Tillhörighet, identitetsskapande och fritid bland unga flickor i Gottsunda

ARBETSRAPPORTER

Kulturgeografiska institutionen

Nr. 750

___________________________________________________________________________

”Hemma på min gata i stan...”

Tillhörighet, identitetsskapande och fritid bland unga flickor i Gottsunda

Maia Rostvik

Uppsala, januari 2011 ISSN 0283-622X

Tack till: Gottsunda Dans & Teater

och Danielle Van der Burgt

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING 4

1.1 Syfte och frågeställning 4

1.2 Avgränsning 4

1.3 Uppsatsen upplägg 5

1.4 Begreppsförklaring 6

1.5 Bakgrund 7

1.6 Gottsunda 8

2. TILLVÄGAGÅNGSSÄTT 10

2.1 Fokusgrupper och gruppintervjuer 11

2.2 Metodologiska överväganden 12

2.3 Reflektion kring rollen som forskare 13

2.4 Intervjusituationen 14

3. AVÄNDANDE, TILLHÖRIGHET OCH IDENTIET 15

3.1 Användandet av offentliga platser 15

3.2 Ungdomar i den offentliga miljön 16

3.3 Det sociala livet som ungdom 16

3.4 Barn och ungas förhållande till risker 17

3.5 Ungdomars skapande av identitet och tillhörighet till sitt bostadsområde 18

4. ”DET BÄSTA STÄLLET ATT BO PÅ” 18

4.1 Bilden av Gottsunda ”Det är ett ställe där du kan lära känna nya människor” 19 4.2 Att vara trygg eller otrygg att känna sig ”hemma” 20 4.3 Platser där det finns ljus och mycket folk är bra platser 21

4.4 Fritidssysselsättning 21

4.5 Fritidsgården, en plats för killarna 24

4.6 Identifikationer och tillhörighet 25

5. DISKUSSION

5.1 Sammanfattning av resultat 27

5.2 Att vara Gottsundabo 28

5.3 Umgängen som skapar en lokal tillhörighet och trygghet 28

5.4 Rumslig och social tillhörighet 29

5.5 Användandet av den offentliga miljön 30

6. ETT KOMPLEXT SAMSPEL 31

6.1 Samhälleligt perspektiv 33

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 34

BILAGA 1 36

1. INLEDNING

Ungdomstiden är något som de flesta kan referera till, tänka tillbaka på och minnas. Det är temporär tid, en tid då man varken är barn eller vuxen, en period då man lever på gränsen mellan barndomen och livet som vuxen. Det är i tonåren människan skapar tillhörighet och identifikationer med den miljö hon växer upp i, under denna period bygger hon upp grunden för den personlighet som kommer följa henne och utvecklas med henne resten av livet. Ung- domen är en viktig del av uppväxten och en föränderlig period då en individ är extra formbar, socialiserar och lär känna sig själv genom andra individer. Den offentliga miljön har visat sig vara en viktig arena för skapandet av tillhörighet och identitet hos unga. Det är i denna miljö där ungdomar vistas fysiskt men även socialt som dess identitet och tillhörighet skapas. I sökandet efter sig själv söker även ungdomar efter platser där de kan umgås och vistas i den offentliga miljön.

Den här uppsatsen behandlar hur tonårsflickor som är 15 till 16 år gamla, identifierar och känner tillhörighet till stadsdelen som de växer upp i. Flickorna bor i stadsdelen Gottsunda i Uppsala, en stadsdel som sedan lång tid tillbaka haft ett dåligt rykte. Bilden av Gottsunda ser olika ut beroende på vem man frågar och påverkas av individens relation till stadsdelen.

Tonårsflickornas bild av sitt bostadsområde präglas av deras egen relation till området samtidigt som den påverkas av bilden som media skapar och den uppfattning som de individer som lever utanför platsen har. Uppsatsen utgår från fyra aspekter som förklaras av en modell, de fyra aspekterna är flickornas identitet, tillhörighet, bilden av bostadsområdet, flickornas rörelsemönster och fritidssysselsättning. Modellen visualiserar samspelet mellan, aspekterna och visar att de står i relation till varandra. Utifrån detta resonemang studerar uppsatsen vad flickorna gör på fritiden, med vilka och varför.

1.1 Syfte och frågeställning

Uppsatsen ämnar undersöka hur tonårsflickor i stadsdelen Gottsunda i Uppsala upplever bil- den av stadsdelen som de bor i och hur de utifrån denna bild upplever att de rör sig under sin fritid i stadsdelen. Genom att studera vad flickorna gör på fritiden, vilka de umgås med och varför analyseras hur de upplever att de rör sig och använder stadsdelen och skapar sin identitet och tillhörighet till Gottsunda. Syftet är att undersöka hur flickornas skapande av identitet och tillhörighet påverkar deras upplevelse av hur de rör sig och hur de utnyttjar stadsdelen på fritiden. Uppsatsens frågeställningar är således:

i) Hur upplever flickorna sin stadsdel? ii) På vilket sätt skapar flickorna sin identitet och tillhörighet till bostadsområdet? iii) Hur påverkar detta flickornas rörelsemönster och vad de gör på fritiden?

1.2 Avgränsning

Jag har valt att avgränsa mitt arbete till att enbart behandla hur unga flickor upplever och rör sig i den offentliga miljön i det bostadsområde som de bor i. Ytterligare en avgränsning som är värd att nämna är åldern på flickorna som deltar i studien. Jag har valt att titta på tonåringar som är mellan 15 och 16 år gamla, eftersom det var detta åldersspann som återfanns i den

5

respondentgrupp som jag fick möjlighet att intervjua. Ungdomarnas ålder är avgörande för resultatet eftersom att åldern påverkar ungdomarnas livssituation. Ett exempel är skillnaden mellan att gå på högstadiet eller gymnasiet som ungdom. Ungdomar som går på gymnasiet har generellt sett ett större geografiskt rörelsemönster eftersom att gymnasieskolan ofta inte är placerad i relation till bostadsområdet på samma sätt som en grundskola kan vara.

Eftersom begreppen barn och ungdom används olika har jag valt att kombinera forskning som både rör barn och ungdomar eftersom att jag anser att barn- och ungdomsperioden går in i varandra. Det är svårt att avgöra när ett barn blir ungdom eftersom det är en individuell process som sker vid olika ålder för olika individer. En annan anledning till detta är att de upplevelser och erfarenheter som en individ får av sitt bostadsområde som barn är erfarenheter som den tar med sig in i ungdomen och vidare in i livet.

1.3 Uppsatsens upplägg

Efter det inledande kapitlet följer ett kapitel som inbegriper metod. Den metod som ligger till grund för uppsatsen presenteras, reflekteras för att senare i kapitlet utvärderas. Det tredje kapitlet innefattar teorier om användandet av det offentliga rummets betydelse för barn och ungdomar och om hur tjejer och killar upplever och utnyttjar den offentliga miljön olika.

Kapitlet bygger även på teorier om barn och ungdomars skapande av identitet och tillhörighet och innefattar hur barn hanterar risker och hot i området som de vistas i. Det fjärde kapitlet innehåller uppsatsens empiridel, där analyseras de gruppintervjuer som genomförts med ungdomarna som bor i Gottsunda. I det avslutande femte kapitlet förs en sammanfattande diskussion där tidigare forskning och teorier jämförs med resultatet av fallstudien. För att få en tydlig överblick inledningsvis illustreras aspekter i uppsatsens syfte med en modell (Figur 1.) som förtydligar de fyra aspekter som uppsatsen kommer att behandla. Modellen kommer senare i uppsatsen att utvecklas och samspelet mellan aspekterna och de effekter som påverkar dessa kommer att tydliggöras. Modellen illusterar de olika aspekterna är på samma

Identitet och tillhörighet

Bilden av bostads-

området

Rörelse- mönster

Fritid

Figur 1. Modell över hur identitet och tillhörighet, bilden av bostadsområdet, rörelsemönster och fritid interagerar och påverkar varandra.

Källa: Författarens egen.

nivå i förhållande till varandra och att identitet och tillhörighet, bilden av bostadsområdet, rörelsemönster och fritid står i rellation till varandra och där med har inverkan och påverka på varandra.

1.4 Begreppsförklaring

Nedan följer en förklaring och tolkning av väsentliga begrepp.

Ungdom: Enligt FN:s barnkonvention skall människor som är under 18 år betraktas som barn.¹ Innebörden av att vara ungdom är något som ständigt har förändrats i takt med att samhället har utvecklats. Tiden då en individ är mellan 15 och 18 år brukar definieras som ungdomstiden. Ordet ungdom kan användas för att beskriva en viss fas i en människans liv men även för att beskriva en viss grupp individer i samhället.² Lieberg tydliggör exempel på innebörden av definitionen av att vara ungdom. Att vara ungdom kan ses ur ett kulturellt perspektiv där ungdom likställs och förknippas med en viss kultur, en viss musiksmak, ett visst mode eller livsstil. Ett annat sätt att definiera ungdom är att se till åldersintervall eller specifika drag i en individs biologiska utveckling till exempel puberteten. Ungdom kan även definieras efter de utmaningar som en individ möter i livet. Exempel när en individ flyttar hemifrån, lär sig ta ansvar för sin försörjning eller skaffa jobb. Några av ungdomens viktigaste teman är frigörelse från barndomen och kvalificering till vuxenlivet. Lieberg menar även att ungdomars liv är knutet till ett rumsligt sammanhang och till en social miljö, det är denna kontext och miljö som denna uppsats kommer att behandla.³

Plats: Begreppet ”Place” (plats) används av geografer för att beskriva att en plats eller ett territorium bygger både på en materiell bas, bestående av en fysisk byggd miljö och på en social konstruktion.⁴ För att förklara platsen och dess sociala konstruktion kan även begreppet

”space” användas för att uttrycka avstånd och lokalisering på platser men även för att inbegripa rumslighet och den sociala konstruktion som finns på platsen.⁵

Social miljö: Den sociala miljön inbegriper den miljö som individen rör sig och vistas i.

Den innefattar det sociala livet som finns i bostadsområdet mellan grannar och bekanta, men även de kompisar och de sociala relationer som individen skapar i skolan och på fritiden.

En plats kan bland annat vara en stad, ett bostadsområde, en by eller ett distrikt. Det kan vara en existerande plats eller en mental karta där det sker interaktion mellan människor och miljö över tid. Begreppet plats används i denna uppsats och likställs med bostadsområdet som i detta fall är en fysisk plats som är mät- och avgränsningsbar. Plats behandlas och definieras i uppsatsen som det bostadsområde som individen bor i, vilket innefattar både den fysiskt byggda miljö och de sociala liv som finns i miljön.

1 Barnkonvention: FN:s konvention om barnets rättigheter. (2009). Stockholm: UNICEF Sverige, s.14.

2 Lieberg, Mats (1992). Att ta i besittning: Om ungas rum och rörelser i offentlig miljö, avh., Lunds universitet: Arkitektursektionen, Byggnadsfunktionslära. Lund: Institutionen för

byggnadsfunktionslära, s. 70.

3 Ibid. s. 95.

4 Knox, Paul & Steven Pinch (2006). Urban social geography: An introduction. 5. Uppl. Edinburgh:

Pearson Education Limited, s. 327.

5 Ibid. s. 333.

Stadsdel: Uppsatsen utgår från nationalencyklopedins definition av stadsdel, vilket innebär att en stadsdel är ett avgränsat område som mer eller mindre karaktäriseras av till exempel en viss byggnadsstil. Området har även en viss form av administrativ betydelse, en stadsdelsnämnd.⁶

Bostadsområde: I förhållande till en stadsdel har ett bostadsområde igen administrativ betydelse och definieras som ett område bestående av bostäder.⁷

Offentlig: Vad som menas och antas som offentligt är komplext och inte alltid enkelt att definiera. I denna uppsats förenklas hanteringen av begreppet och den offentliga miljön kan definieras som de platser i bostadsområdet som varken är i bostaden eller i skolan. Slutligen definieras den offentliga miljön i den här uppsatsen som den miljö där ungdomarna vistas på under sin fritid, utanför skolan och bostaden.

1.5 Bakgrund

Forskning om barn och ungdomars sätt att leva och använda det urbana rummet har de senaste åren blivit allt vanligare. Detta har bland annat bidragit till att frågor som rör barn och ungdomars vardagsliv, genus och sexualitet har lyfts fram.

Det är viktigt för barn att på en individuell nivå att kunna erhålla ett socialt kapital, ett socialt sammanhang. Det finns flera anledningar till detta, dels för att de ska känna tillhörighet och stöd under barndomen men även för att sociala kontakter har visat sig vara viktiga för barnens framtid. Kontakter som knyts under barndomen kan komma att underlätta för kommande situationer i vuxenlivet, till exempel på arbetsmarknaden.⁸

För att barn och ungdomar ska lära känna ett område och kunna skapa sig en egen relation till området krävs att barnen får möjlighet att uppleva och vara på platsen utan en vuxens närvaro.⁹ (beroende på miljöns fysiska struktur kan detta komma att påverka hur barnen rör sig i området) Barn och ungdomar har en förmåga att uppleva platser och miljöer på ett annat sätt än vuxna. Det kan vara en plats som ett barn använder och värderar högt men som för en vuxen uppfattas som bortglömd eller intetsägande.¹⁰

Barns relation till platsen de växer upp på är viktig eftersom att det är under barndomen som föreställningar om platser skapas hos individen. Den plats där ett barn växer upp är det första området som barnet kommer att lära känna. Barn utforskar platser och upplever dess karaktär och förutsättningar och tar med sig dessa och jämför med andra platser som individen kommer att utforska senare i livet. Inom miljöpsykologin antas att den fysiska miljön en individ växer upp i har betydelse för det kommande vuxenlivet. Beroende på barn och ungdomars förhållningsätt till den fysiska miljö de växer upp i skapar de olika förmågor

6 http://www.ne.se/sve/stadsdel, Nationalencyklopedin, (Hämtad, 11-01-23).

7 http://www.ne.se/sve/bostadsområde, Nationalencyklopedin, hämtad (Hämtad, 11-01-23).

8 Morrow, Virginia (2003). “Improving the neighborhood for children: Possibilities and limitation of

‘social capital’ discourses” i Christensen, Pia & O'Brien, Margaret (red.) Children in the city: home, neighborhood and community, The future of Childhood series. London: RoutledgeFarmer, s. 177.

9 Van der Burgt Danielle (2010). “Vänskap, rörlighet och hemkänsla Vilken roll spelar bostadsområde och skola?” Barn nr. 2 2010:9 -27, s. 11.

10 Nordström, Maria (2002). Instängd på platsen: En miljö psykologisk analys av upplevelsen att växa upp och bo i ett segregerat bostadsområde. Avh., Stockholm: Stockholms universitet,

Kulturgeografiska institutionen, s. 21.

genom att de får erfarenhet av att hantera olika intryck. Intryck som i sin tur är avgörande för individens förmågor att röra och orientera sig i den fysiska miljön senare i livet.¹¹ Maria Nordström skriver att ”kulturer och platser präglar människor så att de värderar olika typer av landskap, olika kvaliteter hos dessa och använder dem på olika sätt”.¹²

Andra faktorer som påverkar hur ett barn upplever sitt närområde är bostadsområdes fysiska struktur. Forskning visar att barn känner sig hindrade av fysiska barriärer i sitt närområde, så som hårt trafikerade vägar och bristen på grönområden.

Hur en individ upplever andra miljöer och världen på platser senare i livet påverkas alltså av det område som individen växer upp i.

13 Van der Burgt menar i sin artikel ”Vänskap, rörlighet och hemkänsla: Vilken roll spelar bostadsområde och skola?”

att barn känner tillhörighet till platser där de ofta vistas. En sådan plats är för många barn området som de bor i eller andra platser där barnen dagligen vistas.¹⁴

1.6 Gottsunda

Stadsdelen Gottsunda började byggas under mitten av 1900-talet. Under en relativt kort tidsperiod lät man bygga en ny stadsdel på mark som tidigare hade varit skogsområden och kulturmarker. Visionen bakom etablerandet av Gottsunda var höga, tanken var att det skulle bli ett föredömligt exempel på modern stadsplanering. Det skulle bli ett bostadsområde som passade den tidens moderna människa.¹⁵ Bebyggelsen i Gottsunda består av olika hustyper både villor, radhus och lägenhetshus finns inom stadsdelen. När stadsdelen anlades lät man även bygga ett affärs- och servicecentrum, skola och kyrka. Idag är Gottsunda tillsammans med stadsdelen Valsätra, Uppsalas största stadsdel till befolkningsantalet. Det bor i området 13600 invånare.¹⁶

Redan under tidigt 80-tal visade det sig att Gottsunda inte hade blivit den idylliska stadsdel som stadsplanerarna hade tänkt sig. Det visade sig tidigt att det i Gottsunda fanns sociala problem som bland annat innefattade ökad brottslighet och vandalisering. Irene Molina skriver i sin avhandling att hon valt att behandla Gottsunda i sin studie eftersom att

En central plats i stadsdelen är Gottsunda centrum som invigdes år 1974, och idag finns det både offentlig och kommersiell service, bibliotek och teater i centrumbygg- naden.

11 Nordström, Maria (2002). Instängd på platsen: En miljö psykologisk analys av upplevelsen att växa upp och bo i ett segregerat bostadsområde. Avh., Stockholm: Stockholms universitet,

Kulturgeografiska institutionen, s. 19 -20.

12 Nordström, Maria (2002). Instängd på platsen: En miljö psykologisk analys av upplevelsen att växa upp och bo i ett segregerat bostadsområde. Avh., Stockholm: Stockholms universitet,

Kulturgeografiska institutionen, s. 19.

13 Morrow, Virginia (2003). “Improving the neighborhood for children: Possibilities and limitation of

‘social capital’ discourses” i Christensen, Pia & O'Brien, Margaret (red.) Children in the city: home, neighborhood and community, The future of Childhood series. London: RoutledgeFarmer, s. 169.

14Van der Burgt Danielle (2010). “Vänskap, rörlighet och hemkänsla Vilken roll spelar bostadsområde och skola?” Barn nr. 2 2010:9 -27, s. 12-13.

15 Molina, Irene, (1997) Stadens rasifiering: Etnisk boendesegregation i folkhemmet. Avh., Uppsala universitet: Kulturgeografiska institutionen, s. 145.

16 Uppsala kommun (2007), ”60-80 Bostadshus i Valsätra och Gottsunda. Arkitektur under 60-, 70- och 80-talen”. Uppsala Kommun, Kulturnämnden, s. 4.

hon menar att ”Gottsunda har kommit att bli en symbol för Uppsalas boendesegregation”.¹⁷ Gottsunda har inte bara visat sig vara en symbol för boendesegregation utan även blivit förknippat med att vara en orolig stadsdel, med hög kriminalitet, våld och otrygghet.

Bild.1 Till höger, Bandstolsvägen i Gottsunda. Till vänster, Gottsunda centrum Källa: Eget foto

Under 2009 kunde man i både lokal och regional media kontinuerligt höra om oroligheter och kriminalitet som ägde rum i Gottsunda. Dagens Nyheter uttryckte läget i stadsdelen så här efter ett antal nätter med oroligheter: ” Polisen i Uppsala län har än så länge ingen förklaring till varför bråk och skadegörelse plötsligt har blivit det nattliga signumet i den stora stadsdelen. Under tre nätter har "situationen eskalerat".¹⁸ Svenska dagbladet beskrev läget i stadsdelen. I media har bilden av Gottsunda kantats av kriminalitet och oroligheter och lett till att stadsdelen har fått ett dåligt rykte, en symbol för en stadsdel var vardag kantas av sociala problem och oroligheter. Molina skriver även om de försök som gjort i den lokala debatten att rädda Gottsundas rykte, den har då kommit att handla om ”att försvara Gottsundas unika naturtillgångar, kulturella mångfald, goda service, transportförbindelser med mera”.¹⁹ Den här studien tittar närmare på hur flickorna som intervjuats förhåller sig till och upplever bilden av Gottsunda, både den mediala bilden och den bild flickorna har av sig själva som Gottsundabor. I Uppsala kommuns detaljplan 2010 över Gottsunda centrum och närliggande område tydliggörs att centrumdelen de kommande åren kommer att renoveras och byggas om.

Motivet för ombyggnationen är enligt detaljplanen bland annat att dagens centrumbyggnad uppfattas som en otrygg plats att vara på. Med ett större antal nya verksamheter och ett bredare utbud av service vill kommunen locka en större grupp människor till platsen och göra den mer tillgänglig och på detta sätt förbättra områdets status.²⁰

17 Molina, Irene, (1997). Stadens rasifiering: Etnisk boendesegregation i folkhemmet. Avh., Uppsala universitet: Kulturgeografiska institutionen, s. 147.

18 http://www.dn.se/nyheter/sverige/gottsunda-kan-ha-smittats-av-brak-1.941638 (Hämtad 2010-12- 09).

19 Molina, Irene, (1997). Stadens rasifiering: Etnisk boendesegregation i folkhemmet. Avh., Uppsala universitet: Kulturgeografiska institutionen, s. 147.

20 Uppsala kommun 2010, Detaljplan för Del av Gottsunda centrum. s. 9-11.

Bild 2. Till höger, skylt om förnyelsen av Gottsunda centrum. Till vänster Gottsunda centrum under ombyggnad. (Källa: Eget foto)

2. TILLVÄGAGÅNGSSÄTT

Att arbeta med barn och ungdomar som respondenter innebär en rad utmaningar, men även fördelar i form av nya perspektiv. Genom att lyssna till barn och ungdomar och deras åsikter tydliggörs hur de själva uppfattar sin miljö utefter hur de upplever och använder miljön, vilket i sin tur skapar kunskap som bygger på barn och ungdomars perspektiv. Cele menar att: ”Barn är inte mindre kompetenta än vuxna, de har bara andra kompetenser och de är forskarnas uppgift att förstå dessa.”²¹

En grundläggande aspekt i uppsatsen är att ungdomar som respondenter är lika trovärdiga att använda sig av som vuxna. Viktigt att beakta här är att det finns en viss risk för att barn och ungdomars tankar och åsikter kan påverkas av den underordnade position barn och ungdomar har jämte vuxna. Detta innebär att det finns en risk för att barn och ungdomar påverkas av vuxnas värderingar och åsikter och att det istället för att skaffa sig egna värde- ringar och åsikter återskapar den verklighet vuxna runt omkring dem har.

Ansvaret ligger därför hos forskaren, barn är inte sämre som respondenter än vuxna, det handlar om att forskaren måste förstå barnen och samtidigt utgå från barnens perspektiv, kompetenser och möjligheter. En anledning till att jag har valt att använda mig av barn och ungdomar som respondenter är att jag personligen tycker att barn och ungdomar i många frågor förbises, inte minst flickor. Barn uppfattar samhället på ett annat sätt än vad vuxna gör dels för att barn har andra, ofta begränsande förutsättningar men även för att barn och vuxna efterfrågar olika kvalitéer. Barn och ungdomar kan finna värdet på platser i ett bostadsområde som vuxna tycker är ointressant.

22

21 Cele Sofia, (2009) ”Barns geografier – en introduktion”, Geografiska notiser 2009 Nr 3, s. 120-121.

Detta är något som självfallet är svårt att konkret se och kunna utskilja i barnen och ungdomarnas ställningstaganden. Trots detta är det av betydelse att det finns en medvetenhet om problematiken i användandet av barn och ungdomar som respondenter. En annan viktig aspekt att förhålla sig till under arbetsprocessen med barn och ungdomar är att se betydelsen av barns empatiska förmåga i relation till forskaren. Detta innebär att barn och ungdomar precis som vuxna har en förmåga att sätta sig in i och försöka förstå hur andra människor tänker och på så

22 Näsman, Elisabet & von Gerber, Christina (2003) ’Det angår ju oss’ – Barnperspektivet. Linköping:

Linköpings universitet, Institutionen för tematisk utbildning och forskning, s. 10.

sätt skaffa sig förståelse för hur andra handlar och varför.²³ Det är därför viktigt som vuxen att tänka på hur man förhåller sig till barnen i själva mötet med dem. ²⁴

2.1 Fokusgrupper och gruppintervjuer

För att kunna få en uppfattning om hur unga flickor upplever, använder och identifierar sig med den plats de bor på har jag valt att använda mig av fokusgrupper. För att få en möjlighet att kunna fånga det sociala samspelet mellan individerna i gruppen, ett samspel som inte hade varit möjligt att få vetskap om genom att använda sig av vanliga intervjuer. För att få en bild av hur flickorna individuellt skapar sig en identitet och tillhörighet, är det relevant att se till gruppen individer där flickorna umgås. Det tydliggör hur den individuella identiteten skapas i förhållande till gruppen och hur flickorna tillsammans med andra skapar ett ”vi” och ett

”dem”. En möjlighet som användningen av fokusgrupper ger är att man kan se hur en grupp individer tillsammans skapar tillhörighet och hur de identifierar sig med sitt bostadsområde genom att interagera med varandra. Metoden ger möjligheten att skapa en naturlig situation där vardagliga frågor kan diskuteras under samtal i grupp.

Fokusgrupper innebär en kombination av gruppintervjuer och fokuserade intervjuer.

Gruppintervjuerna innebär att flera respondenter samtidigt diskuterar samma fråga. De fokuserade intervjuerna bygger på att intervjupersonerna är utvalda för att de bor i det bostadsområdet som ämnas undersökas.²⁵

För denna uppsats har 2 gruppintervjuer genomförts tillsammans med sammanlagt sju stycken flickor som lever i stadsdelen Gottsunda i Uppsala eller i stadsdelar som angränsar Gottsunda. Jag har träffat flickorna och diskuterat hur de upplever sitt bostadsområde, vad de brukar göra på fritiden och varför. Flickorna har även pekat ut platser som de brukar vara på och platser som de brukar undvika att besöka i området och som vi tillsammans har reflekterat över.

Under gruppintervjuerna har jag fått reda på hur ungdomarna lever sina vardagsliv men det ges även en möjlighet till en vidare förklaring till varför de lever som de gör. Ungdomarna får även en möjlighet att belysa de faktorer som de anser viktiga.²⁶

Andra fördelar med att använda sig av en fokusgrupp i denna undersökning är att individerna i gruppen får en diskussion med varandra vilket innebär en rad fördelar. En av

Detta leder till att de får en chans att styra samtalen och kanske ta upp saker som annars skulle ha undgått mig som intervjuare. Detta är ytterligare en av anledningarna till användandet av gruppintervjuer istället för vanliga intervjuer. Via semistrukturerade intervjuer kan intervjuaren få en mer framträdande roll vilket kan leda till att information som respondenten har förbises. Samtidigt som en intervju bestående av en respondent och intervjuare kan ge möjlighet till en mer personlig intervju. Det var dock inte det personliga perspektivet denna uppsats var ämnat att undersöka, utan strävade efter ett kollektivt samspel mellan respondenterna.

23 Näsman, Elisabet & von Gerber, Christina (2003) ’Det angår ju oss’ – Barnperspektivet, Linköping:

Linköpings universitet, Institutionen för tematisk utbildning och forskning, s. 13.

24 Ibid. s. 15.

25 Bryman, Alan (2002). Samhällsvetenskapliga metoder, Malmö: Liber ekonomi, s. 325.

26 Ibid. s. 327.

dem är att respondenterna får en chans att kritisera och reflektera över de som de andra individerna i gruppen säger.²⁷

Det finns även en del begränsningar i och med valet av metod. Att intervjua individer i grupp kan leda till att vissa individer inom gruppen kan känna obehag och inte kommer till sin rätt, det kan till exempel vara tystlåtna deltagare eller deltagare som inte vågar säga vad de tycker.

28 En annan risk är att alla individer i gruppen inte våga säga vad de tycker utan faller för grupptrycket eller den allmänna uppfattningen i gruppen. Här blir intervjuarens roll viktig för att få ett så lyckat resultat som möjligt.

2.2 Metodologiska överväganden

Arbetet med uppsatsen har för mig inneburit en rad utmaningar. En av dem har varit att komma i kontakt med respondenter till intervjuerna som ligger till grund för empiriska delen i uppsatsen. För att komma i kontakt med en grupp flickor som bor i Gottsunda var det nödvändigt att gå via ett forum där flickorna vistas exempel på ett sådant forum är den kommunala skolan, fritidsgården eller någon annan fritidsaktivitet. Förhoppningen var att finna ett naturligt urval - en grupp individer som kände varandra sedan tidigare och som kunde representera gruppen flickor som bor i Gottsunda på ett bra sätt.

En fördel att gå genom den kommunala skolan är att där finns alla sorters ungdomar representerade oavsett fritidsintresse. I skolan känner ungdomarna till varandra och en del av dem är även kompisar och umgås på fritiden. En grupp bestående av ungdomar som sedan tidigare kände varandra skulle kunna innebära att diskussionerna under intervjuerna skulle kunna falla sig naturligt. Problemet att finna en respondentgrupp genom den kommunala skolan var att skolan är en institution med begränsat antal resurser både ekonomiskt och tidsmässig, vilket gjorde att det var svårt att komma i kontakt med skolan överhuvudtaget.

Detta innebar att jag istället blev hänvisad till att vända mig till ett antal fritidsgårdar och efter en intensiv epostväxling med olika fritidsgårdar fick jag under ett samtal med en fritidspedagog veta att anledningen till att jag inte kunde få någon möjlighet att intervjua några tjejer på fritidsgården, var att det inte fanns några tjejer som kontinuerligt brukade besöka verksamheten. En tjejkonsult i Gottsunda bekräftar ytterligare det som fritidspedagogen tidigare sagt, att tjejer inte tar del av de satsningar som riktar sig till ungdomar. Satsningar ämnade för unga idag innebär ofta att man till exempel anlägger en ny fotbollsplan eller ger ekonomiskt stöd till upprättandet av en fritidsgård. Lena Ekenberg menar att tjejerna i Gottsunda till skillnad från killarna inte utnyttjar satsningar och de verksamheter som finns för ungdomar och att detta innebär att dessa satsningar till större delen tillfaller killar.

Urval av respondentgrupper har som sagt försvårats och påverkat av praktiska omständigheter. Till slut fann jag min respondentgrupp genom kontakter på Gottsunda teater som har ett samarbete med Gottsundaskolan. På teatern kom jag i kontakt med sju stycken flickor som gick i nionde klass på Gottsundaskolan. Att utgå från teaterverksamhet har självfallet påverkat respondentgruppens sammansättning. Enligt Bryman kan alla ”som finner

27 Bryman, Alan (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber ekonomi, s. 327

28 Ibid. s. 338

temat intressant logiskt sett utgöra lämpliga deltagare”,²⁹

Gruppstorleken består av sju respondenter, vilket jag anser är en rimlig storlek med tanke på frågeställning och syftet med intervjuerna. Mindre grupper anses bra att använda sig av om målet med intervjuerna är att få fram respondenternas egna uppfattningar. Vilket även var syftet med intervjuerna som ligger till grund för denna uppsats. Värt att nämna här är att en av grupperna bestod av fem respondenter och den andra gruppen enbart bestod av två respondenter. Detta gav respondenterna i gruppen med två respondenter större möjlighet att komma till tals, deras personliga åsikter blev tydligare än i den större gruppen. Jag berömmer dock att resultatet från de båda intervjuerna är likvärdiga med varandra och att skillnaden i antalet respondenter inte påverkat intervjuernas resultat.

ett intresse som alla flickorna som blev intervjuade visade sig ha. I denna studie har ett bekvämlighetsurval används vilket har inneburit att de individer som visat intresse och vilja att medverka i intervjuerna har fått vara med. De ungdomar som vistas och umgås i dess verksamheter har valt det själva, vilket innebär att det redan här har skett ett urval för denna uppsats. Det faktum att de unga tjejer som eventuellt spenderar större delen av sin fritid hemma i den privata miljön är svåra att få tag på.

2.3 Reflektioner kring rollen som forskare

I min roll som gruppledare ville jag undvika en hierarkisk relation mellan mig som ledare/intervjuare och de individer/respondenter som intervjuas. En av svårigheterna som jag upplevde under gruppintervjuerna var att det fanns en risk att en del av respondenterna i gruppen inte kom till tals. Att som gruppledare hantera detta problem utan att få en hierarkisk roll jämte respondenterna är något som jag upplevde som en svårighet. Under en av intervjuerna var detta mönster tydligt bland flickorna. Under denna intervju var det två flickor som utmärkte sig som särskilt pratsamma och öppna, resten av flickorna deltog ungefär lika mycket förutom en av dem som mesta dels satt tyst och svarade enbart på tilltal och frågor som direkt riktades till respondenten. Vilket innebar att jag som gruppledaren fick gå in och aktivt ställa frågor till respondenten för att få med respondenten i diskussionerna. Ett annat sätt att hantera detta var genom att ställa allmänna frågor där respondenten i fråga kunde känna sig bekväm och bidragande till samtalet.

För att undvika en hierarkisk relation mellan mig som gruppledare och respondenterna försökte jag att inte styra samtalet allt för mycket. Detta innebar att det fanns plats och utrymme för flickorna som var med i intervjuerna att styra och föra samtalet framåt utan att gruppledaren beblandade sig allt för mycket. I vissa fall, då samtalet kom att handla om saker som inte var relevanta eller då en diskussion blev allt för långrandig blev jag som intervjuare tvungen att komma in och avbryta samtalet. Ett exempel på detta var när två av flickorna i ena intervjugruppen blev osams. Det började med en diskussion om vilka delar av stadsdelen som tillhörde Gottsunda och slutade med att flickorna började anklaga varandra och blev oense eftersom att de inte kunde komma överens om hur det var. Det var en intressant diskussion som i sig tillförde intervjun ett intressant material men för att undvika dålig stämning i gruppen ansåg jag som gruppledare att det var nödvändigt att avbryta diskussionen genom att

29 Bryman Alan (2002). Samhällsvetenskapliga metoder, Malmö: Liber ekonomi, s. 332.

gå vidare till en annan fråga. För att skapa en god stämning och en givande diskussion är det viktigt att respondenterna känner sig bekväma i situationen. För att skapa denna stämning inleddes intervjuerna med mer generella frågor om vad en stadsdel är och vilken stadsdel de bor i och så vidare.

Det är även viktigt att inte använda sig av allt för värdeladdade ord i frågorna för att inte påverka respondenterna. Vilket innebar att det var av betydelse att överväga ordval och hur dessa kan uppfattas av ungdomarna. Detta är extra viktigt att beakta när man intervjuar barn och ungdomar eftersom att de har en särskild empatisk förmåga i relation till intervjuaren.

Vissa av flickorna upplevdes ha en starkare empatisk förmåga jämte mig som intervjuare än andra. Jag upplevde i vissa stunder en ganska tydlig känsla av att de sökte svar hos mig som intervjuare. Ett exempel på det är då det efter att de svarat på frågan kunde fråga mig ”var det så du menade” eller ”kan det vara så”, trots att det inte kunde finnas något ”rätt” eller ”fel”

svar på. Detta var dock inget övergripande problem under intervjuerna. Något som jag blev uppmärksammad på under intervjuerna med ungdomarna var av att tänka på att språket som används ska vara på den nivå så att respondenterna förstår och frågorna ska vara så öppna som möjligt för att undvika intervjuareeffekten, vilket innebära att intervjuaren påverkar respondenternas svar. Vissa av frågorna som ställdes visade sig vara särskilt upprörande för flickorna, det var frågor som rörde hur andra människor som inte bor i Gottsunda uppfattar och tänker om stadsdelen. För att frågorna skulle vara så tydliga som möjligt för flickorna bearbetade jag dem nog innan intervjun och försökte använda ett ordval som flickorna kunde känna sig bekväma med.

2.4 Intervjusituationen

Ungdomarnas uppfattningar är högst personliga och detta innebär att de slutsatser som dras är unika för just denna situation och för hur just dessa ungdomar upplever sitt bostadsområde. I analysen av intervjuerna figurerar flickorna utan sina riktiga namn, detta på grund av att det saknas tillåtelse från deras målsmän att uppge namnen på flickorna. På grund av tidsbrist och att det skulle innebära ytterligare väntan på att målsmännen skulle bli informerade om intervjun fanns det ingen annan lösning än att genomföra intervjuerna utan att uppge flickornas riktiga namn. Det hade även varit fördelaktigt för analysen och för läsaren om flickornas bakgrund skulle kunna tydliggöras, men eftersom att tiden för intervjuerna var knapp var detta något som jag fick bortse från. Om flickornas olika bakgrund skulle ha tydliggjorts i materialet skulle analysen kunna ge en bredare slutsats där flickornas olika bakgrunder skulle kunna komma att jämföras med deras uttryck och åsikter. Där med skulle det kunna tydliggöras varför en respondent upplever och uttrycker sig på ett visst sätt. Men eftersom att uppsatsen ämnar undersöka hur flickorna tillsammans som grupp upplever och identifierar sig med sitt bostadsområde är flickornas individuella bakgrund inte nödvändig att relatera till för att kunna komma fram till ett intressant resultat.

Flickorna som blev intervjuade var alla mer eller mindre intresserade av teater och dans.

De gick i niondeklass på Gottsundaskolan, dock inte i samma klass. Detta innebar att flickorna som intervjuades var jämnåriga med varandra och har sedan flera år tillbaka gått i samma skola och vissa av dem även i samma förskola. En del av flickorna umgicks även på fritiden och var kompisar med varandra utanför skolan medan de andra flickorna umgicks

med varandra enbart i skolan. Det var i intervjuerna tydligt vilka som umgicks med varandra, de flickorna pratade på ohämmat med varandra och det gick tydligt att urskilja hur de brukade umgås och prata med varandra privat. Större delen av de som intervjuades bor i Gottsunda men det fanns även de flickor som bor i Sunnersta men som gick i skolan i Gottsunda, eftersom att det inte finns någon högstadieskola i Sunnersta. Detta kan självfallet ha kommit att påverka resultatet av intervjuerna eftersom individerna beroende på om de bor i Gottsunda eller ej har olika relation och uppfattning om platsen. I de teman som under intervjuerna handlar om Gottsunda har åsikter och uppfattningar från de flickor som bor i Gottsunda lyfts fram i analysen av intervjuerna. Detta för att uppnå undersökningens syfte på ett så konkret och tydligt sätt som möjligt. I och med att alla flickorna gick i samma årskurs och är jämnåriga med varandra kan det innebära att de har en relativt lika livssituation, vilket kan betyda att deras uppfattning om sin närmiljö stämmer överens med varandra. Detta kan ha bidragit till att bilden som intervjuerna givit är relativt homogen men har även kommit att innebära att flickornas uppfattningar har varit lätta att jämföra med varandra.

3. AVÄNDANDE, TILLHÖRIGHET OCH IDENTIET

Detta kapitel innefattar teori som rör barn och ungas geografier. Kapitlet inleds med teori om den offentliga miljöns betydelse för livet som ungdom. Kapitlet tar upp teori om betydelsen för sociala aspekter rörande ungdomars skapande av identitet och tillhörighet till platsen de växer upp på och på vilket sätt flickor och pojkar använder och upplever den offentliga miljön olika.

3.1 Användandet av offentliga platser

Ofta förknippas privat och offentlig som två motsatser till varandra, men det är enligt Listerborn inte korrekt att se dessa begrepp som två motpoler. Andersson (2003) regerar till Listerborn 2002:21 och skriver:

Även om privat och offentlig utgör en mycket central och välbekant dikotomi, är den, som brukligt är med dikotomier snarare en bärande komponent i en ideologisk konstruktion, än uttryck för motsatta sfärer där man fysiskt kan befinna sig. Där utgörs inga motsatta poler utan kan beskrivas som kvalitéer längs ett kontinuum där den ena övergår i det andra på föränderliga vis.³⁰

Det går alltså inte att konkret att dela upp miljöer i privat och offentligt utan det handlar om en definition och användning av platser. Det privata och det offentliga behöver inte ses som två motsatser utan kan mer tolkas som en process där de går från privat till offentlig och tvärt om. Detta innebär att vad som är privat och vad som är offentligt är en definitionsfråga och de olika polerna behöver inte utesluta varandra.

Uppdelningen mellan män och kvinnor i den privata och offentliga miljön kan ses som en ideologisk konstruktion. Detta innebära att den privata miljön i hemmet är där kvinnorna

30Andersson, Åsa (2003) ”Inte samma lika Identifikationer hos tonårsflickor i en multietnisk stadsdel”. Avh., Göteborg: Brutus Östling förlag, s.106

vistas och att männen vistas i den offentliga miljön. Listerborn menar att denna ideologiska uppfattning om män och kvinnors användande av den offentliga och privata miljön i praktiken inte behöver vara så pass utpräglad som man tidigare uppfattat den som att vara. Detta skulle kunna innebära att den privata miljön inte nödvändigtvis måste förknippas som en kvinnlig miljö och att den offentliga miljön inte nödvändigtvis måste anses vara manlig. Listerborn menar att denna uppdelning mellan män och kvinnor i den privata och den offentliga miljön i grund och botten bygger på en uppfattning rörande denna uppdelning. Vetskapen om uppdelningen har gjort så att människor har anpassat sig till den och där med har denna uppdelning blivit verklighet.³¹ Eftersom att uppfattningen har varit att kvinnorna är i hemmet och männen i det privata har kvinnor och män identifierat sig med detta, vilket har påverkat deras sätt att leva och röra sig på.

3.2 Ungdomar i den offentliga miljön

För ungdomar är den offentliga miljön viktig, Lieberg beskriver det som att ”för ungdomarna själva är miljön i staden och det offentliga rummet nästan nödvändigt i livet för att: utvecklas socialt, söka gemenskap, och skapa sig en social identitet”.³²

Samtidigt menar Lieberg att den offentliga miljön i förorterna blir allt mer reglerad och överplanerad. Gallerior glasas in och offentliga platser övervakas av kameror, allt fler områden i staden kräver en funktion. Ungdomar söker sig generellt sett till platser som man i möjligast mån vill planera bort, platser där vuxna inte är till exempel trapphus, bakgator och parker. Samtidigt som ungdomarnas intresse för användandet av dessa platser konkurrera med andra gruppers intressen. Det blir allt svårare för ungdomar att hitta platser i den offentliga miljön där de tillåts att vara.

Det är ofta i den offentliga miljön som ungdomarna vistas och umgås. Mats Lieberg ser hur användandet av den offentliga miljön har förändrats över tid. Från att vara en naturlig plats för sociala sammankomster och möten till att ett minskat användande av den offentliga miljön har givit plats åt kriminalitet och våld.

33

Även Matthews m.fl. (2000) skriver om ungdomars användande av gallerior. Artikeln

“The Unacceptable Flaneur: The Shopping Mall as a Teenage Hangout” utgår från ungdomarnas egna perspektiv på användandet av offentliga miljön, även här tydliggörs att ungdomarna ständigt söker platser att vara på eftersom att det inte finns någon självklar plats för dem i den offentliga miljön. Matthews m.fl. kommer fram till att ungdomarna ofta vistas i gallerior och att anledningen till att de är där är att det är en ren, varm miljö med platser där ungdomarna kan sitta.

34

31 Listerborn, Carina (2002) ”Tryggastad - diskurser om kvinnors rädsla i forskning, policyutveckling och lokal praktik”. Avh., Göteborg: Chalmers tekniska högskola, Tema Stadsbyggnad, Sektionen för arkitektur, s. 21.

Artikeln kommer även fram till att gallerior är platser där ungdomarna har sitt sociala liv, de umgås och har koll de andra ungdomarna som även de

32 Lieberg, Mats (1995). ”Teenagers and public space” Communication Research nr 22, s. 730.

33 Ibid. s. 722.

34 Matthews, Hugh, Taylor, Mark, Percy-Smith, Barry & Limb, Melanie (2000). “The Unacceptable Flaneur : The Shopping Mall as a Teenage Hangout” Childhood 2000 7: 279, s. 286.

vistas i gallerian. Gallerian kan vara en plats där ungdomarna bygger sin sociala identitet och tillhörighet.³⁵

3.3 Det sociala livet som ungdom

Mats Lieberg menar att det går att se ett mönster bland olika kategorier av ungdomar, beroende på vad de gör på fritiden och hur de använder den offentliga miljön. Lieberg tydliggör tre kategorier: grupporienterade ungdomar, föreningsorienterade ungdomar och hemorienterade ungdomar. Det som främst skiljer de tre kategorierna åt är deras, relationen till stadens centrum och hur de umgås med andra ungdomar. Kategorin grupporienterade ungdomar rör sig generellt sett i grupp och har en nära relation till bostadsområdet. Det är i den lokala miljön de känner sig säkra och därför är det där som de väljer att vistas, vilket de ofta gör. De går sällan in till staden utan håller sig inom sin stadsdel som de känner till och har kontroll över. De mer föreningsorienterade ungdomarna har vana att röra sig i olika delar av staden och upplever det naturligt att vistas inne i stadens centrum och utnyttja olika urbana miljöer. För de föreningsorienterade ungdomarna har det egna bostadsområdet generellt sett mindre betydelse än vad den lokala miljön har för grupporienterade ungdomarna. För de mer hemorienterade ungdomarna ser användandet av den offentliga miljön helt annorlunda ut, det är platser som besökts i sällskap med föräldrar eller med nära vänner vid mer enstaka, specifika tillfällen. Användandet av det offentliga rummet är inget som faller sig naturligt att utnyttja i ungdomarnas vardagsliv.³⁶

3.4 Barn och ungas förhållande till risker

Mats Lieberg skriver att våld och kriminalitet i stora städer gör så att många unga inte rör sig i den offentliga miljön och att vetskapen om våld och kriminalitet skulle minska ungas användande det offentliga rummet. Den offentliga miljön är viktig efter som det är en social mötesplats både för individen och strukturer i samhället.³⁷

Barn har en särskild förmåga att lära sig att känna av faror och risker i den lokala miljön när det gäller brottslighet, något som kallas “place-based sensitivity”(platsbunden känslighet).

Barn har förmågan att känna av oroligheter och otrygghet i området de lever i, kunskapen är plastbaserad och bygger på att barnen har vistats kontinuerligt i området. Barn har en mental karta där de kan peka ut platser som de anser trygga respektive otrygga. Att ha känsla för risker handlar egentligen om att ha eller att inte ha kontroll som i sig skapas i individens relation till platsen.

38 Nayak menar att de har förmågan att kunna peka ut platser i ett område som anses vara farliga, där risken för våld och brott är högre än på andra platser. Nayak låter kalla dessa platser för så kallade ”hot-spots” (heta punkter) i området.³⁹

35 Ibid. s. 287.

36 Lieberg, Mats (1995) ”Teenagers and public space”. Communication Research, nr 22, s. 724 – 725.

37 Ibid. s. 730.

38 Nayak, Annop (2003) ”Through children’s eyes’: childhood, place and the fear of crime”.

Geoforum, nr 34, s 315.

39 Ibid. s. 303–315.

3.5 Ungdomars skapande av identitet och tillhörighet till sitt bostadsområde

Istället ökar intresset för sociala samspel och relationer. Dessa relationer spelar roll för hur ungdomar vistas och använder den fysiska miljön.⁴⁰ Det finns en rad faktorer som påverkar hur barn och unga rör sig och använder sin stadsdel och sitt närområde. En av dessa faktorer är spridningen på barnens kompisar. Där barn och unga har sina kompisar och går i skola är områden där de ofta vistas, vilket innebär att de känner tillhörighet till det området. ⁴¹

Det är i kontakter och relationen till andra unga som ungdomar bygger sin sociala identitet både som individ och grupp. Genom att umgås, och diskutera med varandra skapar ungdomarna uppfattningar om omvärlden och sig själva.

42

Katarina Gustafson skriver i sin avhandling om hur barn som bor i en segregerad stadsdel berättar om, använder och upplever olika platser på skolgården och ser hur användandet av skolgården återspeglar den segregation som finns i stadsdelen.

43 Utifrån detta kan Gustavson tydliggöra hur barnen skapar en social identitet i förhållande till de platser som barnen använder. Gustavson menar att en social identitet skapas i relation till platsen som individen vistas på, samtidigt som den upplevda platsen, bilden av platsen skapas i och med att barnen använder platsen som en plattform för sitt sociala liv och identitetsskapande. De områden där barnen trivs och där de brukar vara på är platser där barn och ungdomar känner tillhörighet till platsen och till gruppen som vistas där, alltså platser där barnen har sina kompisar. För barn och ungdomar innebär detta att det tillsammans med de individer som vistas på dessa platser känner tillhörighet och skapar en social identitet, ett ”vi”. På samma sätt finns det platser som barnen inte brukar vistas på detta på grund av att det på dessa platser vistas andra barn som inte tillhör gruppen ”vi” utan anses vara några andra, ”dem”. I och med användandet av platserna tydliggör Gustafson en geografisk uppdelning mellan ”vi” och ”dem”, och kommer fram till att en av dessa uppdelningar bygger på uppdelningen mellan pojkar och flickor.⁴⁴

Skolan är en betydande plats för barn och ungdomars sociala liv, barn som går i skolor med dåligt rykte och låg status bor ofta i samma stadsdel som sin skola och präglas av så kallade ”multipla restriktioner”. Detta innebär att möjligheten för dessa barn att kunna knyta Det tydliggörs att det finns typiska ”pojkplatser” till exempel fotbollsplanen och typiska

”flickplatser” till exempel klätterställningen. På samma sätt skapas platser där alla får vistas, gemensamma platser, dessa kan vara platser på skolgården som barnen använder oavsett uppdelningen mellan ”vi” och ”dem”. Ett exempel på en sådan plats på skolgården är ”King planen”, när barnen använder den platsen kan tillhörigheten bygga på att barnen går i samma klass.

40 Nordström, Maria (2002) ”Instängd på platsen En miljöpsykologisk analys av upplevelsen att växa upp och bo i ett segregerat bostadsområde”. Stockholm: Stockholms universitet,

Kulturgeografiska institutionen, s. 21.

41 Van der Burgt Danielle (2010) ”Vänskap, rörlighet och hemmakänsla: Vilken roll spelar bostadsområde och skola?” Barn nr. 2 2010:9 -27, s. 12.

42 Nordström, Maria (2002) ”Instängd på platsen En miljöpsykologisk analys av upplevelsen att växa upp och bo i ett segregerat bostadsområde”. Stockholm: Stockholms universitet,

Kulturgeografiska institutionen, s.22.

43 Gustafson, Katarina (2006) ”Vi och dom i skola stadsdel Barns identitetsarbete och sociala geografier”. Avh., Uppsala: Uppsala universitet, Acta Universitatis Upsaliensis, s. 154 – 158.

44 Ibid. s. 154.

an till andra bostadsområden än det egna minskar, eftersom det sociala nätverkets geografiska spridning blir lokalt begränsad.⁴⁵

4. ”DET BÄSTA STÄLLET ATT BO PÅ”

I det här kapitlet avhandlas en analys som bygger på gruppintervjuerna som genomförts med en grupp tonårsflickor som bor i stadsdelen Gottsunda i Uppsala. I intervjuerna diskuterades flickornas bild av bostadsområdet och hur de utifrån denna bild lever sina liv efter skoltid. I intervjuerna behandlades vad flickorna gör på sin fritid, var de vistas, vilka de umgås med och varför.

Kapitlet är uppdelat efter fyra teman. Först behandlas flickornas relation till sitt bostadsområde, bilden som flickorna har av Gottsunda och flickornas sociala sammanhang i stadsdelen. Avsnittet behandlar hur flickorna umgås och värderar sitt bostadsområde. Efter detta stycke redogörs för hur flickorna upplever att de rör sig i sin stadsdel och använder olika platser under sin fritid och varför de brukar vara på vissa platser och undvika andra.

Kommande stycke handlar om vad flickorna gör på sin fritid och vad de önskar att de skulle göra, användandet av fritidsgården diskuteras. Slutligen behandlas identifikationer, hur flickorna identifierar sig med sitt bostadsområde och om de själva anser sig vara en del av bostadsområdet de lever i. I kapitlet varvar flickornas upplevelser och relation till bostadsområdet och jämförs med resultat och slutsatser från tidigare liknande studier.

4.1 Bilden av Gottsunda: ” Det är ett ställe där du kan lära känna nya människor”

Alla flickorna som är med i intervjun har varit bosatta i samma område större delen av sina liv och menar att det är just därför som de tycker så mycket om det. Eftersom att de har bott där sedan de var små upplever de att de känner sig hemma på platsen. En av flickorna, Tina säger att hon trivs så bra att hon aldrig vill flytta därifrån: ”Gottsunda är typ bästa området i Upp- sala, jag vill bo här hela livet (skratt) men det ska jag ju inte.” Anledningen till att hon inte vill bo kvar i Gottsunda när hon blir äldre är inte att hon upplever det som att Gottsunda inte är bra nog att bo i, utan syftar mer tillbaka på en allmän uppfattning bland flickorna, att när de blir äldre ska de resa, flytta runt och se världen. Beroende på var och vilket bostadsområde flickorna bor i träffas de i olika kretsar på fritiden. Tjejerna som bor i östra delen av bo- stadsområdet (Östra Gottsunda) bor nära varandra och umgås på fritiden med varandra. De menar att Gottsunda är social stadsdel där folk i allmänhet känner varandra väl och umgås, med varandra. Det berikande sociala liv som finns i stadsdelen är något som alla flickorna som bor i Gottsunda värderar högt. Flickorna som bor i stadsdelen tycker att Gottsunda är en mysig och bra stadsdel just för de känner en social trygghet. De flickor som inte bor i stadsdelen håller med om att Gottsunda är en social stadsdel men nämner att de även har bilden av att Gottsunda är ett stökigt och oroligt område. Erika bor i Sunnersta och menade att: ”De kan ändå hända grejer här, men jag vet inte var de händer, men de händer ju ibland.”

45 Van der Burgt, Danielle (2010) ”Vänskap, rörlighet och hemmakänsla: Vilken roll spelar bostadsområde och skola?” Barn nr. 2 2010:9 -27, s. 25.

Flickan menar att hon själv inte har känt sig otrygg eller upplevt hot när hon har varit i Gottsunda men att hon ä hört genom rykten men även genom media att Gottsunda är ett oroligt område.

Precis som i Åsa Anderson avhandling ”Inte samma lika: identifikationer hos tonårsflickor i en multietnisk stadsdel” kommer Andersson fram till att de tonårstjejerna överlag trivs och känner tillhörighet med sin stadsdel. En av anledningarna till detta menar Andersson är på grund av att tjejerna har ett brett socialt skyddsnät i området som de bor i. I tjejernas grannskap bor både nära vänner och släktingar vilket skapar känslan av stabilitet och trygghet för dem.⁴⁶

Flickorna som bor i Gottsunda hade princip alla sina kompisar i samma område som de är bosatta i, medan de flickor som växer upp i Sunnersta upplevde det som att de hade kompisar mer utspritt. Fördelar med att bo i Gottsunda som nämns under intervjun är att det är lagom stort och att de bor folk från olika kulturer och att man därför får kunskap om varandras kulturer. Flickorna som bor i Gottsunda trivs där och upplever det som ett bra bostadsområde att bo i, därför att de har ett brett socialt nätverk och en stark social tillhörighet till stadsdelen.

4.2 Att vara trygg eller otrygg att känna sig ”hemma”

Flickorna upplever inte att det finns några uppdelningar mellan ungdomarna i Gottsunda, utan att alla umgås med alla. Tjejerna som bor i Gottsunda hänger ofta kvar efter skoltid för att prata och umgås. När det är väder för det går de runt i området runt skolan men när det är kallt ute vill de inte hänga ute och tjejerna säger att de inte umgås på samma sätt som när det är varmt ute. Utifrån flickornas beskrivning av sitt umgänge framkommer det att de främst umgås med tjejer i deras egen ålder.

Överlag upplever alla flickorna att de känner sig trygga när de rör sig i Gottsunda, så här säger Tina “Alltså jag har bott här i 10 år och jag har aldrig blivit överfallen av en kille.”

Utefter egna erfarenheter av att bo och röra sig i Gottsunda menar hon att man inte behöver vara orolig när man vistas i stadsdelen, eftersom att hon har spenderat mycket tid där utan att uppleva hot eller någon risk för att bli utsatt för hot. Samtidigt som hon i samma mening tydliggör att de som skulle kunna vara ett potentiellt hot, är killar. Sara håller med om att det inte är lika farligt som andra människor tror och menar att: ”Det är andra som tror att om man är i Gottsunda blir man nerslagen.” Flickan menar att hotet i sig inte skulle existera i samma utsträckning som uppfattningen om att Gottsunda är ett stökigt och oroligt område. En anledning till att flickorna inte upplever något hotfullt klimat i Gottsunda kan vara för att de inte vistas på de platser som de upplever som oroliga eller otrevliga att vara på. Det finns nämligen platser som flickorna inte tycker om att vara på, det är Bandstolsvägen och ”Gipen”

(Ett stort grönområde som ligger i södra Gottsunda). Området uppfattas som obehaglig för att det är så mycket skog, mörker och få människor i rörelse på platsen. Bandstolsvägen undviker flickorna att vara på dels på grund av att en av flickorna inte får vara där för sina föräldrar, ytterligare en anledning är att flickorna inte känner tillhörigheter eller identifierar sig med de personer som vistas på Bandstolsvägen. Det framkommer att det finns en tydlig uppdelning beroende på var de brukar vistas i Gottsunda, flickorna upplever en tydlig skillnad mellan sig

46 Andersson, Åsa (2003) ”Inte samma lika Identifikationer hos tonårsflickor i en multietnisk stadsdel”. Avh., Göteborg: Brutus Östling förlag, s. 70

själva och de personer som vistas på Bandstolsvägen. De som vistas där är killar som är mycket äldre än dem själva, och flickorna ser inte dessa som sina kompisar. Extra obehagligt verkar det vara utanför restaurangen Verona, den platsen där flickorna menar att dessa gäng med killar brukar vistas på. Flickorna menar att det är på Bandstolsvägen där incidenterna sker som tidningarna skriver om. Sara uttrycker: ”att Bandstolen är ett eget område”. Tina menar att det som händer på Bandstolsvägen inte händer i Gottsunda eftersom att det geografiskt sett inte tillhör Gottsunda utan Valsätra, men även på grund av att personerna som hänger där inte tillhör deras umgänge. Hon menar att ”de som hänger där är typ killar som inte har något liv”. Hon tydliggör en klar distans till den gruppen killar som vistas på Bandstolsvägen genom att nedvärdera gruppen men tydliggör även att ett problem: att de som hänger där egentligen kanske inte har något annat att göra än att vara just där.

Andersson menar att tjejerna i Näsby bland annat skapar en ”vi-känsla” genom att flickorna har en gemensam historia att falla tillbaka på och ser skillnader i jämförelse med andra stadsdelar. Samtidigt visar det sig att tjejerna i detta ”vi” skulle se ett ”dem”. I deras resonerande finns det ingen tydlig ”outsider” (utomstående) som de exkluderar från platsen.⁴⁷

Precis som flickorna i Anderssons avhandling är det sociala relationer som styr dem i den offentliga miljön, tjejerna vistas på vissa platser för att undvika att få dåligt rykte eller inte verka ha dålig moral inom bekantskapskretsen. Det skulle med andra ord vara oskrivna regler om hur en tjej bör röra sig och använda det offentliga rummet som begränsar och styr hur flickorna i Näsby använder den offentliga miljön.

I Gottsunda bygger flickorna ett ”vi” utifrån att det finns ett ”dem” på platsen, i detta fall killarna på Bandstolsvägen. De ser gruppen killar som vistas där som den grupp som är på just den platsen, vilket är anledningen till att flickorna själv inte är där.

48 Den ideologiska uppfattningen kan här appliceras på flickornas användande av den offentliga miljön, att det trots flickornas frihet att vistas i den offentliga miljön finns sociala restriktioner som styr dem och begränsar deras användande. Även i Gottsunda är det sociala konstruktioner som bland annat styr deras rörelsemönster i stadsdelen. Att de inte vistas särskilt ofta på Bandstolsvägen är för att de inte känner tillhörighet till den gruppen som vistas där och inte vill förknippas med den kontexten.

Till skillnad från Anderssons avhandling är det inte för att de är rädda om sitt rykte utan det är till större del den allmänna sociala uppfattningen som finns att Bandstolsvägen inte är ett

”bra” ställe att vara på som styr flickorna i deras användande.

4.3 Platser där det finns ljus och mycket folk är bra platser

Platser som tjejerna tycker om att vara på är den delen av Gottsunda centrum som ligger närmast skolan. Den är bra för att det är ljust och mycket folk. Hela centrumdelen uppfattas som en bra plats där tjejerna kan vara efter skoltid. Sanna berättar om var hon och hennes kompisar brukar vistas ”det kan vara ute någonstans eller en trappuppgång eller någonstans där man kan hänga”. Alla flickor menar att de ofta brukar gå på promenader med sina kompisar, under promenaderna brukar de vistas på olika platser i bostadsområdet. Anna

47 Andersson, Åsa (2003) ”Inte samma lika: Identifikationer hos tonårsflickor i en multietnisk stadsdel”. Avh., Göteborg: Brutus Östling förlag, s. 77

48 Andersson, Åsa (2003) ”Inte samma lika Identifikationer hos tonårsflickor i en multietnisk stadsdel”. Avh., Göteborg: Brutus Östling förlag, s. s.106 - 107

förklarar att hon gärna går på promenader där det är ljust och folk i rörelse, men inte för mycket folk. ”Det ska ändå vara ganska tyst runt omkring en om man går på promenad med en kompis.” Anna syftar på att hon och hennes kompisar vill vara på platser där de känner sig trygga samtidigt som de inte vill känna sig övervakade av andra. Anna nämner även den pågående renoveringen av Gottsunda centrum och menar att hon ser positivt på den eftersom att hon hoppas på att den kommer att innebära att hon kan vistas mer i den nybyggda gallerian med sina kompisar än vad de kan göra i den byggnad som finns i dag. Hon hoppas bland annat på att det kommer att öppna ett kafé där de kan fika och roliga affärer att besöka.

Flickorna som inte bor i Gottsunda utan i Sunnersta menar att de sällan besöker eller är i Gottsunda efter skoltid eller på helger. De är bara i Gottsunda för att gå i skolan inte för att utnyttja eller besöka några andra tjänster eller aktiviteter som finns i Gottsunda.

4.4 Fritidssysselsättning

Flickorna i grupperna berättade att de har en fritidssysselsättning eller att det ska börja med en till nästa termin. Dans var den sysselsättning som nästan alla flickorna gick på eller skulle vilja börja med. Andra aktiviteter som nämndes var teater, innebandy, gym och fridykning.

Det fanns dock en tydlig skillnad mellan flickornas olika fritidsintressen beroende på var flickorna bodde. De flickor som bodde i Sunnersta och södra Gottsunda hade sina fritidsintressen i andra stadsdelar medan de flickor som bodde i Gottsunda till större delen uppgav att deras fritidssysselsättning var i Gottsunda. På frågan vad flickorna som bor i Gottsunda brukade göra på sin fritid svarade en av flickorna att hon brukar ta hand om sin bror, en annan att hon ibland spelade teater och en tredje att hon ibland dansar. De dagar som flickorna inte utför sin fritidsaktivitet är de oftast hemma eller umgås en stund efter skolan och pratar och umgås. Det var främst de flickor som bodde nära skolan som brukade vara kvar efter skoltid på skolgården eller vid centrum ingången till Gottsunda centrum Sara berättar det så här:

Alltså jag bor jättenära skolan, det tar typ två minuter att gå dit, men när det inte är kallt som idag kan det ta typ, ja två timmar, minst för mig att komma hem för man pratar så mycket.

När de vistas efter skolan går de runt ofta i stora gäng och alla bor nära varandra och de tar sällskap hem. De flickor som inte bodde i Gottsunda gick oftast direkt hem för att plugga eller titta på tv. För det mesta träffas tjejerna hemma hos varandra, åker in till stadens centrum eller går på promenader i stadsdelen. På frågan vart de brukar gå på sina promenader svarar de att de brukar gå ”runt, runt, överallt och väldigt olika” men det framkommer att centrumdelen är en central plats och även de delar i området som är nära hemmet.

Andersson kommer i sin studie fram till att den ideologiska uppdelning mellan det privat och det offentliga (att kvinnor rör sig i den privata och män i den offentliga miljön) inte finns bland ungdomarna i det område som hon studerade. Där tydliggörs det att pojkarna som bor i stadsdelen rör sig mer lokalt i den offentliga miljön än vad tjejerna gör. Tjejerna däremot rör sig inte lika lokalt, de åker in till staden för att shoppa och fika med sina kompisar, vilket innebär att de geografiskt sett har en bredare räckvidd i den offentliga miljön än vad killarna har, som främst rör sig och vistas lokalt inom stadsdelen. Studien kommer även fram till att