ELITSTYRKELYFTARES VISUALISERINGSUPPLEVELSER OCH AVSIKTLIG TRÄNING

HÖGSKOLAN I HALMSTAD Tel vx 035 – 16 71 00 Besöksadress:

Box 823 Tel direkt 035 - 16 7x xx Kristian IV:s väg 3

301 18 HALMSTAD Telefax 035 – 14 85 33 Pg 788129 – 5

ELITSTYRKELYFTARES VISUALISERINGSUPPLEVELSER OCH AVSIKTLIG TRÄNING

Högskolan i Halmstad

Sektionen för Hälsa & Samhälle Författare:

Psykologi inriktning idrott, 31-60 hp, VT 2009 Lucia Christensen Handledare: Fredrik Weibull

Examinator: Hansi Hinic

Christensen, L. M. (2009): Elitstyrkelyftares visualiseringsupplevelser och avsiktlig träning.

(B-uppsats i idrottspsykologi, 31-60 hp). Sektionen för Hälsa och Samhälle: Högskolan i Halmstad.

Sammanfattning

Visualisering är en individuell, inre kognitiv process (Morris, Spittle, & Watt, 2005). Denna studie har därför kvalitativt undersökt följande syften: (1) elitstyrkelyftares

visualiseringsupplevelser samt (2) om elitstyrkelyftare använder visualisering avsiktligt. I studien deltog 5 elitstyrkelyftare (3 män, 2 kvinnor) som var 21-37 år gamla (M = 27.6; SD = 6.1). Individual Profile of Imagery Experiences in Sport (IPIES; Weibull, 2008b)

modifierades och användes för att uppnå studiens syften. Visualisering användes av samtliga styrkelyftare. Flera olika visualiseringsmönster upplevdes, vanligast var Bra lyft. Vissa

visualiseringsmönster upplevdes av flera styrkelyftare, dock på olika sätt. Vanligaste syftet för visualiseringsanvändande var att öka motivation. Visualisering upplevdes ge både positiva och negativa effekter. Negativa effekter upplevdes av spontan visualisering som rapporterades av tre styrkelyftare. Ett antal visualiseringsmönster klassificerades som avsiktlig träning hos tre styrkelyftare. Denna studie stödjer den Analytiska referensramen för

visualiseringsupplevelser (Weibull, i tryck).

Nyckelord: Avsiktlig träning, styrkelyftare, visualisering, visualiseringsmönster och visualiseringsupplevelser.

Christensen, L. M. (2009): Elite powerlifters and deliberate practice. (B-essay in Sport Psychology, 31-60 hp). School of Health Science. University of Halmstad.

Abstract

Imagery is an individual and cognitive process (Morris, Spittle, & Watt, 2005). This study has therefore qualitatively examined following objectives: (1) elite powerlifters imagery

experiences and (2) if elite powerlifters use imagery deliberately. Five elite powerlifters participated in the study (3 men, 2 women), they were 21-37 years old (M = 27.6; SD = 6.1).

The Individual Profile of Imagery Experiences in Sport (IPIES; Weibull, 2008b) was modified and used to meet the objectives for the study. Imagery was used by all elite powerlifters. Several imagery patterns were experienced, and the most common one was Good lift. A few imagery patterns were used by more than one individual; they were however experienced in different ways. The most common purpose was to increase motivation.

Through imagery the powerlifters experienced both positive and negative effects. The negative effect was reported in spontaneous imagery, which was experienced by three powerlifters. Deliberate practice was categorized from several imagery patterns experienced by three powerlifters. This study supports the Analytical framework of imagery experiences (Weibull, in press).

Keywords: Deliberate practice, imagery, imagery patterns, imagery experiences and powerlifters.

Introduktion

Idrottspsykologi har länge varit populärt och har kunnat spåras tillbaka ända till grekernas tid (Murphy, 2004). Visualisering är en teknik inom bl.a. idrottspsykologin och är en klassisk och mycket populär komponent inom psykologiska träningsprogram (Cumming & Hall, 2002;

Fournier, Deremaux, & Bernier, 2008). Faktum är att visualisering har visat sig vara den mest använda tekniken för prestationsförbättring (DeFrancesco & Burke, 1997; Short, Ross-

Stewart, & Monsma, 2006). Intresset för visualisering beror till stor del på att forskning har visat att tekniken gett effekt på motoriska färdigheter (Moran, 1993). Visualisering inom idrottens kontext handlar om att mentalt föreställa sig tidigare eller kommande prestationer (Vealey & Greenleaf, 2006) och kan användas för att bl.a. prestera optimalt på tävling (Hall, Rodgers, & Barr, 1990), nå framgång inom idrott (Lavallee, Kremer, Moran, & Williams, 2004), öka koncentration, förbättra självförtroende (McKenzie & Howe, 1997) samt minska oro/ångest (eng. anxiety; Munroe, Giacobbi, Hall, & Weinberg, 2000).

Att träna hårt och intensivt har i generationer varit nyckeln till framgång inom idrott.

Ericsson, Krampe och Tesch-Römer (1993) har därför studerat begreppet avsiktlig träning (eng. deliberate practice) i samband med fysisk träning. Avsiktlig träning är kopplat till topprestationer, har ett syfte och tränas systematiskt. Studier har funnit att också visualisering kan tränas avsiktligt (t.ex. Nordin, Cumming, Vincent, & McGrory, 2006). Därför är

visualisering en betydelsefull mental färdighet för topprestationer inom idrott och därmed viktigt område inom idrottspsykologin.

Tidigare studier har visat att elitidrottare i flera olika idrotter använder sig av visualisering, t.ex. simning, softboll, golf, banlöpning, volleyboll, brottning (Munroe, et al., 2000), tennis (DeFrancesco & Burke, 1997), fotboll (Salmon, Hall, & Haslam, 1994), rodd (Barr & Hall, 1992) och fallskärmshoppning (Fournier, et al., 2008). Groves (2000) skriver att visualisering och mental förberedelse är betydelsefullt inom styrkelyft. Styrkelyft är en kraftidrott som ursprungligen kommer från tyngdlyftningen (NE, 2009) och idrottsgrenen ”/…/ betonar absolut styrka mer än teknik, flexibilitet och hastighet” (Britannica online encyklopedia, 2009; fritt översatt). Inga studier på visualisering för styrkelyftare har funnits, men forskning på tyngdlyftare (Shelton & Mahoney, 1978) och styrkeaktiviteter har genomförts (Murphy, Woolfolk, & Budney, 1988). Då visualisering är en populär mental strategi samtidigt som inga tidigare studier på området inom styrkelyft har funnits kan denna studie bidra till ökad kunskap inom området. Morris, Spittle och Watt (2005) skriver att visualisering är en

individuell och situationsberoende teknik som omfattar inre tankeprocesser hos individen.

Forskningen har därför numera inriktat sig på kvalitativa studier (t.ex. White & Hardy, 1998) för att undersöka visualiseringens effekter (Hall, Mack, Paivio, & Hausenblas, 1998). Därför har ett kvalitativt angreppssätt valts för att studera styrkelyftares situationsspecifika och individuella visualiseringsupplevelser. Innan tidigare forskning inom visualisering redovisas, presenteras här ett antal definitioner (t.ex. visualisering, visualiseringsförmåga, avsiktlig träning) samt studiens referensramar.

Begreppsdefinitioner Visualisering

Många olika definitioner för visualisering har beskrivits. I denna studie har en modifierad version av Morris och kollegors (2005) definition använts:

Visualisering, i idrottskontexten, kan ses som det frivilliga eller ofrivilliga skapandet eller återskapandet av en upplevelse som genereras från minnesinformation, och som involverar kvasi-sensorisk, kvasi-perceptuell, och kvasi-affektiva karaktärer som kan ske i frånvaron av det verkliga stimulit som normalt associeras med den verkliga upplevelsen och som kan ha fysiska och psykiska effekter på den som visualiserar (Weibull, 2006, ss. 92-93; fritt översatt).

I definitionen används begreppen frivillig och ofrivillig visualisering. För denna studie benämns ofrivillig visualisering som spontan visualisering. Frivillig visualisering används för att nå ett syfte, medan spontan visualisering skapas utan ett direkt syfte (Weibull, 2009). Ett exempel på frivillig visualisering kan vara att föreställa sig ett teknikmoment (t.ex. en knäböj) för att på så sätt förbättra tekniken samt öka självförtroendet. Spontan visualisering kan triggas av att läsa en bok om sin idrott (Smith & Holmes, 2004), sinnesupplevelser samt att delta i olika aktiviteter (Nordin & Cumming, 2005b).

Visualiseringsperspektiv, sinnen, emotioner och hastighet

Flera forskare har beskrivit att visualisering kan ske utifrån två perspektiv; inre eller yttre (t.ex. Cumming & Ste-Marie, 2001). Ett inre perspektiv innebär att individen i sin

visualisering föreställer sig något från samma perspektiv som i verkligheten, så kallat första person (t.ex. som att ha en kamera på huvudet) medan ett yttre perspektiv är att uppleva föreställningar utifrån (t.ex. som på film, eller från någon annans ögon), så kallat tredje person

(Salmon, et al., 1994). Visualisering kan upplevas med båda perspektiven och individen kan även växla mellan perspektiven (Hall, et al., 1990). Visualisering kan också upplevas genom samtliga sinnen i olika kombinationer; d.v.s. att se visuella bilder, känna smak och doft, taktil känsla mot huden/kroppen, höra ljud samt kinestetisk känsla av att utföra en rörelse (Morris, et al., 2005). Kinestetisk upplevelse definieras som upplevelsen av kraft och ansträngning, spatial lokalisering (Callow & Waters, 2005), rörelse, timing, tyngd (Enoka, 1994) samt muskulär känsla (Morris, et al., 2005) i en rörelse. Att även inkludera emotioner har rapporterats vid visualisering (t.ex. lycka, besvikelse; Nordin & Cumming, 2005b).

Visualisering kan modifieras beroende på hur individen vill uppleva visualiseringen, och kan upplevas i realtid, långsammare eller snabbare hastighet (Morris, et al., 2005).

Riktning (positiv/negativ)

Studier har visat att visualisering kan ha både positiv och negativ effekt på prestationer (Murphy, et al., 1988; Woolfolk, Parrish, & Murphy, 1985). Negativ visualisering kan vara tidigare negativa situationer som kan skapas spontant och därmed påverka idrottaren negativt (Morris, et al., 2005). Upplevelsen av visualisering är individuellt och kan vara positiv och negativ. En individ kan därför uppleva en föreställning positivt medan en annan upplever samma föreställning negativt (Nordin & Cumming, 2005b; Short, et al., 2002).

Visualiseringsförmåga

Murphy (2004) skriver att nästan alla kan visualisera men med olika lätthet och effektivitet.

Visualiseringsförmåga är ”individens förmåga att skapa livfulla, kontrollerbara bilder och att behålla dem i minnet tillräckligt länge för att påverka den önskade visualiseringsrepetitionen”

(Morris, 1997, s. 37; fritt översatt). Visualiseringsförmågan kan förbättras genom träning (Orlick, 2000; Rodgers, Hall, & Buckolz, 1991). En god visualiseringsförmåga föreslås kunna påverka prestationer positivt (Isaac, 1992; Rodgers, et al., 1991).

Visualiseringsanvändande

Watt, Spittle och Morris (2002, s. 20 ref. i Morris, et al., 2005; fritt översatt) definierar visualiseringsanvändande som ”/…/ det sätt människor föreställer sig dem själva, på sätt som kan leda till inlärning och utveckling av färdigheter samt som kan underlätta för deras

prestationer. Det är oftast fastställt i form av kognitiva och motivationsattribut”.

Visualiseringsanvändande kan förklaras inom fyra element: innehåll (vad), karaktär (hur), funktion (varför; Fournier, et al., 2008) samt situation (när/var; Munroe, et al., 2000).

Avsiktlig träning

Mental träning och visualisering kan tränas avsiktligt (Cumming & Hall, 2002; Nordin, et al., 2006). Ericsson och kollegor (1993) skriver att framgång påverkas av hur mycket tid en individ engagerar sig i avsiktlig träning, som beskrivs som noggrant strukturerad träning innehållande ett syfte. Att träningen är relevant för idrottaren, att idrottaren koncentrerar sig och att idrottaren upplever potentiell behaglighet (eng. enjoyable) är faktorer som krävs för att en träningsteknik ska definieras som avsiktlig (Cumming & Hall, 2002).

Teoretiska referensramar

Den Analytiska referensramen för visualiseringsupplevelser

Den Analytiska referensramen för visualiseringsupplevelser (Weibull, i tryck) utgår ifrån att en individs visualiseringserfarenheter består av flera delar som utgör ett så kallat

visualiseringsmönster. Ett visualiseringsmönster är en konkret individuell

visualiseringsupplevelse, som är multidimensionell gällande innehåll, funktioner, sinnen, perspektiv, känslor, frekvens och effekt. Ett visualiseringsmönster är relaterat till en särskild kontext och är dynamiskt över tid. Ett visualiseringsmönster kan upplevas som antingen frivilligt eller spontant (Weibull, 2008a). Visualiseringsmönster kan förändras, nya kan skapas och tidigare kan försvinna (Weibull, 2006). Ett visualiseringsmönster benämns utifrån dess huvudinnehåll och individens samtliga visualiseringsmönster skapar en individuell visualiseringsprofil. Ett visualiseringsmönster är till största del individuellt, men delar i ett visualiseringsmönster kan upplevas på samma sätt hos flera individer (t.ex. samma innehåll och syfte; Weibull, 2005). Visualiseringsmönster kan återkomma i olika sammanhang men kan då upplevas med vissa variationer (t.ex. sinnen, emotioner, syften och effekt; Weibull, 2009).

Den Analytiska referensramen för idrottares visualiseringsanvändande

Denna referensram har skapats av Munroe och kollegor (2000) och skall bl.a. bidra till att hjälpa praktiker med att skapa interventioner samt förstå visualiseringsanvändandet inom idrotten. Referensramen kallas för visualiseringsanvändandets fyra W och redogör för var, när, varför och vad (eng. Where, When, Why och What) i relation till idrottares

visualiseringsanvändande. Var beskriver i vilket sammanhang individen visualiserar, exempelvis i relation till träning, tävling eller utanför träning och tävling. När redogör för i vilken situation som en individ visualiserar, exempelvis före, under eller precis efter träning/tävling. Varför svarar på vilket syfte individen har med visualiseringsanvändandet,

t.ex. öka anspänning eller förbättra tekniken. Vad beskriver visualiseringens innehåll

(Munroe, et al., 2000), t.ex. ett väl genomfört styrkelyft eller omgivningen, men också vilket perspektiv som individen använder sig av (inre eller yttre; Fournier, et al., 2008), vilka sinnen som inkluderas (Munroe, et al., 2000) samt visualiseringens riktning (positiv eller negativ;

Short, et al., 2002). Fournier och kollegor (2008) har sammanfattat denna referensram och skapat en modell för visualiseringsanvändande (se Figur 1). Modellen föreslår att situationen (var, när) påverkar syftet (varför) som påverkar visualiseringens innehåll (vad) och karaktär.

Figur 1. Alternativ modell för visualiseringsanvändande (Fournier, et al., 2008 ss. 746-747).

Den Tillämpade modellen för visualiseringsanvändande

Martin, Moritz och Hall (1999) har skapat en tillämpad modell för visualiseringsanvändande som beskriver innehåll och funktioner av visualisering som ett resultat av den

visualiseringstyp som individen använder (Martin, et al., 1999). Det vill säga

visualiseringsinnehållet antas bestämma resultatet som också påverkas av individens

visualiseringsförmåga (Short, et al., 2006). Visualiseringstypen påverkas av situationen och individens målsättningar. Modellen innehåller fyra delar: idrottssituationen, visualiseringstyp, resultat och visualiseringsförmåga (se Figur 2). Modellen grundar sig i två teorier: Triple code model (Ahsen, 1984) och Bioinformational theory (Lang, 1977). Modellens

grundläggande referensram är Paivios (1985) visualiseringstyper som föreslår att visualisering används för motiverande och kognitiva syften. De olika visualiseringstyperna beskriver specifika och generella funktioner av visualisering: motiverande generell (MG) visualisering som påverkar anspänning, självförtroende och känslor. Paivios referensram har senare

utvecklats och MG visualisering har delats i två (Hall, et al., 1998). Dels motiverande generell visualisering för anspänning och stress (MG-A), dels motiverande generell visualisering för självsäkerhet och kontroll (MG-M; Paivio, 1985). Motiverande specifik (MS) visualisering ökar känslan av att kunna uppnå målsättningar. Kognitiv generell (KG) visualisering innebär planering och träning av strategier. Kognitiv specifik (KS) visualisering påverkar våra färdigheter genom att lära in och träna tekniska detaljer (Paivio, 1985). Utifrån Martin och kollegors (1999) modell kan en individ avgöra vilken visualiseringstyp som skall användas för att nå rätt resultat (Hall, 2001), t.ex. bör en individ använda KS visualisering om den vill

Situation Syfte/funktion

Innehåll

Karaktär Livfullhet, hastighet, färger

lära sig en ny färdighet. Short och kollegor (2006) skriver att dessa visualiseringstyper skall ses som innehållsbeskrivande snarare än funktionsbeskrivande. Visualiseringens funktion, syfte eller resultat är individuellt och visualiseringstyperna kan kombineras för att nå ett önskat syfte (Short, et al., 2006).

Figur 2. En modell för visualiseringsanvändande i idrott (Martin, et al., 1999).

Avsiktlig träning

Enligt Ericsson och kollegor (1993) har det visat sig att en prestation påverkas av hur mycket tid en individ avsätter till träning. Även upplevelsen av att träningen är relevant och har ett syfte samt genomförs strukturerat är faktorer för avsiktlig träning. Nordin med kollegor (2006) skriver vidare att avsiktlig träning kräver ansträngning i form av koncentration samt behaglighet. Därför studerade de avsiktlig träning utifrån avsiktlighet, relevans, koncentration och behaglighet. Ericsson et al. (1993) lät violinister uppskatta sin träning utifrån relevans för att förbättra prestation, behaglighet och ansträngning. Resultatet visade att violinisterna ansåg att de mest relevanta övningarna upplevdes som mycket ansträngande men inte behagliga.

Ericsson och kollegors slutsats var därmed att avsiktlig träning skall vara relevant och kräver ansträngning, men behöver inte vara behaglig. Träningen kan dock upplevas som behaglig genom en positiv upplevelse av träningsresultatet. Detta bör beaktas i studiet av avsiktlig träning (Cumming & Hall, 2002) där informanter bör svara på behaglighet kopplat till aktiviteten och inte dess resultat. Avsiktlig träning har studerats mestadels i fysiska träningsaktiviteter (Nordin, et al., 2006) men har också visat sig i kognitiva aktiviteter (se Soberlak & Cote, 2003).

Tidigare forskning

Visualiseringsanvändande

Murphy (2004) fann att på ett olympiskt träningscenter användes visualisering av 90 % av idrottarna. Av dessa idrottare upplevde 97 % att visualiseringen hade en positiv effekt på

Idrottssituation

 Träning

 Tävling

 Rehabilitering

Visualiseringstyp

 Kognitiv Specifik

 Kognitiv Generell

 Motiverande Generell – Mastery

 Motiverande Generell – Anspänning

 Motiverande Specifik

Resultat

 Inlärning, förbättring av prestation för färdigheter och strategier

 Modifiera kognitioner

 Reglera anspänning och ångest/oro

Visualiseringsförmåga

 Kinestetisk

 Visuell

deras prestationer. Visualiseringsanvändande varierar beroende på idrott och säsong (Hall, 2001). Det har visat sig att elitidrottare använder visualisering mer strukturerat och

regelbundet än nybörjare (Barr & Hall, 1992; Hall, et al., 1990; Salmon, et al., 1994). Hall (2001) menar att detta kan bero på att elitidrottare engagerar sig mer i sin träning.

Idrottssituationen påverkar vilken visualiseringstyp (t.ex. KG) som används. Beroende på visualiseringstyp och visualiseringsförmåga påverkas slutligen resultatet (t.ex. ökad

motivation) av visualiseringen (Martin, et al., 1999). Nordin och Cumming (2005a) skriver att en viss visualiseringstyp inte alltid leder till ett särskilt resultat. Exempelvis upplevde

rugbyspelare ett ökat självförtroende genom KS visualisering (Evans, Leigh, & Mullen, 2004). Flera olika visualiseringstyper kan leda till samma resultat (Murphy, Nordin, &

Cumming, 2008) och samma visualiseringstyp kan leda till flera resultat (Callow & Waters, 2005). Funktionen av visualisering beror därför på vilken mening den har för individen (Murphy, et al., 2008). Fournier och kollegor (2008) skriver att en brist i Martin och kollegors (1999) tillämpade modell för visualiseringsanvändande är att den skiljer mellan

visualiseringstyp (t.ex. KG) och funktion av visualisering (t.ex. öka självförtroende). Vidare skriver de att modellen inte beskriver ”vad” individen visualiserar. Fournier och kollegor menar att innehållet i visualiseringen avgör resultatet. Murphy och kollegor (2008) föreslår att visualiseringstyp i den tillämpade modellen för visualiseringsanvändande bör omfatta

visualiseringsinnehållet (t.ex. se sig själv utföra ett dyk).

Sammanhang. Visualiseringsanvändande har visat sig i sammanhangen före, under och efter träning/tävling samt utanför träning/tävling (t.ex. Munroe-Chandler, Hall, Fishburne, &

Strachan, 2007). Studier har visat olika resultat för när visualisering används. Exempelvis fann Munroe-Chandler et al. (2007) att unga idrottare inte visualiserade före eller efter träning. Vidare har visualiseringsanvändande visat sig vara vanligast i tävlingssammanhang (t.ex. Barr & Hall, 1992; Munroe, et al., 2000) där flera studier visar ett större

visualiseringsanvändande före tävling, än under och efter (Barr & Hall, 1992; Hall, et al., 1990; Munroe, et al., 2000; Rodgers, et al., 1991; Salmon, et al., 1994). I motsats till detta fann Nordin och Cumming (2005b) att dansare visualiserade mest i träningssammanhang. I träningssammanhang fann Salmon och kollegor (1994) i en studie på fotbollsspelare att de använde visualisering mer under träning än före och efter. Visualisering kan även användas utanför träning/tävling, t.ex. precis innan individen skall sova (Hall, et al., 1990). En slutsats av Salmon et al. (1994) är att visualisering till största del används för att förbereda sig för

tävling. Munroe et al. (2000) förklarar detta med att idrottare visualiserar innan tävling med syfte att öka självsäkerhet och kontrollera stress- och anspänningsnivå. Visualisering anses därför användas mer för prestationsförbättring än teknikförbättring (Hall, 2001; Munroe, et al., 2000) eller färdighetsinlärning (Lavallee, et al., 2004).

Syften. Visualisering kan enligt (Russhall & Lippman, 1998) ha två funktioner:

prestationsförberedelse eller färdighetsutveckling. Rushall och Lippman beskriver bland annat styrkelyftare som förbereder sig genom att föreställa sig olika anspänningsökande aktiviteter.

Förberedelse kan också handla om att anpassa färdigheter till ett särskilt sammanhang (t.ex.

visualisera en kommande tävlingsprestation) eller att förbereda kroppen på kommande rörelse (t.ex. genomföra ett styrkelyft mentalt). Olika syften med visualisering kan enligt Rushall och Lippman vara: färdighetsinlärning och träning (t.ex. korrigera fel), taktik och spelfärdigheter (t.ex. strategiutveckling), tävling och prestation (genom att skapa eller återskapa situationer).

Även psykologiska färdigheter påverkas av visualisering, t.ex. självförtroende, anspänning, koncentration och motivation (Morris, et al., 2004) samt komma igång (eng. psyching-up), hantera stress (Murphy, 2004) och hantera skada eller smärta (Morris, et al., 2004, Murphy, 2004, Vealey & Greenleaf, 2006). I en studie på kanotister fann White och Hardy (1998) att visualisering användes för att repetera färdigheter och svåra rörelser, optimera

koncentrationen och tävlingskvaliteten samt för att öka motivation och självförtroende.

Visualisering används både för motiverande och kognitiva syften av idrottare (t.ex. Munroe- Chandler, et al., 2007). Studier har visat att idrottare använder visualisering mer för

motiverande syften (Hall, et al., 1998; Salmon, et al., 2002), vilket stödjer att idrottare använder visualisering mer i samband med tävling där det är viktigare att prestera bra och uppnå mål än att bli bättre (Hall, et al., 1998). Kognitiva syften beskrivs som exempelvis inlärning och förbättring, memorering samt planering, och motiverande syften är t.ex. öka motivation och inspiration samt förändra tankar och känslor (Nordin & Cumming, 2005b).

Fournier och kollegor (2008) fann i en studie på fallskärmshoppare att syftet med

visualiseringen påverkar visualiseringsinnehållet. Om syftet exempelvis var att lära in en hoppsekvens upplevdes visualiseringen schematisk samt suddigare och långsammare än verkligheten, om syftet istället var att öka anspänning och bibehålla självförtroendet

upplevdes visualiseringen från ett inre perspektiv och med snabbare hastighet än verkligheten.

Nordin och Cumming (2005b) fann att en föreställning kan ha flera syften och olika föreställningar kan ha samma syfte. Deras slutsats var därför att visualisering kan vara

individuell, men delar av visualiseringen kan delas av andra. Nordin och Cumming (2005b) skriver därför att visualiseringstyp och innehåll bör bestämmas utifrån individens syften.

Vad. Murphy och kollegor (2008) skriver att de olika visualiseringstyperna (t.ex. KG) delvis täcker visualiseringsområdet när det gäller visualiseringsinnehåll. Andra typer av

visualisering är metaforisk- (t.ex. att idrottaren ser sig själv vara stark som en oxe) och sammanhangsvisualisering (platser och människor; Nordin & Cumming, 2005b). Nordin och Cumming (2005b) fann att ”vad” dansare visualiserade påverkades av situationen, t.ex.

visualiserade de rörelsen innan utförandet och metaforer under rörelsen. I visualiseringen inkluderade dansarna även omgivning samt kroppsliga upplevelser (fysisk och psykisk). I studien på konståkare fann Rodgers et al. (1991) att de hade lättare att visualisera hela rörelser än delar av dem, men att de upplevde det som enklare att visualisera delar av program än dess helhet. Innehållet i deras visualisering kunde vara både omgivning, en rörelse, misstag samt framgångar (t.ex. att motta en belöning, eller vinna). Att visualisera omgivningen kan bidra till ökad familjaritet av arenan (Munroe, et al., 2000).

Användandet av visualisering har i flera studier visat sig skifta beroende på idrott (Hall, 2001). Exempelvis kan idrottare i diskreta aktiviteter (t.ex. bowling, styrkelyft, höjdhopp) visualisera före varje försök, medan idrottare i regelbundna aktiviteter har mindre möjligheter till detta. Hall och kollegor (1998) menar att olika idrotter har olika behov av olika typer av visualisering, exempelvis menar de att KG visualisering är mer betydelsefull inom lagidrott eller man-mot-man-idrott än individuell idrott. Däremot påpekar de att individuella idrotter som t.ex. friidrott skulle ha fördel av KG visualisering för syftet att bestämma

tävlingsupplägg av ett lopp eller liknande. I sin slutsats skriver Gammage, Hall och Rodgers (2000) att styrkeaktiviteter använder mer teknikinriktad visualisering än uthållighetsaktiviteter såsom exempelvis löpning. Cumming och Hall (2002) fann i sin studie att de flesta idrottare visualiserade färdigheter (KS) och strategier (KG), följt av målsättningar (MS) och

självförtroende samt mental tuffhet (MG-M).

Hur. Visualisering kan upplevas genom samtliga sinnen (Morris, et al., 2005). Studier har visat att elitidrottare primärt visualiserar visuellt och kinestetiskt. Auditiva-, smak- samt doftsinnet används mer sällan (Hall, 2001; Munroe, et al., 2000; Salmon, et al., 1994; White

& Hardy, 1998). Diskussioner i tidigare forskning har förts gällande huruvida kinestetisk visualisering kan upplevas beroende på om individen visualiserar från ett inre eller yttre

perspektiv. Flera studier visar att kinestetisk visualisering är oberoende av

visualiseringsperspektiv (t.ex. Cumming & Ste-Marie, 2001; Hardy & Callow, 1999).

Visualiseringsperspektiv har studerats i ett stort antal studier, men det råder oenigheter

gällande hur idrottare generellt använder sig av perspektiven. Vissa forskare menar att ett inre perspektiv används mer än ett yttre av idrottare (Barr & Hall, 1998; Hall, et al., 1990; Salmon, et al., 1994). Andra forskare menar att visualiseringsperspektiv är individuellt (Nordin &

Cumming, 2005b; Morris, 1997; Munroe, et al., 2000) och varierar beroende på

visualiseringsinnehållet (Nordin & Cumming, 2005b; Salmon, et al., 1994) situation och expertis (Fournier, et al., 2008). Exempelvis fann Fournier och kollegor att ett inre perspektiv användes mest vid korrektion av misstag och en del studier visar att experter främst använder ett inre perspektiv och nybörjare ett yttre (Barr & Hall, 1998; Fournier, et al., 2008; Hall, et al., 1990). Andra har inte sett sådana skillnader (Salmon, et al., 1994). Nordin och Cumming (2005b) fann att dansare kunde variera mellan perspektiven. En del forskare menar att det är fördelaktigt att använda ett inre perspektiv i vissa situationer och ett yttre i andra (Hardy, 1997; Hardy & Callow, 1999; Morris, 1997; White & Hardy, 1995). Exempelvis menar Hardy och kollegor (Hardy & Callow, 1999; White & Hardy, 1995) att visualiseringsperspektiv har olika effekt på prestationen beroende på aktiviteten. De menar att inre visualisering har bättre effekt på aktiviteter som kräver tolkning och deltagande (öppna färdigheter, t.ex. tennis) medan yttre visualisering har bättre effekt där det är betydelsefullt att se en rörelse från dess helhet (stängda färdigheter, t.ex. gymnastik). Andra studier kan inte stödja detta, exempelvis fann Spittle och Morris (2007) inga skillnader mellan öppna och stängda aktiviteter.

Flera studier har undersökt vilken form av visualisering, nivå av expertis samt aktivitet som ger bäst effekt på prestationer (t.ex. Rushall & Lippman, 1998). Exempelvis har

styrkeinriktade aktiviteter visat en mindre effekt av visualisering än kognitiva aktiviteter (Feltz & Landers, 1983). Detta kan bero på att innehållet i visualisering bör anpassas efter aktiviteten (Rushall & Lippman, 1998). Rushall och Lippman använde två sorters

visualisering i sin studie: symbolisk- och anspänningsreglerande visualisering, vilka påstods ge sämre effekt på styrkeaktiviteter. Styrkeinriktade aktiviteter har visat effekt av

visualisering, exempelvis har förberedande visualisering visat positiv effekt på tyngdlyftning (Shelton & Mahoney, 1978). Vidare har avslappningsvisualisering visat negativ effekt på styrkeprestationer, medan aggressiv visualisering visade både positiv och negativ effekt beroende på visualiseringens påverkan på anspänningsnivån (Murphy, et al., 1988).

Studier har undersökt positivt och negativt visualiseringsinnehåll och funnit att ett positivt innehåll (t.ex. en lyckad straff) ger bättre effekter än negativt innehåll (t.ex. en missad golfputt; Short, et al., 2002; Woolfolk, et al., 1985). Murphy et al. (1988) fann att 35 % av idrottarna rapporterade exempel på visualisering som påverkade deras prestationer negativt.

Hall (2001) skriver dock att idrottare tenderar att använda positiv visualisering (t.ex. se sig själv vinna tävlingen) mer än negativ visualisering (t.ex. se sig själv förlora). Munroe et al.

(2000) fann att elitidrottare upplevde negativ visualisering sällan, dock mest under tävling, positiv visualisering upplevdes mest i träning. Short et al. (2002) är kritisk till att

visualiseringsinnehållet påverkar resultatet och menar därför att det är individens upplevelse av visualiseringen som påverkar resultatet.

Visualisering kan variera i hastighet mellan realistisk, långsammare eller snabbare hastighet (Calmels & Fournier, 2001). Hastigheten påverkas av situation (Munroe, et al., 2000), innehåll och syfte (Calmels & Fournier, 2001). Visualiseringshastigheten kan också bero på svårighetsgraden av den föreställda aktiviteten (Calmels & Fournier, 2001). Visualisering bör genomföras i så realistisk hastighet som möjligt (t.ex. rätt hastighet, timing och intensitet) för positiv effekt på prestationer (Russhall & Lippman, 1998). Detta i enlighet med teorin om träningsspecificitet (olika rörelsehastigheter tränar olika nervfunktioner; Russhall & Pyke, 1990, ref. i Rushall & Lippman, 1998). Dock skriver Rushall och Lippman att visualisering i slow motion kan vara fördelaktigt vid inlärningsstadiet av en färdighet.

Forskning relaterad till den Analytiska referensramen för visualiseringsupplevelser Visualiseringsupplevelser har undersökts i ett antal studier som stödjer den Analytiska referensramen för visualiseringsupplevelser (Weibull, i tryck). Visualisering kan upplevas både spontant och frivilligt (Björkander & Quist, 2008; Dahl & Nilsson, 2008; Olsson, 2008;

Wallsbeck, 2008; Weibull, 2005). Effekten av frivillig visualisering har visat sig vara positiv (Björkander & Quist, 2008; Weibull, 2005), men kan variera från en låg till en hög positiv effekt (Weibull, 2005). Dock har negativ effekt rapporterats i en studie (Dahl & Nilsson, 2008; Weibull, 2005). Spontan visualisering kan ha både positiv, negativ och ingen effekt, där negativ effekt upplevts i samband med visualiseringsmönster som innehåller negativa inslag (t.ex. Missad passning; Björkander & Quist, 2008; Dahl & Nilsson, 2008; Olsson, 2008;

Wallsbeck, 2008; Weibull, 2005). Wallsbeck (2008) skiljer mellan spontan och ofrivillig visualisering och menar att ofrivillig visualisering har negativ effekt på individen, medan spontan visualisering både kan ha en positiv och en negativ effekt.

Spontan visualisering upplevs mer sällan än frivillig visualisering och mest under tävling (Dahl & Nilsson, 2008; Olsson, 2008; Wallsbeck, 2008). Björkander och Quist (2008) fann dock att spontan visualisering förekom mest under träning. Tävling har visat sig vara det sammanhang där flest idrottare använder frivillig visualisering (Dahl & Nilsson, 2008;

Olsson, 2008; Wallsbeck, 2008; Weibull, 2005), främst under tävling (Olsson, 2008).

Motstridigheter gällande sammanhang finns i de tidigare studierna. Exempelvis användes visualisering av bowlingspelare mest under träning (Björkander & Quist, 2008), men mest innan tävling av fotbollsspelare (Dahl & Nilsson, 2008).

Visualiseringsmönster har visat sig variera mellan individer men de vanligaste

visualiseringsmönstren är bl.a. Bra slag (Björkander & Quist, 2008; Olsson, 2008; Weibull, 2005), Lyckad prestation (Björkander & Quist, 2008), Positiva situationer, Positiva

prestationer och Skapa negativa situationer till positiva (Wallsbeck, 2008). Flera olika syften för visualisering har funnits. De vanligaste syftena med visualisering beskrivs som teknik, koncentration, strategi (Weibull, 2005), självförtroende (Olsson, 2008; Weibull, 2005), förberedelse (Björkander & Quist, 2008; Dahl & Nilsson, 2008), repetition (Björkander &

Quist, 2008), positiva känslor (Björkander & Quist, 2008; Wallsbeck, 2008) samt rätt känsla (Dahl & Nilsson, 2008).

Visualiseringsmönster upplevs mest visuellt följt av kinestetiskt (Björkander & Quist, 2008).

Doft och smak har visat sig vara ovanligt vid visualisering (Björkander & Quist, 2008; Dahl

& Nilsson, 2008; Olsson, 2008; Wallsbeck, 2008; Weibull, 2005). Att inkludera känslor i vissa visualiseringsmönster förekommer i tidigare studier (t.ex. Björkander & Quist, 2008).

Weibull (2005) fann att tennisspelare visualiserade mest ur ett inre perspektiv, medan Björkander och Quist (2008) och Wallsbeck (2008) fann att undersökningsdeltagarna mestadels växlade mellan perspektiven. Visualiseringsmönster kan upplevas i verklig hastighet, långsammare eller snabbare (Björkander & Quist, 2008; Dahl & Nilsson, 2008).

Avsiktlig träning

Flera olika fält inom expertis har studerat avsiktlig träning (Nordin, et al., 2006). Då kognitiva faktorer hör samman med fysiska menar författarna att även dessa kan tränas avsiktligt. I en studie av Cumming och Hall (2002) fann de att visualisering kan klassificeras som avsiktlig träning. Dimensionen ansträngning som i tidigare studier använts för analys av avsiktlig träning modifierades till koncentration i studien då författarna menade att mental träning inte

kräver stor fysisk ansträngning (Cumming & Hall, 2002). Istället krävs koncentration för att skapa mentala föreställningar (Orlick, 2000). Hodges, Kerr, Starkes, Weir och Nananidou (2004) ref. i Nordin et al. (2006) menar att behaglighet inte är en viktig faktor för avsiktlig träning.

Cumming och Hall (2002) skriver att avsiktlig träning har visat sig vara aktiviteter som starkt bidrar till förbättrad prestation. Därför menar de att det är av betydelse att studier identifierar vilka aktiviteter som är avsiktliga för att kunna maximera effektiviteten i

träningssammanhang. Exempelvis skriver de att tidigare studier på fysisk träning visat att de aktiviteter som är mest tävlingslika är de som skattas som mest avsiktliga. Nordin et al.

(2006) fann att ju mer frekvent individer använde visualisering, desto mer avsiktligt upplevde de att visualiseringen var och rapporterade högre värden för samtliga dimensioner för

avsiktlig träning (avsiktlighet, behaglighet, koncentration och relevans). Då avsiktlig träning kräver ansträngning och koncentration menar Nordin et al. (2006) att visualisering inte alltid kan klassas som avsiktlig träning. Detta då författarna menar att spontan visualisering kräver koncentration men har inte tagits fram avsiktligt av individen. Därför har de även undersökt hur avsiktligt individen visualiserar. De menar att mindre spontan visualisering ändå kan användas avsiktligt. KS- samt KG visualisering har visat sig vara avsiktlig träning (Cumming, Hall, & Starkes, 2005; Nordin, et al., 2006). Nordin och kollegor (2006) upptäckte även att MG-M visualisering var avsiktlig träning medan MS och MG-A visualisering användes mer spontant än avsiktligt. Författarna menar därför att spontan visualisering inte kräver lika mycket koncentration som avsiktlig visualisering.

Visualisering har studerats i flertalet studier och inom flera olika idrotter. Styrkelyft har dock inte varit representerat i forskningen tidigare. Denna studie har därför förhoppningar om att öka förståelsen för, samt användandet av visualisering som mental träning inom

styrkelyftidrotten. Med anledning av detta har författaren valt att genomföra en studie på styrkelyftare inom visualiseringsområdet. Studiens syften är att undersöka (1) svenska

elitstyrkelyftares visualiseringsupplevelser samt att (2) undersöka visualisering med koppling till begreppet avsiktlig träning.

Metod Undersökningsdeltagare

I studien deltog 5 elitaktiva styrkelyftare (2 kvinnor, 3 män) från svenska landslaget. Urvalet

för studien baserades på frivilliga landslagslyftare uttagna till ett landslagsläger 2009.

Styrkelyftarna var mellan 21-37 år gamla (M = 27.6; SD = 6.1). Samtliga styrkelyftare hade avslutat en 3- eller 4-årig gymnasieutbildning. Två av dem hade en högre utbildning

(högskole- och folkhögskoleutbildning). Samtliga deltagare tävlade på internationell nivå och hade tävlat i styrkelyft mellan 3-14 år (M = 7.4; SD = 4.6).

Instrument

Mätinstrumentet (se Bilaga 1) the Individual Profile of Imagery Experiences in Sport (IPIES;

Weibull, 2008b) är utformat som en enkät och används som intervjuunderlag med kvantitativa och kvalitativa frågor. IPIES baseras på Munroe och kollegors (2000) konceptuella

referensram för visualiseringsanvändande samt Morris och kollegors (2005) Model of key elements of an imagery training program. IPIES är särskilt framtaget för att undersöka idrottares visualiseringsupplevelser utifrån när, vad, varför, hur, frekvens och effekt. IPIES har modifierats för denna studie för att undersöka avsiktlig träning av visualisering, där behaglighet, avsiktlighet, relevans och koncentration uppskattas. IPIES har använts för att bl.a. undersöka visualiseringsupplevelser inom: tennis (Weibull, 2005, 2006), golf (Olsson, 2008), fotboll (Dahl & Nilsson, 2008), ishockey (Wallsbeck, 2008), friidrott (Almgren, 2005) och bowling (Björkander & Quist, 2008).

IPIES är indelat i tre delar där den första delen behandlar bakgrundsfrågor (t.ex. ålder och tävlingsnivå). Andra delen studerar individens kunskaper och förståelse för visualisering. I denna studie användes del två som diskussionsunderlag samt för att informanten skulle ha en förståelse för visualiseringsbegreppet. Därför redovisas inte dessa data i resultatet. Den tredje delen är IPIES huvuddel och undersöker idrottarens frivilliga (3A) och spontana (3B)

visualiseringsupplevelser. Denna del är utformad som ett formulär med olika kolumner.

Del 3A är utformad enligt följande struktur: den första kolumnen beskriver sammanhanget (t.ex. var och när visualisering används). Den andra delen visar vad individen visualiserar (d.v.s. innehållet; t.ex. prispallen, ett bra lyft). Följande kolumn visar varför individen visualiserar (t.ex. öka motivation). Den fjärde kolumnen beskriver hur individen visualiserar (sinnen, perspektiv, hastighet, emotioner). Därefter följer fyra kolumner som undersöker hur avsiktligt individen tränar/upplever visualisering genom att uppskatta behaglighet,

avsiktlighet, relevans och koncentration för varje visualiseringsmönster. Individen uppskattar upplevelsen av dessa frågor på 7-gradiga Likertskalor. Skalornas benämningar är följande:

behaglighet, 1 = inte behagligt och 7 = väldigt behagligt; avsiktlighet, 1 = helt spontant och 7

= avsiktligt använt; relevans, 1 = inte tillfredsställande och 7 = väldigt tillfredsställande samt koncentration, 1 = ingen koncentration och 7 = väldigt mycket koncentration (se Nordin, et al., 2006). För att undvika att individen uppskattade behaglighet utifrån resultatet av

visualiseringen betonades att individen uppskattade behagligheten av visualiseringsmönstret (se Cumming & Hall, 2002). Uppskattad relevans riktades mot att individen fick bestämma om visualiseringsmönstret var relevant för prestationsförbättring eller effektivt

tävlingsgenomförande (Cumming & Hall, 2002). Slutligen undersöks hur ofta individen använder det specifika visualiseringsmönstret. Här används också en 7-gradig skala där 1 = sällan och 7 = ofta, samt vilken effekt individen upplever av visualiseringsmönstret. Effekt uppskattas enligt en skala från -7 till 7 där -7 = väldigt stor negativ effekt, -1 = väldigt liten negativ effekt, 0 = ingen effekt, 1 = väldigt liten positiv effekt och 7 = väldigt stor positiv effekt. Del 3B är upplagd på samma sätt som 3A förutom att den saknar kolumnen varför (d.v.s. syftet). Resultaten i del 3A och 3B formar individens visualiseringsmönster som benämns av dess huvudinnehåll.

Del fyra i IPIES (se Weibull, 2008b) har valts bort då det ansågs som icke-relevant för studiens syfte. Utöver denna modifiering samt tillägget av avsiktlig träning i IPIES har tidigare skalor för frekvens och effekt ändrats till 7-gradiga (från att ha varit 10-gradiga).

Detta för att förenkla för deltagarna med likadana skalor för hela instrumentet.

Procedur

Svenska Styrkelyftsförbundets kansli kontaktades för att få kontaktdetaljer till informanterna Därefter gjordes ett utskick via e-post med en beskrivning av studiens syfte samt en förfrågan om frivilligt deltagande (se Bilaga 2) till totalt 15 styrkelyftare. Redan i detta utskick

klargjordes att de hade rätt att avbryta samarbetet samt att all information skulle behandlas konfidentiellt. Sex styrkelyftare tackade ja till ett deltagande. Därefter bestämdes

intervjutillfällen utifrån lägerschemat varpå de frivilliga styrkelyftarna fick välja den tid som passade. Ett bortfall inträffade då en styrkelyftare inte hade tid att genomföra intervjun.

Innan intervjun fick undersökningsdeltagaren läsa igenom ett informerat samtycke (se Bilaga 3) som förklarade studiens syfte samt etisk information relevant för studien (t.ex.

konfidentialitet och rätten att dra sig ur samarbetet). Intervjuerna genomfördes i ett rum fritt från distraktioner. Individerna tillfrågades om de godkände att deras intervju blev inspelad

med hjälp av en diktafon, vilket godkändes av samtliga. Författaren tydliggjorde att det inte finns några rätt eller fel för hur visualisering upplevs/används. Individen fick ett A4 med samtliga benämningar för IPIES olika skalor som användes. Data från intervjuerna samlades i ett digitalt IPIES-dokument med hjälp av en bärbar dator. Syftet med detta var att det skulle underlätta för att skriva anteckningar som är lättlästa. De får också bättre plats på ett

elektroniskt dokument då det anpassar sig efter innehållet. Intervjupersonen uppmanades att följa med i anteckningarna samt ge feedback om något var felaktigt. Under intervjun ställdes följdfrågor för att få något förklarat. Då individens visualiseringsmönster var färdiga fick intervjupersonen läsa igenom och bekräfta att de blivit rätt uppfattade. Intervjuerna varade i 36 till 95 minuter (M = 67.2; SD = 23.3).

Dataanalys

Varje informants data har format en individuell visualiseringsprofil. Samtliga individuella visualiseringsprofiler redovisas i Bilagorna 2-6. För att kunna analysera data organiserades individernas visualiseringsprofiler i olika visualiseringsmönster för de olika sammanhangen (träning, tävling, utanför träning/tävling). En sammanställning av styrkelyftarnas frivilliga och spontana visualiseringsupplevelser (se Bilaga 4-5) redovisas därmed i resultatet.

Data från frågor om avsiktlig träning har sammanställts för varje individ utifrån deras respektive visualiseringsmönster. Beräkningen av avsiktlig träning har gjorts enligt Nordin och kollegors (2006) resultat. I deras studie användes en modifierad version av Sport Imagery Questionnaire (SIQ; Hall, et al., 1998) där fyra dimensioner för avsiktlig träning var tillagda (d.v.s. behaglighet, avsiktlighet, relevans, koncentration). Nordin et al. (2006) beräknade det totala genomsnittet för avsiktlig träning inom varje dimension samt för varje visualiseringstyp (KG, KS, MG-A, MG-M, MS). Därefter beräknades genomsnittet för varje dimension av avsiktlighet för samtliga av de 30 frågorna i SIQ. Om genomsnittet på en fråga hade signifikant högre medel än det totala genomsnittet för dimensionerna koncentration (M = 4.03) och relevans (M = 4.23; se Tabell 2 i Nordin, et al., 2006, s. 353) klassificerades det som avsiktlig träning. Styrkelyftarnas visualiseringsmönster bestämdes som avsiktlig träning genom en jämförelse mot dessa värden för varje visualiseringsmönster (se Bilagor 9-13).

Resultat Styrkelyftarnas visualiseringsupplevelser

Resultatet av styrkelyftarnas visualiseringsmönster har sammanställts i en modell (se Figur 3,

Bilaga 6) där frivilliga och spontana visualiseringsmönster redovisas utifrån dess

sammanhang (före, under och efter träning/tävling samt utanför träning/tävling). Modellen syftar till att ge en överskådlig bild av när och vad styrkelyftare visualiserar. I följande resultatbeskrivning redovisas siffror i parantes som beskriver förekomsten av något utifrån antalet visualiseringsmönster. För individuella visualiseringsprofiler se Bilaga 7-11.

Styrkelyftarnas frivilliga visualiseringsmönster

Härmed ges en sammanfattning av styrkelyftarnas frivilliga visualiseringsmönster (se Bilaga 4). Syfte, sinnen, hastighet, perspektiv, frekvens, upplevd effekt samt avsiktlig träning för undersökningsgruppen redovisas. Sammanlagt rapporterades totalt 29 och 17 olika frivilliga visualiseringsmönster. Frivillig visualisering uppgavs i samtliga sammanhang, med 12 visualiseringsmönster i samband med träning, främst under träning (6). Även sammanhangen under tävling samt utanför träning/tävling hade 6 visualiseringsmönster. Endast ett

visualiseringsmönster förekom direkt efter tävling. I en analys av visualiseringsmönstren är en positiv bild av själva lyftet övervägande i gruppens visualiseringsmönster (t.ex. Bra lyft, Perfekta lyft). Bra lyft uppgavs 7 gånger under frivillig visualisering av två styrkelyftare.

Syfte. Styrkelyftarna rapporterade 18 olika syften. En sammanställning visar att de tre

vanligaste syftena som användes i flest visualiseringsmönster var: motivation (12), teknik (11) och självförtroende (10). Syftet motivation användes av samtliga styrkelyftare, medan fyra av dem använde syftena teknik, och självförtroende. Ett syfte kunde användas i flera

visualiseringsmönster och ett visualiseringsmönster kunde ha flera syften. Ett

visualiseringsmönster kunde även ha olika syften beroende på i vilket sammanhang det användes.

Hur. Visuell och kinestetisk visualisering användes av samtliga styrkelyftare. Det visuella sinnet användes av tre styrkelyftare i samtliga visualiseringsmönster, de andra två använde visuell visualisering i en av tre respektive sex av nio visualiseringsmönster. Kinestetisk visualisering användes i samtliga visualiseringsmönster hos tre av styrkelyftarna, och i fem av sex respektive tre av nio visualiseringsmönster hos två styrkelyftare. Auditiv visualisering användes av fyra och taktilt av tre styrkelyftare. Doft och smak användes inte i frivilliga visualiseringsmönster. Emotioner upplevdes av samtliga styrkelyftare i olika

visualiseringsmönster. Styrkelyftarna växlade mellan perspektiven i flest

visualiseringsmönster och det inre perspektivet användes i fler visualiseringsmönster än det

yttre perspektivet. Hastigheten på visualiseringen beskrevs vanligen som realistisk, med få undantag för långsam, snabbare eller varierande hastighet.

Frekvens. Styrkelyftarna rapporterade en genomsnittlig frekvens för frivillig visualisering mellan 3.5 till 6.6 av 7 (M = 5.3). Fyra av dem uppgav att de ofta (7/7) använde visualisering i ett eller flera av deras visualiseringsmönster, dock inte i samma visualiseringsmönster.

Frivillig visualisering användes mest frekvent under tävling (M = 6), därefter under träning (M = 5.8), och utanför träning/tävling (M = 4.6). För dessa tre sammanhang uppgav fyra av fem styrkelyftare olika visualiseringsmönster.

Upplevd effekt. Samtliga frivilliga visualiseringsmönster upplevdes med positiv effekt. Högst medel för upplevd effekt var direkt efter tävling (M = +7). Dock var det endast en

styrkelyftare som använde visualisering i det sammanhanget. Därefter kom sammanhanget under tävling (M = +6.3) samt utanför träning/tävling (M = +5.8). Fyra styrkelyftare uppgav användandet av visualisering i dessa två sammanhang.

Avsiktlig träning (se Bilaga 12-16). Tre styrkelyftare använde frivillig visualisering avsiktligt i ett eller flera visualiseringsmönster. De visualiseringsmönster som användes avsiktligt är:

Bra lyft (3 mönster; innan och under träning), Ny strategi i tävlingen (under tävling), Ett perfekt lyft (under träning och tävling), Förändra negativa spontana föreställningar till perfekta prestationer (innan tävling), Det rätta lyftscenariot (utanför träning/tävling), samt Ett tekniskt bra lyft (innan och under tävling). Frivillig visualisering upplevdes av gruppen enligt de fyra dimensioner för avsiktlig träning enligt följande medelvärden: behaglighet (6), avsiktlighet (5.8), relevans (6.1), koncentration (3.4).

Styrkelyftarnas spontana visualiseringsmönster

Härmed ges en sammanställning av styrkelyftarnas spontana visualiseringsmönster (se Bilaga 5). Sinnen, hastighet, perspektiv, frekvens, upplevd effekt samt avsiktlig träning för

undersökningsgruppen redovisas. Spontan visualisering upplevdes av tre av fem styrkelyftare.

Styrkelyftarna upplevde sammanlagt 10 visualiseringsmönster varav 6 var olika. Fördelningen av visualiseringsmönstren över sammanhangen var följande: innan tävling (2), direkt efter tävling (4) och utanför träning/tävling (4). Både positivt och negativt innehåll i

visualiseringsmönstren rapporterades. I en analys av visualiseringsmönstren tenderar negativt innehåll vara övervägande i gruppens spontana visualiseringsmönster (t.ex. Dåliga

prestationer, Utbomning och ett felaktigt lyft).

Hur. Kinestetisk visualisering upplevdes av samtliga styrkelyftare i spontana

visualiseringsmönster. Visuella och taktila sinnet upplevdes av två av styrkelyftarna i samtliga spontana visualiseringsmönster och auditiva endast av en. Doft eller smak förekom inte i spontana visualiseringsmönster. Emotioner upplevdes av samtliga styrkelyftare i samtliga spontana visualiseringsmönster. Ett inre perspektiv dominerade framför det yttre perspektivet och att växla mellan perspektiven. Majoriteten av spontana visualiseringsmönster upplevdes i realistisk hastighet, men även varierande hastighet upplevdes.

Frekvens. Styrkelyftarna rapporterade en genomsnittlig frekvens för spontan visualisering mellan 6 till 6.7 (M = 6.3). Två styrkelyftare uppgav att de väldigt ofta (7/7) använde

visualisering i samtliga visualiseringsmönster. Spontan visualisering upplevdes mest frekvent direkt efter tävling (M = 6.7).

Upplevd effekt. En styrkelyftare upplevde negativ effekt av spontan visualisering, medan de andra två upplevde positiva effekter. Den negativa effekten upplevdes för föreställningar med ett negativt innehåll (t.ex. Utbomning och ett felaktigt lyft). Negativ effekt upplevdes som störst för visualiseringsmönstret Utbomning och ett felaktigt lyft. Visualiseringsmönster med negativt innehåll upplevdes även med positiv effekt, dock var denna låg (+3), t.ex. Tidigare misslyckade lyft/tävlingar. Visualiseringsmönster med positivt innehåll upplevdes spontant med en genomsnittseffekt på (+6). Störst positiv effekt (+7) upplevdes i två spontana visualiseringsmönster: Tidigare positiva prestationer från tävlingen upprepas samt Goda/lyckade prestationer. Genomsnittlig gruppeffekt för spontan visualisering var +2.3.

Avsiktlig träning (se Bilaga 12-16). Ingen av styrkelyftarna använde spontan visualisering avsiktligt i något av visualiseringsmönstren. Spontan visualisering upplevdes enligt följande medelvärden: behaglighet (4.4), avsiktlighet (2), relevans (4.7), koncentration (1.1).

Sammanställning av styrkelyftarnas visualiseringsupplevelser

Visualiseringsanvändandet hos styrkelyftarna var väldigt individuellt. Sammanlagt användes och upplevdes 23 olika och totalt 39 visualiseringsmönster. Samtliga använde frivillig visualisering medan tre av fem upplevde spontan visualisering. En summering av både spontana och frivilliga visualiseringsmönster visar en majoritet av visualiseringsmönster i

tävlingssammanhang (17), jämfört med träningssammanhang (12). Sammanhangen innan och under tävling samt träning hade lika många visualiseringsmönster (6 vardera). Minst

visualisering användes innan (3) och direkt efter träning (3). Visualisering upplevdes med visuella, kinestetiska, taktila och auditiva sinnet. Visuell-, följd av kinestetisk visualisering var vanligast. Emotioner upplevdes av samtliga styrkelyftare vid visualisering. Styrkelyftarna varierade mest mellan visualiseringsperspektiven och visualiserade i realistisk hastighet.

Positiv effekt upplevdes oftast i visualiseringsmönstren och en varierande frekvens

rapporterades. Tre styrkelyftare använde visualisering som avsiktlig träning i något av deras visualiseringsmönster och totalt 9 av 29 frivilliga visualiseringsmönster användes avsiktligt.

Visualiseringsmönstret Bra lyft var avsiktlig träning i tre sammanhang. Styrkelyftarna rapporterade höga värden för dimensionerna behaglighet, avsiktlighet och relevans, och generellt låga värden för koncentration. Ingen av styrkelyftarna använde spontan visualisering avsiktligt, dock rapporterades höga värden för behaglighet och relevans.

Diskussion

Studien hade följande syften: (1) att undersöka styrkelyftares visualiseringsupplevelser samt (2) att undersöka om styrkelyftare använder visualisering som avsiktlig träning.

Styrkelyftares visualiseringsupplevelser Sammanhang

Tidigare studier har redovisat visualiseringsupplevelser i flera olika sammanhang (Munroe, et al., 2000). Denna studie visar att även styrkelyftare upplever visualisering i flera olika

sammanhang, både i tävling, träning och utanför träning/tävling. I tidigare studier av

visualisering har användandet varit större i tävlings- jämfört med träningssammanhang (Barr

& Hall, 1992; Hall et al., 1990; Munroe, et al., 2000; Nordin & Cumming, 2005a; Salmon et al., 1994; White & Hardy, 1998). Denna studie visar motsatsen till detta då styrkelyftare använde fler frivilliga visualiseringsmönster i samband med träning än tävling. Dock bör betonas att det endast var ett mer mönster i träningssammanhang (12) än i

tävlingssammanhang (11). Frekvensen för visualiseringsanvändandet var som högst under tävling. Studien visar också att sammanhangen under tävling samt utanför träning/tävling har lika många visualiseringsmönster som under träning. Studien av Björkander och Quist (2008) stödjer delvis detta då det vanligaste sammanhanget för frivillig visualisering var under tävling. Även Salmon et al. (1994) fann att visualiseringsanvändandet var större under träning än före och efter. Deras studie visade också att störst användande var i tävlingssammanhang.

Vid en sammanställning av både frivilliga och spontana visualiseringsmönster rapporterades flest inom tävlingssammanhang (17) än träningssammanhang (12). Härmed diskuteras dock visualiseringsanvändande gällande frivilliga visualiseringsmönster.

Innehåll

Analysen av samtliga visualiseringsmönster visar att styrkelyftare tenderar att visualisera en positiv föreställning av ett styrkelyft (t.ex. Bra lyft, Bra prestationer). Det vanligaste

innehållet som används av två styrkelyftare var Bra lyft som uppgavs i sju

visualiseringsmönster. Andra visualiseringsmönster stod i likhet med detta då exempelvis Perfekta lyft och Tekniskt bra lyft rapporterades. I tidigare studier av visualiseringsmönster har Bra slag rapporterats (Olsson, 2008; Weibull, 2005), vilket visar en likhet mellan olika idrotter där avgörande färdigheter i idrotten visualiseras. Weibull (2005) fann även att ett vanligt visualiseringsmönster bland tennisspelare var ”Contrasting things”. Ett sådant visualiseringsmönster innebar återskapandet av dåliga situationer och därefter visualisera situationen korrekt. Detta visualiseringsmönster (d.v.s. Dåliga lyft och sedan korrigera till rätt lyft) användes även av två styrkelyftare i denna studie. Styrkelyftarna upplevde till största del visualisering gällande hur de presterade och hur de själva agerade. Detta ligger lite utanför tidigare forskning som menar att idrottare också visualiserar omgivningen och motståndare (t.ex. Martin, et al., 1999; Munroe, et al., 2000; Nordin & Cumming, 2005b). Detta antydde ingen av styrkelyftarna, varför det verkar finnas en tendens till att styrkelyftarna mestadels fokuserade på prestationen. Det kan också ha varit så att de inkluderade det utan att nämna det vid intervjuerna, varför det tyder på att det inte upplevs som relevant för styrkelyftarna i denna studie.

Då styrkelyft är en stängd färdighet där fokus är att genomföra ett maximalt styrkelyft som är tekniskt korrekt, kan detta vara en anledning till att visualisering av omgivning och liknande inte är relevant. Detta är i samstämmighet med forskning som menar att

visualiseringsanvändande påverkas av idrottssituationen (Martin, et al., 1999). Inkludering av omgivning skulle dock kunna göra föreställningarna mer livfulla samt stärka emotionella upplevelser i visualiseringen. Tre av fem styrkelyftare upplevde spontan visualisering, vilket stöds av tidigare studier (t.ex. Weibull, 2005; Olsson, 2008). Styrkelyftarna upplevde även negativa inslag i de spontana visualiseringsmönstren (t.ex. Dåliga prestationer, Utbomning och ett felaktigt lyft), vilket också stöds av tidigare forskning (t.ex. Björkander & Quist, 2008).

Syfte

Trots att flera styrkelyftare upplevde samma visualiseringsmönster varierade dessa gällande sammanhang, innehåll, syfte, sinnen, perspektiv, hastighet, frekvens och effekt mellan de olika styrkelyftarna. Exempelvis använde en styrkelyftare visualiseringsmönstret Bra lyft för att öka anspänning och använda rätt teknik, medan en annan styrkelyftare hade som syfte att bl.a. öka självförtroende och motivation. En idrottare verkar därför kunna förändra

visualiseringens innehåll i relation till syftet med visualiseringen. Denna studie visade också att styrkelyftarna visualiserade för flera olika syften. Sammanlagt rapporterades 18 olika syften. Vanligaste syftena var motivation följt av teknik och självförtroende. Självförtroende har rapporterats som ett av det vanligaste syftet bland tennisspelare (Weibull, 2005) och golfspelare (Olsson, 2008). Hall et al. (1998) skriver att olika aktiviteter har olika behov för visualisering. Exempelvis behöver lagidrottare strategisk visualisering för att förbereda sig på kommande situationer medan individuella idrottare behöver strategisk visualisering för att bestämma ett tävlingsupplägg.

Salmon et al. (1994) skriver att visualisering verkar användas till största del för att idrottare vill förbereda sig inför tävling, vilket delvis stöds av denna studie då styrkelyftarna använde frivillig visualisering nästan lika mycket i tränings- som i tävlingssammanhang. Att förbereda sig för situationer som kan ske i samband med prestationstillfällen (t.ex. att möta en negativ publik eller misslyckanden) genom visualisering menar Rushall och Lippman (1998) kan hjälpa idrottaren att skapa copingstrategier. Att visualisera negativa situationer som individen i föreställningen kan hantera menar de också kan öka självförtroende och säkerhet inför prestationer. Detta var någonting som inte nämndes av styrkelyftarna under intervjuerna. Då de tävlar på internationell nivå och många olika distraherande situationer kan uppstå skulle denna form av visualisering kunna vara fördelaktigt för att kunna hantera motgångar.

Sinnen, perspektiv, hastighet och emotioner

Hur visualiseringen upplevdes varierade inom ett och samma visualiseringsmönster. En styrkelyftare inkluderade t.ex. visuellt, kinestetiskt och taktilt sinne i visualiseringsmönstret Bra lyft (se Bilaga 10), medan en annan styrkelyftare också upplevde auditiva

sinnesupplevelser i visualiseringsmönstret (se Bilaga 7). Visualiseringen genomfördes mestadels med visuella och kinestetiska sinnesupplevelser, vilket stödjer tidigare forskning (t.ex. Munroe, et al., 2000; Salmon, et al., 1994). Denna studie har också visat att

visualisering kan ske via det kinestetiska sinnet oavsett visualiseringsperspektiv liksom

tidigare studier (t.ex. Cumming & Ste-Marie, 2001). Kinestetisk visualisering rapporterades av styrkelyftarna också i frånvaron av visuella upplevelser. Att känna hur ett lyft skall

”kännas” i kroppen verkade vara viktigt för styrkelyftarna. Detta stöds av Barr och Hall (1992) som fann att elitroddare upplevde att den kinestetiska känslan av paddelrörelsen hade en stark betydelse. Barr och Hall menar att stängda färdigheter med ett krav på känsla har ett större behov av kinestetisk visualisering. Detta kan därför stödjas av resultatet i denna studie.

Doft och smak användes inte av några styrkelyftare, vilket stödjer tidigare studier (t.ex.

Weibull, 2005; Wallsbeck, 2008). Kinestetisk visualisering verkar därför vara särskilt viktigt för stängda aktiviteter. Då det verkar finnas en skillnad i visualiseringsanvändande och upplevd effekt mellan olika idrotter visar detta att mer forskning inom fältet behövs (se t.ex.

White & Hardy, 1995; Hardy & White, 1999 för en diskussion om visualiseringsperspektiv).

Mer specifik kunskap om hur visualisering kan effektiviseras för att passa en särskild idrott kan bidra till att möta idrottens krav och behov.

Att inkludera så många sinnen som möjligt har beskrivits som betydelsefullt för att öka livfullheten och effektiviteten av visualisering (Morris, et al., 2005). Då styrkelyftarna använder de olika sinnena individuellt och upplever en positiv effekt, tenderar det vara så att styrkelyftare använder de sinnen som upplevs som betydelsefulla för visualiseringsinnehållet och dess syfte. Därför föreslår denna studie att användandet av sinnen bör ses som

situationsbundet och individuellt. Å ena sidan kan multisensorisk visualisering bidra till en ökad realism i visualisering. Å andra sidan kan det upplevas överflödigt och orelevant att föreställa sig t.ex. smaken av svett eller doften av magnesium inför en maximal

styrkeprestation. Samtliga styrkelyftare inkluderade emotioner i ett eller flera

visualiseringsmönster. Detta kan bero på att framkallning av tidigare upplevelser eller kommande event är kopplat till känslor som tidigare upplevts. Den vanligaste hastigheten i visualiseringsmönstren hos styrkelyftare var realistisk, men även snabbare och långsammare föreställningar rapporterades. Detta stödjer Calmels och Fourniers (2001) studie på

gymnaster. Rushall och Lippman (1998) skriver att visualiseringshastigheten spelar roll för prestationen och menar att hastigheten kan ha olika betydelse i olika situationer.

Styrkelyftarna verkade dock variera hastigheten beroende på innehåll, situation och syfte varför hastigheten i visualiseringen mestadels är realistisk men kan påverkas. Exempelvis rapporterade de en snabbare hastighet i kombination med att de ville uppleva ett ”lätt lyft”.

Majoriteten av styrkelyftarna varierade mellan perspektiven i visualiseringsmönstren. Detta

fann även Nordin och Cumming (2005b) hos dansare. Diskussionen om

visualiseringsperspektiv och dess effektivitet har funnits i flertalet studier (t.ex. White &

Hardy, 1995). Effektiviteten av visualiseringsperspektiv har beskrivits skilja sig åt beroende på aktivitet (White & Hardy, 1995; Hardy & Callow, 1999). Författarna menar att ett inre perspektiv skulle ha bättre effekt på öppna färdigheter och ett yttre perspektiv skulle ha bättre effekt på stängda färdigheter som kräver ett korrekt utförande. Styrkelyft klassas som en stängd färdighet där teknik och kraft är de viktiga faktorerna för topprestationer. Detta skulle innebära att ett yttre perspektiv skulle vara fördelaktigt. Spittle och Morris (2007) fann inga sådana tendenser mellan olika aktiviteter. Morris (1997) skriver att visualiseringsperspektiv borde ses som individuellt och situationsberoende varför det borde vara fördelaktigt att variera mellan perspektiven. Att styrkelyftarna rapporterade att de varierade mellan de olika perspektiven kan därför bero på att de använder det perspektiv som upplevs som effektivast för visualiseringsinnehållet och syftet. Hur frivillig och spontan visualisering upplevdes skiljer sig åt men visar även vissa likheter. Under de frivilliga visualiseringsmönstren växlade styrkelyftarna mest mellan perspektiven och under de spontana visualiseringsperspektiven var det inre perspektivet vanligast. Detta visar än en gång att visualisering är både komplext, situationsberoende och individuellt.

Effekt och frekvens

Samtliga frivilliga visualiseringsmönster i denna studie upplevdes ge positiv effekt och visualiseringsmönstret Bra lyft uppgavs ge positiv effekt i samtliga sammanhang. Samtliga styrkelyftare använde visualiseringsmönstret relativt regelbundet (5-7/7). Samma resultat fann Olsson (2008) i sin studie på elitgolfspelare, vilket stärker definitionen om att visualisering är väldigt individuellt och multidimensionellt (Weibull, 2008a) men också att

visualiseringsmönster kan delas av flera individer med både likheter och skillnader (Weibull, 2006). Att styrkelyftare visualiserar mest frekvent under tävling kan bero på att det är en tävlingsform som innehåller regelbundna pauser. Ett styrkelyft är också en snabb, diskret och stängd aktivitet. Denna kombination gör att styrkelyftare har goda möjligheter att visualisera i kombination med tävling och inför varje enstaka prestationstillfälle. Att styrkelyftarna

rapporterade en stor variation av frekvens (3.5-6.6/7) för visualiseringsmönster är ett tecken på att visualisering används oregelbundet. Rodgers och kollegor (1991) fann samma resultat hos konståkare. Författarna menade att detta berodde på att konståkarna bl.a. saknade kunskap om hur de skall använda visualiseringsfärdigheter. Vealey och Greenleaf (2006) skriver att effektiv visualisering kräver regelbunden och systematisk träning varför författaren till denna