stund såg jag att det var en helt liten brigg, som länsade för fulla segel. Då klack det till i bröstet, ty jag kände igen henne. Och när vi närmat oss tillräckligt kunde jag tydligt läsa namnet.
Kristin stod där i svarta bokstäver med litet guld omkring. Det var det enda stället jag hade använt guldfärg på efter
som den var dyrare än annan. Och jag kunde också se att ena märsrånocken var tjockare än den andra för där hade det .suttit en kvist, som jag inte vågade ta bort.
Hunnen några hundra meter ifrån oss, lovade briggen upp. brassade bidevind för styrbords halsar och försvann utåt Atlan
ten. Jag sneglade mot bryggan för att se om vaktens styrman hade observerat nå
got. Men han stod bakom rorgängaren och kontrollerade kursen på kompassen.
Då visste jag att det hade hänt tösen nå
got. — Först i juli fick jag permission och resté till fiskläget. Det var som jag trodde. I början av maj hade hon dött när hon gav livet åt en flicka. Det hade varit under en sådan där våldsam vår
storm som sopar allting framför sig. På natten hade fönstret i hennes rum blåst opp och det häftiga draget hade ryckt önskeskeppet från krokarna, så att det fallit i golv och splittrats. Ungen hade de döpt till Maj efter den månad hon kommit i, och fyrmästarns hade tagit hen-
1 D U N S J U L N U M M E H
ne som egen. Men efter den betan har jag aldrig kunnat bli riktgit glad igen.
Smedberg tystnade och strök över an
siktet med rockärmen. Så länge hade al
drig någon hört honom tala förut.
— Och Maj, frågade Larsson sakta.
— Maj fick solen i blicken alldeles som mor sin. Hon går på det sjätte i år. Nu lever jag bara för henne, tilläde han en
kelt.
— Hm, hm, hostade skepparn i sitt gråa skägg. Nu förstår jag.
— Det här ska hon ha.
Ur pappasken tog Smedberg fram ett par vita sidenskor.
— Maj, lilla Maj, mumlade han och strök med handen över det glänsande tyget. Ingen har så nätta fötter som du, ingen sådan sving i steget. För dig kan bara det bästa vara gott nog.
De båda männen sutto tysta. Ute hör
des droppet av ett tröstlöst oktoberregn mot asfalten och den gamla rådhuskloc
kan tvärs över ga
tan slog två dova slag. Men under de skumma valven drog' liksom ett sus genom önskeskeppens i ig- gar. Det var alla minnen, som lättade ankar och åter foro ut på världsomseg- ling i nattens tysta timmar.
*
Få dagar därefter låg Ann-Marie på kryss mellan Sandön och fastlandet. Regn och tjocka hade stått i ända sedan man lämnat den gamla hansestadens jätte
hamn, och en pinan
de nordost blåste med ett eftertryck, som både skeppare och styrman tyckte värt ett bättre väder
streck. Under sådana förhållanden hade sikten naturligtvis varit dålig, avdriften stor och loggen osäker på grund av våld
sam sjöhävning. Därför var det också si och så med besticket när det led mot femte dagens afton.
Men Larsson var en säker navigatör, som inte tog några onödiga risker. Han räknade och kalkylerade, la ihop och drog ifrån, ritade vinklar och cirklar för unge färlig ortsbestämning och tyckte att han borde ha åtminstone en halv grad till närmaste land när han gick till kojs. Och ändå skulle han räkna för knappt. Ty vem vet vad strömmen kan hitta på en sådan där höstvecka när det stått sam
ma hårda kuling dag ut och dag in?
Den kan kullkasta de samvetsgrannaste beräkningar och låta den erfarnaste skep pare komma på skam.
Så även här.
Fram mot morgontimmarna stötte Ann-
Marie. Först en lätt skrapnmg, som knap
past kändes, sedan några våldsamma stö
tar så att hon riste från för till akter.
Fockmasten knäcktes och gick över bord, livbåten i lovart slungades ur sina däver- tar och krossades mot storluckan, som i sin tur sprang läck. Seglen skörades in
om få sekunder som om de aldrig varit gjorda annat än av silkespapper och hela däcket blev fullt av ett obeskrivligt virr- varr av fall, taljor, block och annan bråte.
Vinden tjöt. Över skrovet slog den ena brottsjön efter den andra. För. Ann-Marie fanns ingenting annat att göra än att ligga där hon låg och undergivet ta emot de
hårda slagen, oförmögen som hon var att resa på sig eller vika undan. Det knakade och riste, det gnällde och kved i nåtar och bord. Hur länge skulle hon hålla ut?
Vid storen stod skeppar Larsson och utdelade befallningar. Nu fick han visa, av vilket kärnvirke han ändå var. Skarp men lugn skar stämman genom dånet och snart hade han fått den vettskrämda be
sättningen att lystra. Det gällde att få de båda återstående båtarna i sjön oskad
da och att dämpa brotten med olja. Snart fick han också se hur efter hård kamp och ihärdigt arbete hans kloka åtgärder buro frukt, ty bägge båtarna gungade un
der babords kranbalk där Ann-Maries skrov i sitt nuvarande läge erbjöd bästa skyddet. Smedberg hade befälet i snipan, kaptenen själv skulle ta hand om stor
båten.
— Alle man överge fartyget!
Larsson räknade in hela besättningen och såg efter att ingen blev kvar. Först därefter lämnade han sin tillfälliga kom
mandobrygga på en märsefallskorg, kläm
de till ordentligt med vänstra överarmen om skeppspapper och loggbok samt ha
sade sig ner i lä, där han äntrade över relingen i storbåten. Plikthuggaren, som stått färdig med en yxa, kapade fång
linan och ögonblicket därpå rev en sjö farkosten med sig ett långt stycke från vraket.
— Sätt av, skrek han till snipan, som låg längre akteröver, hon tål nog inte mycket mer. Vi ha Jand tvärs ut i lä.
Just då sågs en man hoppa tillbaka ombord. Han tyck
tes liksom suga sig fast vid däcket med alla fyra. Gång ef
ter annan slog en brottsjö över honom, ty oljan började sina och miste sin däm
pande förmåga, men mannen nådde ändå nedgångskappen till hytterna, genom vil
ken han försvann.
Efter en tidrymd, som föreföll skeppa
ren en hel evighet, kom han åter till sy
nes och svängde ett föremål i handen.
Men då hade snipan redan kastat loss för att ej kapsejsa i den grova baksjön. Att
*ter närma sig vra
ket översteg mänsk
lig förmåga. Det sista båtbesättning
arna sågo var en hoppande gestalt, som fäktade vilt med armarna i luften.
Smedberg hade visst blivit tokig . . .
*
Hela fiskeläget var naturligtvis där. Bå
de gubbar och gum
mor, tullförvaltarn och fjärdingsman, lotsålderman och den gamle majorn, som byggt sin villa nere vid hamnen. En gyllenblek höstsol sken in genom de höga fönstren och ritade lustiga krumelurer på stengolvet.
Man väntade sig något extra i dag, ty självaste prosten hade lovat komma. Så
dant hände minsann inte för ofta, och därför hade också byn gått man ur huse.
Men det var inte enda anledningen.
Fyrmästarns lilla Maj hade kvittrat sig in i allas hjärtan och gubben själv var om
tyckt lika mycket för sina historier som för kaffegökarna han aldrig brukade knussla med. Och då föll det sig bara helt naturligt att man ville möta opp både för att se på ståten och visa att man deltog i bedrövelsen. Vem, som var far till tösen visste alla, och man hade också hört ett och annat från Ann-Maries sista kryss.
Det går ett förväntansfullt sus genom mängden nere vid dörren och strax där- Över skrovet slog den ena brottsjön efter den andra.
- 6 —
■ I II 11 ■■ Il ■ III I ■ I ■ ■ ■ 1111 II ■ ■ ■ ■ Il ■ ■ ■■ Il I ■ ■ ■ ■■ ■ ■ I II ■ ■ I II II I ■ I ■■■ ■ ■ ■ ■ ■ ■■ ■ ■ I II ■ Il I II 111 II ■ ■ ■ 11 ■ ■ 111 ■ ■ 11 ■ I nniinniinniinniinniinninniH...mi... .
... I...Illlllllllllll iiniinniiiiniiniiiMiiMnniiininnnninniininiinnnniiinniinniinninniii£
MA TETT I $
CHOKOLAD
□ GO N : C A C A □
delikat - kraftig -hälsosam
HÖGSTA NÄRINGSVÄRDE LÄMNAR INGEN BOTTENSATS
...I II 1111111111 M1111 III 11 II I III 11 • 11111 ■ I • • 11111 II 111 II 111 II I III II 111 II 1111111111111111II11111111111 • I II 111 IM 11111111111M111111111111111111111111111111111 II 111 II 111
utan smor
Smörets bakkra/t, bryningsförmåga etc.
återfinnes numera helt hos
gradd marg ar \n
M EDELPUNKTEN
* alla festliga anordningar lill julen är och förblir
JLilivstv&VnveMb liwb
t,GRENLJUS , JULGRANSLJUS11 ANTIKLJUS , KULÖRTA LVXLJUS (SPLENDOR) LILJEHOLMENS STEARINFABRIKS AB.
STOCKHOLM
Jf u n l. o tr l q t/ e r a n / o r
— — ... — ....
~itiitiiniiiiniiiiiiiiiiiiiiiiitiiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii mil min mu ... ni in iiin iium min ii llnlnn•lnnlll
— 7 —
•*mhmmmhmmh»himmimiimhi 1111111111111(111 ii nu i iMiniiiii mu i miimin i im iiiiiiiiiimimiiimi nui i IIIMMIIIIIMMIMMMMI IMIMIIIIIMMIMMIMMMMM... MMMMIMIIIIMMMMM... Illlllllmilllll'
IIHIIIIIIIIIIIIMIIIIMMIIIIIMIIIIIIIIMIMMMIDIMMMIIIIIMIIIIM MlllltlllllMIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIMIIIIIIIIIIIMIIMIMIIIIIIMMIIMIIIIMMIIIMIM
VAR FÖRSIKTIG
VID VAL AV SALVOR!
Använd
MILLIPIN
(Doktor Lindströms hud- & sårsalva)
som är framställd enligt recept av Överläkaren Doktor Gösta Lind
ström, Stockholm. Millidin är en absolut tillförlitlig och effektiv salva vid behandling av hud- rodnad, klåda, hudlöshet, eksem, särskilt hos späda barn, skav
sår, kyl- år frostsår, såriga bröstvårtor under digivning samt ans av hud- & friska sår. Millidinsalvan har under många år använts på sjukhus. OBS.! Vederhäftiga intyg medfölja varje burk. Denna salva bör finnas i varje hems husapotek.
Fås å Apotek, Kemikalie- & övriga affärer. Millidin är obe
gränsat hållbar. Härsknar aldrig. Tillverkare : Millidin- fabriken, Hälsingborg.
j^lllllllllllllllllllllliliiiiiiiiiiiiiiiillllllllllliiiiiiiiiiiiiiiiiitllllllllllllllllllliiiiiiiiiiiiiitiiiiiilllllllic
5 INTYG: Härmed intygas, att jag sedan 1917 använt Doktor | 5 Lindströms hudsalva (numera Millidin-Salva). Första gången E jj använde jag den med gott och hastigt resultat för att bota en E E ådragen hudlöshet med sveda och svåra smärtor vid rörelse, jj E Sedermera har jag vid alla jakter och längre fotmarscher an- jj 5 vänt samma salva till förekommande av sådan hudlöshet och E jj alltid med gott resultat.
S Vänersborg i April 1922. E
A. NATT OCH DAG, överste. jj
SiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiitiiiiiiiiiiiiiiiiiir
Fås å alla Apotek, kemikalie-.och övriga affärer till följande priser Kr. i:—, 2:50, 2:75. Finnes ej Millidin å Eder plats
sändes den mot postförskott från tillverkaren.
nilllllllllllllllMIIIIIIIIMIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIMIIIIIIMUlllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllMIIIIIIIIIIIIIIIIIIMIIIIIIIIIIIIlir
Vatten lös lig
! UNOL.... i P
I LAGLIGEN SKYDDAD) l ** [
»j TANDCREME /g/
Svensk tillverkning
Begär provtub från Oljefabriks A.-B. Union, Malmö.
ÏMHtlIIIIHIIIHIIHIIIIIIIMIIIIIHIIIMIIIIIIIIIIHIIIIIIIIIHItlIHIIIHIItlHIIIIIIIIIHHtltHHtlIHIHIIIIUIIIIIItHllllllltHlir?
IttMtUNï
VARJE HUSMODER, som använder
UNIONS
KRISTALLIN.
vet, att detta ar. bättre för hennes tvätt än varje annat Juätbnedei, ock
VARJE TVÄTTERSKA, som använder
KRISTALLIN,
vet, att hennes händer tlLL ocJimed
Ef TER. 6 DAGARS TVÄTTNING icke tagit minsta, skada..
DÄRFÖR har
KRISTALLIN
blivit husmodems ocAa taåtterskaru favorit,
.. 'S-, • ')■■■'■ oaurojm '
Ungdomlig s pä n ft i g het.
étermunes på kort tid, om \i dagligen tar en
fPåtCKEPf SA/\OK 4 PfH
§Ästa medlet att undanröja trötthet, missmod och sömnlöshet
Finnes i askar- à kn2.25~och i,25a alla. apotek, och drog affärer eHer*
ejctr-a franco pr- postförskott — HAMit) wimmno^to.
1 OOTLBORC
IIHHHHIHHHIHHHIHHHMIHHHHHHHHHHI... IIIIIIHIIHIIIIIIttttllimitllHiniHIllllllllllllHIIHlt
8
I DU NS JU LN UMMEK
D iplomatens
julminne
Tjeckoslovakiets minister i Stockholm Vladi
mir Radimsky berättar för Idun om ett jul- .
minne under tropikerna.
1 DECEMBER 1905 FÖRETOG JAG en resa från Bombay (Britiska Indien), där jag då hade tjänstgöring, till norra Indien. Jag styrde färden över Lahore, Amritsar, Peshawer (på Afghaniska grän
sen), vidare över Delhi, Agra, Benares och andra platser till Dardjiling i Plima- lajas fjälltrakter och framkom slutligen strax före jul till Kalkutta, där jag till
sammans med några vänner beslutat före
taga en krokodiljakt i Gangesdeltat. Väl utrustade för jakten foro vi på järnvägen till det modernt anlagda men av handels
skepp mestadels bortglömda Diamond Harbour, där en ångslup väntade oss. Där
ifrån fortsattes färden raskt i sydlig rikt
ning utmed en av Ganges bredaste delta
armar, från vilken vi styrde än i ostlig än i västlig riktning för att i något lug
nare mindre farvatten börja spaningen ef
ter krokodiler.
Ångslupen saktade farten, för att vi med
kikare noggrant skulle kunna iakttaga de djungelbeväxta stränderna. Om dagen ger hela nejden här intryck av den full
ständigaste livlöshet med sitt långsamt framglidande vatten och utan en vindfläkt.
Blott moskiterna, som i miljarder surra kring våra huvuden, ge den fuktiga ma- lariamättade asmosfären liv — det gäller att vara välförsedd med kinin.
Så småningom vänjer sig- ögat i det skarpa solljuset vid de enformiga strän
derna och lär sig att på några hundra stegs avstånd snabbt urskilja en på stran
den liggande krokodil.
Av infödingarna fingo vi veta, var de flesta eller rättare största exemplaren höllo till och styrde efter deras anvisning rakt in i den i trakten beryktade »människoäta- rens» farvatten. Vida omkring en sådan enstörings boning finnas inga krokodilkon
kurrenter, som skulle våga beträda hans jaktrevir.
I den största spänning vid tanken på att snart få den gamle »människoäta- ren» inom syn- och skotthåll närmade vi oss helt försiktigt den anvisade buk
ten av Ganges, då vi plötsligt fingo syn på besten, som låg utsträckt på en sandbank, närmast påminnande om en väl
dig trädstam. Vi stoppade slupen, stego ned i en roddbåt och försökte med ladda
de bössor komma krokodilen så nära som möjligt. Då vi smygande närmat oss un
gefär 200 à 180 steg från djuret, varse
blev det oss, öppnade gapet och gjorde en första förberedande trög rörelse för att glida ned i vattnet. Vi riktade våra bös
sor mot dess käftar och mot hålorna för
frambenen i dess pansar, och skotten — jag hade en 11 mm. Mannlicher-Schön- hauser med refflad stålmantel — brunno av. Djuret försvann i vattnet, men ef
ter en 20 minuter dök det åter upp på annat ställe, plågat av smärtor, under det att vi nu på några stegs avstånd ånyo gåvo eld. Därmed fortsatte vi, till dess krokodilen fullständigt förlamad kunde fastsurras vid den under tiden ditkallade slupen och föras i land på lämpligt ställe av stranden, sannerligen icke en lätt upp
gift, när bytet är 5 m. långt och den tillskyndande inhemska befolkningen väg
rade vidröra dess döda kropp.
Försedda med arsenik, jaktknivar och andra redskap begynte vi flå djuret, vil
ket arbete varade i flera timmar; och då vi skuro upp dess buk funno vi där bl. a.
delar av en människofot och människo
hår, sannolikt rester av någon bland de döda, som från Ghats (Krematoriet) i Be
nares kastas ned massvis halvt förbrända i floden.
Dagen nalkades sitt slut, och då vi på aftonen återvände till fartyget med vårt byte, funno vi där ett festligt smyc
kat julbord med presenter, som sparats till detta högtidliga ögonblick och brev från hemlandet.
Så slutade en av de härligaste juldagar i mitt liv som jägare. På den fortsatta färden utmed Gangesdeltat sköto vi ytter
ligare några mindre krokodiler och fån
gade en del byte, som fördes i triumf till Kalkutta.
VLADIMIR RADIMSKY.
...
på skrapar det i alla bänkar när försam
lingen reser sig.
Där kommer hela Ann-Maries besätt
ning. Först kapten Larsson i sin guld- broderade mössa med flor om ärmen och handskar på de röda händerna. Skägget står som en grå rot
borste om hakan, och han sätter fot
terna försiktigt i gol
vet så att man inte skall höra hur kän
gorna knarra.
Efter Ann-Maries kock och segelsöm- mare, som mellan sig bära en jättekrans av bruna boklöv med en och annan dalia sparsamt instucken bland kvistarna, kommer Maj vid morfaderns hand.
Det lilla ansiktet ser barnsligt ut under sin gloria av ljusa lintottar och i han
den håller hon tre mörkröda eterneller.
Visst märks det att hon gråtit — kanske mera på grund av alla allvarliga ansik
ten omkring henne än av verklig hjärte-
sorg — men inte ens det stridaste tårflöde kan dränka glittret i ett öga, som har sol
skenet till lekkamrat. Och gummorna knuffa varandra i sidan och nicka vänligt mot den lilla, som går där ensam och försagd.
— Titta du, titta bara, tisslar man i bänkarna medan tåget långsamt skrider förbi, så fint hon har på fotterna. Maj, lilla Maj, var har du fått det ifrån? Ack ja, han var allt en konstig figur, det är då visst och sant. Tänk att han ändå var så gla’ i na’ att han skulle komma tebakes på det sättet.
Men var är då Smedberg?
Jo, han finns ock
så där mitt ibland sin besättning, fast man inte ser något av honom mer än en kista, som lyfts högt på breda skuldror.
Dagen efter skepps
brottet hade man funnit honom på stranden. Han låg så underligt, och först när man vände på den våta kroppen för
stod man anlednin
gen. Armarna hade stelnat i ett våldsamt famntag ungefär som när man trycker ett barn mot bröstet.
Men där fanns ingen
ting att krama — ba
ra en ask med några små sidenskor uti.
Begravningen i kyrkan: ”Där kommer hela Ann-Maries besättning.”
- 9
/DU N S JULNUMMER
NATURLIG FÖRKLARING.
UR FRIDAS SÅNGER. Av BIRGER SJÖBERG.
(Efter ett tisdagsf öredrag i Föreläsning sinstitut et, vari skilda företeelsers innersta kärna blottats, avgiver han inför Frida följande naturliga förklaring över ett eget urval fenomen).
ibland förefaller
så hemlighetsfull, o, min vän!
Denna förmering
av skönhet på kindernas lott:
en snabb cirkulering, pulsering
av blodkroppar blott.
likt sus och likt zittra, den är av erotisk natur.
Längtandets smärta,
som fängslar vår fröjd med sitt lås:
Ett tryck kring vårt hjärta.
En smärta naturlig, förstås!
en livsyttring, Frida
ej mera, ej vidare alls!--- Spörsmål, som fara
likt moln över mänskorna små, jag döker förklara
och svara naturligt up på!
io
I DU N S JULNUMMER
lw ofTV^v^i . *****
TVA FURSTINNOR
DEN GAMLA
Änkedrottning Josephine.
PÅ SALONGSBORDET FRAMFÖR mig ligger en tjock bok i ålderdomligt praktband. Jag öppnar den, det är utvalda verk av franska mästare. På försättsbladet fransk vers. Under de sirliga raderna i gulnat bläck läses: Josephine och så datum: den.26 okt. 1867.
”Ja, det är länge sedan”, säger min vär
dinna, fru Lotten af Edholm, och 1er. ”Min bröllopsdag! Då fick jag den boken av drott
ning Josefine. Redan där i slutet: ”Les an
nées passent, les souvenirs restent” var be
tecknande för henne, ty minnesgodhet och trofasthet voro starka drag i hennes karaktär.
Ni frågade nyss, om jag har många minnen från den tiden. O ja, mina bästa och vack
raste!” Och fru Edholm berättar:
»I två och ett halvt år var jag hov
dam på slottet hos änkedrottning Josefine.
I våningen rätt under bodde prinsessan Eugenie, hennes dotter, som av sin obot
liga sjukdom fängslades vid sina rum och aldrig visade sig uppe hos oss eller sin bror konung Karl, som hade sitt hov i andra ändan av slottet. Men så mycket oftare kommo vi på besök till prinsessan
—' jag minns henne så tydligt där hon satt i sin lilla smala soffa, ständigt insvept i en mjuk, grå schal. Och där, i soffan, bjöd hon var och en, som besökte henne, att slå sig ned — om det var en friherrinna, om det var en kroppsarbeterska. Olyckan
— det var hennes stora intresse i livet sedan hon själv drabbats av den, och hon hjälpte var hon kom åt. Därnäst kom musiken. Ja, jag måste säga, att musiken var det förenande bandet mellan henne och hennes mor. De hade ju olika religiösa bekännelser — var och en varmt hän
given sin, — och ett helt annat intresse var därför av nöden, i vilket de kunde
HOVDAMENS
mötas. Det blev musiken — trefalt musi
ken, ty jag var också med. Det var ett komponerande, ett författande! Och änkedrottningen var alltid ivrig, alltid intresserad. En dag utbrast hon plöts
ligt: — »Jag skulle vilja sjungal» —
»Vill mamma sjunga?» upprepade Euge
nie. »Så roligt!» — »Men vad ska vi välja?» undrade Josefine. Jag föreslog nå
got ur Gluntarna, t. ex. »rtär är guda- gott att vara.» Och den blev det. Nåväl, ur denna blygsamma duett — drottningen och jag — utvecklade sig ett mäktigt sångsällskap på 30, 40 personer. Prins Oscar — sedermera Oscar II — och hertiginnan av Dalarna kommo med, samt några f. d. hovherrar, och jag erbjöds föra mina två bröder och min syster in i säll
skapet. Vi hade, innan sällskapet ökats och vi haft en talrikt besökt musikafton uppe i konungens våning, ofta repetitioner i mitt hem, varvid det gick helt enkelt och okonstlat till; det hände sålunda, att drott
ningen stod och vände notbladen när min syster och jag spelade fyrhändigt.
På det hela taget var drottningen under senare år långt mera tillgänglig i sitt sätt än tidigare, kanske omedvetet genom på
verkan av sin livlige och oceremoniöse son, Carl XV. Och hur älskvärd hon var, hur god och naturlig ! Därtill hade hon alltid något för händer, man såg henne aldrig sysslolös. Hennes passion var tapis- seriarbeten, mest kuddar. Och det fanns användning för sådana på den tiden 1 Jag såg ej mindre än sexton broderade kuddar en gång i en soffa på Drottningholm.
Drottning Josefine var mycket omtänk
sam och minnesgod när det gällde hennes omgivning. Mina älsklingsrätter voro släp
ärter, hummer och jordgubbar med fru
sen grädde, något som hon väl kände till. Rätt som det var kunde de där läc
kerheterna stå på bordet, och det hände då, att änkedrottningen leende anmärkte :
»I dag får ni jordgubbar för fröken von Heijne har varit snäll.»
Sin dotter besökte Josefine var kväll mellan kl. 6 och 8, då den sjuka prinses
san, som sagt, aldrig lämnade sin våning utom när hon om somrarna reste till Frid
hem på Gottland. Hur efterlängtad hon var på Fridhem! Till hennes dagliga mot
tagning i parken strömmade oavbrutet folk, fattiga, som sökte hjälp, bondhustrur, som ville bjuda på färska bullar från sitt sista bak... Sjukdomen spred ingalunda dyster
het omkring prinsessan varken på Fridhem eller hemma på slottet — prinsessans ge
mak voro oftare glädjens hemvist. Mycket förtjust i barn, ställde hon titt och tätt till små barnbjudningar och största attraktio
nen var då en rutschbana. Den sattes upp i en nervkittlande lutning genom två sa
longer och fröjdade barnen kolossalt. Se
dan jag blivit gift och själv fått småt
tingar, fick jag låna den en gång hem till oss — med hästar och vagn, ty det omaket krävde transporten.
JULMINNEN
■#/ £*3
Prinsessan Eugenie.
Julen firades lika stilla hos änkedrott
ningen som festligt vid kungahovet. Se
dan vi ätit middag, slogos dörrarna upp till en av salongerna och där hade de upp
vaktande sina bord med julklappar. Vi hovfröknar brukade få tre à fyra »fina»
klänningar var, solfjädrar, handskar, böc
ker och en hel massa läckerheter av cho
klad och marzipan. En jul fingo vi en pre
sent, som något förvånade oss : var sin bibel.
Ty man hade ju den uppfattningen, att ka
tolikerna — och änkedrottningen hörde ju dit — inte ansågo det rätt och riktigt att vem som hälst läste i bibeln. Emellertid, när vi besett våra julklappar och tackat, tillkännagav drottningen, att vi voro lediga för aftonen, varpå hon själv gick ned till sin dotter, och så kunde vi fara hem till vå
ra föräldrar med famnen full av gotter.
Några släktmiddagar blev det ju alltid under de följande helgdagarna, men an
nars hade änkedrottningens hov en still
sam jul, i motsats till konung Carls hov, där det muntra överdådet härskade med karikatyrer av Dardel och versdeklama
tion, sång och skämt i det oändliga.
Ja, konung Carl XV var glädjens me
delpunkt, ogillad av några, älskad av många. Men säkert är, att det var svårt att motstå hans älskvärdhet. Den por
lade så otvunget! Jag minns hur jag en kväll i stora slottstrappan på Ulriksdal hörde någon komma springande efter mig.
Jag tänkte, att det var min fästman och vände mig om, men i stället fick jag se konungen. Han log emot mig. »God af
ton, Ers pianistiska majestät», hälsade han.
Med sitt friska väsen, sitt öppna, goss
aktiga sätt var det som konung Carl vann så många hjärtan !
